Har du satt din religion på prov?
NÄR du gick i skolan, brukade dina lärare anställa prov för att få veta om du inhämtat de kunskaper som man förväntade att du skulle ha. Om dina svar jämt var felaktiga, fick du inte godkänt.
Hur förhåller det sig med din religion? När satte du den senast på prov? Har du prövat den i ljuset från Guds ord, bibeln, för att se om den stämmer överens med det som Gud förväntar, med hans måttstock eller normer?
Är det nödvändigt? Ja, ty det är inte all religion som är god och nyttig. Så här sade den kristne aposteln Paulus: ”Om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad.” (Gal. 1:8) Vidare profeterade Jesus Kristus: ”Många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många.” (Matt. 24:11) I vår tid finns det hundratals religioner i världen som lär ut motstridiga läror och förfäktar skiljaktiga sedvänjor. Eftersom det finns så många falska religioner, manar oss Guds inspirerade ord: ”Mina älskade, tron icke var och en ande [varje inspirerat uttalande, NW], utan proven andarna, huruvida de äro av Gud; ty många falska profeter hava gått ut i världen.” — 1 Joh. 4:1.
Hur kan man sätta sin religion på prov? Genom att använda bibeln såsom sin måttstock. Bibeln utgör det rättesnöre, som du kan jämföra din religions läror och sedvänjor med för att se om de stämmer överens med Guds måttstock eller normer. Att dryfta bibliska ämnen och religiösa sedvänjor med dem som allvarligt har begrundat och studerat bibeln — med Jehovas vittnen — är också synnerligen gagneligt. Undersök om deras uppfattning av vad bibeln lär stämmer överens med det som din religion lär. Sedan du på det sättet har hört båda sidorna, kan du avgöra var sanningen står att finna. Säg inte nej till ett sådant samtal, ty bibeln förmanar: ”När någon svarar på en sak, innan han har hört den, så är det dårskap å hans sida och en förödmjukelse.” — Ords. 18:13, NW.
Låt inte invagga dig i en bedräglig känsla av trygghet och säkerhet, och tag inte för givet att det som du får höra från en predikstol automatiskt är sanningen, därför att det uttalas i religionens namn. De allra flesta religioner lär t. ex. att människan har en odödlig själ och att själens bestämmelse är himmelen eller ett brinnande helvete, dit själen går för att vistas där i evighet efter döden. Men i Apostlagärningarna 3:23 läser vi: ”Och det skall ske, att var och en själ, som icke hör den profeten, skall utrotas ur folket.” (1878, Åk) Hur kan människosjälen vara odödlig och likväl utrotas? Det är uppenbart att den inte kan vara odödlig.
Denna vers är inte den enda som säger att själen är dödlig. I olika delar av bibeln har ordet ”själ” använts på liknande sätt. Men inte en enda gång säger bibeln att själen är odödlig! Guds ord visar i stället att människan skapades dödlig. Hon gjorde uppror mot Gud och blev dömd till döden; ja, till döden, inte till odödligt liv i himmelen eller i helveteselden. Gud sade: ”Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda.” (1 Mos. 3:19) Människan fick inte löfte om att för sin synd automatiskt vinna odödlighet, nej, lönen skulle bli döden.
Detta är orsaken till att det är så betydelsefullt att utöva tro på Gud, ty endast genom tro på honom kan vi bli befriade från dödens grepp om oss. Hur då? Jesus lovade: ”Ja, detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.” (Joh. 6:40) Lägg märke till att Jesus talade om en uppståndelse och sade att den skulle äga rum på ”den yttersta dagen”, inte vid en människas död.
Och här är en annan sak att tänka på. Om du skulle ha en odödlig själ, som vid döden gick till himmelen, till helveteselden eller till skärselden, skulle du då ha behov av en uppståndese? Den enkla, klara sanningen är den att en uppståndelse är nödvändig för de döda, för att återföra dem till livet, därför att de inte befinner sig i något odödligt tillstånd utan är i gravarna i väntan på uppståndelsen.
Nej, din själ är inte odödlig. I själva verket har du inte en själ, utan du är en själ, såsom det förklaras i 1 Moseboken 2:7: ”Så blev människan en levande varelse” eller ”själ” (Åk, 1878). Ordet ”själ” i bibeln har avseende på den skapade varelsen själv. (3 Mos. 11:46; jämför 1917, 1878, Åk) Människans förhoppningar grundar sig alltså inte på någon odödlig själ i henne, utan hör samman med dessa Jesu ord: ”Den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst och gå ut ur dem: de som hava gjort, vad gott är, skola uppstå till liv, och de som hava gjort, vad ont är, skola uppstå till dom.” — Joh. 5:28, 29.
Det föregående är bara ett exempel på de många religiösa missuppfattningarna. Den lista man skulle kunna göra upp över läror och sedvänjor som inte har stöd i bibeln skulle bli lång. De oriktiga uppfattningarna har sitt ursprung i hedendomen, de härstammar från läror som man omfattade i det forntida Babylon för tusentals år sedan! Såsom John Henry Newman, vilken påven Leo XIII gjorde till kardinal, sade om några av dessa sedvänjor: ”Bruket av tempel ... rökelse, lampor och ljus; offergåvor vid tillfrisknande från sjukdom; vigvatten; asyler; helgdagar och firandet av högtider ... vid en senare tidpunkt bruket av bilder, möjligen också den liturgiska sången och Kyrie eleison, allt detta är av hedniskt ursprung.” — Essay on the Development of Christian Doctrine, sidorna 355, 371, 373, 1881 års upplaga.
Vad bör du då göra, om din religion inte består provet inför Guds ord? Du har stort ansvar. Så här lyder den inspirerade varningen: ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.” (Upp. 18:4) Detta innebär att du måste överge all falsk religion och godta den sanna religionen, om du skall kunna undgå Guds ogynnsamma domar.
De prov, som du måste anställa vad din religion beträffar, är långt viktigare än de prov dina lärare lät dig avlägga i skolan. Om du inte klarade proven i skolan, innebar det kanske att du blev kvarsittare. Men om du underlåter att pröva din religion, kan detta få till följd att du inte kommer att få ”någon som helst del i Guds uppsåt. Hörsamma fördenskull maningen: ”Håll på med att pröva huruvida ni äro i tron, håll på med att utröna vad ni själva äro.” — 2 Kor. 13:5, NW.
Du tycker måhända att det är obehagligt att tänka att din religion kanske inte är godtagbar för Gud, men det kommer att tjäna till evigt gagn för dig om du nu tar reda på hur det förhåller sig. Om du söker följa det som är rätt och förkastar det som är orätt och falskt, då kommer Gud att finna behag i dig. Också du kan då hysa den strålande framtidsutsikten att få leva för evigt i Guds rättfärdiga nya tingens ordning, sedan denna värld nått sitt slut, ty ”de rättfärdiga skola besitta landet och bo däri evinnerligen”. — Ps. 37:29.