Vi uppskattar de unga som vandrar på Jehovas väg
”Du är mitt hopp, o Herre, HERRE [o suveräne Herre Jehova, NW], du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.” — Ps. 71:5.
1. Vad är ännu viktigare för föräldrar än att se sitt barn ta sina första steg?
HUR lyckliga är inte föräldrar, när deras lilla barn börjar lära sig gå! Hur stolta blir de inte, när de ser det ta sina första steg! Men tiden går, och vilken väg kommer barnets steg att leda det in på? Kommer det att lära sig att följa den väg som Jehova anvisar? Kommer föräldrarna att hjälpa till att leda det in på denna väg? Kommer det att lära känna ”livets väg” och ”rättrådighetens stig”? Eller kommer det att vika av in på de ondas stig och följa deras väg som glömmer Gud? Mycket beror på barnets tidiga fostran och den undervisning det får av sina föräldrar. — Ps. 16:11; 27:11, NW; Ords. 4:14, 18.
2. Vilken tendens har en välkänd författare uppmärksammat?
2 Det förhållandet att många barn viker av från den rätta kursen erkändes av James Michener i en artikel han skrev för inte så länge sedan. Den hade rubriken ”Vad som är bra med vår tids ungdomar”, men den riktade ändå strålkastarljuset på aktuella ungdomsproblem och talade om den ”våldsamma ungdomsrevolten under senare år”, ”generations- och kulturklyftan”, ”narkotikakulturen” och benägenheten för våld. I hans artikel hette det: ”I Philadelphia, för att nämna ett exempel, har det på senare år bland skolbarn — många av dem på väg till skolan eller hem från skolan — inträffat omkring femtio mord om året. Detta är nu inte en blygsam förändring; det är en revolution av ovanlig omfattning. På alla nivåer bland unga människor finner jag en självsvåldig inställning, en brist på gensvar till skolning och, mest iögonenfallande av allt, en fullständig förändring i inställningen till ordförrådet, i det att det mest orena språk godtas som normalt.”
3. Hur allvarligt är problemet med ungdomsbrottsligheten?
3 Samma problem med ungdomar är tydligt framträdande över hela världen. I en artikel i London Daily Mail heter det: ”Fler och fler barn som är så unga som 10 år gör sig skyldiga till rån och våldsbrott. En skrämmande ökning av antalet ungdomar som är inblandade i brottsliga förehavanden avslöjas i en undersökning av Scotland Yard.” I en rapport från Brasilien omtalades ”kraftåtgärder i São Paulo och Rio de Janeiro mot ungdomsbrottslighetens plåga, som sprider sig snabbt. Polisen beräknar att ungdomsbrottsligheten kommer att öka med åtminstone 12 procent i år. ’Somliga föräldrar lär rentav sina söner tricken’, sade en polis.” I Los Angeles var det förra året fler ungdomar (sammanlagt 104) än vuxna som rannsakades för mord. På Irland dog en kavallerist, när en skara barn kastade sten på hans patrullbil och orsakade en dödsolycka. I New York greps en tretton år gammal flicka i ett bankrån. Det har meddelats från Förenta staterna att genomsnittsåldern för förrymda ungdomar där nu är femton år, och det är inte ovanligt att barn i den åldern använder narkotika. Det är alltså tydligt att barn kan bli inbegripna i allvarliga svårigheter redan i unga år. Kan du hjälpa dina barn att undvika sådana svårigheter?
4. Bör vi bli förvånade över detta problem, när vi betraktar det i bibelns ljus? Vad är ofta till hjälp för barnen?
4 Somliga familjer som anstränger sig för att tillämpa bibeln i sitt liv finner ändå att deras barn är oemottagliga eller upproriska, men vi inser att detta inte är helt och hållet förvånande, om vi undersöker fallet med Jakob och Esau, två söner i samma familj, vilka följde motsatta levnadslopp, eller begrundar det förhållandet att bibelns profetior visar att ”de yttersta dagarna” skulle kännetecknas av barn som var ”olydiga mot sina föräldrar”. (2 Tim. 3:1, 2) Men sådana problem uppstår mycket oftare i familjer där barnen inte får bibliska riktlinjer till vägledning för sig.
