Håll dig tätt till Jehova

”Var ihärdiga i bönen.” — ROMARNA 12:12.

1. Vad är Jehovas vilja när det gäller bön, och vilken uppmuntran gav aposteln Paulus om att be?

JEHOVA är ”den Gud som inger” alla sina trogna tjänare ”hopp”. Som den ”som hör bön” lyssnar han till deras enträgna böner om hjälp att uppnå förverkligandet av det glädjande hopp som han håller fram för dem. (Romarna 15:13; Psalm 65:3) Och genom sitt ord, bibeln, uppmuntrar han alla sina tjänare att komma till honom närhelst de önskar. Han är alltid tillgänglig och önskar ta emot deras innersta bekymmer. Han uppmuntrar dem faktiskt att vara ”ihärdiga i bönen” och att be ”oupphörligt”.a (Romarna 12:12; 1 Tessalonikerna 5:17) Det är Jehovas vilja att alla kristna ständigt skall vända sig till honom i bön och utgjuta sitt hjärta för honom och att de skall göra detta i hans älskade Sons, Jesu Kristi, namn. — Johannes 14:6, 13, 14.

2, 3. a) Varför förmanade Gud oss att vara ”ihärdiga i bönen”? b) Vilken försäkran har vi om att Gud vill att vi skall be?

² Varför ger Gud oss denna förmaning? Därför att livets påfrestningar och plikter kan tynga ner oss så mycket att vi skulle kunna glömma bort att be. Våra problem kan tynga ner oss och få oss att sluta upp att glädja oss i hoppet och att upphöra med att be. Med tanke på detta behöver vi få påminnelser som uppmuntrar oss att be och att närma oss källan till hjälp och tröst, Jehova vår Gud.

³ Lärjungen Jakob skriver: ”Närma er Gud, så skall han närma sig er.” (Jakob 4:8) Ja, Gud är varken alltför högdragen eller alltför långt borta för att höra det som vi, trots vårt ofullkomliga mänskliga tillstånd, säger till honom. (Apostlagärningarna 17:27) Han är inte heller likgiltig eller ointresserad. Så här skriver psalmisten: ”Jehovas ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop om hjälp.” — Psalm 34:16, NW; 1 Petrus 3:12.

4. Hur skulle man kunna illustrera Jehovas uppmärksamhet, när det gäller böner?

⁴ Jehova inbjuder till bön. Vi skulle kunna likna detta vid ett möte där ett antal människor är tillsammans och samtalar, och du är också där och lyssnar på de andra som talar. Du har rollen som observatör, men så vänder sig någon till dig, nämner ditt namn och riktar sina ord till dig. Detta fångar din uppmärksamhet på ett speciellt sätt. På liknande sätt är Gud alltid uppmärksam på sina tjänare, var de än kan vara. (2 Krönikeboken 16:9; Ordspråksboken 15:3) Han hör således vad vi säger, när han så att säga beskyddande och intresserat iakttar oss, men när vi anropar Guds namn i bön, fångas hans uppmärksamhet, och han koncentrerar sig nu på oss på ett speciellt sätt. Genom sina förmågor kan Jehova till och med upptäcka och fatta de outtalade böner som en människa uppsänder ur sitt hjärtas och sinnes djupaste vrår. Gud försäkrar oss om att han kommer att närma sig alla som uppriktigt anropar hans namn och söker hålla sig tätt till honom. — Psalm 145:18, NW.

Svar enligt Guds uppsåt

5. a) Vad antyder rådet om att vara ”ihärdiga i bönen” om våra böner? b) Hur besvarar Gud böner?

