Frågor från läsekretsen

● Vi har fått en hel del förfrågningar från gifta personer om sådant som gäller det sexuella området med anledning av en del uppfattningar som har fått omfattande publicitet från världsligt håll. Det har varit frågor som gällt det intima umgänget mellan man och hustru, födelsekontroll, sterilisering och abort. Vi skall här kommentera dessa frågor, i den utsträckning som vi menar oss ha bemyndigande att göra det.

Äktenskapet härrör från en gudomlig källa: Jehova Gud. Det var människans Skapare som gav Adam en hustru såsom ett komplement till honom. Var avsikten med detta att deras gemenskap skulle vara helt platonisk, att inga sexuella handlingar skulle förekomma mellan mannen och hustrun? Nej, inte enligt bibeln. I den läser vi att Gud gav följande anvisning åt det första människoparet: ”Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden.” — 1 Mos. 1:28, NW.

Detta hjälper oss att förstå hur Jehova själv betraktar äktenskapet. Huvudsyftet med det är fortplantning, barnafödande. (1 Mos. 1:28; 2:18) Detta skulle inte åstadkommas genom partenogenes, dvs. utveckling av ett ägg utan befruktning. Lydnad för Guds anvisningar krävde tvärtom könsförbindelser mellan mannen och hans hustru. Sådan kysk och angenäm intim samvaro bör följaktligen inte anses vara något orätt eller skamligt. Det är tvärtom något ärbart och heligt, ett medel att vidarebefordra mänskligt liv. Bibeln framhåller emellertid klart och tydligt att bland de kristna får sexuellt umgänge endast förekomma mellan en äkta man och hans hustru. Skaparen fördömer sexuella förbindelser utanför äktenskapets ram: ”Otuktiga människor och äktenskapsbrytare skall Gud döma.” — Hebr. 13:4.

Men en del personer har ställt frågor beträffande vissa sexualvanor, eftersom de vet att det intima umgänget mellan man och hustru också tjänar till att tillfredsställa den lidelsefulla åtrån. Vi har känt oss nödsakade att svara att det inte är utomstående människors sak att föreskriva hur ett gift par skall handla, när det gäller detta intima drag i deras äktenskapliga samliv.

Gud försåg mannen och kvinnan med deras könsorgan för att de skulle använda dem till att fullgöra det ädla och hedervärda uppdraget att vara ”fruktsamma och bli många”. Vi behöver inte beskriva hur dessa organ samverkar för det ändamålet. Avsikten med dem är uppenbar. Gifta människor är medvetna om hur väl den äkta mannens organ är avpassat för hustruns moderslida för att tjäna det allvarsfulla syftet att fortplanta liv.

Somliga människor har emellertid gjort gällande att precis allt som kan försiggå mellan en äkta man och hans hustru skulle vara tillåtet. En sådan syn på saken har emellertid inget stöd i bibeln. I Romarna 1:24—32, där det talas om både män och kvinnor med otillbörliga sexualvanor, däribland lesbisk kärlek och sodomi, nämner bibeln ”det naturliga bruket av kvinnan” (NW). Den påvisar alltså att om man använder fortplantningsorganen på ett sådant förvänt sätt, för att tillfredsställa en lysten åtrå efter spännande sexuella upplevelser, är detta något som Gud inte godkänner. Samma sak gäller i förbindelse med äkta par; de får inte förvända det ”naturliga bruket av kvinnan”. På många håll stöder också landets lag denna ståndpunkt, i det att den förklarar vissa handlingar mellan man och hustru för olagliga. Om förhållandena i Förenta staterna hette det till exempel i tidskriften Time för 8 augusti 1969: ”Sodomi är en olaglig handling i nästan varje stat, även mellan äkta makar.” (De som inte känner till hur man utför sådana perversa handlingar bör vara tacksamma för detta, ty Jehova Gud uppfordrar de kristna att vara ”barn i ondskan”. — 1 Kor. 14:20.)

