Jehovas vittnens årsbok 1987

FÖRSTA veckoskiftet under Jehovas vittnens tjänsteår 1986 kännetecknades av händelser som utgjorde en försmak av de världsomfattande välsignelser som skulle följa. Först var det överlämnandet åt Guds tjänst, söndagen den 7 september 1985, av Jehovas vittnens sammankomsthall i Jersey City, tidigare känd där i trakten som Stanleyteatern. Den 8 september fick sedan denna vackra hörsal, med sittplatser för 4.300 personer, tjäna som plats för avslutningen av Vakttornets Bibelskola Gileads 79:e klass. Glädjen överflödade inte bara av att man fick höra och se det utomordentliga program med andlig syftning som framfördes, utan också av att man ägde en sådan vacker byggnad att använda till Jehova Guds lov och pris.

Ett ovanligt problem uppstod, när fastigheten i Jersey City köptes, eftersom kommunstyrelsen där vägrade att ge tillstånd till renovering. Vittnena stämde staden för att den förvägrade dem deras författningsenliga rättigheter. Målet kom inför domare Debevoise. Utan dröjsmål avkunnade domaren ett väl motiverat utslag, som visade att stadens motstånd ”författningsstridigt gjorde intrång på kärandens religionsfrihetsintressen”. Han hävdade: ”Högt upphöjd i de av Förenta staternas författning garanterade medborgerliga rättigheternas panteon finner man rätten att vara fri från lagar som förbjuder fri religionsutövning eller inskränker yttrandefriheten.” Utrustade med de nödvändiga tillstånden strömmade hundratals välorganiserade frivilliga arbetare in i byggnaden och fullgjorde mammutuppgiften att renovera den på bara nio månader. Under mellantiden hade medborgarna i Jersey City röstat bort den kommunstyrelse som varit emot.

Vad ansåg samhället om denna strålande ädelsten, den upputsade Stanleyteatern som nu gnistrade i dess mitt? Den nye borgmästaren, Cucci, beskrev det som ”inte en återställelse eller en renovering, utan en ny värld”. En kongressman konstaterade: ”Det syns att ni inte är intresserade av en kvantitet av människor, utan av kvalitet.” Ordföranden i styrelsen för PATH-järnvägen, som trafikerar området, sade: ”Jag har lagt märke till arbetarna och fortskridandet, och jag måste gratulera er. Det här är fantastiskt. Jag är glad för att ni restaurerade byggnaden. Den är verkligen vacker.” Ett äldre par, som bor i närheten, blev förvånade över att se det arbete som utfördes för att sätta lokalen i stånd igen. Hustrun utbrast: ”Nu kan vi promenera omkring här i grannskapet under veckoskiftena utan att vara rädda! Det skulle finnas fler sådana som ni här i världen. Ni bör vara stolta över detta fina ställe. Nej, vi bör vara stolta över detta ställe.”

Jehovas vittnen är mycket glada över att ha denna sammankomsthall, som i sanning är ett vittnesbörd om vad som kan åstadkommas av arbetare som är överlämnade åt Jehova Gud. (Pred. 3:10—13) Men vilket andligt gagn i övrigt skänker detta ställe? En sak är att de utvidgade anordningarna gör det möjligt för Betelfamiljen vid högkvarteret att tillsammans med gäster träffas under samma tak till speciella program. Denna stora grupp av Betelarbetare (som nu uppgår till 2.750 i Brooklyn och 930 på Vakttornets lantgårdar) har ansvaret för att organisera och utrusta den världsvida skaran av Jehovas vittnen, och deras verksamhet anger mönstret för den mest storslagna världsomfattande vittnesbördskampanjen beträffande Guds rike i världens historia. De som utexamineras från Gileadskolan sänds vidare från denna plats för att förstärka den världsvida predikohären. Och kretsar i trakten där omkring, var och en bestående av 20 församlingar, har nu en rymlig lokal, där de kan förenas vid årliga sammankomster och andra speciella tilldragelser.

Sammankomsthallen i Jersey City är bara en av många fler sådana lokaler, som byggs eller görs om jorden utöver. För att betjäna de 328 församlingarna av Jehovas vittnen i New York-området skaffade man också Albemarleteatern i Brooklyn. Hundratals frivilliga har arbetat många timmar med att göra om den till en fin sammankomsthall med 2.376 sittplatser. Dessutom gör man två Rikets salar med 250 sittplatser vardera i bottenplanet. Denna lokal och omkring 30 andra sammankomsthallar utöver Förenta staterna bidrar till att ”vidga ut platsen” för vår ”hydda”. — Jes. 54:2.

Från Canada till Argentina och från Norge till Australien understöder Guds folk osjälviskt uppförandet av sammankomsthallar. I Australien byggde man nyligen i Adelaide landets fjärde sammankomsthall, och de frivilliga arbetarna fullbordade den på 52 dagar — något som svarade mot återuppbyggandet av Jerusalems murar på Nehemjas tid. (Neh. 6:15) Dessutom byggs en mängd Rikets salar. För att svara mot det trängande behovet av utvidgning har många nya lokaler i Nordamerika och Europa snabbyggts på mindre än två dagar. Enbart i Canada har man uppfört 80 av dessa snabbyggda lokaler. Ett storslaget vittnesbörd ges åt samhället, när hundratals väl organiserade frivilliga sätter i gång. En Rikets sal, som inte fanns till före lördagen, är ofta färdig, fullt utrustad och med trädgårdsanläggning, för första mötet på söndag kväll! — Ps. 149:1.

RUSTADE ”MED ALLT GOTT”

Det är också nödvändigt att utrusta Jehovas vittnen med studiematerial och redskap, som de kan använda i predikandet av ”dessa goda nyheter om riket ... på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna” innan slutet kommer. (Hebr. 13:21; Matt. 24:14) Denna världsomfattande verksamhet måste vara väl organiserad. Tillvägagångssätten behöver vara förenklade och arbetet ordningsfullt upplagt, så att slöseri med tid, ansträngning och utgifter kan undvikas. (1 Kor. 14:33, 40; Ef. 5:15, 16; Ords. 18:9) Detta blir omsorgsfullt iakttaget med avseende på rationaliserade kontors- och tjänsteanordningar och för att bättre kunna ta hand om Jehovas organisations fortsatta utvidgning.

I Förenta staterna har byggnadsrenoveringar i Brooklyn i New York inbegripit mycket arbete vid 30 Columbia Heights och 360 Furman Street. För att hjälpa till med detta och även med byggnadsarbete vid Vakttornets lantgård i Wallkill i New York har bröder från hela Förenta staterna inbjudits att anmäla sig som tillfälliga arbetare under en tid av en eller två veckor. Dessa besökande bröder har också erfarit Betellivets glädje. Det har blivit ett storslaget ”utbyte av uppmuntran”, och besökarna har återvänt till sina hemförsamlingar för att ge ytterligare spridning åt en ande av enhet och kärlek. — Rom. 1:11, 12; 1 Kor. 1:10.

Under året har tre nya snabbgående MAN-Roland rotationspressar för offsettryck blivit installerade vid Vakttornets lantgård — var och en i stånd att kunna trycka 1.000 tidskrifter i minuten. Från och med januari 1987 kommer de upplagor av tidskrifterna Vakttornet och Vakna! som trycks i detta tryckeri att vara framställda i fyrfärgstryck på de större språken. I Brooklyn har det varit nödvändigt att beställa tre snabbgående Hantschopressar för offsettryck och nya binderilinjer för att utvidga kapaciteten när det gäller att framställa biblar och böcker. Datoriserad elektronisk utrustning har också anskaffats för att arbetet före tryckningen med att göra i ordning de vackra bilderna i fyrfärgstryck, som nu förekommer i så många av Sällskapets publikationer, skall förbättras. ”Dessa goda nyheter om riket” behöver sannerligen vara klädda och framställda i en så tilldragande form som är ekonomiskt rimlig. — Jämför Jesaja 52:7; Romarna 10:15.

Vid Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Selters i Tyskland har det varit nödvändigt att anskaffa en tredje snabbgående Koenig och Bauer-tryckpress och mera binderiutrustning för att framställningen av biblar och böcker på det europeiska fältet skall utvidgas ytterligare. I Italien rullar också en MAN-Roland-press för fyrfärgstryck på övertid i förbindelse med framställning av böcker och tidskrifter, såväl som biblar, för det italienska fältet, som snabbt utvidgas.

Vid avdelningskontoret i Japan, där man nu håller på med en tillbyggnad till tryckeriet på sex våningar och en tillbyggnad till Betelhemmet på åtta våningar, använder man en av dess ursprungliga Tokyo Kikai färgpressar och två nya snabbgående Mitsubishipressar vid framställningen av miljoner böcker, tidskrifter och biblar. Japanska var det första språk efter engelska på vilket Referensbibeln av Nya Världens översättning kom ut. Sedan framställdes 200.000 deluxebiblar med marginalhänvisningar för att användas av bröderna och andra människor som studerar bibeln, och nu framställs 200.000 biblar av den vanliga utgåvan för att spridas på fältet. Sällskapets Nya Världens översättning av bibeln uppskattas både av bröderna och av allmänheten i Japan som den mest exakta och lättlästa bibelöversättning som finns tillgänglig på japanska språket.

Andra av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor som kommer att trycka tidskrifter i fyrfärgstryck från och med 1987 inbegriper Australien, Brasilien, Canada, Danmark, Finland, Korea, Storbritannien och Sydafrika, och vi hoppas att snart kunna lägga till Mexico på förteckningen. De av våra tidskrifter som ännu inte har fyra färger är också mycket tilltalande. Allt som allt trycks nu Vakttornet samtidigt, med samma innehåll, på 33 språk världen runt.

MEPS (Multilanguage Electronic Phototypesetting System), som har utarbetats av Sällskapet, har varit ett ovärderligt stöd för samtidig utgivning, och det visar sig ha många andra praktiska tillämpningssätt. MEPS fungerar nu i Brooklyn, vid Vakttornets lantgård och i 27 av Sällskapets avdelningskontor världen runt.

Uppskattas Sällskapet Vakttornets Nya Världens översättning av bibeln och bibliska läroböcker, broschyrer och tidskrifter av sanningshungrande människor? Ja, sannerligen! Det är så många i våra dagar som är ”medvetna om sitt andliga behov”. Det är bara den rika andliga näring, vilken hämtas från Guds ord med hjälp av dessa publikationer, som kan tillfredsställa människors hunger efter sanning och göra dem verkligt lyckliga. (Matt. 5:3; Joh. 8:32) I Förenta staterna spreds således i april mer än en miljon exemplar av den tidsenliga boken Verklig fred och säkerhet — hur? Prenumerationerna på tidskrifterna Vakttornet och Vakna!, som framställts av Sällskapet vid dess tryckeri i Wallkill i New York, uppgick under 1986 till sammanlagt 1.798.466, en ökning med 13,3 procent över föregående år. De prenumerationer som tecknades världen runt på fältet under samma tid, på inemot 100 olika språk, uppgick sammanlagt till 1.982.148.

