Religionsfrihet

 1. a) Vad sade Jesus om sina lärjungar i förbindelse med denna världen? b) Vad innebär det för de kristna att de inte är någon del av denna världen?

JESUS KRISTUS sade inte endast att hans rike inte var någon del av denna världen utan också att hans lärjungar inte heller var någon del av den. I en sista bön tillsammans med apostlarna sade Jesus till Gud: ”Jag har givit dem ditt ord; och världen har hatat dem, eftersom de icke äro av världen, likasom icke heller jag är av världen.” (Joh. 17:14, 16) Jesus hade tidigare sagt till sina lärjungar: ”Om ni tillhörde världen, älskade världen sitt eget. Men eftersom ni icke tillhör världen utan jag har utvalt er ur världen, därför hatar världen er.” (Joh. 15:19, Hedegård) Att Jesu sanna lärjungar inte är någon del av denna världen innebär mer än att de håller sig absolut neutrala till käbbel, strider och konflikter i och mellan denna världens nationer. Det innebär att de är fria från denna världen, oavhängiga av den, och alltså inte i något slaveri under den. Den rena gudsdyrkan, som de har blivit förda in i genom sanningen, har skänkt dem frihet från denna förtryckande, fördärvade värld.

 2. Betyder sådan kristen frihet att de slipper vara underdåniga de överordnade myndigheterna? Hur långt får de gå i sin underdånighet?

² Men kom ihåg en sak: Att de äger denna frihet tack vare sanningen och den sanna gudsdyrkan betyder inte att de slipper vara underdåniga de politiska ”överordnade myndigheterna” i den här världen. Visst inte! Jesus sade: ”Ge då kejsaren det som är kejsarens, och Gud det som är Guds.” (Matt. 22:21, Hedegård) Och aposteln Paulus sade, i Romarna 13:1—5 (NW): ”Må var själ vara underdånig de överordnade myndigheterna, ty det finnes ingen myndighet annat än av Gud; de existerande myndigheterna äro av Gud insatta i sina relativa ställningar. ... Det finnes därför tvingande skäl för eder att vara underdåniga, icke endast på grund av denna vrede, utan också på grund av edert samvete.” Kristen underdånighet under de överordnade myndigheterna kan alltså endast vara en relativ underdånighet. Underdånighet under de överordnade myndigheterna kan inte gå så långt att den gör våld på det kristna samvetet och på Guds sanning, som vi finner i bibeln.

 3. a) När de kristna alltså gjorts fria från världen, medför detta också frihet från förföljelse för dem? b) När blev de kristna förvägrade religionsfrihet i det romerska väldet?

³ Men att sanna kristna inte är någon del av denna världen utan har gjorts fria från den medför å andra sidan heller inte att de får åtnjuta religionsfrihet i den här världen. På grund av judiskt religiöst motstånd blev Jesus Kristus dödad av den romerske landshövdingen Pontius Pilatus, men det var på en falsk anklagelse för uppror. Aposteln Paulus blev också anklagad för uppror och blev fängslad. Eftersom dessa anklagelser gällde politiska frågor i fallen med Jesus och Paulus, var det inte på grund av deras religion som den romerska staten vidtog lagliga åtgärder mot dem. De blev följaktligen inte berövade religionsfriheten. Vid den tid då kristendomen grundades åren 29—33 v.t. rådde religionsfrihet i det romerska väldet. Det var först efter Roms stora brand år 64 v.t. som religionsfrihet förvägrades de kristna. Trogna kristna vägrade att kompromissa och att dyrka den romerska staten eller den romerske kejsaren.

 4, 5. a) Hur betraktade myndigheterna i länder med statsreligion en vägran att utföra de religiösa riterna? b) Vad ansåg man om rätten att utbreda andra läror, och varför fruktade styresmännen och prästerskapet avvikelse från statskyrkan?

