Skåda rätt framåt såsom kristen

SÄLJÄGARNA var hopplöst förlorade i en värld av enbart is och snöstormar som förblindade dem. Då det var som värst sade en av dem: ”Jag tror inte någon av oss kommer att överleva för att berätta om vad som hänt.” Men ett par av männen vägrade envist att låta modet falla. En av dem, en gruppledare, tänkte tillgivet på sin fästmö. Då hans uttröttade kamrater ville ge upp, såg han hennes ansikte ständigt framför sig. Han var besluten att inte dö, och han uppmuntrade sina kamrater att fortsätta framåt och inte lägga sig ned i snön. Han och omkring 50 andra män överlevde sina svåra upplevelser. Hans kärlek till fästmön — som han sedan gifte sig med — och den tydliga bilden av hennes ansikte som han hade i sitt sinne hade räddat många från döden.

Denna sanna berättelse visar hur viktigt det är att vi aldrig i den kristna tävlingskampen förlorar vårt mål ur sikte. Den kamp, som den kristne måste föra för att inte avvika från rättfärdighetens stig, kan ibland vara lika svår som dessa uttröttade säljägares kamp. Döden inträder när en människa slutar ”kämpa” och ger efter för den överväldigande önskan att lägga sig ned och somna. Hur lyckliga är inte de som för sin inre syn har en bild som uppmuntrar dem att skåda rätt framåt och inte ge upp!

Detta är exakt vad trogna män i forna tider hade. I stället för att fortsätta att leva som prins vid Faraos hov i Egypten valde Mose ”att ... bli illa behandlad tillsammans med Guds folk”. Och varför valde han detta? ”Han hade nämligen blicken stadigt riktad mot utbetalningen av lönen.” Ja, Mose skådade rätt framåt och såg inte bara lönen, utan också den som gav löftet om en sådan lön. Han liksom såg ”den osynlige”, sin Gud, Jehova. — Hebr. 11:24—27.

Jesus Kristus gav inte heller upp den hårda kampen för att bevara sin ostrafflighet, även om han måste kämpa under ”starka rop och tårar”. (Hebr. 5:7) Han lärde lydnad av det han led och fortsatte att skåda rätt framåt mot den belöning som hans Fader, Jehova, hade förelagt honom. — Hebr. 12:2.

VAD VI SER OM VI SKÅDAR RÄTT FRAMÅT

Den högste Guden uppenbarar sig för mänskligheten genom sitt namn Jehova och genom sin kärlek och barmhärtighet och genom sin ömma omsorg och givmildhet. (Ps. 83:19; Apg. 14:17) Jehova har visat sig vara så överflödande i dessa ting att vi bör, liksom den trogne Job i forna tider, kunna utropa: ”Blott hörsägner hade jag förnummit om dig, men nu har jag fått se dig med egna ögon.” (Job 42:5) Vi kan också med trons ögon se Jesus sitta på Guds högra sida i himmelen. Han är den som gav sitt liv för att frigöra oss från slaveri under synd och död. Vilken hänförande syn att skåda! — Kol. 3:1, 2; jämför Apostlagärningarna 7:55, 56.

Som om detta inte skulle vara tillräckligt, ser vi vid horisonten också rodnaden av en ny dag som gryr. Den dag när Guds rike skall börja förvandla jorden till ett paradis är nära! Vi får aldrig förlora dessa verkligheter ur sikte. Våra ögon måste vara i fokus liksom det exakt inställda objektivet på en bra kamera, så att det som ligger framför oss gör ett klart och tydligt intryck på vår ande och på vårt hjärta.

Jesus sade: ”Ditt öga är kroppens lampa. När ditt öga är ogrumlat, är också hela din kropp upplyst.” (Luk. 11:34) Vi skall med ett ogrumlat öga som är vänt mot Jehova Gud, hans Son och hans rike kunna övervinna benägenheten att ge upp, även under de svåraste omständigheter. Vi kommer därför att noggrant akta på uppmaningen: ”Låt dina ögon skåda rätt framåt och dina blickar vara riktade rakt ut. Akta på den stig, där din fot går fram, och låt alla dina vägar vara rätta.” — Ords. 4:25, 26.

ATT SKÅDA RÄTT FRAMÅT KRÄVER ANSTRÄNGNING

Det framkommer tydligt från verklighetsskildringen i inledningen att det kräver stor ansträngning att fortsätta framåt under ytterst svåra förhållanden. Det finns en benägenhet att ge upp och lägga sig ned. Vid denna tid i världshistorien lever vi under ytterst svåra förhållanden för vilka Paulus varnade oss i 2 Timoteus 3:1: ”Men det skall du veta, att i de yttersta dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här.” Även om många kristna är utmärkta exempel på uthärdande, visar andra tecken på trötthet, och några tycks till och med vilja lämna tävlingskampen. Det är till stor hjälp att känna några av orsakerna till att en kristen börjar visa tecken på modlöshet och uppgivenhet och framför allt att känna till vad som måste göras för att råda bot på detta. De följande faktorerna har hjälpt vissa kristna att fortsätta att skåda rätt framåt, när de tappat modet eller nästan gett upp.

