Mänsklighetens befrielse in i Guds nya ordning
”Se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord.” — Jes. 65:17.
1, 2. a) Vilka tankar framförs på grund av det gamla talesättet: ”Intet nytt sker under solen”? b) Vilken fråga framkallas av sådana tänkta förhållanden?
DET finns ett gammalt talesätt som lyder: ”Intet nytt sker under solen.” (Pred. 1:9) Men hur skulle det vara om det inte längre utkämpades några krig eller ens gjordes några krigsförberedelser på jorden och om det inte förekom några naturkatastrofer eller dödsolyckor och inte heller hungersnöd och farsoter? Hur skulle det vara om det inte fanns några betungande pålagor från penningslukande regeringar, inget förtryck genom regeringar, inga revolutioner och inget våldsamt omstörtande av regeringar? Det skulle vara mycket behagligt, inte sant? Men låt oss inte stanna med detta!
2 Hur skulle det vara om det inte längre förekom några snobbaktiga sociala skrankor, några nationalitetsfördomar eller någon rasdiskriminering? Hur skulle det vara om ingen av oss blev gammal och i samband därmed förlorade synen, hörseln, håret, tänderna och de rätta kroppsfunktionerna, utan i stället uppnådde den friskhet och spänst som tillhör ungdomen och fick behålla detta tillstånd för alltid? Hur skulle det vara om ingen blev sjuk och dog, utan människor i stället kom ut ur gravarna och återfördes till liv mitt ibland oss, ända till dess den sista begravningsplatsen var tömd? Hur skulle det vara om det över hela världen gavs undervisning i den exakta sanningen i fråga om religion och vi alla levde i överensstämmelse med denna sanning? Hur skulle det vara om vi levde i fred på en trädgårdsliknande jord under en enda regering över hela jorden? Det skulle vara någonting nytt för hela mänskligheten, inte sant?
3. a) Vilket slags ordning är den enda som kan kännetecknas av sådana förhållanden? b) Kan man förvänta någonting från läkare och hälsoexperter när det gäller döden?
3 Ja, sannerligen. Och en tingens ordning under vilken sådana förhållanden skulle råda över hela jorden tillsammans med sådana fullkomliga relationer inom hela den mänskliga familjen skulle verkligen vara en ny ordning. Redan föreställningen om en sådan tingens ordning på jorden är ny för otaliga millioner människor i vår tid. Människans historia visar att fram till den närvarande tiden har mänskligheten aldrig levat under en ordning av detta slag. Det som vi alla är väl förtrogna med är vad som nu är en ”gammal ordning”, den ”nuvarande ordningen”. Människosläktet har funnits på denna jord i tusentals år, och ändå är jorden inte till fullo befolkad, och det finns inte något överflöd av mat åt alla. Det har blivit så på grund av att döden på många olika sätt ständigt har krävt sin tribut av människoliv. Den har hindrat människosläktet att öka ännu snabbare än det har gjort under de två senaste århundradena. Döden har varit ett ständigt närvarande kännetecknande drag för denna gamla ordning, och vår tids många läkare och hälsoexperter ger oss inte någon grundval att förvänta att de skall utplåna döden så länge som denna gamla ordning förblir.
4, 5. a) Vad menar människor om den nuvarande ordningen, men vilken fråga uppstår beträffande vad de önskar? b) Vilka är det som inflytelserika män förtröstar på, och vad är det alltså de gör beträffande framtiden?
4 Mänskligheten har haft nog av den ”nuvarande ordningen” eller ”oordningen”, som många föredrar att kalla den. Det är tid för en förändring. Ja, men vem är bestämd att förändra den? Vem är det som kan förändra den? Mänskligheten har nu under lång tid haft sin möjlighet att ändra den till det bättre. Men hittills har man inte kunnat uppnå någon förbättring av människans tillstånd.
5 Inflytelserika personer i den nuvarande ordningen är fortfarande ovilliga att sluta upp med att sätta sin lit till människor och mänsklig förmåga, i synnerhet efter alla de vetenskapliga framsteg som gjorts under 1900-talet. Med feberaktig iver gör man upp långsiktiga framtidsplaner. Regeringarnas planerare ser fram emot slutet på detta århundrade. De talar redan om år 2000 och gör sig optimistiska föreställningar om hurudana de jordiska förhållandena då skall vara, tack vare mänskligt skarpsinne. De förväntar stora förändringar. De ser att det behövs många drastiska förändringar. De förväntar att få upphöja sig själva på grund av att de frambringar en högre civilisation, som kommer att erbjuda hela mänskligheten större fördelar än man någonsin förut haft och som kommer att göra livet mera värt att leva. Men hur förhåller det sig med oss under tiden?
