Jehovas namn — ett starkt torn

”Jehovas namn är ett starkt torn. Dit in skyndar den rättfärdige och får beskydd.” — Ords. 18:10, NW.

 1. Vad är oundgängligt om man skall överleva denna världens ände, och var kan man finna det?

DEN kraft som tron besitter — en stark, orubblig tro, som är grundad på exakt kunskap om Jehova, hans Son, Kristus Jesus, och hans uppsåt beträffande sitt härliga rike — är oundgänglig om man skall vinna beskydd och kunna överleva den skymningsstund som har kommit över Satans värld. Vad är denna tro? Man får inte förväxla den med kristenhetens religioners urvattnade godtrogenhet. Man finner den inte i tillbedjan av avgudabeläten, reliker och mystiska treenigheter. Man finner den inte heller bland de namnkristna, som är genomsyrade av omoraliskhet och hedniska, materialistiska strävanden och vilkas förtröstan står till krigsgudens multimegatonbomber i stället för till de sanna kristnas starka torn — Jehova Guds namn. — Ps. 20:8.

 2. Vilken dom har Skaparen avkunnat över kristenheten?

² Den skrymtaktiga kristenheten har förkastat Jehovas namn. Fördenskull har den blivit domfälld såsom det otrogna Israel blev i forna dagar: ”Och du skall säga till dem: ’Detta är den nation, vars folk icke har lytt Jehovas, sin Guds, röst, och icke har tagit emot tuktan. Troheten har gått förlorad, och den har blivit utrotad ur deras mun.’ Upphäv en sorgesång på de kala höjderna, ty Jehova har förkastat och skall övergiva det släkte, på vilket han är våldsamt vredgad.” (Jer. 7:28, 29, NW) Vi lever nu i det släktes dagar, som skall skörda den storm som utgör själva höjdpunkten av Harmageddonstridens raseri. (Hos. 8:7) Kristenhetens skryt beträffande sina luftstridskrafter och sina raketer försedda med kärnladdade stridsspetsar är till ingen nytta. Den har förlorat tron på det starka torn, som ger verklig styrka, och följer falska herdar. Fördenskull tillkännager Jehova: ”Mot herdarna har min förbittring blivit upptänd, och med de getlika ledarna skall jag hålla räkenskap.” (Sak. 10:3, NW) Kristenheten skall få lida det strängaste straffet för att den har förkastat den trofaste Skaparen. — Jer. 23:1—4.

 3. Nämn ett skäl till att det saknas tro i kristenheten.

³ Varför råder det en sådan brist på tro i kristenheten? Ett skäl anges i ett AP-meddelande från New York daterat 10 juni 1961. I detta meddelande omtalades vad generalsekreteraren för United Bible Societies (Förenade bibelsällskapen) hade kommit till för slutsats vid en världsomfattande undersökning: ”Ytterligare millioner människor skaffar sig biblar i dessa dagar, men boken blir inte mycket läst — utom av icke-kristna. ... Ett undantag, sade han, utgör de icke-kristna länderna i Asien, där det finns ett ’nytt intresse för bibeln’.”a Det verkar som om till bekännelsen kristna människor kostar på sig att köpa biblar, men de läser dem inte, och långt mindre studerar de dem. Det är inte att undra på att kristenheten lider av törst ”efter att höra HERRENS [Jehovas] ord”! — Am. 8:11.

 4. På vilka verkligheter är den kristnes tro grundad?

⁴ Den sanna kristendomen är levande och innehållsrik. I rak motsats till den av fruktan hemsökta kristenheten ingjuter den frimodig tillit till Jehova, den trofaste Skaparen och Guden, som bibeln talar om och som har ett namn, vilket för alltid utgör ett starkt torn, där man kan få beskydd. En sann kristens tro grundar sig på kunskap i bibeln och verkar övertygande. Den är ”den säkra förväntan om ting som man hoppas på, det tydliga framträdandet av verkligheter, fastän osedda”. (Hebr. 11:1, NW) Vilket storslaget, tydligt framträdande av dessa osedda verkligheter har inte den nya världens samhälle fått erfara under de mer än fyrtio år som det tjänat i Jehovas namn! Jehovas överflödande kärleksfulla godhet, hans sanning, insikten om och uppskattningen av att hans rike med Kristus vid styret har varit en härlig verklighet alltsedan 1914, välgången och den världsvida utvidgningen av vittnandet om Riket, de häpnadsväckande uppfyllelserna av profetiorna i denna ”ändens tid” — allt detta har blivit tydligt framträdande verkligheter för oss. De utgör vår tro.

