Religion

Definition: En form av tillbedjan. Den inbegriper ett system av religiösa attityder, trosuppfattningar och sedvänjor; dessa kan vara personliga, eller också kan de vara förespråkade av en organisation. Religion innefattar i allmänhet tro på Gud eller på ett antal gudar; eller också behandlar den människor, föremål, begär eller krafter som föremål för tillbedjan. Mycket av religionen grundar sig på människors studium av naturen; det finns också uppenbarad religion. Det finns både sann och falsk religion.

Varför finns det så många religioner?

Enligt en nyligen upprättad förteckning finns det 10 huvudreligioner och omkring 10.000 sekter. Av dessa finns omkring 6.000 i Afrika, 1.200 i Förenta staterna och hundratals i andra länder.

Många faktorer har bidragit till uppkomsten av nya religiösa grupper. Några har sagt att alla de olika religionerna representerar olika sätt att presentera religiös sanning på, men om man jämför deras läror och sedvänjor med Bibeln, framgår det att orsaken till att det finns så många olika religioner snarare är att folk har följt människor i stället för att lyssna till Gud. Det är värt att lägga märke till att de läror som de har gemensamt, men som skiljer sig från Bibeln, i stor utsträckning härrör från det forntida Babylon. (Se sidorna 75 och 76, under rubriken ”Det stora Babylon”.)

Vem ligger bakom denna religiösa förvirring? Bibeln identifierar Satan, Djävulen, som ”denna tingens ordnings gud”. (2 Kor. 4:4) Den varnar och säger att ”de ting, som nationerna offrar, offrar de åt demoner och inte åt Gud”. (1 Kor. 10:20) Det är därför livsviktigt att vi förvissar oss om att vi verkligen tillber den sanne Guden, Skaparen av himmel och jord, och att vår tillbedjan behagar honom.

Är alla religioner godtagbara inför Gud?

Dom. 10:6, 7: ”Israels söner övergick på nytt till att göra vad som var ont i Jehovas ögon, och de började tjäna Baalerna och Ashtoretbilderna och Syriens gudar och Sidons gudar och Moabs gudar och Ammons söners gudar och filistéernas gudar. Så övergav de Jehova och tjänade honom inte. Då flammade Jehovas vrede upp mot Israel.” (Om någon tillber något annat eller någon annan än den sanne Guden, Skaparen av himmel och jord, är det tydligt att hans form av gudsdyrkan inte är godtagbar för Jehova.)

Mark. 7:6, 7: ”Han [Jesus] sade till dem [de judiska fariséerna och skriftlärda]: ’Jesaja profeterade träffande om er, skrymtare, såsom det är skrivet: ”Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärta håller sig långt borta från mig. Förgäves fortsätter de att dyrka mig, eftersom de såsom lärosatser lär ut människobud.”’” (Oavsett vem en religiös grupp bekänner sig tillbe, är deras tillbedjan förgäves om de håller sig till människors lärosatser i stället för till Guds inspirerade ord.)

Rom. 10:2, 3: ”Jag ger dem ... vittnesbörd att de har nitälskan för Gud, men inte enligt exakt kunskap; eftersom de ju inte kände rättfärdigheten från Gud utan sökte befästa sin egen, har de inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud.” (Människor kan ha Guds skrivna ord men sakna exakt kunskap om vad det innehåller, eftersom de inte har fått rätt undervisning. De kan tycka att de nitälskar för Gud, men de kanske inte gör det som han kräver. Deras tillbedjan kommer inte att behaga Gud, eller hur?)

Är det sant att det finns något gott i alla religioner?

De flesta religioner lär att man inte får ljuga eller stjäla osv. Men är det tillräckligt? Skulle du med glädje dricka ett glas förgiftat vatten bara du blev försäkrad om att det mesta av innehållet var vatten?

2 Kor. 11:14, 15: ”Satan själv omskapar sig ständigt till en ljusets ängel. Därför är det inget stort, om också hans tjänare ständigt omskapar sig till rättfärdighetens tjänare.” (Här blir vi varnade för att inte allt som kommer från Satan ter sig avskyvärt. En av hans främsta metoder när det gäller att bedra människor är falsk religion av alla slag, och somliga av dessa ger han ett rättfärdigt skimmer.)

