Jehovas ord är levande
Viktiga detaljer från Hesekiels bok – I
ÅRET är 613 f.v.t. Profeten Jeremia befinner sig i Juda och förkunnar modigt den nära förestående förstöringen av Jerusalem och ödeläggelsen av Judas land. Kung Nebukadnessar av Babylon har redan fört många judar i fångenskap. Bland dessa är den unge Daniel och hans tre kamrater, som tjänar vid det kaldeiska hovet. De flesta judar som är i landsflykt befinner sig vid floden Kebar ”i kaldéernas land”. (Hesekiel 1:1–3) Jehova överger inte dessa fångar, utan sänder en budbärare. Han förordnar den 30-årige Hesekiel som profet.
Hesekiels bok, som fullbordades år 591 f.v.t., omfattar en period på 22 år. Hesekiel är en mycket noggrann skribent. Han daterar sina profetior och anger inte bara året utan också månaden och dagen. Den första delen av Hesekiels budskap kretsar kring Jerusalems fall och förstöring. Den andra delen innehåller uttalanden mot omkringliggande nationer, och den avslutande delen har med återställelsen av Jehovas tillbedjan att göra. Den här artikeln behandlar viktiga detaljer från Hesekiel 1:1–24:27, ett avsnitt som innehåller syner, profetior och iscensättningar av vad som skulle drabba Jerusalem.
”JAG HAR GJORT DIG TILL EN VÄKTARE”
Hesekiel får sitt uppdrag sedan han fått se en vördnadsbjudande syn av Jehovas tron. Jehova säger till honom: ”Jag har gjort dig till en väktare för Israels hus, och du skall höra ord från min mun, och du skall varna dem från mig.” (Hesekiel 3:17) För att profetera om Jerusalems belägring och dess verkningar får Hesekiel befallningen att utföra två pantomimer. Så här säger Jehova om Judas land genom Hesekiel: ”Se, det är jag som låter ett svärd komma över er, och jag skall förstöra era offerhöjder.” (Hesekiel 6:3) Till landets invånare säger han: ”Kransen [av stor olycka] skall komma till dig.” (Hesekiel 7:7)
År 612 f.v.t. förflyttas Hesekiel i en syn till Jerusalem. Vilka avskyvärdheter han får se i Guds tempel! När Jehova sänder sina himmelska styrkor (representerade av ”sex män”) för att verkställa dom och ge uttryck åt sin vrede över avfällingarna, skonas endast de som har ”ett märke på pannan”. (Hesekiel 9:2–6) Men först måste ”eldkol”, Guds eldsglödande budskap om tillintetgörelse, strös över staden. (Hesekiel 10:2) Jehova säger om de ondskefulla: ”Över deras huvud skall jag låta deras egen väg komma”, men han lovar att åter samla de skingrade i Israel. (Hesekiel 11:17–21)
Guds ande för Hesekiel tillbaka till Kaldeen. En scen utspelas som skildrar kung Sidkias och folkets flykt från Jerusalem. Falska profeter och profetissor fördöms. Avgudadyrkare förkastas. Juda liknas vid en oduglig vinstock. En gåta om en örn och en vinstock visar vilka svåra följder det får när Jerusalem vänder sig till Egypten för att få hjälp. Gåtan avslutas med löftet om att Jehova skall omplantera en späd kvist på ett högt berg. (Hesekiel 17:22) I Juda kommer det emellertid inte att finnas någon ”härskarspira”. (Hesekiel 19:14)
Svar på bibliska frågor:
1:4–28 – Vad är den himmelska vagnen en bild av? Vagnen representerar Jehovas organisations himmelska del som består av trogna andeskapelser. Jehovas heliga ande är vagnens kraftkälla. Den som färdas på vagnen representerar Jehova och är obeskrivligt härlig. Hans lugn illustreras av en underbar regnbåge.
1:5–11 – Vilka är de fyra levande skapelserna? I Hesekiels andra syn av vagnen omtalas de fyra levande skapelserna som keruber. (Hesekiel 10:1–11; 11:22) I den här senare skildringen kallas tjuransiktet för ”kerubansikte”. (Hesekiel 10:14) Detta är passande, eftersom tjuren är en symbol för kraft och styrka, och keruber är kraftfulla andeskapelser.
2:6 – Varför kallas Hesekiel gång på gång för ”människoson”? Jehova tilltalar Hesekiel på detta sätt för att påminna profeten om att han bara är en människa av kött och blod, och därigenom förstärks kontrasten mellan den jordiske talesmannen och budskapets källa, Gud. Samma uttryck används omkring 80 gånger i evangelierna om Jesus Kristus och visar tydligt att han som Guds Son hade kommit som människa och inte bara var en inkarnation.