 5. Vad inser trons människa med avseende på Guds långmodighet?

⁵ Världsligt inställda människor i våra dagar driver gäck med tanken på Jehova och hans starka torn. De inser inte hur liten människan i själva verket är. De inser inte hur ytterligt beroende människan är av sin Skapares uppehållande kraft och av hans barmhärtighet. Jehova skall alltjämt under en kort tid låta ”sin sol gå upp över både onda och goda” och låta det ”regna över både rättfärdiga och orättfärdiga”, men därefter skall hans långmodighet ta slut i förhållande till denna orättfärdiga generation, och endast de rättfärdiga skall förbli och skall få se hans nya välsignelsebringande värld dagas. (Matt. 5:45) Lycklig den människa av tro som skyndar till Jehovas starka torn för att vinna beskydd där! Hon känner djup tacksamhet över att ”Gud, fastän han ville ådagalägga sin vrede och göra sin makt känd, med mycken långmodighet tolererade vredens kärl, som gjorts passande för tillintetgörelse, för att han skulle kunna göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, vilka han i förväg beredde för härlighet”. — Rom. 9:22, 23, NW.

 6, 7. a) Nämn något som övergår den materialistiska människans fattningsförmåga. b) Vad skall de som är i förening med Kristus vinna? c) Var skall Jehovas vilja ske med avseende på människorna?

⁶ Trots all sin omskrutna kunskap och all sin förmåga kommer den materialistiska människan aldrig att ens börja vinna insikt i den ”härlighets rikedom” som tillhör den ”nya skapelsen” ”i förening med Kristus” Jesus. Människan må skryta aldrig så med sitt uppfinningssnille och sina raketer, hennes teleskop borde likväl ha sagt henne att också det materiella universum håller på att utvidgas långt bortom räckvidden för mänsklig forskning. Tidens evighet är också något som övergår den dödliga människans fattningsförmåga. Mänskligheten i våra dagar besitter ett det ringaste stoftkorn i den oändliga rymden och lever ett flyktigt ögonblick av tidens oändlighet. I likhet med gräset slår människorna ut i blom för ett ögonblick, och så dör de bort. Men Guds människa äger övertygelsens vittnesbörd om härligare ting. Hon utövar tro på Jehovas namn och ord. ”Allt kött är såsom gräs, och all dess härlighet är såsom ett gräsets blomster; gräset blir visset, och blomman faller av, men Jehovas utsaga består för evigt.” — 1 Petr. 1:24, 25, NW.

⁷ Lyckliga är de som förtröstar på ”Jehovas utsaga”! De skall ”leva på grund av tro”. (Gal. 3:11, NW) De inser att himlarna tillhör Jehova och att hans närvaros andliga himlar skall bebos av hans heliga änglar och en utvald skara som är i förening med Kristus och vars medlemmar av Jehova blir ”förvandlade ... från härlighet till härlighet” i överensstämmelse med hans föranstaltning om ett nytt förbund. (2 Kor. 3:18, NW) De inser att jorden, inte rymden, är Guds gåva till människan och att det är just här, på vår jord, som Jehovas vilja skall ske med avseende på människorna. (Ps. 115:16; Matt. 6:10) De kommer inte att ta efter den nutida generationen av människor, som gäckas med Guds väldiga forntida gärningar och med ett skratt slår bort talet om att Gud skall tillintetgöra denna onda värld i Harmageddonstriden. ”Jehovas utsaga” och vittnesbördet om hans väldiga gärningar, såsom de har bevarats i bibeln, är mycket verkliga för dem. — 2 Petr. 3:3—7.

