Att uppskatta livets och blodets helgd

”Lammet, som är i tronens mitt, skall vara herde för dem och skall vägleda dem till källor med livets vatten.” — Upp. 7:17.

1, 2. Hur visar många människor brist på uppskattning av livets värde? (Ps. 115:17)

VAD är dyrbarare än ditt liv? Utan det skulle du inte kunna glädja dig åt någonting alls. Likväl finns det vittnesbörd överallt omkring oss om att många i vår tid hyser föga verklig uppskattning av livets värde — och det gäller både deras eget liv och andras.

² Kan vi inte se sådana vittnesbörd i de hänsynslösa körvanor som många har? Eller vad skall man säga om dem som kör bil, medan de är påverkade av alkohol eller någon annan drog, och varje år orsakar tusentals människors död? Vidare är det de som söker spänning i farliga sporter, vilka obestridligen kräver många liv varje år. Och hur förhåller det sig med de millioner människor som vet att de kan skada sin hälsa och förkorta sitt liv genom att använda tobak eller genom att äta glupskt?

3. Varför bör vi söka tillägna oss Guds syn på livet? (Ps. 25:4, 5)

³ Men inför sådana attityder och inställningar kan var och en av oss fråga: ”Har jag verkligen en syn på livet som vittnar om uppskattning?” En viktig punkt när det gäller att hysa verklig uppskattning av livet, en uppskattning som till och med påverkar ens tankar och handlingar, är att inse och erkänna att livet är en gåva från Jehova. Han är ”en levande Gud” och ”livets källa” för oss. (Jer. 10:10; Ps. 36:10) När aposteln Paulus talade med vissa grekiska filosofer, vittnade han om den Högste: ”Han själv [ger] åt alla ... liv och andedräkt och allt. ... Ty genom honom har vi liv och rör oss och är till.” (Apg. 17:25, 28) Helt följdriktigt bör vår syn på livet vara i överensstämmelse med Guds syn. Är den det? För att svara på detta behöver vi veta hur han betraktar livet. Vi kan sedan jämföra vår syn med hans.

4. Vilka vittnesbörd visar att Jehova betraktar livet som heligt?

⁴ Jehova betraktar livet som heligt, inte som något som kan förslösas. Vi kan förstå detta av att han upprepade gånger fördömer mord och de känslor som ofta leder till mord. (2 Mos. 20:13; 1 Joh. 3:11—15; Upp. 21:8) I det forntida Israel gjorde Jehova dessutom anordningar för fristäder, till vilka en person kunde fly för att få asyl, om han ouppsåtligen hade blivit orsak till en annans död. Varför måste en ouppsåtlig mandråpare ta det stora steget att lämna sitt hem och kanske under många år stanna kvar i fristaden? Därför att han blivit orsak till att ett liv gått förlorat, ett heligt liv. Man kan förstå att Guds anordning med dessa städer ingöt ytterligare respekt för livets helgd. — 4 Mos. 35:9—29.

5, 6. Varför är det med rätta som blodet förbinds med livet?

⁵ Sedan Gud beskrivit grunddragen i denna föranstaltning, sade han till israeliterna: ”I skolen icke ohelga det land, där I ären; genom blod ohelgas landet.” (4 Mos. 35:33) Varför var det så? ”Blodet”, som omnämndes här, representerade offrets liv. Gud förde således fram den viktiga förbindelselänken mellan vårt liv och vårt blod.

⁶ Blodet är kanske inte ett vanligt samtalsämne, men vem av oss är okunnig om att vi behöver blod för att bevara oss vid liv? Det har en betydelsefull uppgift i var och en av våra viktigare kroppsfunktioner. Blodet för med sig livsuppehållande syre till cellerna och avlägsnar avfallsämnen från dem, hjälper oss att anpassa oss till varierande temperaturer och är en viktig del av vårt försvar mot sjukdomar. Men flertalet människor betraktar blodet som enbart en nödvändig vätska. För andra är det affär. Det köps från hjälplösa stackare eller från fattiga och säljs till blodbanker eller sjukhus. Och mycket djurblod behandlas för att bli till livsmedel, gödningsämnen och andra kommersiella produkter. Det är tydligt att det är många som inte betraktar blodet som heligt.

7, 8. a) Varför bör vi se på vad Guds ord säger om livet och blodet? b) Vilka frågor uppstår beträffande Efesierna 1:7 och lösen?

⁷ Guds ord hjälper oss emellertid att inse och uppskatta att blodet är mycket mera än en nödvändig naturlig vätska. Det vår skapare säger om livet och blodet bör inverka på vår nuvarande syn på omvärlden och våra handlingar. Det kan också ha inverkan på vårt eviga öde. Hur så? Som en hjälp till att förstå svaret kan du jämföra dessa citat från Efesierna 1:7 i två moderna bibelöversättningar och särskilt lägga märke till det vi har kursiverat:

”Med hjälp av honom har vi frigörelsen genom lösen medelst dennes [Kristi] blod, ja, förlåtelsen för våra överträdelser, efter hans oförtjänta omtankes rikedom.” — Nya Världens översättning.