2:9–3:3 – Varför tyckte Hesekiel att bokrullen med klagosånger och jämmer smakade sött? Det var Hesekiels inställning till sitt uppdrag som fick bokrullen att smaka sött. Han var tacksam för att få tjäna Jehova som profet.
4:1–17 – Utförde Hesekiel verkligen den bildliga framställningen av Jerusalems kommande belägring? Att Hesekiel bad om att få använda ett annat bränsle för att laga sin mat och att Jehova lät honom göra det tyder på att Hesekiel verkligen utförde den bildliga belägringen. Han låg på sin vänstra sida för tiostammarsrikets 390 år av missgärning, från dess grundande år 997 f.v.t. till Jerusalems förstöring 607 f.v.t. Han låg på sin högra sida för Judas 40 år av synd, från Jeremias förordnande som profet år 647 f.v.t. till 607 f.v.t. Under hela den 430 dagar långa perioden levde Hesekiel på små mängder mat och vatten för att profetiskt illustrera att det skulle vara hungersnöd under Jerusalems belägring.
5:1–3 – Vad är innebörden i att Hesekiel tog några hårstrån från den del som han skulle sprida för vinden och virade in dem i sina mantelflikar? Detta skulle visa att en kvarleva skulle återvända till Juda och där åter utöva sann tillbedjan efter de 70 år som landet skulle ligga öde. (Hesekiel 11:17–20)
17:1–24 – Vilka är de två stora örnarna, hur rycks de unga skotten på en ceder av, och vem är den ”späda kvist” som omplanteras av Jehova? De två örnarna representerar Babylons och Egyptens härskare. Den första örnen kommer till cederns topp, dvs. till härskaren i Davids kungliga släktlinje. Den här örnen rycker av det översta av cederns unga skott genom att ersätta kung Jehojakin av Juda med Sidkia. Trots att Sidkia har avgett en lojalitetsed söker han hjälp hos den andra örnen, Egyptens härskare, men till ingen nytta. Han skall tas till fånga och dö i Babylon. Jehova rycker också av en ”späd kvist”, den messianske kungen. Denne omplanteras på ”ett högt och upphöjt berg”, det himmelska Sions berg, där han skall bli en ”majestätisk ceder” som skall skänka jorden verkliga välsignelser. (Uppenbarelseboken 14:1)
Lärdomar för oss:
2:6–8; 3:8, 9, 18–21. Vi bör inte bli skrämda av de ondskefulla eller hålla oss tillbaka från att förkunna Guds budskap som innehåller en varning för dem. När vi möter likgiltighet eller motstånd behöver vi bli lika hårda som diamant. Men vi måste se till att vi inte blir hårdhjärtade, okänsliga eller hänsynslösa. Jesus kände medlidande med de människor han förkunnade för, och vi bör också låta vår medkänsla driva oss att förkunna för andra. (Matteus 9:36)
3:15. Sedan Hesekiel fått sitt uppdrag bodde han i sju dagar i Tel-Abib ”helt lamslagen” och tänkte igenom det budskap han skulle förkunna. Bör inte också vi ta oss tid att studera flitigt och meditera för att förstå djupa andliga sanningar?
4:1–5:4. Det krävdes ödmjukhet och mod av Hesekiel för att utföra de två profetiska pantomimerna. Vi måste också vara ödmjuka och modiga när vi utför de uppdrag vi får av Gud.
7:4, 9; 8:18; 9:5, 10. Vi behöver inte låta vårt öga bedrövas över dem som drabbas av Guds ogynnsamma dom eller känna medömkan med dem.
7:19. När Jehova verkställer sin dom över den här tingens ordning kommer pengar inte att ha något som helst värde.
8:5–18. Avfällighet är andligen dödsbringande. ”Med munnen bringar avfällingen fördärv över sin medmänniska.” (Ordspråksboken 11:9) Vi är förståndiga om vi inte ens tänker tanken att ge avfällingar ett lyssnande öra.
9:3–6. Om vi skall få överleva den ”stora vedermödan” måste vi få märket – beviset på att vi är överlämnade, döpta tjänare åt Gud och att vi har en kristen personlighet. (Matteus 24:21) De smorda kristna, representerade av mannen med en sekreterares bläckhorn, tar ledningen i arbetet med att sätta märket, dvs. arbetet med att predika om Riket och göra lärjungar. Om vi önskar behålla vårt märke måste vi nitiskt hjälpa dem i detta arbete.