UTVECKLA EN POSITIV INSTÄLLNING

Uppmuntran är en stark kraft som hjälper en människa att uthärda. (Apg. 27:33—36) En positiv inställning är nödvändig för att ge uppmuntran, medan en negativ inställning har alldeles motsatt verkan och är nedbrytande. Känner du människor som är mycket negativa och som har en kritisk inställning till nästan allting? Är de lyckliga människor? Inte all kritik behöver vara oberättigad, för det finns också väl befogad kritik. Men håller du inte med om att en kritisk människa, på grund av att hon ger ett negativt slag av kritik, ofta blir nedslagen och mycket olycklig? Eftersom det verkligen är en fråga om inställning, ligger botemedlet i att man utvecklar en positiv inställning.

Jehova ser alltid till det goda, även hos syndare. Även om kung Josafats felaktiga handlingssätt framkallade Guds harm mot honom, sade Jehova: ”Dock har något gott blivit funnet hos dig.” (2 Krön. 19:3) Varför inte likna Jehova i detta och se det goda hos andra människor? Om du till exempel skulle känna dig benägen för att kritisera en förordnad äldste i den kristna församlingen, skulle det då inte vara bra att betrakta hans många goda sidor — hans kärlek till Jehova och församlingen, hans hårda arbete med att förbereda möten och hans villighet att hjälpa? Detta kommer att hjälpa dig att avlägsna negativa tankar från ditt sinne. Och närhelst du konfronteras med förhållanden som tycks vara negativa, varför då inte tänka på det goda som kommer av att man reagerar rätt i sådana situationer? Vi har ett förträffligt exempel i Jesus, som utstod lidande från sina fiender, men som ”lärde ... lydnad av det han led”. — Hebr. 5:8.

BYGG UPP STÖRRE TRO OCH FÖRTRÖSTAN

Du har kanske träffat människor som har mindervärdeskomplex. Även kristna kan vara så överväldigade av sådana känslor att de betraktar sig själva som värdelösa och inte längre värdiga att fortsätta på den kristna vägen. Men är detta det rätta sättet att betrakta saker och ting? Naturligtvis inte! Jehovas jordiska barn är mycket dyrbara för honom. (Hagg. 2:8) Ingen som försöker göra det som är rätt är mindervärdig i hans ögon. Vad vi därför behöver är större förtröstan på Jehova och större tro på Guds förmåga att genom sin ande göra oss till kvalificerade tjänare. — 2 Kor. 3:5.

I stället för att bli nedstämda och ge upp kommer vi, med tanke på vad vi just behandlat, att bli uppmuntrade att med tillförsikt skåda rätt framåt. Vi kommer att finna glädje i att vara uthålliga, för ”säll är den som förtröstar på HERREN [Jehova]”. — Ords. 16:20.

VAR INTE BEKYMRADE

Överdriven oro och många bekymmer berövar människorna deras livsglädje och gör dem modlösa och uppgivna. Att detta är en betydande faktor i vår tid visas av Jesu ord angående ”ändens tid”. (Dan. 12:4) Han framhöll att ”människor [skulle bli] ... vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden”. — Luk. 21:26.

Somliga människor talar alltid om hur svåra och oroliga tiderna är. De talar om den besvärliga ekonomiska situationen, den höga inflationen, den ökade brottsligheten, familjelivets sammanbrott, ensamheten och många andra tråkiga saker. På grund av denna oro och dessa bekymmer har även somliga kristna förlorat sin vilja att fortsätta att vandra mot stormen och är i fara att förlora livet. Det finns därför alla skäl till att ha en helt annorlunda inställning. Angående detta ger oss Paulus följande stimulerande uppmaning: ”Gläd er i Herren alltid [ja, även när problem uppkommer]. På nytt vill jag säga: Gläd er! ... Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud.” Vad blir resultatet? Och ”Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era tankeförmågor med hjälp av Kristus Jesus”. (Fil. 4:4—7) En sådan människa kommer inte att förlora modet.

FÖRDJUPA DIN ANDLIGHET

Det kräver en hel del livskraft för att ihärdigt fortsätta framåt i en snöstorm. De reducerade energireserverna i kroppen måste fyllas på. På samma sätt kommer en kristen, som inte ständigt när sitt sinne och hjärta med andlig föda, att förlora sin lycka och bli trött. Om detta tillstånd varar alltför länge, kommer han inte att kunna fortsätta på livets väg. — Matt. 4:4.

