Jehova drar sitt svärd ur skidan!

”Alla av kött kommer att bli tvungna att inse att jag själv, Jehova, har dragit ut mitt svärd ur dess skida.” — HESEKIEL 21:5,NW.

1. Mot vilka svingade Jehova sitt svärd i Juda och Israel?

JEHOVAS svärd injagar med rätta skräck i hans fiender. Men insåg verkligen ogärningsmännen i Juda rike och Israels rike vad det var fråga om, när han svingade svärdet mot dem? Ja, de tvingades inse att Jehova hade dragit ut sitt symboliska svärd ur dess skida. — Esra 9:6—9; Nehemja 1:8; 9:26—30.

2. Vad sade Jehova om sitt ”svärd”, och vilka frågor väcker det?

² Genom sin profet och väktare, Hesekiel, sade Gud: ”Alla av kött kommer att bli tvungna att inse att jag själv, Jehova, har dragit ut mitt svärd ur dess skida.” (Hesekiel 21:5, NW) Var dessa ord tillämpliga enbart i forna tider? Eller är de av betydelse också för oss?

Förutsägelser om Jerusalems dom

3. Vad talade Hesekiel om för de landsflyktiga i Babylon, och vilken nutida motsvarighet har detta?

³ Jehovas vagn förflyttade sig igen, och Hesekiel kom också att befinna sig på en annan ort. Det var som om Guds vagnliknande himmelska organisation flyttade sig till en utsiktspost ovanför Olivberget. Det var därifrån som Jesus förutsade den förstöring som kom över Jerusalem år 70 v.t., en ödeläggelse som utgjorde en profetia om slutet för kristenheten. (Markus 13:1—20) I en syn hade Hesekiel förts från floden Kebar, men genom Guds ande fördes han nu tillbaka till det hus i Babylonien där han bodde som landsflykting. Där berättade han för andra landsflyktiga om ”alla de Jehovas ting” (NW) som Jehova hade låtit honom få se. På liknande sätt förkunnar Guds smorde ”väktare” och dennes medförbundna vittnen i våra dagar allt det som har uppenbarats för dem av föraren av den himmelska vagnen. — Hesekiel 11:22—25.

4. Hur reagerade de judiska landsflyktingarna för Hesekiels symboliska handlingar?

⁴ Genom symboliska handlingar visade Hesekiel de judiska landsflyktingarna att en nationell katastrof nu var nära förestående. (Läs Hesekiel 12:1—7.) Profeten bar ”packning för landsflykt” (NW) för att visa hur få saker som fångarna skulle orka bära på sina skuldror. Det skulle snart råda skräck i det belägrade Jerusalem. Även om det inte var många som tog sådana varningar på allvar, skulle Hesekiel säga till folket: ”Det kommer inte mer att vara någon fördröjning.” (NW) I våra dagar hyser man också förakt för varningar och profetior från Gud, men vi kan göra mycket för att hjälpa sanningssökare att sätta sin tillit till deras uppfyllelse. — Hesekiel 12:8—28.

5. Vilka förkastelsedomar var passande, då ju ”Jehovas dag” var nära förestående?

⁵ De som inte lyssnade på Jehovas väktare måste få inse att de skulle få känna på Guds ”svärd”. De som var ansvariga för missuppfattningarna om Jerusalems och Juda säkerhet blev således fördömda. Falska profeter liknades vid destruktiva rävar, och det påvisades hur lögnare vitkalkade de rangliga väggarna eller folkets meningslösa projekt. Falska profetissor fördömdes också. ”Jehovas dag” (NW) var nära förestående, och han ogillade skarpt dem som hade ”vikit bort ifrån” honom, det vill säga de som hade överlämnat sig bort från att följa Gud. Om vi är överlämnade åt Jehova, bör vi verkligen aldrig önska dra oss bort från hans heliga tjänst. — Hesekiel 13:1—14:11.

6. Kunde någon människa rädda de egensinniga människorna i Juda, och vad lär detta oss?

⁶ Vem skulle kunna rädda de egensinniga människorna i Juda? Inte ens sådana rättfärdiga män som Noa, Daniel eller Job skulle kunna befria dem, när Gud verkställde sina domar över landet. Om vi skall få uppleva räddning, måste vi således själva axla vårt ansvar inför Gud och göra hans vilja. — Hesekiel 14:12—23; Romarna 14:12.