5. Varför kan många föräldrar och barn lovordas?
5 Föräldrar med troende barn bör helt visst lovordas för den ansträngning de har gjort för att undervisa familjen i fråga om Guds ord och uppsåt. Barnen förtjänar också beröm, särskilt när vi tänker på de påtryckningar som många utsätts för från icke troende kamrater och till och med från lärare som kan förlöjliga bibelns synpunkt. Dessutom har många ungdomar kommit att uppskatta visheten i Guds ord även fastän deras föräldrar eller andra i familjen försökt avskräcka dem eller till och med motstått dem. Genom sitt studium i bibeln har de kunnat komma att säga alldeles som psalmisten: ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” — Ps. 119:105.
Motstånd övervinns
6. a) Vilket motstånd mötte en ung broder på Trinidad? b) Vilket bibliskt råd följde han?
6 En ung pojke på Trinidad som studerade bibeln mötte mycket motstånd från sin familj, särskilt från en kvinnlig släkting. En gång slet hon av honom byxorna för att hindra honom att gå till ett möte. En annan gång gick hon till Rikets sal för att ställa till en scen i avsikt att avskräcka honom från att vara närvarande. Hans mor brukade slå honom. När han skulle hålla sitt första offentliga bibliska tal, gömde man hans skor, så att han måste låna ett par av en granne. Ändå tar han nu del i den kristna tjänsten hela sin tid, och han har kunnat hjälpa andra i sin familj andligen. I själva verket har han sagt just det som vi läser i Psalm 119:57—61: ”Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord. Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal. Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd. Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud. De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.”
7. Vilka välsignelser, trots motstånd, kunde en ung flicka glädja sig åt tack vare att hon förtröstade på Jehovas ord?
7 I en annan familj berättar dottern att det var hennes bror som lärde känna sanningen först och började intressera henne för den, men att deras mor av någon orsak genast ogillade detta. För att kunna fortsätta att studera måste de göra det i hemlighet, och de studerade under bordet för att inte bli ertappade, men inom kort satte deras mor stopp för detta, och de förbjöds till och med att nämna Jehovas namn i hemmet. Längre fram sändes dottern till en flickskola och tvingades gå i kyrkan, fastän hon bad prästen låta ett Jehovas vittne komma och studera med henne. Lärarna i skolan var mycket sarkastiska beträffande hennes trosuppfattningar, och många av hennes klasskamrater förlöjligade henne och försökte sätta i gång bråk. Längre fram, när hon lämnades i ett fosterhem — hos ett äkta par som var lutheraner — gav hon inte upp, trots att de var mycket svåra motståndare till hennes tro och till sist körde ut henne på gatan. På gymnasiet tog hon tillfället i akt att i samband med undervisningen i biologi tala till klassen över ämnet ”Blev människan till genom evolution eller genom skapelse?” Hon placerade sedan tjugofyra böcker bland eleverna och satte i gång ett bibelstudium. En av de ungdomar som hon studerade med är nu ett överlämnat vittne åt Jehova, och den här unga systern har varit reguljär pionjär i mer än tre år. Sådana erfarenheter som denna visar att ungdomar kan vandra på Jehovas väg trots det motstånd som kan komma, i det de i själva verket säger: ”Jag förtröstar på ditt ord. ... Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.” — Ps. 119:42—44; Pred. 12:1.