På grund av sina ömsesidiga behov har den äkta mannen och hans hustru tillfälle att genom sitt intima äktenskapliga umgänge visa öm kärlek och varm tillgivenhet för varandra. Är det då förenligt härmed, om någon i själviskhet begär att den andra parten skall ta del i att förnedra fortplantningsorganen, i det att han handlar på ett sådant sätt, som den andra parten finner anstötligt, bara för att få tillfredsställa sig själv? Handlar han då ömt och kärleksfullt? Ingen människa vid sunt förstånd skulle missbruka sin egen kropp eller påtvinga den en handling som är ytterligt motbjudande. Bibeln talar om att man och hustru är ett kött. (Ef. 5:28—31) Skulle då en kärleksfull man eller hustru, som är vid sunt förstånd, pocka på sexuella handlingar som den andra parten med all rätt anser vara onaturliga och vidriga? Rätten att råda över den andra partens kropp måste naturligtvis begränsas och påverkas av bibelns principer. — 1 Kor. 7:1—5; Ords. 5:15—19.

Det finns de som menar att det visserligen kan vara nödvändigt för den ogifte att utöva självbehärskning i sexuella ting men att sedan man väl är gift är inte detta nödvändigt. Detta är emellertid en felaktig uppfattning. Självbehärskning är en av andens frukter, och den bör påverka allt man gör. (Gal. 5:22, 23) Eftersom det vanligen är så att mannens sexuella behov är starkare, talar detta för att han måste ådagalägga ett större mått av självbehärskning, även om hustrun kärleksfullt vill söka tillfredsställa honom. Han bör bevisa henne ”all ära” såsom ”det svagare kärlet”, det kvinnliga. (1 Petr. 3:7) Och detta kan han delvis göra genom att visa att han förstår att hon i sexuellt avseende är annorlunda än han. Om han skall kunna leva ”på förståndigt sätt” tillsammans med henne, får han inte uteslutande tänka på att snabbt kunna tillfredsställa sig själv hur och när han vill, utan han bör ta hänsyn till henne såväl fysiskt som emotionellt.

Vi kan emellertid inte säga mer än vi här har gjort om äkta makars intima umgänge. Genom att låta kärleken, hänsynen och osjälviskheten komma till tals måste äkta makar själva avgöra hur de skall handla. De kan tänka på hur viktigt det är med självbehärskning och att ”det ligger mera lycka i att ge än i att ta emot”. — Apg. 20:35, NW.

I samband med detta kommer vi in på frågan om födelsekontroll. Såsom vi sade från början är fortplantning äktenskapets huvudsyfte enligt bibeln. Vi tror fullt och fast att barn är en välsignelse eller att, såsom det heter i Psalm 127:3: ”Livsfrukt [är] en lön.” Men innebär det att alla kristna måste gifta sig och sätta barn till världen? Är Guds tjänare i våra dagar pliktiga att på sig tillämpa de föreskrifter som Gud gav Noa och hans söner: ”Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden”? — 1 Mos. 9:1, NW.

Nej, bibeln säger inte att detta är en skyldighet i våra dagar. Jesus själv framhöll att somliga lärjungar skulle avstå från giftermål ”för himmelrikets skull”. (Matt. 19:10—12) Och under inspiration förklarade aposteln Paulus uttryckligt att den som är ogift har större frihet att tjäna Herren. (1 Kor. 7:32—34, 38) Somliga kristna äkta par har också, för att äga större frihet att tjäna Gud, av hälsoskäl eller av ekonomiska skäl, beslutat att genom födelsekontroll begränsa sin familjs storlek. I bibeln talas det inte direkt om födelsekontroll, och därför kan varje enskilt gift par begrunda de här dryftade sidorna av saken och själva fatta beslut. De som nu söker undvika att få barn överträder inte någon av Gud given befallning till de kristna, men de som skaffar sig barn nu handlar inte heller otillbörligt när de gör det. — Gal. 6:5.

Det finns ett stort antal metoder för födelsekontroll. Det är inte vår sak, såsom ett bibelsällskap, att rekommendera eller godkänna någon av dem. Om ett äkta par önskar bedriva födelsekontroll — och låt oss understryka att detta helt och hållet är ett personligt beslut — måste de själva bestämma hur de skall göra det. Vissa preventivmedel kan ha fysiska biverkningar. Det är följaktligen en sak man måste tänka på. En annan sak som man måste överväga är om man, genom att följa en viss metod, på ett eller annat sätt kommer att bryta mot kristna principer.

