Var lycklig och organiserad
ATT vi är organiserade tillåter oss att göra saker och ting väl. Att vi är effektiva hjälper oss att göra bästa bruk av tid och tillgångar. (Galaterna 6:16; Filipperna 3:16; 1 Timoteus 3:2) Men livet är inte bara organisation och effektivitet. Den inspirerade psalmisten skrev: ”Lyckligt är det folk vars Gud Jehova är!” (Psalm 144:15) Vad det gäller för oss är att vara lyckliga och organiserade i allt vad vi gör.
Organiserade och lyckliga
Jehova Gud är det största exemplet på god organisation. Alla hans verk, från enskilda celler till komplicerade levande skapelser och från små atomer till oerhörda galaxer, visar ordning och precision. Hans universella lagar låter oss planera vårt liv med tillförsikt. Vi vet att solen kommer att gå upp varje morgon och att sommar kommer att följa på vinter. — 1 Moseboken 8:22; Jesaja 40:26.
Men Jehova är mer än en ordningens Gud. Han är också ”den lycklige Guden”. (1 Timoteus 1:11; 1 Korinthierna 14:33) Hans lycka kan ses hos hans skapelser. Lekfulla kattungar, vackra solnedgångar, aptitretande mat, inspirerande musik, stimulerande arbete och en mängd andra ting visar att han avsåg att vi skulle glädja oss åt livet. Hans lagar är inte några tröttsamma inskränkningar, utan säkerhetsanordningar för vår lycka.
Jesus Kristus tar mönster efter sin Fader. Han är ”den lycklige och ende Makthavaren” och uppför sig precis som hans Fader gör. (1 Timoteus 6:15; Johannes 5:19) När han arbetade med sin Fader i skaparverket, var han mer än bara en effektiv ”mästerlig arbetare”. Han kände sig lycklig i det han gjorde. Han säger: ”Jag gladdes inför honom [Jehova] hela tiden, gladdes över det fruktbara landet på hans jord, och de ting som jag höll kära var hos människosönerna.” — Ordspråken 8:30, 31.
Vi önskar återspegla liknande omtänksamhet, glädje och förkärlek för människor i allt det vi gör. Men i en strävan att vara effektiva kan vi ibland glömma att man för att ”vandra ordningsfullt genom [Guds] ande” också måste frambringa Guds andes frukt. (Galaterna 5:22—25) Vi gör alltså väl i att fråga oss: Hur kan vi vara både organiserade och lyckliga i vår egen verksamhet och i att leda andras arbete?
Var inte grym mot dig själv
Tänk på det goda råd som återges i Ordspråken 11:17. Först säger den inspirerade skribenten oss att ”en man som visar kärleksfull omtanke handlar på ett sätt som medför belöning för hans egen själ”. Sedan säger han som motsats därtill: ”Men den grymme gör sin egen organism till något utstött.” I New International Version lyder det så här: ”En välvillig man gagnar sig själv, men en grym man vållar sig själv skada.”
Hur kan vi oavsiktligt vara grymma mot oss själva? Ett sätt är genom att mena väl med vad man gör men göra det på ett oordnat sätt. Vad blir följden? En expert säger: ”Ett minnesfel, ett felsorterat dokument, en bristfälligt förstådd befallning, slarvigt gjorda anteckningar om ett telefonsamtal — detta är småförsummelserna, de småkryp som fräter sig in i effektivitetens väv och omintetgör de bästa intentioner.” — Teach Yourself Personal Efficiency (Lär dig själv personlig effektivitet).
Detta stämmer med vad den inspirerade skribenten skrev: ”Den som visar sig slapp i sitt arbete — han är en broder till den som vållar fördärv.” (Ordspråken 18:9) Ja, desorganiserade, ineffektiva människor kan vålla sig själva och andra elände och fördärv. På grund av detta kan andra ofta dra sig ifrån dem. Till följd av sin slapphet vållar de själva att de blir utstötta.
En levande hund eller ett dött lejon?
Men vi kan vara grymma mot oss själva också genom att ställa upp alltför höga normer. Vi kan sträva, säger ovanstående skribent om effektivitet, efter ”en fullkomlighetsnorm som är omöjlig att till fullo uppnå”. Följden blir, säger han, ”att vi till sist utsätter oss för hjärtesorg och besvikelse”. En perfektionist må vara väl organiserad och effektiv, men han kommer aldrig att vara verkligt lycklig. Förr eller senare drabbas han bara av hjärtesorg.