⁴ I The Encyclopedia Americana, band 17, 1929 års upplaga, sidan 346, heter det under rubriken ”FRIHET, religiös”:

⁵ ”Det är knappt mer än hundra år sedan den styrande makten slutgiltigt medgav att religionen inte är en statlig utan en rent personlig angelägenhet. Inte ens nu medger man detta i alla länder. Från urminnes tid har staten haft sin i lag fastställda religion, och man har menat att statens säkerhet och välfärd har berott på ett rätt utövande av statsreligionen. Att protestera och att vägra att utföra dessa religiösa riter var detsamma som att vara ett oregerligt och möjligen revolutionärt element i staten. Så blev stridsfrågan väckt, i det att de som hade den styrande makten i sina händer vidhöll att den allmänna ordningen och säkerheten krävde att alla utövade sin gudsdyrkan i enlighet med statsreligionen, och inte på något annat sätt, och att i motsats till dessa ett växande antal krävde, som en gudomlig rättighet, frihet att dyrka Gud enligt det egna samvetets bud. Någonting mer än detta är förbundet härmed — och detta är den allvarligaste delen av problemet: en persons rätt att inte bara utöva sin gudsdyrkan utan att lära ut, utbreda de läror han tror på, så att andra kan ledas till att utöva gudsdyrkan på hans sätt. Under det gamla systemet med statsreligion innebar detta ingenting mindre än rättighet att bilda ett parti eller en grupp inom staten i strid mot statsreligionen och statsstyrelsen. ... Fördenskull fruktade de politiska styresmännen de möjligheter till uppror som avvikelse från statskyrkan kunde medföra; och de kyrkliga myndigheterna fruktade att friheten att lära ut kätterska läror skulle leda människosjälar i fördärvet.”

 6. Till vilka har man i Portugal intagit en sådan hållning, och vad har polismakten där gjort mot dessa i ett relativt nyligen inträffat fall?

⁶ Med dessa ord beskrev The Encyclopedia Americana just den hållning som den centraliserade enhetsstaten republiken Portugal har intagit till de kristna vittnena för Jehova ända fram till detta år, 1967. Vad Portugal har gjort mot Jehovas vittnen både hemma och i Angola är allmänt känt jorden utöver. Och därför är vi här oförhindrade att offentligen kommentera Portugals beteende i detta avseende, liksom andra redan har gjort. I ett relativt nyligen inträffat fall har den portugisiska polisen arresterat fyrtionio infödda, portugisiska, Jehovas vittnen och ställt dem inför rätta. De konfronterades med en anklagelse av den allmänna säkerhetstjänsten. Den borgen som de kunde få ställa för sig i väntan på rättegång och dom fastställdes till mellan två och fem tusen portugisiska escudos per person. När ni nu lyssnar till den anklagelse som riktades mot dem, tänk då på den nyss citerade artikeln i den amerikanska encyklopedin angående religiös frihet. Här kommer anklagelsen:

 7—12. Vilka anklagelser har den allmänna säkerhetstjänsten i Portugal riktat mot de arresterade vittnena för Jehova?

⁷ ”Alla de anklagade är personligen skyldiga till brott mot statens inre säkerhet, till att ha uppeggat till sådan kollektiv ohörsamhet som är omtalad och straffbar enligt strafflagen kapitel 174, med den straffpåföljd som anges i kapitel 175 av samma lag, eftersom förundersökningen utvisar följande:

⁸ De anklagade är ’medlemmar’ av en sekt kallad ’Jehovas vittnen’, ledd av Sällskapet Vakttornet med huvudkontor i New York, som de lyder in i minsta detalj.

⁹ Internationellt utvecklar de en skiftande verksamhet, som uttryckligen går ut på att predika kollektiv ohörsamhet mot de nationella lagarna om allmän ordning och mot myndigheternas lagliga befallningar; fäderneslandet, alla offentliga myndigheter och särskilt armén anses dessutom vara falska påfund, de främsta uttrycken för Satans rike som det är nödvändigt att förgöra; de anser sig själva vara det teokratiska rikets sändebud, och som sådana påstår de att de inte bör lyda myndigheternas föreskrifter, ta del i val eller samarbeta i den allmänna förvaltningen.

¹⁰ Att hälsa nationens flagga är en avgudisk handling, och soldaten som kämpar för fäderneslandet är en fiende till Gud, därför att han kämpar för Satan.

¹¹ De utgör en politisk rörelse och har kommit från olika länder i syfte att bland de breda lagren framkalla ohörsamhet, oro och statsfientlig verksamhet, i synnerhet bland ungdom i vissa åldersgrupper.

¹² Sällskapet Vakttornet förbjuder alla anhängare av den religiösa sekten Jehovas vittnen att fullgöra militärtjänst. ...”