”Genom Kristi död är vi friköpta och har förlåtelse för våra synder. Så väldig är hans nåd mot oss.” — D. Hedegårds sv. övers.a

⁸ Av båda översättningarna kan vi inhämta att Gud är intresserad av oss, av våra liv. Fördenskull sände han sin enfödde Son Jesus som ett lösenoffer, som kunde göra människor fria från synd, befria mänskligheten från fördömelse. (1 Tim. 2:5, 6; Joh. 3:16, 17) Jesus själv sade: ”Jag har kommit för att ... [ni] må ha liv och må ha det i överflöd.” (Joh. 10:10) Men gör det någon skillnad att somliga bibelöversättningar säger att detta sker medelst Kristi död i stället för medelst Kristi blod? Och vilken betydelse kan skillnaden ha för vårt liv — för vårt tänkesätt, våra handlingar och vår framtid? Låt oss undersöka detta.

VAD GUD SÄGER OM LIVET OCH BLODET

9. Hur vet vi att Jehova betraktar blodet som något som representerar livet?

⁹ Vid den tid då Jehova först gav människor tillåtelse att äta djurkött gav han ett betydelsefullt vittnesbörd om vad han tänker i fråga om livet och blodet. Gud sade till Noa och hans familj, från vilka vi allesammans härstammar:

”Alla djur som rör sig och är vid liv får tjäna till föda åt er. Såsom det förhåller sig med den gröna växtligheten, så ger jag er också allt detta. Endast kött med sin själ — sitt blod — får ni inte äta. Och — förutom detta — ert blod av era själar skall jag återkräva. ... Envar som utgjuter människans blod, av människan skall hans eget blod bli utgjutet, ty till sin avbild gjorde Gud människan.” — 1 Mos. 9:3—6, NW.

Alla människor som då var vid liv underrättades således om att blodet, från Guds ståndpunkt sett, representerar livet. Människans blod skulle representera hennes ”själ” eller, som många bibelöversättningar återger det, hennes ”liv”. (Today’s English Version; den katolska Jerusalem Bible; översättning av rabbinen Isaac Leeser) Den gudomlige livgivaren utökade sedan denna bild, gav detaljer som hjälper oss att förstå den viktiga moraliska innebörd som han fäster vid livet, representerat av blodet.

10, 11. Vad gjordes med blodet av djur som offrades av israelitiska präster, och vilken fråga leder detta till?

¹⁰ Det var alldeles särskilt så i förbindelse med det förbund som Gud ingick med Israel — lagförbundet. När förbundet instiftades offrades djur, och deras blod användes till att stadfästa det. (2 Mos. 24:3—8; Hebr. 9:17—21) Och bland förbundets bestämmelser fanns lagar som hade att göra med syndoffer; i samband med sådana offer utgöts blod, som representerade det liv som offrades till Gud för att överskyla synder. (3 Mos. 4:4—7, 13—18, 22—30) På grund av blodets syndförsonande förmåga i Guds ögon användes blod av djuroffer vid den årliga försoningsdagen. Först offrades en tjur och sedan en get som syndoffer. Översteprästen tog med sig en del av blodet av vart och ett av djuren in i det allraheligaste i tabernaklet (senare templet) och stänkte det framför arken, som representerade Guds närvaro. (4 Mos. 7:89; 2 Mos. 25:22; 3 Mos. 16:2) Efteråt strök han också en del av blodet på offeraltaret. — 3 Mos. 16:11—19.

¹¹ ”Vad har allt detta med mig att göra?” kan somliga undra. Det kan tyckas beskriva enbart en forntida ritual som inte ens judarna längre följer. Vilket samband har det med vårt hopp för framtiden och vår uppskattning av livet och blodet?

12. Vilket enda sätt att använda blod föreskrev Jehova? Varför gjorde han det? (5 Mos. 12:20—27)

¹² I 3 Moseboken, kapitel 17, förklarade Jehova Gud själv de principer som låg till grund för dessa krav som gällde offer; det han förklarade där har en viktig innebörd för oss. Gud sade: ”Köttets själ [eller: liv] är i blodet, och jag har själv anbragt det på altaret för er till att göra försoning för era själar, ty det är blodet som gör försoning genom själen i det. Det är därför som jag har sagt till Israels söner: ’Ingen själ av er skall äta blod.’” (3 Mos. 17:11, 12, NW) Ja, vår skapare och livgivare förklarade klart och tydligt sitt beslut: Blodet (som representerade livet från honom) skulle användas på ett enda sätt — till offer. Gud gav således blodet ett värde, en särställning såsom varande heligt. Under lagförbundet skulle det inte ätas eller drickas eller användas på något annat sätt som människan kunde tänka ut. När ett djur dödades bara för matens skull och inte som ett offer, skulle blodet gjutas ut på marken; djurets liv gavs således i viss mening tillbaka till Gud, och den israelitiske jägaren behöll bara djurets kött. (3 Mos. 17:13, 14) Men hur inbegriper detta oss, eftersom varken judar eller kristna nu har ett av Gud godkänt tempel där djur skulle kunna offras?

