Bröllop som är värdiga i Guds och människors ögon

”Ett bröllop [hölls] i Kana. ... Jesus och hans lärjungar blev också bjudna till bröllopet.” (JOHANNES 2:1, 2)

 1. Vad riktar berättelsen om Jesus i Kana uppmärksamheten på?

JESUS, hans mor och några av hans lärjungar fick uppleva den glädje som ett värdigt bröllop bland Guds folk kan skänka. Kristus gjorde till och med ett bröllop till något alldeles extra genom att utföra sitt första underverk där, vilket ökade glädjen ytterligare. (Johannes 2:1–11) Du har kanske haft glädjen att vara med vid ett bröllop där två kristna har gift sig, inriktade på att tjäna Jehova tillsammans i ett lyckligt äktenskap. Eller också kanske du ser fram emot att själv ha ett sådant bröllop eller att hjälpa en vän med att göra hans eller hennes bröllop till en minnesvärd tilldragelse. Vad kan bidra till att det blir det?

 2. Vilka upplysningar ges i Bibeln angående bröllop?

² De kristna har funnit att råden i Guds inspirerade ord är till stor hjälp när en man och en kvinna planerar sitt bröllop. (2 Timoteus 3:16, 17) I Bibeln anges inte i detalj hur ett kristet bröllop skall vara. Det kan vi förstå, eftersom seder och bruk och även lagens krav varierar beroende på plats och tidpunkt. I det forntida Israel hade man till exempel ingen formell vigselceremoni. På bröllopsdagen förde brudgummen bruden till sitt eget hem eller till sin fars hem. (1 Moseboken 24:67; Jesaja 61:10; Matteus 1:24) Denna handling utgjorde själva vigseln, och man hade inte den formella ceremoni som är vanlig vid många bröllop i våra dagar.

 3. Vid vilken tilldragelse i Kana bidrog Jesus till den goda stämningen?

³ Israeliterna ansåg att detta steg utgjorde själva vigseln. Efteråt kunde man ordna en bröllopsfest, liknande den som omtalas i Johannes 2:1. Många bibelöversättningar återger den här versen ungefär så här: ”På tredje dagen var det bröllop i Kana.” Men grundtextens ord skulle också kunna återges med ”bröllopsfest” eller ”bröllopsmåltid”.a (Matteus 22:2–10; 25:10; Lukas 14:8) Berättelsen visar att Jesus var närvarande vid en fest i samband med ett judiskt bröllop och att han bidrog till den goda stämningen. Men vi måste komma ihåg att det som utgjorde ett bröllop på den tiden skiljer sig från vad som är brukligt i våra dagar.

 4. Vilken sorts bröllop väljer somliga kristna att ha, och varför det?

⁴ I många länder i dag måste kristna som vill gifta sig uppfylla vissa juridiska krav. Om de gör det kan de gifta sig på ett vilket som helst lagenligt sätt. Det kan vara fråga om en enkel ceremoni som leds av en av staten godkänd vigselförrättare, till exempel en domare, en borgmästare eller en representant för ett trossamfund. Somliga väljer att ha en sådan vigsel och ber förmodligen några släktingar eller kristna vänner att vara bröllopsvittnen eller bara dela glädjen vid detta viktiga tillfälle. (Jeremia 33:11; Johannes 3:29) På liknande sätt kan andra kristna föredra att inte ha en stor bröllopsfest eller en stor mottagning som skulle medföra omfattande förberedelser och betydande kostnader. De kanske i stället ordnar med en enkel måltid tillsammans med några nära vänner. Oavsett vad vi personligen föredrar i det här avseendet, bör vi inse att andra mogna kristna kan ha uppfattningar som skiljer sig från våra. (Romarna 14:3, 4)

 5. Varför vill många kristna ha ett vigseltal när de gifter sig, och vad betonas i talet?

⁵ De flesta kristna par önskar att det skall hållas ett bibliskt tal i samband med vigseln.b De vet att Jehova instiftade äktenskapet och att det i hans ord finns kloka råd om hur ett äktenskap kan bli framgångsrikt och skänka lycka. (1 Moseboken 2:22–24; Markus 10:6–9; Efesierna 5:22–33) Och de flesta par vill att kristna vänner och släktingar skall vara med vid den här lyckliga tilldragelsen. Men hur skall vi se på de många olika juridiska krav, procedurer och även lokala sedvänjor som finns? Den här artikeln kommer att behandla olika lokala förhållanden. Somliga av dessa kan skilja sig mycket från det du känner till eller från dem som finns i det land där du bor. Men du kan lägga märke till vissa gemensamma principer eller aspekter som är viktiga för Guds tjänare.

Ett ärbart äktenskap – ett lagenligt äktenskap

6, 7. Varför bör vi vara intresserade av de juridiska aspekterna på att gifta sig, och hur kan vi visa att vi är det?