Tabellen här nedanför omfattar allt som framställdes vid Sällskapets tryckerier under 1986. Allt som allt framställer 41 avdelningskontor tidskrifter, bland dem många som skall vederkvicka våra bröder i länder där Guds verk är förbjudet. — Ords. 25:25.

MAN TAR HAND OM UTVIDGNINGEN

Utvidgningen av Jehovas vittnens världsomfattande arbete med att avge vittnesbörd har krävt stora utgifter i fråga om att köpa, bygga och renovera fastigheter, utrusta tryckerier och kontor vid högkvarteret och Sällskapets 93 avdelningskontor och när det gällt att sörja för de materiella behoven för de 8.920 frivilliga, som tjänstgör i Betelfamiljerna. Dessutom har under 1986 sammanlagt 23.545.801 dollar och 70 cent använts för att ekonomiskt stödja de många andra frivilliga arbetarna på fältet, till exempel de 2.762 missionärerna, de 13.351 pionjärerna med särskilt uppdrag och tillsyningsmännen för världens 3.353 kretsar och områden och dessa bröders hustrur. En stor del av dessa utgifter täcks av de välvilliga bidragen från församlingar, enskilda vittnen för Jehova och andra intresserade personer världen runt. Även små barn har uppskattat detta privilegium, såsom det framgår av uttrycken på motsatta sidan. Gud älskar sannerligen sådana glada givare. — 2 Kor. 9:7.

När Jehovas folk i olika delar av jorden påverkas av katastrofer, ordnar Sällskapets avdelningskontor omedelbart med att nödvändigt bistånd lämnas, och den styrande kretsen i Brooklyn vägleder användandet av en hjälpfond i överensstämmelse med hur allvarlig situationen är. Under året drabbades Fiji och Salomonöarna i Stillahavsområdet av förödande orkaner. På Salomonöarna blev det stora förluster i människoliv, men vid den tidpunkten var våra bröder från området med vid en kretssammankomst på annat håll. De undkom således med livet i behåll. Avdelningskontoren i Australien och Papua Nya Guinea transporterade med flyg 35 ton ris och konserverat kött till de drabbade bröderna. Brödernas medverkan på de olika platserna i att ta vård om varandra och återuppbygga förstörda hus utgör ett strålande ådagaläggande av den sanna kristendomen på grundval av Johannes 13:34, 35.

DE SOM BEVARAR SIN OSTRAFFLIGHET TRÄDER I FÖRGRUNDEN!

När sommaren förflyttade sig ner till södra halvklotet, höll Jehovas vittnen ytterligare sammankomster ”Vi bevarar vår ostrafflighet”. Hur stimulerande var inte dessa sammankomster, och särskilt eftersom många av Jehovas vittnen färdades från andra länder för att uppmuntra sina bröder och själva i sin tur bli mycket uppmuntrade! Vilket storslaget brödraskap är inte detta, för det gör det möjligt för Jehovas tjänare att känna sig hemmastadda och åtnjuta ett lyckligt umgänge, vart de än reser på jorden! Aposteln Petrus sade om Jehova: ”I varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” (Apg. 10:35) Detta gör också sådana människor godtagbara för varandra. Alla har förts in i en högt värderad gemenskap med Gud, med Kristus och med varandra — liksom Jesus bad att det skulle bli. — Joh. 17:20, 21.

I Mellan- och Sydamerika hölls framträdande sammankomster i Haiti, där 16.260 var med, i Colombia och Peru, med ett närvaroantal av 56.537 i det förra och 62.607 i det senare landet, och till sist i Buenos Aires i Argentina, där mer än 57.000 sammankomstdeltagare gladde sig åt sin frihet att komma tillsammans öppet efter 33 år under förbud.

Sammankomsterna i Taiwan, Filippinerna och Thailand tog emot hundratals utländska deltagare från mer än tjugo länder. I Taiwan var det en glädje att se stammedlemmar, kineser och besökare umgås som en enda lycklig familj. Det offentliga föredraget på mandarinkinesiska hölls av en medlem av amistammen, vilken under årens gång har vinnlagt sig om att lära sig flera språk och som tjänar som medlem av kommittén vid avdelningskontoret för det landet. Sammankomsterna i Manila bidrog utan tvivel till den oerhörda tillväxten i Filippinerna, från ett medeltal av 78.867 förkunnare på fältet år 1985 till ett högsta resultat av 95.746 i april 1986. Förkunnarna i Thailand blev likaså storligen stimulerade, deras antal ökade till 914 i mars, och i april rapporterade 157 hjälppionjärer, 80 procent fler än föregående högsta resultat.

En syster, som var med vid den särskilda sammankomsten i Christchurch på Nya Zeeland, skrev: ”Jag måste ge uttryck åt min djupa uppskattning. Programmet och umgänget med alla våra bröder från när och fjärran är sannerligen ett ådagaläggande av enhet i tillbedjan av Jehova, vår Gud.” I januari 1986 hade deltagare kommit till Nya Zeeland från 12 nationer, så skilda från varandra i fråga om läge och kultur som Fiji, Japan, Förenta staterna, Alaska, Hawaii, Niue, Salomonöarna, Hongkong, Canada, Papua Nya Guinea, Tonga och Australien. De 9.546 förkunnarna i landet var glada över att se 14.848 närvarande.

DE AFRIKANSKA SAMMANKOMSTERNA HÖLLS I RÄTT TID

Från Zaire kommer följande rapport: ”Den internationella sammankomsten ’Vi bevarar vår ostrafflighet’ var en milstolpe. Hur hänförande var det inte att ha mer än 32.000, som fyllde fotbollsstadion, sista dagen, söndagen den 22 december! Sammankomstdeltagarna kom från mer än 20 nationer, och sammanlagt 604 blev döpta.” Alla slags hinder tornade upp sig, men Jehova röjde alltid undan dem. En del religiösa motståndare hade sagt att Jehovas vittnen aldrig skulle få tillåtelse att använda detta stadion. Men det beviljades! Före och efter sammankomsten var det kraftigt regn och stora översvämningar, men under de fyra sammankomstdagarna var det inte något regn. En kris uppstod plötsligt, när det planerades att ett fotbollslag skulle komma från Korea för att spela en match på stadion på fredagskvällen. Bröderna beredde sig på att förkorta fredagsprogrammet och montera ner podiet. Men hela Korealaget insjuknade genom ett magvirus, så sammankomsten kunde fortsätta! Stadionföreståndaren konstaterade: ”Er Gud är mäktig, och ni måste ha bett mycket ihärdigt!”

Allting i Zaire tycktes vara inställt på en större utvidgning, när plötsligt, den 12 mars 1986, presidenten undertecknade en förordning, varigenom vårt arbete förbjöds! Missionärerna tvingades lämna landet. Men sammankomsten ”Vi bevarar vår ostrafflighet” hade på ett underbart sätt styrkt de 35.000 bröderna där i landet till att fortsätta att modigt tjäna Jehova. — Job 27:5; Ords. 27:11.

Den sammankomst som hölls i Jamhuriparken i Nairobi i Kenya besöktes av 8.139, bland dem deltagare från 32 länder; 121 blev döpta. En pionjärbroder med särskilt uppdrag kom på cykel från sitt distrikt i den oroliga södra delen av Uganda. Han var ute på vägarna i omkring en vecka och cyklade omkring 800 kilometer. Cykeln var utsliten, när han kom fram till Kenya, men han var på gott humör och sannerligen inte ledsen för att han företagit den långa, farofyllda färden. Andra bröder, som kom från olika östafrikanska länder, var tvungna att spara sina medel i en del fall under ett helt år för att kunna göra resan till Nairobi och sedan återvända hem. Stora chartergrupper kom från Frankrike, Förenta staterna, Italien, Nederländerna, Skandinavien, Storbritannien, Tyskland och Österrike.

Sammankomsten fick god publicitet. Under en 15-minuters intervju med tre bröder över en statlig televisionsstation besvarades frågor om vad Jehovas vittnen gjorde för Kenyas folk. Det andliga och moraliska gagnet av Rikets budskap betonades, såväl som Sällskapets läs- och skrivkunnighetsprogram för att hjälpa en del av de infödda. Resoneraboken, som hade kommit ut vid sammankomsten på torsdagseftermiddagen, visades också för TV-tittarna, och ett exempel på dess innehåll presenterades. Sedan befann sig en nigeriansk broder klädd i nationaldräkt bland dem som blev intervjuade, och han förmedlade en rapport om Jehovas vittnens verksamhet där i landet.

I en ledande Nairobitidning, Daily Nation, hette det: ”De kom till Nairobi med flyg, tåg, bussar, cyklar och till fots. De sammanträffade på ett utställningsområde som kallas Jamhuriparken. Vilka är de, och vad har de kommit för att se?

På de märken de bar på bröstet kunde man läsa: ’Vi bevarar vår ostrafflighet.’

De har inte kommit till en jordbruksutställning. De förväntar inte att få se hästar och en uppvisning i strålkastarljus. De har kommit för att lyssna till Jehovas ord vid Jehovas vittnens sammankomst. ... Ett av sammankomstens fascinerande drag är den hjärtlighet man lägger märke till mellan deltagarna. Ändå är de av många olika nationaliteter.”

Tjänsten på fältet fick ett oerhört gensvar vid sammankomsten, och man beräknade att 80 procent av de närvarande tog del. Särskilt de besökande deltagarna uttalade sig om det fina mottagande de fick i sin verksamhet från hus till hus och den mängd intresse som påträffades. Utan tvivel var det ett oerhört vittnesbörd som avgavs, och vad vittnena i Kenya och de besökande deltagarna beträffade, gjorde det ett djupt och varaktigt andligt intryck på dem.

Från Sydafrika kommer denna ytterligare rapport: ”I skarp kontrast till upptrappningen av rasvåldet under det gångna året nådde enheten, friden och den äkta kärleken bland Jehovas folk nya höjder. Detta ådagalades vid två oförglömliga områdessammankomster, som besöktes av 77.920 av alla raser och språk i Durban och Johannesburg.” En framträdande sak var att de olika språkgrupperna blandade sig med varandra under mötena — sepedi, sesuto, tswana, xosa och zulu, såväl som afrikaans och engelska. Besökare kom också så långt bortifrån som Japan.

Sammankomsten ”Vi bevarar vår ostrafflighet” var en tilldragelse som alla Jehovas vittnen och de många nyintresserade kommer att minnas. Tillgängliga rapporter från 851 platser jorden runt visar ett sammanlagt närvaroantal om 5.688.335 och att 75.606 blev döpta.

GUDS FRID BLAND GUDS FOLK

Mycket passande var temat ”Guds frid” vid de områdessammankomster som började på norra halvklotet sommaren 1986 och som fortsatte i andra länder över årsskiftet. Året 1986 hade blivit utnämnt av FN som Internationella Fredsåret. Men tillgodosåg det behovet av fred? Fastän världens religioner gav året sitt fulla stöd, fortsätter utsikterna till verklig fred att smulas sönder. Detta beror på att jordens nationer förväntar att freden skall komma på deras sätt. Det är som Guds profet förutsade att de ”säger: Det är fred! Det är fred! då det inte är någon fred.” (Jer. 8:11) Verklig fred på jorden kommer först när Guds rike, som styrs av hans Son, Jesus Kristus, krossar och gör slut på de statliga ordningarna under Satans kontroll. — Dan. 2:44.