12:26–28. Också till dem som hånade Hesekiels budskap skulle han säga: ”Tiden skall inte längre utsträckas med avseende på något som helst av ... [Jehovas] ord.” Vi måste göra allt vi kan för att hjälpa andra att sätta sin förtröstan till Jehova innan han låter slutet för den här världsordningen komma.
14:12–23. Att vinna räddning är något vi själva måste ta ansvar för. Det kan ingen annan göra åt oss. (Romarna 14:12)
18:1–29. Vi får själva ta konsekvenserna av vårt handlande.
”EN RUIN, EN RUIN, EN RUIN SKALL JAG GÖRA DET TILL”
Under det sjunde året av landsflykten, 611 f.v.t., kom Israels äldste till Hesekiel för att ”fråga Jehova”. De får lyssna till Israels långa historia av uppror samt en varning om att Jehova skall dra ut sitt svärd mot dem. (Hesekiel 20:1; 21:3) Jehova riktar sig till Israels hövding (Sidkia) och säger: ”Ta av turbanen, och lyft av kronan. Detta skall inte mer vara detsamma. Gör det som är lågt högt, och gör den höge låg. En ruin, en ruin, en ruin skall jag göra det till. Inte heller detta skall tillhöra någon, förrän han kommer som har den lagliga rätten [Jesus Kristus], och jag skall ge det åt honom.” (Hesekiel 21:26, 27)
Jerusalem ställs inför rätta. Oholas (Israels) och Oholibas (Judas) skuld avslöjas. Ohola har redan getts ”i händerna på hennes älskare, i händerna på Assyriens söner”. (Hesekiel 23:9) Oholibas ödeläggelse är nära förestående. År 609 f.v.t. börjar den 18 månader långa belägringen av Jerusalem. När staden slutligen faller kommer judarna att vara som bedövade och inte kunna uttrycka sin sorg. Hesekiel får inte tala Guds budskap till de landsflyktiga förrän han får en rapport från ”en flykting” om att staden ödelagts. (Hesekiel 24:26, 27)
Svar på bibliska frågor:
21:3 – Vad är det ”svärd” som Jehova drar ut ur dess skida? Det ”svärd” som Jehova använder för att verkställa sin dom över Jerusalem och Juda visar sig vara kung Nebukadnessar i Babylon och hans här. Det skulle också kunna inbegripa Guds organisations himmelska del, som består av mäktiga andeskapelser.
24:6–14 – Vad representerar rosten i grytan? Jerusalem under belägring liknas vid en gryta med vid öppning. Dess rost representerar stadens moraliska smuts – den orenhet, tygellöshet och blodsutgjutelse som den är skyldig till. Orenheten är så stor att det inte ens hjälper att ställa grytan tom på kolglöden och hetta upp den för att avlägsna rosten.
Lärdomar för oss:
20:1, 49. Det som Israels äldste sade visade att de tvivlade på det Hesekiel hade sagt. Må vi aldrig utveckla en skeptisk inställning till varningar från Gud.
21:18–22. Fastän Nebukadnessar använde sig av spådom var det Jehova som såg till att denne hedniske härskare tågade mot Jerusalem. Detta visar att inte ens demoner kan hindra dem som verkställer Jehovas dom från att genomföra hans vilja.
22:6–16. Jehova avskyr förtal, tygellöshet och maktmissbruk samt att man tar mutor. Vi bör vara fast beslutna att inte begå sådana synder.
23:5–49. Israel och Juda ingick politiska allianser som ledde till att de omfattade sina bundsförvanters falska tillbedjan. Må vi akta oss för att knyta världsliga band som kan fördärva vår tro. (Jakob 4:4)
Ett budskap som är levande och utvecklar kraft
Vi kan verkligen hämta värdefulla lärdomar från de 24 första kapitlen i bibelboken Hesekiel. De principer som finns där visar vad som leder till Guds misshag, hur vi kan röna hans barmhärtighet och varför vi bör varna de onda. Profetian om Jerusalems förstöring visar tydligt att Jehova är en Gud som låter sitt folk få höra om nya ting ”innan de spirar fram”. (Jesaja 42:9)
Sådana profetior som de som finns nedtecknade i Hesekiel 17:22–24 och 21:26, 27 pekade fram emot upprättandet av det messianska kungariket i himlen. Mycket snart kommer den regeringen att se till att Guds vilja sker på jorden. (Matteus 6:9, 10) Vi kan med stark tro och övertygelse se fram emot välsignelserna under den regeringen. Ja, ”Guds ord är levande och utvecklar kraft”. (Hebréerna 4:12)
[Bild på sidan 12]
Vad är den himmelska vagnen en bild av?
[Bild på sidan 14]
Genom att nitiskt ta del i arbetet med att förkunna får vi hjälp att behålla vårt ”märke”