Löpning — en folksport
Statistiska uppgifter visar att joggning hör till vardagsrutinen för en tredjedel av invånarna i Sovjetunionen. Enligt en nyligen gjord beräkning ägnar sig 25 millioner människor i Förenta staterna åt löpning. Denna feber bröt först ut på 1960-talet. Vilka är de positiva verkningarna? Finns det några risker?
”FYSISKT aktiva råttor lever 25 procent längre än de som håller sig i stillhet.” Det sägs att experiment redan har bevisat att det förhåller sig så. Det har ännu inte blivit bekräftat att detta förhållande gäller människor, men alla tecken tyder på att motion befrämjar hälsa och långt liv.
En patolog sade med utgångspunkt från obduktioner som han hade utfört att två av tre dödsfall inträffar i förtid och har samband med hjärtat hos stillasittare, lungorna hos rökare och levern hos drinkare. En social myndighet i Förenta staterna framhöll: ”Stillasittande och brist på rörelse är människokroppens dödsbringande fiende. Vi vet i dag att det är hur en människa lever, inte hur länge hon lever, som orsakar många av de fysiska problem som man normalt förknippar med framskriden ålder.” En läkare gav uttryck åt en liknande tanke: ”De flesta av oss blir inte utslitna; vi rostar igen.”
Nästan alla människor tror väl att något slag av motion är nyttigt, men många tror inte att det är nödvändigt att man motionerar så kraftigt att man börjar svettas. I våra dagar vill många människor helst inte göra någonting för att få någonting — de vill ha bekväma, vackert inslagna lösningar, till exempel 30 minuter motion en gång i veckan utan att bli svettiga och till detta en drinkares kosthåll. Amerikanska läkarsällskapets kommitté för motion och fysisk kondition fördömde dem som ägnar sig åt motionsformer som inte kräver någon ansträngning: Sådana motionsformer ”ger inte några dolda fördelar eller värden. Det allvarligaste felet är att de inte gör mycket för att förbättra konditionen hos hjärtat och lungorna, vilka är i mest behov av motion i våra dagar.” Ansträngande, långvarig motion är vad som behövs, sade kommittén.
Löpning gör att du går ner i vikt, vilket är till fördel för ditt hjärta. Det är inte bara så att löpning förbränner fetter, utan det dämpar också hungern. Låg blodsockerhalt stimulerar hungern, men motion frigör fetter i blodet, vilka ger energi, och därför sjunker inte blodsockerhalten särskilt mycket. Det är intressant att lägga märke till att en undersökning av grisar bekräftade detta. Man lät en grupp på 45 grisar ”motionera”, medan en annan grupp fick ligga och slöa. Man satte fram mat åt båda grupperna. De grisar som hade varit i stillhet åt mera än de som hade rört på sig, och vid slutet av testet vägde de ”motionerande” grisarna 10 kilo mindre än de som hade legat och slöat.
Det är en vanlig uppfattning att de som motionerar eller arbetar mycket behöver äta kött. Det är energi man behöver för ansträngande motion, och den energin får man inte av att äta kött. Mexicos ryktbara tarahumaraindianer springer 250-kilometerslopp i bergig terräng för att ha roligt, och de gör det praktiskt taget utan att förtära kött, mjölk eller ägg. Deras föda består huvudsakligen av bönor, squash och majs. De har inte bara sådan häpnadsväckande uthållighet, utan de lever också i medeltal mycket länge. Ett välplanerat vegetariskt kosthåll tillgodoser kroppens behov.
Det är intressant att en amerikansk universitetsprofessor fann att under en fyraårsperiod uppgick sjukhusräkningar för stillasittande människor till i medeltal 1.500 kronor, men till endast 800 kronor för dem som regelbundet motionerade. Ett försäkringsbolag sänkte livförsäkringspremierna med så mycket som 20 procent för dem som ägnade 20 minuter tre gånger i veckan åt att motionera, så att deras hjärta och lungor fick arbeta hårt.
Överdrivna påståenden
Doktor T. J. Bassler, en patolog som sysslar med vilken verkan maratonlopp har på kroppen, hävdar: ”Om en människa är i stånd att gå den 42 kilometer långa sträckan [maratondistansen], är det biologiskt omöjligt att åderförkalkning skulle drabba henne.” Han sade vidare: ”Tills det finns obduktionsbevis på dödlig åderförkalkning bland maratonlöpare, tycks det vara klokt och förståndigt att rekommendera denna livsstil för att förebygga den här sjukdomen.”
New England Journal of Medicine svarade med att lägga fram obduktionsbevis på att sjukdomen orsakat en löpares död, och tidningen pekade också på andra fall, i vilka obduktioner visade långt framskriden åderförkalkning. Det finns också många kända fall där långdistanslöpare, däribland maratonlöpare, har dött av hjärtattack. Dessa fall motsäger inte det faktum att motion är värdefullt, men motionsprogrammet måste anpassas till individen.
Doktor Chris Barnard, en kirurg som utför hjärttransplantationer, ägnar sig en del åt joggning. Han är emellertid inte särskilt entusiastisk för den modefluga som joggning har blivit. Han är särskilt bekymrad över att det är så många som ägnar sig åt denna motionsform inne i städerna. ”Av en undersökning som för några år sedan presenterades i Kapstaden”, sade han, ”framgick det att stadsduvor hade sju gånger mera bly i sina ben än vad deras släktingar på landet hade.” Han tillade: ”Varje huvudgata är som en kloak av skadliga och ohälsosamma ämnen från bilavgaserna.”