Anklagelsen motbevisad

13. a) Varför skulle de som anklagar Jehovas vittnen i Portugal ha förföljt kristendomen, om de levat i de första århundradena? b) Vad var det som nämndes i den portugisiska anklagelsen och som skulle ha varit olagligt av Sällskapet Vakttornet att göra?

¹³ Inför en sådan anklagelse är det ingen överdrift att säga att om de som anklagar Jehovas vittnen i Portugal hade levat i den sanna kristna kyrkans första århundraden, skulle de ha befunnit sig bland dem som förföljde den apostoliska kristendomen. Hur så? Därför att den tidens världshistoria tydligt visar att första och andra århundradets kristna martyrer blev bannlysta, drivna under jorden, ned i katakomber, blev fängslade och avrättade under grym tortyr på samma anklagelser som de portugisiska myndigheterna riktar mot Jehovas vittnen i dag. Dessa portugisiska anklagelser mot dem är ingenting nytt, vilket välgrundad, autentisk historia visar. Och i fråga om det anklagade Sällskapet Vakttornet, som grundades av pastor Charles Taze Russell enligt staten Pennsylvaniens lagar år 1884, så skulle det handla olagligt i Amerika, där det grundades, om det lade sig i och hindrade den inhemska regeringens militära och försvarsmässiga operationer, för att inte tala om ifall det uppmuntrade Jehovas vittnen till sådan taktik i främmande länder, t. ex. Portugal.

14, 15. a) Hur blev den dåvarande presidenten och andra representanter för Sällskapet Vakttornet behandlade av Förenta staternas myndigheter år 1918? b) Vad får vi i den amerikanska encyklopedin veta om detta mål och den religiösa fråga det här gällde?

¹⁴ Pastor Russell, den förste presidenten för Sällskapet Vakttornet, dog den 31 oktober 1916. Följande år invecklades Amerikas Förenta stater i första världskriget. Presidenten som efterträdde honom och andra framträdande styrelseledamöter och representanter för Sällskapet Vakttornet blev därpå, år 1918, anklagade för att söka hindra krigsansträngningarna och för att utgöra ett hot mot nationens säkerhet. De blev satta i federalt fängelse utan förmånen att få överklaga eller möjlighet till frigivning mot borgen. Angående detta mycket omtalade mål heter det i ovannämnda artikel i The Encyclopedia Americana (sidan 349):

¹⁵ ”Bruket att förfölja människor för avvikelse från statskyrkan och kätteri kom så småningom ur modet. Allt oftare fastställde domstolarna att det inte var lagens uppgift att hindra en person från att utöva sin religiösa tro, så länge det inte, som Blackstone uttryckte det, ’hotade att störta eller rubba staten med undergång eller oroligheter’. I den omtalade rättegången (1918) mot pastor Russells efterföljare klargjorde domstolen att religiös frihet aldrig kunde utsträckas till att ge en individ rättighet att begå brott.”

16. a) Vad var det som förtegs i denna artikel beträffande de åtta åtalade representanterna för Sällskapet Vakttornet? b) Om presidenten, domare Rutherford, hade varit en brottsling, vad skulle Förenta staternas högsta domstol då aldrig ha tillåtit?

¹⁶ Denna artikel i den amerikanska encyklopedin förtiger att dessa fängslade kolleger till pastor Russell hölls i fängelse i nio månader och sedan frigavs mot borgen i mars 1919, sedan en överklagning av domen hade beviljats. Följande år (1920) frikändes alla åtta från alla de falska anklagelser, på vilka de förpassats i fängelse. Det blev lagligen bevisat att de inte var några brottslingar som hotade statens fred och säkerhet eller den allmänna ordningen.a Vidare erhöll den en gång fängslade presidenten för Sällskapet Vakttornet, domare Rutherford, som var medlem av advokatsamfundet i staten New York, rättighet att den 25 april 1940 träda inför Förenta staternas högsta domstol i Washington, D. C. Detta skulle Högsta domstolen aldrig ha tillåtit, om domare Rutherford hade varit en brottsling.

17, 18. a) Vad medgav Högsta domstolen vid detta tillfälle domare Rutherford och hans kollega? b) Vad sade han i slutet av sitt tal till Högsta domstolen om samvetet och om att vara vittnen för Jehova?