⁶ Det var Jehova som instiftade äktenskapet, men jordiska myndigheter ställer upp vissa krav som de som tänker gifta sig måste fullgöra. Detta är helt i sin ordning. Jesus sade: ”Betala tillbaka till kejsaren det som är kejsarens, men till Gud det som är Guds.” (Markus 12:17) Aposteln Paulus gav en liknande anvisning: ”Varje själ skall underordna sig de överordnade myndigheterna, ty det finns ingen myndighet annat än av Gud; de existerande myndigheterna är av Gud inordnade i sina relativa ställningar.” (Romarna 13:1; Titus 3:1)

⁷ I de flesta länder bestämmer ”kejsaren”, dvs. de världsliga myndigheterna, vad som krävs för att man skall få ingå äktenskap. När två kristna som är skriftenligt fria att gifta sig med varandra väljer att göra det, rättar de sig därför samvetsgrant efter de lokala bestämmelserna. Dessa kan innefatta att man skaffar ett intyg som visar att man är fri att ingå äktenskap, anlitar en av staten godkänd vigselförrättare och får det ingångna äktenskapet registrerat. När kejsar Augustus krävde ”inskrivning”, rättade sig Maria och Josef efter det och färdades till Betlehem ”för att inskrivas”. (Lukas 2:1–5)

 8. Vilka sedvänjor förekommer inte bland Jehovas vittnen, och varför inte det?

⁸ När två kristna ingår ett lagenligt äktenskap, är denna förening bindande i Guds ögon. Därför upprepar Jehovas vittnen inte vigseln genom att ha flera lagenliga vigselceremonier, och inte heller förnyar de äktenskapslöftena, till exempel på sin 25-åriga eller 50-åriga bröllopsdag. (Matteus 5:37) (Somliga trossamfund erkänner inte en juridiskt godkänd borgerlig vigselceremoni, eftersom de hävdar att det inte är ett riktigt äktenskap om inte en präst sköter ritualen eller förklarar paret vara man och hustru.) I många länder ger staten representanter för Jehovas vittnen rätt att förrätta vigslar. I de länder där det är så kommer vigselförrättaren förmodligen att vilja hålla vigseln i samband med att det hålls ett tal i Rikets sal. Detta är platsen för den sanna tillbedjan på orten och en lämplig lokal för ett tal om denna anordning, som Jehova Gud instiftade.

 9. a) Vad kan ett kristet par välja att göra, om det är fråga om en borgerlig vigsel? b) Hur kan de äldste bli inbegripna i de förberedelser som behöver göras?

⁹ I andra länder kräver lagen att ett par vigs i en statlig byggnad, till exempel rådhuset, eller hos en särskilt förordnad tjänsteman. De kristna väljer ofta att låta en sådan lagenlig vigsel följas av ett vigseltal i Rikets sal samma dag eller dagen efter. (De vill inte att det skall gå många dagar mellan vigselceremonin och det bibliska talet, eftersom de har ingått äktenskap inför Gud och människor, inbegripet den kristna församlingen.) Om ett par som kommer att ha en borgerlig vigsel önskar att vigseltalet skall hållas i en särskild Rikets sal, bör de i förväg be de äldste som utgör församlingens tjänstekommitté om tillåtelse till detta. Dessa tillsyningsmän bör förvissa sig om att paret har ett gott rykte, men de kommer också att se till att tidpunkten för vigseltalet inte kolliderar med mötena eller med annan verksamhet i Rikets sal. (1 Korinthierna 14:33, 40) De kommer också att ta reda på om paret vill att det skall göras särskilda anordningar i Rikets sal och tar ställning till om det skall göras en pålysning om vad den skall användas till.

10. Om det krävs att man har en borgerlig vigsel, hur påverkar det i så fall vigseltalet?

¹⁰ Den äldstebroder som håller vigseltalet kommer att se till att talet kännetecknas av värme och att det blir andligen uppbyggande och värdigt. Om paret först har haft en borgerlig vigsel, kommer han att förklara att de är lagenligt gifta. Om de inte avgav några äktenskapslöften vid den borgerliga vigseln, kan de vilja göra det under talet.c Om löftena avgavs vid den borgerliga vigseln men de nygifta också vill avge dessa löften inför Jehova och församlingen, bör löftena formuleras på ett sådant sätt (i perfektum) att det framgår att paret redan har ”fogats samman”. (Matteus 19:6; 22:21)

11. Hur går det på somliga platser till när en man och en kvinna gifter sig, och hur påverkar detta vigseltalet?

¹¹ På vissa platser kanske lagen inte kräver att det skall hållas en vigselceremoni i samband med att ett par gifter sig, inte ens av en av staten godkänd vigselförrättare. Äktenskapet ingås när paret lämnar en undertecknad registreringsanmälan till en ämbetsman. Därpå utfärdas ett vigselbevis. På så sätt kommer paret att betraktas som man och hustru, och datumet på vigselbeviset blir vigseldatum. Som tidigare nämnts kan mannen och kvinnan som nu är gifta önska att det omedelbart efter registreringen hålls ett bibliskt tal i Rikets sal. Den andligt mogne broder som blivit ombedd att hålla talet kommer att upplysa de närvarande om att paret nu ingått äktenskap i och med den registrering som just har skett. Eventuella äktenskapslöften bör avges i enlighet med det som behandlas i paragraf 10 med tillhörande fotnot. De som är närvarande i Rikets sal kommer att glädja sig med brudparet och få nytta av de råd som ges från Guds ord. (Höga Visan 3:11)

Traditionella och borgerliga vigslar

12. Vad är en traditionell vigsel, och vad bör göras efter en sådan vigsel?

¹² I somliga länder ingår en man och en kvinna äktenskap med varandra genom en så kallad traditionell vigsel (stamvigsel). Detta innebär inte att två personer bara flyttar ihop, och inte heller avser det så kallade samvetsäktenskap, som kan ha viss status på somliga platser men som inte är detsamma som ett lagenligt äktenskap.d Vi talar här om ett äktenskap som ingåtts enligt den sedvänja som allmänt erkänns av en viss stam eller inom ett visst område. Denna sedvänja kan innefatta att ett brudpris betalas och godtas, och när detta gjorts är mannen och kvinnan lagenligt och bibelenligt gifta med varandra. Landets myndigheter betraktar ett sådant traditionellt äktenskap som giltigt, lagenligt och bindande. Därefter är det vanligen möjligt att registrera det ingångna äktenskapet, och när detta gjorts kanske paret får ett skriftligt bevis på att de är gifta. Registreringen kan ge lagligt skydd åt paret eller åt hustrun, om hon skulle bli änka, och åt eventuella barn. Församlingen uppmanar dem som ingår ett sådant traditionellt äktenskap att låta registrera det så snart som möjligt. Det kan vara av intresse att känna till att äktenskap och födslar tydligen registrerades officiellt under den mosaiska lagen. (Matteus 1:1–16)