⁵ Rådet att vara ihärdig i bönen antyder att Jehova ibland kan låta oss få fortsätta att under någon tid be om en sak, innan hans svar blir uppenbart. Vi skulle rentav kunna tendera att bli trötta på att bönfalla Gud om en ynnest eller kärleksfull omtanke, som kan förefalla ytterst nödvändig men som låter vänta på sig. Därför vädjar Jehova Gud till oss att inte ge efter för någon sådan benägenhet, utan att fortsätta med att be. Vi bör fortsätta att be till honom om våra bekymmer, övertygade om att han respekterar vår bön och kommer att se till att vi får vårt verkliga behov fyllt och inte bara det som vi kan ha resonerat oss fram till. Jehova Gud balanserar utan tvivel våra böner i överensstämmelse med sitt uppsåt. Andra kan till exempel komma att påverkas av vår begäran. Vi skulle kunna likna det hela vid en far, vars son ber honom om en cykel. Fadern vet att om han köper en cykel till sin ene son, så skulle hans andre son också vilja ha en cykel. Eftersom den ene sonen kanske är för liten för en cykel, kan fadern besluta att inte köpa någon cykel just då. På liknande sätt avgör vår himmelske Fader, i ljuset av sitt uppsåt och val av tidpunkt för saker och ting, vad som egentligen är bäst för oss och för andra. — Psalm 84:9, 12; jämför Habackuk 2:3.

6. Vilken illustration framställde Jesus med avseende på bön, och vad visar ihärdighet i bönen?

⁶ Jesu liknelse om nödvändigheten för hans lärjungar ”att alltid bedja och att inte ge upp” är värd att lägga märke till. En änka, som inte kunde få sin rätt, fortsatte ihärdigt att begära detta av en mänsklig domare ända tills hon fick sin rätt. Jesus tillade: ”Skall då inte Gud ofelbart laga att rätt skipas åt hans utvalda?” (Lukas 18:1—7) Vår ihärdighet i bönen visar vår tro och förtröstan på Jehova och vår villighet att hålla oss tätt till honom och framföra vår vädjan och att sedan lämna utgången i hans händer. — Hebréerna 11:6.

Exempel på sådana som hållit sig tätt till Jehova

7. Hur kan vi efterlikna Abels tro i fråga om att hålla oss tätt till Jehova?

⁷ Många av de böner som Guds tjänare har bett finns nedtecknade i bibeln. Dessa blev ”skrivna till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna må ha hopp”. (Romarna 15:4) Vår tro stärks av att vi begrundar några exempel på personer som höll sig tätt till Jehova. Abel frambar ett godtagbart offer åt Gud, och även om inte berättelsen nämner något om bön, vädjade han utan tvivel i bön till Jehova om att hans offer skulle tas emot. I Hebréerna 11:4 heter det: ”Genom tro frambar Abel åt Gud ett värdefullare offer än Kain, genom vilken tro han fick det vittnesbördet att han var rättfärdig.” Abel kände till Guds löfte i 1 Moseboken 3:15, men jämfört med vad vi nu vet visste han mycket lite. Men Abel handlade efter den kunskap han hade. Och i våra dagar har en del personer, som nyligen har blivit intresserade av Guds sanning, inte heller så mycket kunskap ännu, men de ber och utnyttjar den kunskap de har på bästa sätt, precis som Abel gjorde. Ja, de handlar i tro.

8. Varför kan vi vara övertygade om att Abraham höll sig tätt till Jehova, och vilken fråga bör vi ställa oss själva?

⁸ Abraham, ”fader för alla som har tro”, var en annan trogen Guds tjänare. (Romarna 4:11) I våra dagar behöver vi mer än någonsin tidigare ha stark tro, och vi måste be i tro, precis som Abraham gjorde. I Första Moseboken 12:8 (NW) läser vi om att Abraham byggde ett altare ”åt Jehova och började anropa Jehovas namn”. Abraham kände till Guds namn och använde det i bön. Gång på gång var han ihärdig i bönen och anropade ”Jehovas, den till obestämd tid bestående Gudens, namn”. (1 Moseboken 13:4; 21:33; NW) Abraham anropade Gud i den tro som gjorde honom berömd. (Hebréerna 11:17—19) Bönen hjälpte Abraham att fortsätta att glädja sig storligen i hoppet om Riket. Följer vi Abrahams exempel genom att vara ihärdiga i bönen?