6. a) Vad händer med våra nuvarande problem? b) Vad önskar vi alltså, och när önskar vi att det skall ske?
6 Problem i världsvid skala möter oss dagligen och stundligen. Problemen blir allvarligare och mer komplicerade allteftersom tiden går. Det är så, trots alla löften och garantier som politiska diktatorer och ledande män i världen har gett och som gått ut på att folket skulle få en strålande ”ny ordning”. En del ytliga förändringar har naturligtvis åstadkommits, men vi har hela tiden haft samma ”gamla ordning” med krig, förtryck, orättvisor, rasmotsättningar, rivalitet mellan nationer, svält för millioner, våld, osäkerhet, plågor, sjukdom, åldrande och nedstigande i graven. Vi önskar någonting som är annorlunda. Vi önskar en verkligt ”ny ordning”. I vår naturliga åstundan att överleva önskar vi att detta skall börja i vår generation. Då kan vi själva vinna evigt gagn av det. Vem kan åstadkomma detta?
7, 8. a) Vad hade psalmisten att säga om vår förtröstan efter flera tusen års mänskliga erfarenheter? b) Vad säger psalmisten om den positiva sidan av denna sak?
7 Tusentals år av mänsklig erfarenhet hade redan gått, då en inspirerad man skrev: ”Sätt inte din förtröstan till ädlingar, ej heller till jordemänniskans son, som ingen frälsning tillhör. Hans ande går ut, han vänder tillbaka till sin jord; på den dagen förgås verkligen hans tankar.” (NW) De nästan tre tusen år som gått sedan dessa ord upptecknades har bevisat att det är ett välgrundat råd. Men om det inte är förståndigt av oss att sätta vår förtröstan till jordemänniskan och inte ens till ädlingar, som borde vara bättre än genomsnittsmänniskan, vem finns det då som vi kan sätta vår förtröstan till?
8 Helt visst borde den citerade rådgivaren inte tala enbart negativt och lämna oss i förvirring. Rimligtvis borde han balansera detta negativa råd genom att ge oss något positivt råd, som visade oss vem utanför människans krets som vi kan sätta vår förtröstan till utan att bli besvikna. Han gör verkligen detta, då han säger: ”Säll [Lycklig, NW] är den vilkens hjälp är Jakobs Gud, den vilkens hopp står till HERREN [Jehova], hans Gud, till honom som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, till honom som håller tro evinnerligen, som skaffar rätt åt de förtryckta, som giver bröd åt de hungrande.” — Ps. 146:3—7.
9. Vad sade Jehova till Jeremia om att sätta sin förtröstan till människan, och i vilken utsträckning har detta, att döma av människans historia, visat sig vara riktigt?
9 Är någon benägen att hånle åt detta inspirerade råd? Han är inte ensam i denna inställning. Det stora flertalet har vägrat att ägna uppmärksamhet åt detta råd, också om de har känt till det. Har de haft något gagn av att göra detta? Har de blivit välsignade? Människans historia visar hur det förhåller sig. Den bestyrker sanningen i det som människans Skapare själv sade till sin profet Jeremia: ”Förbannad är den man, som förtröstar på människor och sätter kött sig till arm och med sitt hjärta viker av ifrån HERREN. Han skall bliva såsom en torr buske på hedmarken och skall icke få se något gott komma, utan skall bo på förbrända platser i öknen, i ett land med salthedar, där ingen bor.” (Jer. 17:5, 6) En förbannelse är motsatsen till en välsignelse, och alla bevis tyder på att människorna inte har blivit välsignade för att de har satt sin förtröstan till människor och inte till Gud.
10. a) Hur handlar självsäkra människor när det gäller förpliktelserna mot Gud? b) Hur skulle Gud kunna handla gentemot dem? Varför det?
