Vår tillflykt under det oförgängliga ”himmelriket”
1. Nämn några orsaker till att man kan känna sig otrygg. Vilket angeläget utrop leder detta till?
HAR du någonsin känt intensivt behov av att söka en tillflykt, att finna en trygg plats som skyddar mot fara eller nöd? Du kanske själv har livfulla minnesbilder av hur du natt efter natt sökt tillflykt i ett skyddsrum vid flyganfall under krig och hur detta gav dig en känsla av beskydd, ett mått av lättnad. Men vad är att säga om de faror och påfrestningar som präglar förhållandena i vår tid? Om du är man, känner du då trygghet på ditt arbete? Om du är kvinna, känner du då trygghet i ditt hemliv och i ditt förhållande till andra människor? Kan du eller barnen tryggt gå ut ensamma på kvällen eller ens under dagens timmar? Vi skulle kunna nämna många fler skäl till att man kan känna sig mycket otrygg, till exempel sådant som inflation, vandalism, narkotika, miljöförstöring och liknande. Världsförhållandena har aldrig tett sig mörkare. Världsnöden blir allt intensivare. Människans hjälplöshet blir mer och mer uppenbar. Det är tydligt att vi inte kan vänta någon befrielse genom människors ansträngningar. Det förtvivlade ropet ljuder: Var kan man finna en trygg tillflyktsort?
2. a) På vilket sätt var år 1914 en stor vändpunkt? b) I vilka avseenden har upptrappningen sedan dess blivit uppenbar?
2 Innan vi svarar på den frågan skall vi undersöka den grundläggande orsaken till allt detta. När och hur började alltsammans? När vi ser tillbaka, inser vi att år 1914 var den stora vändpunkten. Ända till sommaren det året såg framtiden lovande ut. I Europa fanns Permanenta skiljedomstolen, som skulle lösa svårigheter som uppstod nationerna emellan. Livet var för många gynnsamt och lovande. Då kom första världskriget som en blixt från klar himmel. Det började med ett enda pistolskott, och snart regnade bomberna från himlen. Man hoppades att det var kriget som skulle göra slut på alla krig. I stället banade det vägen för andra världskriget. Och nu hotas mänsklighetens själva tillvaro av att man lagrar kärnvapen för robotkrigföring. Upptrappning kan också iakttas på andra områden. Världens befolkning ökar, likt ränta på ränta på investerade pengar. Man talar om världsomfattande hungersnöd i en nära framtid med tanke på denna ökning av antalet munnar att mätta. Och vad är att säga om den utbredda ökningen av olika farsoter? Det är inte nog med att ”spanska sjukan” år 1918 krävde 20 millioner offer. I vårt släpphänta samhälle har också vedervärdiga könssjukdomar fått epidemisk omfattning. Brottslighet, våld och laglöshet är ordningen för dagen. Eftersom det behövs allt starkare självbevarelsedrift och förekommer så mycket rivalitet, girighet och stöld, och eftersom människor utnyttjar varandra, måste människornas inneboende själviskhet oundvikligen öka. Och i och med att kärleken till nästan har avtagit har också kärleken till Gud kallnat. Den har inte bara svalnat, utan det är till och med ganska populärt i vår tid att säga att Gud är död! Vi medger villigt att det fortfarande finns många individer som är godhjärtade och lever ett anständigt liv, men det måste också medges att de finner detta allt svårare.
3. a) Hur får vi vägledning när det gäller att finna den verkliga innebörden i de nutida förhållandena? b) Vilken betydelsefull fråga ledde till Jesu Kristi stora profetia?