Under tiden fortsätter Jehovas folk att ”söka friden och trakta efter den” på Guds sätt. (1 Petr. 3:11) Områdessammankomsten ”Guds frid”, där man under fyra på varandra följande dagar betonade temana ”Gud skall välsigna sitt folk med frid”, ”Ha som skor på era fötter fridens goda nyheter”, ”Iaktta andens enhet i fridens sammanhållande band” och ”Fridens Gud skall inom kort krossa Satan under era fötter”, har visat sig vara en storslagen välsignelse för de fridsälskande vittnena. Redogörelser angående dessa sammankomster finns i tidskrifterna Vakttornet och Vakna! I Zambia i Afrika, ett land som har en befolkning om 6.776.232, hade man det häpnadsväckande antalet 629.953 närvarande, åtminstone en på 11 av befolkningen. Dessa sammankomster har styrkt oss för det verk som ligger framför oss och befäst oss i vår tillförsikt att den förste och störste fridstöraren, Satan, och allt vad han har uträttat snart kommer att avlägsnas från jorden.

RÄTTSLIGA STRIDER SOM UTKÄMPATS

I Indien sattes ostraffligheten på prov i november 1985, när barnen till ett vittne i en skola i delstaten Kerala blev medelpunkten för en kontrovers, därför att de vägrade att sjunga nationalsången, även om de var villiga att stå respektfullt. Eftersom ansträngningarna att förklara vår inställning för skol- och utbildningsmyndigheterna inte hade någon framgång, fördes saken inför rätta av barnens far. Men distriktsdomstolen vägrade att ta upp denna överklagan, och när fallet fördes vidare till delstatens högsta domstol, gick utslaget också där emot vittnets barn. Vid den tiden hade ett antal barn i andra skolor i den delstaten (såväl som några få i en grannstat) blivit tvungna att avbryta sin skolgång.

Fadern överklagade ärendet inför Indiens högsta domstol i New Delhi. Överklagningstillstånd beviljades i februari 1986, och målet hördes inför två domare i Högsta domstolen dagarna 29—31 juli 1986. Ett gott vittnesbörd beträffande Jehovas rena tillbedjan och Guds folks absolut neutrala hållning gavs inför denna landets högsta dömande myndighet. Domstolen dömde till förmån för barnen och framhöll: ”Vår tradition lär ut fördragsamhet, vår livsåskådning lär ut fördragsamhet, vår grundlag tillämpar fördragsamhet, må vi inte försvaga den.”

Tidningarna i Turkiet gav vidsträckt publicitet åt den områdessammankomst som hölls 21—23 september 1985. Därigenom fick hela landet ett utmärkt vittnesbörd. Människor som vi aldrig har nått läste om Jehovas vittnen och vårt budskap — att Guds himmelska rike är den enda lösningen på människosläktets alla problem. Bröderna kunde glädja sig åt en tre dagar lång glädjerik andlig fest, vilken särskilt uppskattades av de 23 bröder i Ankara, som hade blivit fängslade vid det föregående årets sammankomst, men som nu blev frisläppta efter ett år i fängelse.

Men frågan kvarstod vilket utslag den högsta appellationsdomstolen skulle fälla angående mötesfriheten. Den 26 maj 1986 meddelade domstolen sitt utslag, och det var till vår förmån! Genom ett majoritetsbeslut frikände domstolen Jehovas vittnen från alla anklagelser — och detta skedde samma dag som broder Henschel gjorde ett kort besök. På grund av det gynnsamma domslutet ordnades det så att han fick hålla två tal i vår gudstjänstlokal i Istanbul. Detta blev mycket uppskattat, särskilt som det bara var andra gången efter många år som en medlem av den styrande kretsen kunde tala fritt till en stor skara bröder i vår egen lokal.

FRIDEN KUNGÖRS

När Jesus föddes som människa, lovade en härskara av änglar från himmelen Jehova och sade: ”Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor av godvilja.” (Luk. 2:14) De som får röna godvilja från Gud lever verkligen i frid med varandra. De åtnjuter en välsignelserik gemenskap med Gud och Kristus, och de är förenade i att fullgöra Jesu befallning: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn.” Hur har det gått för dessa nutida vittnen för Jehova i detta högt skattade uppdrag under 1986? Underbart, för Jesus fortsätter att på dem uppfylla sitt löfte: ”Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” — Matt. 28:19, 20.

Den ”Rapport över Jehovas vittnens världsvida tjänst på fältet tjänsteåret 1986”, som förekommer på sidorna 34—41 här i Årsboken, bör skänka glädje åt alla Rikets förkunnare, vilka som ett högsta antal av 3.229.022 hade del, hur liten den än var, i denna underbara statistik. Om du tittar på siffrorna vid foten av tabellen på sidorna 40 och 41, kan du lägga märke till att medeltalet 3.063.289 förkunnare är 6,9 procent större än fjolårets medeltal. Vilket fint sammanlagt antal nya bröder och systrar döpta, 225.868, en ökning med 19 procent! Och lägg märke till medeltalet pionjärer med särskilt uppdrag, reguljära pionjärer och hjälppionjärer i tjänsten varje månad, 391.294, en uppgång med 21,2 procent! Antalet församlingar har ökat med 5 procent, de timmar som använts i tjänsten på fältet med 15,3 procent och de bibelstudier som letts varje månad med nyintresserade människor med 14,6 procent. Vidare har vi det nya rekordet i fråga om närvarande vid Åminnelsen, 8.160.597, vilket är 4,7 procent högre än år 1985.

Men det är inte bara siffrorna som gör oss glada. Vi gläder oss över vad de representerar. De visar att Jehova välsignar sitt folk, när de har del i uppfyllelsen av sådana profetior som den som vi finner i Jesaja 12:3—5: ”Ni skall ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor och skall säga på den tiden: ’Tacka Herren [Jehova], åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken, förkunna att hans namn är högt. Lovsjung Herren [Jehova], ty han har gjort härliga ting. Må detta bli känt över hela jorden.’” Tabellen visar att Jehovas namn i sanning har gjorts känt i 208 olika länder och områden på jorden. Siffrorna är imponerande. Och lägg märke till att ”33 andra länder” är representerade, ställen där Jehovas vittnen arbetar under restriktioner eller förbud och som till skydd för våra bröder inte namnges i rapporten. Hur flitiga har inte dessa lojala vittnen varit i att åstadkomma en 4,6 procents ökning i fråga om förkunnare och 23,3 procents ökning i medeltal pionjärer på fältet varje månad!

Vad slags framgång och vilka erfarenheter har Jehovas vittnen jorden runt? Även om vi inte har plats att rapportera från varje land, följer här några exempel på vad som har hänt under 1986:

Tillströmningen till Jehovas hus i Nordamerika

En frivillig arbetare, som kom ända ifrån Alaska till Betel i Brooklyn för att arbeta tillfälligt en vecka med byggnadsverksamhet, hade följande att berätta: Wasillaförsamlingen i Alaska vittnar för ett distrikt som är 320 kilometer långt och som omsluter Nordamerikas högsta berg, Mount McKinley, som är 6.200 meter högt. Men många där strömmar till något annat upphöjt, ”det berg där Herrens [Jehovas] hus är”. (Jes. 2:2, 3) På bara två år har församlingen ökat från 47 till 127 förkunnare, och under det gångna året har antalet pionjärer ökat från en till 11. Antingen vittnena i Alaska tar sig fram med flyg eller bil eller till fots, har de fortsatt att öka i antal, så att det nu finns ett vittne på 262 personer i detta i övrigt så kalla land.

I Canada slutade tjänsteåret med ett utmärkt nytt rekord om 88.130 förkunnare. Pionjärtjänsten fortsätter att öka. Grace Lounsbury, en pionjär i Montreal som tillgivet kallas Fantastiska Grace, är över hundra år gammal. Hon har varit i heltidstjänst utan uppehåll sedan 1914! Fyra hjälppionjärbröder, unga till åren, visade initiativ genom att börja tjänsten omkring klockan 23 på kvällen och arbeta tillsammans genom småtimmarna till morgonen. De besökte restauranger och affärer, som hade öppet hela natten, och kontorister, som inte hade så mycket att göra. De talade med många, som inte hade haft tillfälle att träffa Jehovas vittnen tidigare, och placerade många böcker, såväl som lösnummer.

Nitiska förkunnare av Riket i stora städer använder telefonen för att nå människor i låsta hyreshus. Vid ett samtal gav även ett felaktigt nummer resultat. Mannen som svarade var immigrant, som tillsammans med sin hustru och en vän hade kommit till Canada bara tre månader tidigare från Kina. Fastän han förklarade för vittnet att han var ateist, var han vänlig nog att lyssna till de texter från bibeln, som hon läste, och till hennes förklaringar. Man gjorde upp om att träffa honom och hans hustru för ytterligare samtal. Vittnet bestämde sig för att det var bäst att använda boken Liv — ett resultat av evolution eller skapelse? för att visa att det som finns till måste ha haft en Danare. Vilken överraskning den klara bevisföringen var för paret! De blev övertygade om att man måste tänka längre än till ateismens påståenden. De strålade av glädje över hur förnuftiga argumenten var i Skapelseboken. Detta motiverade dem till att börja undersöka bibeln. Nu hålls ett regelbundet bibelstudium med dem.

I Förenta staterna gjorde en syster i Texas återbesök för att förnya en utlupen prenumeration, en uppgift som hade lämnats henne, och fann att kvinnan det gällde inte bara ville prenumerera på nytt, utan också plockade fram annonser som hon hade klippt ut ur tidskrifterna under året. Hon ville ha nio böcker. Systern tillhandahöll dessa med glädje och frågade henne om hon skulle vilja ha ett bibelstudium för att fullfölja den bibelstudiekurs hon hade tagit genom tidskrifterna. Kvinnan svarade gynnsamt och är nu med på mötena. Fyra andra medlemmar av hennes familj studerar också. Vilken glädje det är att se ett högsta resultat om 744.919 förkunnare i Förenta staterna — nästan en fjärdedel av alla Rikets förkunnare på jorden!

”Det är en sammanslutning som växer med stormsteg.” Denna bedömning av Jehovas vittnen i Mexico gjordes i den varje vecka utkommande nyhetstidskriften Veredicto. Hur träffande beskriver den inte verksamheten där i landet under 1986! Förkunnarna tog ett stort steg framåt till ett högsta antal av 198.003 i augusti månad. Antalet bibelstudier i hem sprang upp till ett medeltal av 300.473. Detta betyder att 11 procent av studierna i världen leddes i Mexico. På 12 månader bildades 634 församlingar, ett medeltal av nästan två om dagen!