 8. Varför är det förutsagda Harmageddon verkligt för oss?

⁸ Vi kommer aldrig att få skåda de mäktiga forntida gärningarna, till exempel den världsomfattande floden på Noas tid och tillintetgörelsen av Faraos horder i Röda havet. De tillhör det förgångna, som aldrig skall upprepas, men det innebär inte att dessa gärningar inte har utförts. Guds ord talar om dem såsom verkliga tilldragelser, och dessutom visar det att de utgör profetior om större verkligheter som skall komma. (Matt. 24:37—39; 1 Kor. 10:11) Vi kan ännu inte se dessa framtida verkligheter, men det innebär inte att tillintetgörelsen för denna världen i den förutsagda Harmageddonkatastrofen inte skall komma. Den kommer förvisso vid den fastställda tiden! Lika visst som tidens ström skall nå den av Gud fastställda tiden för Harmageddon, lika visst skall denna onda värld göra sin störtdykning ned i förintelsens avgrund. ”Tjut, ni människor: ’Ack, den dagen!’ ty en dag är nära, ja, en dag som tillhör Jehova är nära.” — Hes. 30:2, 3, NW; Jer. 25:31—36.

 9. Hur uppfattar trons människor uppfyllelsen av Lukas 21:25—28?

⁹ Är det någon som tvivlar på att vattnet ovanför ett väldigt vattenfall slutligen skall störta ned i den kokande kitteln nedanför? Naturligtvis inte! Att det skall störta ned blir allt mera uppenbart då vattnet börjar dansa och skvalpa och allt snabbare rusar fram mot stupet. På samma sätt har händelsernas ström, som människorna berörts utav, flutit fram till den oroliga tid som Jesus förutsade med dessa ord: ”Det skall också bliva tecken i sol och måne och stjärnor och på jorden vånda över nationerna, som icke se sig någon utväg på grund av havets dån och dess upprördhet, medan människor bliva vanmäktiga av fruktan och väntan på det som skall komma över den bebodda jorden; ty himlarnas makter skola skakas.” Trots allt sitt skryt ser denna världens styresmän tecknen på den stundande tillintetgörelsen. I stället för att arbeta för freden söker de vidmakthålla ”jämviktsterrorn” genom att ständigt öka sina förråd av bomber, av vilka de har tillräckligt för att förgöra människosläktet många gånger om. Det är bara trons människor som på ett realistiskt sätt går krisen till mötes. För dessa är detta löfte verkligt: ”Men när dessa ting börja inträffa, så räta upp eder och lyft upp edra huvuden, ty eder befrielse nalkas.” — Luk. 21:25—28, NW.

10. Vari skiljer sig en människa utan tro från en som äger tro?

¹⁰ Hur ynklig är inte den människa som säger att hon inte kan tro på Gud därför att hon inte kan se honom från sin ringa ställning i den skapade rymden! Hur ynklig är inte den människa, som bygger alla sina slutsatser på de få generationers erfarenheter, med vilka hon är förtrogen, men ignorerar Guds ord, som talar om människosläktets alla generationer ända från skapelsen och framåt i tiden och om Guds välsignelser ”intill ett tusen släktled” över dem som älskar honom! (5 Mos. 7:9, NW; Ps. 135:13) Den människa som inte har någon tro är vilsekommen, olycklig och saknar verkligt uppsåt i livet. En människa med tro har ett strålande hopp och därtill hyser hon varm kärlek till Gud och till sin nästa. Livet, utsikten till evigt liv bland alla den trofaste Gudens skapade verk, är mycket verkligt för henne, och hon arbetar med glädje och entusiasm för att bevisa sig värdig denna välsignelse. Hon fröjdar sig över att kallas med Jehovas namn. För henne är ”Jehovas namn ... ett starkt torn”, som ger styrka för stunden, och ett förblivande torn, som ger löfte om ”liv till obestämd tid”. — Ords. 18:10; Ps. 133:3; NW.