Forskarna själva är till exempel inte säkra på hur de preventivmedel fungerar, som gemensamt kallas intrauterina medel (livmoderinlägg) eller bara ”spiraler”. I en rapport från ett av Förenta nationernas organ, Världshälsoorganisationen, hette det år 1968: ”Om närvaron av ett intrauterint medel inverkar på befruktningen hos en kvinna eller inte är något som inte slutgiltigt har kunnat bevisas. ... De rön som man har gjort i förbindelse med andra livsformer antyder att förklaringen till att de intrauterina medlen gör däggdjur ofruktsamma inte är att de förhindrar en förening av äggcell och sädescell [befruktning] i äggledaren.” (Technical Report Series nr 397, sid. 11) OM dessa inlägg i livmodern medger befruktning men avbryter utvecklingen av ett befruktat ägg vid en senare tidpunkt, blir det från bibelns ståndpunkt sett fråga om abort. (Abort kommer vi att dryfta längre fram.) Såsom ett bibelsällskap har vi inte utfört några experiment med livmoderinlägg, och därför kan vi inte säga hur det förhåller sig. Varje gift par måste ta de olika faktorerna i övervägande och inför Gud villigt axla ansvaret för det beslut de fattar.

En preventiv åtgärd, som förordas av många i världen, är frivillig sterilisering. Man kan genom kirurgiska ingripanden göra en man eller en kvinna steril i barnbegränsningssyfte. Ibland kallar man dessa ingripanden ”temporära”, därför att man påstår att verkan av dem kan upphävas genom ny operation, men faktum kvarstår att när det gäller de 4 procenten, som begär sådan ny operation, är det bara i knappt hälften av fallen som operationen lyckas, och även om den lyckas, föreligger mycket stora risker för kvinnor i samband med efterföljande havandeskap. På goda grunder framhöll därför en skribent att ”sterilisering måste anses vara en permanent, oåterkallelig åtgärd”. (Vad vi här avser är naturligtvis en operation med sterilisering som motiv, inte en operation som sker i syfte att avlägsna förstörda vävnader, t. ex. vid livmodercancer. I detta senare fall kan förlusten av ens fortplantningsförmåga bli den ledsamma och kanske oundvikliga följden av operationen, men den är inte själva syftet med den.)

Vad är då den bibliska synen på sterilisering, antingen den kallas ”temporär” eller inte? Gud tillät inte sterilisering bland israeliterna. Han förbjöd tvärtom sin nation att göra människor till snöpingar eller eunucker med orden: ”Ingen som är snöpt, vare sig genom krossning eller genom stympning, skall komma in i HERRENS församling.” (5 Mos. 23:1) Vidare utfärdade han lagar till skydd för fortplantningsförmågan. Om en gift kvinna utsatte en mans fortplantningsförmåga för fara, när mannen var inbegripen i slagsmål, skulle hon bestraffas hårt. — 5 Mos. 25:11, 12.

Det är sant att de kristna inte är pliktiga att hålla Mose lag. (Rom. 6:14) Men vill man verkligen veta vad Gud menar om en sådan sak som sterilisering? De här givna upplysningarna är den enda antydan som finns i bibeln. De som är andligen mogna sätter stort värde på att äga insikt i Guds syn på saken, så att de kan handla i överensstämmelse med den. Det kan naturligtvis förefalla somliga människor som om man genom att välja sterilisering skulle undgå de större kraven på självbehärskning eller de faror som är förbundna med havandeskap för en kvinna med klen hälsa, men lägg märke till den inställning som kommer fram i Psalm 143:10 (NW): ”Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud. Din ande är god; må den leda mig i rättrådighetens land.” Mogna kristna i denna tid visar sig ha samma inställning då de fattar sina beslut.