2 Tim. 3:2, 5: ”Människorna ... har en yttre form av gudaktig hängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft; och från dessa skall du vända dig bort.” (Om medlemmar av det religionssamfund som du tillhör inte uppriktigt tillämpar Guds ord i sitt liv, uppmanar Bibeln dig att lämna detta samfund, oavsett om de till det yttre bekänner sig älska Gud.)

Är det rätt att lämna sina föräldrars religion?

Om det som våra föräldrar har lärt oss verkligen är hämtat från Bibeln, bör vi hålla fast vid det. Även om vi finner att våra föräldrar har religiösa sedvänjor och trosuppfattningar som inte stämmer överens med Guds ord, förtjänar de vår respekt. Men hur skulle du handla, om du fick veta att en viss vana som dina föräldrar har är skadlig för hälsan och kan förkorta en människas liv? Skulle du då efterlikna dem och uppmuntra dina barn att göra detsamma, eller skulle du respektfullt tala om för dem vad du har fått kunskap om? På liknande sätt medför kunskapen om Bibelns sanning ansvar. Om det är möjligt, bör vi tala om för vår familj vad vi har lärt. Vi måste fatta ett beslut: Älskar vi verkligen Gud? Vill vi verkligen lyda Guds Son? Vårt beslut att ägna oss åt sann tillbedjan kan kräva att vi lämnar våra föräldrars religion. Det skulle sannerligen inte vara lämpligt att låta vår hängivenhet för våra föräldrar vara större än vår kärlek till Gud och Kristus, eller hur? Jesus sade: ”Den som är fäst vid far eller mor mer än vid mig är mig inte värdig; och den som är fäst vid son eller dotter mer än vid mig är mig inte värdig.” — Matt. 10:37.

Jos. 24:14: ”Frukta [nu] Jehova och tjäna honom i oklanderlighet och i sanning, och skaffa bort de gudar som era förfäder tjänade på andra sidan Floden och i Egypten, och tjäna Jehova.” (Detta innebar att de måste lämna sina förfäders religion, inte sant? För att de skulle kunna tjäna Jehova på ett godtagbart sätt var de tvungna att göra sig av med alla avgudabilder som användes i denna religion och rena sina hjärtan från varje begär efter sådana ting.)

1 Petr. 1:18, 19: ”Ni vet ... att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev befriade från er fruktlösa form av uppförande som ni på traditionens väg fått från era förfäder, utan det var med dyrbart blod, såsom med blodet av ett oklanderligt och fläckfritt lamm, ja Kristi blod.” (De första kristna vände sig således bort från sina förfäders traditioner, som aldrig kunde ge dem evigt liv. Deras tacksamhet för Kristi offer fick dem att med iver göra sig av med allt som gjorde deras liv fruktlöst, allt som gjorde att deras liv saknade verklig mening till följd av att de inte ärade Gud. Bör inte vi ha samma inställning?)

Vad är Bibelns syn på samgående mellan trosriktningar?

Hur såg Jesus på religiösa ledare som gjorde anspråk på att vara rättfärdiga, men ringaktade Gud? ”Jesus sade till dem: ’Om Gud vore er Fader, skulle ni älska mig, ty från Gud har jag utgått och är nu här. Inte heller har jag kommit av eget initiativ, nej, utan det är han som har sänt ut mig. ... Ni är från er fader Djävulen, och ni är villiga att göra de ting er fader har begär till. Denne var en människomördare då han började, och han stod inte fast i sanningen, därför att sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han enligt sitt eget sinnelag, eftersom han är en lögnare och lögnens fader. Eftersom jag, däremot, säger sanningen, tror ni inte mig. ... Därför lyssnar inte ni, eftersom ni inte är från Gud.’” — Joh. 8:42—47.

