Dopet vittnar om tro

”Se, jag kommer. Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.” — Ps. 40:8, 9.

 1. Vem är människans främsta exempel på en skapelse som utövat tro, och hur började han visa tro i unga år?

JESUS KRISTUS är människans främsta exempel på en skapelse som visat tro på Skaparen. Skildringen av det som han gjorde såsom människa här på jorden ger oss den vägledning som vi så väl behöver, då vi söker ge Gud det som tillkommer Gud. Jesus föddes inom en nation som hade fått Guds skrivna lag och som genom ett förbund var skyldig att lyda denna lag. Många medlemmar av denna nation gjorde visserligen inte detta, men genom det som Jesus gjorde alltifrån barndomen visade han att han hade stark tro på Jehova. Han valde en livskurs som präglades av en önskan att skrida framåt och som skulle medföra Guds ynnest. Om hans uppväxttid är det skrivet: ”Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem. När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden. Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem. ... De [vände] tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom. Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem; och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar. Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor.” (Luk. 2:41—47, 52) Redan i unga år visade han verklig omsorg om sitt förhållande till Gud.

2, 3. a) Vad gjorde Jesus i uppfyllelse av Psalm 40:8, 9? b) Ge bevis för att Gud fann behag i detta vittnesbörd om tro.

² Genom sitt föredömliga handlingssätt, genom att söka skrida framåt i kunskap och vishet, tillväxte Jesus i tron. Han visste vad som var Guds vilja, och det var denna kunskap jämte tro och hans ivriga åstundan att fullgöra sina förpliktelser mot Gud som drev honom att framställa sig för Jehova och göra Guds vilja. I Psalm 40:8, 9 hade det profetiskt skrivits om Jesus: ”Se, jag kommer. Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.” Jesus var omkring trettio år gammal, då han av eget val kunde vidta förändringar beträffande sitt tidigare levnadslopp och bli en särskild tjänare åt Jehova. ”Och Jesus var vid pass trettio år gammal, när han begynte sitt verk.” (Luk. 3:23) Detta krävde tro. Men hur lät Jesus det bli känt att han nu valde denna kurs av tro och lydnad för Guds vilja?

³ ”Därefter kom Jesus från Galileen till Jordan till Johannes för att bliva döpt av honom. Men denne försökte hindra honom och sade: ’Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig?’ Till svar sade Jesus till honom: ’Låt det ske denna gång, ty på det sättet är det lämpligt för oss att utföra allt som är rättfärdigt.’ Då hindrade han honom icke längre. Sedan Jesus hade blivit döpt, kom han genast upp ur vattnet; och se, himlarna öppnades, och han såg Guds ande fara ned likt en duva och komma över honom. Se, det kom också en röst från himlarna, som sade: ’Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.’” — Matt. 3:13—17, NW.

 4. Redogör för det kristna dopets innebörd. Måste man bli döpt?

⁴ Jesus var ingen syndare! När han blev nedsänkt under vattnet, skedde det inte för att några synder skulle avtvås. ”Han hade ingen synd gjort”, heter det i 1 Petrus 2:22. Syftet med det kristna dopet är alltså inte att ta bort synder, utan förmedelst dopet ger man offentligen direkt uttryck åt att man framställer sig för Gud, överlämnar sig åt honom, mitt i denna från honom fjärmade tingens ordning. Jesus måste göra detta, och de som vill fullgöra sina förpliktelser mot Gud nu i denna tid måste också göra det. Överlämnandet åt Gud och dopet kräver tro i våra dagar och måste åtföljas av bön till Gud. — Luk. 3:21.