9. a) Varför är Davids böner av stort gagn för Guds tjänare i våra dagar? b) Vad kan bli följden av att vi ber som David gjorde, när det gäller att hålla oss tätt till Jehova?

⁹ David var ett enastående exempel i fråga om att vara ihärdig i bönen, och hans psalmer belyser vad man bör be om. Guds tjänare kan till exempel med rätta be om sådant som räddning och befrielse (3:8, 9; 60:7), vägledning (25:4, 5), beskydd (17:8), förlåtelse för synder (25:7, 11, 18) och ett rent hjärta (51:11). När David kände sig betryckt, bad han: ”Gläd din tjänares själ.” (86:4, NW) Vi kan på liknande sätt be om glädje i hjärtat och veta att Jehova vill att vi skall glädja oss i vårt hopp. David höll sig tätt till Jehova och bad: ”Min själ har följt tätt efter dig; i mig håller din högra hand ett fast grepp.” (63:9, NW) Kommer vi att hålla oss tätt till Jehova, som David gjorde? Om vi gör det, så kommer han också att uppehålla oss.

10. Vilka felaktiga tankar hade psalmisten Asaf vid ett tillfälle, men vad kom han att inse?

¹⁰ Om vi skall hålla oss tätt till Jehova, måste vi låta bli att avundas de ondskefulla deras bekymmerslösa och materialistiska liv. Psalmisten Asaf tyckte vid ett tillfälle att det inte tjänade något till att tjäna Jehova, eftersom de ondskefulla var ”sorglösa till obestämd tid”. Han insåg dock att hans resonemang var felaktigt och att de ondskefulla befann sig ”på slipprig mark”. Han insåg att ingenting var bättre än att hålla sig tätt till Jehova, och så här uttryckte han sig i bön till Gud: ”Jag är ständigt hos dig; du har fattat tag i min högra hand. Ty se! just de som håller sig borta från dig kommer att förgås. ... Men vad mig beträffar, är det gott för mig att närma mig Gud. Till den suveräne Herren Jehova har jag tagit min tillflykt för att förkunna alla dina gärningar.” (Psalm 73:12, 13, 18, 23, 27, 28, NW) Låt oss, i stället för att avundas de ondskefulla — de som inte har något hopp — deras bekymmerslösa liv, efterlikna Asaf och hålla oss tätt till Jehova.

11. Varför är Daniel ett fint exempel på en person som höll sig tätt till Jehova, och hur kan vi efterlikna honom?

¹¹ Daniel fortsatte resolut och ihärdigt att be, trots att han på grund av att han inte brydde sig om de officiella restriktioner som var avsedda att hindra honom från att be riskerade att hamna i lejongropen. Men Jehova sände ”sin ängel” och stängde ”lejonens gap” och räddade Daniel. (Daniel 6:7—10, 22, 27) Daniel blev rikt välsignad för att han fortsatte att vara ihärdig i bönen. Är vi också ihärdiga i bönen, och är vi i synnerhet detta, när vi möter motstånd mot vårt predikande om Riket?

Jesus, vårt föredöme

12. a) Hur var Jesus redan från början av sin tjänst ett gott exempel, när det gällde att be, och hur kan hans exempel vara till gagn för de kristna? b) Vad visar Jesu mönsterbön om bön?

¹² Vi läser om hur Jesus ända från början av sin jordiska tjänst ägnade sig åt bön. Den bedjande inställning han visade när han blev döpt är ett fint exempel för dem som blir döpta i våra dagar. (Lukas 3:21, 22) Man kan be om Guds hjälp att fullfölja det som vattendopet symboliserar. Jesus hjälpte också andra att nalkas Jehova i bön. När Jesus vid ett tillfälle befann sig på en viss plats och bad, sade en av hans lärjungar till honom efteråt: ”Herre, lär oss hur man skall bedja.” Jesus framförde då det som är allmänt känt som mönsterbönen, och ordningsföljden i den visar att sådana saker som Guds namn och uppsåt bör ges företräde. (Lukas 11:1—4) Vi måste således bevara perspektivet och jämvikten i våra böner och inte försumma ”de viktigare tingen”. (Filipperna 1:9, 10) Ibland kan vi naturligtvis ha speciella behov, eller också kan vi ha speciella problem, som vi behöver ta itu med. Och precis som Jesus kan de kristna gå till Gud i bön och söka styrka att utföra vissa uppgifter eller möta vissa prövningar eller faror. (Matteus 26:36—44) Våra personliga böner kan faktiskt gälla praktiskt taget varje sida av vårt liv.