13. Vad bör man tänka på om det hålls ett vigseltal efter en traditionell vigsel?

¹³ Ett par blir man och hustru när de lagenligt förenas vid en sådan traditionell vigsel. Som tidigare nämnts kan kristna som ingår ett sådant lagenligt äktenskap önska att det skall hållas ett vigseltal, där äktenskapslöftena avges, i Rikets sal. Om det hålls ett sådant tal, nämner talaren att paret redan har gift sig i enlighet med landets lag. Det bör hållas endast ett sådant tal. Det är bara en vigsel, i det här fallet en juridiskt giltig traditionell vigsel (stamvigsel), och ett bibliskt tal. Om båda dessa händelser kommer så nära varandra i tiden som möjligt, helst samma dag, bidrar det till att skänka ära åt det kristna äktenskapet i samhället.

14. Vad kan en kristen göra om det är möjligt att ha både en traditionell och en borgerlig vigsel?

¹⁴ I somliga länder där lagen godkänner en traditionell vigsel kan man också få en borgerlig vigsel. En borgerlig vigsel förrättas vanligen av en ämbetsman som godkänts av staten, och den kan innefatta både att man avger äktenskapslöftena och undertecknar registreringen av äktenskapet. Somliga kristna par föredrar att ha en borgerlig vigsel i stället för en traditionell vigsel. Det finns inga juridiska krav som säger att man måste ha båda formerna av vigsel. Var och en för sig är lagligt bindande. Det som sägs i paragraferna 9 och 10 om vigseltal och äktenskapslöften gäller också här. Huvudsaken är att paret gifter sig på ett ärbart sätt inför Gud och människor. (Lukas 20:25; 1 Petrus 2:13, 14)

Bevara äktenskapet i ära

15, 16. Hur bör ära vara en viktig del av ett äktenskap?

¹⁵ När en persisk kung fick problem i sitt äktenskap gav en rådgivare som hette Memukan råd som skulle kunna få en positiv verkan – att ”alla hustrur ... ger ära åt sina män”. (Ester 1:20) I kristna äktenskap behöver ett sådant råd inte ges av någon jordisk kung. Kristna hustrur önskar ge ära åt sina män. På motsvarande sätt önskar kristna män visa sina hustrur ära och prisa dem. (Ordspråksboken 31:11, 30; 1 Petrus 3:7) Sådan ära bör inte bli en del av äktenskapet först efter många år. Den bör visas från första början, ja, redan från bröllopsdagen och framåt.

¹⁶ Det är inte bara den äkta mannen och hustrun som bör visa sådan ära på bröllopsdagen. Om en kristen äldste håller ett vigseltal, bör också han visa ära genom att talet kännetecknas av värdighet. Det bör riktas till brudparet. Om talaren vill ära dem, kommer han inte att vara för skämtsam. Han bör inte nämna alltför personliga detaljer som skulle kunna göra brudparet och åhörarna generade. Han kommer i stället att vara varm och uppbyggande och tala om äktenskapets upphovsman och hans överlägsna råd. Ja, äldstebroderns värdiga vigseltal kommer att bidra till att äktenskapet blir till ära för Jehova Gud.

17. Varför finns det juridiska aspekter på kristna vigslar?

¹⁷ I den här artikeln har du förmodligen lagt märke till många drag som gäller de juridiska aspekterna på en vigsel. Vissa delar kanske inte är tillämpliga där du bor. Men vi bör alla vara medvetna om vikten av att anordningarna i samband med vigslar bland Jehovas vittnen återspeglar respekt för de lokala bestämmelserna, för det som ”kejsaren” kräver. (Lukas 20:25) Paulus gav uppmaningen: ”Ge åt alla vad som tillkommer dem: skatt åt honom som kräver skatt, tull åt honom som kräver tull, ... ära åt honom som kräver ära.” (Romarna 13:7) Ja, det är passande att de kristna redan från bröllopsdagen ger ära åt den anordning som Gud för närvarande önskar skall gälla.

18. Vilka andra inslag i förbindelse med en vigsel bör uppmärksammas, och var kan vi få upplysningar om detta?

¹⁸ Många kristna vigslar åtföljs av en bjudning av något slag – en bröllopsfest, en middag eller en mottagning. Vi kommer ihåg att Jesus valde att vara med vid en sådan fest. Om vi anordnar en sådan tillställning, hur kan då bibliska råd hjälpa oss så att också den blir till ära för Gud och till heder för de nygifta och den kristna församlingen? Det kommer vi att behandla i nästa artikel.e

Visa din tro genom ditt levnadssätt

”Tron [är], om den inte har gärningar, i sig själv död.” (JAKOB 2:17)

 1. Varför ägnade de första kristna uppmärksamhet åt både tro och gärningar?

DE FLESTA av de första kristna visade sin tro genom sitt sätt att leva. Lärjungen Jakob uppmanade alla kristna: ”Bli ordets görare och inte bara dess hörare.” Sedan tillade han: ”Liksom kroppen utan ande är död, så är också tron utan gärningar död.” (Jakob 1:22; 2:26) Omkring 35 år efter det att han skrivit detta fortsatte många kristna att visa sin tro genom rätta gärningar. Men sorgligt nog gjorde inte alla det. Jesus gav beröm åt församlingen i Smyrna, men till många i församlingen i Sardes sade han: ”Jag känner dina gärningar, och jag vet att du har det namnet om dig att du är vid liv, men du är död.” (Uppenbarelseboken 2:8–11; 3:1)