 5. Hur bevisade Jesus kort efter sitt dop att han hade tro?

⁵ Det räcker inte med att man vid tiden för dopet ger bevis för att man har den sanna tron, utan såsom Jesus visade måste man därefter ständigt följa ett handlingssätt som vittnar om att man har tro. Jesus Kristus bevisade sig ha tro genom att tjäna Jehova. För det första måste han värja sig för de påtryckningar som var avsedda att få honom att vika av från sin lydnadsväg inför Jehova. Häri kom den samlade bibelkunskapen, som han hade förvärvat genom flitigt studium och begrundan, jämte hans tro, honom till hjälp, så att han vann en betydelsefull seger. Satan motstår dem som vill fullgöra sina förpliktelser mot Gud. I Jesu fall sökte Satan dra fördel av situationen genom att utsätta den nyligen smorde Jesus för frestelser. Men varje gång Jesus ställdes inför en frestelse svarade han på det verkningsfullaste sättet — med Skriften. Hans första svar löd: ”Människan skall leva icke endast av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun”, och han citerade då 5 Moseboken 8:3. Det andra svaret hämtade han från 5 Moseboken 6:16, i det han sade: ”Du får icke sätta Jehova, din Gud, på prov.” Det tredje och slutliga svaret grundade han på 5 Moseboken 5:9 och 6:13, såväl som på Josua 24:14, när han sade: ”Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.” — Matt. 4:4—10, NW.

 6. a) Vad gjorde Jesus sedan han hade blivit frestad? b) Varför behövde Jesus och apostlarna inte genomgå något prästseminarium?

⁶ Sedan Jesus hade undergått dopet och avvisat frestelserna, började han sin förkunnargärning. ”Från den tiden började Jesus predika och säga: ’Gör bättring, ty himmelriket har kommit nära.’” (Matt. 4:17, NW) Det var ett budskap om ett rike som folket borde ha tagit emot såsom goda nyheter, men det fordrades stark tro för att utföra detta predikoverk, ty ett ringa antal av dem som hörde budskapet var villiga att tro. Det fåtal som satte tro till det som Jesus predikade slöt sig till honom såsom hans efterföljare och fick så småningom del i prediko- och undervisningsarbetet. Det predikades på bergen, vid havsstranden, i synagogorna eller i de privata hemmen, varhelst det fanns människor. Skildringen talar om att verket i första hand innebar lovprisning av Jehovas namn och var en förkunnelse om Guds rike. Det var inte något penningtiggeri eller något överlämnande av allmosor till s. k. välgörenhet, något upprättande av barnhem, sjukhus, universitet, kloster eller ungdomsgårdar, utan det var en undervisningsverksamhet präglad av vänlighet, medlidande och förståelse. Jesus visste att samlad kunskap är grundvalen för en stabil tro; och denna kunskap måste människorna få del av. Det är värt att lägga märke till att Jesus och hans apostlar inte genomgick några teologiska skolor eller prästseminarier för att bli rustade att utföra en livsgärning i Skaparens tjänst; nej, det kristna sättet är att studera Guds inspirerade ord och undervisa i det. — Joh. 7:14—18.

 7. Nämn några skriftställen som visar att Jesu tro var sådan att han satte de andliga tingen främst i livet.

⁷ Jesus gjorde inte jakten efter materiella ting till det främsta i livet, utan i tro satte han de andliga tingen främst, och Jehova sörjde för att han fick allt vad han behövde under hela sin förkunnarverksamhet. Jesus uppmanade en rik ung man att komma och bli hans efterföljare, ty Jesus visste att den kurs som han hade valt var den som behagade Gud, och genom att följa den kunde en människa fullgöra sina förpliktelser mot Gud. Men den unge mannen hade inte tillräcklig tro för att kunna göra detta. — Matt. 6:20, 33; 8:20; 10:9, 10; 19:21; Luk. 12:34.

 8. a) Redogör för Jesu av tro präglade föredömliga inställning till de falska religionerna och hans tids politiska frågor. b) Hur fortsatte Jesus efter sin uppståndelse att visa att han till evig tid var helgad åt Gud?

