Belöningar för ihärdighet
HON var en grekisk kvinna som bodde i Fenicien år 32 v.t. Hennes dotter var svårt sjuk, och kvinnan sökte förtvivlat efter något botemedel. Hon hade fått höra att en främling besökte hennes trakt — en främling som hade rykte om sig att ha kraft att bota sjuka — och hon var besluten att söka upp honom och be om hjälp.
När hon träffade honom, föll hon ner på knä och vädjade: ”Var barmhärtig mot mig, Herre, Davids Son. Min dotter är svårt demonpåverkad.” På det viset bad den grekiska kvinnan att Jesus skulle bota hennes dotter.
Kan du föreställa dig vilket mod och vilken ödmjukhet som krävdes av henne för att göra detta? Jesus var en betydande person med kraft och anseende, och han hade tidigare gett till känna att han inte önskade att någon skulle få reda på var han befann sig. Han hade tagit med sig apostlarna till Fenicien för att de skulle få välbehövlig vila, inte för att arbeta bland icke troende hedningar. Dessutom var Jesus jude och hon hedning, och hon kände utan tvivel till judarnas motvilja mot att umgås med de föraktade människorna av nationerna. Trots det var hon orubblig i sitt beslut att skaffa bot för sitt barn.
Jesus och hans apostlar försökte avråda kvinnan från att söka hjälp just då. Jesus sade först inte ett ord till henne. Men på grund av hennes upprepade, ihärdiga rop sade apostlarna sedan i förbittring till Jesus: ”Skicka bort henne, eftersom hon håller i med att ropa efter oss.”
Men hon accepterade inte ett nej som svar. I stället föll hon ner för Jesu fötter och sade: ”Herre, hjälp mig!”
För att visa att hans huvudsakliga ansvar gällde Israels söner, och för att på samma gång pröva hennes tro och beslutsamhet, förklarade Jesus medlidsamt för henne: ”Det är inte rätt att ta barnens [Israels barns] bröd och kasta det åt de små hundarna [icke-judarna].”
I stället för att bli förnärmad över insinuationen om hennes härstamning visade hon att hon ihärdigt men ödmjukt stod fast vid sin önskan att få hjälp genom att svara: ”Det är sant, Herre; men de små hundarna äter faktiskt av de smulor som faller från deras herrars bord.”
Jesus belönade den grekiska kvinnans ihärdighet genom att berömma henne för hennes tro och genom att handla välvilligt mot henne på grund av hennes ödmjuka vädjanden. Föreställ dig hennes glädje när hon återvände hem och fann att dottern var fullständigt frisk! — Matteus 15:21—28; Markus 7:24—30.
I likhet med kvinnan i det första århundradet behöver vi vara ihärdiga i våra ansträngningar att behaga Jehova och vinna hans ynnest. Liksom fallet var med den grekiska kvinnan, försäkrar Bibeln oss om att vår ihärdighet ”i fråga om att göra vad som är gott” kommer att bli rikligen belönad. — Galaterna 6:9.
Vad är ihärdighet? Varför behövs den? Vad skulle kunna få oss att förlora denna egenskap, ge upp? Vilka belöningar kan vi förvänta att få, om vi nu visar ihärdighet i att tjäna vår Skapare och Fader, Jehova?
En ordbok definierar uttrycket ”vara ihärdig” som: ”att stadigt hålla fast vid en föresats eller ett mål, en situation eller ett åtagande, oavsett hinder, varningar eller motgångar; ... hålla ut”.
Bibeln uppmanar upprepade gånger Jehovas tjänare att vara ihärdiga i att göra hans vilja. Vi uppmanas till exempel att ”fortsätta ... med att först söka kungariket”, att ”hålla fast vid det goda”, att ”vara ihärdiga i bönen” och att ”inte tröttna” i fråga om att göra vad som är gott. — Matteus 6:33; 1 Thessalonikerna 5:21; Romarna 12:12; Galaterna 6:9.
Ihärdighet är en egenskap som vi alla måste äga och utveckla i vårt dagliga liv för att kunna överleva. Utan den egenskapen kan vi inte uträtta något av verkligt bestående värde. Tänk på ett litet barns försök att ställa sig upp och ta sina första vingliga steg. Det är mycket sällsynt att ett barn på en enda dag kan lära sig att ställa sig upp och gå omkring obehindrat. Som barn har vi nog alla försökt och misslyckats många gånger, innan vi slutligen uppnådde ett mått av framgång i att gå. Vad skulle ha hänt, om vi efter vårt första misslyckande hade bestämt oss för att inte försöka på nytt? Vi kanske fortfarande skulle krypa omkring på alla fyra! Det är viktigt med ihärdighet för att uppnå värdefulla mål och få den ökade skicklighet och självaktning som följer därmed. Som ett populärt talesätt lyder: ”Vinnaren ger aldrig upp, och den som ger upp vinner aldrig.”