8. Hur kan äldste styrka unga människor som möter motstånd när de anstränger sig att följa Jehovas väg?
8 Församlingar med barn som möter sådant motstånd i familjen gör väl i att ge all tänkbar uppmuntran åt dessa unga. De äldste i församlingarna bör ge hjälp och uppmuntran inte bara åt familjer, utan alldeles särskilt åt ungdomar från hem som är söndrade i religiöst avseende, i det de talar med dem i Rikets sal, besöker dem i deras hem, om det lämpar sig, och inbjuder dem att ta del i andligt umgänge såväl som rekreation i den äldstes egen familj, när det är passande. Dessa unga vittnen bör veta att andra i församlingen är mycket intresserade av dem, och det är bra att tala med dem om det de gör, deras mål i livet, i det man ger faderliga och bibliska råd, när detta förefaller vara på sin plats. Allt detta ingår i arbetet att vara en äldste i församlingen, och det är ytterligare ett vittnesbörd om att den äldste uppskattar dessa unga som strävar efter att vandra på Jehovas väg trots hinder som läggs i deras väg. Genom sådan uppmuntran från deras medförbundna i församlingen kommer de unga att uppmuntras att säga: ”Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar. Jorden är full av din nåd [kärleksfulla godhet, NW], o HERRE; lär mig dina stadgar.” — Ps. 119:63, 64.
Ett fast ståndpunktstagande
9. Vilka skriftställen har hjälpt många unga att avge ett gott vittnesbörd för kristen neutralitet?
9 Kristna ungdomars ostrafflighet och neutralitet utmanas på många sätt, särskilt under deras år i skolan. En stridsfråga uppstår ofta i samband med nationalsånger eller skolsånger och flagghälsning, eftersom länderna vill ingjuta nationalism i eleverna. Unga kristna vittnen för Jehova har som skara stått fasta mot påtryckningar och därigenom bevarat sin kristna neutralitet, även om detta för somligas del har betytt att de förvisats från skolan. Men de som tänker på den bibliska principen i 2 Moseboken 20:4, 5 (”Du skall inte göra åt dig en skuren bild eller en gestalt lik någonting. ... Du skall inte böja dig ned för dem eller låta förmå dig till att tjäna dem” [NW]) och det föredöme som gavs av de tre trogna hebréerna enligt uppteckningen i Daniel, kapitel 3, vilka avhöll sig från bilddyrkan, har blivit styrkta till att uthärda dessa prövningar, och de har därigenom avgett ett utomordentligt vittnesbörd inför representanter för skolan och myndigheterna. — Ords. 20:11.
10. Hur ledde en ung skolflickas fasta ståndpunktstagande till välsignelse?
10 En elvaårig skolflicka i Kalifornien söktes upp av en skolkamrat, som frågade om hon var ett Jehovas vittne; skolkamraten menade att detta måste vara orsaken till att hon inte reste sig och sjöng med i nationalsången. Den flicka som frågade hade fått sitt intresse för sanningen väckt av sina äldre släktingar och ville ha ett bibelstudium, fastän hennes föräldrar inte var intresserade. Andra visade snart intresse för studiet, så att det en gång var elva stycken som studerade tillsammans under håltimmarna i skolan. Det förhållandet att en ung flicka tog fast ståndpunkt för vad hon tror på resulterade i ett gott vittnesbörd för andra.
11. a) Vilka andra stridsfrågor möter unga vittnen? b) Vilka påtryckningar till att kompromissa i fråga om bibelns principer har de unga mött, och hur har detta övervunnits?
11 Stridsfrågan om nationalismen är kanske inte stark, men det kan uppstå andra påtryckningar. En duktig elev uppmanas att trakta efter ”högre utbildning” eller kan lockas med materiella förmåner genom världslig anställning. (1 Tim. 6:17, 20, 21) I skolan ställs många inför påtryckningar att anpassa sig i fråga om klädsel och frisyr. Men unga vittnen har vägrat att vara klädda som världsliga ungdomar och undvikit att godta klädnormer som kan vara oblyga och kanske leda till omoraliskhet eller göra att de räknas till en upprorisk grupp. En ung syster fick uppleva att kamraterna retade henne och kallade henne ”oberörbar” på grund av hennes blygsamma klädsel, men hon förklarade helt enkelt att hon var ett Jehovas vittne och att detta var den norm hon höll fast vid. Fadern i en familj med sju barn berättade att de inte hade några problem med oblyg klädsel eller extrema frisyrer, eftersom föräldrarna yrkade på en viss hårlängd och blygsamhet i klädstilen. Detta har i själva verket varit till skydd för hans familj, eftersom de kläder som andra barn i grannskapet har nu förefaller mycket underliga för dem och de inte vill vara tillsammans med dem.
