Hur man bör läsa bibeln
ATT läsa bör vara detsamma som att tänka, och detta gäller i synnerhet i fråga om bibeln. Hur många människor finns det inte som läser och läser om vissa delar av bibeln utan att förstå det som de läser och ibland utan att ens försöka förstå det! Hur kan man få det största gagnet av att läsa bibeln?
Om man skall ha framgång i sin bibelläsning, är det vissa betydelsefulla ting som man måste iaktta. Man måste till exempel ha en rätt sinnesinställning. Denna inställning bör kunna jämföras med den som ett förtroendefullt barn har till sin far, ty när man läser bibeln söker man undervisning från sin himmelske Fader. Man bör vara ödmjuk och läraktig, avlägsna alla förutfattade meningar ur sinnet, så att man kan lära av Gud. Det är också viktigt att man vänder sig till Gud i bön om vishet och insikt och visar att man erkänner bibeln vara det som den ”i sanning är — ... Guds ord”. — 1 Tess. 2:13, NW.
När man läser bibeln, måste man också tänka på hur man känner sig rent fysiskt. Det är inte lätt för sinnet att vara vaket, om magen är full med mat. Om man är mycket trött, kan det vara bättre att ta sig en liten lur eller förlägga lässtunden till en annan tid. Man bör sitta i någorlunda ro, ha god belysning och någon luftväxling, i all synnerhet sommartid.
Så kommer vi till frågan när man bör läsa bibeln. Försök läsa bibeln varje dag. Avsätt en kvart eller hellre en halvtimme dagligen. Några kanske finner att de har tid före frukosten, andra kanske tycker att de kan utnyttja en vilostund mitt på dagen bäst, och åter andra tycker att det är bäst att läsa bibeln strax innan de går till sängs.
Var skall man börja läsa? Om du inte har läst bibeln från pärm till pärm någon gång tidigare, då är det bra att göra det, så att du får en helhetssyn på den. Ja, något av det viktigaste när det gäller god läsning är att man får ett helhetsintryck, och detta gäller även om enskilda kapitel i bibeln. Sedan du har läst bibeln från pärm till pärm, önskar du kanske läsa den på annat sätt, till exempel välja ut vissa böcker eller kapitel att läsa. Många av dem som ägnar sig åt bibelstudium försöker läsa åtminstone ett kapitel om dagen genom att läsa hela det kapitel, varifrån ”dagens text” är hämtad. (Se sidan 215 i detta nummer.) Detta har visat sig vara ett utmärkt tillvägagångssätt, som gjort det möjligt för dem att få större behållning av sin begrundan av dagens text.
Tänk för att vinna insikt!
Vad innebär det att läsa? ”Att läsa”, säger professor William H. Armstrong i sin bok Study Is Hard Work, ”är detsamma som att tänka. Glöm inte denna viktiga sats. ... Läsningen består i att du väger och jämför de uppfattningar som du tillägnar dig av den tryckta texten. Detta är att tänka.” Sorgligt nog förhåller det sig såsom Ernest Dimnet säger i sin bok Konsten att tänka ”att läsning, så som den praktiseras av de flesta människor, icke är annat än ett sätt att icke tänka”. Ja, många människor läser för att INTE BEHÖVA TÄNKA! De försjunker i romaner som är på modet och i tidskriftsnoveller och får i någon mån sitt sensationsbegär stillat; men att ägna sig åt sådan läsning är inte detsamma som att tänka. För många människor är ”läsning” ett sätt att slå ihjäl tiden under en värdig täckmantel.
