”Ditt ord är sanning”
Inga bilder vid tillbedjan
BILDDYRKAN var utbredd i det forntida Kaldeen, där den trogne patriarken Abraham växte upp. Beläten användes också allmänt i det gamla Egypten, där hans avkomlingar levde i mer än två hundra år. Men när Jehova Gud gav sin lag åt Israels barn, förbjöd han uttryckligen dyrkan av bilder — i det andra av de tio budorden, vilka också går under namnet dekalogen.
Sålunda läser vi: ”Du skall icke göra dig något beläte eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himmelen eller av det som är nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall icke tillbedja sådana, ej heller tjäna dem; ty jag, HERREN [Jehova, NW; Åk], din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig, men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina bud.” — 2 Mos. 20:4—6.
Upprepade gånger överträdde Israels nation det andra budet till stor skada för sig själva, varigenom Guds varningsord bevisade sig vara sanna. Gång på gång varnade Jehovas profeter för dyrkan av beläten. (Jes. 42:17) Kopparormen, som Mose gjorde på Jehovas befallning, blev längre fram föremål för dyrkan, varför konung Hiskia lät förstöra den. — 4 Mos. 21:7—9; 2 Kon. 18:4.
Fastän de kristna inte står under den mosaiska lagen, är ändå principen i det andra budet tillämplig på dem. Vad är det aposteln Johannes säger? ”Små barn, akta er för avgudar.” Detta gäller både avgudar som påstås representera Gud och varje annan bild som blir föremål för dyrkan. Visste du att aposteln Paulus sammanförde avgudadyrkan med sådana ”köttets gärningar” som otukt och spiritism? Och de som ägnar sig åt sådant, varnade han, ”skall inte få ärva Guds rike”. — 1 Joh. 5:21; Gal. 5:19—21; NW.
På grund av detta kunde aposteln Paulus skriva till de första kristna i Tessalonika: ”Ni vände er till Gud från edra avgudar till att göra slavtjänst åt en levande och sann Gud.” Han uppmanade de kristna i Korint att ”fly från avgudadyrkan”. Att fly från något innebär att ge sig i väg från det så fort som möjligt och så långt som möjligt. — 1 Tess. 1:9; 1 Kor. 10:14; NW.
Ofta gör man det påståendet att de religiösa bilder som används i kristenheten inte dyrkas. Man säger att dessa bilder bara bevisas relativ ära som hjälpmedel vid dyrkan av Gud. Teoretiskt sett kanske det är så, men hur är det i verkligheten? Har inte ett oräkneligt antal uppriktiga människor haft en bild av ett ”helgon” i bilen och därigenom hoppats få ett visst skydd, så att olycksrisken skulle minska? Faktum är att fromma italienska katoliker har vänt sig till sina helgonbilder för att stoppa lavaströmmar. Vid ett tillfälle bar man en sådan bild ända fram till randen av den framvältrande lavaströmmen i hopp om att kunna stoppa dess flöde. I vissa latinamerikanska länder sätter katolikerna ännu i dag regelbundet fram mat- och dryckesoffer åt sina helgonbilder.
Om man betraktar bilder och beläten som heliga i sig själva, innebär då inte detta att man ägnar dem ”helig tjänst”? Men Jesus Kristus, Guds Son, sade: ”Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.” — Matt. 4:10, NW.
De som använder bilder vid tillbedjan har orsak att fråga sig själva: Kan dessa bilder meddela sig med mig? Kan de hjälpa mig när jag kommer i svårigheter? Lägg märke till hur den inspirerade psalmisten besvarar dessa frågor: ”Deras avgudar äro silver och guld, verk av människohänder. De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke, de hava öron och höra icke, ... med sina fötter gå de icke; de hava intet ljud i sin strupe. De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta på dem.” — Ps. 115:4—8.
Även om dessa bilder inte dyrkades, skulle det ändå vara stick i stäv med Guds ord att vara beroende av dem vid tillbedjan. Varför det? Därför att kristen tillbedjan är grundad på tro och inte på bilder som man kan se. Aposteln Paulus säger om de kristna: ”Vi vandrar i tro, inte i åskådning.” ”Vi håller våra blickar fästa, inte vid de ting som syns” — till exempel avgudabilder — ”utan vid de ting som inte syns”. Det var därför som Jesus betonade att ”Gud är en Ande, och de som tillber honom måste tillbedja med ande och sanning”. En ande är osynlig. För att dyrka den osynlige Guden på ett rätt sätt kan man inte vara beroende av bilder. — 2 Kor. 5:7; 4:18; Joh. 4:24; NW.
De första kristna använde inte några synliga hjälpmedel i stil med heliga beläten, statyer eller bilder vid sin gudsdyrkan. Det är sant att det i katakomberna finns symboler av en duva, en herde och så vidare. Men ingen av dessa är av ”helig” natur, som till exempel korset, förrän under senare delen av 300-talet. Och när dessa visade sig, uppträdde också mytologiska figurer, som angav att avfällighet hade smugit sig in i de till bekännelsen kristnas led.
Religiösa auktoriteter medger att ”mycket litet, om ens något, skrevs om dyrkan av bilder under kristendomens första tid”. Till och med när avgudabilderna började visa sig, gavs det under många år inget dogmatiskt försvar för dem. Faktum är att eftersom de första kristna inte hade några avgudabilder på sina gudstjänstplatser, anklagade de hedniska, avgudiska romarna dem för att vara ateister. De kunde inte föreställa sig en gud utan beläten. Avgudabilder infördes så småningom i de till bekännelsen kristnas gudsdyrkan av sådana som blandade upp de kristna lärorna med hednisk filosofi.
Som ett resultat av det romersk-katolska andra Vatikankonsiliet har nu en del präster beordrat att alla beläten skall avlägsnas ur deras kyrkor. På ön Dominica gav exempelvis en präst order om detta, och arbetarna kastade helt enkelt ett rep om bilderna och drog ned dem, så att de krossades mot golvet i ett moln av damm. Men på det hela taget stannar belätena kvar i kyrkorna. Även där sådana beläten blir avlägsnade ur kyrkan, måste alla som bekänner sig vara kristna och önskar behaga Gud fråga sig själva: Har jag några föremål i mitt hem som jag bevisar vördnad?
När det gäller dyrkan av beläten, är det verkligen av intresse att lägga märke till att The New Catholic Encyclopedia förklarar att ”beläten kan innefatta inte bara bilder, ikoner, statyer och symboler ... utan också ... symboliska handlingar av tillbedjan, till exempel korstecknet”. Har du en vördnadsfull religiös känsla för något av dessa ting? Med tanke på allt det som nu sagts, skulle inte detta innebära att ha del i religiösa handlingar som misshagar Gud? Eftersom alla sådana ting i själva verket har sitt ursprung i hedendomen, är aposteln Paulus’ ord tillämpliga på dem: ”Sluta upp med att röra vid det orena.” — 2 Kor. 6:17, NW.
Det är uppenbart att alla som vill behaga Jehova Gud måste åtlyda den princip som ligger till grund för det andra budet.