Skulle Guds tjänare visa lojalitet mot Gud och hans rättfärdiga normer, om de i religiöst broderskap innefattade dem som utövar sådant som Gud fördömer eller som ser genom fingrarna med sådant? ”Sluta upp att vara i sällskap med någon som kallas broder och som är en otuktsman eller en girig människa eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en utpressare, ja att inte ens äta med en sådan.” (1 Kor. 5:11) ”Varken otuktsmän eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, eller män som hålls för onaturliga syften eller män som ligger med män, eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller utpressare skall ärva Guds kungarike.” (1 Kor. 6:9, 10) ”Vemhelst som vill vara världens vän gör sig till Guds fiende.” (Jak. 4:4) ”O ni som älskar Jehova, hata det som är ont. Han bevarar sina lojalas själar.” — Ps. 97:10.

2 Kor. 6:14—17: ”Bli inte ojämnt sammanokade med icke troende. För vilken gemenskap har rättfärdighet och laglöshet? Eller vilken delaktighet har ljus med mörker? Och vilken samstämmighet finns mellan Kristus och Belial? Eller vilken del har en troende och trogen med en icke troende? Och vilken överensstämmelse finns mellan Guds tempel och avgudar? ... ’”Därför, gå ut ifrån dem och avskilj er”, säger Jehova, ”och sluta upp med att röra vid det orena”’; ’”och jag skall ta emot er”’.”

Upp. 18:4, 5: ”Jag hörde en annan röst från himlen säga: ’Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser. Ty hennes synder har hopat sig ända upp till himlen, och Gud har påmint sig hennes orättvisor.’” (För närmare upplysningar, se rubriken ”Det stora Babylon”.)

Är det nödvändigt att tillhöra ett organiserat religionssamfund?

De flesta religiösa organisationer har frambringat dålig frukt. Det är inte det förhållandet att religiösa grupper är organiserade som är dåligt, men många har främjat former av tillbedjan som är grundade på falska läror och lägger överdrivet stor vikt vid ritualer i stället för att ge verklig andlig vägledning. De har missbrukats till att behärska människors liv i själviska syften; de har varit överdrivet intresserade av penninginsamlingar och utsmyckade hus för tillbedjan i stället för av andliga värden; deras medlemmar är ofta skrymtaktiga. Det är uppenbart att ingen som älskar rättfärdighet skulle vilja tillhöra en sådan organisation. Sann religion, däremot, utgör en uppfriskande kontrast till allt detta, men för att den skall uppfylla Bibelns krav, måste den vara organiserad.

Hebr. 10:24, 25: ”Låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, i det vi inte underlåter att själva församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra, och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” (För att vi skall kunna lyda denna skriftenliga befallning måste det finnas kristna möten som vi kan vara med vid regelbundet. En sådan anordning uppmuntrar oss till att visa andra kärlek, inte bara intressera oss för oss själva.)

1 Kor. 1:10: ”Nu förmanar jag er, bröder, genom vår Herre Jesu Kristi namn att ni alla skall tala överensstämmande och att det inte skall vara söndringar bland er, utan att ni må vara på rätt sätt förenade i samma sinne och i samma tankegång.” (En sådan enhet skulle aldrig kunna uppnås, om de enskilda individerna inte kom tillsammans och drog nytta av samma program för utdelning av andlig föda och respekterade det organ genom vilket dessa upplysningar gavs. Se också Johannes 17:20, 21.)

1 Petr. 2:17: ”Älska hela brödraskaran.” (Gäller detta enbart dem som kan komma tillsammans för att tillbe i ett visst privathem? Nej, inte alls; det gäller ett internationellt brödraskap, vilket framkommer av Galaterna 2:8, 9 och 1 Korinthierna 16:19.)

Matt. 24:14: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (För att alla nationer skall få möjlighet att höra dessa goda nyheter måste predikandet ske på ett ordnat sätt och vara på lämpligt sätt övervakat. Kärlek till Gud och medmänniskor har fått människor runt om på jorden att förena sina ansträngningar för att utföra detta verk.)

Se också rubriken ”Organisation”.

Är kärlek till ens nästa allt som krävs?

