Vem äger rätt att utöva världsstyrelse?

 1. Beträffande vilken fråga kommer världen inom kort att tvingas erkänna sin vanmakt? Varför det?

MÄNNISKOR inom alla nationer i våra dagar har klart för sig att världen inom kort skall tvingas erkänna sin vanmakt, när det gäller frågan om världsstyrelse. Det finns så många ideologier. Enligt en ideologi skall allt och alla underställas staten. Enligt en annan bör den enskilda människans röst få göra sig hörd i styrelsen, alla skall ha del i maktutövningen. Den ena ideologien bannlyser den hävdvunna religionen och ersätter den med något som faktiskt är en annan religion, ateismen, och söker omvända alla till att omfatta sina grundsatser. Den andra menar att religionen — vilken religion som helst, den som passar dig bäst — är nödvändig för att en tillfredsställande styrelse skall vidmakthållas.

 2. Vilka frågor är lämpliga i detta sammanhang?

² Finns det någon enda styrelse, någon enda regering, som har rätt att behärska vår jord? Är det i så fall en rättmätig styrelse eller regering, med makt och förmåga att gripa regeringstömmarna och utöva en styrelse som blir till gagn för folket? Har religionen någon plats i denna styrelse? Och inverkar ditt val av statsstyrelse eller religion i något avseende på det styrelseskick som jorden kommer att få, eller låt oss uttrycka det så här: Är ditt val avgörande för om du skall få leva under denna styrelse eller inte?

 3. Hur har Skaparen gjort det möjligt för oss att få tillförlitliga svar på dessa frågor?

³ Himmelens och jordens Skapare kände för länge sedan till det nuvarande dilemmat och förutsade det, och med insikt, förståelse och empati har han fastställt de rättfärdiga normerna för den kommande styrelsen och tillkännagivit vem det är som skall utöva den. Men inte nog härmed. Han har också använt en nation för att framställa en profetisk mönsterbild av sin styrelse över jorden. När han gjorde detta, visade han vilket samband vårt val av såväl statsstyrelse som religion kommer att ha med våra möjligheter att leva under den styrelse, som han drar försorg om.

 4. Genom vilken biblisk profetia får vi klarhet i detta ämne?

⁴ Profetian i 1 Moseboken 49:10 hjälper oss att få klarhet i det här ämnet. Det heter där: ”Spiran skall icke vika ifrån Juda, icke heller befälhavarstaven från platsen mellan hans fötter, till dess Silo kommer; och honom skall folkets lydnad tillhöra.” (NW) Namnet Silo anses betyda ”Han, vilkens det är”. För att få veta vem denne Silo är och vad styrelsen under hans spira innebär för oss, måste vi i tankarna gå tillbaka till det folk som detta profetiska uttalande riktades till och ta reda på hur Gud handlade med dem för att framställa förebilder till denne kommande Silo och hans styrelse eller regering.

Gud, den osynlige suveräne härskaren

 5. När vi ger akt på det folk, som fick denna profetia om Silo, vilka plikter finner vi då att de just skall gripa sig an med? Vid vilken tid på året förbereder de sig för att gå över Jordan, och hur lyckas de ta sig över?

⁵ En lämplig tidpunkt för en närmare granskning av detta folk utgör de dagar då det står i begrepp att börja fullgöra sina plikter att bosätta sig i ett land och styra det. Det är på våren, den mest ogynnsamma tiden att gå över Jordan, ty den har svämmat över sina bräddar av vårfloden, då israeliterna och en väldig blandad hop av följeslagare till dem nu drar fram mot floden för att gå över den och in i Kanaans land. Men detta bereder inte universums suveräne härskare något problem. Så snart som prästerna, vilka bär den gyllene förbundsarken, med sina fötter rör vid yttersta randen av det forsande vattnet, börjar det vika bort genom ett underverk, och inom kort har det runnit i väg mot Döda havet, varvid flodbädden lämnas torr. Medan dessa präster står stilla mitt i flodfåran, tågar folket, som uppgår till ett par millioner, jämte sin boskap över floden och in i Kanaans land. Därpå bärs arken i land, och så börjar flodens vatten svämma över flodstränderna på nytt.

 6. För vilken högtid förbereder sig israeliterna omedelbart, och vad måste de göra i samband med dessa förberedelser?

⁶ Kanaans hedniska inbyggare får kännedom om det som skett, och hur förfärade blir då inte deras hjärtan! Under Guds fullkomliga ledarskap och vid den av honom fastställda tiden går Israel över Jordan den 10 Nisan, just den dag, då de skall ta in påskalammet till sig i sina bostäder. Men innan påskmåltiden kan firas, måste en allmän omskärelse av männen ske. Josua, Kaleb och prästerna och leviterna hade redan blivit omskurna, men inte de andra israeliterna som var födda under den fyrtioåriga ökenvandringen. Den 14 Nisan är alla helt och hållet återställda, och vid den därför bestämda tiden firar man påsken i Gilgal, som inte ligger långt från den med murar omgivna staden Jeriko. — Jos. 5:1—10.