Till sist är det på sin plats att vi i det här sammanhanget också säger något om abort. I allt större utsträckning ropas det nu i världen på ändringar av abortlagarna. Förslagsställarna framhåller ofta att legal abort bör få ske, när en legitimerad läkare ”tror att det föreligger betydande risker för att ett fortsatt havandeskap i hög grad kommer att försämra moderns fysiska eller mentala hälsa eller att barnet kommer att födas med svåra fysiska eller mentala skador”, eller avger ett utlåtande med någon liknande formulering. Vi tar inte ställning i en sådan rättssak, men vi kan uttala oss om vad bibeln har att säga i förbindelse med frågan om det är tillåtet för en kristen att företa abort.

En grundprincip, som den här frågan berörs av, är den bibliska uppfattningen att livet är en gåva från Gud och är heligt. Både till Noa, såsom stamfader till människosläktet efter syndafloden, och till Israels nation utfärdade Jehova förbud mot mord, mot att ta en annan människas liv. (1 Mos. 9:5, 6; 2 Mos. 20:13) Men när börjar människolivet? Teologer och vetenskapsmän har dryftat den frågan fram och tillbaka. Men vad de kristna intresserar sig för är Jehovas synpunkt.

Enligt Guds lag, som gavs genom Mose, ansågs det växande människofostret eller embryot vara ett liv, en själ. Gud förklarade: ”Om män träta med varandra och någon av dem stöter till en havande kvinna, så att hon föder fram sitt foster, men eljest ingen olycka sker, så böte han. ... Men om olycka sker, skall liv [eller: själ] givas för liv” eller själ. (2 Mos. 21:22, 23) Lägg märke till att Gud inte sade att denna regel skulle gälla först ett visst antal veckor efter det att havandeskap har inträtt. Om kvinnan var gravid, skulle en handling som medförde döden för det växande barnet hos henne — det som med tiden, under normala omständigheter, skulle leva som en enskild själ — betraktas såsom mord.

Alltså är abort, som företas bara för att man vill bli av med ett barn som man inte vill ha, detsamma som att uppsåtligt ta ett mänskligt liv. (1 Joh. 3:15) Samma sak gäller när det blir fråga om att företa abort bara därför att en läkare anser att man genom att låta havandeskapet fullbordas utsätter modern för skada till hälsa eller liv.a Det är gott att tänka på att medicinska uppfattningar, även om de är aldrig så ärligt och uppriktigt motiverade, likväl bara är uppfattningar. Enligt ett UPI-meddelande hade en kvinna i Hull i England ett så allvarligt hjärtfel att hon måste lita till en elektrisk apparat för att stimulera hjärtat. När hon blev gravid, sade läkarna att ”förlossningsarbetet skulle bli för ansträngande”. De tillrådde abort. Men hon vägrade att gå med på abort. Hon sökte medicinsk hjälp för att hålla sig vid liv. Slutligen födde hon en frisk och duktig dotter, och när hon höll det nyfödda barnet i famnen sade hon: ”Hon är värd risken.”

Till följd av ofullkomlighetens verkningar är risker förbundna med så gott som alla havandeskap. Hur tacksamma kan vi inte vara för att Gud har lovat att ändra på förhållandena i framtiden och återställa den mänskliga fullkomligheten och hälsan, ja, också uppväcka dem som har varit trogna mot honom. Därför är det sannerligen mycket förståndigt att man i denna tid gör vad man kan för att bevara det mått av liv och hälsa, som man har, men att man undviker att göra något som kan medföra att man förverkar sina förhoppningar att vinna evigt liv i fullkomlighet. — Matt. 16:25—27; Upp. 21:8.

Låt oss till sist framhålla att vi är på det klara med att det finns många personliga uppfattningar, när det gäller födelsekontroll och sexuellt umgänge inom äktenskapet. Vi har inte sökt ta upp dem alla, och vi önskar inte heller göra det. I den här redogörelsen har vi velat framhålla vad vi kan finna i bibeln. Somliga personer kanske skulle önska att vi gav dem mera detaljerade råd i de här ämnena eller fattade beslut åt dem. Det kan vi inte göra. Vi hoppas emellertid att det som har framhållits här skall bli till gagn och nytta.

[Fotnoter]