Det råder inget tvivel om att sådan kärlek är viktig. (Rom. 13:8—10) Men att vara en kristen innebär mer än att bara vara vänlig mot och omtänksam om sin nästa. Jesus sade att hans sanna lärjungar på ett framträdande sätt skulle kännas igen på sin kärlek till varandra, till sina medtroende. (Joh. 13:35) Vikten av detta framhävs gång på gång i Bibeln. (Gal. 6:10; 1 Petr. 4:8; 1 Joh. 3:14, 16, 17) Jesus visade emellertid att det är ännu viktigare att vi visar kärlek till Gud själv, vilket vi kan göra genom att lyda hans befallningar. (Matt. 22:35—38; 1 Joh. 5:3) För att vi skall kunna visa sådan kärlek måste vi studera och tillämpa Guds ord och dessutom församlas med våra medtjänare för att tillbe Gud.

Är det verkligen viktigt att ha ett personligt förhållande till Gud?

Det är helt visst viktigt. Att enbart vara med vid religiösa gudstjänster på ett formalistiskt sätt kan inte ersätta det. Men vi måste ta oss i akt. Varför det? Under det första århundradet fanns det människor som trodde att de hade ett gott förhållande till Gud, men som enligt vad Jesus påvisade grundligt hade misstagit sig. (Joh. 8:41—44) Aposteln Paulus skrev om några som tydligtvis var nitiska i fråga om sin tro och uppenbarligen trodde att de hade ett gott förhållande till Gud, men som inte förstod vad som verkligen krävdes för att de skulle få Guds godkännande. — Rom. 10:2—4.

Kan vi ha ett gott förhållande till Gud, om vi ringaktar hans befallningar? En av dessa är att vi regelbundet skall församlas med våra medtroende. — Hebr. 10:24, 25.

Räcker det med att vi läser Bibeln för oss själva?

Det är sant att många människor kan lära sig en hel del genom att läsa Bibeln själva. Om deras motiv är att lära känna sanningen om Gud och hans uppsåt, är det de gör i högsta grad berömvärt. (Apg. 17:11) Men om vi skall vara ärliga: Förstår vi verkligen utan hjälp den fulla innebörden i allt vi läser? Bibeln berättar om en man som innehade en framträdande ställning, men som var ödmjuk nog att erkänna att han behövde hjälp för att förstå Bibelns profetior. Den hjälpen fick han av en medlem av den kristna församlingen. — Apg. 8:26—38; jämför andra hänvisningar till Filippus i Apostlagärningarna 6:1—6; 8:5—17.

Om man läser Bibeln, men inte tillämpar det man läser i sitt liv, har man naturligtvis ingen större nytta av läsningen. Om man tror på det man läser och handlar i överensstämmelse med det, ser man till att regelbundet gå på församlingens möten tillsammans med Guds tjänare. (Hebr. 10:24, 25) Man kommer också att förena sig med dem i att tala med andra människor om de ”goda nyheterna”. — 1 Kor. 9:16; Mark. 13:10; Matt. 28:19, 20.

Hur kan man veta vilken religion som är den rätta?

1) På vad grundar sig dess läror? Kommer de från Gud, eller kommer de till största delen från människor? (2 Tim. 3:16; Mark. 7:7) Fråga till exempel: Var i Bibeln står det att Gud är treenig? Var står det att själen är odödlig?

2) Tänk efter om den gör Guds namn känt. Jesus sade i bön till Gud: ”Jag har gjort ditt namn uppenbart för de människor som du har gett mig ur världen.” (Joh. 17:6) Han förklarade: ”Det är Jehova, din Gud, du skall tillbe, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.” (Matt. 4:10) Har din religion lärt dig att ”det är Jehova ... du skall tillbe”? Har du lärt känna den person som identifieras genom det namnet — hans uppsåt, hans verksamhet, hans egenskaper — så väl att du känner att du tillitsfullt kan närma dig honom?

3) Kommer sann tro på Jesus Kristus till synes? I detta ingår att man inser värdet av Jesu offer av sitt mänskliga liv och erkänner hans nuvarande ställning som himmelsk kung. (Joh. 3:36; Ps. 2:6—8) Denna insikt kan man visa genom att lyda Jesus — genom att personligen och nitiskt ta del i det verk som han gav sina efterföljare i uppdrag att utföra. Sann religion har en sådan tro som åtföljs av gärningar. — Jak. 2:26.