Om vi tenderar att bli perfektionister, gör vi väl i att komma ihåg att ”en levande hund har det bättre än ett dött lejon”. (Predikaren 9:4) Vi kanske inte bokstavligen dödar oss själva genom att orealistiskt sträva efter fullkomlighet, men vi kan allvarligt skada oss själva genom uttröttning. Denna, säger en auktoritet, inbegriper ”fysisk, känslomässig, andlig, intellektuell utmattning och att vara trött på att ha med andra att göra”. (Job Stress and Burnout) Att vi tröttar ut oss genom att sträva efter ouppnåeliga mål är verkligen att vara grymma mot oss själva och berövar oss oundvikligen vår lycka.
Handla så att det medför belöning för dig
Kom ihåg: ”En man som visar kärleksfull omtanke handlar på ett sätt som medför belöning för hans egen själ.” (Ordspråken 11:17) Vi handlar på ett sätt som medför belöning för oss när vi sätter upp realistiska och resonliga mål och kommer ihåg att den lycklige Guden, Jehova, känner till våra begränsningar. (Psalm 103:8—14) Vi kan också vara lyckliga om vi inser dessa begränsningar och sedan ”gör vårt yttersta” inom våra möjligheters ram för att väl fullgöra våra förpliktelser. — Hebréerna 4:11; 2 Timoteus 2:15; 2 Petrus 1:10.
Sedan finns ju alltid faran att vi svänger över till den andra ytterligheten, att vi blir alltför vänliga och barmhärtiga mot oss själva. Glöm inte Jesu svar på aposteln Petrus’ förslag: ”Var barmhärtig mot dig själv, Herre”, när det i själva verket krävdes ett resolut handlingssätt. Petrus’ tänkesätt var så farligt att Jesus sade: ”Försvinn bakom mig, Satan! Du är för mig en sten att snava på, eftersom du inte tänker Guds tankar utan människors.” (Matteus 16:22, 23) Att vi handlar på ett sätt som medför belöning för vår egen själ tillåter inte en vårdslös, eftergiven hållning mot oss själva. Det kunde också beröva oss all lycka. Resonlighet, inte fanatism, är vad vi behöver. — Filipperna 4:5.
Handla så att det medför belöning för andra
De skriftlärda och fariséerna på Jesu tid ansåg förmodligen att de var högst effektiva och organiserade. I en biblisk ordbok, A Dictionary of the Bible, heter det om deras gudsdyrkan: ”Varje bibliskt bud omgavs av ett nätverk av mindre föreskrifter. Ingen hänsyn togs till förändrade omständigheter; fullständig lydnad för lagen i alla dess detaljer krävdes obevekligt av varje jude. ... Lagens detaljer mångfaldigades tills religionen blev ett yrke och livet en outhärdlig börda. Människor förvandlades till robotar. Samvetets röst tystades. Den levande kraften i Guds ord upphävdes och begravdes under en mängd oföränderliga regler.”
Det var inte att undra på att Jesus Kristus fördömde dem för detta. ”De binder ihop tunga bördor”, sade han, ”och lägger dem på människornas skuldror, men själva vill de inte röra dem med sitt finger.” (Matteus 23:4) Kärleksfulla äldste avhåller sig från att betunga hjorden med en mängd mindre regler och föreskrifter. De handlar på ett sätt som medför belöning för Guds hjord genom att följa Kristi Jesu vänliga, uppfriskande exempel. — Matteus 11:28—30; Filipperna 2:1—5.
Inte ens när organisatoriskt ansvar ökar förlorar äldste, som hyser omsorg, någonsin ur sikte att de har med människor att göra, människor som Gud älskar. (1 Petrus 5:2, 3, 7; 1 Johannes 4:8—10) De kommer aldrig att bli så upptagna med organisatoriska frågor eller procedurer att de glömmer sin förnämsta roll som hjordens herdar, väktare och beskyddare. — Ordspråken 3:3; 19:22; 21:21; Jesaja 32:1, 2; Jeremia 23:3, 4.
Att till exempel vara helt upptagen med scheman och siffror kan tränga ut omsorgen om människor. Tänk på en bussförare som menar att hans förnämsta plikt är att effektivt hålla sin tidtabell, komma vad som komma vill. Han är uppfylld av en önskan att komma från ena änden av sin rutt till den andra precis inom den anslagna tiden. Olyckligtvis, från hans synvinkel, kommer passagerare i vägen. De är senfärdiga och desorganiserade och kommer alltid till busshållplatsen just som han skall köra därifrån. I stället för att komma ihåg att hela hans arbete går ut på att tjäna passagerarnas behov ser han dem som ett hinder för effektiviteten och undviker dem.
