”Må var och en giva akt på hur han bygger”
DEN HELIGA SKRIFT talar om Jehova Gud såsom en byggmästare. ”Naturligtvis bygges varje hus av någon, men den som har byggt allting är Gud.” Den talar också om att Jesus Kristus är en byggmästare. ”På denna klippa skall jag bygga min församling, och Hades’ portar skola icke bliva den övermäktiga.” Bibeln säger om Kristi efterföljare att de är både Guds byggnad och hans medarbetare: ”Ty vi äro Guds medarbetare. Ni, människor, äro Guds åkerfält, Guds byggnad.” — Matt. 16:18; 1 Kor. 3:9; Hebr. 3:4; NW.
De kristnas verksamhet i fråga om att bygga beskriver aposteln Paulus vidare så här: ”1 överensstämmelse med Guds oförtjänta godhet, som blev mig given, lade jag såsom en vis arbetsledare en grundval, men en annan bygger på den. Men må var och en alltfort giva akt på hur han bygger på den. Ty ingen människa kan lägga någon annan grundval än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus. Om någon nu bygger på grundvalen med guld, silver, dyrbara stenar, trä, hö, strå, skall vars och ens verk bliva uppenbart, ty dagen skall avslöja det, ty det kommer att uppenbaras medelst eld, och elden själv kommer att visa hurudant vars och ens verk är. Om någons verk, som han har byggt på den, består, skall han få mottaga en belöning; om någons verk brännes upp, skall han få lida förlust, men han skall själv bliva frälst; dock, om så sker, blir det såsom genom eld.” — 1 Kor. 3:10—15, NW.
Till vilka är dessa ord riktade? I första hand ”till Guds församling som är i Korint, till eder som hava blivit helgade i förening med Kristus Jesus, kallade till att vara heliga, tillsammans med alla som överallt åkalla vår Herres, Jesu Kristi, namn”. (1 Kor. 1:1, 2, NW) Dessa, ”Guds medarbetare”, har gjort Kristus Jesus till sin grundval genom att de antagit honom som sin frälsare och återlösare och som sitt föredöme. Nu gäller det för var och en att ”alltfort giva akt på hur han bygger på den [honom]”.
De måste ge akt på ”hur” de bygger, eller vilket slags byggnadsmaterial de använder, dvs. vilka förhoppningar de bygger åt sig, vilka läror de godtar och förkunnar och vilket handlingssätt de följer. Naturligtvis föreställer guldet, silvret och de ädla stenarna de rätta slagen av förhoppningar, läror och verksamhet, under det att trä, hö och strå symboliserar de orätta slagen.
Kristus Jesus framställde många liknelser som visade att han vid sin återkomst skulle döma och belöna sina trogna efterföljare. (Matt., kap. 25) Sådana bibliska profetior som Matteus 24:e kapitel och Uppenbarelseboken 11:15—18 visar att han kom tillbaka år 1914. De verkliga förhållandena visar emellertid att Kristus inte började hålla räkenskap med sina efterföljare förrän 1918, varigenom han utförde ett verk vilket kan jämföras med det som han utförde, då han renade det förebildliga templet i Jerusalem och avkunnade dom över den israelitiska nationen, tre och ett halvt år efter det att han framträtt som Messias. — Matt. 21:12, 13; 23:1—39; 2 Kor. 6:16; 1 Petr. 4:17.
Före Jesu återkomst hade Jehova låtit utföra ett verk, som beredde vägen för Herren, på samma sätt som han hade givit Johannes döparen i uppdrag att bereda vägen före Jesu första ankomst. (Mal. 4:5, 6; Matt. 11:14; Luk. 1:17) Detta förberedande verk förde tillsammans ett stort antal kristna människor, som bekände sig vara helt överlämnade åt Gud och erkände Kristus Jesus som sin grundval.