När man läser bibeln, bör man ta sig i akt för passivitet hos sinnet. Tillämpa de principer som kännetecknar goda studievanor. ”Alltför ofta ’studerar’ vi våra uppgifter utan att ha sinnet inriktat på det vi sysslar med”, heter det i This Is the Way to Study, ”i den fåfänga förhoppningen att det tryckta ordet, genom att vi flyktigt betraktar det, på något sätt skall påverka oss utan att vi behöver tänka alls. ... Att rätt och slätt läsa är i varje fall inte detsamma som att studera; överge den uppfattningen att du studerar, när du bara låter en lång rad intryck strömma genom ditt passiva sinne. Ingen annan vana, som man hänger sig åt under förevändning att man söker lära, kan vara ett större slöseri. ... Inrikta dig på att bara använda hälften av överläsningstiden till att läsa din läxa. Använd den andra hälften av tiden till att göra bruk av det som du har lärt dig. Tänk över det som du har studerat. ... Gör uppehåll efter varje stycke eller paragraf, efter varje avsnitt eller kapitel och begrunda innebörden i det som du har läst. Om du inte har fått fullt och helt grepp om innebörden, så se till att du får saken klarlagd i ditt sinne, innan du söker gå vidare.”
När du så har fått ett helhetsintryck, är avsikten med din bibelläsning inte rätt och slätt att komma igenom ett visst avsnitt. Det finns en del människor som gärna talar om för andra hur många gånger de har läst igenom bibeln från pärm till pärm. Varje gång de på nytt läser igenom den går de utan skrupler förbi sådant som de inte förstår. Om du inte använder omkring hälften av den anslagna tiden till att begrunda, kommer du att få ringa utbyte av den tid du ägnar åt läsning. Detta innebär att farten blir ganska långsam, eftersom avsikten med läsningen är att man skall begrunda och vinna insikt i det lästa — inte bara hinna med ett visst antal sidor. På grund av bibelns beskaffenhet blir inte den som hastigt ögnar igenom den belönad med djup och bestående insikt och urskillning.
I sitt brev till Timoteus betonade aposteln Paulus behovet av att tänka: ”Tänk på detta.” Och återigen: ”Ägna ständig eftertanke åt vad jag säger. Herren skall verkligen giva dig urskillning i allt.” (1 Tim. 4:15; 2 Tim. 2:7, NW) Timoteus skulle göra mera än bara läsa Paulus’ brev. Han skulle tänka på de principer som de innehöll. Sådana principer utgör regler för handlingssättet, och denne unge tillsyningsman skulle tänka på hur och när han skulle tillämpa dessa principer. Principerna måste stå levande för hans sinne, så att han, om det uppstode problem, skulle kunna säga: ”Så här skall vi bete oss, och den här principen är tillämplig i det här fallet.” Genom att tänka och begrunda skulle alltså Timoteus vinna urskillning. Gudomlig urskillning skulle inte komma genom att Timoteus hade ett passivt inställt sinne utan genom att han följde rådet: ”Tänk på detta.”
Tillämpning på en själv och frågor
Vilka hjälpmedel finns det som kan göra ens bibelläsning fruktbärande? Först och främst bör man tillämpa det man läser på sig själv. Den som läser bibeln måste vara redo att få en ny syn på sig själv, även om detta kan vara smärtsamt, och han måste framför allt vara villig att ändra sin inställning och sitt handlingssätt i överensstämmelse med de nya uppfattningarna. Under det att du läser, bör du alltså ge akt på sådana principer som har med ditt liv att göra. Fråga dig själv: Hur inverkar detta på mitt liv? Är det här en maning till mig att vidta några förändringar för att min inställning eller mina handlingar skall bringas till överensstämmelse med det som Gud här säger vara sin vilja? När till exempel en Guds sanne tjänare läser Paulus’ förmaning: ”Fortsätt med att göra allt utan knot och invändningar”, rannsakar han sitt hjärta för att se om han verkligen rättar sig efter Guds vilja i detta stycke. — Fil. 2:14, NW.