Maratonlöpare i tusental!
Millioner löpare springer några kilometer två eller tre gånger i veckan, men många tusen sträcker sig längre och deltar i maratonlopp — en sträcka på 42.195 meter. Förra året ställde till exempel 14.012 upp i New York-maraton. Alla var inte i stånd att genomföra hela loppet, men 12.622 kom i mål. För 4.000 av de tävlande var detta deras första maratonlopp i New York. Hundratals utländska deltagare från 44 länder var med i tävlingen. Omkring två millioner åskådare stod längs gatorna och uppmuntrade de tävlande med glada tillrop.
Alberto Salazar vann tävlingen — han sprang sträckan på 2 timmar, 9 minuter och 41 sekunder. På 74:e plats kom Grete Waitz, den första kvinnliga deltagaren som gick i mål. Hon slog världsrekordet för kvinnor — det nya rekordet ligger på 2 timmar, 25 minuter och 41 sekunder. Den äldste deltagaren som gick i mål var 77 år gammal; den yngste var 10 år. Löpare från 5 år till 84 år har deltagit i maratonlopp. Det kan också nämnas att en del deltagare har varit rullstolsbundna, en del blinda, och en del har haft benproteser.
Forntida långdistanslöpare
Det berättas att för 2.500 år sedan sprang den grekiske budbäraren Feidippides den 35 kilometer långa sträckan från slaget vid Maraton till Aten för att meddela nyheten om Greklands seger över perserna. Traditionen säger att han flämtande fick fram den goda nyheten och sedan föll ner död. Det är till minne av hans lopp som man nu håller maratontävlingarna.
Men Feidippides var inte den förste som tillryggalade en sådan sträcka. Fyra hundra år tidigare sprang profeten Elia en sträcka som i det närmaste motsvarade maratondistansen. Från berget Karmel, som ligger nära Medelhavet, till Jisreel är avståndet omkring 40 kilometer. Elia sprang den här sträckan i Jehovas kraft: ”Och Jehovas själva hand visade sig vara över Elia, så att han band om sina höfter och gav sig till att springa framför Ahab [som färdades i en vagn] hela vägen till Jisreel.” — 1 Kon. 18:46, NW.
Löpning är nyttigt och medför många goda resultat. Men det finns också risker. Det är förståndigt att vara försiktig och måttfull. Och gör inte löpningen till en religion som somliga har gjort. De tre följande artiklarna ger en mera utförlig förklaring.
[Ruta/bild på sidan 4]
ATT BÖRJA MED ETT LÖPNINGSPROGRAM
Om du är över 30 år, bör du genomgå en hälsokontroll hos din läkare; om du är över 40 år, är ett arbetsprov på testcykel tillrådligt.
Starta långsamt, öka takten undan för undan, men överansträng dig inte. Håll inte envist fast vid ett schema som är alltför hårt. Anpassa det.
Var inte snål när det gäller skorna. Skaffa dig ordentliga skor, som ger tårna tillräckligt utrymme, som har tjocka sulor och i vilka hälen får ett stadigt stöd.
Se till att tånaglarna är klippta. Foten skjuts framåt i skon, och naglar som trycks mot framkanten av skon blir svarta och ömma.
Gör tänjningsövningar före och efter löpningen, men inga gymnastiska övningar.
Spring på ett lätt och ledigt sätt, som känns behagligt för dig. Landa inte på trampdynorna, utan försök hellre sätta ner hela foten och rulla framåt.
Ditt tempo bör inte vara så hårt att du blir så andfådd att du inte kan tala medan du joggar. Till att börja med kan du behöva alternera gång och joggning.
Du bör dricka något innan du springer och även medan du springer, om sträckan är lång. Det är farligt att vätskebalansen i kroppen rubbas. Om du svettas kraftigt, kan du behöva tillföra kroppen extra salt.
Till en början joggar en del varje dag. Många joggare föredrar att träna regelbundet tre gånger i veckan. Det är viktigt att man får tillräckligt med vila.
[Ruta/bild på sidan 4]
LÖPNING KAN VARA FARLIGT FÖR DIN HÄLSA
Muskelvärk, muskelkramp, smärtor i sidan medan du springer — sådana besvär kan du förvänta som nybörjare. Det är obehagligt, men det går över.
Blåsor är vanligen ett tillfälligt problem, men du bör ge dem vård.
Benskador — inflammation av hälen till följd av upprepade stötar.
Inflammation av ligamenten i foten. Symptomet är vanligen smärtor i hälen. Denna inflammation kan leda till att det bildas en knöl på hälen — en benig utväxt på hälbenet.
Inflammation kring akillessenan — inflammation av senskidan som omger den stora sena som förbinder hälen med vadmuskeln.
Smärtsam inflammation av musklerna och senorna i skenbenet.
Små benbrott i foten och underbenen.
Stark förslitning mellan knäskålen och änden av lårbenet. Knäskålens brosk blir utslitet, vilket resulterar i smärtor och svullnad.
Varningstecken på att du motionerar utöver dina begränsningar: smärtor i bröstet medan du motionerar, hjärtklappning när du är i stillhet och oförklarlig yrsel. Sluta motionera och uppsök läkare.