Eftersom dessa emellertid kom från avfälliga religiösa system, förde de med sig många uppfattningar och vanor som i själva verket var bara trä, hö, och strå. Bland dessa uppfattningar var den, att det är nödvändigt att utveckla en underbar karaktär för att få komma till himmelen, och att detta är en kristens förnämsta plikt; föreställningen att kristna människor måste se gudsnådeliga och fromma ut, vilket visar att man bekymrade sig mera om vad människor tänker än vad Gud tänker; falska läror sådana som att de politiska makterna i denna onda värld utgör ”överheten” eller de ”högre makterna” i Romarna 13:1, som måste bli åtlydda även om de står i strid med Guds uttryckta vilja; idén att en stenhop i Egypten är ett vittnesbörd för Jehova (Jes. 19:19, 20) ; att en ofullkomlig människa som levat i våra dagar upprepade gånger förutsagts i bibelns profetior; osv.
Bland Guds folk fanns det vid den tiden två grupper eller klasser. En av dessa var sysselsatt med att bygga med de varaktiga materialen genom att ödmjukt, allvarligt och osjälviskt tjäna Gud efter bästa förmåga och förstånd. De som tillhörde denna klass förde emellertid med sig en del trä, hö och strå. Vad beträffar den andra klassen, så var dess medlemmar självupptagna, stolta och förställda. Dessa människor tjänade Gud uteslutande med tanke på den lön de fick eller hoppades att få. — 2 Tess. 2:10—12.
Liksom i liknelsen med vetet och ogräset tilläts de två nämnda klasserna att förbliva sida vid sida till skördetiden, eller tiden för domen, vilken förutsades infalla vid Herrens ankomst till sitt tempel. ”Se, jag skall sända min budbärare, och han skall bereda vägen framför mig, och den Herre, som I söken, skall plötsligt komma till sitt tempel. ... Men vem kan uthärda hans tillkommelses dag? Och vem kan bestå, när han framträder? Ty han är såsom en guldsmeds eld och såsom valkares såpa: Och han skall sitta såsom en renare och luttrare av silver, och han skall luttra Levi söner och rena dem såsom guld och silver; och de skola frambära åt Jehova offergåvor i rättfärdighet.” (Matt. 13: 36—43; Mal. 3:1—3, AS) Liknande profetior finner vi i Sakarja 3:1,2; 13:9.
Vad är det för en eld som kommer att uppenbara vad slags byggnad var och en har uppfört? Katolska teologer använder denna text, 1 Korintierna 3:15, som stöd för sin lära om skärselden. Men hur kan de göra det med framgång? Är det meningen att vi skall förstå det så, att guldet, silvret, de dyrbara stenarna, träet, höet och strået är bokstavligt guld, silver osv.? Jaså, inte? Men varför skulle vi då tro att elden betyder bokstavlig eld? Om alla dessa olika material får stå såsom symbol för något annat, följer därav att också elden bör föreställa något annat och inte åsyfta bokstavlig eld. Den torde föreställa något som avslöjade och bröt ned falska förhoppningar, falska läror och icke-kristna handlingar hos de människor som var eller bekände sig vara kristna, Guds medarbetare, inte sant?
Och vad var det som gjorde detta? Fakta visar att det redskap som Gud använde till att förstöra dessa värdelösa brännbara ämnen var sanningen. Ja, Guds ords sanning framställes i bild inte bara som ett skarpt svärd, som hagel och som en hammare, utan också såsom en eld. ”Är icke mitt ord såsom en eld, säger Jehova, och såsom en hammare, som sönderslår berg?” (Jes. 28:17, Jer. 23:29, Åkeson; Hebr. 4:12) Denna eld kom till synes som blixtar från Guds tempel, klart lysande sanningar som brände upp träet, höet och strået. (Job 37:3; Upp. 11:19) Sanningen tillintetgjorde allt detta i de trognas ögon, genom att den avslöjade hur oskriftenligt, oförnuftigt och dåraktigt alltsammans var.
De som hade ärliga hjärtan var bara alltför glada att få del av det tilltagande ljuset och att få överge de falska lärorna och de oriktiga sedvänjorna, så snart elden avslöjade dem. De höll inte själviskt fast vid det orätta. De önskade att deras budskap skulle vara lika rent som Jehovas ord, likt silver renat i degeln sju gånger. (Ps. 12:7, 8; Jes. 12:1) De var först och främst angelägna om att äga Jehovas godkännande och ha del i att rättfärdiga och upphöja hans namn. — Ords. 27:11.