7. Vad liknades Juda vid, men vad skulle Gud upprätta med de trogna?

⁷ På grund av sina otrogna invånare liknades Juda vid en förvildad vinstock utan någon god frukt och endast lämpad för elden. (Hesekiel 15:1—8) Det liknades också vid ett hittebarn, som Gud räddat från Egypten och fostrat upp till en mogen kvinna. Jehova tog henne som sin hustru, men hon vände sig till falska gudar, och hon skulle komma att drabbas av tillintetgörelse för sitt andliga äktenskapsbrott. Men med de trogna skulle Gud ”upprätta ... ett till obestämd tid bestående förbund” (NW) — det nya förbundet med det andliga Israel. — Hesekiel 16:1—63; Jeremia 31:31—34; Galaterna 6:16.

8. a) Vid vad liknades Babylon och Egypten? b) Hur bör vi påverkas av att Sidkia bröt sin ed?

⁸ Därefter liknades Babylons och Egyptens härskare vid stora örnar. Den ene bröt av en topp av en ceder genom att avsätta kung Jojakin och ersätta honom med Sidkia. Trots att Sidkia avlade en lojalitetsed till Nebukadnessar, bröt han sin ed genom att söka militär hjälp från Egyptens härskare, den andra stora örnen. Om det var så att Sidkia hade anropat Guds namn, när han avlade sin ed, så drog det vanära över Jehova att han bröt den. Själva tanken på att dra vanära över Jehova bör avhålla oss från att någonsin svika våra löften. Vi är verkligen privilegierade som får bära Guds namn som Jehovas vittnen! — Hesekiel 17:1—21.

9, 10. a) Vilken profetia finns nedtecknad i Hesekiel 17:22—24, men vad måste vi göra, om vi skall få gagn av dess uppfyllelse? b) Vem är ansvarig för följderna av vårt handlingssätt?

⁹ Därefter kom en uppmuntrande profetia om Messias. (Läs Hesekiel 17:22—24.) Den ”späda kvisten” här är den messianske kungen, Jesus Kristus. Jehova planterade honom på det himmelska Sions berg, och han skulle bli ”en majestätisk ceder” (NW), en källa till beskydd och välsignelse, när han härskade över jorden. (Uppenbarelseboken 14:1) Vi kan verkligen hämta mod av detta.

¹⁰ Men om vi skall få nytta av uppfyllelsen av profetian om Messias, måste vi bevara ett gott förhållande till Jehova. Hesekiels landsflyktiga kamrater trodde antagligen att de hade ett gott anseende hos Gud, och de gav sina förfäder skulden för sitt lidande. Men profeten påpekade att varje person själv är ansvarig för följderna av sitt handlande. (Hesekiel 18:1—29; jämför Jeremia 31:28—30.) Därefter kom en vädjan. (Läs Hesekiel 18:30—32.) Ja, Jehova är barmhärtig mot de ångrande och har ingen lust till någons död. Därför säger Gud: ”[Vänd] om och förbli vid liv.” (NW) — Jämför 2 Petrus 3:9.

11. Vad liknades Juda härskare vid, och vad skulle hända med det, när det blev slaget av Jehovas ”svärd”?

¹¹ I en sorgesång över Juda fall jämfördes dess härskare med unga lejon. Kung Joahas dog i landsflykt i Egypten, Jojakim blev tillfångatagen av Nebukadnessar, och Jojakin fördes i landsflykt till Babylon. Därefter satte Nebukadnessar Sidkia på Juda tron, men han gjorde uppror. Till slut fördes Sidkia fängslad likt ett lejon i bur till Babylon. Enligt den profetiska sorgesången blev Juda år 607 f.v.t. en fördärvad vinstock, ”och det visade sig inte vara någon stark stav i henne, ingen spira till att härska” (NW). Det hade träffats av Jehovas ”svärd”! — Hesekiel 19:1—14; Jeremia 39:1—7.

12. a) Vilka synder ägnade sig Hesekiels samtida åt, precis som sina förfäder? b) Varför frågade folket om inte Hesekiel författade ”ordstäv”, och vilken varning utgör detta för oss?

