Vad säger bibeln?
Är det rätt att äta blod?
LIVET är nära förbundet med blodet. Det är blodet som transporterar den näring och det syre som behövs till alla delar av kroppen, och det för även bort avfallsprodukter. Eftersom blodet är så intimt förknippat med livsprocesserna, sägs det i bibeln att en varelses ”själ” eller liv är ”i blodet”. — 3 Mos. 17:11.
Eftersom livet är heligt, är också blodet heligt. Respekt för blodets helgd innebär alltså respekt för livet. Livets givare, Jehova Gud, har gett människorna befallning om att respektera livet, även djurens liv. När han gav Noa och hans familj tillåtelse att äta kött, förklarade han: ”Allt som rör sig och har liv skolen I hava till föda; såsom jag har givit eder gröna örter, så giver jag eder allt detta. Kött, som har i sig sin själ, det är sitt blod, skolen I dock icke äta.” (1 Mos. 9:3, 4) Eftersom vi alla härstammar från Noa genom hans tre söner, är vi allesammans underställda detta bud.
I det första århundradet v.t. upprepades detta förbud angående blodet i formella ordalag för de kristna. Vid detta tillfälle skulle man avgöra en tvist, som gällde huruvida icke-judar som omfattade kristendomen skulle omskäras och underställas den mosaiska lagens bud. De bevis som framlades och Guds heliga andes vägledning gjorde det uppenbart att icke-judarna inte skulle åläggas att låta omskära sig. Beslutet i denna fråga, som avfattades i skriftlig form av apostlarna och andra äldste i den kristna församlingen i Jerusalem, hade delvis följande lydelse: ”Den helige Ande och vi hava nämligen beslutit att icke pålägga eder någon ytterligare börda utöver följande nödvändiga föreskrifter: att I skolen avhålla eder från avgudaofferskött och från blod och från köttet av förkvävda djur och från otukt.” — Apg. 15:28, 29.
Detta var ingen tillfällig föreskrift för att göra de troende judarna tillfreds, utan det gällde sådant som var nödvändigt för att vinna frälsning. De som framhärdar i avgudadyrkan och otukt blir utestängda från möjligheten att komma in i Riket. (1 Kor. 6:9, 10) Vanvördnad för blodets helgd är precis lika allvarligt. Varför det? Därför att människor i själva verket inte har rätt att beröva någon varelse livet, eftersom de är oförmögna att återställa detta liv. Om de alltså skulle ta liv utan att handla i överensstämmelse med Guds befallning angående blodet, skulle de i själva verket ta Guds egendom, dvs. det liv som blodet representerar. Det skulle betyda att de gjorde sig skyldiga till att ta en varelses liv i trots mot Gud.
Också många som inte känner Guds lag om blodet ådrar sig ett visst mått av skuld, när de visar vanvördnad för blodets helgd. Är det inte så att de flesta människor har en känsla av motvilja mot att dricka blod? De är på det klara med att det inte är passande att dricka blod. Denna inre känsla, som kallas samvetet, är tillräcklig orsak till att avhålla sig från blod. Som aposteln Paulus framhöll i Romarna 2:14, 15 (NW): ”Närhelst människor av nationerna, som inte har lagen, av naturen gör det som hör till lagen, är dessa människor, fastän de inte har lagen, sig själva en lag. Just de lägger i dagen att det som lagen bjuder är skrivet i deras hjärtan, i det att deras samvete bär vittnesbörd med dem, och av sina egna tankar blir de anklagade eller också urskuldade.”
Det är också värt att lägga märke till att ända från tiden för Adams skapelse till dess att detta uttalande om blodet gjordes under andens vägledning i det första århundradet v.t. hade ingen trogen Jehova Guds tjänare någonsin förtärt blod. Från Adams tid fram till floden i Noas dagar fanns det inget gudomligt bemyndigande för att äta kött, och därför behövdes det inget särskilt förbud mot att äta blod. När Gud gav människan tillåtelse att äta kött, tillkännagav han också förbudet mot att äta blod, och detta förbud fortsatte att gälla utan att det var något som tydde på att detta bara var en tillfällig åtgärd. Med tanke på detta skulle ingen trogen Jehova Guds tjänare drista sig att säga att förbudet angående blodet hade blivit upphävt.
Historiska vittnesbörd visar att de som bekände sig till kristendomen under de första århundradena avhöll sig från blod. De använde inte blod i någon som helst form. Minucius Felix, som anses vara den äldste av de kristna apologeterna, skriver: ”Så mycket mera sky vi människoblod, som vi till föda icke ens använda blodet av de djur, vilkas kött vi äta.” Tertullianus, som levde på 100- och 200-talet v.t., förklarar: ”Må ni få skämmas över edert misstag inför de kristna, ty vi låter inte ens djurblod ingå i vår normala kost. Vi avhåller oss fördenskull från sådant som blivit förkvävt eller som självdött. ... Slutligen erbjuder ni de kristna blodfylld korv, när ni sätter dem på prov. Ni vet naturligtvis mycket väl att detta är förbjudet bland dem, men ni önskar förmå dem att synda.” I sitt verk Ecclesiastical History citerar Eusebios en kvinna som bekände sig till kristendomen och dog martyrdöden: ”’Hur’, sade hon [för att bestrida vad de kristnas bespottare velat påstå], ’skulle dessa människor kunna äta barn, när de till och med betraktade det som ett brott att förtära de oskäliga djurens blod?’”
Under senare århundraden förändrades emellertid situationen bland de till bekännelsen kristna. På 700-talet v.t. vidtog påven i Rom åtgärder för att upphäva apostlarnas påbud som förbjöd förtäring av blod. Från och med den tidpunkten tog inte längre de kyrkor som erkände hans myndighet så allvarligt på bibelns förbud angående blodet.
I våra dagar har många människor ingen respekt för blodets helgd. Milliontals människor tycker inte att det är något fel att äta blodkorv och blodpudding eller att använda helblod vid matlagning. I vissa länder är det svårt, för att inte säga omöjligt, att få tag i korv som är fri från blod. Livsmedelsproducenterna blandar blod eller plasma i malda köttvaror och i andra matvaror.
De metoder som används vid slakt i olika delar av världen tyder inte på respekt för blodets helgd. I vissa länder slaktar man grisar genom att sticka dem genom buken och sedan stoppa till hålet. Djuret förblöder alltså invärtes, men blodet kan uppsamlas och användas för andra ändamål. Kycklingar slaktas ofta genom att man bryter nacken på dem, så att halsådern brister. Detta får kycklingens hals att svälla av blod, men det medför inte att blodet får rinna av på rätt sätt.
Många jägare låter inte blodet rinna av på rätt sätt från de djur de dödar. Vissa jägare vidhåller att blodet samlas i bröstkorgen, när de skjuter hjortar, och de vidtar inga omedelbara åtgärder för att låta blodet rinna av från djuren.
Vilken inställning har du, även om det kanske är så att vanvördnad för blodets helgd är allmänt förekommande där du bor? Gör du personligen rimliga undersökningar, så att du inte bryter mot Guds lag om blodet? Försäkrar du dig om att det kött du äter kommer från djur som blodet ordentligt har fått rinna av ifrån? För den som söker vara en trogen Jehova Guds tjänare är det ingen oväsentlig sak att avhålla sig från blod. Om vi önskar Guds godkännande, måste vi alltså visa oss vara människor som upprätthåller livets och blodets helgd.