Jerusalem — ”en orsak till jubel”
”Se, jag skapar nya himlar och en ny jord; och de förra tingen skall man inte minnas, och inte heller skall man tänka på dem. Men jubla och fröjda er för alltid i det som jag skapar. Ty se, jag skapar Jerusalem att vara en orsak till fröjd och hennes folk en orsak till jubel. Och jag skall fröjda mig över Jerusalem och jubla över mitt folk.” — Jesaja 65:17—19, NW.
1. a) Varför bör Guds folk finna orden i Jesaja 65:17—19 vara intresseväckande? b) Men vilka frågor kan ändå ställas om Jerusalem?
VILKA intresseväckande ord uttalade av den suveräne Herren Jehova genom hans profet! De överflödar av glädje. Skulle du inte vilja ha del av denna glädje? Säkerligen skulle du det! Men du kanske frågar: Vad är det för ett Jerusalem som åsyftas här? Är det på något sätt förbundet med den nutida staden Jerusalem — den stad som i så hög grad blivit ett centrum för våldsamma religiösa och politiska stridigheter? Kommer ”Jerusalem” någonsin att helt och fullt uppfylla innebörden i sitt namn — ”besittning av [eller grundval för] dubbel frid”? På vilket sätt har dessa ”nya himlar och en ny jord” samband med Jerusalem i denna profetia? Låt oss se efter.
Det forntida Jerusalem
2. Vad säger den tidiga historien om den plats där Jerusalem är beläget?
2 Platsen där staden Jerusalem är belägen har under lång tid i historien varit föremål för Jehovas ynnest. Det var helt visst på denna plats som kungen och prästen Melkisedek välsignade Abraham för mer än 3.900 år sedan. Han välsignade också Jehova som ”Gud den Högste, himmelens och jordens skapare”. (1 Moseboken 14:18, 19) Med tiden blev emellertid denna bergiga stad, Salem, ett starkt fäste för de demondyrkande jebuséerna.
3. Vad sägs det om Jerusalem på Josuas tid och tiden därefter?
3 Mer än 400 år förgick, och i Josua, kapitel 10, finner vi för första gången ”Jerusalem” omnämnt i bibeln. Vi läser där att Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, vände sig till fyra kungar i grannskapet och bad dem förena sig med honom i kriget mot Israel. Men Jehova kämpade för Israel. Till och med solen och månen stod stilla, så att kananéerna kunde bli fullständigt besegrade. De fem kungarna dödades. Men det sägs inte att Josua intog Jerusalem. Berättelsen framhåller i själva verket: ”Men jebuséerna, som bodde i Jerusalem, kunde Judas barn [som hade fått detta område i arv] inte fördriva.” — Josua 10:1—27; 15:63; Domarboken 1:21.
Det Jerusalem som fanns på kung Davids och kung Salomos tid
4. Hur blev Jerusalem välsignat på Davids och Salomos tid?
4 Omkring 400 år senare blev David kung över hela Israel. År 1070 f.v.t. ”intog [David] ändå Sions borg, det är Davids stad”, i Jerusalem. Där på berget Sion kom han att regera som Jehovas smorde kung. Hans son Salomo satt också ”på Herrens [Jehovas] tron som kung”. Under sin fridsregering byggde Salomo ett praktfullt tempel på Moria berg i Jerusalem. Detta tempel blev centrum för Jehovas tillbedjan och för undervisning i hans ord och lag. — 1 Krönikeboken 11:5; 29:23; 2 Krönikeboken 7:12—16.
5. Hur beskrivs Jerusalem och dess ”store konung” i Psaltaren?
5 Många av psalmerna besjunger Sions och Jerusalems skönhet. Koras söner sjöng om det som ”vår Guds stad, på hans heliga berg”. Ja, ”skönt i sin upphöjdhet, hela jordens fröjd, är berget Sion på de avlägsna nordsidorna, den store konungens [Jehova Guds] stad”. David själv beskriver staden med dessa ord: ”Våra fötter befanns stå inom dina portar, o Jerusalem. Jerusalem är byggt likt en stad som har blivit sammanfogad i enhet, till vilken stammarna har dragit upp, Jahs stammar, såsom en påminnelse till Israel om att frambära tacksägelse till Jehovas namn.” Denne ”store konung” sägs ”bo i Jerusalem” och vara dess invånares kärleksfulle beskyddare. ”Jerusalem omhägnas av berg, och Herren [Jehova] omhägnar sitt folk, från nu och till evig tid.” — Psalm 48:2, 3; 122:2—4; NW; 135:21; 125:1, 2.