⁸ Kristus Jesus visade också hur man skall kunna undvika att bli snärjd av de falska religionerna omkring en. Han kände till Guds lag och var inte rädd för att tala om den, fastän detta gjorde honom till måltavla för motståndare och åsamkade honom personligt lidande. Hans klara uppfattning av vad rättfärdighet vill säga blev känd för människorna då han fördömde den falska religionens traditioner som gör Guds ord om intet. Han talade ut emot falska läror och skrymtaktig gudsdyrkan, vilket vittnade om att han stod emot utövandet av babylonisk religion. (Matt. 15:1—9; 16:6, 12; 23:16—36) Vidare förklarade han för sina efterföljare hur nödvändigt det är att man förhåller sig neutral gentemot angelägenheterna i denna tingens ordning, den förhärskande omoraliskheten och aktuella politiska frågor inbegripna, även om detta skulle medföra att några kristna bleve dödade. (Joh. 15:18—21; 16:1, 2, 33; 17:14—16) Tron jämte lydnaden höll Jesus avskild, helgad åt Jehova Gud. Han visste att han gick mot döden, men han hade tro på Jehova och på Guds makt att uppväcka de döda. Också efter sin uppståndelse gav han bevis för att han till evig tid var helgad åt Skaparen genom att han fortsatte med att undervisa om Guds uppsåt: ”Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem, vad som i alla skrifterna var sagt om honom. Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.” (Luk. 24:27, 45) De här nämnda märkliga trosgärningarna är bara några få av dem som Jesus Kristus utförde. Genom att omsorgsfullt läsa den bibliska skildringen kan vi vinna kunskap om många fler trosgärningar, som Jesus utförde såsom exempel för dem som skulle komma att bli kristna och skulle vilja ge Gud det som tillkommer honom. — 1 Petr. 2:21—25.

Till dem som skulle följa Jesus i spåren

 9. Vilket slags verksamhet skulle följa på Jesu förkunnartjänst?

⁹ De som skulle komma att tjäna Jehova Gud i ett överlämnat tillstånd, sedan Kristi förkunnargärning var fullbordad, fick denna befallning av Jesus, som vi finner i Matteus 28:19, 20 (NW): ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” Varför fick de denna befallning? Gud handlade inte längre med en jordisk nation såsom sitt utvalda folk. En ny tingens ordning hade börjat. Nu gällde det för enskilda människor, för människor av alla nationer, att göra ett val och komma i samklang med Gud såsom åt honom överlämnade män och kvinnor. Det som Jesus sade anger att det är en hel del som man måste begrunda, innan man på ett rätt och tillbörligt sätt kan undergå dopet.

10. Nämn ett viktigt krav som måste fyllas av den som vill bli döpt.

¹⁰ Först och främst måste det göras lärjungar, vilket kräver ett undervisningsprogram. Människor måste lära känna Jehova Gud, Jesu Kristi Fader, skaffa sig grundläggande kunskap om hans bud, lagar och principer. När det gäller tillbedjan av Gud, måste man först och främst inse att han är den främste, den Högste. Kunskap om Gud och tro på honom måste föregå det kristna överlämnandet och dopet. Av detta framgår det att ingen föds såsom kristen, och alltså är barndop förmedelst begjutning eller bestänkning inte ett kristet dop. Man måste inhämta kunskap före dopet och träffa ett val med avseende på levnadskursen, vilket ett nyfött barn absolut inte kan göra.

11. Vad måste man inse om Guds föranstaltning genom sin Son?

¹¹ Att man rätt förstår vad ”Sonens ... namn” innebär, dvs. inser vilken ställning Sonen intar i förbindelse med Guds uppsåt, är också mycket viktigt. Man måste komma till insikt om hur behövlig den föranstaltning är som Jehova har gjort genom Kristus för borttagandet av synd, lösenoffret. Man måste se sig själv i den rätta dagern såsom en syndare, som behöver göra bättring. ”Gör därför bättring och vänd om för att få edra synder utplånade, på det att tider av vederkvickelse må komma från Jehovas person. Till eder var det som Gud först, sedan han hade upprest sin Tjänare, sände honom åstad för att välsigna eder genom att vända var och en bort från edra onda gärningar.” (Apg. 3:19, 20, 26, NW) Den som gör bättring visar sig tro på Jehovas föranstaltning och erkänner Jesus Kristus såsom Jehovas smorde konung, underkastar sig villigt och med glädje Jehovas anordningar och önskar efterlikna Guds Sons exempel, under det att han lever i överensstämmelse med Jesu förkunnelse.