3 Vi har nu beskrivit händelseutvecklingens allmänna tendens sedan 1914, men har vi verkligen utforskat den grundläggande orsaken? Och ännu viktigare: Vad är botemedlet? Finns det något sådant? Hur kan vi finna ett tillfredsställande svar på dessa frågor? Vem kan vi vända oss till? Ja, lyckligtvis finns det någon som kan ge och redan har gett oss fullständigt tillfredsställande svar på alla dessa frågor. Vi vill påminna dig om att redan år 1876 tillkännagav den bibelforskare, som senare blev Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornets förste president, genom en tryckt publikation att ”hedningarnas tider”, som omtalas i bibeln, skulle utlöpa på hösten 1914, vilket skulle leda till svårigheter utan motstycke för hela världen. Varifrån hade han fått sina upplysningar? Från Guds ord, den Heliga skrift, och i synnerhet från Daniel 4:13, 20, 22, 29 och den stora profetia som uttalades av Jesus Kristus, Guds Son, som var inspirerad av Guds heliga ande. Denna profetia utgör en integrerande del av Guds ord och finns upptecknad i Matteus 24:4—51 och dessutom i Markus 13:5—37 och Lukas 21:8—36. Profetian uttalades till svar på en märklig fråga som ställdes av Jesu lärjungar: ”Säg oss: När skall detta ske, och vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” (Matt. 24:3, NW) Ja, Jesus förutsade avslutningen på en tingens ordning, inte bara för den tiden, utan som en parallell också för vår tid. Han identifierade också den välbehövliga tillflykt som vi är livligt intresserade av.
4. Vad var den omedelbara uppfyllelsen av Jesu profetia, och vilken liknande situation i vår tid pekar detta på?
4 Beträffande den omedelbara uppfyllelsen av Jesu profetia på hans egen och hans lärjungars tid vet vi att de förutsagda ting, som nådde sin höjdpunkt i och med att templet, den ”heliga platsen”, och ”den heliga staden”, Jerusalem, lades i ruiner och provinsen Judeen ödelades år 70 v.t., utmärkte det katastrofala slutet för den tingens ordning. Hur förhåller det sig i vår tid? Kan vi iaktta de många ting som Jesus förutsade och som utgör det sammansatta ”tecken” som utmärker hans närvaro och avslutningen på tingens ordning? Vi har redan nämnt flera stycken av dem, och till och med bortsett från den kronologiska beräkningen beträffande ”hedningarnas tider” kan vi med tillförsikt säga att 1914 utan tvivel markerade början av de ”yttersta dagarna” av denna tingens ordning, då, som Paulus sade, ”kritiska tider, svåra att komma till rätta med”, skulle vara här. — 2 Tim. 3:1, NW.
Botemedlet och tillflykten
5. Hur talade Jesus i Lukas 21:28—31 om den enda tillflykt som vi bör fly till?
5 Vi frågar nu: Finns det något botemedel? Det finns inget botemedel för den nuvarande tingens ordning. Enligt Guds ord har den gjort sig förtjänt av att bli dömd till förintelse. Men finns det ingenting som enskilda individer kan vända sig till och som kan motverka de onda ting som präglar vår tid? Jo, det finns det verkligen, och vår uppmärksamhet riktas nu på den livsviktiga tillflykt som vi utan dröjsmål måste fly till. Lägg märke till Jesu ord, då han sade:
”’Men när dessa ting börjar inträffa, så räta upp er och lyft upp edra huvuden, ty er befrielse nalkas.’ Därmed framställde han en liknelse för dem: ’Lägg märke till fikonträdet och alla de andra träden: När de redan är i knopp kan ni, genom att ge akt på detta, av er själva veta att sommaren nu är nära. På detta sätt kan ni också veta, när ni ser dessa ting inträffa, att Guds rike är nära.’” — Luk. 21:28—31, NW.
6. a) Hur identifierade Jesus konungen i Guds rike? b) Vilken ytterligare identifiering finns i de hebreiska skrifterna?