 7. Vilken föranstaltning, som de haft nytta av i fyrtio år, upphör nu, och varför det? Vad skall börja från och med detta år, och varför är det viktigt? Hur många jubelår och sabbatsår måste de fira fram till år 607 f. Kr.?

⁷ Israeliterna befinner sig nu i det land, ”som flyter av mjölk och honung”. Just i rätt tid slutar Gud så upp med att förse dem med manna, som de livnärt sig av i fyrtio år. (Jos. 5:11, 12) Från och med detta år börjar räkningen fram till firandet av sabbatsåren och de frihetsbringande jubelåren. Hur troget de skulle komma att hålla dessa sabbats- och jubelår skulle bli avgörande för om de skulle få förbli i det gudagivna landet eller inte. Alltifrån detta år, 1473 f. Kr., fram till slutet på deras siste mänsklige konungs, Sidkias, regering, som ändade år 607 f. Kr., var de av Guds lag ålagda att fira 17 jubelår och 121 däremellan infallande sabbatsår.

 8. Varför behövde israeliterna verklig tro på Jehova för att kunna hålla den första årslånga sabbaten?

⁸ Under Josua såsom Guds förordnade domare är israeliterna under de följande sex åren flitigt upptagna av att kuva nationerna i landet och att fördela landområdena på de tolv stammarna. Nu sätts deras tro på ett verkligt prov, ty följande år måste landet åtnjuta sin första sabbatsvila. Tack vare Guds välsignelse överlever de lydiga israeliterna fram till inbärgningen av det åttonde årets skörd. — 3 Mos. 25:18—22; Jos. 14:1—17:18.

 9. Vilka är det som behärskar Jerusalem vid denna tid?

⁹ Nu, mer än 300 år efter Abrahams dagar, finns konung Melkisedek inte längre i Salem (nu kallat Jerusalem), och de hedniska jebuséerna, Nimrods fränder, är i besittning av staden. Jerusalem ligger i Benjamins stams område intill gränsen mot Juda stams område, men det är en så starkt befäst stad, att jebuséerna håller stånd i den under hela domartiden. — Dom. 1:21.

10. Av vilken betydelse är städerna Silo och Sikem under denna tid?

¹⁰ Israeliterna sätter upp tabernaklet i Silo, som ligger drygt 30 kilometer norr om Jerusalem och drygt 15 kilometer söder om levitstaden Sikem. De tolv stammarna drar upp till Silo för att frambära offer och fira påsken och veckohögtiden eller ”pingsten”. Sikem är också en ”fristad”, dit den ouppsåtlige mandråparen kan fly för att få skydd för blodshämnaren. — Jos. 20:7; 21:20, 21.

Ett val måste göras

11. Vilket val beträffande gudsdyrkan förelägger Josua israeliterna i Sikem, och vilka förhållanden i forna tider påpekar han därvid?

¹¹ I Sikem håller Josua mot slutet av sin levnad ett avskedstal till nationen och förelägger israeliterna i tydliga och allvarsamma ordalag att de måste göra ett val. De måste välja mellan att tjäna Babylons gudar eller den ende levande och sanne Guden, Jehova. Josua säger:

”Jehova, Israels Gud, har sagt: ’Det var på andra sidan floden [Eufrat] som edra förfäder bodde för länge sedan, Tera, Abrahams fader och Nahors fader, och de tjänade andra gudar. Men jag hämtade eder [för]-fader Abraham från andra sidan floden och ... gjorde hans säd talrik. ... Jakob och hans söner drogo ned till Egypten. Sedan sände jag ... och hemsökte Egypten ... och därefter förde jag eder ut.’

Och frukta nu Jehova och tjäna honom klanderfritt och i sanning, och avlägsna de gudar, som edra förfäder tjänade på andra sidan floden [Eufrat] och i Egypten, och tjäna Jehova. Nåväl, om det för edra ögon tyckes ont att tjäna Jehova, välj då åt eder i dag, vem ni skola tjäna, antingen de gudar som edra förfäder, vilka voro på andra sidan floden, tjänade eller amoréernas gudar, i vilkas land ni bo. Men vad mig och mitt husfolk beträffar, så skola vi tjäna Jehova.” — Jos. 24:1—15; delvis enl. NW.