Att härda ut i Jehovas namn

11. Vilken uppmuntran hämtar vi av Hebréerna 11 och av Jesu exempel?

¹¹ Vilken storslagen definition av vad tron är finner vi inte i alla de fyrtio verserna i Hebréerbrevets elfte kapitel! Jehovas oövervinneliga kraft och hans kärleksfulla löften var verkliga för de trogna människor som omnämns däri! De härdade ut i Jehovas namn såsom ”en så stor sky av vittnen”. De är inspirerande föredömen för oss, på det att vi aldrig må återfalla till den synd, som lätt insnärjer oss, brist på tro. Vi får också förmaningen att ”betrakta vår tros förnämste förmedlare och fullkomnare, Jesus”, som med glädje härdade ut, för att vi själva ”icke må bliva trötta och giva tappt” i våra själar. — Hebr. 12:1—3, NW.

12. a) Vad har varit särskilt framträdande när det gällt Jesus och andra trogna människor här på jorden? b) Vilket utmärkt exempel har den första kristna församlingen givit oss?

¹² Vad är det som vi finner särskilt framträdande när det gäller Jesus och alla andra människor som troget har tjänat Jehova här på jorden? De var verksamma människor. Deras tro var levande och dynamisk, varigenom deras liv fylldes av gudaktiga gärningar. (Joh. 5:17) Det var en praktisk tro. Eftersom kunskap utgjorde grunden för deras tro, upplivade de ständigt sina sinnen och varandras sinnen och vann större uppskattning av Guds väldiga gärningar. (Apg. 2:11; 2 Petr. 1:12—15) När den kristna församlingen ursprungligen organiserades, kom man inte motvilligt, tillfälligtvis tillsammans till möten, utan ”de fortsatte att ägna sig åt den undervisning apostlarna gåvo och åt att dela med sig åt varandra” av de andliga gåvor Jehova berett åt dem. ”Dag efter dag voro de beständigt tillstädes i templet i endräkt”, ty det var där som de träffades för att begrunda Jehovas ord. — Apg. 2:42, 46, NW.

13. Vad säger den bibliska skildringen om församlingens grundlighet i apostlarnas dagar?

¹³ Församlingen var också intensivt verksam med att bära vittnesbörd om Jehovas uppsåt beträffande Riket. På pingstdagen frambar Petrus ”ett grundligt vittnesbörd och fortfor att förmana dem, i det han sade: ’Bliv frälsta från detta vrånga släkte.’” (Apg. 2:40, NW) Skildringen av hur man var verksam och avgav ett grundligt vittnesbörd fortsätter genom hela Apostlagärningarna. (4:32, 33; 8:25; 10:42; 18:5; 20:20, 21) Ja, ända fram till det sista kapitlet, där vi läser att Paulus ”förklarade saken för dem genom att bära ett grundligt vittnesbörd om Guds rike och genom att inför dem bruka övertygande utsagor om Jesus från både Mose lag och profeterna, från morgonen till aftonen”. (Apg. 28:23, NW) Det är utom allt tvivel att den första kristna församlingen var förtrogen med den Heliga skrift och att alla dess smorda medlemmar var mycket verksamma och grundliga i fråga om att ta vara på intresset, hålla studier och med stor kraft och på ett förståeligt sätt förklara Jehovas uppsåt beträffande Riket.

14, 15. Hur skyndar Jehovas vittnen till Jehovas starka torn i denna tid?

¹⁴ För att skynda till det starka torn som Jehovas beskydd utgör måste hans vittnen i våra dagar vara lika verksamma i sin regelbundet återkommande tjänst vecka efter vecka, i det att de gång på gång besöker människor av en god vilja och studerar bibeln med dem. Apostlarna uppmanade alla trons människor till sådan verksamhet: ”Men vi önska att var och en av eder skall visa samma flit för att äga hoppets fulla visshet ända fram till slutet, på det att ni icke må bliva tröga, utan vara deras efterliknare som genom tro och tålamod ärva löftena.” — Hebr. 6:11, 12, NW.

