Hur bruket av bilder kan påverka dig

MÄNNISKAN är en religiös skapelse. Under mänsklighetens hela historia har det stora flertalet utövat någon form av religion.

Det finns bokstavligen talat tusentals sätt på vilka människor har tjänat sina gudar. Hundratals millioner människor, däribland buddister, hinduer, så kallade ”primitiva” folk och många i kristenheten, använder bilder och beläten som hjälpmedel vid tillbedjan.

Oftast liknar dessa religiösa bilder och beläten människor, men ibland kan det vara amuletter, statyetter eller helt enkelt träbitar eller stenar som en gud eller en guds ande förmenas bo i. Dessa senare kallas ”fetischer”.

Hur betraktar Gud bruket av bilder vid tillbedjan? Hur kan denna sedvänja påverka dig? Låt oss vända oss till den Heliga skrift och undersöka vilken inställning Gud har till detta bruk.

Guds lag förbjöd att man gjorde bilder och beläten i syfte att tillbedja dem. Det andra av de tio budorden stadgade: ”Du skall icke göra dig något beläte eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himmelen eller av det som är nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall icke tillbedja [böja dig för, The Jerusalem Bible, kat. övers.] sådana, ej heller tjäna dem.” (2 Mos. 20:4, 5) I de inspirerade kristna skrifterna (vanligen kallade ”Nya testamentet”) finner vi också denna befallning: ”Flyn ifrån avgudadyrkan.” — 1 Kor. 10:14, J. P. E. Benelius’ katolska översättning.

Är ”relativ” tillbedjan avgudadyrkan?

Många påstår bestämt att deras bruk av bilder vid tillbedjan inte är avgudadyrkan. En del katoliker bestrider till exempel att de verkligen dyrkar de bilder framför vilka de böjer sig, faller på knä och ber. De säger att detta blott och bart är ”relativ” tillbedjan av den som bilden representerar.

Visste du att hedningarna påstod precis detsamma för många hundra år sedan? Enligt ”kyrkofadern” Lactantius (som levde på 300-talet v.t.) påstod hedningarna följande: ”Vi dyrkar inte själva bilderna, utan dessa väsen efter vilkas avbild de är utformade och åt vilkas namn de är helgade.” Många hinduer och buddister i vår tid anför liknande skäl för att rättfärdiga sin bilddyrkan.

Godkänner Gud bruket av bilder i en relativ tillbedjan av honom själv? Om det vore så, skulle han då inte ha låtit någon av sina profeter se honom och nedteckna sin beskrivning i bibeln? Men Skriften säger: ”Ingen har någonsin sett Gud.” (1 Joh. 4:12) När israeliterna ställde upp ett beläte för ”relativ” tillbedjan av Jehova, uttalade Gud sitt starka ogillande och sade att de hade ”avfallit”. — 2 Mos. 32:7, The Jerusalem Bible.

Påståendet att bilderna och belätena inte är någonting särskilt i sig själva, utan endast hjälpmedel vid tillbedjan, kan i de flesta fall starkt ifrågasättas. Varför det? Är det inte så att det ofta finns många bilder av samma person och att vissa av dem aktas högre, är föremål för större hängivenhet och anses vara mera ”verkningsfulla” än andra när det gäller en särskild angelägenhet? Detta visar att man i praktiken tillskriver vissa bilder verklig kraft och dyrkar dem.

Den romersk-katolske teologen Thomas Aquinas gick så långt att han sade: ”Samma vördnad bör visas Kristusbilden som Kristus själv.” Och eftersom katolikerna tror, fastän felaktigta, att Jesus Kristus är den allsmäktige Guden, så innebär det att en Kristusbild bör visas samma vördnad som man är skyldig att visa Gud. Det är således ingen verklig skillnad mellan ”relativ” tillbedjan genom bilder och avgudadyrkan.

Bör man då tillbedja någon annan än Gud? I sitt svar till Satan beträffande tillbedjan använde Jesus orden i 5 Moseboken 6:13. Han sade: ”Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.” (Matt. 4:10, NW) Längre fram sade han att sanna tillbedjare skall tillbedja ”Fadern”, ingen annan. (Joh. 4:23) En ängel som insåg detta tillrättavisade aposteln Johannes, för att han utförde en handling av tillbedjan inför honom, och sade: ”Gör icke så. ... Gud skall du tillbedja.” — Upp. 22:9.

Vidare kan man fråga: Bör man bedja till Jesu jordiska moder Maria eller till särskilda helgon om att de skall ”lägga sig ut” hos Gud till förmån för en? Bibelns uttryckliga svar är: ”En enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus.” — 1 Tim. 2:5.

Verkan av bilddyrkan

Bilddyrkan, som är i strid med principerna i Guds ord, kan inte hjälpa människor att vinna Guds godkännande och uppnå frälsning. Nej, Jesus sade att evigt liv beror av att man lär ”känna” Gud, blir förtrogen med hans oförlikneliga personlighet, hans uppsåt och handlingssätt med mänskligheten. (Joh. 17:3) Bilder och beläten, som varken kan se eller känna eller tala, kan inte hjälpa någon att känna Gud och tillbedja honom på rätt sätt. (Ps. 115:4—8) Denna högst betydelsefulla undervisning kan man endast få genom att studera Guds ord, bibeln.

Men förutom det att bilddyrkan inte är till någon nytta kan den vara till skada. Hur så? Den kan orsaka en bräcka i ens förhållande till Jehova, och det är mycket viktigt att man inser detta. Beträffande israeliterna, som ”retade honom [Gud] genom sina främmande gudar”, förutsade Gud: ”Jag vill fördölja mitt ansikte för dem.” (5 Mos. 32:16, 20) För att kunna återuppbygga ett gott förhållande till Gud måste de ”kasta bort de avgudar” som de hade gjort åt sig ”till synd”. — Jes. 31:6, 7.

Aposteln Paulus pekade på en annan skadlig verkan av bilddyrkan. Han sade att en relativ tillbedjan genom bilder ägnas ”åt demoner och icke åt Gud”. (1 Kor. 10:20, Åk) Att någon har religiösa tavlor, bilder eller fetischer kan ibland rentav inbjuda till angrepp från den osynliga världen. En kvinna i Nordamerika berättar följande om sin mor: ”Hon hade varit sjuk nästan hela sommaren. När min man och jag besökte henne, berättade hon för mig att hon på natten hade sett ett milt ljussken sväva omkring i rummet. Sedan hade sängkläderna dragits av henne, och hon tyckte att ett barn hade krupit ner bredvid henne i sängen. Hon var ett nervvrak.” Vad var orsaken till dessa egendomliga omständigheter?

Dottern sökte igenom huset och fann två religiösa tavlor. Kunde dessa ha något att göra med moderns svårigheter? Eftersom de visste att bibeln förbinder bilddyrkan med demonism, beslöt de att bränna upp målningarna och se vad som skulle hända. Dottern fortsätter: ”Hur lyckliga var vi inte över att se att min mor var på benen redan nästa dag och kände sig bättre än hon hade gjort under hela sommaren!” Många har haft liknande erfarenheter.

Bilddyrkan kan inte hjälpa någon att vinna Guds godkännande. Vi har sett hur Gud betraktar ”relativ” tillbedjan genom bilder. Den går inte till honom, utan till demonerna. Detta kan endast leda till ett spänt förhållande till Gud och ibland också inbjuda till ett direkt angrepp från demonerna. Hur lämpligt är därför inte Skriftens råd: ”Kära barn, akten eder för avgudarna”! — 1 Joh. 5:21, Benelius.

[Fotnoter]