Trots att en ny tillbyggnad på över ett hundra rum överlämnades åt Guds tjänst i april 1985, planeras redan en ytterligare tillbyggnad till det mexikanska Betel för att det skall rymma den ständigt ökande familjen vid avdelningskontoret, när den sörjer för den hastigt växande organisationen.

Fenomenal tillväxt i Mellanamerika

I Guatemala blev det ett storartat understöd av en särskild tremånaderskampanj på isolerat distrikt. Den kallades ”Ta steget över till Macedonien och hjälp oss”. (Apg. 16:9) Avdelningskontoret tillhandahöll tryckta erbjudanden på de fyra indianska huvudspråken: cakchiquel, mam, quekchí och quiché, och mer än 120 samhällen och byar nåddes av de goda nyheterna om Jehovas rike. Vad blev gensvaret bland folk? En grupp av bröder skrev: ”De godtog de goda nyheterna med stor entusiasm, och det var underbart att se deras ögon stråla medan de uppmärksamt lyssnade till det uppmuntrande budskapet om Riket.” Avdelningskontoret mottog följande vädjan från en protestantisk präst: ”Jag har grundat större delen av min undervisning på boken Sanningen som leder till evigt liv. Jag har kommit till insikt om att det bara är Jehovas vittnen som studerar bibeln grundligt, och jag förstår att jag måste ansluta mig till vittnena. Ni skulle kunna hjälpa oss i det här området genom att sända två pionjärer.”

Från det krigshärjade El Salvador kommer rapporten: ”Antalet närvarande vid Åminnelsen i år var 51.151; detta visar att det finns goda utsikter till framtida tillväxt här i landet. Under tjänsteåret hade vi sju nya rekord i fråga om förkunnare; vårt förkunnarrekord hittills är 15.119 för månaden augusti 1986.”

I Honduras var antalet närvarande vid Åminnelsen 20.080, många gånger fler än det nya förkunnarrekordet om 4.436. Pionjärtjänsten fortsätter att utvidgas. Under månaderna maj och juni tog 59 bröder och systrar del i de tre klasserna i skolan i pionjärtjänst. En syster skrev: ”De två veckor jag tillbringade där var de lyckligaste i hela mitt liv, eftersom jag lärde mig att tjäna Jehova, mina bröder och min nästa bättre. Genom att jag nu tillämpar vad jag har fått lära mig, lägger jag märke till att jag har bättre framgång i mina bibelstudier och i predikoverket samt även i kontakterna med mina bröder och medlemmarna av min familj. Dessutom har min önskan att samarbeta med organisationen och min kärlek till den ökat.”

Från Panamá rapporterar man att många förkunnare har börjat inse pionjärverksamhetens betydelse. Mer än ett hundra nya reguljära pionjärer har anmält sig under året, nästan hälften så många som de som redan var pionjärer! I mars månad var det sammanlagt 657 som var hjälppionjärer, vilket är en ökning med 55 procent över föregående rekord. Var sjunde förkunnare i landet tog del. I maj rapporterades sammanlagt 7.822 bibelstudier — nästan två per förkunnare.

Ökad takt i Västindien

Jehova har lovat: ”Jag [skall] med hast fullborda detta.” (Jes. 60:22) Från Jamaica rapporteras det således att tillväxttakten sannerligen har ökat under de tre senaste åren. Det tog till exempel nio år att öka från 6.000 till 7.000 förkunnare, men bara fyra år till för att nå upp till antalet 8.000. Boken Resonera med hjälp av Skrifterna hjälper förkunnarna att avge ett effektivt vittnesbörd och att besvara frågor vid återbesök. Följande erfarenhet från en syster visar hur användbar den är i samband med att bemöta invändningar. Hon skriver: ”I går gjorde jag återbesök hos en dam, som hade visat ett visst intresse, men vars man är något emot. Efter ett bibliskt dryftande sade hon till mig: ’Visa Harry [hennes man] varför Jehovas vittnen inte firar jul eller födelsedagar.’ Jag slog då upp Resoneraboken och läste helt enkelt direkt ur den vad som sägs om jul. Medan jag läste, såg jag upp och fann att han nickade instämmande och sade: ’Ja visst, ja visst.’ Hans hustru blev glad. Jag gjorde detsamma under rubriken ’Födelsedagar’ och fick samma gensvar. Hans hustru blev så förtjust över att han godtog det att hon i stället för att säga ’jag’ sade ’vi’ skall komma till era möten. Mannen sade inte emot.”

På Haiti blev en hjälppräst i en protestantisk kyrka senare pionjär med särskilt uppdrag i samarbete med Jehovas organisation. Han berättar själv för oss: ”En dag fick jag besök av två systrar, som kom för att tala om för mig att Guds rike var människosläktets enda hopp. Jag var då präst och trodde uppriktigt att min religion var den enda rätta. Något senare hade jag en diskussion om treenigheten med ett annat av Jehovas vittnen. Sanningens klang och Jehovas vittnens höga moralnormer uppodlade hos mig en önskan att få höra mera från bibeln, och därför lät jag vittnena leda studier med mig och gick på mötena i Rikets sal. Jag började i min egen kyrka predika de nya sanningar jag inhämtade, men fann att detta uppväckte motstånd mot mig. Jag förstod snart att min kyrka inte längre var en plats för mig, och därför slutade jag att vara med där trots vad de andra prästerna lockade med. Jag blev döpt och började som hjälppionjär. Senare blev jag erbjuden att börja som pionjär med särskilt uppdrag och är nu biträdande tjänare och predikar de goda nyheterna i just den stad, där jag var präst. Det är en verklig glädje för mig att leda många bibelstudier med dem som en gång kallade mig pastor.”

I Dominikanska republiken blev två nya och två äldre missionärer förordnade till ett nytt missionärshem i Dajabón, en liten stad nära gränsen till Haiti. De 12 förkunnarna där var glada över att få hjälp. Många nya studier sattes omedelbart i gång, och det stod klart att en Rikets sal behövdes. Bröder från Förenta staterna, Canada och från så långt bort som Tyskland kom för att hjälpa bröderna på platsen. Inom tre veckor kunde de hålla sitt första möte i den nybyggda Rikets sal. Den enhet som denna multinationella ansträngning visade blev ett stort vittnesbörd för människorna på platsen, av vilka många började vara med vid mötena och ta del i studier. Vid sitt första åminnelsefirande som etablerad församling kunde de glädja sig åt att välkomna 114 närvarande! En missionärsveteran, som hållit på i 40 år, blev tillfrågad: ”När kommer tillväxten att upphöra?” Hans svar värmde hjärtat: ”När hela jorden är uppfylld med Jehovas tjänare!”

Avdelningskontoret på Leewardöarna skriver att för att kunna ta emot det ökande antalet närvarande vid möten och sammankomster är större möteslokaler ett livsviktigt behov. Bröderna visar mycket initiativ i att anskaffa de nödvändiga medlen. En pionjär på ön Nevis skriver: ”Sedan vi rest hem från kretssammankomsten, där bröderna hade talat om att anskaffa medel för att bygga en sammankomsthall, beslöt vi oss för att baka lite. På sex månader, med bakning bara på fredagarna, kunde vi anskaffa mer än 3.000 dollar till att bygga och utrusta vår Rikets sal.” En av bagarna på platsen lade märke till den fina kvaliteten på brödernas bröd och sökte gång på gång att få anställa pionjärerna till att sköta bageriet åt honom. De sade till honom: ”Vi är inte här på Nevis för att ägna oss åt förvärvsarbete. Vi har bestämt oss för att ägna Jehova heltidstjänst.”

Paulus, som visste vilken inflytelserik kraft ett gott exempel har, sade: ”Bli mina efterliknare, såsom också jag är Kristi.” (1 Kor. 11:1) Det är långt bättre att säga: ”Gör som jag gör” än att säga: ”Gör som jag säger.” En äldste, en tillsyningsman för tjänsten på Barbados, fick en tjänstemötesuppgift som handlade om att teckna prenumerationer. Men han insåg att för att han skulle kunna vara effektiv och övertygande i sin punkt, måste han ha tecknat åtminstone en prenumeration. Men han hade ännu inte fått någon. Medan han låg i sängen på natten, tänkte han därför på vänner till vilka han skulle kunna erbjuda prenumeration. Han kom fram till namnen på sex personer. Dagen därpå satte han sig i kontakt med dessa sex personer, och fyra av de sex godtog prenumerationserbjudandet. Det behöver inte sägas att han kunde tala med större övertygelse och entusiasm vid tjänstemötet och säga till bröderna: ”Gör som jag har gjort.”

En snabbyggd Rikets sal uppfördes under helgdagarna i december i Scarborough på Tobago. Omkring 800 bröder anmälde sig frivilligt att resa från Trinidad för att utföra huvuddelen av arbetet. Det blev ett gott vittnesbörd för hela ön Tobago, eftersom det var öns enda Rikets sal. Den uppfördes på bara tre dagar!

Sydamerika visar sig ”nitiskt i fråga om förträffliga gärningar”

Mycket händer i Sydamerika, och vi hoppas att dessa få rapporter skall överbringa något av den nitiska anda som sprider sig på fältet där. (Tit. 2:14) Venezuela nådde till exempel sitt 42:a högsta resultat i följd i fråga om reguljära pionjärer, 2.553, och ett rekord om 35.248 förkunnare, 28 procents ökning över föregående års medeltal. Med ett medeltal av 52.451 ledda bibelstudier i hem och 128.627 närvarande vid Åminnelsen tycks utsikterna till ytterligare ökning obegränsade.

I ett litet samhälle i Surinam, nära gränsen till Franska Guayana, byggde församlingen en stor Rikets sal. Den tjänar också som sovsal för bröderna från floderna långt nere i söder, när de färdas med båt längs floden för att vara med vid sammankomster. Medan de stannar i detta hus på halva sträckan, går de ut och predikar, jagar och fiskar tillsammans för att få mat och övar in programmet för kretssammankomsten. Efter sammankomsten återvänder de igen till sina hem och passerar då på vägen denna Rikets sal. Många av människorna där i trakten har tagit intryck av brödernas inbördes kärlek och den omsorg de har om varandra, och de vill också bli en del av vårt världsvida brödraskap och har därför börjat studera bibeln.

I Bolivia läste en broder i Vakttornet, medan han åt lunch på en restaurang, där det var mycket folk. En främling kom att sätta sig vid hans lilla bord. När mannen lade märke till broderns tidskrift, sade han något om att han också hade varit en läsare av Vakttornet. ”Jag skulle verkligen vilja veta lika mycket om bibeln som Jehovas vittnen gör”, sade han. ”Det kan du göra”, svarade brodern. ”Vi erbjuder fria bibelstudier i hem åt dem som är intresserade.” Vad blev följden? Mannen är nu vår döpte broder och har också trätt in i de reguljära pionjärernas svällande led. Man söker reda på och församlar många som är förtjänta i Bolivia. (Matt. 10:7, 13) De döpta under året uppgick till 642, och antalet närvarande vid Åminnelsen var 21.674, en ökning med 4.505 över 1985. Vilken möjlighet till ytterligare storslagen ökning!