Det eftertryck man i vår tid lägger på nöjen och förströelser skulle kunna få även förut starka kristna att bli ”älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud”. (2 Tim. 3:4) Detta skulle i sin tur beröva dem värdefull tid som behövs för att nära sig andligen. Också materialismen — beslutet att bli rik — ställer sådana krav på den tid en människa förfogar över att hennes lust för andliga ting på grund av detta kan brytas ner. Paulus’ varnande ord är särskilt tillämpliga på vår tid: ”Genom att trakta efter denna kärlek [till pengar] har några villats bort från tron.” — 1 Tim. 6:9, 10.

En människa som önskar stå orubblig i dessa stormiga tider måste fördjupa sin andlighet genom att på sitt dagliga schema ha tid för studium av bibeln och bibliska publikationer. Hon måste försöka att regelbundet vara tillsammans med sina medtroende. (2 Tim. 3:16, 17; Hebr. 10:24, 25) Detta kommer att ge hennes sinne och hjärta den styrka och kraft som beskrivs i Jesaja 40:29—31 (NW): ”Han [Jehova] ger kraft åt den trötte; och för den som är utan dynamisk energi låter han all makt överflöda. ... De som hoppas på Jehova ... skall löpa och inte bli uppgivna; de skall vandra och inte bli uttröttade.”

VANDRA MED GUD

Lycklig är den människa som inte vandrar ensam utan som har sällskap på vägen. Ja, ”bättre är att vara två än en, ty ... om någondera faller, så kan ju den andre resa upp sin medbroder”. (Pred. 4:9, 10) Trogna män i forna tider, som Enok och Noa, hade det bästa sällskapet på sin väg. De vandrade med den sanne Guden. (1 Mos. 5:24; 6:9) Att vandra med Gud ger en människa den hjälp hon behöver för att överleva de värsta stormarna. Hennes dagliga samtal med Jehova och hennes starka personliga samhörighet med sin himmelske Fader kommer att hålla henne stående.

Om en människa känner sig ensam därför att hon har förlorat en älskad äktenskapspartner eller ett barn i döden, kommer hennes nära umgänge med Gud att göra det möjligt att uthärda den svåra förlusten. När en kristen människa misshandlas, lider på grund av någon orättfärdighet eller känner sig förskräckligt sårad av något en broder i tron har sagt eller gjort, kommer denna dyrbara samhörighet med Jehova att skydda henne från att någonsin ge upp kampen. Även om en människa har syndat och hennes samvete är djupt oroat och hon känner ånger, kommer hennes samhörighet med Jehova att återställa henne, och genom Jesu Kristi lösenoffer kommer hennes synder att bli förlåtna. (1 Joh. 1:7) Hon kommer att fortsätta att skåda rätt framåt och vandra rätt framåt som en kristen.

ATT SKÅDA RÄTT FRAMÅT GER EN RIKLIG BELÖNING

Alldeles som vi har sett behövs det en positiv inställning för att vi skall kunna rida ut personliga stormar i vårt liv. Dessutom kan vi personligen komma att ställas inför den ”stora vedermödan”, en svår världsomfattande ”storm”, som kommer att utplåna hela denna tingens ordning. (Matt. 24:21, 22; Jer. 25:31, 32) Guds ande kommer att hjälpa oss att rida ut detta oväder och vara vid liv när allt är över och solen går upp över en renad jord — en jord som överallt kommer att omdanas till ett paradis.

Jehova Gud vill inte att vi skall bli uttröttade och ge tappt. Han önskar att vi skall vara bland dem som aposteln Paulus beskriver i Hebréerna 6:11, 12: ”Vi önskar att var och en av er skall visa samma flit, så att ni kan ha hoppets fulla visshet ända till slutet, för att ni inte skall bli tröga utan vara deras efterliknare som genom tro och tålamod ärver löftena.” Låt oss därför inte bli modlösa och uppgivna, utan må vår personliga samhörighet med Jehova Gud, vår tro på Jesu lösenoffer och den strålande framtidsutsikten av den nya ordningen bli den stimulerande kraften i vårt liv. Vi kommer då att likna Mose, som med trons ögon såg Jehova, och Jesus, som skådade rätt framåt mot den glädje som låg framför honom. Ja, vi kommer att likna de hundratusentals kristna som runt om på jorden skådar rätt framåt och som med tillförsikt säger: ”Vi [är] inte av det slag som drar sig undan till fördärv för sig, utan av det slag som har tro, så att själen bevaras vid liv.” — Hebr. 10:39.