12, 13. Hur kan bibelns normer tjäna som ett skydd?
12 Dessa föräldrar har på liknande sätt kunnat ge sina barn vägledning i fråga om underhållning genom att ställa upp normer, som är förenliga med bibelns principer, när det gäller musik, läsning och television. Sådan fostran och övning är till stor hjälp längre fram, när barnen är i en ålder då de själva väljer sin underhållning, de filmer de ser, de sånger de sjunger och det de själva är intresserade av.
13 Fruktan för att misshaga Jehova kommer också att hjälpa till att avvärja påtryckningar i skolan — utmaningar att göra det eller det, däribland använda narkotika. (Ps. 111:10) Många unga vittnen har funnit att deras bästa skydd mot att komma i svårigheter eller få dåligt umgänge är att dela med sig åt andra av vad de tror. Om man är känd som ett vittne för Jehova, på grund av att man talar om bibelns sanning när man har tillfälle till det, kommer det att stöta bort dem som inte har ett gott hjärta eller höga normer, medan det verkar tilldragande på dem som har detta.
Att dela med sig av de goda nyheterna
14. Vad har många unga vittnen gjort för att dela med sig av sanningen i skolan? Återge några erfarenheter i församlingen.
14 Många unga vittnen har utnyttjat möjligheterna att dela med sig av de goda nyheterna i skolan, i det de vittnat för lärare och klasskamrater. Somliga har använt bibeln eller stoff ur Sällskapet Vakttornets publikationer som grundval för uppsatser eller kommentarer vid diskussioner i klassrummet. De gläder sig åt att kunna utnyttja gynnsamma tillfällen att vittna i skolan och erbjuder ibland intressanta specialnummer av tidskrifterna eller exemplar av Evolutionsboken, av vilken tusentals exemplar har placerats på detta sätt. De har funnit att psalmistens ord är sanna: ”Mera insikt än alla mina lärare har jag kommit att få, eftersom dina påminnelser är mig en angelägen sak.” — Ps. 119:99, NW.
15. Återge ett exempel på ett vittnesbörd som avgetts i skolan av en påpasslig ung person.
15 I Arkansas i Förenta staterna var det en flicka som kom ihåg en artikel i Vakna! om sömnad som skulle kunna vara lämplig vid en lektion i hemkunskap, och därför tog hon numret med sig till läraren, som läste artikeln för hela klassen. Längre fram tog hon med sig andra publikationer, och ett studium sattes i gång med läraren. I Tyskland var det ett ungt vittne som studerade en del om ämnet narkotika med tanke på att avge ett vittnesbörd under en diskussion i klassrummet, efter det att man sett en film om detta ämne. När läraren frågade honom vilka iakttagelser han som ett Jehovas vittne hade gjort, gjorde han så väl ifrån sig att han fick tala inför två klasser under två timmars tid, varvid han använde bibeln och de publikationer han hade tagit med sig. Därefter inbjöds han att tala inför sexton klasser under fyra timmars tid. Sammanlagt var det 691 elever som lyssnade till honom, och hundratals lösnummer placerades.