Avdelningskontoret i Brasilien skriver entusiastiskt: ”Mer än en halv miljon! Mera noggrant uttryckt 533.400 var närvarande vid Åminnelsen i Brasilien 1986.” Hänförda mer än ord kan uttrycka hade Jehovas tjänare där i landet det ena rekordet efter det andra i fråga om förkunnare, och det kulminerade med 196.948 i augusti. Bibelstudierna överträffade antalet förkunnare, med en absolut högsta siffra om 211.541 i juni. Under året har gott och väl ett hundra Rikets salar blivit byggda och överlämnade åt Guds tjänst, bland dem en i staden Manacapuru mitt inne i Amasondjungeln, och människor flockar sig till dessa lokaler i ständigt stigande antal. Sammankomsthallar är under uppförande i fem av de större städerna.

Religiösa betesmarker som hittills varit ostörda blir nu grundligt bearbetade. Sammanstötningar med präster och pastorer är ofta förekommande, och de diskussioner som blir följden därav sätter ärliga människor i stånd att inse vem det är som har sanningen. En pingstpredikant, som hade uppmanat sin hjord att ta sig i akt för dem som använde ett främmande namn, Jehova, tvingades medge, när han utsattes för press från sin kyrkas medlemmar, att detta verkligen är Guds namn. Detta vållade sådan uppståndelse att man hörde en del stadsbor säga: ”Det talas om namnet ’Jehova’ i hela staden.”

Även i Argentina måste bröderna ”spänna ut tältet” för att få plats åt de nya, som strömmar till. (Jes. 54:2) Ett högsta antal om 61.373 förkunnare tar nu del i verket, en ökning med 15 procent över medeltalet för 1985. Mötesnärvaron i de flesta församlingar är 150 à 200 procent räknat på sammanlagda antalet förkunnare.

Alla sju medlemmarna i en familj är pionjärer, fadern, modern och fem barn, av vilka det yngsta är 15 år. De har olika deltidsarbeten, och alla samarbetar de i att sköta hemmet och tvättar till och med själva sina kläder. Vad har denna flitiga familj åstadkommit i tjänsten? För närvarande leder de 44 bibelstudier i hem. Under de 12 senaste månaderna har de hjälpt 12 personer att bli en del av Jehovas organisation. När modern blev tillfrågad om varför de alla är pionjärer, svarade hon: ”Det är på grund av vår stora kärlek till Jehova och vår uppskattning av honom. Vi får inte glömma att vår tjänst i stor utsträckning beror på djupet av vår uppskattning och inte på våra omständigheter.”

Avdelningskontoret i Chile rapporterar: ”Vi har haft nya högsta resultat om 29.340 förkunnare, 47.065 bibelstudier, 50.076 närvarande vid områdessammankomsterna och 90.290 närvarande vid Åminnelsen. Det är häpnadsväckande hur snabbt människor ger gensvar på de goda nyheterna och går med på bibelstudier! Det här tjänsteåret har vi haft en ökning med 12 procent i fråga om förkunnare och en ökning med 22 procent i fråga om bibelstudier!” Vid ett möte mellan föräldrar och lärare i Chile gav föräldrarna uttryck åt sin uppfattning att deras barn behövde anpassa sig efter det nutida samhället. En advokat, som Jehovas vittnen höll studium med, sade till gruppen att om de skulle förbereda sina barn för att anpassa sig till samhället av i dag, måste de lära dem att ljuga, stjäla och vara omoraliska. De borde i stället lära sina barn att vara annorlunda, liksom Noa och Lot var. Samhällena på den tiden förgicks, men de som var annorlunda och bringade sina liv i överensstämmelse med Gud överlevde. Vilken förvåning för de närvarande! Ett gott vittnesbörd avgavs av denna väl respekterade person.

Många avdelningskontor i Mellan- och Sydamerika är mycket upptagna med att bygga avdelningskontor, och nästan allt detta utförs av frivilliga, av vilka flera hundra har kommit från främmande länder.

Lovprisning i Europa av vår skapare

”Vet att Herren [Jehova] är Gud. Han har gjort oss, och inte vi själva.” (Ps. 100:3) Det är svårt att få folk att omfatta denna bibliska sanning i Europas länder, där ateism, materialism och andlig likgiltighet råder. Boken Liv — ett resultat av evolution eller skapelse? är därför verkligen en välsignelse!

Danmark rapporterar till exempel flera högsta resultat i fråga om förkunnare, det senaste i augusti, när de nådde 15.186. Skapelseboken har varit av stor betydelse för verket där, och den erbjuds med entusiasm. En man som hade sett den skrev till Sällskapet: ”Var vänliga och sänd ert mästerverk Liv — ett resultat av evolution eller skapelse? till följande [10] adresser.” Pengar för böckerna och portot bifogades. En broder skrev: ”Mitt mål var att arbeta nitiskt med boken och försöka återuppväcka ’gamla tider’, då vi placerade en mängd böcker. ... Jag satte målet till 25 böcker för månaden. ... Det var inte för högt. ... Jag placerade 35.” En broder berättade att han satte i gång med ett studium i Skapelseboken med en man som var en hårdnackad evolutionist. Efter några månaders studium trodde den här mannen på Gud, kom till kretstillsyningsmannens offentliga föredrag i Rikets sal och var glad och lycklig med vid kretssammankomsten i den nya sammankomsthallen.

En broder i Nederländerna, som arbetar åt ett stort bolag, blev oerhört glad när Skapelseboken kom ut. Arten av hans arbete där var besläktad med vetenskap och kultur, och därför kunde han göra en särskild ansträngning att rekommendera boken åt arbetskamrater. Han använde bilden av cellen på sidorna 48 och 49, och detta väckte mycket intresse. Första dagen han erbjöd boken tog han upp åtta beställningar och fick betalt i förväg. På kort tid spred brodern 40 exemplar av Skapelseboken såväl som 2 biblar och 24 andra böcker. Under de 12 år som han har arbetat åt denna firma har han sått så mycket ”säd” som 350 böcker och en mängd tidskrifter.

Förutom ett sådant andligen uppbyggande verk pågår också mycken bokstavlig byggnadsverksamhet i Europa. I Frankrike, där ett högsta antal om 92.397 förkunnare rapporterade i augusti, har fyra sammankomsthallar och tio snabbyggda Rikets salar nyligen blivit uppförda, och fler planeras.

I Belgien, där det senaste förkunnarrekordet är 22.202, har man måst utvidga Rikets salar, och nya byggs. För första gången byggdes en Rikets sal på två dagar, och den kommer att följas av en andra. Detta resulterade i ett oerhört vittnesbörd i landet. Tidningar, radio och TV blev imponerade av att se frivilliga vittnen från England, Nederländerna och Frankrike arbeta tillsammans med de belgiska bröderna. Man sökte upp en företagare i syfte att hyra byggnadsutrustning till Rikets sal, som skulle byggas på två dagar. Han sade till bröderna: ”Det är omöjligt att bygga på så kort tid. Om ni lyckas med det, så behöver ni inte betala någon hyra för utrustningen.” Bröderna behövde inte betala någon hyra!

Snabbyggda Rikets salar har med framgång uppförts också i Norge. Hittills har 12 sådana lokaler fullbordats, och 30 till planeras. Den senaste byggdes i Kirkenes, några kilometer från ryska gränsen. Tidningarna har gett dessa byggnadsprogram stor publicitet. En redaktör skrev: ”Fantastiskt! Det är det enda täckande ordet för det som skedde på Krana senaste helgen, när Jehovas vittnen från hela Sydnorge strömmade till för att skaffa församlingen i Risör ’tak över huvudet’. ... Detta är en ’anda’ som saknas på de flesta områden i dag. ... Det som församlingen i Risör tillsammans med trosfränder här har gjort inger stor respekt.”

Portugal rapporterar: ”Tjänsteåret började med att grunden lades till det nya Betelhemmet. Denna mycket behövliga anläggning är det första Betel bröderna har haft privilegiet att få bygga. Hur hänförande är det inte att se att de har bidragit till täckandet av alla byggnadskostnader hittills, trots att detta land har den lägsta levnadsstandarden i hela Västeuropa! Denna enstaka tilldragelse har väckt stort intresse för Jehovas synliga organisation.” Tjänsteåret i Portugal har kännetecknats av ett högsta antal om 30.505 förkunnare och en rekordsiffra i fråga om antalet närvarande vid Åminnelsen, 76.212.

En äldste i Portugal berättar beträffande informellt vittnande: ”Under min lunchtimme placerade jag ett exemplar av Skapelseboken hos en kollega. Vi träffades bara tillfälligt, men varje gång blev det ett kort samtal om sanningen. Eftersom han visade att han tvivlade på att bibeln var inspirerad, placerade jag hos honom boken Är bibeln verkligen Guds ord? En dag besökte ett vittne hans hem, när han var ute och lämnade traktaten, där boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden erbjuds. Han vinnlade sig om att få tag i mig under lunchtimmen och bad att få denna publikation. Sedan var det förbluffande att se hans framsteg bara genom att han på egen hand läste boken. Han rakade av sig skägget och förbättrade sin hårstil och sitt utseende i allmänhet. Sedan förvånade han mig genom att säga att han nu var övertygad om att detta var sanningen och att han hade bestämt sig för att sluta sig till Jehovas vittnen. Söndagen dessförinnan hade han letat efter en Rikets sal i det område där han bodde och hade redan varit med vid sitt första möte. Då ordnades det med att ett bibelstudium i hem sattes i gång, och efter bara tre månader var han med regelbundet vid alla mötena och var en nitisk förkunnare, som ivrigt väntade på att få bli döpt vid områdessammankomsten ’Guds frid’.”

Jehovas vittnen i Finland överlämnade nyligen åt Guds tjänst en stor ny tillbyggnad till avdelningskontoret. Vi är välkända i Finland, eftersom förhållandet nu är nästan en förkunnare på 300 invånare. Fler och fler kommer till mötena, eftersom de kan se vittnenas goda levnadsvanor och moraliska normer.

I Österrike, där uppförandet av en stor tillbyggnad till avdelningskontoret nästan är fullbordat, har likaledes våra pionjärförkunnares förträffliga kristna uppförande på arbetsplatser gång på gång bidragit till att bereda tillfällen till deltidsarbeten. En syster berättar: ”En pionjär hade arbetat åt en skatterådgivare, och hon var högt respekterad för sitt goda arbete. En annan arbetsgivare frågade skatterådgivaren om han kunde rekommendera en ärlig deltidsarbetare. Skatterådgivaren tillrådde honom att gå till Jehovas vittnens Rikets sal, eftersom de mycket ofta önskade få deltidsarbete. På grund av denna pionjärs goda uppförande kunde jag få det deltidsarbetet och åtnjuter nu även pionjärprivilegier.”

