24:52

föll ner inför honom: Eller ”visade honom vördnad”. När det grekiska verbet proskynẹō används för att beskriva tillbedjan av en gud eller gudom, återges det med ”att tillbe”. (Mt 4:10; Lu 4:8) Men i det här sammanhanget erkänner lärjungarna den uppståndne Jesus som Guds representant. De föll ner inför honom, men inte för att de trodde att han var Gud eller en gudom, utan för att han var ”Guds son”, den förutsagde ”Människosonen”, den Messias som hade myndighet från Gud. (Lu 1:35; Mt 16:13–16; Joh 9:35–38) Även personer som nämns i de hebreiska skrifterna föll ner och bugade sig när de mötte profeter, kungar och andra som representerade Gud. (1Sa 25:23, 24; 2Sa 14:4; 1Ku 1:16; 2Ku 4:36, 37) När människor föll ner inför Jesus, ärade honom eller bugade sig för honom var det ofta för att visa tacksamhet för att de hade fått gudomliga uppenbarelser eller upplevt Guds godhet, precis som man hade gjort tidigare i historien. (Mt 14:32, 33; 28:5–10, 16–18; Joh 9:35, 38; se också studienoter till Mt 2:2; 8:2; 14:33; 15:25.)

de föll ner inför honom, och: Dessa ord förekommer inte i en del handskrifter, men de har starkt stöd i tidiga, tillförlitliga handskrifter. (Se Tillägg A3.)