Förstöring och återställelse
6. a) Vad kom Jerusalem att symbolisera? b) Vilken dom verkställdes på Jerusalem, och varför det?
6 Jerusalem och berget Sion kom passande att symbolisera Israels nation och dess folk. Men inom mindre än 500 år blev detta folk avfälligt, och onda kungar ”fyllde Jerusalem med oskyldigt blod”. (2 Kungaboken 24:4) De vägrade att lyssna till Guds profeters varning, och därför uttalade den suveräne Herren Jehova slutligen sin dom över Sidkia, den siste kungen som regerade i Jerusalem, och sade: ”Lyft av dig kronan. ... Omstörtas, omstörtas, omstörtas skall detta av mig. Också detta skall vara utan bestånd, till dess han kommer, som har rätt till det, den som jag har gett det åt.” (Hesekiel 21:26, 27) Nebukadnessar, Babylons kung, förstörde Jerusalem och dess tempel år 607 f.v.t. och förde de överlevande som fångar till Babylon.
7. a) Vilken återställelse ägde rum, och varför var detta något som väckte häpnad? b) Vad fanns inte längre i det nyuppbyggda Jerusalem, men vad möjliggjordes genom denna återställelse?
7 Men Jehovas profeter hade förutsagt en härlig återställelse av Jerusalem, och dessutom hade Jeremia framhållit att detta skulle ske när 70 år hade gått till ända. (Jesaja 44:24—45:7; Jeremia 25:11, 12; 29:10) Till stor häpnad och i uppfyllelse av Jehovas profetia genom Jesaja blev Babylon omstörtat, och den segerrike kung Cyrus av Persien utfärdade ett påbud som gjorde det möjligt för gudfruktiga judar att återvända till Jerusalem och återställa Jehovas tillbedjan i Jerusalem i rätt tid — år 537 f.v.t. Alldeles som Jesaja hade förutsagt lyste än en gång ”Herrens [Jehovas] härlighet, vår Guds prakt”, i Juda och Jerusalem. Denna gång regerade ingen kung i Jerusalem. Men Jehova visade återigen denna stad ynnest på grund av att hans namn hade blivit förbundet med den och på grund av den trohet som en kvarleva av hans folk visade. Detta förebildade också större ting som skulle komma. Staden blev återuppbyggd, och detta gjorde det möjligt för Messias att framträda där alldeles som det var profeterat. — Jesaja 35:2; 62:1—7.
Jerusalems hus övergivet
8. a) Varför välkomnade inte Jerusalem Messias? b) Vilken profetia uttalad av Jesus gick i uppfyllelse på Jerusalem, och hur gjorde den det?
8 Mer än 500 år efter denna återställelse av Jerusalem framträdde verkligen Messias för judarna i denna stad. Detta inträffade också vid Jehovas fastställda tid, år 33 v.t., i uppfyllelse av Daniels profetia, i Daniel 9:24—27. Men välkomnade Jerusalem Messias? Nej, för det hade satt sina förhoppningar till politik. Jerusalem hade avfallit från Jehovas ords läror, och de judiska styresmännen begick det oförlåtliga brottet att mörda Guds Son! Bara tre dagar innan Messias, Jesus, blev grymt fastnaglad på en tortyrpåle sade han till detta folk: ”Jerusalem, Jerusalem, som dödar profeterna och stenar dem som har sänts ut till det — hur ofta har jag inte velat samla ihop dina barn på det sätt som en höna samlar ihop sina kycklingar under sina vingar! Men ni har inte velat. Se! Ert hus lämnas åt er själva.” (Matteus 23:37, 38) Det jordiska Jerusalem blev dömt och förkastat av Jehova detta år, 33 v.t. År 70 v.t. tillintetgjorde de romerska härarna Jerusalem och de flesta av dess invånare och förstörde också templet tillsammans med släktregister och andra register som hörde till den judiska tingens ordning.
9. Har det jordiska Jerusalem levt upp till innebörden i sitt namn?
9 Har det jordiska, återuppbyggda Jerusalem åtnjutit någon välsignelse från Gud sedan den tiden? Dess oroliga historia under de gångna 1.900 åren ger svaret. Och ännu i denna dag fortsätter Jerusalem att vara en religiöst splittrad stad. Man kan inte finna att staden är någon ”besittning av dubbel frid” och inte heller att Jehovas härlighet finns där. Det jordiska Jerusalem intar inte längre någon plats i Guds uppsåt.
Avfälligheten förebildad
10. a) Vad utgör det avfälliga Jerusalem en utmärkt bild av? b) Hur kan orden i Matteus 7:20 tillämpas på detta nutida ”Jerusalem”?