4) Lägger den överdrivet stor vikt vid ritualer och är formbunden, eller är den en levnadsväg? Gud ogillar på det bestämdaste religion som är blott och bart ett formväsen. (Jes. 1:15—17) Sann religion upprätthåller Bibelns normer i fråga om moral och ett rent tal i stället för att vekt följa populära trender. (1 Kor. 5:9—13; Ef. 5:3—5) Dess medlemmar återspeglar Guds andes frukter i sitt liv. (Gal. 5:22, 23) De som håller fast vid sann tillbedjan kan således kännas igen på att de uppriktigt försöker tillämpa Bibelns normer i sitt liv, inte bara i sina möteslokaler, utan också i sitt familjeliv, i sitt förvärvsarbete, i skolan och i sin fritidssysselsättning.

5) Älskar dess medlemmar verkligen varandra? Jesus sade: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Joh. 13:35) Denna kärlek når över rasmässiga, sociala och nationella gränser och för människor samman i ett äkta broderskap. Denna kärlek är så stark att den får dem att framstå som verkligt annorlunda. När nationerna går ut i krig, vilka har då så stor kärlek till sina kristna bröder i andra länder att de vägrar att ta till vapen och döda dem? De första kristna hade det, för de handlade så.

6) Är den verkligen avskild från världen? Jesus sade att hans sanna efterföljare inte skulle vara ”någon del av världen”. (Joh. 15:19) För att vi skall tillbe Gud på det sätt som han godkänner krävs det att vi håller oss ”utan fläck från världen”. (Jak. 1:27) Kan detta sägas om dem vars prästerskap och andra medlemmar blandar sig i politik eller vars liv till stor del är uppbyggt kring materialistiska och köttsliga begär? — 1 Joh. 2:15—17.

7) Vittnar dess medlemmar aktivt om Guds kungarike? Jesus förutsade: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matt. 24:14) Vilken religion förkunnar verkligen Guds kungarike som mänsklighetens hopp i stället för att uppmuntra människor att sätta sitt hopp till att mänskligt styre skall lösa deras problem? Har din religion rustat dig så att du kan ta del i denna verksamhet och gå från hus till hus, alldeles som Jesus lärde sina apostlar att göra? — Matt. 10:7, 11—13; Apg. 5:42; 20:20.

Tror Jehovas vittnen att de har den enda rätta religionen?

Se sidorna 182 och 183, under rubriken ”Jehovas vittnen”.

Varför har somliga tro, medan andra inte har det?

Se rubriken ”Tro”.

Om någon säger—

”Jag är inte intresserad av religion”

Kan du svara: ”Det förvånar mig inte. Många människor delar din uppfattning. Får jag fråga dig: Har du alltid haft den inställningen?” Sedan kan du kanske tillägga: ”En sak som jag har funnit och som har gjort stort intryck på mig är att nästan alla framträdande läror som kyrkorna lär ut i dag inte finns i Bibeln. (Du kan kanske använda det du finner på sidorna 182 och 183, under rubriken ”Jehovas vittnen”, och lägga särskild tonvikt på Guds kungarike. Som kontrast kan du framhålla vad Jehovas vittnen tror, enligt den översikt som gjorts på sidorna 178 och 179.)”

Se också sidorna 16 och 17.

”Det finns alltför mycket skrymteri inom religionen”

Kan du svara: ”Ja, jag håller med dig. Många predikar en sak, men lever på ett helt annat sätt. Men vad tycker du om Bibeln? (Ps. 19:7—10)”

”Jag lever ett gott liv. Jag gör inte någon illa. Det är religion nog för mig”

Kan du svara: ”Eftersom du säger att du lever ett gott liv, njuter du tydligen av livet, inte sant? ... Vad skulle du tycka om att leva under sådana förhållanden som dem som beskrivs här i Uppenbarelseboken 21:4? ... Lägg märke till vad som sägs i Johannes 17:3 om vad som är nödvändigt för att man skall få uppleva detta.”

Se också sidan 309.

”Jag är inte intresserad av att vara ansluten till någon religiös organisation. Jag tror att ett personligt förhållande till Gud är allt som krävs”

Kan du svara: ”Det låter intressant. Har du alltid haft den uppfattningen? ... Har du aldrig tillhört något religiöst samfund tidigare? ... (Sedan kan du kanske använda materialet på sidorna 308 och 309.)”