¹⁵ Det är denna flit, denna dynamiska tro som har fört Jehovas vittnen ut till jordens ändar. Den har satt sin prägel på dem och gjort dem annorlunda än alla andra religioners anhängare och har avskilt dem, i det att de blivit till förundran och förskräckelse bland nationerna. (Jes. 8:18) Varken religiösa prelater eller kommunistiska tyranner har kunnat komma till rätta med denna tro, som sprider sig och fängslar sinnet och hjärtat hos människor av en god vilja i varje land under solen. — Rom. 10:18.

16. a) Vilka belöningar får de som visar sig äga pionjärandan? b) Varför bör pionjärtjänsten anbefallas nu?

¹⁶ Missionärer, som har följt maningen ”arbeta på det av hela eder själ, såsom för Jehova”, har ofta genomgått stora trosprov, men de belöningar de fått röna har på ett underbart sätt stimulerat dem, inte minst den stora skara av infödda förkunnare av Guds ord, som har trätt fram och har tillägnat sig samma pionjäranda. (Kol. 3:23, NW) Ja, denna verksamhetslust, denna sanna pionjäranda, som livade Jesus och apostlarna och som har livat de nutida vittnena för Jehova, är något som alla som kommer till kunskap om Jehovas uppsåt beträffande Riket borde tillägna sig! Behovet av pionjärförkunnare, som kan avge ett grundligt vittnesbörd inom alla tillgängliga områden innan världens ände kommer, har aldrig varit större än nu. Genom att vi i överflöd ger av vår tid och kraft i troget arbete och kärleksfull möda, kan vi härda ut ”med den glädje som helig ande skänker”. (1 Tess. 1:2—7, NW) Att på detta sätt härda ut med en pionjärs glädje är mycket, mycket bättre än att söka härda ut på ett olyckligt, halvhjärtat sätt genom att bara då och då använda en timme i tjänsten för att ”komma med på rapporten”. — Upp. 3:14—18.

17. Vilken storslagen försäkran kan Jehovas folk räkna med? Hur gör de det?

¹⁷ ”De som hoppas på Jehova skola återvinna kraft. De skola fara upp med vingar likt örnar. De skola löpa och icke uppgivas; de skola vandra och icke bliva uttröttade.” (Jes. 40:31, NW) Räkna med denna storslagna försäkran. Gå regelbundet från dörr till dörr i Jehovas tjänst; denna verksamhet kommer att vederkvicka dig. Utvidga din tjänst. Skynda åstad! Smaka på feriepionjärtjänsten; den kommer inte att trötta ut dig utan snarare att ge dig uppmuntrande, glada erfarenheter och upplevelser, nya studier och större uppskattning och fördjupad insikt och en längtan efter att utvidga verksamheten för Riket. Var framsynt — eller långsynt i likhet med örnen — och svinga dig upp och grip möjligheten att använda ditt liv i reguljär pionjärtjänst eller i tjänsten såsom pionjär med särskilt uppdrag! Ju större din verksamhet blir, desto ymnigare kommer Jehovas andes kraft att ges dig. Vilka rika andliga belöningar kommer du inte att få åtnjuta genom att ta steget fullt ut i pionjärtjänsten och stanna kvar i den tjänsten! — Matt. 11:28—30.

18. Vad blir följden för dem som härdar ut i trogen verksamhet?

¹⁸ Härda då ut i glädjefylld verksamhet. Håll i med att stärka din tro på all Jehovas godhet och din uppskattning av den. Denna uppskattning kommer att bli större genom åren, när du brukar dem väl i Rikets tjänst, och full av tacksamhet kommer du att utbrista med David: ”Om jag icke hade haft den tron att jag skulle få se Jehovas godhet i deras land, som äro vid liv — !” I likhet med David kommer du att kunna anbefalla Jehovas godhet åt andra: ”Hoppas på Jehova, var modig och må ditt hjärta vara starkt. Ja, hoppas på Jehova.” (Ps. 27:13, 14, NW) Hans namn är vårt starka torn!

