Frågor från läsekretsen

● Hur bör en kristen se på att använda blod som gödselmedel, som mat åt djur eller på något annat sätt som inte innebär att han själv äter det?

I frågor av detta slag bör en kristens tankar och handlingar vittna om hans på bibeln grundade respekt för blodets helgd.

Många som inte känner till eller bryr sig om Guds tankar tolererar att man använder människoblod för blodtransfusioner. Det förekommer också att man äter djurblod i mat, till exempel i blodkorv. Men missbruket av blod stannar inte med detta. En del affärsmän försöker tjäna pengar på blodet från slaktdjur genom att tillverka gödselmedel för växter av det, använda det som tillsats till hund- eller kattmat eller utnyttja det i andra kommersiella produkter.

Men de kristna vet att bibeln visar att blod inte är vilken som helst biologisk produkt som kan användas hur som helst eller som man kan tjäna pengar på. Bibeln visar att blodet representerar livet. Gud underrättade därför mänskligheten genom Noa om att människor inte skall äta blod. (1 Mos. 9:3, 4) Senare införlivade Jehova Gud detta förbud med den mosaiska lagen. (3 Mos. 17:12; 5 Mos. 12:23) När denna lag upphörde att gälla, instruerade han de kristna om att de måste ”avhålla sig ... från blod”. Jehovas vittnen äter därför inte blod och tar inte emot blodtransfusioner. De godkänner inte heller att blod används kommersiellt på olika sätt. — Apg. 15:19, 20, 28, 29.

Vi kan bättre inse varför detta är den rätta synen på saken om vi begrundar följande fråga: Vad gjorde man i det forntida Israel med blodet av ett slaktat djur?

Gud sade till israeliterna att blod kunde användas i samband med offer på altaret. (3 Mos. 17:11) Om ett djurs blod inte användes på det sättet, skulle det gjutas ut på marken. Därigenom återlämnades blodet på sätt och vis till Gud, eftersom jorden är hans fotapall. — 3 Mos. 17:13, 14; Jes. 66:1.

Guds begränsning av hur blodet fick användas inskärptes ytterligare hos israeliterna genom vad han befallde dem när det gällde fett. I motsats till vad som krävdes av sanna tillbedjare före och efter den mosaiska lagen, fick inte israeliterna äta fett under den tid den mosaiska lagen var i kraft. Ett offerdjurs fett betraktades som dess rikaste eller bästa del, och därför kunde det förbrännas på altaret som ett offer till Gud. (3 Mos. 3:3—5, 16) I detta avseende fanns det en likhet mellan hur de som stod under lagen betraktade och använde blod och fett. Men det fanns också en skillnad. Åtminstone när det gällde ett djur som självdött eller blivit dödat av ett annat djur, sade Guds lag att fettet kunde ”användas till alla slags behov, men äta det skolen I icke”. Förstår du tanken? Trots att de varken kunde äta blod eller fett, sade Jehova att de kunde använda fett till andra ändamål än som offer. Men Gud sade inte så beträffande blodet. Om blodet inte användes på altaret, skulle det gjutas ut på marken, så att djurets liv återlämnades till livgivaren. — 3 Mos. 7:22—27.

De kristna står inte under den mosaiska lagen. (Rom. 7:6; Kol. 2:13—16) Men vi har fått den särskilda befallningen att avhålla oss ”från blod”. Och vi bör sannerligen respektera blodets helgd, när vi inser att vår frälsning har möjliggjorts genom Kristi blod. (Ef. 1:7; Kol. 1:13, 14, 20) En kristen som innerligt uppskattar detta behöver inte regler i det oändliga för vad han skall göra när det gäller kommersiell användning av blod.

Tänk till exempel på användning av blod som gödselmedel. När en israelitisk jägare göt ut ett djurs blod på marken, var det inte för att gödsla jorden. Han göt ut det på jorden av respekt för blodets helgd. Skulle då en kristen, som också inser blodets stora vikt och betydelse, medvetet samla upp det från slaktade djur, så att han kunde använda det som gödselmedel? Knappast, för sådan kommersiell användning av blod skulle inte vara i överensstämmelse med djup respekt för blodets värde, såsom representerande livet.

De kristna kan naturligtvis inte säga åt icke-kristna att de inte får använda blod för att tillverka gödselmedel eller andra kommersiella produkter. Om alltså de flesta gödselmedel på marknaden innehöll något blod, måste den kristne själv avgöra hur han skulle handla. Han skulle då kunna ta hänsyn till sådana faktorer som bibelns bud att man skall ”avhålla sig ... från blod”, tillgången på alternativa produkter, hans enligt bibeln fostrade samvetes bud och andras inställning till saken. — Jämför 1 Korintierna 8:10—13.

En annan situation som ibland uppstår är när man överväger att mata djur med blod. Det är sant att många djur i vilt tillstånd för närvarande inte lever på växter, som bibeln säger att de gjorde från början. (1 Mos. 1:30) I stället äter de andra djur med blod och allt. Men skulle en kristen, som känner Guds lag om blodet, avsiktligt ge blod åt djur som han har hand om? Skulle detta harmoniera med vad han vet om hur blod hanterades under lagförbundet?

Frågor har också uppstått om vad man skall göra med djurkroppar som har blod i sig. I Israel kunde en person, som fann kroppen av ett djur som självdött, sälja den till en utlänning, som inte var intresserad av att hålla Guds lag. (5 Mos. 14:21) Det är emellertid värt att lägga märke till att denna föreskrift inte gavs för att en israelit skulle kunna göra det till en vana att handla med blod eller kött med blodet kvar i. Det var inte heller så att en israelit avsiktligt dödade ett djur och lämnade blodet kvar i det, därför att somliga personer tyckte om smaken hos sådant kött eller för att kroppen skulle väga mer. Han gjorde sig helt enkelt av med en djurkropp som han inte kunde använda till mat och som därför måste undanskaffas.

En lantbrukare i våra dagar kan alltså behöva skaffa undan en djurkropp med blodet kvar i, till exempel en ko som han hittat död, så att det inte längre var möjligt att låta blodet rinna av. Eller en jägare kan hitta ett dött djur i en fälla. Vad kan man göra med ett sådant djur, som blodet inte fått rinna av ifrån? Sälja kroppen till något företag som tar hand om slakteriavfall och döda djurkroppar för framställning av fetter, oljor, gödselmedel och andra produkter? Sälja det döda djuret till en icke-kristen som har någon personlig eller kommersiell användning för köttet? Den enskilde kristne måste själv avgöra detta, sedan han tagit hänsyn till vad landets lag kräver och sådana faktorer som behandlats här ovan, däribland värdet av att ha ett gott samvete inför Gud och människor. — Apg. 24:16.