16. Hur har andra delat med sig av sanningen åt sina klasskamrater?
16 På Cypern hade en nioårig kristen pojke tillfälle att avge ett gott vittnesbörd, när en fråga om vad Jehovas vittnen tror kom upp i klassen. Efter några yttranden av andra sade han att eftersom han själv var ett vittne borde han vara bäst i stånd att besvara frågan, och sedan satte han i gång med ett improviserat tal som visade att Jehovas vittnen är kristna som tillber Jehova, eftersom han är Skaparen såväl som Jesu Fader. Han besvarade en invändning genom att framhålla att det förhållandet att vi inte tar del i väpnade stridigheter är i överensstämmelse med vad änglarna sade vid Jesu födelse: ”Frid på jorden bland människor, till vilka han har behag!” (Luk. 2:13, 14; jämför Matteus 11:25.) En annan som drog fördel av ett tillfälle att avge vittnesbörd var en ung kristen flicka i Kalifornien, som blev utvald att som den bästa i klassen hålla avskedstalet för sin avgångsklass. Detta vittne för Jehova talade inför 800 personer över ämnet ”Mitt hopp för framtiden” och avgav ett underbart vittnesbörd om bibelns löften. Men hon sade själv: ”Jag kunde inte ha gjort det utan Jehovas hjälp.”
17. a) Vilken del har åstundan och ansträngning i att möjliggöra en sådan utmärkt erfarenhet som den som det unga vittnet i Chile hade? b) Hur tillämpar unga förkunnare som avger ett vittnesbörd tanken i Psalm 119:46—48?
17 Har du utnyttjat sådana möjligheter att avge ett vittnesbörd? Du kan få ett underbart privilegium i likhet med det som en trettonårig förkunnare av Guds rike i Chile hade. Hennes lärare sade till klassen att bibeln är en myt och att evolutionen är sann, och därför sade förkunnaren några ord för att förklara varför hon inte var av samma åsikt. Det dröjde inte länge förrän några av eleverna bad henne undervisa dem från bibeln, och inom kort hade hon en grupp på tjugosju stycken som hon undervisade två gånger i veckan. Hon förberedde sig omsorgsfullt och hade till och med skriftliga repetitioner med dem. Mot slutet av året samtyckte skolans rektor till att dessa prov skulle betraktas som en del av deras reguljära skolarbete. Nu är det tre barn ur denna grupp som kommer till mötena. — Ps. 119:46—48.
18. Hur har många med glädje kunnat tjäna Jehova under ungdomen, och vad har blivit gagnet av detta?
18 Andra har utnyttjat lovdagar och skolferier för att använda sin fritid i tjänst på fältet, och många som är döpta har tagit del i det tillfälliga pionjärarbetet. Detta tjänar till att bygga upp deras egen andlighet såväl som till att visa andra hän till församlingen. Ofta leder denna tillfälliga pionjärtjänst till predikotjänst på heltid. En ung kristen flicka som har ägnat sig åt sådant heltidsarbete under fyra år skrev för inte så länge sedan: ”Jag önskar att jag kunde förmedla till alla unga bröder och systrar den glädje man kan få av att tjäna Jehova i sin ungdom. Många unga kan mena att de blir alltför bundna om de tar del i predikoarbetet hela sin tid, men i verkligheten är det alldeles tvärtom. Man känner det som om man hade mera frihet, eftersom man vet att man gör det som man bör göra, och när man då har tid för sig själv, kan man glädja sig åt den med verklig sinnesfrid och ett rent samvete.”