Omsorg om var och en individuellt
En hjärtlös effektivitetssträvan bortser ofta från de individuella behoven. Svaga, ineffektiva betraktas kanske som en belastning. När detta händer, kan svåra konsekvenser bli följden. I den forntida stadsstaten Sparta, till exempel, lämnade man svaga och sjuka barn att dö. De skulle inte bli starka, effektiva soldater till att försvara en stark, effektiv stat. ”När ett barn var fött”, skriver filosofen Bertrand Russell, ”bar fadern fram det inför de äldste i släkten, som undersökte det; befanns det friskt och starkt, återlämnades det till fadern för att uppfostras; i motsatt fall sattes det ut i en klyfta.” — Västerlandets filosofi.
Stelhet och stränghet, inte lycka, kännetecknade en sådan grym stat. (Jämför Predikaren 8:9.) Myndigheterna i Sparta ansåg utan tvivel att effektivitet berättigade deras åtgärder, men deras handlande var fullständigt i avsaknad av medlidande och vänlighet. Deras sätt var inte Guds sätt. (Psalm 41:1; Ordspråken 14:21) I motsats därtill kommer tillsyningsmännen i den kristna församlingen ihåg att alla Guds får är dyrbara i hans ögon, och de handlar på ett sätt som medför belöning för vart och ett av dem. De sörjer inte bara för de 99 som är friska, utan också för den ene och ende som är svag eller oroad emotionellt. — Matteus 18:12—14; Apostlagärningarna 20:28; 1 Thessalonikerna 5:14, 15; 1 Petrus 5:7.
Håller sig nära hjorden
De äldste håller sig nära hjorden som de har i sin vård. Men nutida forskning i affärsmetoder antyder kanske att en chef eller en förman för att uppnå maximal effektivitet bör hålla distans till dem han har tillsyn över. En forskare beskriver de skilda resultat en flygvapenofficer fick när han antingen höll sig nära eller på avstånd från sina underlydande: ”När han hade mycket nära förbindelser med [sina] officerare, tycktes de känna trygghet, och de bekymrade sig inte i alltför hög grad angående sitt förbands effektivitet. Så snart som han blev mer reserverad och rollorienterad, började hans underbefälhavare undra om något hade gått snett ... och inriktade sitt bekymmer på att ägna mer uppmärksamhet åt sitt arbete. Resultatet blev en påtaglig ökning av effektiviteten vid basen.” — Understanding Organizations.
Men den kristna församlingen är inte en militärorganisation. De kristna äldste, som har tillsyn över andras verksamhet, tar Kristus till sin förebild. Han höll sig alltid nära sina lärjungar. (Matteus 12:49, 50; Johannes 13:34, 35) Han utnyttjade aldrig deras bekymmer för att pressa fram extra effektivitet. Han formade starka band av förtroende och tillförsikt mellan sig och sina efterföljare. Nära band av öm tillgivenhet kännetecknade hans lärjungar. (1 Thessalonikerna 2:7, 8) När sådan närhet existerar, kommer en lycklig hjord, som helt och fullt motiveras av kärlek till Gud, att ge gott gensvar till vägledning utan tvång och kommer att göra sitt bästa i villig tjänst för honom. — Jämför 2 Moseboken 35:21.
Många skriftställen betonar sådana kristna egenskaper som lycka och kärlek till brödraskapet. (Matteus 5:3—12; 1 Korinthierna 13:1—13) Jämförelsevis få betonar behovet av effektivitet. Naturligtvis behövs god organisation. Guds folk har alltid varit organiserat. Men tänk hur ofta till exempel psalmskribenterna beskriver Guds tjänare som lyckliga. Psalm 119, där det talas mycket om Jehovas lagar, påminnelser och förordningar, börjar: ”Lyckliga är de som är oklanderliga på sin väg, de som vandrar efter Jehovas lag. Lyckliga är de som iakttar hans påminnelser; av allt hjärta fortsätter de att söka honom.” (Psalm 119:1, 2) Kan du möta uppfordran att vara både organiserad och lycklig?
[Bild på sidan 28]
Armillarsfär — en gammal anordning för att i bild framställa de stora himlakretsarna
[Bild på sidan 31]
Jehova är som kärleksfull Herde inte bara en ordningens Gud, utan också en fridens
[Bildkälla]
Garo Nalbandian