VÅRT PROBLEM — GUDS LÖSNING — LIVET OCH BLODET

13. Hur vet vi att vi är nedtyngda av synd?

¹³ Vi måste allesammans erkänna att vi är ofullkomliga och syndiga. Aposteln Paulus bekräftade detta och förklarade hur det kom sig. ”Synden kom in i världen genom en enda människa [Adam], och döden genom synden, och döden [spred sig] på så sätt ... till alla människor [också till oss] därför att de alla hade syndat.” (Rom. 5:12) Detta faktum har direkt betydelse för vår uppskattning och värdering av livet och blodet.

14. Vad var försoningsdagens offer en skuggbild av?

¹⁴ Alldeles som aposteln Paulus blev inspirerad att förklara i bibelboken Hebréerna kunde djuroffren enligt lagförbundet inte fullständigt överskyla synd. Annars skulle de inte ha behövt frambäras år efter år. Dessa offer, särskilt de som frambärs på försoningsdagen, var bara ”en skugga av de goda ting som skall komma”. (Hebr. 10:1—4; 8:5, 6; 9:9, 10) Den verklighet som blev visad i skuggbild var Kristi lösenoffer, som helt och fullt kunde försona alla våra synder. I sin kommentar till detta skrev Paulus:

”När Kristus kom som överstepräst för de goda ting som har blivit till ..., gick han, nej, inte med bockars och ungtjurars blod, utan med sitt eget blod, en gång för alla in till den heliga platsen [själva himmelen] och vann en evig befrielse för oss. Om nämligen blodet av bockar och tjurar ... helgar så långt som till köttets renhet, hur mycket mera skall då inte blodet av den Smorde, som genom en evig ande frambar sig själv som ett oklanderligt offer åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan ägna helig tjänst åt den levande Guden? Och det är därför han är medlare för ett nytt förbund, så att de som har blivit kallade kan få löftet om det eviga arvet, eftersom en död har inträffat till deras frigörelse genom lösen från överträdelserna under det förra förbundet. ... Utan att blod utgjuts sker det ingen förlåtelse.” — Hebr. 9:11—15, 22.

15. Hur är Guds syn på blodet inbegripen i vårt hopp om evigt liv?

¹⁵ Hjälper inte detta oss att mera helt och fullt förstå varför det är så viktigt att ha Guds syn på blodet, det som representerar livet? Ett av bibelns centrala teman är att Jesus kom till jorden för att ge sitt liv som ett lösenoffer. Det är bara genom denna lösen som vi kan ha utsikten till förlåtelse för synd och hoppet om ”evigt liv”. (Matt. 20:28; Rom. 3:23, 24; 6:22, 23; 1 Tim. 1:15, 16) För att få dessa välsignelser måste vi utöva tro på Jesu lösen, som inbegriper att ha exakt kunskap om och uppskattning av att han har gett sitt liv, som representerades av hans blod. — 1 Tim. 2:3, 4; Gal. 3:22.

16, 17. På vilket sätt har somliga bibelöversättare ändrat verser som omnämner blodet? (Rom. 5:9; Kol. 1:20)

¹⁶ Låt oss nu, när vi har dessa punkter angående offer, försoning, blod och Jesu lösen som bakgrund, på nytt vända vår uppmärksamhet till Efesierna 1:7. De flesta översättningarna av denna vers går ut på att vi har ”frigörelsen genom lösen medelst ... [Kristi] blod”. Likväl finns det en del moderna översättningar som i stället har ”Kristi död”. Gör det någon större skillnad?

¹⁷ I den ursprungliga grekiskan används i Efesierna 1:7 ordet haima, som betyder ”blod”. Varför återger då somliga översättningar det grekiska ordet här och på andra ställen med ordet ”död”? Översättarna uppfattade det så att på vissa ställen där ordet ”blod” nämns, så avses någons död eller ansvaret för mordet på någon. (Luk. 11:50, 51; Apg. 5:28; Upp. 6:10) Inför judar som krävde att Jesus skulle avrättas utförde till exempel Pilatus handlingen att tvätta sina händer, och sedan förklarade han: ”Jag är oskyldig till dennes blod.” Judarna svarade: ”Hans blod må komma över oss och över våra barn.” (Matt. 27:24, 25; jämför Uppenbarelseboken 7:14.) Men somliga översättningar har tagit sig friheten att återge dessa verser på följande sätt: ”Jag är inte ansvarig för denne mans död” och: ”Må straffet för hans död komma över oss och över våra barn.” (Today’s English Version) Men vilken verkan har det, när ordet ”död” sätts in i stället för ordet ”blod” i verser där Jesu offer är inbegripet? Kan det tänkas att det saknas något som Gud ville skulle förmedlas till oss?