12. Vilket val måste de göra för att få åtnjuta den kommande Silos styrelse?

¹² Under det att de väntade på den kommande Silo, på honom, ”vilkens det är”, måste de välja den sanna religionen för att kunna få gagn av Guds styresman, när han verkligen framträder. Josua förelägger Israel detta val mellan Babyloniens gudar och Jehova vid en tid då den tredje dynastien av konungar härskar i det forntida Babylon, som ligger långt österut. Föga inser folk i världen i våra dagar att de står inför samma val i dessa yttersta dagar för det stora Babylon, vars fall har förutsagts i den heliga Skrifts profetiska skildring.

13. Vilket val gör israeliterna vid denna tid, och vilken verkan får detta?

¹³ Här har vi ett exempel på det val som är rätt för oss att göra i denna tid. Israeliterna svarade Josua: ”Vad oss beträffar, skola vi också tjäna Jehova, ty han är vår Gud.” (Jos. 24:16—22, NW) Visar det sig att detta deras rätta val i vad det gäller gudsdyrkan har god verkan på deras tjänst under Jehovas, deras konungs, styrelse? Skildringen säger: ”Och folket fortsatte att tjäna Jehova i alla Josuas dagar och i alla de äldre mäns dagar, som utsträckte sina dagar efter Josua och som hade sett allt Jehovas stora verk, som han hade gjort för Israel.” — Dom. 2:7, NW.

14. Hurudant är Jehovas förhållande till Israel under domartiden, och hur förkastar folket slutligen denna för anstaltning?

¹⁴ Jehova regerar såsom den verklige konungen, Israels himmelske konung, alltifrån domaren Josuas dagar och 356 år framåt, medan de av Gud förordnade domarna skipar rättvisa och frälsar Israel från dess fiender. I Samuels dagar, hans som var den siste domaren och tillika var en profet, besannas Jehovas ord: Israeliterna begär att de skall få en synlig, mänsklig konung. Jehova tröstar den djupt sårade Samuel med dessa ord: ”Lyssna till folkets ord ... ty det är icke dig de hava förkastat, nej, mig hava de förkastat, i det de icke vilja, att jag skall vara konung över dem.”

15. Är det en ny benägenhet hos folket som kommer till uttryck i deras begäran att få en konung? Vilka efterliknar de, när de yrkar på att få en mänsklig konung?

¹⁵ Gud påpekar att de måste utöva den sanna gudsdyrkan, om de skall få ha honom till konung, då han säger till Samuel: ”Såsom de alltid hava gjort från den dag, då jag förde dem upp ur Egypten, ända till denna dag, i det att de hava övergivit mig och tjänat andra gudar, så göra de nu ock mot dig.” Samuel varnar därpå israeliterna och framhåller vad det kommer att innebära för dem att inte uteslutande ha Gud till konung, men folket svarar: ”Nej, en konung måste vi hava över oss. Vi vilja bliva lika alla andra folk [babylonierna inbegripna].” — 1 Sam. 8:1—20.

Ett prov i samband med mänskligt konungadöme

16. Ur vilken stam väljer Jehova den förste mänsklige konungen över Israel, och är detta en antydan om att det är denna stam som skall få privilegiet att tillhandahålla Messias?

¹⁶ Juda stam hade tagit ledningen i att underkuva det utlovade landets inbyggare. (Dom. 1:1—4) Men Jehova väljer Saul av Benjamins stam till Israels förste mänsklige konung. Gud erbjuder inte därmed Benjamins stam möjligheten att frambringa Messias eller Kristus, den smorde konungen, som skall vara Guds ”kvinnas” säd, vilken utlovades i Edens lustgård. Denne, Silo, skulle komma genom Juda stam. Men konung Saul sätts nu på ett prov, som gäller om medlemmar av hans familj eller släkt skall förtjäna att utöva konungaväldet. — 1 Sam. 9:1—11:15; 1 Mos. 49:27.

17. Vilken allvarlig försyndelse gör konung Saul sig skyldig till tidigt under sin regering, som leder till att Jehova utfärdar vilket påbud beträffande konungadömet?

¹⁷ Efter endast två års regering visar Saul att han inte består provet, ty han dristar sig att utföra sådan offertjänst som tillkommer en präst, att uppträda såsom konung och präst i likhet med Melkisedek. Därför säger Gud till honom: ”Och nu skall ditt konungadöme icke bestå. Jehova skall förvisso finna åt sig en man som är välbehaglig för hans hjärta; och Jehova skall giva honom befogenhet såsom anförare för sitt folk, därför att du icke har hållit det som Jehova hade befallt dig.” (1 Sam. 13:1—14, NW) Åtta år senare föds denne man i Betlehem i Juda, närmare bestämt år 1107 f. Kr.