13. Hur visade Jesus vikten av att be för andra?

¹³ Jesus visade genom sitt goda exempel vikten av att be för andra. Han visste att hans lärjungar skulle bli hatade och förföljda, precis som han själv blev. (Johannes 15:18—20; 1 Petrus 5:9) Därför bad han att Gud skulle ”vaka över dem för den ondes skull”. (Johannes 17:9, 11, 15, 20) Och eftersom han kände till den speciella prövning som Petrus hade framför sig, sade han till honom: ”Jag har framburit ödmjuk bön för dig, att din tro inte må tryta.” (Lukas 22:32) Det är verkligen fint, om vi också håller ut i bön för våra bröder och tänker på andra och inte bara tänker på våra egna problem och intressen! — Filipperna 2:4; Kolosserna 1:9, 10.

14. Hur vet vi att Jesus höll sig mycket tätt till Jehova under hela sin jordiska tjänst, och hur kan vi efterlikna honom?

¹⁴ Under hela sin tjänst var Jesus ihärdig i bönen och höll sig tätt till Jehova. (Hebréerna 5:7—10) I Apostlagärningarna 2:25—28 citerar aposteln Petrus Psalm 16:8 och tillämpar den på Herren Jesus Kristus: ”David säger ju beträffande honom: ’Jag har ständigt haft Jehova för mina ögon; eftersom han är på min högra sida, för att jag aldrig må komma att skakas.’” Vi kan göra på samma sätt. Vi kan be Gud om att vara oss nära, och vi kan visa vår förtröstan på Jehova genom att ständigt ha honom för våra inre ögon. (Jämför Psalm 110:5; Jesaja 41:10, 13.) Eftersom Jehova då kommer att uppehålla oss, kommer vi att undgå bekymmer av alla slag, och vi kommer aldrig att vackla.

15. a) Vilket slags bön bör vi aldrig underlåta att vara ihärdiga i? b) Vilken varning ges med avseende på vår tacksamhet?

¹⁵ Må vi aldrig underlåta att tacka Jehova för all hans godhet mot oss, ja, för ”Guds allt överträffande oförtjänta omtanke”, som inbegriper att han gav sin Son som ett lösenoffer för våra synder. (2 Korintierna 9:14, 15; Markus 10:45; Johannes 3:16; Romarna 8:32; 1 Johannes 4:9, 10) Ja, må vi ”alltid” tacka ”vår Gud och Fader för allting” ”i vår Herre Jesu Kristi namn”. (Efesierna 5:19, 20; Kolosserna 4:2; 1 Tessalonikerna 5:18) Vi måste akta oss för att låta vår tacksamhet för det vi har fördärvas genom att vi är så upptagna i våra tankar med det vi inte har eller med våra egna problem.

Att kasta bördorna på Jehova

16. Vad bör vi göra när vissa bördor oroar oss?

¹⁶ Ihärdighet i bönen visar djupet av vår hängivenhet. När vi anropar Gud, har detta en god inverkan på oss redan innan vi får svar från honom. Om någon börda oroar vårt sinne, kan vi hålla oss tätt till Jehova genom att följa rådet: ”Kasta din börda på Jehova själv, och han för sin del kommer att uppehålla dig.” (Psalm 55:23, NW) Genom att vi kastar alla våra bördor — våra bekymmer, besvikelser, farhågor osv. — på Gud med full tro på honom får vi ett lugnt hjärta och ”Guds frid, som övergår allt förstånd”. — Filipperna 4:4, 7; Psalm 68:20, NW; Markus 11:24; 1 Petrus 5:7.