Cypern skriver att gatuarbetet med tidskrifterna, som en gång var en svag gren där, håller på att bli omtyckt bland bröderna. Alla församlingarna i de större städerna använder regelbundet varje söndagsförmiddag till vittnande på trottoarerna. Även små barn kan ta del i denna verksamhet. En liten pojke på sex år samarbetade till exempel med sin mor i att sprida 20 lösnummer. Han sade till sin mor: ”Jag placerar tidskrifterna, och du rapporterar dem, men jag skulle vilja bli förkunnare.” Nyligen har en motståndare, som påstår sig vara utsänd av ortodoxa kyrkan i Grekland, visat sig tillsammans med andra bråkstakar utanför Rikets sal i Limassol. Denna bråkiga grupp försöker inte bara störa mötena, utan följer också med bröderna på fältet och försöker avråda de besökta från att lyssna till Rikets budskap. Men bröderna har stäckat denna taktik genom att hålla mötena för tjänst i små grupper i privata hem.

Spanien gläder sig över att kunna rapportera ett högsta antal om 65.680 förkunnare och med bara tre undantag ett nytt rekord i fråga om reguljära pionjärer under var och en av de 40 senaste månaderna. I det lilla landet Andorra har man också noterat utmärkt tillväxt och till sist nått ett högsta antal om 108 förkunnare. Under det att man åtnjuter full frihet att predika i Spanien, är detta inte fallet i en av Spaniens tidigare kolonier, republiken Ekvatorialguinea. I december blev våra Rikets salar där stängda och förseglade på statens order. En så kallad religionsfrihetslag framlades för landets lagstiftande församling, men förkastades på grund av den lagens uppenbara fördomar mot Jehovas vittnen. En av de deputerade, vars hustru är ett vittne, framförde ett vältaligt försvar för våra normer och moralprinciper inför den lagstiftande församlingen.

Afrika ser ”ett stort ljus”

Sanningens ljus strålar in i varje vrå av den vidsträckta kontinenten Afrika. Liksom det var på den tid när Jesus predikade här på jorden, ser många människor ”ett stort ljus”. — Matt. 4:16.

Detta inbegriper även små barn. I Senegal sattes ett bibelstudium i gång med modern till en sjuårig pojke. Hennes son ställde ofta frågor angående Gud, och därför sattes ett studium i gång med honom också, varvid man använde broschyren Du kan få leva på jorden för evigt! När han såg bild 58 i broschyren, förstod han på en gång Jehovas inställning till avgudar. En dag uppmanade fadern sin unge son att gå i kyrkan, men sonen invände kraftigt: ”Kyrkan är full av avgudar, och Jehova tycker inte om det!” Sonens hållning väckte faderns intresse för bibeln, och ett regelbundet studium hålls nu med hela familjen. Hur sanna är inte Jesu ord: ”Av de spädas ... mun har du berett dig lovprisning”! — Matt. 21:16.

Från Elfenbenskusten kommer en hjärtevärmande rapport om en familj på 12 personer, som tillgivet kallas den ”stora skaran”. Under den årliga semestern beslöt familjen att göra allt den kunde i tjänsten, och därför anmälde sig fem medlemmar (fadern, modern och tre döpta barn) som hjälppionjärer. Två andra barn, som inte ännu är döpta, uppodlar också pionjärandan och slöt upp med de fem andra i att göra en extra ansträngning. Mål uppställdes också för de fem yngsta. Vid slutet av månaden kunde den ”stora skarans” familj rapportera 637 timmar i tjänsten på fältet, 460 broschyrer och 350 lösnummer spridda, 189 återbesök och 25 bibelstudier. De skrev: ”Det var en så trevlig månad, och vi kände kraftigt att familjebanden stärktes. Vi tackar Jehova för den underbara välsignelsen!”

I Burkina Faso, där det är ont om vatten och öknen breder ut sig, ser bröderna fram mot en bokstavlig uppfyllelse av Jesaja 35:1: ”Öknen och ödemarken skall glädja sig, och hedmarken skall fröjdas och blomstra som en lilja.” Men de ser nu profetian uppfyllas i dess större, andliga bemärkelse, och detta skänker dem glädje och hopp. Rikets förkunnare växte till ett sammanlagt antal om 324. Deras högsta resultat om 717 bibelstudier och ett närvaroantal vid Åminnelsen om 1.235 visar också en uppfyllelse av orden: ”Av förbränt land skall bli en sjö och av torr mark vattenkällor.” Jehova får det ständigt att växa. — Jes. 35:7; 1 Kor. 3:6.

De 32.211 vittnena i Ghana bekantgjorde vida omkring åminnelsen av Kristi död, med det resultatet att 122.936 var närvarande. En universitetsstuderande uttryckte sig så här efter firandet: ”Jag har varit med vid nattvarden många gånger i min kyrka, men detta är helt annorlunda. Jag ser att detta är precis i överensstämmelse med bibeln, och jag tror att ni har sanningen.” Den här personen var med redan vid nästa möte efter Åminnelsen och har fortsatt ända sedan dess. Han blev nyligen döpt.

Byggandet av Ghanas nya avdelningskontor, som till större delen utförs av 140 frivilliga från landet, skrider snabbt framåt mot fullbordan. Det är intressant att 42 frivilliga byggnadsarbetare från utlandet roterar mellan projekten i Portugal, Ghana och Nigeria, allt i överensstämmelse med var deras yrkesskicklighet behövs. Dessa kommer från Förenta staterna (25), Canada (2), Sverige (6), Storbritannien (4), Tyskland (2), Nederländerna (2) och Australien (1). Alla kan åtminstone tala sanningens rena språk! — Sef. 3:9.

Arbetet på det nya Betelbygget i Nigeria fortskrider bra. Hjortar och antiloper i skogarna på den egendomen vänjer sig vid byggnadsverksamheten och är inte rädda för att komma ut på de öppna fälten på kvällarna. Eftersom egendomen är helt omsluten av en mur, hoppas man att de skall stanna kvar där för att smycka Betels mark. Nigeria rapporterade ett högsta rekord om 128.461 förkunnare i juli. Den reguljära pionjärtjänsten och hjälppionjärtjänsten fortsätter att öka, och detta har en kraftig inverkan på distriktet. Under arbetet från hus till hus i april sade någon till en av de äldste: ”Under de två eller tre senaste veckorna har ert predikande intensifierats. Betyder det att slutet är nära?” Äldstebrodern pekade på nyligen inträffade händelser världen utöver och visade att det är mycket angeläget att människor nu får hjälp att lära känna sanningen. Mannen höll med om att han behövde göra något åt det utan dröjsmål.

Den hänförande utvecklingen i Liberia inbegriper renoveringen av bostadsdelen vid ett utvidgat avdelningskontor och ett antal om 7.839 närvarande vid Åminnelsen, nästan sex gånger så många som antalet förkunnare. En syster som undervisar i en statlig skola blev ombedd att ge biblisk undervisning åt alla lågstadieklasserna och använda Min bok med bibliska berättelser och broschyren Du kan få leva på jorden för evigt! Nu har systern glädjen att varje dag få dela med sig av sanningen om Jehovas uppsåt till eleverna.

Medan ivern för deltagande i politiken piskas upp i Zimbabwe, ställs våra unga inför verkliga trosprov. En del har blivit hotade, och andra har blivit relegerade från skolan. I grannskapet till en skola gick motståndarna till och med så långt som till att bränna ner Rikets sal på orten. Men våra unga fortsätter att avge ett utmärkt vittnesbörd i skolan. Med hjälp av Min bok med bibliska berättelser avgjorde en 15-årig flicka en debatt som hade uppstått i klassen. Det gjorde ett sådant intryck på lärarinnan att hon bad om ett exemplar. Sedan hon läst boken, bad hon om mer litteratur. Den unga systern skriver nu: ”Varje morgon får jag tillfälle att tala till klassen, och jag har en särskild biblisk frågetid med klassen.” Hon är glad över detta privilegium att få tänka på sin Skapare i sin ungdomstid! — Pred. 12:1.

Vi står ”fasta i tron” i Asien

Många av våra bröder i Asien tjänar under stort tryck. Men Jehova har rustat dem till att stå ”fasta i tron”. (1 Petr. 5:9) I det av strider hemsökta Libanon gläder sig till exempel bröderna över att ha broschyren Att dagligen rannsaka Skrifterna. För första gången kan de läsa dagens bibeltext och dess kommentar på arabiska i en och samma publikation. I en stor familj har varje barn, till och med den yngste pojken, som är fem år gammal, en egen broschyr. Alla tar de med sig sina biblar och broschyrer till frukostbordet, och en livlig bibelstudiestund börjar. Femåringen har vant sig vid seden och tar med sig broschyren också till middagen och till kvällsmaten för dryftande av texten.

I Israel fortsatte skäggiga ligister att demonstrera framför avdelningskontoret och Rikets sal i Tel Aviv. Men polisen inskred och satte stopp för deras bråkiga uppförande. Mer än ett hundra grannar satte sig i förbindelse med avdelningskontoret vid olika tider för att ge uttryck åt sympati. En ung beduin som arbetade på andra sidan gatan blev nyfiken, studerade och tog emot sanningen. Han ändrade sitt arbete, så att det skulle stämma överens med bibelns principer, och vittnar nu från hus till hus. Laglösa motståndare i ett annat område gav masspridning åt en smädeskrift som inbegrep pionjärernas namn och adress på platsen. Men detta verkade som en bumerang på motståndarna, när en dam som hade önskat få kontakt med vittnena fann skriften i sin brevlåda. Hon sökte upp pionjärerna, och de satte i gång ett bibelstudium i hem med henne.

Det gångna året har varit oroligt i öparadiset Sri Lanka. Tidningarna hade sådana rubriker som: ”Krig i paradiset”, ”En nation som strider mot sig själv”. Men Jehovas vittnen lever i fred med varandra, oberoende av ras eller bakgrund. Förkunnarna nådde ett högsta resultat om 996. Pionjärandan ökar i hjärtat hos många, som ser de materiella tillgångarnas minskande värde och de andliga strävandenas ökande värde. Detta avspeglas i en 43,7-procentig ökning i fråga om reguljära pionjärer och hjälppionjärer.

Reginald är en ung pionjär med särskilt uppdrag i Sri Lanka, vilken har god undervisningsförmåga. Han leder omkring 20 bibelstudier i hem. Han förklarar för dem att han inte är ensam, utan tillsammans med en församling, och berättar entusiastiskt för dem om de underbara mötena som de bör besöka. Vid mötena ser man många av dem som han studerar med.

Hur kommer livet att gestalta sig i Hongkong, sedan området kommer tillbaka under kinesisk suveränitet år 1997? Vilka faror för livet kommer det att bli, när ett kärnkraftverk byggs bara 50 kilometer från staden? Detta är två stora frågor, som människor funderar på där. Många lämnar distriktet, och andra planerar att lämna det. I en sådan atmosfär är det hjärtevärmande att se våra 1.416 bröder och systrar visa fast tro på Jehovas löften och sätta hans rikes intressen främst. En pionjär med särskilt uppdrag i Indien satte i gång ett studium med en romersk-katolsk man, vars hustru, bror och mor var emot att Jehovas vittnen studerade med honom. Men i sina försök att få honom att sluta med studierna blev också hans bror intresserad av sanningen och började studera. De här två bröderna var sysselsatta med att tillverka avgudabilder. När efter några veckors studium det dåraktiga i avgudadyrkan blev klart för dem, förstörde de alla sina avgudar såväl som de verktyg de använde för att tillverka dem. En av dem lärde sig att måla och försörjer nu sin familj genom att måla hus. Han utträdde ur katolska kyrkan och började i tjänsten på fältet och ser nu fram emot att få bli döpt. Båda männens hustrur har också blivit intresserade av sanningen och börjat vara med på mötena. Det är så glädjande att se sådana familjer göra goda framsteg i tillbedjan av den levande Guden, Jehova.