¹⁷ Domstolen medgav till och med honom och professor Gardner vid Harvarduniversitetet utsträckt tid, att i en och en halv timme argumentera i det mycket omtalade flagghälsningsmålet, vilket gällde en ung son och dotter till en familj i Pennsylvanien som i skolan vägrade att hälsa den amerikanska flaggan. I slutet av sitt tal till Högsta domstolen sade domare Rutherford:

¹⁸ ”Detta är en sak som är helig för varje amerikan som älskar Gud och hans ord. Medlemmarna av denna domstol respekterar Jehova Gud, och jag tar för givet att de är angelägna att tjäna honom, eftersom ingen på något annat sätt kan vinna liv. Staten Pennsylvanien kan inte ge liv åt någon. Amerikas Förenta stater kan inte skänka liv åt någon, ty Jehova Gud är livets källa. ’Frälsningen tillhör Jehova.’ Svarandena i detta mål förlitade sig med gott samvete på bibeln. Deras samvete får inte kontrolleras eller hindras av någon mänsklig makt, såsom staten Pennsylvanien fastslår i sin egen konstitution. Därför bör undersökningsdomstolens och appellationsdomstolens beslut bekräftas och så göra medlemmarna av denna domstol [Högsta domstolen] till vittnen för den Högstes namn, majestät och överhöghet, för honom ’som allena bär namnet Jehova’.”b

19. Hur behandlade Högsta domstolen det här flagghälsningsmålet år 1940 och sedan år 1943?

¹⁹ Under krigsåret 1940 avkunnade Högsta domstolen med åtta röster mot en ett domslut som gick vittnena emot. Men några år senare tog domstolen sitt beslut under omprövning, och på den nationella flaggdagen, den 14 juni, år 1943 upphävde den sitt förra beslut. Den avkunnade ett utslag som erkände det kristna samvetet, även när detta anser det vara en avgudisk handling och därmed ett brott mot Guds lag, den högsta lagen, att hälsa något lands flagga. — 1 Joh. 5:21; 2 Mos. 20:1—5.c

Lydnad för Guds lag måste komma i första rummet

20, 21. a) Vilket råd ger Psalm 2:10, 11 åt konungar och domare att följa nu? b) Varför behöver vittnena inte Sällskapet Vakttornet till att tala om för dem vad de skall göra i en sådan fråga, och vilken apostels exempel följer de?

²⁰ I Psalm 2:10, 11 läser vi: ”Bliven därför nu visa, I konungar; låten undervisa eder, I domare på jorden. Tjänen Jehova med fruktan och fröjden eder med bävan.” — AS.

²¹ Denna psalm, Psalm 2, håller på att uppfyllas i våra dagar, sedan 1914. Därför är det hög tid för konungar, presidenter, diktatorer, härskare och domare på jorden att inse att Guds, den Högstes, lag är suverän och att hans Sons, Jesu Kristi, efterföljare måste erkänna Guds lag som suverän och lyda den, när det uppstår konflikt mellan Guds lag och människors lagar. Jehovas kristna vittnen i Portugal och i alla andra länder behöver inte Sällskapet Vakttornet till att tala om detta för dem; de har själva läst det i den portugisiska bibeln och i exemplar av bibeln på alla de andra språk på vilka den är utgiven. Och de behöver ingen präst i kristenheten till att tolka den för dem. Det var aposteln Petrus, vilken den romersk-katolska kyrkan påstår var dess förste påve, som sade till Högsta domstolen i Jerusalem: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apg. 5:29, NW) Och i detta avseende följer Jehovas vittnen överallt Petrus’ exempel.

22, 23. a) Vad får vi veta om den förut nämnde engelske juristen Blackstone i The Encyclopædia Britannica? b) Vad sade Blackstone om den ”naturlag, som är dikterad av Gud själv” och om mänskliga lagar?