Förbli i det starka tornet

19. Vilken kraftig försäkran ges åt dem som härdar ut i tro?

¹⁹ Trogen verksamhet kommer att föra prövningar med sig. Men Jesus förmanar oss: ”Låt icke edra hjärtan vara oroliga. Utöva tro på Gud, utöva också tro på mig.” (Joh. 14:1, NW) Genom Kristus ger Jehova kraft åt alla som förblir i det starka tornet genom att vittna för Guds, Jehovas, namn. Vissa prövningar är särskilt svåra. Jesu profetia om slutet på denna tingens ordning har fått sin bokstavliga uppfyllelse i kommunistiska länder och en del andra länder: ”Dessutom skola ni bliva utlämnade till och med av föräldrar och bröder och släktingar och vänner, och man skall döda somliga av eder; och ni skola bliva föremål för hat från alla människor för mitt namns skull.” Men de som härdar ut i tro har också fått denna kraftiga försäkran: ”Och likväl skall icke ens ett hår på edra huvuden gå förlorat. Genom uthärdande å eder sida skola ni förvärva edra själar.” — Luk. 21:16—19, NW.

20. Varför måste hjärtat och sinnet skyddas på denna onda dag? På vilket sätt?

²⁰ Detta kan till och med innefatta mera än att uthärda motstånd från familjen, uthärda tillvaron i koncentrationsläger och fängelser och stå ut med smädelser och hårda ord från världsligt inställda människor. Satan övar tryck från alla håll. Om han inte lyckas genom förföljelse, i det att han går bröstgänges till väga, kommer han att försöka med mera försåtliga angrepp förmedelst materialism eller frestelser på moralens område. Fördenskull är det nödvändigt att vi följer båda dessa maningar: ”samla ... eder sinnesstyrka till verksamhet” och ”bevara fullständigt eder besinning”, i det att vi odelat fäster våra sinnen vid hoppet om ”den oförtjänta godhet” som — enligt apostelns ord — ”skall komma eder till del vid Jesu Kristi uppenbarelse” i Harmageddonkriget. ”Men vi, som höra dagen till, må vi bevara vår besinning och hava på oss trons och kärlekens bröstharnesk och såsom hjälm frälsningens hopp.” (1 Petr. 1:13; 1 Tess. 5:6, 8; NW) Skydda hjärtat och sinnet till och med för den minsta påverkan av världsliga önskningar eller omoraliska tankar. Om sådant tillåts att slå rot, kommer det att växa till dess olycka kommer över den obetänksamme. — 1 Joh. 2:15—17; Jak. 1:14—16.

21. Hur kan vi fortsätta med att förvärva kraft i Herren?

²¹ Vilket värde har väl många och långa år av uthärdande under förföljelse, ja, ända intill dödens port, om man kommer ur förföljelsen och därpå ger sig hän åt ett omoraliskt liv? Vilken fördel har många och långa år av trogen förkunnartjänst, om man till slut besudlar sig genom att återvända till Satans värld, så att man blir avskuren från Jehovas rena organisation? Låt inte bedra dig! För alla och envar av oss pågår den andliga kampen ända intill slutet. Var och en av oss måste fortsätta ”att förvärva kraft i Herren och i hans styrkas väldighet” och ikläda sig ”den fullständiga vapenrustningen från Gud”. (Ef. 6:10, 11, NW) Vi måste hålla hjärtat, sinnet och kroppen verksamma i Rikets tjänst och hålla i med att odla ”andens frukt”. (Gal. 5:22, 23) Oavsett hur många år vi har tillbringat i Jehovas tjänst, måste vi hörsamma Paulus’ förmaning: ”Håll på med att pröva, huruvida ni äro i tron, håll på med att utröna, vad ni själva äro.” — 2 Kor. 13:5, NW.