18. Hur visar Saul ytterligare att han är olämplig såsom konung, och vilken åtgärd vidtar Jehova fördenskull?

¹⁸ Saul går från ont till värre och begår slutligen en gensträvig och upprorisk handling, som är lika ond som den ”trolldomssynd”, som det forntida Babylon bedrev. Därpå låter Jehova kungöra att konungariket definitivt har ryckts ifrån Saul och hans familj eller släkt. (1 Sam. 15:1—29) Jehova sänder Samuel till Betlehem för att denne i hemlighet skall smörja den unge herden David av Juda stam till framtida konung över Israel. Med gudagivet mod dödar David längre fram den filisteiske jätten Goljat, och Saul införlivar honom med sin här och gör honom till hövitsman. — 1 Sam. 16:1—23; 17:20—18:5.

19. Vilken inställning visar Saul gentemot den ”man som är välbehaglig för hans [Jehovas] hjärta”? Hur ådagalägger David en tillbörlig ande, och vilken viktig övning får han?

¹⁹ På grund av Davids framgångar blir Saul slutligen avundsjuk på David, ty i honom ser Saul den tänkbare ”man som är välbehaglig för hans [Jehovas] hjärta” och åt vilken riket kommer att givas. (1 Sam. 18:6—9) Han hotar David till livet, förklarar honom fågelfri och jagar honom såsom vore han ett vilt djur. Men David och hans män riktar aldrig någonsin ett mothugg mot ”Jehovas smorde”. Hela denna tid skyddar Jehova David, övar honom såsom en lejonunge för uppdraget som konung, vilket blivit förutsagt i 1 Moseboken 49:9. Han skulle profetiskt utgöra en förebild till den utlovade Silo.

Valet av babylonisk religion medför undergång

20. Vad vänder sig Saul nu till, och varför gör han det? Vilka funktioner fyllde trolldomskonsterna bland babylonierna? Med vilka står andebesvärjerskan i En-Dor i själva verket i förbindelse, och vad är det som utvisar att budskapet inte kommer från Jehova? Vilket slut får Saul?

²⁰ I sitt fyrtionde regeringsår måste konung Saul drabba samman med filistéerna i närheten av Gilboa berg. Eftersom Saul inser att Jehova Gud har övergivit honom, vänder han sig till trolldom,a som han i begynnelsen hade sökt utrota ur sitt rike. Under natten går han till en överlevande andebesvärjerska i En-Dor och försöker genom henne komma i förbindelse med den döde Samuel för att på så sätt få upplysningar. Saul tar alltså sin tillflykt till demonism. En demon, som ger sig ut för att vara Samuel, framträder för spåkvinnan i En-Dor, för hennes sinnes ögon, och förmedlar genom henne ett domsbudskap till konung Saul. Inte ”i morgon”, såsom demonen felaktigt säger, utan några dagar därefter faller konung Saul och tre av hans söner — inte alla — i strid på Gilboa berg. Konung Saul, som sårats av en filisteisk pil, påskyndar sin egen död genom att störta sig på sitt kungliga svärd. — 1 Sam. 28:4—25; 31:1—13.

21. På vilket sätt tillfaller härskarstaven slutligen Juda?

²¹ Därefter kommer Juda män till präststaden Hebron och smörjer David till konung över Juda hus. Detta inträffar år 1077 f. Kr. (Jos. 21:9—12; 2 Sam. 1:1—2:4) Efter någon tid kommer de andra stammarna till konung David i Hebron och ingår ett förbund med honom inför Jehova och smörjer David till konung över Israel. ”David var trettio år gammal, när han blev konung, och han regerade i fyrtio år. I Hebron regerade han över Juda i sju år och sex månader, och i [det benjaminitiska] Jerusalem regerade han i trettiotre år över hela Israel och Juda.” Jerusalem var vid denna tid (år 1070 f. Kr.) alltjämt ett jebuseiskt fäste. — 2 Sam. 5:1—5.

”Han, vilkens det är”

22. Hur länge skulle befälhavarstaven förbli inom Juda?

²² Nu, när David för tredje gången blir smord, tillfaller spiran och befälhavarstaven över hela Israel Juda stam, och de skall förbli inom denna stam till en uppfyllelse av patriarken Jakobs profetia: ”Spiran skall icke vika ifrån Juda, icke heller befälhavarstaven från platsen mellan hans fötter, till dess Silo kommer; och honom skall folkets lydnad tillhöra.” — 1 Mos. 49:10, NW.