²² I det föregående citatet från den amerikanska encyklopedin nämns den framstående engelske juristen sir William Blackstone, som levde 1729—1780. I en artikel om denne Blackstone säger The Encyclopædia Britannica (elfte upplagan), band 4, sidan 26: ”Han betraktade tyngdlagen, naturlagen och Englands lag såsom olika exempel på samma princip — såsom regler för handlingssätt eller uppförande, som en högre makt ålagt sina undersåtar att följa.” Sedan åberopar detta uppslagsverk följande uttalande i inledningen till Blackstones kommentarer till Englands lag, Commentaries on the Laws of England, stycket nio:

²³ ”Denna naturlag, som är lika gammal som mänskligheten och dikterad av Gud själv, medför naturligtvis högre förpliktelser än någon annan. Den är bindande överallt på jorden, i alla länder och vid alla tidpunkter; inga mänskliga lagar äger någon giltighet, om de strider mot den, och de som verkligen är giltiga erhåller all sin kraft och all sin myndighet, indirekt eller direkt, från den ursprungliga lagen.”d

24. a) Vad skall vi med tanke på detta säga om Guds skrivna lag? b) Vilken befallning, som gäller i denna tid, fullgör Jehovas vittnen, och varför kan man inte kalla detta upproriskt?

²⁴ Om nu det som Blackstone säger är sant med avseende på Guds ”naturlag”, den lag som gör sig gällande i den fysiska skapelsen, där Guds lag inte är skriven med bokstäver, så att den direkt kan läsas, hur mycket mer är det inte då sant när det gäller Guds högsta lag, som är framställd i skrift i hans inspirerade bok, frihetens bok, bibeln? Jehovas döpta vittnen är oförbehållsamt överlämnade åt honom till att vandra i hans Sons, Jesu Kristi, fotspår genom att efterlikna honom och utföra hans befallningar. Detta innefattar den profetiska befallning som Jesus gav i sin profetia om ”avslutningen på tingens ordning”, då han sade: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) När Jesus förutsade detta världsvida predikande av Guds rike, bjöd han inte sina lärjungar att göra något som någon nation med rätta kan kalla upproriskt.

Vem står i Satans, djävulens, tjänst?

25. Vem är ”denna världens gud”, och i vems tjänst står vilken nation det vara må som förföljer Jehovas kristna vittnen?

²⁵ Jesus Kristus kallade Satan, djävulen, för ”denna världens furste” eller ”härskare” (NW). (Joh. 12:31; 14:30) Aposteln Paulus kallade Satan, djävulen, för ”denna tingens ordnings gud”. (2 Kor. 4:4, NW) Och i bibelns sista bok påpekade Jesus Kristus för aposteln Johannes att det är Satan, djävulen, som vållar att de som håller Guds bud och har arbetet att bära vittnesbörd om Jesus blir förföljda. (Upp. 12:13—17) När någon nation inom eller utom kristenheten inlåter sig på att förfölja Jehovas kristna vittnen, vem är det då som denna nation i verkligheten tjänar, Jehova Gud eller Satan, djävulen? Strax före sin död sade Jesus till sina lärjungar: ”Människor skola utstöta eder ur synagogan. Ja, den stund kommer, då var och en som dödar eder skall inbilla sig att han har utfört en helig tjänst åt Gud.” (Joh. 16:2, NW) Men denna felaktiga inbillning kommer inte att vara någon ursäkt för den som dödar sanna kristna.

26. a) Vilka fyller till trängsel kristenhetens fängelser, men vad gör Jehovas vittnen? b) Hur uppträder Jehovas vittnen mot de maktägande i ett land, också när de blir förföljda?

²⁶ Det är kristenhetens religionsanhängare som till trängsel fyller fängelserna, därför att de brutit såväl Guds som människors lagar. Men Jehovas vittnen strävar fredligt efter att hjälpa alla människor att vinna evigt liv i Guds nya ordning genom att predika de goda nyheterna om Guds rike som människor länge har bett om. Inte ens när Jehovas vittnen blir förföljda av en nations överordnade myndigheter, reser de sig till väpnat uppror eller konspirerar i hemlighet för att omstörta eller kullkasta den existerande politiska regeringen. För samvetets skull fortsätter de med att först ge Gud det som är Guds och sedan kejsaren det som är kejsarens. De finner sig i förföljelsen och betraktar den som ett prov på trohet och lydnad mot Gud, den Högste. De lämnar åt Gud att ta hand om förföljarna, när han inom kort tillintetgör det stora Babylon och därefter dess politiska älskare i ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Harmageddon. — Upp. 16:13—16; 17:5.

27. a) I vilket avseende är Jehovas vittnen ett befriat folk, fastän de inte åtnjuter religiös frihet överallt? b) Hur bevarar de den frihet de vunnit?