12. Vad är den heliga anden, och hur kan man på rätt och tillbörligt sätt visa att man har en klar uppfattning om den?

¹² Man får inte heller lämna Jehovas heliga ande ur räkningen. Den heliga anden är inte någon person. Jehova sänder ut sin ande eller verksamma kraft, som är lika osynlig för människoögon som vinden själv, och denna ande kan uppfylla människor. (Apg. 2:1—4) Den som studerar Guds ord börjar inse att Jehovas ande verkar på Guds organisation av skapelser och att Jehova gör bruk av sin verksamma kraft. Jehovas ande inspirerade bibelns nedskrivande, och genom hans ande vinner man klar insikt i bibeln. Man får följaktligen inte söka hindra Jehovas andes verksamhet eller stå emot hans inspirerade ord. — Apg. 7:51; 2 Petr. 1:21.

13. Vilka höga normer måste man följa, innan man på ett godtagbart sätt kan överlämna sig åt Jehova?

¹³ Är detta allt som kan fordras av den som önskar komma i ett rätt förhållande till Gud genom att överlämna sig och bli nedsänkt i vatten? Nej, genom att studera den inspirerade Skriften kommer man till insikt om att det är andra ting som man måste ta i betraktande. Guds ord anger normerna för det levnadssätt som de kristna skall föra, vilket innebär att människor måste rena sig från vissa vanor som är allmänt utbredda i världen. Under andens inspiration skrev Paulus till korintierna till vägledning för dem och oss: ”Vad! Veta ni icke att orättfärdiga människor icke skola ärva Guds rike? Låt eder icke vilseledas. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken män som hållas i och för onaturliga syften eller män som ligga med män, varken tjuvar eller giriga människor eller drinkare eller smädare eller utpressare skola ärva Guds rike. Och likväl är detta vad några av eder hava varit. Men ni hava blivit rentvagna ... i vår Herres, Jesu Kristi, namn.” (1 Kor. 6:9—11, NW) Det är viktigt att man förstår innebörden av de termer som används här. Om någon ägnat sig åt något av allt detta i det flydda, måste han rena sig fullständigt från sådana vanor, om han skall vara lämplig för överlämnandet och dopet, alldeles som några korintier måste göra. Han kommer att ge vittnesbörd om sin starka tro, ifall han handlar så.

14. Vilket ytterligare krav antyder bibeln att man måste fylla, om man skall vara skickad att bli en Guds tjänare?

¹⁴ Det är ännu mer man måste tänka på. Jehova lät sin profet Jesaja tala profetiskt cm Jehovas tjänare och nedteckna dessa ord i Jesaja 2:2—4 (NW): ”Och det skall ske i dagarnas slutskede att det berg där Jehovas hus är skall bliva fast grundat ovan bergens topp, och det skall förvisso bliva upphöjt ovan höjderna; och till det skola alla nationer strömma. Och många folk skola förvisso gå åstad och säga: ’Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus; och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skola vandra på hans stigar.’ Ty från Sion skall lag utgå och Jehovas ord från Jerusalem. Och han skall förvisso avsäga dom bland nationerna och bringa ordning i förhållandena beträffande många folk. Och de måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdssaxar. Nation skall icke lyfta svärd mot nation, ej heller skola de mer lära sig att kriga.” Detta vittnar om fridfull verksamhet för de människor som skall tjäna Gud. Jesu föredömliga handlingssätt ger oss också i detta stycke kunskap om vad vi bör göra. — Matt. 26:52.