22. Vad uppmanas vi att ”fly” ifrån? Hur kan vi fly?

²² I samma brev, vari aposteln manar oss att ”fly från avgudadyrkan”, manar han oss också att ”undfly otukten”. (1 Kor. 10:14; 6:18; NW) Ja, fly! Se till att du kommer undan förhållanden och situationer där frestelser kan slå rot. Tänk på hur den rättfärdige Josef flydde från Potifars lättfärdiga hustru. (1 Mos. 39:7—21) Det är dårskap att tänka att man kan leka litet med synden och sedan finna vägen tillbaka till Jehovas hus, ty när Jehova en gång har låtit sin ande vika bort, står syndaren utan hjälp i en gudlös värld. Om vi skall vinna beskydd, måste vi beständigt förbli i det ”starka tornet” såsom en ära åt Jehovas namn. Vår frälsning vinner vi genom att följa rättfärdigheten vid alla tider och tillfällen. ”Fly därför från de begärelser, som bruka åtfölja ungdomen, och sträva i stället efter rättfärdighet, tro, kärlek, frid, tillsammans med dem som åkalla Herren av ett rent hjärta.” — 2 Tim. 2:22, NW; se också 1 Timoteus 6:9—11.

23, 24. Hur kan vi förbli i trygghet i Jehovas starka torn?

²³ Vi närmar oss nu banans slut. Må vi fördenskull utöva självbehärskning, så att vi inte löper osäkert. (1 Kor. 9:24—27) Den fruktansvärda dagen för Harmageddonkriget är för handen och belöningen evigt liv inom räckhåll. Må vi vara lika aposteln Paulus, som sade att han hade ”löpt banan ut” och hade ”hållit tron” och att han fördenskull skulle få dela den belöning, som ”Herren, den rättfärdige domaren, skall giva ... åt alla dem som hava älskat hans manifesterande”. (2 Tim. 4:7, 8, NW) Vi bör med glädje kunna löpa banan ut, i det att vi befinner oss i trygghet i Jehovas starka torn.

²⁴ Belöningarna är stora för alla dem som finner tillflykt i Jehovas namn och som behåller sin plats såsom överlämnade Guds tjänare. Petrus skrev om det oförvissneliga arv som är förvarat åt dem som vinner seger och sade därvid: ”Över detta fröjda ni eder storligen, fastän ni för närvarande under en liten tid, om så måste vara, hava blivit bedrövade genom olika prövningar, för att den beprövade beskaffenheten hos eder tro — av mycket större värde än guld, som förgås trots att det blir prövat genom eld — må befinnas vara en orsak till lovprisning och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse.” — 1 Petr. 1:6, 7, NW.

25, 26. a) Vilka framtidsutsikter har de som utövar tro i denna tid? b) Vad måste dessa nu göra?

²⁵ Låt Gog i Magog sända i väg alla sina sataniska horder, både synliga och osynliga, mot den nya världens samhälle av Jehovas vittnen! Han kommer inte att kunna omintetgöra de människors tro som förtröstar på Jehovas namn! De kommer att härda ut i hans starka torn. Därpå skall vi, då vår älskade konung, Kristus Jesus, själv uppenbaras i ljungande majestät i Harmageddonkriget, för att låta domen gå i verkställighet på Gog och hans horder, ”erhålla slutet för eder tro, edra själars frälsning”. Även om vi nu inte rent fysiskt ser Kristus, så ger oss likväl vår tro en orubblig tillförsikt beträffande hans makt att föra Harmageddonstriden till ett avgörande slut. Eftersom vi utövar tro på honom, fröjdar vi oss ”storligen med en outsäglig och förhärligad glädje”. — 1 Petr. 1:8, 9, NW.

²⁶ Hur stor är inte denna glädje! Det är en glädje som man endast kan finna i det starka torn som Jehovas namn utgör. Denna glädje är deras arv som förblir i detta torn, i det att de lojalt vittnar om den trofaste Skaparens uppsåt beträffande Riket och understöder hans rättfärdiga principer. Till alla dessa säger aposteln: ”Fröjda eder i Herren alltid. Ännu en gång säger jag: Fröjda eder!” — Fil. 4:4, NW.

[Fotnot]