¹² När ”män av de äldre i Israel” (NW) besökte Hesekiel, förkunnade han Guds budskap. Han påpekade att fastän Jehova hade befriat israeliterna ur Egypten och gett dem sin lag, så hade de förkastat den och utövat avgudadyrkan. Eftersom Hesekiels samtida var skyldiga till en liknande synd, skulle Gud döma dem. Antagligen av skepsis och inte därför att de inte förstod vad Hesekiel menade frågade nu folket: ”Författar han inte ordstäv?” (NW) De skulle snart få erfara att profetens budskap inte bara var några ordstäv. Detta bör utgöra en varning för oss, så att vi aldrig lägger oss till med en skeptisk inställning till uppfyllelsen av bibelns varningar. — Hesekiel 20:1—49.

Jehova, krigaren

13. Vad symboliserar Guds ”svärd”, och vad skulle ”alla av kött” tvingas inse, när det svärdet svingades?

¹³ I det sjunde året av landsflykten (omkring den 10 ab år 611 f.v.t.) återstod inte fullt två och ett halvt år innan ”striden på Jehovas dag” (NW) skulle börja mot Juda och Jerusalem. (Hesekiel 13:5; 20:1) Lägg märke till vad krigaren Jehova därefter sade genom Hesekiel. (Läs Hesekiel 21:1—5.) Guds ”svärd” betecknar det jordiska redskap som han skulle använda, men det kan också inbegripa hans himmelska, vagnliknande organisation. ”Rättfärdiga” och ”ondskefulla” (NW) invånare i Juda och Israel, såväl som de nationer som hyste agg mot Guds folk, skulle falla för Guds ”svärds” egg. Ja, ”alla av kött” (NW) skulle tvingas inse att Jehova krigade mot dem.

14. a) Vad riktar Jehovas smorda vittnen i likhet med Hesekiel uppmärksamheten på? b) Vad visar att kristenhetens härskare inte kommer att undkomma ”svärdet”?

¹⁴ Likt Hesekiel riktar Jehovas smorda kristna vittnen i våra dagar uppmärksamheten på det ”svärd” som Gud kommer att svinga mot anhängarna av kristenheten, vars domän är motbilden till ”Israels jord” (NW). Snart kommer ”allt kött från söder till norr”, alla som utövar falsk religion, att få känna på det ”svärdet”. Självsäkra individer på Hesekiels tid hade ingen anledning att ”jubla” (NW) och dra slutsatsen att Jehovas ”svärd” inte skulle anställa ”ett slaktande” mot dem. Det ”svärdet” ”förkastade” (NW) Juda rikes kungliga ”spira” (NW), precis som det förkastade varje annat ”träd” (NW) eller varje annan ”spira”. Kristenhetens härskare kommer därför helt visst inte att skonas av Guds avrättningsorgan. — Hesekiel 21:6—17.

15. Vilken händelse i samband med Nebukadnessar visar att ingen kan avvända Jehovas ”svärd”?

¹⁵ Hesekiels profetia fortsätter med att visa att ingen, inte ens demonerna, kan avvända Jehovas ”svärd”. (Läs Hesekiel 21:18—22.) Även om kung Nebukadnessar använde sig av demonistisk spådom, skulle Jehova se till att den babyloniske härskaren tågade mot Jerusalem och inte mot den svagare ammonitiska huvudstaden Rabba. Från ett pilkoger skulle Nebukadnessar välja ut en pil märkt för Jerusalem. Han skulle använda ”terafimbilder” (NW) (antagligen små avgudar som var formade som människor) och skulle titta efter tecken i levern på ett slaktat djur. Men trots spådom skulle han ta vägen till den judeiska huvudstaden och belägra den. Det är sant att Nebukadnessar hade slutit ett förbund med kung Sidkia. Men på grund av att Sidkia och andra judar brutit den eden, skulle de ”gripas, ja med handen” (NW), och föras som fångar till Babylon. — Hesekiel 21:23, 24.

16. a) Vad hände i uppfyllelse av Hesekiel 21:25—27? b) När började hedningarnas tider, och med vilken händelse slutade de?