10 Självsäkra människor, som är stolta över sina prestationer i modern tid, uppför sig som om de inte var skyldiga Gud någonting. De känner inget ansvar inför honom och ignorerar hans tillkännagivna lagar. Om de inte förnekar hans existens eller till och med säger att ”Gud är död”, handlar de ändå som han inte existerade, när det gäller de mänskliga angelägenheterna. Människorna står i skuld till Gud, Skaparen, för allting, men han är inte skyldig människan någonting. Allting som människan äger och njuter av står hon i skuld för till Gud. Och nu då människan tanklöst vänder ryggen åt Gud och inte känner någon förpliktelse mot honom, så att hon skulle vara lydig mot honom såsom källan till liv och till rättfärdiga lagar för livet — då är Gud inte skyldig den upproriska människan någonting. Han kunde lämna mänskligheten åt sig själv, så att den fick äta den bittra frukten av sitt eget uppsåtliga handlingssätt. Ja, han kunde låta mänskligheten dö ut eller rentav innan dess tillintetgöra sig själv genom att göra bruk av de nutida medlen för självförintelse med våld.
11, 12. a) Vad sade den vise mannen beträffande människans begynnelse, och hur kunde det vara så? b) I vilket fall skulle det inte ha behövts någon ”ny ordning”, men vad har vi i denna tid lärt oss om mänskliga planer i det förgångna?
11 När forntidens visaste kung betraktade mänsklighetens historia från begynnelsen fram till det elfte århundradet före den vanliga tideräkningens början, sade han: ”Se, blott detta har jag funnit, att den sanne Guden har gjort människorna rättrådiga, men själva har de tänkt ut många planer.” (Pred. 7:30, NW) Den sanne Guden skapade de första människorna, som var ett gift par, rättrådiga, fullkomliga till kropp, sinne, hjärta och moral och gav dem till hem en behagfull trädgård med riklig tillgång till föda som skulle hålla dem vid liv för evigt i fullkomlig hälsa.
12 Om de på rätt sätt hade gjort bruk av sin moraliska handlingsfrihet och hade fortsatt att vara rättrådiga, om de hade fostrat sina barn så att de blivit rättrådiga och om de steg för steg hade utvidgat sitt paradisiska hem, så att det omfattat hela jorden — skulle det då i dag ha varit behov av en ”ny ordning”? Nej! Det fullkomliga paradisiska tillståndet på jorden skulle ha fortsatt ännu i dag, och det skulle inte ha uppstått något behov av att återställa mänskligheten till det tillstånd som rådde då Gud skapade människan. Men under provet som gällde fullkomlig lydnad mot Skaparen och laggivaren sökte det första människoparet förverkliga sina egna planer. (1 Mos. 1:26—5:5) I dag, omkring sex tusen år senare, vet vi alla hur deras planer utföll.
Den nya ordningen säker och viss
13. Vem kan införa en verkligt ny ordning? Är han förpliktad att göra det?
13 När vi ser på vår förmåga att upphäva verkningarna av denna dåliga planering, finner vi att mänskligheten har skadat sig själv så att den är ur stånd att själv finna bot. Det har nu gått längre än människor tror. Om folk fortsätter att förtrösta på att ofullkomliga och döende människor skall införa en ny ordning, som är fri från alla de fördärvbringande egenskaperna i den nuvarande ordningen, kommer det alltså inte att leda till någonting annat än djup besvikelse — och det snart! Endast vår Skapare, Gud den Allsmäktige, kan införa en ny ordning. Kommer han att göra det? Han är inte förpliktad att göra det, även om människan inte har bett att få bli till och inte själv har gjort att hon finns här på jorden. Men varför vilar ingen förpliktelse på Gud? Det beror på att människan har övergett Gud. Människan har valt att gå sin egen väg i upproriskhet mot sin Skapare och livgivare. Och om vi vidare dömer människan efter hennes tankar, planer och ansträngningar, finner vi att hon inte önskar Guds nya ordning. Hur så? Jo, människan vill inte fylla de krav som gäller för en sådan ny ordning.
14. Vilken är då den stora frågan, och var kan vi få pålitliga upplysningar?
14 Därför är nu den stora frågan: Är den allsmäktige Guden inställd på att införa denna nya ordning som så innerligt väl behövs? Har han beslutat att göra det? Var någonstans kan vi få de pålitliga och auktoritativa svaren på sådana frågor? Inte någon annanstans än i Guds skrivna ord, bibeln!
15, 16. a) Vad sade Gud genom sin profet Jesaja om sitt uppsåt att göra detta? b) Hur visar aposteln Johannes huruvida Gud har ändrat sig i fråga om detta? Varför uppmanades Johannes att skriva om detta?