18. Varför är Kristi död viktig? (1 Kor. 11:26; Hebr. 2:14)

¹⁸ Det är inte fråga om att förneka den betydelse som bibeln fäster vid Jesu död. Paulus skrev: ”Gud anbefaller sin egen kärlek åt oss däri att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” Och även: ”Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna.” (Rom. 5:8; 1 Kor. 15:3) Genom att han dog — villigt gav sitt fullkomliga mänskliga liv — återbetalades eller uppvägdes det som Adam hade förlorat för vår del och som ledde till vårt syndiga tillstånd.

19, 20. Vad för något, utöver Jesu död, åsyftas när det talas om Kristi blod? (Hebr. 4:14—16)

¹⁹ Men att bibeln omnämner ”den Smordes blod” bör förmedla till oss viktiga ting, som inte kan inses om man enbart talar om hans död. (Ef. 2:13) Det var inte så, och kunde inte vara så, att Kristus helt enkelt dog och förblev död.b I uppfyllelse av det mönster i förbindelse med försoningsdagen som Jehova var upphov till måste Jesus sedan gå in i himmelen, till Guds själva närvaro. Där kunde Kristus frambära värdet eller förtjänsten av sitt livsblod, alldeles som översteprästen på försoningsdagen tog med sig offerdjurets blod in i det allraheligaste. Paulus uttrycker denna parallell klart och tydligt: ”Kristus gick inte in till en helig plats gjord med händer, som är en efterbildning av verkligheten, utan in i själva himmelen för att nu träda inför Guds person för oss.” — Hebr. 9:24, 11, 12; 13:11.

²⁰ I himmelen är Jesus Kristus dessutom vid liv och i stånd att lägga sig ut för alla som utövar tro på hans lösen och hjälpa dem till frälsning. Följaktligen skrev Paulus: ”Ty om vi, när vi var fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, skall vi nu, då vi har blivit försonade, så mycket mera frälsas genom hans liv.” — Rom. 5:10.

21, 22. Hur är vårt liv inbegripet i uttrycket ”den Smordes blod”?

²¹ Det är alltså med goda skäl som en bok om religionen i historien och nuet förklarar att man i flertalet fall ”inte kan ersätta Kristi blod med hans död. Kristi blod betyder mera än så. Det framhäver de nära föreningsbanden mellan Jesu död och hans liv, såväl som hans triumf i sin uppståndelse och upphöjelse.” Boken tillfogar att uttrycket ”Kristi blod”

”upptar den gammaltestamentliga judiska föreställningen om blodets försonande förmåga, vilken är grundvalen för sättet att betrakta offren och för tanken att den rättfärdiges död har försonande kraft. ... Å ena sidan påminner detta ord oss om att vi har blivit köpta med ett högt pris, om vem som betalade lösen och om vad den bestod av. Å andra sidan blir vi befriade från synd och död för evigt genom tro på det förbund som ingåtts över hans blod. Kristi blod sammanfattar verkan av hans död och uppståndelse.”c

²² Hur meningsfulla och hur fyllda av välsignad innebörd för oss är då inte många av de bibelställen som omnämner Jesu blod! Förmedelst det kan våra synder bli förlåtna. (Upp. 1:5; Hebr. 10:29) Det är möjligt att bli befriad från ett ofruktbart uppförande. (1 Petr. 1:18, 19) Vi kan tillhöra en församling av människor som Gud godkänner och vägleder. (Apg. 20:28) Och det finns också hopp om fullkomlighet och evigt liv när det rike regerar som inbegriper människor som är köpta med detta blod. — Upp. 5:9, 10; 12:10, 11; Kol. 1:20.

23. Vilken syn på blodet bör vi ha?

²³ Alla som inser hur värdefullt deras eget liv är behöver således inse och uppskatta det som Gud säger om blodet. Han betraktar det som heligt. Han bestämde att det endast skulle användas och godtas som offer på altaret. Och han har i sitt ord tydligt visat att alla våra förhoppningar om en bestående framtid vilar på hans Sons offerblod. Men hur kan vi personligen visa vår uppskattning och vårt erkännande av blodets helgd? Detta är viktiga frågor som tas upp i följande artikel.

[Fotnoter]