19. Vad bör vi begrunda, när vi ställer upp våra mål i livet, och hur kan de unga bli hjälpta i fråga om detta?
19 De mål som ställs fram inför de unga av deras familj såväl som av församlingen hjälper dem att vandra på Jehovas väg. Vilka mål har du? Tänker du på heltidstjänsten och på att göra Jehovas vilja? Eller är dina mål helt enkelt inriktade på personliga intressen, på att skaffa ett arbete, köpa en bil, se fram emot äktenskapet? Det är inget orätt med sådana mål, men enbart i sig själva saknar de ett viktigt element som ger glädje åt livet — tjänsten för vår Skapare. De liknar de begär som människorna på Noas tid hade, de om vilka det står att de ”tog ingen notis” om Noas varning, ”förrän floden kom och sopade bort dem allesammans”. (Matt. 24:38—42, NW) När barn av sina föräldrar får uppmuntran att sätta tjänsten för Riket först i sitt liv, ger de glatt gensvar. Det har förhållit sig så för en familj med fem flickor, som alltid uppmuntrades att göra pionjärtjänsten till sitt mål sedan de slutat gymnasiet. Nu är det tre av dem som tar del i denna verksamhet, och deras yngre systrar har varit med i den tillfälliga pionjärtjänsten tillsammans med sina föräldrar.
20. Vad kan unga vittnen göra för att hjälpa församlingen på olika sätt som uppskattas i hög grad?
20 Oberoende av om man träder in i predikoarbetet på heltid eller inte, kan alla bidra med uppbyggande kommentarer under mötena och ha del i programmet för skolan i teokratisk ämbetsutövning i Rikets sal. De ansträngningar som de unga gör för att ta del på detta sätt uppskattas i hög grad av alla. Andra gläder sig åt att ha en andel i att hålla lokalen ren och presentabel. Många ungdomar har arbetat tillsammans med de äldre i församlingen, när man byggt en Rikets sal, och då har de inte bara lärt sig en del om byggnadsarbete, utan också funnit glädje i uppbyggande andligt umgänge med sina bröder. Och därefter finns det möjligheter att sköta om gräsmattan och uteområdena eller hjälpa till med sådant som behöver göras inomhus — göra i ordning på podiet, sköta mikrofonerna, hjälpa till med städningen eller andra göromål. Många talar med uppskattning om det goda uppförande som de unga förkunnarna visar i Rikets sal. Hur trevligt är det inte när unga bröder och systrar hälsar på besökare och presenterar sig, eller när de samtalar med en talare och ger uttryck åt uppskattning av hans föredrag! Och eftersom så många barn kommer till mötena, är det goda föredöme, som visas av dem som har lärt sig att uppföra sig artigt och vara uppmärksamma under programmet, till mycket stor hjälp för att ge de nya eller yngre ett exempel att efterlikna.
21. Vilka privilegier ligger framför dem som vandrar på Jehovas väg?
21 Många föräldrar har vittnat om den lycka det har gett dem att se sina barn göra framsteg i andligt avseende, övervinna världsliga påtryckningar och trakta efter privilegier av tjänst, i det somliga blir pionjärer eller missionärer, somliga kan ägna sig åt arbetet som krets- eller områdestillsyningsman, medan andra blir medlemmar av en Betelfamilj och många är biträdande tjänare och äldste i församlingarna. En stor del av dessa framsteg kan tillskrivas den goda grundval som lades när de var unga. Genom att de unga samarbetar i sådana anordningar inom familjen och församlingen kan de förvänta att Jehova skall välsigna och belöna dem. — Ords. 22:6.
22. Vilken nutida tillämpning har 2 Moseboken 20:12?
22 Det är inte lätt att vidmakthålla ostraffligheten, när man ställs under påtryckningar från denna tingens ordning, men de som är beslutna att vandra på Jehovas väg kommer att få hans välsignelse och stöd. I 2 Moseboken 20:12 ges rådet: ”Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.” Dessa ord gavs åt Israel innan man gick in i det utlovade landet, och de har därför särskild innebörd nu, då vi närmar oss slutet av den nuvarande tingens ordning och ser den nya rättfärdiga ordningen snabbt nalkas. Det är viktigt att de unga har respekt för och hedrar inte bara sin far och sin mor, utan också den himmelske Fadern, Jehova, och hans hustrulika organisation. (Ords. 1:8, 9) Genom att göra det kan de med förtröstan se fram emot en plats i den nya ordning som Jehova har utlovat. Ja, vi uppskattar verkligen de unga som vandrar på Jehovas väg. — Ords. 3:1—7.