15 Lyssna, när Gud talar till sin profet Jesaja på 700-talet före den vanliga tideräkningen: ”Se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå. Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid över det som jag skapar.” (Jes. 65:17, 18) ”Å!”, kan någon som hör detta säga, ”det där sades och skrevs för två tusen sju hundra år sedan, och i dag är det föråldrat och är inte giltigt”. Men lyssna nu till en uppenbarelse som denne Gud gav åt den kristne aposteln Johannes mer än åtta hundra år senare. Så här skrev Johannes: ”Och jag såg en stor vit tron och honom som satt därpå; och för hans ansikte flydde jord och himmel, och ingen plats blev funnen för dem. ... Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förra himmelen och den förra jorden voro förgångna, och havet fanns icke mer.” (Upp. 20:11—21:1) Efter mer än åtta hundra år hade denne Gud alltså inte ändrat sig. Och sedan skrev Johannes vidare:
16 ”Och han som satt på tronen sade: ’Se, jag gör allting nytt.’ Ytterligare sade han: ’Skriv; ty dessa ord äro vissa och sanna.’” — Upp. 21:5.
17. Vad är alltså de goda nyheterna i detta hänseende i vår tid, efter nitton hundra är?
17 Denne Gud på sin himmelska tron kunde följaktligen inte vara trogen mot sig själv och samtidigt ändra sig i fråga om sitt kungjorda uppsåt att skapa en ny ordning med nya himlar och en ny jord, där det inte längre kommer att finnas ett människohav fjärmat från Gud genom synd som gått i arv från våra första föräldrar. Fastän Gud inte är skyldig mänskligheten något, är han alltså inställd på att införa en önskvärd ny ordning, och han har inte ändrat sig ens efter nitton hundra år. Är inte detta goda nyheter?
Vad hindrar människans ansträngningar?
18. Vad måste komma först, innan det kan bli en ”ny jord”?
18 Låt oss lägga märke till att Gud lovar att skapa inte bara en ”ny jord” utan också ”nya himlar”. Hur tydligt visar inte detta att Gud vet vad som är viktigast för att den döende mänskligheten skall få en ny ordning! Det kan inte bli någon ”ny jord” om det inte först finns ”nya himlar”! Betyder det att det skall bli en ny sol och en ny måne och nya stjärnor, planeter och galaxer uppe i höjden inom människans synfält? Nej! Dessa synliga materiella himlakroppar utan förstånd har inte och kan inte ha någon inverkan på människans tingens ordning, på det sätt som astrologerna alltifrån det forntida Babylons dagar har menat. Med uttrycket ”nya himlar” menar Jehova Gud i stället nya osynliga, förnuftsbegåvade andevarelser med övermänsklig himmelsk kontroll över mänskligheten.
19. Hur angavs denna betydelse i uttrycket ”nya himlar” av profeten Daniel och likaså av Jesus Kristus?
19 Detta var tanken när profeten Daniel använde ordet ”himmelen”, då han uttydde den dröm om ett stort träd som det forntida Babylons kung hade haft. Daniel sade: ”Sju tider skall gå fram över dig, till dess du lär känna att den Högste är härskare i mänsklighetens rike och att han ger det åt den han vill. Men att det befalldes, att trädets stubbe med rötterna skulle lämnas kvar, det betyder, att du skall återfå ditt rike, när du har besinnat, att det är himmelen, som har makten.” (Dan. 4:22, 23, v. 22 enl. NW) Tanken på en osynlig, förnuftig, himmelsk styrelse och kontroll över mänskligheten innefattades också i Jesu Kristi ord, då han tillkännagav: ”Himmelriket är nära.” — Matt. 4:17.
20, 21. a) Vad antyder uttrycket ”nya himlar”, och hur förklarar detta människans oförmåga att förändra förhållandena till det bättre? b) Hur bedrar världsligt visa människor sig själva i fråga om detta?
20 Guds löfte om ”nya himlar” antyder att det finns gamla ”himlar” som behärskar mänskligheten och som utan att synas leder den nuvarande tingens ordning. Dessa symboliska gamla himlar står som en övermänsklig vägspärr och hindrar alla uppriktiga ansträngningar från män och kvinnor att förändra den nuvarande ordningen till det bättre och att uppnå bestående reformer i hopp om att frälsa mänskligheten från självförintelse. För mänskligheten är dessa gamla ”himlar” en osynlig fiende, som är i stånd att hela tiden överlista självsäkra män och kvinnor, vilket mänsklighetens historia har visat hela tiden ända till nu.