 2. Vad bör de kristna fråga sig själva när det gäller deras tro?

² Jesus uppmanade därför de kristna i Sardes – och i förlängningen alla som senare skulle komma att läsa hans ord – att visa samma kärlek till den kristna sanningen som de först hade och vara andligen vakna. (Uppenbarelseboken 3:2, 3) Var och en av oss kan fråga sig själv: Hur är det med mina gärningar? Visar de tydligt att jag gör mitt bästa för att visa min tro i allt jag gör, också på områden som inte direkt har med förkunnartjänsten eller församlingsmötena att göra? (Lukas 16:10) Vi skulle kunna se på många områden i livet, men låt oss titta lite närmare på bara ett: bjudningar och tillställningar, däribland de som ofta hör samman med kristna bröllop.

Mindre bjudningar

 3. Vad är Bibelns syn på att vara med vid bjudningar?

³ De flesta av oss tycker om att bli bortbjudna tillsammans med glada och lyckliga medkristna. Jehova är ”den lycklige Guden”, och han vill att hans tjänare skall vara lyckliga. (1 Timoteus 1:11) Han lät Salomo nedteckna följande sanning i Bibeln: ”Jag prisade glädjen, eftersom det under solen inte finns något bättre för människan än att hon äter och dricker och gläder sig och att detta följer henne i hennes möda under ... [hennes] livsdagar.” (Predikaren 3:1, 4, 13; 8:15) Sådan glädje kan vi känna i samband med en måltid i familjen eller vid någon mindre bjudning tillsammans med sanna tillbedjare. (Job 1:4, 5, 18; Lukas 10:38–42; 14:12–14)

 4. Vad bör den som ordnar en bjudning vara intresserad av?

⁴ Om du skall ordna en sådan bjudning och har ansvaret för den, bör du noga tänka igenom vad som planeras, även om du bara bjuder några få medtroende på en bit mat för att ni skall ha lite trevligt tillsammans. (Romarna 12:13) Du bör se till att ”allting sker anständigt” och vägleds av ”visheten från ovan”. (1 Korinthierna 14:40; Jakob 3:17) Aposteln Paulus skrev: ”Vare sig ni äter eller dricker eller gör något annat, gör allt till Guds ära. Undvik att bli orsak till att någon snavar och faller.” (1 Korinthierna 10:31, 32) Vad är det som särskilt kan behöva uppmärksammas? Att du tänker igenom sådant i förväg kan göra att du och dina gäster genom ert uppträdande visar er tro i handling. (Romarna 12:2)

Hur kommer bjudningen att bli?

 5. Varför bör en värd noga överväga om han skall servera alkohol och ha musik eller inte?

⁵ Många värdar har ställts inför frågan om de skall bjuda på alkoholhaltiga drycker. Det är inte nödvändigt att servera sådana för att en bjudning skall bli trevlig. Vi kanske minns att Jesus ordnade med mat åt en stor skara som kom till honom – han mångdubblade antalet bröd och fiskar. Berättelsen säger inte att han genom ett underverk framställde vin, men vi vet att han kunde göra det. (Matteus 14:14–21) Om du bestämmer dig för att bjuda på alkohol vid en bjudning, var då försiktig med hur mycket du serverar, och tänk på att det bör finnas lämpliga alternativ åt dem som föredrar det. (1 Timoteus 3:2, 3, 8; 5:23; 1 Petrus 4:3) Och se till att ingen känner sig tvingad att dricka något som skulle kunna bita ”som en orm”. (Ordspråksboken 23:29–32) Vad kan då sägas om att spela musik eller sjunga? Om det skall förekomma musik på bjudningen, kommer du utan tvivel att vara noga med valet av musik och tänka både på rytmen och på sångtexten. (Kolosserna 3:8; Jakob 1:21) Många kristna har funnit att det bidrar till den goda stämningen att spela Kingdom Melodies eller sjunga Rikets sånger tillsammans. (Efesierna 5:19, 20) Och naturligtvis bör du regelbundet kontrollera ljudvolymen, så att musiken inte stör grannarna eller gör det svårt att samtala. (Matteus 7:12)

 6. Hur kan en värd visa att hans tro är levande när det gäller samtalsämnen och andra aktiviteter?

⁶ Vid en bjudning kan de kristna samtala om olika ämnen, högläsa eller berätta intressanta erfarenheter. Om samtalet håller på att spåra ur, kan värden taktfullt föra in det på rätt spår igen. Han bör också se till att samtalet inte domineras av en enda person. Om han märker att det håller på att hända, kan han med en smula finess försöka få med fler i samtalet, kanske genom att få barnen och ungdomarna att säga någonting eller ta upp ett samtalsämne där alla kan delta. Detta är något som både de yngre och de äldre kommer att uppskatta. Om du, som den som ordnar bjudningen, förståndigt och taktfullt styr det hela, kommer din ”resonlighet [att] bli känd” för alla som är med. (Filipperna 4:5) De kommer att märka att din tro är levande och påverkar alla sidor av ditt liv.

Bröllop och bröllopsfester

 7. Varför bör man noga planera bröllop och tillställningar i samband med dem?

⁷ Kristna bröllop utgör en särskild källa till glädje. Guds tjänare i forna tider, även Jesus och hans lärjungar, var gärna med vid sådana lyckliga tilldragelser och även vid den festmåltid som följde. (1 Moseboken 29:21, 22; Johannes 2:1, 2) Men på senare tid har erfarenheten klart och tydligt visat att tillställningar i samband med bröllop kräver extra noggrann planering om de skall återspegla gott omdöme och kristen jämvikt. Det här är trots allt normala företeelser i livet som ger en kristen tillfälle att visa sin tro.