Sydkorea rapporterar att det stora detta år återigen har varit den häpnadsväckande pionjärandan. Hjälppionjärerna inbegripna har i medeltal en tredjedel av förkunnarna haft någon del i heltidstjänsten varje månad.

På grund av mycken ogynnsam publicitet i blodfrågan har många läkare och sjukhus i Korea vägrat att behandla vännerna. När en syster i Inchon behövde en magoperation och begärde att den skulle ske utan blodtransfusioner, svarade läkarna med att gorma om att Jehovas vittnen var omänskliga, fanatiska, en pseudoreligion och så vidare. Systern lät taktfullt ämnet falla just då, men gav läkarna ett exemplar av boken Liv — ett resultat av evolution eller skapelse? Nästa gång läkarna kom till hennes rum, hade deras inställning ändrats fullständigt. De kommenterade att stoffet i Skapelseboken hade framlagts mycket vetenskapligt och logiskt. Läkarna sade: ”Om er religion studerar sådana frågor på en sådan hög nivå, då måste ni ha ett mycket logiskt skäl till att inte gå med på blodtransfusioner.” De utförde framgångsrikt operationen utan blod.

Bland öarna i Stilla havet

”Hören Herrens [Jehovas] ord, I folk, och förkunnen det på avlägsna öar.” (Jer. 31:10, 1878) I lydnad för dessa profetiska ord predikar Jehovas vittnen nitiskt över hela Stilla havets vidsträckta område.

Detta inbegriper Mikronesien, där 738 förkunnare och pionjärer, 49 missionärer inbegripna, betjänar ödistrikten Guam, Belau, Kiribati, Kosrae, Marshallöarna, Nauru, Ponape, Rota, Saipan, Truk och Yap. Ett nytt högsta resultat om 1.735 bibelstudier nåddes i maj, en ökning med 32 procent, och 3.743 var med vid Åminnelsen. En skollärare och före detta politiker, som hade tagit del i studier på Truk under ett år, återvände till sitt isolerade utöhem. Där började han tala med andra om vad han hade fått lära sig. En dag hörde han ett meddelande i radion om att Åminnelsen skulle firas på huvudön, 32 kilometer därifrån. Han inbjöd sina grannar att stiga upp tidigt morgonen därpå och förena sig med honom i att ta färjan klockan 6.30 på morgonen för att vara med. En före detta protestantisk präst gick villigt med på detta, och trots skyfallsliknande regn företog de färden. Båda uppskattade mycket åminnelsetalet. De avsatte tid dagen därpå till att höra missionärerna förklara ytterligare sanningar, och sedan återvände de till sin utö. Den här lärarens kärlek till Jehova och uppskattning av honom fortsätter att växa. Han leder nu ett bibelstudium på trukesiska med den före detta protestantiske prästen och använder därvid Sanningen som leder till evigt liv — den bok som hjälpt honom att lära känna den sanne Guden, Jehova.

I Papua Nya Guinea närmar sig en imponerande ny anläggning vid avdelningskontoret sin fullbordan; 240 bröder från Australien, såväl som många infödda bröder, erbjöd sig frivilligt att hjälpa till med byggnadsarbetet. När det behövdes bostäder åt arbetarna, erbjöd parlamentet dem en barack, om de kunde flytta på den snabbt. Sextio bröder flyttade den på bara nio timmar! Distriktet har med sina 1.827 förkunnare sammanlagt 8.000 närvarande vid mötena. Men det är en mammutuppgift att undervisa dem, eftersom de talar 600 språk och 400 dialekter!

Det har förekommit flera fall som gällt övernitiska skollärare, vilka plockat ut Jehovas vittnens barn och straffat dem för att de inte hälsat flaggan eller sjungit nationalsången. I de flesta fallen har problemen snabbt retts ut, när barnen eller föräldrarna lämnat broschyren Skolan och Jehovas vittnen till de personer det rört sig om. En representant för statens utbildningsdepartement underrättade också avdelningskontoret om att han hade rättat till tänkesättet hos en rektor, som hade vållat svårigheter i det flydda.

På en av öarna i Vanuatu var mer än ett hundra närvarande vid Åminnelsen, fastän det bara finns fyra förkunnare på ön. Medlemmar av en folkgrupp som kallas små nambaer kom ner från bergen och lyssnade till åminnelsetalet. De blev förvånade över att få veta att det finns ett hopp om evigt liv på jorden. Vid slutet sade de följande: ”Det är just vad vi önskar! Vi lämnade våra kyrkor för att gå tillbaka till våra sedvänjor, eftersom vi inte vill komma till himmelen; vi skulle vilja bo här på jorden för evigt. Var snälla och tala om för oss om våra sedvänjor är godtagbara för er Gud.” Hela natten förklarade bröderna på sina inhemska språk den underbara framtid som Jehova har i beredskap åt hela människosläktet.

”Jag har övervunnit ett antal hinder för att bli pionjär med särskilt uppdrag”, skrev en ung syster på Fiji. ”Innan jag omfattade sanningen, blev jag påverkad av unga tonårsjämlikar att söka rikedom och ’det goda livet’. Jag träffade en vit australisk man, som ville gifta sig med mig och bo i Australien. Men så kom sanningen emellan i mitt liv. När mannen kom tillbaka till Fiji, lade han 600 dollar i min hand som en hjälp till bröllopsarrangemangen. Det är sällsynt att en ung fijiansk flicka håller en sådan summa i sina händer. Men jag återlämnade pengarna och förklarade att jag kunde gifta mig bara ’i Herren’. (1 Kor. 7:39) Detta retade mina världsliga föräldrar, vilka i likhet med andra fijianska familjer betraktar en äktenskaplig förening med en vit som en tillgång för familjen. De ville därför inte ha något ytterligare med mig att göra.

Jag gjorde sådana framsteg i sanningen att jag blev kvalificerad för pionjärtjänst, och just när jag ansökte om sådan, visade sig den australiske mannen igen för att höra om jag hade ändrat uppfattning. Jag förklarade att min beslutsamhet att tjäna Jehova var starkare än någonsin. Det här tjänsteåret blev jag förordnad till pionjär med särskilt uppdrag, och jag är glad över att bli använd av Jehova till att utföra hans verk, när jag griper ett ’fast tag om det verkliga livet’.” — 1 Tim. 6:19.

På Cooköarna hade två nyligen döpta vittnen tidigare varit ansedda medlemmar i den ”kristna kyrkan” på platsen. De vittnar nu flitigt för tidigare kamrater. En broder utmärker sig i fråga om informellt vittnande och håller bibelstudier i sin bil, på sin traktor och på sin arbetsplats. Han hjälper nio interner i fängelset på orten. Eftersom de tidvis fick tillstånd att arbeta utanför fängelset, lejde brodern dem, vittnade för dem och leder nu studier med dem. Han tar regelbundet del i hjälppionjärtjänsten. Innan den här brodern började studera sanningen, kunde han inte läsa eller skriva.

Vid slutet av tjänsteåret flyttade Betelfamiljen på Nya Zeeland in i sitt vackert inredda nya avdelningskontor, som ligger vid havet på en 14 tunnland stor egendom i utkanten av Auckland och som uppförts helt och hållet av frivillig arbetskraft bland våra bröder.

En kretstillsyningsman på Nya Zeeland har vinnlagt sig om att besöka varje hus på distriktet. Han och hans följeslagare vittnade vid ett presbyterianskt ungdomshem. Under samtalet talade föreståndaren för hemmet om för bröderna att hemmets unga invånare ständigt klagade över att de inte lärde sig någonting vid de kyrkliga gudstjänsterna. Kretstillsyningsmannen blev inbjuden att komma och leda bibelstudier med pojkarna. Anordningar gjordes för att en broder på platsen skulle fullfölja detta, och 22 var närvarande vid första studiet. För att det bättre skulle motsvara deltagarnas individuella behov ökades antalet studieledare till fem och sedan till tio. Fjorton av de unga gästerna vid hemmet var med vid Åminnelsen i Rikets sal. De ansvariga vid hemmet är nöjda med ”det stora arbete som läggs ner på pojkarna”.

Mitt i det förtorkade Australien, en ö nästan lika stor som det kontinentala Förenta staterna, svarar församlingen i Alice Springs regelbundet för flera isolerade grupper av urinnevånare. En bosättning av 150 urinnevånare ligger på ett avstånd av 300 kilometer därifrån, till större delen längs en grusväg. Spiritismen är ganska stark bland dem, men de är ödmjuka, vänliga och läraktiga. Många har lärt sig att uppskatta sanningen, och en del befinner sig till och med i heltidstjänst. Nyligen körde en pionjärbroder som var urinnevånare in på en bensinstation för att fylla bensintanken. Eftersom han var prydligt klädd i kostym och slips, frågade innehavaren honom vad han gjorde. Pionjären förklarade att han var ett av Jehovas vittnen och att han hjälpte urinnevånarna att föra ett bättre liv. Detta gjorde intryck på innehavaren, som önskade vår broder lycka till och sade: ”Du behöver inte betala något för bensinen.” Brodern återvände senare och hade tagit med sig ett exemplar av boken Leva för evigt. Innehavaren tog med glädje emot boken. Nästa gång brodern for för att fylla tanken, gav mannen uttryck åt sin uppskattning av boken och tackade vår broder för att han kommit, och sedan sade han återigen: ”Ingen betalning för bensinen!”

Vid Sällskapets avdelningskontor i Australien uppförs en tre våningar hög kontorstillbyggnad, eftersom högsta antalet förkunnare i landet har ökat till 44.362.

”Att oförskräckt tala Guds ord”

Liksom på aposteln Paulus’ tid finns det platser på jorden i våra dagar där Jehovas vittnen måste visa ”så mycket mer mod i att oförskräckt tala Guds ord”. (Fil. 1:14) Hur klarar våra bröder i dessa länder av förbud, slag och annan förföljelse för att ”förkunna Guds rike vida omkring”? Lägg märke till siffrorna under ”33 andra länder” i slutet av den globala rapporten på sidorna 40 och 41. Jehova har besvarat våra böner ”mer än övernog” genom att ge kraft åt dessa 273.381 vittnen att låta sitt ”ljus lysa” — och strålande till på köpet! — Luk. 9:60; Ef. 3:20; Matt. 5:16.