”Jag instämmer inte i allt som min kyrka lär, men fördenskull ser jag inget behov av att byta religion. Jag arbetar hellre på att förbättra min egen”

Kan du svara: ”Jag är glad att du säger som det är. Jag är övertygad om att du håller med om att det verkligt viktiga för oss alla är att vi har Guds godkännande, inte sant?” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Gud ger oss alla någonting allvarligt att tänka på här i Uppenbarelseboken 18:4, 5. ... Även om vi personligen inte utövar det som är orätt, visar Bibeln att vi blir medskyldiga, om vi stöder dessa organisationer. (Se också rubriken ”Det stora Babylon”.)” 2) (Du kan kanske också använda materialet på sidorna 310—312.) 3) ”Gud söker sådana människor som älskar sanning, och han för samman dem för att de skall tillbe honom i endräkt. (Joh. 4:23, 24)”

”Alla religioner är bra; ni har er, och jag har min”

Kan du svara: ”Jag förstår att du är en tolerant person, men håller du inte med mig om att vi alla behöver den vägledning som Guds ord ger, och det är därför som vi tillhör en religion, inte sant?” Sedan kan du kanske tillägga: ”Här i Matteus 7:13, 14 ger Bibeln oss mycket värdefull vägledning genom Jesu ord. (Läs vad som sägs där.) ... Varför förhåller det sig så?”

Se också sidorna 304 och 305.

”Så länge man tror på Jesus spelar det verkligen ingen roll vilken kyrka man tillhör”

Kan du svara: ”Det råder inget tvivel om att det är viktigt att tro på Jesus, och jag förmodar att du då menar att du godtar allt som han lärde. Du, liksom jag, har utan tvivel sett att många som säger sig vara kristna i verkligheten inte lever på ett sätt som vi förväntar av de kristna.” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Lägg märke till vad Jesus sade här i Matteus 7:21—23.” 2) ”Det finns en underbar framtid för dem som bryr sig om att ta reda på vad som är Guds vilja och sedan gör den. (Ps. 37:10, 11; Upp. 21:4)”

”Vad är det som får dig att tro att det bara finns en enda religion som är rätt?”

Kan du svara: ”Det finns utan tvivel uppriktiga människor i nästan alla religioner. Men det som verkligen betyder något är vad Guds ord säger. Hur många sanna trosåskådningar omtalar Bibeln? Lägg märke till vad som står skrivet här i Efesierna 4:4, 5.” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Detta stämmer med vad andra bibelställen säger. (Matt. 7:13, 14, 21; Joh. 10:16; 17:20, 21)” 2) ”Vad som således fordras av oss är att vi tar reda på vilken denna religion är. Hur kan vi göra det? (Du kan kanske använda materialet på sidorna 310—312.)” 3) (Se också sidorna 178 och 179, under rubriken ”Jehovas vittnen”.)

”Jag läser själv min bibel hemma och ber till Gud om en rätt förståelse”

Kan du svara: ”Har du lyckats läsa igenom hela Bibeln ännu?” Sedan kan du kanske tillägga: ”Eftersom du läser din bibel, kommer du att finna någonting mycket intressant i Matteus 28:19, 20. ... Detta är betydelsefullt, eftersom det visar att Kristus använder människor för att hjälpa oss att förstå vad som inbegrips i att vara en verklig kristen. I överensstämmelse med detta erbjuder sig Jehovas vittnen att besöka människor i deras hem för att resonera om Bibeln en timme eller så i veckan, kostnadsfritt. Får jag bara ta några minuter i anspråk och visa dig hur vi går till väga?”

Se också sidorna 309 och 310.

”Jag anser att religion är en privatsak”

Kan du svara: ”Det är en vanlig uppfattning nu för tiden, och om människor verkligen inte är intresserade av Bibelns budskap, går vi vidare och besöker andra människor. Men visste du att anledningen till att jag kommer till dig är att Jesus gav sina efterföljare anvisning om att de skulle göra sådana här besök hos sina medmänniskor? ... (Matt. 24:14; 28:19, 20; 10:40)”