8, 9. Hur bekräftar sedvänjorna i samband med många bröllop det vi läser i 1 Johannes 2:16, 17?

⁸ Många som varken känner till eller bryr sig om gudaktiga principer betraktar ett bröllop som ett tillfälle då man kan gå till ytterligheter eller då ytterligheter accepteras. I en europeisk tidskrift berättade en nygift kvinna om sitt ”kungliga” bröllop: ”Vi åkte i en galavagn som drogs av fyra hästar, och vi åtföljdes av 12 hästdragna vagnar och en vagn med en orkester som spelade. Sedan åt vi en utsökt middag och lyssnade till vacker musik. Det var magnifikt. Jag kände mig som drottning för en dag, precis som jag hade önskat.”

⁹ Seder och bruk varierar från land till land, men de här känslorna bekräftar det som aposteln Johannes skrev: ”Allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och det högfärdiga skrytet med ens resurser i livet, det kommer inte från Fadern utan från världen.” Kan du föreställa dig att ett moget kristet par skulle vilja ha ett ”kungligt” bröllop med en slösaktig, sagolik mottagning? Deras inställning bör i stället återspegla orden: ”Den som gör Guds vilja består för evigt.” (1 Johannes 2:16, 17)

10. a) Varför är det viktigt med planering för att en bröllopsfest skall kunna hållas på en måttlig nivå? b) Vad bör man tänka på när det gäller inbjudningar till bröllopsfesten?

¹⁰ Kristna par önskar vara både realistiska och resonliga, och Bibeln kan hjälpa dem att vara det. Bröllopsdagen är verkligen betydelsefull, men de vet att den bara är början på två kristna människors liv som gifta och att de har ett evigt liv framför sig. De är inte tvungna att ha en stor bröllopsfest. Om de väljer att ha en stor tillställning, kommer de att vilja tänka på kostnaderna och på tillställningens karaktär. (Lukas 14:28) Enligt Bibeln skall mannen ha ledningen i deras liv tillsammans som kristna. (1 Korinthierna 11:3; Efesierna 5:22, 23) Det är därför brudgummen som har huvudansvaret för bröllopsfesten. Han kommer naturligtvis att tala med sin blivande hustru om hur många de kan bjuda till bröllopsfesten och vilka de önskar bjuda. Det är knappast möjligt eller praktiskt att bjuda alla vänner och släktingar. Därför kan de behöva visa blygsamhet när de fattar vissa beslut. Brudparet bör kunna lita på att om de inte kan bjuda vissa medkristna, kommer dessa att vara förstående och inte känna sig sårade. (Predikaren 7:9)

”Ledaren för festen”

11. Vilken uppgift kan en ”ledare för festen” ha vid ett bröllop?

¹¹ Om ett par väljer att anordna en bröllopsfest, hur kan de då förvissa sig om att det blir ett värdigt tillfälle? Jehovas vittnen har i många år insett det förståndiga i att göra som man gjorde vid den bröllopsfest i Kana som Jesus var med vid. Där fanns det en ”ledare för festen”, med all säkerhet en ansvarskännande medtroende. (Johannes 2:9, 10) En förståndig brudgum kommer på samma sätt att välja en andligt mogen kristen broder för denna viktiga uppgift. När den som har hand om festen har tagit reda på brudgummens önskemål och vad han föredrar, kan han ordna med alla detaljer både före och under tillställningen.

12. Vad bör brudgummen tänka på när det gäller alkoholhaltiga drycker?

¹² I enlighet med det som nämndes i paragraf 5 väljer somliga brudpar att inte bjuda på alkohol på bröllopsfesten, så att inte för mycket alkohol tar bort lyckan och den goda stämningen vid det här tillfället. (Romarna 13:13; 1 Korinthierna 5:11) Men om de bjuder på alkoholhaltiga drycker, bör brudgummen ordna så att dessa serveras eller görs tillgängliga i måttliga mängder. Det fanns vin vid det bröllop i Kana som Jesus var närvarande vid, och han försåg dem med vin av hög kvalitet. Ledaren för festen sade: ”Varje annan människa sätter fram det fina vinet först och det sämre när folk är berusade. Du har sparat det fina vinet ända tills nu.” (Johannes 2:10) Jesus menade naturligtvis inte att man skulle dricka sig berusad, för det ansåg han vara helt oacceptabelt. (Lukas 12:45, 46) När ledaren för festen uttryckte sin förvåning över vinets kvalitet, visade han att han kände till fall där somliga bröllopsgäster hade blivit berusade. (Apostlagärningarna 2:15; 1 Thessalonikerna 5:7) Både brudgummen och den pålitlige kristne broder som har hand om festen bör därför förvissa sig om att alla som är närvarande följer det tydliga rådet: ”Berusa er inte med vin, vilket leder till utsvävningar.” (Efesierna 5:18; Ordspråksboken 20:1; Hosea 4:11)

13. Vad bör brudparet tänka på om de vill ha musik vid sin bröllopsfest, och varför det?

¹³ Om det förekommer musik bör man, precis som vid andra tillställningar, anpassa volymen så att det går lätt att samtala. En kristen äldste sade: ”Efter några timmar, när samtalstonen är högre eller dansen börjat, ökar man ibland ljudstyrkan på musiken. Det som började som bakgrundsmusik kanske blir så högljutt att gästerna inte kan samtala med varandra. En bröllopsfest är ett tillfälle då man kan njuta av trevlig samvaro. Det skulle verkligen vara tråkigt om hög musik fördärvade alltsammans!” Också i det här avseendet måste brudgummen och den som har hand om festen ta sitt ansvar och inte låta musikerna, oavsett om orkestern är inhyrd eller inte, ta över ansvaret för vad som spelas och hur högt de skall spela. Paulus skrev: ”Vad ni än gör i ord eller i gärning, gör allting i Herren Jesu namn.” (Kolosserna 3:17) När gästerna går hem efter en bröllopsfest (eller en mottagning), kommer de då att minnas musiken som något som visade att brudparet gör allting i Jesu namn? Det bör i varje fall vara så.