Ett land i Europa skriver: ”Familjen hade en mycket trevlig tid på fältet. Vi försökte förse dem med den mat de behövde i deras verksamhet, och de använde detta material mycket effektivt. Under åren av arbete under jorden, sedan vi kom ut ur koncentrationslägren för 40 år sedan, har vår verksamhet fortsatt att tillväxa; vi leder fler bibelstudier, och återbesöken ökar. Mer och mer använder vi vår tid i verkligt husarbete, och fler människor kommer i kontakt med de goda nyheterna. Den tid som används i detta verk tilltar, och fler hjälppionjärer använder sin tid förståndigt.”

Ett annat europeiskt land rapporterar: ”Strax före jul, när folk är i färd med att köpa gåvor, erbjöd en syster dem bibeln som den mest värdefulla gåvan, med fint resultat. På fyra månader placerade hon 150 biblar. När helgdagarna var över, fortsatte hon att erbjuda bibeln. I det hon vände sig till ett ungt par på gatan, frågade hon: ’Har ni några frågor angående bibeln?’ ’O ja’, sade mannen: ’Var kan jag skaffa en?’ Systern räckte honom omedelbart en. Han sade till hustrun: ’Du bör hålla reda på den här boken och aldrig göra dig av med den, när vi nu har en.’ De lämnade henne sedan sin adress, så att hon skulle kunna besöka dem och studera med dem. Denna syster köper biblar i bokhandlarna och placerar dem hos folk till samma pris.”

Ett avdelningskontor bland Stillahavsöarna, där Jehovas vittnens arbete är förbjudet, framhåller: ”Rapporter och klagomål har hopat sig på olika departementskontor och fått till följd att många bröder blivit inkallade till förhör. Detta har lett till en del rättegångsfall.” Men eftersom bröderna är vänliga och använder gott omdöme, är det förhållandevis få som rapporterar dem, och många myndighetspersoner driver inte ärendena så ivrigt. Motståndet har bara tjänat till att ge ytterligare publicitet åt Jehovas vittnen och deras arbete, när de till och med fortsätter att vittna för folk i hemmen. — Matt. 10:12, 13, 16, 19, 20.

I ett land i Afrika blev flera av vittnena förda till ett militärläger, där systrarna och bröderna skildes åt. En vänlig soldat tillrådde systrarna att skrika högt, om officerarna sökte göra dem något ont. De svarade att de redan hade bestämt sig för att göra detta. De bad ivrigt till Jehova om hans beskydd. En av systrarna berättar: ”Medan vi satt tysta, kom ledaren och grep med våld mina armar och vred dem bakpå ryggen på mig. I det han höll mig hårt, försökte han tvinga ner mig på golvet. Jag slingrade loss armarna och knuffade honom mot dörren. Hans arm blev skadad, och därför kallade han på sina medsoldater för att de skulle hjälpa honom.” Till sist sade de andra soldaterna att de skulle rapportera saken till sina överordnade. Den här officeren lät därför vår syster gå. När hon gick hemåt, kom en av soldaterna fram till henne och sade: ”Den som tillät dig att gå var inte han, utan din Gud. Gå och tillbe honom ännu mera.”

I ett annat närliggande land med inskränkningar i Afrika leder en pionjär med särskilt uppdrag studier med en hel familj. Om deras fyra år gamla dotter rapporterar han: ”När hennes föräldrar var ute, försökte grannarna förmå den lilla flickan att röka en cigarrett och sade henne att det skulle ge henne kraft hela dagen lång. Hon vägrade och sade: ’Jag önskar respektera min far, även om han inte är här så att han ser mig. Pappa har lärt mig att cigarretter är giftiga och att bibeln förbjuder dem, eftersom de smutsar ner den kropp som Jehova har gett oss.’ Grannarna tog så stort intryck av barnets svar att de berättade för föräldrarna om det och ordnade med att vittnena började studera med dem.” Hur förståndigt är det inte att låta små barn få ta del i bibelstudier!

I ett annat land i Afrika, där vårt arbete nyligen blev förbjudet, blev församlingarna tvungna att komma tillsammans i små grupper för att fira Åminnelsen. De måste också vara aktsamma i fråga om att inbjuda nyintresserade. Detta förklarar varför antalet närvarande är mindre än förra året, trots att den verkliga siffran är nästan tre gånger så stor som antalet förkunnare. Bröderna i en stad blev förrådda av en av det stora Babylons kyrkobesökare. Den personen talade om för soldaterna att på kvällen den 24 mars måste Jehovas vittnen komma till sin Rikets sal och hålla gudstjänst. Soldaterna väntade där från klockan 17 till midnatt, men bröderna, vilka samlades i små grupper, kom aldrig. Dagen därpå blev uppgiftslämnaren kallad, slagen och dömd till att betala 100 dollar i böter för att han lämnat felaktiga upplysningar!

I en annan del av samma land höll en hövding på en plats ett särskilt möte för att tala emot Jehovas vittnen. Han försökte egga upp människorna och höll upp ett exemplar av Min bok med bibliska berättelser. Han sade dem att de skulle arrestera vem det vara må som gick omkring med den boken. Hans skränande stimulerade bara nyfikenheten hos en del folk där på trakten, och de bad att få se boken. De sade till hövdingen att de måste undersöka den för att kunna känna igen den. Hövdingen lät dem få göra detta, och när de vände på bladen i boken, blev de fyllda av uppskattning. De skrev till pionjären med särskilt uppdrag (som bodde i en annan by) och bad honom leverera några böcker, och de betalade för tio exemplar. Pionjären med särskilt uppdrag berättar: ”Jag kunde således sätta i gång tio bibelstudier, och en del av dessa nya gör framsteg hänemot tjänsten på fältet! Jag hade aldrig predikat i hövdingens by, och om hövdingen inte hade talat emot oss, skulle dessa nya kanske inte ha fått tillfälle att lära känna sanningen.” Jehova kan använda även våra motståndare till att leda ärliga människor till bibelns sanning.

I ett annat land i Afrika uppstod ett problem i förbindelse med begravningsplatser åt Jehovas vittnen, eftersom dessa inte är en lagligt erkänd religion. Bröderna framlade frimodigt saken för myndigheterna på platsen och lyckades förvärva ett landområde inom kommunen. Helt nyligen ansåg myndigheterna att religiösa gruppers begravningsplatser hade blivit alltför uppseendeväckande, och därför beslöt de sig för att fastställa en blygsam måttstock. När de kom till brödernas begravningsplats, såg de exempel på den blygsamhet som de önskade, och sedan de hört sig för om vems begravningsplats det var, bestämde de omedelbart att i framtiden alla gravar och gravvårdar skulle följa det mönster som Jehovas vittnen angett.

I ännu en annan rapport från Afrika exemplifieras den ostrafflighetsbevarande anda som är så framträdande bland Jehovas vittnen. ”Våra modiga bröder och systrar fortsätter att avge ett allt större vittnesbörd, särskilt i landets inre, trots att de blir arresterade, slagna och inspärrade i fängelser. De trogna tillsyningsmännens gedigna föredömen sporrar bröderna till förträffliga gärningar. I januari organiserades den första kretsen officiellt. Kretstillsyningsmannen hade själv varit fängslad i flera månader, men blev frigiven strax före områdessammankomsten. Inte ens nya är rädda för att bli arresterade för att de följer sanningens väg. Under året blev 101 döpta, och två nya församlingar bildades. Ett nytt högsta resultat om 572 förkunnare nåddes i juni, och församlingsförkunnarna visade sin nitälskan genom att i medeltal uppnå mer än 15 timmar i månaden i tjänsten på fältet. Mer än ett tusen bibelstudier rapporteras, varför utsikterna för framtida tillväxt är stora.”

[Ruta på sidan 13]

Kära Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet!

Jag är 12 år gammal. Jag önskar ge er den här checken på 7 dollar och 50 cent att användas var det behövs.

Jag tar det här tillfället i akt att tacka er för era erfarenheter ur verkliga livet i Vakttornet och Vakna. Jag tycker mycket om att läsa dem.

Systerlig kärlek, A. O.

Kära Sällskapet!

Jag tycker om BOKEN Leva för evigt i paradiset. Jag är sju år gammal, och jag placerade på två veckor fem BÖCKER Leva för evigt i paradiset. TACK för de vackra bilderna i den. Jag har ROLIGT i tjänsten. Jag sänder er en del av mina VECKOPENGAR [1 dollar].

Er vän, E. S.

Kära Bröder!

Jag fick de här pengarna [50 dollar] när jag sålde min häst. Jag önskar att de skall gå till byggnadsarbetet vid Betel. Jag ser fram emot att få hälsa på där tillsammans med min familj.

Tack för allt det goda arbete ni utför åt Jehova.

Tillgivne, R. G.

Kära bibel- och traktatsällskapet Vakttornet!

Det här är mina 1 dollar och 40 cent. Jag har förtjänat dem genom att baka havrekakor med russin. Och sälja dem. Jag är nio och ett halvt år. Jag har kort, glänsande blont hår, nötbruna ögon, och jag väger 25 kilo. Jag går i fjärde klass. Och jag läser mycket.

M. S.

Kära Bröder!

Jag skriver det här meddelandet för att ge er pengarna. [1 dollar] Ni har framställt goda publikationer. Jag ser framåt mot att få bli döpt snart. Jag uppskattar verkligen sanningen. Jag ser framåt mot att få leka med alla djuren.

N.

PS Skriv svar. Jag sänder er här ett frimärke.

[Tabell på sidan 11]

Produktionen 1986 vid de större avdelningskontoren

Land Biblar och böcker Lösnummer

USA 27.269.926 201.982.628

Italien 2.722.200 32.397.550

Japan 2.841.739 43.198.566

Tyskland 6.790.127 26.519.615

Övriga 4.334.311 246.118.096

———————————————————————————————————————————————

SAMMANLAGT 43.958.303 550.216.455

ÖKNING 23,6 % 3,7 %

[Tabell på sidorna 34–41]

RAPPORT ÖVER JEHOVAS VITTNENS VÄRLDSVIDA TJÄNST PÅ FÄLTET TJÄNSTEÅRET 1986

(Se publikationen)

[Bilder på sidan 7]

Jehovas vittnens sammankomsthall i Jersey City

Bilderna föreställer: Foajén, de närvarande vid Gileadavslutningen, skylten över ingången, exteriörbild och en av väggmålningarna

[Bilder på sidan 9]

Ett tusen tidskrifter i minuten! Vakttornets fyrfärgspressar

Rullställ, Selters, Tyskland

Överblick, Ebina, Japan

Kontrollpanel, Rom, Italien

Färdiga tidskrifter, Wallkill, USA

[Bilder på sidan 18]

Områdessammankomsterna ”Guds frid”

Typisk stadionskara, hänförande nya utgåvor, österrikiskt ”ö”-podium, många döpta

[Bild på sidan 24]

Banff, Canada

[Bild på sidan 26]

Quezaltenango, Guatemala

[Bild på sidan 31]

Willemstad, Curaçao

[Bild på sidan 33]

La Paz, Bolivia

[Bild på sidan 47]

Castle Combe, England

[Bild på sidan 50]

Nyakokwaa, Ghana

[Bild på sidan 55]

Söul, Sydkorea

[Bild på sidan 57]

Suva, Fiji vittnande

[Bild på sidan 63]

Informellt vittnande