15. Varför måste en människa avskära alla förbindelser med den falska gudsdyrkan?

¹⁵ Hur förhåller det sig då med den som ägnar sig åt någon form av falsk gudsdyrkan? En sådan person måste rannsaka sig själv och avskära varje förbindelse med en gudsdyrkan som liknar den som utövades i det forntida Babylon och nu utövas under beskydd av den falska religionens världsvälde, som i bibeln kallas det stora Babylon, t. ex. i Uppenbarelseboken 18:2. En människa som vill fullgöra sina förpliktelser mot den levande Guden, Jehova, måste ge akt på denna uppmaning från himmelen: ”Och jag hörde en annan röst från himmelen säga: ’Gå ut ur henne, mitt folk, om ni icke vilja vara delaktiga med henne i hennes synder och om ni icke vilja få del av hennes plågor. Ty hennes synder hava hopat sig ända upp till himmelen, och Gud har påmint sig hennes handlingar av orättvisa.’” (Upp. 18:4, 5, NW) Om man tillhör eller arbetar för organisationer eller sammanslutningar av tillbedjare som är förbundna med det stora Babylon, bör man säga upp sig, i det att man tänker på att Jesus själv inte i något avseende var en anhängare av falsk gudsdyrkan, då han framställde sig för Gud och lät döpa sig. Endast på detta sätt kan en människa ägna Jehova sin odelade hängivenhet. — 2 Mos. 20:5.

16. a) Hur hjälper oss berättelsen om Kornelius att förstå hur ett tillbörligt överlämnande bör gå till? b) Vilka viktiga frågor måste man begrunda, innan man överlämnar sig åt Gud?

¹⁶ Bibelns berättelse om Kornelius, som var officer, handlar om en man som vände sig bort från en tidigare levnadskurs och blev en kristen Guds tjänare. Apostlagärningarna 10:30—32 talar om att hans ivriga böner till Jehova blev besvarade genom en änglauppenbarelse och att Petrus blev sänd hem till Kornelius. Dop bör förrättas av åt Gud överlämnade män, och därför blev Petrus ditsänd. Den som önskar överlämna sig åt Gud är särskilt intresserad av den troshandling som kallas bön. När han överlämnar sig, ber han till Jehova i Jesu Kristi, Sonens, namn, hans som är medlare mellan Gud och människor. Om du önskar överlämna dig åt Gud till att tjäna honom, har du då bett till Jehova och sagt honom detta? Hur du rannsakat dig för att få veta om du är skriftenligen antagbar eller fri från anstötliga, världsliga vanor, så att du på rätt och tillbörligt sätt kan överlämna dig åt Jehova till att tjäna honom? Överlämnandet är ett högtidligt, villkorslöst beslut och är en troshandling. Kan du svara ja på de båda frågor som alltid ställs till dem som ämnar undergå det kristna dopet?

1) Har du insett att du inför Jehova Gud är en syndare som behöver frälsning, och har du erkänt inför honom att denna frälsning utgår från honom, Fadern, genom hans Son, Jesus Kristus?

2) Har du på grundval av denna din tro på Gud och på hans föranstaltning för frälsning utan förbehåll överlämnat dig åt Gud till att hädanefter göra hans vilja, allteftersom han uppenbarar den för dig genom Jesus Kristus och genom bibeln förmedelst den heliga andens upplysande kraft?

Om du har gjort detta, då säger vi: ”Varför dröjer du? Stå upp, låt döpa dig och avtvå dina synder genom att åkalla hans namn.” — Apg. 22:16, NW.

Tänk på det som följer på överlämnandet

17, 18. a) Varför kan man kalla överlämnandet och dopet ”en god början”? b) Vilket mål har de som börjar tjäna Gud i förening med Kristus?

¹⁷ Tro och gärningar måste man fortsätta att ådagalägga efter överlämnandet. Ett dop som sker i Faderns, Sonens och den heliga andens namn är inte allt, utan därefter måste man troget visa att man inser sitt rätta förhållande till Fadern, Sonen och den heliga anden. Överlämnandet och dopet kan kallas en god början; de måste följas av uthållighet i att oupphörligen göra Jehovas vilja. Detta är ett andligen vederkvickande verk i förening med Kristus Jesus. (Matt. 11:28—30) Jesus är för oss ett särskilt föredöme i tro och uthärdande efter överlämnandet åt Gud, ett föredöme som vi oavvänt bör betrakta: ”Då vi alltså hava en så stor sky av vittnen som omgiver oss, må vi då också lägga av allt som tynger och synden som lätt insnärjer oss, och må vi med uthållighet löpa det lopp som är oss förelagt, medan vi oavvänt betrakta vår tros förnämste förmedlare och fullkomnare, Jesus. För den glädje som var honom förelagd uthärdade han en tortyrpåle, föraktande skammen, och har satt sig på Guds trons högra sida. Ja, betrakta noga den som har uthärdat sådan motsägelse av syndare, emot deras eget intresse, på det att ni icke må bliva trötta och giva tappt i edra själar.” — Hebr. 12:1—3, NW.