6 Där har vi det! Detta ”Guds rike” förtjänar vår hela och fulla uppmärksamhet. Vem är konungen i detta rike? Alldeles innan Jesus uttalade de ovan citerade orden sade han om sig själv: ”Då skall man få se ’Människosonen komma i en sky’ med stor makt och härlighet.” Och efter sin profetia framställde han tre liknelser, av vilka den sista handlade om fåren och getterna och började så här: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.” (Luk. 21:27; Matt. 25:31) Det råder inget tvivel om vem som är den smorde konungen i Guds rike. Och det råder inget tvivel om att han är värdig detta! Först utblottade han sig villigt på den himmelska härlighet han tidigare haft, och sedan, ”när han befann sig i människoskepnad, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle. Just av den orsaken upphöjde också Gud honom till en överordnad ställning och gav honom i sin godhet det namn, som är över varje annat namn.” (Fil. 2:5—11, NW) Han är en levande person i våra dagar — ja, och mycket intresserad av sin egen inspirerade profetias uppfyllelse! Hans liv på jorden var ett på förhand utstakat liv och hade i sina mycket viktiga delar blivit förutsagt i de inspirerade hebreiska skrifterna för att klart identifiera vem Messias var. En av dessa skrifter förutsäger vår tid, då ”jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra mot HERREN [Jehova] och hans smorde”. Som svar på detta och med ett hånfullt, vredgat leende underrättar Jehova sedan dessa fiender om att de är för sent ute. Han säger: ”Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.” Jehova identifierar ytterligare denne smorde konung genom att säga till honom: ”Du är min son.” Motståndarnationerna överlämnas åt honom för att han skall ”krossa dem”. Men psalmen avslutas på ett uppmuntrande sätt: ”Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.” (Ps. 2:1—12) Många andra psalmer, till exempel Psalm 91:1, 2, talar om Jehova som vår tillflykt, eller ”min tillflykt”, men det medel varigenom han har försett oss med en tillflykt i denna tid är hans rike under hans smorde och regerande Son, Kristus Jesus. — Se Psalm 110:1—4.
7. Vad är Guds uppsåt beträffande att några skall ha del med Kristus Jesus, och varför är detta så förvånande?
7 Jesus talade många gånger om ”Guds rike” eller ”himmelriket”. Han talade också om att några skulle ha del med honom, ja, faktiskt bli delaktiga med honom som medkonungar. Vem har någonsin hört talas om en sådan anordning? Har det någonsin funnits en nation eller ett välde som haft 144.000 och en konungar som härskat där på en och samma gång? Aldrig har något sådant hänt. Inte ens i våra dagar, då världens befolkning uppgår till mer än fyra milliarder, finns det så många konungar eller härskare, inte ens om man räknar ihop dem allesammans. Hos vem har denna tanke sitt upphov? Sannerligen inte hos människan! Det är Guds tanke. Det är himmelens och jordens Skapare som gjort detta till sitt uppsåt. En sådan himmelsk regering med så många konungar, som utgör en världsregering, kan förefalla fantastisk för politiskt sinnade människor. Men precis som den bokstavliga himlen är högre än jorden, så är också den himmelske Skaparens, Guds, sätt att tänka högre än jordemänniskans sätt att tänka. Det är som Gud vid ett tillfälle sade till sitt forntida folk, Israel: ”Mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar, säger HERREN. Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket äro ock mina vägar högre än edra vägar och mina tankar högre än edra tankar.” — Jes. 55:8, 9.
8, 9. a) Vilka ytterligare detaljer ges angående detta i Uppenbarelseboken 1:5, 6? b) Vilken ytterligare upplysning ges om detta i Uppenbarelseboken?