21 Världsligt visa människor i denna vetenskapens och hjärnans tidsålder tror inte att en sådan osynlig, övermänsklig, förnuftsbegåvad andlig fiende finns, och de förlöjligar denna tanke. Men denne fiende vet att det inte finns några större dårar än de som bedrar sig själva. Men vi är inte dårar, när vi frågar: Vem är denne fiende som representeras av de gamla ”himlarna”?
22, 23. Hur har en som kommit från himmelen och återvänt dit omtalat för människor vem denne fiende är?
22 En person som kom ned från himmelen och levde som människa på jorden i mer än trettiotre år, innan han återvände till de osynliga andliga himlarna, talar om för oss vem denne fiende är. Vid ett tillfälle hade han sänt ut sjuttio män som evangelister till att kungöra Guds rike. När de återvände, rapporterade de: ”Herre, också de onda andarna äro oss underdåniga genom ditt namn.” Vilket svar gav Jesus Kristus dessa jublande evangelister? Detta: ”Jag såg Satan falla ned från himmelen såsom en ljungeld.” (Luk. 10:1—18) I en målande liknelse, som han framställde mot slutet av sin profetia om avslutningen på denna tingens ordning, förebådade han den tid då han skulle säga följande ord till getlika människor: ”Gån bort ifrån mig, I förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar.” (Matt. 24:3; 25:31—33, 41) En kväll tre dygn senare beskrev Jesus Kristus för sina elva trogna apostlar hur han inom kort skulle bli förrådd och dö en våldsam död på en avrättningspåle. Han sade:
23 ”Nu sker ett dömande av denna världen; nu skall denna världens härskare kastas ut.” ”Världens härskare kommer. Och han har intet grepp om mig.” (Joh. 12:31; 14:30; NW) ”Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld för att kunna sålla eder såsom vete.” — Luk. 22:31.
24. Vad visade alltså Jesus om de himlar som nu behärskar mänskligheten, och vem är det, enligt vad Paulus visar, som människovärlden tillber?
24 Här finner vi det som ingen mindre än Jesus Kristus själv har sagt såsom auktoritet i detta ämne: Satan, djävulen, och hans demonänglar är de som utgör de symboliska gamla himlarna, de nuvarande övermänskliga himlarna, som härskar över människorna och kontrollerar dem under denna nuvarande gamla ordning. I stället för att tillbedja den sanne Guden, som utlovar ”nya himlar och en ny jord”, tillber det stora flertalet människor djävulen och hans demoner. Djävulen är slug och förslagen, när han döljer sina operationer och sina knep mot människorna. Den kristne aposteln Paulus skriver: ”Denna tingens ordnings gud har förblindat de icke troendes sinnen, så att glansen av de härliga goda nyheterna om Kristus, vilken är Guds avbild, inte skulle skina igenom.” (2 Kor. 4:4, NW) Med denna beskrivning avsåg aposteln Paulus den falske guden, Satan.
25. Vem lockade Adam och Eva att göra upp planer som gick tvärtemot Guds vilja?
25 Dessutom visade Jesus Kristus att Satan, djävulen, är den osynlige som lockade de rättrådiga människorna Adam och Eva att göra upp planer som gick tvärtemot Guds vilja. På så sätt gjorde Satan att detta döende, ofullkomliga tillstånd kom över oss alla.
26. Hur blev Satan det som Jesus kallade honom — ”en mandråpare”?
26 Vid ett tillfälle riktade sig Jesus till vissa personer bland åhörarna som ville döda honom, och han sade till dem: ”Ni är från er fader, djävulen, och ni önskar göra er faders begärelser. Denne var en mandråpare, när han började, och han stod inte fast i sanningen, ty sanning finns inte i honom. När han talar lögnen, talar han enligt sitt eget sinnelag, ty han är en lögnare och lögnens fader.” (Joh. 8:44, NW) I människans ursprungliga hem, Edens lustgård, sade Satan, djävulen, att Jehova Gud var en lögnare. Den första kvinnan, Eva, trodde på djävulen, och därpå tog hennes man, Adam, ståndpunkt på hennes sida och förenade sig med henne i att vara olydig mot Gud. Därför avkunnade Jehova en dödsdom över våra första föräldrar; och på grund av att Satan, djävulen, var den som orsakade detta blev han vad Jesus kallade honom: ”en mandråpare”. Han dräpte också oss, eftersom det är från de syndfulla människorna Adam och Eva som vi har ärvt vårt döende tillstånd. — 1 Mos. 2:7—5:5.