23. Hur framhöll aposteln Paulus att detta besannades?

²³ Aposteln Paulus framhöll att denna profetia besannats, när han sade:

”Sedan gav han dem domare ända till profeten Samuels tid. Därefter begärde de en konung, och Gud gav dem Saul, Kis’ son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. Men denne avsatte han och gjorde David till konung. ... Av dennes säd har Gud efter sitt löfte låtit Jesus komma såsom Frälsare åt Israel.” — Apg. 13:16—23.

24. Vem var ”telningen” i Jesaja 11:1, och vad hade förutsagts om honom? På vilka tre sätt bevisar Jesus att han är ”Isais rot”?

²⁴ Konung David var Isais son, och profetian i Jesaja 11:1, 2, 10 gick i uppfyllelse på Jesus såsom Davids ättling: ”Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, och en telning från dess rötter skall bära frukt. Och på honom skall HERRENS [Jehovas] Ande vila. Och det skall ske på den tiden, att hednafolken skola söka telningen från Isais rot, där han står såsom ett baner för folken; och hans boning skall vara idel härlighet.” Denne Jesus, Isais ättling genom David, blev också ”Isais rot” och det från tre synpunkter sett: 1) Jesus Kristus har bevarat Isais släktlinje genom att bli Isais beständige arvinge. 2) Han blir Herre åt David och alltså åt Davids fader, Isai, såsom aposteln Petrus förklarade på pingstdagen år 33 i Jerusalem:

”David for ju verkligen icke upp till himlarna, utan han säger själv: ’Jehova sade till min Herre: ”Sitt vid min högra sida, till dess jag lägger dina fiender såsom en pall för dina fötter.”’ Må därför hela Israels hus veta förvisst att Gud har gjort honom till både Herre [för konung David] och Kristus, denne Jesus som ni fastnaglade vid pålen.” — Apg. 2:14, 34—36, NW; Ps. 110:1; Matt. 22:41—45.

3) Kristus är nu en Frälsare, och under sin tusenårsregering över mänskligheten skall han uppväcka Isai såväl som dennes son David. — Jes. 9:6; Joh. 5:26—29.

25. Vem är det som Skaparen kallar ”Han, vilkens det är”, och vad kan vi lita på att han skall göra? Vilket förståndigt val bör vi fördenskull träffa?

²⁵ Det råder ingen tvekan om detta. Universums Skapare och suveräne härskare har gjort denne Jesus Kristus till den som benämns ”Han, vilkens det är”. Han har inte endast visat detta genom det sätt, på vilket han handlade med Israels nation, och genom sitt förbund med dem, utan han har också satt denne på prov såsom den fullkomlige, vars ostrafflighet gentemot Jehova är obrytbar, den som skall verkställa alla hans domar med fullkomlig opartiskhet och rättvisa, i det att han tillämpar Guds rätta principer och lagar över hela jorden. Han är en konung och präst lik Melkisedek för evigt, och fördenskull är han Guds förnämsta redskap i regeringen såväl som överstepräst i förbindelse med den sanna tillbedjan av Gud. Vi måste nu göra ett val beträffande gudsdyrkan och styrelsen. Vi kan inte upprätta Silos regering på jorden, men det val som vi träffar har stor inverkan på vårt liv och våra möjligheter till liv under den större Silos fridsamma regering, hans som kallas ”Han, vilkens det är”. Detta kommer att vidare åskådligt bevisas, ty kommande nummer av Vakttornet skall ta upp denna fråga.

[Fotnoter]

”En annan grupp individer fruktades storligen av babylonierna, nämligen trollkarlar och trollkvinnor. Dessa var vanligen män och kvinnor som var vanställda på ett eller annat sätt eller som hade någon fysisk egenhet som fick grannarna att tro att de stod i nära förbund med djävlar och att de stundom tjänade såsom boningsplatser för ondskans makter. Eftersom de ägde mänskliga förståndsgåvor ansågs de ofta mera fördärvbringande än djävlarna själva. De var framför allt det ’onda ögats’ och den ’onda förtrollningens’ herrar, och de begagnade alla de metoder som prästerna använde, vilka drev ut djävlar, men de gjorde det med ont uppsåt och i syfte att skada. Prästerna var mästare i ’vit magi’ och trollkarlar och trollkvinnor i ’svart magi’. En besvärjelseformel som gjorde en sjuk människa frisk, när en präst uttalade den, vållade hennes död, när en trollkvinna uttalade den.” — Sidan 150 i boken Babylonian Life and History, 1925 års upplaga, av Sir E. A. Wallis Budge.