14. Vilka angenäma minnen bör ett bröllop ge de kristna?

¹⁴ Ja, ett välordnat bröllop kommer man att minnas med förtjusning. Adam och Edyta, som har varit gifta i 30 år, sade så här om ett bröllop: ”Man kunde verkligen känna den kristna atmosfären. Vi sjöng sånger som lovprisade Jehova, men det förekom också annan god underhållning. Dansen och musiken var inte det viktigaste. Det var trevligt och uppbyggande, och allting var i harmoni med Bibelns principer.” Ja, bruden och brudgummen kan göra mycket för att visa sin tro genom gärningar.

Bröllopspresenter

15. Vilka ord i Bibeln är tillämpliga när det gäller bröllopspresenter?

¹⁵ I många länder är det vanligt att vänner och släktingar ger presenter till dem som gifter sig. Om du tänker göra det, vad finns det då att tänka på? Du kan påminna dig aposteln Johannes ord om ”det högfärdiga skrytet med ens resurser i livet”. Han förknippade sådant skryt med den värld som ”försvinner”, inte med de kristna som visar sin tro genom gärningar. (1 Johannes 2:16, 17) Bör de nygifta med tanke på Johannes inspirerade ord tillkännage namnet på var och en som har gett en present, så att alla får veta det? De kristna i Makedonien och Akaja lämnade bidrag till bröderna i Jerusalem, men det finns inget som tyder på att man tillkännagav deras namn. (Romarna 15:26) Många kristna som ger en bröllopspresent vill hellre vara anonyma än dra till sig opassande uppmärksamhet. Här kan vi tänka på det råd Jesus gav i Matteus 6:1–4.

16. Hur kan nygifta undvika att såra andras känslor när det gäller bröllopsgåvor?

¹⁶ Om alla får veta vilka som har gett presenterna, kan det leda till ”inbördes tävlan” beträffande vilken present som är bäst eller dyrast. Nygifta kristna kommer därför förståndigt nog att avstå från att tillkännage namnen på dem som gett presenterna. Att tillkännage namnen på givarna skulle kunna göra andra, som kanske inte hade råd att ge en gåva, generade. (Galaterna 5:26; 6:10) Det är naturligtvis inte fel att bruden och brudgummen känner till vem som gav en viss gåva. Det får de kanske reda på genom det kort som följer med gåvan men som inte läses upp inför alla. När vi köper, ger och får bröllopsgåvor har vi alla tillfälle att visa att vår tro också i sådana privata angelägenheter påverkar våra handlingar.a

17. Vilket mål bör de kristna ha i fråga om tro och gärningar?

¹⁷ Vi visar inte vår tro enbart genom att leva moraliskt, gå på kristna möten och ta del i predikoarbetet. Må var och en av oss ha en levande tro som påverkar allt vi gör. Ja, vi kan visa vår tro genom gärningar som är ”helt fullgjorda inför ... Gud”, bland annat på de områden som vi har behandlat i den här artikeln. (Uppenbarelseboken 3:2)

18. Hur kan orden i Johannes 13:17 visa sig sanna i förbindelse med kristna bröllop och bjudningar?

¹⁸ När Jesus hade föregått med gott exempel genom att ödmjukt tvätta sina trogna apostlars fötter, sade han: ”Vet ni detta är ni lyckliga om ni också handlar så.” (Johannes 13:4–17) På den plats där vi bor är det förmodligen varken nödvändigt eller normalt att vi tvättar andra människors fötter, till exempel när vi har gäster hemma. Men som den här artikeln har visat kan vi på andra områden i livet visa vår tro genom kärleksfulla, omtänksamma handlingar, bland annat i samband med bjudningar och kristna bröllop. Det kan vi göra oavsett om det är vi själva som gifter oss eller om vi är gäster vid en vigsel eller vid en efterföljande glad och lycklig tillställning, där kristna som vill visa sin tro genom sina gärningar kommer tillsammans.

[Fotnot]

Hur skulle du svara?

Hur kan du visa din tro

• när du ordnar en bjudning?

• när du ordnar en bröllopsfest eller en mottagning?

• när du ger eller får bröllopspresenter?

[Bild på sidan 24]

Också när vi bjuder endast några få bör vi låta oss vägledas av ”visheten från ovan”

Ett glädjerikt och värdigt bröllop

”MIN bröllopsdag var en av de viktigaste och lyckligaste dagarna i mitt liv”, sade Gordon som har varit gift i nästan 60 år. Vad är det som gör bröllopsdagen så betydelsefull för sanna kristna? Det är en dag då de avger ett heligt löfte till två personer som de älskar innerligt – sin blivande äktenskapspartner och Jehova Gud. (Matteus 22:37; Efesierna 5:22–29) Ja, de som planerar att gifta sig vill glädja sig åt sin bröllopsdag, men de vill också ära äktenskapets upphovsman. (1 Moseboken 2:18–24; Matteus 19:5, 6)

Vad kan brudgummen göra för att allt skall ske på ett värdigt sätt den här glädjefyllda dagen? Vad kan bruden göra för att visa respekt för sin blivande make och för att ära Jehova? Hur kan andra som är närvarande bidra till glädjen på bröllopsdagen? Vi skall behandla några bibliska principer som besvarar de frågorna. När man tillämpar dessa principer kan man minimera eventuella problem som kan kasta en skugga på det här speciella tillfället.