De som varit pionjärer i många år inser att speciella förmågor eller talanger inte är en garanti för framgång. Det krävs envishet, beslutsamhet att fullständigt göra Jehovas vilja och mod för att möta tillfälliga motgångar — till och med depression. Målet att få del av Jehovas eviga välsignelser måste hållas klart i fokus.
Ja, alla som söker vinna Jehovas ynnest och söker nå målet i tävlingsloppet för liv behöver visa ihärdighet, uthållighet och uthärdande. Utan dessa egenskaper kan vi mycket väl förlora Jehovas ynnest och belöningen i form av det verkliga livet. — Psalm 18:20; Matteus 24:13; 1 Timoteus 6:18, 19.
Det är många gånger svårare för en kristen att vara ihärdig i sin andliga verksamhet än att vara det i sina övriga åtaganden. En man kanske arbetar hårt i sitt förvärvsarbete för att sörja för sin familjs materiella behov, men han är kanske ”för trött” för att leda ett regelbundet bibelstudium med hustrun och barnen. Vad kan vara orsaken till att det är så svårt för många att vara ihärdiga i den kristna verksamheten?
En orsak är modfälldhet som kommer av våra egna personliga fel och brister. Om vi ständigt tänker på våra misstag, kanske vi misströstar och ger upp, med en känsla av att Jehova aldrig kan förlåta oss alla våra synder.
En annan orsak är den världsliga andan av omoraliskhet, korruption och hat. (1 Johannes 2:15, 16) En av de ”nyttiga vanor” som världsligt inflytande kan fördärva eller skada är kristen ihärdighet. — 1 Korinthierna 15:33.
Vår ihärdighet i predikoarbetet kan försvagas genom allmänhetens motstånd mot vår heliga tjänst eller likgiltighet för den. Av besvikelse kanske vi drar slutsatsen att människor på vårt distrikt helt enkelt inte vill ha sanningen. Det kan göra att vi frågar oss själva: ”Vad är det för mening med att predika?” och att vi ger upp vårt speciella privilegium av tjänsteverksamhet.
Vi kan också påverkas av den världsliga andan av njutningslystnad. Varför skall vi kämpa och försaka så mycket, när alla andra tycks roa sig eller ta det lugnt? — Jämför Matteus 16:23, 24.
För att hålla i med att göra Jehovas vilja måste vi ta på oss den kristna personligheten och leva enligt anden, inte enligt köttet. (Romarna 8:4—8; Kolosserna 3:10, 12, 14) Att vi har Jehovas syn på saken kommer att hjälpa oss att fortsätta med vår viktiga andliga verksamhet. — 1 Korinthierna 16:13.
Exempel på ihärdighet
Jehova har försett oss med många framträdande exempel på tjänare som har förblivit lojala och trogna mot honom, trots att de gått igenom många svåra prövningar. Genom att begrunda deras exempel kan vi se hur vi själva kan utveckla och utöva kristen ihärdighet och varför det är så värdefullt.
Det största exemplet är Jesus, som fick genomlida så mycket för att Jehovas namn skulle bli förhärligat. Bibeln uppmuntrar oss att uppmärksamt begrunda hans handlingar av hängiven ihärdighet: ”Alltså, eftersom vi har ett så stort moln av vittnen som omger oss, så låt oss, också vi, lägga av varje tyngande börda och den synd som lätt snärjer in oss, och låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss, medan vi uppmärksamt ser på vår tros Främste förmedlare och Fullkomnare, Jesus, som för den glädje som förelades honom utstod en tortyrpåle, i det han föraktade skammen, och har satt sig på högra sidan om Guds tron. Ja, betrakta noga den som har utstått sådan motsägelse av syndare emot deras egna intressen, för att ni inte skall bli trötta och ge tappt i era själar.” — Hebréerna 12:1—3.
Tävlingsloppet för liv är ett långdistanslopp, inte ett kort sprinterlopp. Det är därför vi behöver Kristuslik ihärdighet Målet är kanske inte inom synhåll under större delen av loppet. Men målet måste vara klart för vår inre syn, så att vi i sinnet kan sträcka oss efter det genom hela det krävande loppet. Jesus hade en sådan bild i sinnet framför sig, nämligen ”den glädje som förelades honom”.