När den kristne läser bibeln, är han alltså ständigt beredd på att finna och redo att tillämpa principer som han kan ha till ledning i sitt dagliga liv, och inte nog härmed: Han tänker också på hur bibelverser som han läser stöder bibliska sanningar som han dryftar i sin förkunnartjänst för Riket. I syfte att bruka dessa verser längre fram antecknar han dem. En förkunnare kommer kanske på sig med att ofta citera Uppenbarelseboken 21:4 för att visa andra människor att den död som vi ärvt från Adam skall tillintetgöras; men när han så läser femtonde kapitlet i Första Korintierbrevet lägger han märke till dessa ord: ”Ty han måste härska som konung, till dess Gud har lagt alla fiender under hans fötter. Såsom den siste fienden skall döden tillintetgöras.” Och då bereder sig denne Guds tjänare på att använda denna framställning, när han undervisar andra om Guds uppsåt. — 1 Kor. 15:25, 26, NW.
Till hjälp för sig vid läsningen kan man också ställa frågor, sådana som dessa: ”Varför är det på det sättet?” och ”Varför inträffade detta?” Sådana frågor sätter tankarna i rörelse. Någon kanske läser Matteus 4:1, 2: ”Därefter blev Jesus av Anden förd upp i öknen, för att han skulle frestas av djävulen. Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han omsider hungrig.” Och då frågar han sig: ”Varför måste Jesus vara där fyrtio dagar och fyrtio nätter?” Man kan resonera som så att Jesus använde denna tid väl, genom att han begrundade Guds ord. Men var det inte i alla fall en mycket lång tid? När man tänker på saken, kanske det kommer för en att både Mose och Elia var med om händelser som tog lika lång tid i anspråk. (2 Mos. 24:18; 34:28; 5 Mos. 9:25; 1 Kon. 19:8) När man tänker vidare över detta, påminns man kanske om synen på förklaringsberget, då Jesus blev förklarad och Mose och Elia syntes tillsammans med Jesus; och genom en sådan idéassociation vinner man klarhet i saken: Jesus begav sig upp i öknen och var där just så länge, för att det skulle stämma överens med förebilderna, och förklaringsscenen krävde en sådan överensstämmelse. Genom att man ställer frågor till sig själv och därpå begrundar saken, kan man alltså med hjälp av jämförelse eller association vinna mycket större insikt.
Den profetiska innebörden och bakgrunden till händelser
När du läser, bör du alltså ge akt på uppfyllelser av profetior, både profetiornas uppfyllelse i mindre och i större skala. När du läser Lukas’ nionde kapitel, som handlar om Jesu förklaring, kanske du, om du är vaken för den profetiska innebörden, frågar dig själv: ”Vad innebär det här egentligen?” Om du inte kan komma på ett godtagbart svar sedan du tänkt över saken, så gör litet efterforskning. Sök upp skriftställesförteckningen i någon av Vakttornets publikationer. Leta reda på Lukas 9:29, 30 (eller de motsvarande verserna hos Matteus och Markus) eller sök i ämnesregistret efter ordet ”Förklaringen”. På så sätt kan du få veta att synen på förklaringsberget föreställde Jesu närvaro i Rikets makt och härlighet och vittnade om att han skulle utföra ett verk som påminde om både Mose och Elias verk. Du får också veta att denna syn för Petrus utgjorde en uppfyllelse av Jesu löfte att några av hans lärjungar inte skulle smaka döden, förrän de hade fått se Människosonen komma i sin konungsliga makt.
Ibland när du läser kan du ha lust att ta reda på bakgrunden till händelser och förhållanden, vilket ökar din insikt om innehållet. Låt oss föreställa oss att du är i färd med att läsa Esters bok och att du lägger märke till att handlingen till stor del försiggår i ”Susans borg” eller i ”staden Susan”. (Est. 1:2; 3:15) Då undrar du: Var ligger den staden? Hur såg den ut? Om du rådfrågar en biblisk uppslagsbok, får du veta att Susan i själva verket var den persiska kungliga skattkammarstaden Susa och att den var konungarnas vinterresidensstad. I något uppslagsverk kanske du rentav hittar en flygbild av ruinerna efter staden Susa och du får veta att den låg på en slätt mellan floderna Kercha (Choaspes) och Karun i sydvästra delen av det nuvarande Iran. Namnet ”Susan” får nu en mycket rikare innebörd för dig, när du läser denna skildring, där namnet så ofta förekommer.