10 Det Jerusalem som avföll två gånger, och som Jehova straffade genom att låta först babylonierna och senare de romerska härarna invadera staden, utgör en utmärkt bild av ett annat avfälligt system — kristenhetens organiserade religion. Alldeles som de skrymtaktiga härskarna i Jerusalem ärade Jehovas lag endast med sina läppar, så påstår sig kristenhetens präster vara talesmän för bibelns Gud. Men, säger Jesus Kristus, ”av deras frukter skall ni ... känna igen dessa människor”. (Matteus 7:20) Och vilket slags ”frukter” har den nutida kristenheten frambringat? Har dessa på något sätt bildat en ”grundval för dubbel frid”? Nej, det har de inte. Den frukt som kristenheten i stället frambringat är två fruktansvärda världskrig, som båda brutit ut inom kristenheten och utkämpats med det religiösa prästerskapets välsignelse på båda sidor. De profetiska ord som Jehova riktade till det avfälliga Jerusalem gäller sannerligen i ännu högre grad de religiösa ledarna i kristenheten: ”På flikarna av din mantel finnes blod av fattiga, oskyldiga själar, ... på alla dessa.” — Jeremia 2:34, Åkeson.
11. Hur har Jesu ord i Matteus 24:11, 12 och Markus 7:6—8 gått i uppfyllelse på kristenheten?
11 Det är i kristenheten som man i vår tid finner en rekordstor skörd i form av omoraliskt leverne, skilsmässor, splittrade familjer, narkotikamissbruk och brottslighet i alla former. Kristenhetens religion har bevisat sig vara maktlös när det gäller att förhindra att laglösheten tilltar. (Matteus 24:11, 12) Tänk så väl Jesu ord stämmer in på dess religiösa prästerskap! Han förklarade: ”Jesaja profeterade träffande om er, skrymtare, såsom det är skrivet: ’Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärta håller sig långt borta från mig. Förgäves fortsätter de att dyrka mig, eftersom de såsom lärosatser lär ut människobud.’ Ni lämnar Guds befallning därhän och håller fast vid människors tradition.” Kristenheten, det nutida avfälliga ”Jerusalem”, jämte alla andra ”antikrister”, kommer således att möta ”vedermöda” från Gud, när Herren Jesus Kristus uppenbaras från himmelen för att verkställa hämnd på de olydiga. — Markus 7:6—8; 1 Johannes 2:18, 19; 2 Tessalonikerna 1:6—9.
Riket återställs
12. Vilken tidsperiod av förtrampande förutsades i Lukas 21:24?
12 Men antydde inte Jesus att det skulle ske en återställelse av det jordiska Jerusalem, då han sade: ”Jerusalem skall av nationerna trampas under fötterna, tills nationernas fastställda tider blir fullbordade”? (Lukas 21:24) Det är sant att Jerusalem hade blivit förtrampat av babylonierna år 607 f.v.t. och att det trots den härlighet som återställelsen av staden medförde aldrig mer har regerat någon kung i Davids släktlinje i den staden. Och i det första århundradet blev Jerusalem trampat under fötterna av romarna, som de politiskt sinnade judarna betraktade med avsky. Fram till denna dag har inget teokratiskt rike återupprättats i det jordiska Jerusalem. Det kommer heller aldrig någonsin att ske.
13. a) Vad har profetian i Lukas 21:7—11, 24—26 att säga om slutet på ”nationernas ... tider”? b) Vad har de händelser som ägt rum från år 1914 och framåt bekräftat?
13 Men ”nationernas fastställda tider” har fullbordats! Själva sammanhanget i Jesu profetia i Lukas 21 visar att det måste vara så. Ser vi inte nu runt omkring oss just de ting som Jesus förutsade där — ”nation skall resa sig mot nation” i varma och kalla krig, ”jordbävningar ... farsoter och hungersnöd; ... skräcksyner”, ”ängslan bland nationer som inte känner utvägen” och ”människor [som] blir vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden”? Ja, slutet på ”nationernas fastställda tider” är förbundet med dessa världsskakande händelser, som i snabb takt har inträffat på jorden från år 1914 och framåt! (Lukas 21:7—11, 24—26) Det var inte enbart en tillfällighet att Jehovas folk hade pekat fram emot detta årtal, 1914, under de 35 föregående åren. De förstod att de ”sju tiderna” i Daniels profetia, kapitel 4, skulle utlöpa år 1914 och att detta skulle utmärka slutet på de hedniska nationernas styre över jorden, ett styre som skulle ske utan avbrott från Guds sida.