Vem är ansvarig?

I många länder finns det Jehovas vittnen som förrättar vigslar. Även i länder där man måste ha en borgerlig vigsel, kan ett par som gifter sig önska ha ett bibliskt tal. I ett sådant tal blir brudgummen vanligen påmind om den gudagivna uppgift han har som familjens huvud. (1 Korinthierna 11:3) Brudgummen har följaktligen det yttersta ansvaret för vad som händer under bröllopet. Givetvis görs anordningarna för själva vigselceremonin och en eventuell bröllopsfest långt i förväg. Varför kan det ibland vara en utmaning att göra dessa förberedelser?

Ett skäl är att familjemedlemmar, på brudgummens eller brudens sida, kan försöka påverka hur bröllopet skall vara. Rodolfo, som har förrättat många vigslar, säger: ”Ibland utsätts brudgummen för mycket stor press från familjemedlemmar, i synnerhet om de är med och betalar för bröllopsfesten. De kan ha starka åsikter om hur vigseln och bröllopsfesten skall vara. Det kan underminera brudgummens roll som ansvarig för bröllopet, en roll som han har enligt Bibeln.”

Max, som har förrättat vigslar i mer än 35 år, säger: ”Jag har lagt märke till att det har blivit vanligare att bruden tar initiativet till att bestämma hur vigseln och bröllopsfesten skall vara och att brudgummen får mindre att säga till om.” David, som också har förrättat många vigslar, säger: ”Brudgummen är kanske inte van att ta ledningen och är ofta inte tillräckligt engagerad i förberedelserna.” Hur kan brudgummen på bästa sätt axla sitt ansvar?

Kommunicerande ökar glädjen

För att brudgummen skall kunna fullgöra sitt ansvar i samband med bröllopsförberedelserna är det viktigt med ett gott kommunicerande. Bibeln säger träffande: ”Planer går om intet där det inte förekommer förtroliga samtal.” (Ordspråksboken 15:22) Många gånger kan brudgummen undvika missräkningar och besvikelser genom att i förväg resonera om förberedelserna med bruden, familjemedlemmar och andra som kan ge sunda bibliska råd.

Det är verkligen viktigt att ett förlovat par först resonerar med varandra om sina planer och möjligheter. Varför det? Tänk på vad Ivan och hans hustru, Delwyn, har att säga. De har varit lyckligt gifta i många år, och de har olika kulturell bakgrund. När Ivan tänker tillbaka på deras bröllopsplaner säger han: ”Jag hade en klar uppfattning om hur jag ville ha mitt bröllop, och där ingick en bröllopsfest där alla mina vänner skulle vara med, en bröllopstårta och en brud i vit brudklänning. Men Delwyn ville ha ett litet anspråkslöst bröllop utan bröllopstårta. Hon övervägde till och med att inte ha någon brudklänning.”

Hur löste det här paret sina meningsskiljaktigheter? Genom att vänligt och uppriktigt resonera med varandra. (Ordspråksboken 12:18) Ivan tillägger: ”Vi studerade artiklar som var grundade på Bibeln och som handlade om bröllop, till exempel de som fanns i Vakttornet för 1 och 15 oktober 1984.a Artiklarna hjälpte oss att ha en andlig syn på det här tillfället. På grund av att vi hade olika bakgrund var vi tvungna att göra avkall på vad vi personligen föredrog på flera områden. Vi möttes ungefär på halva vägen.”

Aret och Penny gjorde på liknande sätt. Aret säger så här om deras bröllopsdag: ”Penny och jag resonerade om våra olika önskemål, och vi kunde komma överens på ett fint sätt. Vi bad att Jehova skulle välsigna den dagen. Vi bad också om råd från våra föräldrar och några andra mogna gifta par i församlingen. Deras råd var till mycket stor hjälp. Vårt bröllop var underbart.”

Klädsel och yttre

Det är fullt naturligt att både bruden och brudgummen vill ha på sig något extra fint på sitt bröllop. (Psalm 45:8–15) De kanske lägger ner mycket tid och ansträngning på att hitta lämpliga kläder som dessutom kan kosta en hel del. Vilka bibliska principer kan hjälpa brudparet att välja kläder som både är fina och värdiga?

Hur bör bruden vara klädd? Vad som anses tilltalande varierar från person till person och från land till land, men Bibelns råd är tillämpliga överallt. Kvinnor uppmanas att smycka sig ”i välordnad klädsel, med blygsamhet och sunt sinne”. Den uppmaningen är alltid tillämplig på kristna kvinnor, och den gäller självfallet också på bröllopsdagen. Faktum är att ett lyckligt bröllop inte kräver ”mycket dyrbar dräkt”. (1 Timoteus 2:9; 1 Petrus 3:3, 4) Det är verkligen till stor nytta att följa det rådet!