Hur man kan komma ihåg det man läser
Vissa kapitel i bibeln går mycket lätt att göra levande för sinnet, vilket är en stor hjälp till att komma ihåg. För de flesta av oss är orden de verktyg, med vilka vi utför det mesta av vårt tänkande, men orden kan vi inte så lätt återkalla i minnet som bilder eller synintryck. Detta kan vara orsaken till att somliga människor säger att de kan komma ihåg en människas anletsdrag, men de minns inte vad hon heter. En hel mängd ord, som förklarar en situation, kan man ofta ersätta med ett synintryck. Föreställ dig helt enkelt den scen som orden vill beskriva.
Vi tänker oss att du läser Johannes’ tjugoförsta kapitel, som talar om att lärjungarna har gått för att fiska, att Jesus uppenbarar sig för dem, att de får en väldig mängd fisk i nätet, 153 stycken, att Petrus kastar sig i vattnet och simmar mot Jesus, att de äter frukost vid sjöstranden och att Jesus förehåller Petrus att det är viktigt att han lär och undervisar andra. Måla så för din inre syn en bild av det som hände: Där är lärjungarna i en båt ute på sjön, men de har ingen fiskelycka. Föreställ dig att Jesus säger till dem att de skall kasta ut nätet på andra sidan; se för din inre syn hur det väldiga nätet vimlar av fisk, hur Petrus med ett väldigt plask dyker ned i vattnet och med kraftiga simtag når fram till Jesus, föreställ dig kolelden och måltiden bestående av bröd och fisk. När den som läser skildringen kommer till Jesu förmaning till Petrus: ”Föd mina får”, kanske han ser för sig en flock med får i närheten, som Jesus pekar på. Om man skaffat sig sådana synintryck, kommer man ihåg mycket av detta kapitel hos Johannes.
Ett annat medel, som påminner om att leva sig in i skildringen, består i att göra en sammanfattning av längre skildringar och utforma korta satser, som var och en erinrar om många ting som hör ihop med de ord man skrivit ned. Det är ägnat att förvåna hur mycket vetande man kan bli påmind om med hjälp av ett sådant kortfattat utkast. Låt oss åter ta Johannes 21 såsom exempel, och låt oss se hur man med några korta satser kan återge innehållet i ett helt kapitel.
Jesus uppenbarar sig vid Tiberias’ sjö
A. Stor fiskfångst genom underverk
B. Petrus skall ge föda åt får
C. Johannes skall leva kvar tills Jesus kommer
Om du helt skall tillgodogöra dig innehållet i ett kapitel, måste du göra en sammanfattning av det i ditt sinne, innan du går vidare till ett nytt kapitel. Ett bra sätt är att göra ett sådant här sammandrag. Begrunda ingående dina anteckningar. Lägg dem åt sidan och försök komma ihåg de ord du skrivit. Tänk så efter om du kan påminna dig många viktiga ting som hör ihop med dem.
Du kan alltså göra mycket för att ditt bibelläsande skall bli fruktbärande. Läs på ett sådant sätt att du förstår. Skaffa dig ett helhetsintryck. När det är lämpligt så sök reda på upplysningar som ger en viss bakgrund och kan öka insikten och förståelsen. Tänk på den profetiska innebörden. Tag fasta på principer, som kan ge dig vägledning i det dagliga livet, och lägg märke till skriftställen som kan vara till hjälp i din förkunnartjänst. Ställ frågor under läsningens gång, och sök komma på svaret genom jämförelse eller association. Om du inte förstår vad du läser, gå då inte förbi det, som om det saknade betydelse. Gud har inte låtit uppteckna sådant i bibeln som är oviktigt. Det som han har frambragt är till nytta för vår undervisning och kan vägleda oss i att fatta beslut och i att leva enligt Guds vilja. Visa inte bristande respekt för Gud genom att gå förbi sådant som du inte förstår. Gör efterforskningar, sök i skriftställesförteckningar och ämnesregister i Vakttornets publikationer. Tag dig tid att läsa bibeln med insikt.