Vad är inbegripet i den här glädjen för de kristna i våra dagar? Först och främst är det belöningen odödligt liv i himlen för ett mindre antal och evigt liv på jorden för ett större antal. Denna glädje innefattar också den känsla av tillfredsställelse som kommer av att man vet att man har skänkt Jehovas hjärta glädje och medverkat till helgandet av Guds namn. — Ordspråken 27:11; Johannes 17:4.
Inbegripet i den här glädjen är ett nära, underbart förhållande till Jehova. (Psalm 40:8; Johannes 4:34) Ett sådant förhållande är upplivande och livsuppehållande och ger en den styrka man behöver för att med uthållighet löpa tävlingsloppet och inte ge upp. Jehova välsignar dessutom vårt förhållande till honom genom att utgjuta sin heliga ande över sina tjänare, och det medför större glädje och glädjefull verksamhet. — Romarna 12:11; Galaterna 5:22.
Det är till nytta att begrunda Jobs exempel på ihärdighet i fråga om tro. Han var ofullkomlig och hade bara begränsad kunskap om sin situation. Ibland hemföll han därför åt självrättfärdigande och förtvivlan. Han visade emellertid ständigt en fast beslutsamhet att bevara sin ostrafflighet mot Jehova och att aldrig överge honom. (Job 1:20—22; 2:9, 10; 27:2—6) Jehova belönade Job för hans ihärdiga hängivenhet och gav honom andliga och materiella välsignelser och ett hopp om evigt liv. (Job 42:10—17; Jakob 5:10, 11) I likhet med Job kan vi i vårt liv nu få uppleva mycket lidande och stora förluster, men vi kan också vara förvissade om Jehovas välsignelse när vi troget håller ut. — Hebréerna 6:10—12.
I vår tid har Jehovas vittnen som grupp uppvisat kristen ihärdighet i att göra Jehovas vilja. Deras ihärdiga arbete från hus till hus och i annan offentlig predikoverksamhet har gett dem och deras budskap en världsomfattande uppmärksamhet. Massmedierna har många gånger nämnt deras nit och beslutsamhet att predika de goda nyheterna trots motstånd och prövningar. En tidning innehöll således en skämtteckning med texten: ”Ingen kommer undan Jehovas vittnen!” — Matteus 5:16.
Jehova har välsignat sina vittnens ihärdiga ansträngningar med ökad skörd i tjänsten. Lägg märke till en erfarenhet som några fyndiga Jehovas vittnen hade på 1960-talet, då det var omkring 10.000 vittnen som predikade i ett land med över 53.000.000 människor. I en stad med 6.000 invånare fanns det inga vittnen. De bröder som besökte staden fick ett fientligt mottagande när de kom för att predika.
Varje gång bröderna begav sig dit för att predika brukade många av kvinnorna, och även männen, i staden samla ihop pojkar och uppmana dem att följa efter vittnena och vissla och föra mycket oväsen. Efter några minuter tvingades då bröderna bege sig av till en annan stad. I ett försök att åtminstone avge ett fullständigt vittnesbörd för alla invånare i staden bestämde sig bröderna för att predika där enbart under mycket regniga dagar i hopp om att de inte skulle bli störda av ungdomarna. Bröderna märkte att människorna i staden ogärna ville blöta ner sig bara för att störa förkunnarna. På så sätt blev ett gott vittnesbörd avgivet. Man fann intresserade personer, och nya bibelstudier sattes i gång. Resultatet blev att det bildades en blomstrande församling i den lilla staden, men inte bara det, utan nu kunde man även börja utföra predikoarbetet under soliga dagar. Jehova har fortsatt att välsigna sina vittnens ihärdighet på den platsen och över hela Italien. Det finns nu över 200.000 Jehovas vittnen i det landet.
Belöningarna för ihärdighet i att göra det som är rätt är stora. Med Guds andes kraft har Jehovas vittnen lyckats utföra en bedrift utan motstycke i mänsklighetens historia, nämligen att vid människors dörrar, och på andra sätt, predika de goda nyheterna om Guds kungarike för miljontals människor. (Sakarja 4:6) De har med glädje fått se Bibelns profetior uppfyllas genom den fantastiska tillväxten och vitaliteten hos Jehovas jordiska organisation. (Jesaja 54:2; 60:22) De har ett gott samvete inför Gud, och de gläder sig i hoppet om evigt liv. Framför allt upplever de ett nära förhållande till Skaparen, Jehova Gud. — Psalm 11:7.
[Bilder på sidan 25]
Jesus belönade den här grekiska kvinnans ödmjuka ihärdighet
[Bild på sidan 26]
Liv i paradiset ingår i den glädje som föreläggs kristna i våra dagar