²⁷ Fastän Jehovas kristna vittnen inte överallt åtnjuter religionsfrihet, är de dock ett befriat folk. De bemödar sig om att bevara den frihet de har tack vare att de utövar den rena gudsdyrkan. (Jak. 1:27) De är beslutna att behålla den frihet, för vilken Kristus har gjort dem fria. De vet väl att de är i världen, men som Jesus har sagt dem är de ingen del av denna världen. De avhåller sig från att inveckla sig i sådan verksamhet som är avsedd att för all framtid bevara denna tingens ordning, vars säkra slut Jesus Kristus förutsade. (Matt. 24:3—22) De förlitar sig inte på denna världen eller dess furstar. (Ps. 146:3—5) De låter sig inte komma i beroende av denna världen, så att de får några förpliktelser mot den och måste behaga den och så blir människors slavar. De söker först Guds rike och hans rättfärdighet, såsom Jesus Kristus befallde dem i bergspredikan, och förlitar sig på att Jehova Gud skall sörja för allt det andra som de behöver. — Matt. 6:33.

28. a) Vad har Jehova Gud i tusentals år beviljat nationer som utövar falsk gudsdyrkan? b) När skall denna frihet upphöra, och hur kommer det att bli med religionen därefter?

²⁸ Under tusentals år, från det forntida Babylons dagar till vår tid, har nu Jehova Gud, den Högste, beviljat nationerna religionsfrihet. Deras frihet att utöva falsk gudsdyrkan kommer nu snart att upphöra i och med att dessa nationer blir tillintetgjorda av Guds messianska rike, som sanna kristna ber om i bönen Fader vår. (Matt. 6:9, 10) I den nya tingens ordning under Guds rike kommer det sedan att råda fullständig, ostörd frihet att tillbedja den sanne Guden genom Jesus Kristus. Denna sanna gudsdyrkan kommer att för alltid skänka lydiga människor Guds jordiska söners frihet!

[Fotnoter]

Med det som här har sagts överensstämmer följande citat från sidorna 966—969 i band 2 av A Treatise on the Constitutional Limitations av juris dr Thomas M. Cooley, fjärde upplagan, utgiven i Boston i Förenta staterna år 1927. Det heter där:

”Det som inte är lagligt enligt någon av de amerikanska författningarna kan sägas vara följande:

1. Varje lag om att erkänna en viss religion som statskyrka. ...

2. Obligatoriskt stöd, genom beskattning eller på annat sätt, åt religionsundervisning. ...

3. Tvångsmässigt deltagande i religiös tillbedjan. Den som inte av eget val eller av pliktkänsla förmås att ta del i religionsutövningen skall inte av staten tvingas härtill. Det tillkommer staten att, i den mån det är möjligt, skaffa de åligganden och plikter efterlevnad, som kan påvila medborgaren eller som han kan ha mot andra medborgare eller mot samhället; men de som härrör från förhållandena mellan honom och hans Skapare skall påtvingas honom av samvetets maning och inte av någon bestraffning grundad på mänskliga lagar. Eftersom all äkta gudsdyrkan väsentligen och oundgängligen måste bestå av de frivilliga offer av vördnadsbetygelser och tacksamhet som den skapade frambär åt Skaparen, är mänskliga lagar uppenbart otillräckliga för att framkalla eller framtvinga de sinnliga och frivilliga känslor, som skall föranleda den, och mänskliga straff skulle bara på sin höjd kunna framtvinga ett iakttagande av tomma ceremonier, som när de utförs motvilligt är lika värdelösa för dem som tar del i dem som de är i avsaknad av varje grunddrag av den sanna gudsdyrkan.

4. Inskränkningar i friheten att utöva religion enligt samvetets bud. Ingen köttslig myndighet har rätt att ställa sig emellan den dödliga varelsen och den Evige, när den förre söker frambära den hyllning och de vördnadsbetygelser, som är tillbörliga, och gör det på ett sätt som för hans samvete och omdöme syns vara passande att följa och välbehagligt för den som är föremål för dem. ...

5. Inskränkningar i rätten att ge uttryck åt religiös tro. En uppriktigt troende människa anser det vanligen vara hennes plikt att propagera för sina åsikter och att få andra att omfatta hennes synpunkter. Att beröva henne denna rätt är att ta ifrån henne befogenheten att fullgöra det som hon anser vara en ytterst helig förpliktelse.”