¹⁸ Dopet är en del av början på ett lopp eller en kurs som leder till liv. Det är ett lopp, i vilket uthålligheten är den främsta faktorn. För närvarande är det Guds vilja att de goda nyheterna om Riket skall bli predikade, och detta verk är inte fullbordat än. (Matt. 24:14) De kristna har en förpliktelse mot Gud till följd av sitt överlämnande, och de vinner lycka genom att de bevarar tron. Mot slutet av sin förkunnarverksamhet kunde den döpte aposteln Paulus med tillförsikt säga: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron.” (2 Tim. 4:7) En sak som fordras är att man fortsätter med att predika och undervisa, till dess denna del av Guds verk är fullgjord. Längre fram kommer andra välsignade privilegier att ges åt de trogna skapelser som tjänar Jehova. — Jes. 32:1.

19. Vilken kurs måste man med hjälp av Guds ords sanning alltjämt följa efter överlämnandet och dopet?

¹⁹ Det är ännu mera som vi måste iaktta. Åt Gud överlämnade tjänare måste förbli fria från det stora Babylon och det övriga av Satans tingens ordning. Före Guds stora strid, Harmageddon, är det viktigt att Guds tjänare är kringspridda utöver hela jorden för att kunna basunera ut de goda nyheterna om Riket. Fördenskull kan de inte undgå att komma i beröring med människor i världen, men de ser till att de inte blir insnärjda på nytt. Genom att ägna intensiv uppmärksamhet åt sanningen, Guds ord, förblir de väpnade och vaksamma mot all orenhet. De tänker på det som Jesus bad om strax före sin död, då han sade till sin himmelske Fader: ”Jag begär icke att du skall taga dem ut ur världen utan att du skall vaka över dem för den ondes skull. De äro icke någon del av världen, liksom jag icke är någon del av världen. Helga dem förmedelst sanningen; ditt ord är sanning.” — Joh. 17:15—17, NW.

20. Hur och varför studerar Jehovas överlämnade tjänare sanningen?

²⁰ Det bästa sättet att behålla ett kraftigt grepp om sanningen är att regelbundet dryfta sanningen tillsammans med andra som har tro, i en församling. Detta blir allt viktigare, då slutet nalkas för Satans styrelse. Bibelstudiemötena i församlingen är Jehovas föranstaltning för att hans tjänare skall byggas upp, ty vid dem får var och en öppet kungöra sanningarna från bibeln. Det blir alltså en plikt för människan gentemot hennes Gud att ofelbart vidmakthålla den regelbundna gemenskapen med den kristna församlingen. Vi får ”icke försumma att församlas, såsom några hava för sed, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mera som ni se dagen närma sig”. (Hebr. 10:23—25, NW) Man får inte sluta upp med att tillägna sig sanningen; vi måste oavbrutet ta till oss av den, om vi skall kunna vinna evigt liv. Jesus uttryckte det så här i bön till Jehova Gud: ”Detta betyder evigt liv att de tillägna sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Joh. 17:3, NW.

21. a) Hur strävar vi framåt mot mogenhet? b) Vilket slags frukt är det som mogna människor frambringar?