De, å andra sidan, som hade tagit emot den ”närvarande sanningen” på grund av någon självisk orsak eller något själviskt motiv, vägrade att göra sig av med träet, höet och strået. Det var just dessa ting som hade dragit dem till sanningen och därför kunde de inte överge dem. De var för stolta för att medge att de hade orätt; de var alltför självupptagna för att överge de smickrande sysselsättningarna, som bestod i att utveckla en god karaktär och dyrka skapelser; de var för rädda för vad Satans värld skulle kunna göra dem för att våga taga en otvetydig och fast ståndpunkt för Guds rike. Alltså förgicks dessa människor tillsammans med sitt hö, trä och strå i förhållande till Jehovas organisation. Om de hade övergivit dessa ting skulle de ha kunnat bli frälsta. — 1 Kor. 3:15, NW.
De ord av Paulus som vi just har dryftat har inte bara profetiskt värde för oss, utan tillkännager en Gud Jehovas princip, som gäller för alla hans skapelser, inte bara för kvarlevan av ”Kristi kropp”, som var på jorden vid den tid då Herren kom till sitt tempel. I vår tid finns det ett stort antal till bekännelsen kristna människor, som är i färd med att bygga med trä, hö och strå; de utför storverk i Jesu namn, men han kommer att säga till dem: ”Jag har aldrig ens känt eder. Gå bort ifrån mig, ni som göra vad laglöst är.” — Matt. 7:23, NW.
Sådana människor går i kyrkan om söndagarna, mer eller mindre regelbundet, men de har ingen förståelse av vad bibeln lär eller vad Gud fordrar av dem. De håller fast vid läran om treenigheten, fastän Jesus sade: ”Fadern är större än jag är”, och talade också om att han var ”begynnelsen av Guds skapelse”. (Joh. 14:28; Upp. 3:14; NW) De tror och lär att människan har en odödlig själ, under det bibeln tydligt förklarar att ”den själ, som syndar, hon skall dö”. (Hes. 18: 4, 1878) De lär vidare att straffet för synd är evig pina, då Gud däremot tydligt talade om för Adam, att han på grund av sin olydnad skulle återvända till stoftet, och Paulus förklarar att den ”lön synden betalar är död”. — 1 Mos. 3:19; Rom. 6:23, NW.
De tror dessutom, att hundratals millioner människor kommer till himmelen, antingen omedelbart vid sin död eller via skärselden, medan Skriften tydligt lär att endast jämförelsevis få, en liten hjord om 144.000, skall komma till himmelen. (Matt. 7:13, 14; Luk. 12:32; Upp. 14:1) De har samröre med de politiska och finansiella systemen i denna världen, fastän Jesus sade sina efterföljare att de inte skulle samla skatter på jorden och att de inte skulle bli en del av denna världen. (Matt. 6:19; Joh. 15:19) De sätter människors lag över Guds lag, fastän Jesus otvetydigt befallde: ”Betala då tillbaka ... det som är Guds till Gud”, och apostlarna förklarade: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Matt. 22:21; Apg. 5:29; NW) De godtar utvecklingsläran, som gör Guds ord om intet, vilket ord Jesus klart tillkännagav är sanningen. — Joh. 17:17.
De falska religiösa organisationerna i världen är i sanning i färd med att bygga med brännbara ämnen, vilka nu blir skadade genom att sanningens eld når dem och kommer att förtäras fullständigt i den kommande striden vid Harmageddon. Politiker och finansmän bygger också med material som inte kommer att bestå igenom Harmageddonstriden.
Må alla människor av en god vilja nu handla snabbt, i det de har allt det sagda i tankarna. Må de noga utforska just vad bibeln verkligen lär, vad det hopp är som Gud erbjuder dem och vad hans fordringar är, som de måste uppfylla för att detta hopp skall bli en verklighet för deras del. Jehovas vittnen överallt i världen anser det som ett privilegium att få hjälpa alla sådana ärliga människor att bygga med de varaktiga materialen och följa apostelns uppmaning: ”Må var och en alltfort giva akt på hur han bygger.” — 1 Kor. 3:10, NW.