¹⁶ Genom att göra uppror ”sårade” (NW) Sidkia sig själv på ett dödligt sätt. (Läs Hesekiel 21:25—27.) När Juda kung var avsatt, togs den kungliga ”turbanen” (NW) och ”kronan” av. (2 Kungaboken 25:1—7) Det ”höga” Juda rike ”förödmjukades” genom att förstöras år 607 f.v.t. Därigenom ”upphöjdes” de ”låga” hedniska rikena genom att de utan inblandning av Guds förebildliga rike fick herraväldet över jorden. (5 Moseboken 28:13, 15, 36, 43, 44) Så började ”nationernas fastställda tider” — hedningarnas tider — som slutade år 1914, när Gud gav kungamakten till Jesus Kristus, som ”har den lagliga rätten” (NW) till den. (Lukas 21:20—24; Psalm 110:1, 2; Daniel 4:12—25; 7:13, 14) Med Jesus på en himmelsk tron kan de hedniska nationerna inte trampa under fötterna det som det forntida Jerusalem symboliserade, nämligen Davids laglige arvinges rike. — Hebréerna 12:22.

17. Vilken ”lögn” förkunnades av ammonitiska profeter?

¹⁷ Ammonitiska profeter sade att Ammons huvudstad, Rabba, skulle undgå att förstöras av Nebukadnessars svärd. Men detta var ”en lögn” (NW), eftersom hela Ammons land skulle ödeläggas. Och precis som Rabba blev förstört efter Jerusalem, så har Gud bestämt att nationerna i våra dagar skall tillintetgöras efter kristenheten. — Hesekiel 21:28—32; Uppenbarelseboken 16:14—16.

Jerusalem ställt inför rätta

18. För vilka synder fördömde Hesekiel Jerusalem, och hur bör vi reagera för detta?

¹⁸ Återigen talade Hesekiel Jehovas ord och fördömde Jerusalem för sådana synder som blodsutgjutelse, avgudadyrkan, tygellöshet och bedrägeri och för att man glömt Gud. Dess hövdingar, som bar på blodskuld, missbrukade sin makt på gränsen till justitiemord, och personer som förtalade andra gjorde sig av med sina fiender genom att komma med falska anklagelser mot dem. På grund av sådana synder skulle Jerusalems invånare bli ”kringspridda” (NW). Kunskap om detta bör styrka oss i vårt beslut att undvika maktmissbruk, tygellöshet, förtal och andra grova synder. — Hesekiel 22:1—16.

19. På vad sätt skulle Juda folk smältas, och varför var det berättigat att förinta dem?

¹⁹ Jehova skulle också smälta Juda folk i en ”smältugn” (NW). Detta var inte för att rena dem i en reningsprocess, utan för att smälta dem i hans flammande vrede. (Hesekiel 22:17—22) De ”konspirerande” (NW) profeterna, de laglösa prästerna, de giriga furstarna och det orättfärdiga folket hade gjort sig förtjänta av denna dom. Alla blev förkastade. Eftersom inte någon av dem höll på rättfärdighet, skulle Gud ”utrota” (NW) dem med sin förgrymmelses eld. — Hesekiel 22:23—31.

Förtjänta av straff

20. Över vilka symboliska kvinnor skulle Guds vrede utgjutas, och kan du nämna några detaljer som visar vilka de var?

²⁰ För att ge en bild av hur Gud skulle utgjuta sin vrede verkställdes därefter dom över två symboliska kvinnor, som gjort sig skyldiga till andligt äktenskapsbrott. Den ena var Ohola, tiostammarsriket Israel med Samaria som sin huvudstad. Hon var ”den äldre”, på grund av att hon bestod av de flesta av Israels stammar, inbegripet de båda som härstammade från Jakobs äldsta söner, Ruben och Simeon. Hennes syster var Oholiba, tvåstammarsriket Juda med Jerusalem som sin huvudstad. Ohola betyder ”hennes tält” (NW), och Oholiba betyder ”mitt tält är i henne” (NW), vilket är passande, eftersom Guds tält eller tempel låg i Juda. — Hesekiel 23:1—4.

21. I vad sökte Ohola säkerhet, och vilken varning utgör detta för oss?

²¹ Ohola (Israel) upphörde att existera, när landet omstörtades av Assyrien år 740 f.v.t. Vad hade Ohola gjort? (Läs Hesekiel 23:5—7.) Hon hade trolöst sökt säkerhet i politiska allianser, men detta fick till följd att hon omfattade sina bundsförvanters falska tillbedjan, så att hon orenade sig ”med deras dyngiga avgudar” (NW). Vi bör ta varning av Oholas andliga äktenskapsbrott och akta oss för världsliga band, som kan fördärva vår tro. — Jakob 4:4; 1 Johannes 2:15—17.