David, som nämndes tidigare, säger: ”De flesta par strävar efter att följa Bibelns råd, och de förtjänar beröm. Men det har hänt att bruden och brudtärnorna inte har varit blygsamt klädda, utan haft djupa urringningar eller tunna klänningar.” En erfaren äldstebroder berättar hur han, när han sammanträffar med bruden och brudgummen inför bröllopet, hjälper dem att bevara ett andligt perspektiv. Hur gör han det? Genom att fråga dem vad de tänker ha på sig och om stilen är tillräckligt blygsam för att passa på ett kristet möte. Det är sant att de kläder man bär när man gifter sig kan skilja sig från de kläder man brukar ha på sig på ett vanligt möte. Bröllopskläder kan också återspegla vad som är vanligt i landet, men samma upphöjda kristna normer beträffande blygsamhet gäller också kläderna man bär när man gifter sig. Även om somliga i världen kanske tycker att Bibelns normer är restriktiva, vill sanna kristna stå emot världens försök att pressa in dem i sin gjutform. (Romarna 12:2; 1 Petrus 4:4)

Penny berättar: ”I stället för att betrakta kläderna eller festen som det viktigaste koncentrerade Aret och jag oss på vigseln, på de andliga inslagen. Det var det allra viktigaste den dagen. Det jag minns från den dagen är inte hur jag var klädd eller vad vi åt, utan vem jag var tillsammans med och hur lycklig jag var över att få gifta mig med den man jag älskar.” Ett kristet par gör väl i att tänka på sådant när de planerar sitt bröllop.

Rikets sal – en värdig plats

Många kristna par vill gifta sig i Rikets sal. Varför vill de det? Ett par förklarar hur de resonerade: ”Vi insåg att äktenskapet är ett heligt förbund från Jehova. Att vi gifte oss i Rikets sal, vår plats för tillbedjan, inpräntade från första början i våra sinnen att vi måste ha Jehova med i äktenskapet. En annan fördel med att ha vigseln i Rikets sal i stället för på någon annan plats var att det visade våra icke troende släktingar som var med hur viktig tillbedjan av Jehova är för oss.”

Om de äldste i församlingen som är ansvariga för Rikets sal ger sin tillåtelse till att vigseln hålls där, bör de i förväg informeras om de förberedelser man tänker göra. Ett sätt för bruden och brudgummen att visa tillbörlig respekt för dem som är inbjudna till bröllopet är att vara fast beslutna att komma i tid till bröllopet. Och de kommer självfallet att förvissa sig om att allt sker på ett värdigt sätt.b (1 Korinthierna 14:40) De kommer därför att undvika det ohämmade skryt som kännetecknar många världsliga bröllop. (1 Johannes 2:15, 16)

De som är med vid bröllopet kan också visa att de har Jehovas syn på äktenskapet. De bör till exempel inte förvänta att bröllopet skall överglänsa andra kristna bröllop, som om det vore något slags tävling om vem som har det mest påkostade bröllopet. Mogna kristna inser också att det är viktigare och ger större utbyte att vara med i Rikets sal och lyssna till det bibliska talet än att vara med vid en bröllopsfest eller mottagning efteråt. Om tid eller omständigheter gör att en kristen endast kan vara med vid ett av de två tillfällena, skulle det helt visst vara att föredra att vara med i Rikets sal. William, som är äldste, säger: ”Om gäster utan orsak uteblir från Rikets sal men är med vid mottagningen efteråt, visar det brist på uppskattning för tillfällets helighet. Även om vi inte är inbjudna till mottagningen, kan vi ge bruden och brudgummen vårt stöd och avge ett utmärkt vittnesbörd till icke troende släktingar genom att vara med vid vigselceremonin i Rikets sal.”

Glädje som varar

Affärsvärlden har förvandlat bröllop till en storindustri. En rapport visade nyligen att ett vanligt bröllop i USA ”kostar 22000 dollar, vilket motsvarar en halv årsinkomst för ett amerikanskt hushåll”. Påverkade av reklamen lägger nygifta och deras familjer så mycket pengar på denna enda dag att de blir skuldsatta flera år framöver. Är det ett förståndigt sätt att börja sitt äktenskap på? De som inte känner till Bibelns principer eller som inte bryr sig om dem kan välja att gå till sådan överdrift, men bland sanna kristna är det annorlunda.

Genom att begränsa storleken på bröllopet till vad som är rimligt och överkomligt och genom att koncentrera sig på de andliga aspekterna har många kristna par kunnat använda sin tid och sina tillgångar i överensstämmelse med sitt överlämnande åt Gud. (Matteus 6:33) Vi kan ta Lloyd och Alexandra som exempel. Det har nu gått 17 år sedan de gifte sig, och de är fortfarande i heltidstjänsten. Lloyd säger: ”Somliga kanske tyckte att vårt bröllop var ganska enkelt, men Alexandra och jag var mycket nöjda. Vi ville inte att vår bröllopsdag skulle bli en ekonomisk börda, utan ett tillfälle att visa vår uppskattning av den anordning Jehova har gjort för att ge två människor stor glädje.”

Alexandra tillägger: ”Jag var pionjär innan vi gifte oss, och jag ville inte ge upp det privilegiet bara för att få ett stort och påkostat bröllop. Vår bröllopsdag var mycket speciell. Men den var bara första dagen av resten av vårt liv tillsammans. Vi tillämpade rådet att undvika att koncentrera oss för mycket på att bli gifta och har sökt Jehovas vägledning i att vara gifta. Det har definitivt skänkt oss Jehovas välsignelse.”c

Ja, din bröllopsdag är en speciell dag. Din inställning och dina handlingar den dagen kan bli ett mönster för ditt liv som gift under de år som följer. Vänd dig därför till Jehova för att få vägledning. (Ordspråksboken 3:5, 6) Tänk först och främst på vad den här dagen betyder andligt sett. Hjälp varandra att axla det ansvar Gud har gett er. På så vis kan ni lägga en stabil grund för ert äktenskap, och med Jehovas välsignelse kommer ni att få glädje och lycka som varar långt efter bröllopsdagen. (Ordspråksboken 18:22)