²¹ Genom exakt kunskap kan man vidmakthålla en stark tro. En smula kunskap hjälper en kristen i gång, men vi får inte låta oss nöja med det som vi lär oss fram till tiden för dopet. Dopet är bara en av de första grunderna av läran. Det som aposteln Paulus kallar fast andlig föda måste man tillägna sig och göra bruk av. Om vi skall kunna tjäna Gud väl, måste vi önska utvidga vår insikt om hans uppsåt, skrida framåt mot mogenhet med Guds hjälp. Detta kan vi göra, om vi fortsätter med att göra bruk av Guds ord, och så kan vi få vägledning i det levnadslopp som behagar Gud, ty det blir möjligt för oss att välja att göra det som är rätt och förkasta det som är orätt. ”Fast föda tillhör mogna människor, dem som genom användning hava sin uppfattningsförmåga övad till att urskilja både rätt och orätt. Fördenskull, då vi nu hava lämnat de första grunderna av läran om Kristus, låt oss sträva framåt mot mogenhet och icke åter lägga en grund, nämligen bättring från döda gärningar och tro gentemot Gud, undervisning om döpelser och handpåläggning, de dödas uppståndelse och evig dom. Och detta vilja vi göra, om nu Gud tillstädjer det.” (Hebr. 5:14—6:3, NW) De som vandrar i ödmjukhet med sin Gud strävar framåt mot mogenhet år efter år, och på så sätt blir de rustade att tjäna väl nu och i de århundraden som ligger framför oss, såvida de är trogna. En sådan förståndig kurs ger en Guds tjänare en definitiv inriktning i livet. Ju mera han utvecklas såsom en åt Gud överlämnad tjänare, desto mera kommer han att befinnas leva i överensstämmelse med Guds ande. Hjärtats åstundan hos oss alla bör vara att kunna ådagalägga andens frukt, som är ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, vänlighet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”, och att samtidigt fastnagla ”köttet — tillika med dess passioner och begärelser — vid pålen”. — Gal. 5:22—24, NW.

22. Hur kan man påstå att överlämnandet och dopet är ett prov för tron?

²² Denna kortfattade redogörelse för Guds krav i förbindelse med överlämnandet och dopet och den kurs man måste följa därefter hjälper oss att klart förstå vad Jesus Kristus menade, då han gav befallningen om att det skulle göras lärjungar och utföras ett undervisningsverk bland människor av alla nationer, så att de skulle kunna hålla alla buden. (Matt. 28:19, 20) Vi uppmanas att använda vårt förstånd och den fria viljan, som Gud har nedlagt hos människan, när vi avger vårt överlåtelselöfte. När vi väl har gjort det som Gud vill att vi skall göra och har överlämnat oss, förväntar Jehova att vi skall fortsätta med att tjäna honom så länge vi lever, och det kan bli för alltid. (Pred. 5:3) Detta kräver tro. Men vi bör ha tro på att Jehova kommer att hjälpa oss att fullgöra våra förpliktelser; de trogna apostlarna hade det, och de blev välsignade med framgång. Vad våra dagar beträffar, så var det enbart under förra året 64.393 personer som symboliserade sitt överlämnande åt Gud genom dop i vatten, och Jehova hjälper dem. Människor som har överlämnat sig åt Gud har därtill hela sammanslutningen av bröder som hjälper och uppmuntrar dem. För de kristna är dopet ett glädjefyllt steg hänemot evig dyrkan av Jehova Gud.

Låt oss göra vad vi är skyldiga att göra

23, 24. a) Vad är alla människor skyldiga att göra? b) Är Jehova likgiltig för människorna och för förhållandena på jorden?

²³ Hejdar du dig någon enda gång och tänker på att människan verkligen är skyldig Gud allt detta? Är det rimligt av Gud att förvänta allt detta av mänskligheten? Låt oss inte glömma varifrån människan har fått livet; utan det kan man inte njuta av någonting. Men om vi tjänar Jehova får vi inte bli skrytsamma. Jesus använde följande illustration för att påpeka en viktig sak för oss: ”Om någon bland er har en tjänare, som kör plogen eller vaktar boskap, säger han då till honom, när han kommer hem från fältet: ’Kom nu genast och sätt dig till bords’? Säger han icke i stället till honom: ’Gör i ordning min måltid, fäst upp din klädnad och passa upp mig, medan jag äter och dricker. Sedan kan du själv äta och dricka’? Tackar han tjänaren, för att denne har fullgjort hans befallning? Så är det också med er: När ni har gjort allt som ni har blivit befallda att göra, skall ni säga: ’Vi är bara ringa [odugliga, NW] tjänare: vi har bara gjort, vad vi var skyldiga att göra.’” — Luk. 17:7—10, Hedegård.