17. Hur kan vi uppnå Guds frid?

¹⁷ Kommer denna Guds frid ögonblickligen? Även om vi kanske får en viss befrielse omedelbart, gäller det som Jesus sade om att be om helig ande också här: ”Fortsätt med att be, så skall det ges åt er; fortsätt med att söka, så skall ni finna; fortsätt med att bulta på, så skall det öppnas för er.” (Lukas 11:9—13) Eftersom helig ande är det medel varigenom vi blir kvitt ängslan, måste vi vara ihärdiga i att be om Guds frid och hans hjälp med avseende på våra bördor. Vi kan vara övertygade om att vi genom att vara ihärdiga i bönen kommer att få den lättnad och det lugn i hjärtat som vi åstundar.

18. Vad gör Jehova för oss, om vi inte vet exakt vad vi skall be om i en viss situation?

¹⁸ Men hur är det då, om vi inte vet exakt vad vi skall be om? Vårt inre suckande förblir ofta outtalat, därför att vi inte helt och fullt förstår vår egen situation eller inte riktigt vet vad vi skall lägga fram för Jehova. Det är här som den heliga anden kan lägga sig ut för oss. Paulus skriver: ”Det problem som gäller vad vi skall bedja om såsom vi bör känner vi inte, men anden själv lägger sig ut för oss med outtalade suckanden.” (Romarna 8:26) Hur då? I Guds ord finns det inspirerade profetior och böner, som gäller vår situation. Han låter dessa så att säga gälla som förbön för oss. Han tar emot dem som om de vore vad vi skulle be om, om vi bara visste deras innebörd i vårt fall, och följaktligen uppfyller han dem.

Bön och hopp kommer att fortsätta

19. Varför kommer bön och hopp att fortsätta för evigt?

¹⁹ Bön till vår himmelske Fader är något som kommer att fortsätta för evigt, i synnerhet då böner av tacksamhet för den nya världen och alla dess välsignelser. (Jesaja 65:24; Uppenbarelseboken 21:5) Vi kommer också att fortsätta att glädja oss i hoppet, eftersom hopp i någon form kommer att bestå för evigt. (Jämför 1 Korintierna 13:13.) Vi kan inte ens föreställa oss vilka nya ting Jehova kommer att frambringa, när han inte längre är under sin självpåtagna sabbatsvilodag gentemot jorden. (1 Moseboken 2:2, 3) Han kommer i all evighet att ha kärleksfulla överraskningar i beredskap åt sitt folk, och framtiden kommer att föra med sig storslagna ting för dess medlemmar i fråga om att få göra hans vilja.

20. Vad bör vara vår fasta föresats, och varför det?

²⁰ Må vi alla med ett sådant storslaget framtidshopp hålla oss tätt till Jehova genom att vara ihärdiga i bönen. Må vi aldrig sluta upp att tacka vår himmelske Fader för alla våra välsignelser. I sinom tid kommer våra förväntningar att förverkligas till glädje för oss och det långt utöver vad vi alls har kunnat föreställa oss eller förvänta, eftersom Jehova kan ”göra mer än övernog utöver allt vad vi ber om eller föreställer oss”. (Efesierna 3:20) Låt oss med tanke på detta i all evighet ge all lovprisning och härlighet och allt tack till Jehova Gud, den ”som hör bön”!

[Fotnot]

Hur skulle du vilja svara?

◻ Varför måste vi vara ihärdiga i bönen?

◻ Vad lär vi av böner som betts av personer i förkristen tid?

◻ Vad lär oss Jesu exempel om bön?

◻ Hur kan vi kasta våra bördor på Jehova, och med vilket resultat?

[Bild på sidan 17]

Daniel var ihärdig i bönen trots hotet om att kastas i lejongropen