27, 28. a) Vilken oförmåga är mäktiga män i världen ur stånd att göra något åt, och vad är det som militärmakt och revolutionärer inte kan befria oss från? b) Hur gav Paulus efesierna en viss uppfattning om vad det är vi har att göra med?
27 Trots allt vad styresmän och lagstiftare och domare och läkare och vetenskapsmän kan göra, förmår de ändå inte att befria oss från den fördömelse till död som fortfarande vilar över oss alla på grund av den nedärvda syndfullheten och ofullkomligheten. De kan inte föra oss tillbaka till den Edens lustgård som våra första föräldrar drevs ut ifrån på grund av sitt uppror mot Gud, Skaparen. Trots allt som världens väpnade styrkor och de sociala revolutionärerna söker göra, kan de inte befria oss från de demoniska gamla himlarna, som har hängt sig fast på människorna. I detta fall är det inte mot andra människor som dessa världsliga arméer och revolutionärer strider utan mot övermänskliga krafter, som de inte kan se. Vad det är som hela mänskligheten har att göra med ger oss aposteln Paulus en viss uppfattning om genom det som han skrev till den kristna församlingen i Efesus i Asien:
28 ”Ikläd er den fullständiga vapenrustningen från Gud, för att ni må kunna stå fasta mot djävulens ränker; ty vi har strid, inte mot blod och kött, utan mot herradömena, mot myndigheterna, mot världshärskarna i detta mörker, mot de onda andliga styrkorna i det himmelska.” — Ef. 6:11, 12, NW.
29. Vad försökte inte Jesus och hans apostlar göra, trots att de drev ut demoner? Vad har resultatet blivit i vår tid?
29 Aposteln Paulus, liksom också Jesus Kristus själv och hans övriga apostlar, drev ut demoner ur människor som var besatta och gjorde på så sätt dessa stackars mänskliga offer fria. Men när Jesus Kristus var på jorden försökte han inte — och inte heller hans apostlar — omstörta de osynliga gamla himlarna, som består av demoniska herradömen, myndigheter, världshärskare i detta mörker och onda andar i det himmelska. För nitton hundra år sedan var tiden inte inne för en sådan befrielse av mänskligheten. Följaktligen har dessa onda demoniska himlar fortsatt att behärska mänskligheten och människornas angelägenheter fram till nu. Mänskligheten erfar nu de fruktansvärda verkningarna av detta osynliga styre, och den är absolut hjälplös mot det.
30. Till vem är vi tvingade att vända oss när det gäller att få en befriare? Till vilka kan vi inte vända oss, om vi skall undvika förbannelse?
30 Mänskligheten behöver i högsta grad någon som befriar den från dessa fördärvbringande demoniska himlar. Jehova Gud har upprest den befriare som är nödvändig! Jehovas utsatta tid för den åstundade befrielsen är nära! Vi kan inte vända oss till mänskliga ”ädlingar” eller till jordemänniskan för att få denne befriare. Vi skulle drabbas av förbannelse, om vi gjorde det! Omständigheternas makt gör att vi måste vända oss till Jehova. Men vem är befriaren?
31. Vad kommer Jehovas utvalde att kunna göra, och varför är detta ett grundläggande krav för en ny ordning?
31 Det är den som är utvald av Jehova Gud, den som kan göra att dessa gamla demoniska himlar inte längre existerar. Det kan inte bli någon ny ordning för mänskligheten, om man inte blir kvitt dessa onda himlar, som har behärskat denna gamla ordning. Det kan inte bli en ny ordning för mänskligheten utan ”nya himlar”. Detta är ett grundläggande krav. Det är det första kravet. Jehova Gud har lovat att skapa sådana ”nya himlar”.
32. Hur kommer de personer som är i de himlar som finns nu att uppvägas av dem som är i de nya himlarna, och vem är det som är nödvändig och oundgänglig i de nya himlarna?
32 Eftersom de onda himlar som finns nu består av övermänskliga, osynliga andevarelser, så måste också de nya himlarna bestå av övermänskliga, osynliga andevarelser. Aposteln Petrus uppmuntrade sina medkristna som väntade på Gud och förtröstade på Gud genom att skriva: ”Men det finns nya himlar och en ny jord, som vi väntar enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” (2 Petr. 3:13, NW) Gud har redan upprest den främste, den nödvändige och oundgänglige, som tillhör dessa ”nya himlar”, och denne är hans trogne Son, Jesus Kristus, Herren. Välkomna denne befriare!