22. Vad gör kristenheten likt Ohola och Oholiba, men vad kommer att hända med den?

²² På grund av att Oholiba (Juda) följde en syndigare kurs än sin syster drabbades hon av en nationell katastrof genom babylonierna år 607 f.v.t. Hennes barn föll för svärd eller fördes i väg som fångar, och hon vanärades bland nationerna. Likt Ohola och Oholiba begår kristenheten andligt äktenskapsbrott, en synd i den Guds ögon som den påstår sig tillbe. Protestantismen med sina många kyrkosamfund har befläckat sig själv genom sitt samröre med denna världens kommersiella och politiska makter ännu mer än sin äldre syster, den romerska katolicismen. Därför kommer Jehova att se till att hela kristenheten förintas. Då kommer människorna att inse att han är den suveräne Herren Jehova. Vi kommer att stärkas i vår beslutsamhet att sky otillbörliga världsliga band, om vi kommer ihåg att kristenhetens bundsförvanter snart kommer att ge sig på den och verkställa Guds dom över den, som den förnämsta delen av det stora Babylon, världsväldet av falsk religion. — Hesekiel 23:8—49; Uppenbarelseboken 17:1—6, 15—18.

Skrymtare blir som bedövade

23. Hur framställdes Jerusalem i Guds budskap till Hesekiel i slutet av december år 609 f.v.t., och vad skulle hända med Jerusalem?

²³ På själva den dag i slutet av december som Nebukadnessar började sin 18 månader långa belägring av Jerusalem (den 10 tebet år 609 f.v.t.) gav Gud Hesekiel ännu ett åskådligt budskap. I det framställdes den belägrade staden Jerusalem som en gryta i vilken dess invånare skulle kokas. Moralisk smuts hade orsakat ”rost” i denna symboliska gryta. ”Stycke för stycke” (NW) skulle ogärningsmännen föras ut ur Jerusalem, och dess ve skulle inte upphöra förrän det led tillintetgörelse. Jehova hade dömt Jerusalem enligt dess onda gärningar, och det måste tillintetgöras precis som också kristenheten måste. — Hesekiel 24:1—11.

24. a) Varför visade Hesekiel inte någon sorg, när hans hustru dog? b) Hur kommer kristenheten att reagera, när den överrumplas av Jehovas ”svärd”, och vad kommer den att få ”inse”?

²⁴ Därefter skulle Hesekiel uppträda på ett ovanligt sätt. (Läs Hesekiel 24:15—18.) Varför skulle profeten inte visa någon sorg, när hans hustru dog? För att visa hur judarna skulle bli som bedövade vid tillintetgörelsen av Jerusalem, dess invånare och dess tempel. Hesekiel hade redan sagt nog om dessa ting och skulle inte tala Guds budskap mer, förrän Jerusalems fall hade rapporterats för honom. På liknande sätt kommer kristenheten och dess skrymtaktiga religiösa fanatiker att bli som bedövade, då de skall tillintetgöras. Och när den ”stora vedermödan” har börjat, kommer det som den smorda väktarklassen har sagt om dess slut att räcka. (Matteus 24:21) Men när Guds ”svärd” överrumplar kristenheten, kommer sådana bedövade religiösa fanatiker och andra att bli tvungna att ”inse” att han är Jehova. — Hesekiel 24:19—27.

Hur skulle du svara?

◻ Vad hände när Jehova svingade sitt ”svärd” mot Juda och Israel?

◻ Hur bör vi påverkas av att Sidkia bröt sin ed till Nebukadnessar?

◻ Vad symboliserar Guds ”svärd”?

◻ Vilken händelse i samband med Nebukadnessar visar att ingen kan avvända Jehovas ”svärd”?

◻ Vad hände i uppfyllelse av Hesekiel 21:25—27?

◻ Vad förebildades av att Hesekiel inte visade någon sorg, när hans hustru dog?

[Bild på sidan 18]

Vilken profetia började uppfyllas, när kung Sidkia bröt sin ed till Nebukadnessar och togs till fånga?