Matteusevangeliet

22 Ännu en gång berättade Jesus liknelser för dem. Han sa: 2 ”Himmelriket är som när en kung ordnade ett bröllop+ för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att be de inbjudna komma till bröllopsfesten, men de ville inte komma.+ 4 Då sände han ut andra tjänare och sa till dem: ’Säg till de inbjudna: ”Jag har lagat bröllopsmiddagen. Tjurarna och gödboskapen har slaktats, och allt är färdigt. Kom till bröllopet!”’ 5 Men de inbjudna brydde sig inte om det, utan någon gick till sin åker och någon annan till sin affärsverksamhet.+ 6 Och resten av dem överföll hans tjänare och misshandlade och dödade dem.

7 Kungen blev rasande, och han sände sin armé och dödade mördarna och brände upp deras stad.+ 8 Sedan sa han till sina tjänare: ’Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga.+ 9 Gå därför ut på de stora vägarna,* och bjud in alla ni möter till bröllopet.’+ 10 Alltså gick tjänarna ut på vägarna och tog med sig alla som de träffade på, både onda och goda. Och bröllopssalen fylldes av gäster.*

11 När kungen kom in och betraktade sina gäster fick han syn på en man som inte var klädd för bröllop. 12 Så kungen sa till honom: ’Min vän, hur har du lyckats komma in här utan bröllopskläder?’ Men mannen kunde inte svara. 13 Då sa kungen till sina tjänare: ’Bind hans händer och fötter och kasta ut honom i mörkret utanför. Där ska han gråta och gnissla tänder.’

14 Många är nämligen bjudna, men få är utvalda.”

15 Då gick fariséerna i väg och konspirerade för att försöka sätta dit honom för något han sa.+ 16 Och de skickade sina lärjungar och även anhängare av Herodes parti+ till honom, och de sa: ”Lärare, vi vet att du alltid talar sanning och lär ut Guds väg på rätt sätt. Du försöker inte ställa dig in hos andra, och du gör inte skillnad på människor.* 17 Så vad säger du? Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?” 18 Jesus förstod att de hade onda motiv och sa: ”Hycklare, varför sätter ni mig på prov? 19 Visa mig skattemyntet.” De gav honom en denar. 20 Han sa till dem: ”Vems bild och inskrift är detta?” 21 ”Kejsarens”, svarade de. Då sa han till dem: ”Ge därför kejsaren det som tillhör kejsaren, men ge Gud det som tillhör honom.”+ 22 När de hörde detta blev de förvånade, och de lämnade honom och gick därifrån.

23 Samma dag kom det några sadducéer, de som påstår att det inte finns någon uppståndelse,+ och frågade honom:+ 24 ”Lärare, Mose har sagt: ’Om en man dör utan att ha fått barn ska hans bror gifta sig med änkan för att skaffa barn åt sin bror.’+ 25 Nu var det så att vi hade sju bröder bland oss. Den förste gifte sig och dog, och eftersom han inte hade några barn lämnade han sin hustru efter sig åt sin bror. 26 Samma sak hände med den andre och den tredje, och till slut med alla sju. 27 Sist av alla dog kvinnan. 28 Vilken av de sju bröderna ska hon vara gift med i uppståndelsen? De har ju varit gifta med henne allihop.”

29 Jesus svarade: ”Ni tänker fel, för ni förstår varken Skrifterna eller hur Guds kraft verkar.+ 30 I uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen.+ 31 Och när det gäller de dödas uppståndelse, så har ni väl läst vad Gud har sagt till er: 32 ’Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.’+ Han är inte de dödas Gud utan de levandes.”+ 33 När folket hörde detta blev de imponerade av hans undervisning.+

34 När fariséerna fick höra att Jesus hade gjort sadducéerna svarslösa, gick de till honom i samlad trupp. 35 Och en av dem, som var expert på lagen, ville sätta honom på prov och frågade: 36 ”Lärare, vilket är det viktigaste budet i lagen?”+ 37 Han sa till honom: ”’Du ska älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och med hela ditt sinne.’+ 38 Detta är det största och viktigaste budet. 39 Det andra, som liknar det, är: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’+ 40 Det är de här två buden som hela lagen och profeterna bygger på.”+

41 Medan fariséerna var samlade frågade Jesus:+ 42 ”Vad säger ni om Messias? Vems son är han?” ”Davids”,+ svarade de. 43 Han frågade dem: ”Men hur kommer det sig då att David under inspiration+ kallar honom ’herre’, när han säger: 44 ’Jehova sa till min herre: ”Sätt dig på min högra sida, tills jag lägger dina fiender under dina fötter”’?+ 45 Om David kallar honom ’herre’, hur kan han samtidigt vara hans son?”+ 46 Men ingen hade något att säga, och efter den dagen vågade ingen fråga ut honom mer.