14. Varför kan orden i Lukas 21:24 inte syfta på det jordiska Jerusalem?
14 År 1914 hade därför nationerna orsak att upphöra med att trampa Jerusalem under fötterna. Vilket ”Jerusalem” då? Det kunde inte vara det jordiska Jerusalem, det som erövrades av den brittiske generalen Allenby år 1917 och som förblev ett mandat under brittiskt styre fram till år 1948, då republiken — inte kungadömet — Israel föddes. På vilket ”Jerusalem” syftade då Jesus?
15. Varför kan vi räkna med att ”Davids säd” blev insatt på tronen i ”Jerusalem” år 1914?
15 Vi kommer ihåg att Jehova upprättade ett teokratiskt rike i Jerusalem med David som kung. Det var till David som Jehova där gav löftet: ”En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag inte bryta. Hans ätt [”säd”, NW] skall förbli evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen, som månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.” (Psalm 89:36—38) I och med att ”nationernas [hedningarnas] fastställda tider” slutade år 1914 v.t. skulle Davids ätt med laglig rätt åter börja härska i ”Jerusalem” eller Sion. Men inte i det jordiska Jerusalem!
16. a) Var har således Messias regerat sedan år 1914? b) Vad är beviset för att Kristus har börjat regera?
16 Nu härskar han i stället i det Jerusalem eller Sion om vilket Jehova säger i Psalm 2:6: ”Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.” Det är denna stad som David syftar på i Psalm 110:1, 2, när han i profetiska ordalag talar om Herren Jesus Kristus: ”Herren [Jehova] sade till min herre: ’Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.’ Din makts spira skall Herren [Jehova] utsträcka från Sion, du skall härska mitt ibland dina fiender.” Ja, den messianske kungen, Jesus Kristus, är nu insatt på tronen på ett himmelskt Sions berg, eller Jerusalem, för att härska mitt ibland sina fiender. Han har redan slungat ärkefienden, Satan, djävulen, hit ner till jordens närhet. Eftersom Satan vet att han endast har en kort tid kvar, har han fått nationerna att ”larma”, som psalmisten så träffande uttrycker det. — Psalm 2:1; Uppenbarelseboken 12:7—12.
17. Varför bör vi förvänta att nationerna inte kommer att få ”larma” så länge till?
17 Men kommer den suveräne Herren Jehova att tillåta att dessa nationer ”larmar” till obestämd tid i ett sådant uppenbart motstånd mot hans rike under hans Sons styre? Kom ihåg att de första kristna anklagades för att ha uppfyllt Jerusalem med sin undervisning; och kom också ihåg att Jehovas dom över det jordiska Jerusalem verkställdes sedan dessa kristna energiskt gått från hus till hus och predikat offentligt och låtit varningen ljuda. (Apostlagärningarna 5:28, 41, 42; 4:16) På liknande sätt har Jehovas vittnen i vår tid förkunnat Guds dag av hämnd runt om i hela kristenheten.
18. Varför väntar vi med tillförsikt på att Jehovas ”eviga uppsåt” skall segra?
18 Kommer Jehova nu att misslyckas med att låta denna största världsomfattande förkunnelse i människors hela historia följas av att han ger sina fiender en ”nådastöt” vid Har-Magedon? Kommer Jehova att misslyckas med att ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”? Nej, aldrig! De vars hopp är förankrat i Guds löften ser med tillförsikt fram emot att hans ”eviga uppsåt” skall segra. (Uppenbarelseboken 11:18; Efesierna 3:10—12) Vår ”store konung”, Jehova, kommer att se till att hans suveräna Namn blir hävdat och rättfärdigat genom Riket under Messias, som nu regerar i det himmelska ”Jerusalem”. Sedan kommer Jehova att visa att han är ”vår Gud till obestämd tid, ja, för evigt”, genom att återföra mänskligheten till evigt liv i fullkomlighet på en paradisisk jord, och han kommer också att visa att han ”inte skapade den [jorden] rätt och slätt för intet”. — Psalm 48:15; Jesaja 45:18, 22—24; NW; 46:9—11; 55:11; Jeremia 25:31.
Hur skulle du vilja kommentera följande:
□ Vad betyder namnet ”Jerusalem”?
□ Har staden levt upp till sitt namn?
□ Vilken nutida motsvarighet till det otrogna Jerusalem kan man finna?
□ Vad visar Lukas 21:24—26 när det gäller slutet på ”nationernas ... tider”?
□ Vilket ”Jerusalem” upphör då att trampas under fötterna?