²⁴ Den lärdom vi får här är att när vi tjänar Gud, då är detta bara vad vi är skyldiga att göra. Det är rätt. Jehova Gud vet vad som är gott för människan. När vi tjänar honom, ägnar vi oss åt en rätt sysselsättning. Stora människoskaror på Noas tid valde en motsatt kurs och omkom i en katastrof. Det forntida Israel kom på avvägar, och det medförde idel bedrövelse för detta folk. Jehova Gud är inte likgiltig för mänskligheten eller för det som händer och sker här på jorden. Det påstod man i Israel: ”Ty de säga: ’Jehová ser oss icke, Jehová har övergivit landet’” (Hes. 8:12, Åk) ”Jehová gör varken gott eller ont.” (Sef. 1:12, Åk) Men människor som uppfattar saken så har fel. Jehova lägger märke till allt våldet, all ogudaktigheten och ondskan såväl som likgiltigheten och den vanära som hopas över hans namn, och han skall ingripa mot alla ogärningsmän. — Upp. 11:17, 18.

25. Vad vill Gud att vi skall göra för att bevisa vår tro?

²⁵ Jehova skapade inte människan för att hon skulle bli en våldsverkare som förgjorde människor eller fördärvade jorden. Framför allt annat förväntas det av människan att hon skall hålla de två stora buden. ”’Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne.’ Detta är det största och första budet. Det andra, som är likt det, är detta: ’Du skall älska din nästa såsom dig själv.’ På dessa båda bud hänger hela lagen, och även profeterna.” (Matt. 22:37—40, NW) Jehovas väg är kärlekens väg. ”Var icke skyldiga någon någonting alls, utom att älska varandra, ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. Ty lagbuden: ’Du skall icke begå äktenskapsbrott; Du skall icke mörda; Du skall icke stjäla; Du skall icke hava begärelse’; och vilket annat bud som finnes — allt sammanfattas i detta ord, som lyder: ’Du skall älska din nästa såsom dig själv.’ Kärleken gör intet ont mot nästan, därför är kärleken lagens uppfyllelse.” (Rom. 13:8—10, NW) Att ge uttryck åt kärlek till Gud och nästan är en positiv handling. Om någon människa skulle bli likgiltig eller vårdslös, skulle underlåta att helhjärtat uthärda i kärlek, måste hon räkna med att bli förkastad såsom olämplig att tjäna Gud. (Upp. 3:16) När vi håller det andra av de stora buden genom att vi visar kärlek till våra bröder, våra medmänniskor, måste vi alltid tänka på det som skall komma i första rummet, och det är att vi fortsätter med att älska vår Skapare, Jehova Gud. Detta utgör beviset för vår tro; det vittnar om att den är verklig, äkta och godtagbar för Gud.

26. Vad är människans förpliktelse?

²⁶ Om vi tänker på att överlämna oss och låta döpa oss, har vi nu ett utmärkt tillfälle att rannsaka oss med avseende på vår ställning och vidta sådana mått och steg som kan bringa oss i överensstämmelse med Jehova Gud. Och om vi redan har överlämnat oss, är detta en läglig tidpunkt för oss att pröva om vi lever i överensstämmelse med våra förpliktelser och strävar framåt mot kristen mogenhet. Ja, sedan vi nu har begrundat det här ämnet, som gäller människans förhållande till Skaparen, bör var och en veta vad han är skyldig Gud. ”Slutsatsen, när allting har blivit hört, är detta: Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är människans hela förpliktelse.” — Pred. 12:13, NW.

[Bild på sidan 566]

”Gör i ordning min måltid.”