8 Vi bör därför inte bli förvånade över att något som han gjort till sitt uppsåt är så mycket högre och storslagnare än vad en ringa människa skulle ha kunnat tänka sig. Flera hundra år senare uppenbarade Gud i bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, ytterligare detaljer beträffande denna världsregering. Den ger också Guds Son helt och fullt erkännande för att han fullföljde ett självuppoffrande levnadslopp som en fullkomlig människa på jorden. Lägg märke till hur aposteln Johannes under inspiration uttryckte detta: ”Jesus Kristus, ’det trogna vittnet’, ’den förstfödde från de döda’ och ’härskaren över jordens konungar’. Honom som älskar oss och som löste oss från våra synder medelst sitt eget blod — och han gjorde oss till att vara ett rike, präster åt hans Gud och Fader, — ja, honom må härligheten och makten tillhöra för evigt. Amen.” — Upp. 1:5, 6, NW.
9 Om inte Jesus Kristus hade utgjutit sitt livsblod och framburit sitt liv som ett offer åt Gud, skulle hans efterföljare aldrig kunna göras till konungar och präster åt Gud, hans Fader, i himmelen. Jesus Kristus fyller alltså en viktig uppgift för att göra det möjligt för dessa medkonungar att få del med honom i det himmelska riket. Han sade: ”Den som vinner seger, honom skall jag låta sitta med mig på min tron, likasom jag själv har vunnit seger och satt mig med min Fader på hans tron.” (Upp. 3:21) I överensstämmelse med detta säger de tjugofyra äldste till Jesus Kristus: ”Du blev slaktad, och med ditt blod köpte du människor åt Gud av varje stam och tungomål och folk och nation, och du gjorde dem till att vara ett konungadöme och präster åt vår Gud, och de skall härska som konungar över jorden.” — Upp. 5:9, 10, NW.
10. Vilka ses tillsammans med Lammet på Sions berg, och hur beskrivs de?
10 Vi lämnas inte i ovisshet om hur många dessa Kristi Jesu medkonungar och medpräster skall vara. Johannes beskriver dem som skall regera med Kristus Jesus på det himmelska Sions berg och talar om deras goda kvalifikationer med följande ord: ”Jag fick se Lammet stå på Sions berg och jämte det ett hundra fyrtiofyra tusen, som hade dess namn och dess Faders namn skrivna på sina pannor. ... Och de sjöngo inför tronen och inför de fyra väsendena och de äldste, vad som tycktes vara en ny sång; och ingen kunde lära sig den sången utom de ett hundra fyrtiofyra tusen, som voro friköpta ifrån jorden. Dessa äro de som icke hava orenat sig med kvinnor; ty de äro såsom jungfrur. Dessa äro de som följa Lammet, varthelst det går. De hava blivit friköpta ifrån människorna till en förstling åt Gud och Lammet. Och i deras mun har ingen lögn blivit funnen; de äro ostraffliga.” — Upp. 14:1—5.
11, 12. a) Hur blir dessa tydligt åtskilda från mänskligheten i allmänhet? b) När är det dessa konungar och präster regerar med Kristus Jesus, och hur vinner de inträde i det himmelska riket?
11 Dessa Lammets efterföljare blir tydligt åtskilda från mänskligheten i allmänhet, när Uppenbarelseboken 7:4—8 talar om dem som israeliter i andlig mening. Som sådana är de tecknade på pannan med ”den levande Gudens signet”. Aposteln Johannes anger tolv stammar av dem med de israelitiska patriarkernas namn. Han förklarar att 12.000 var tecknade av var och en av dessa tolv stammar, vilket ger slutsumman 144.000 andliga israeliter. Lammet, Jesus Kristus, omtalas själv som ”lejonet av Juda stam”. (Upp. 5:5) Detta innebär alltså till slut 144.000 plus en andliga israeliter allt som allt.
12 Uppenbarelsebokens tjugonde kapitel uppenbarar att dessa 144.000 konungar och präster träder in i en tusenårig regering tillsammans med Lammet, Jesus Kristus, omedelbart efter det att Satan, djävulen, och hans demoner blivit bundna med kedjor och slungade i en avgrund, där dessa onda andemakter är oförmögna att vilseleda folken på jorden under Kristi tusenåriga regering, som han utövar tillsammans med dem som han köpt med sitt offerblod. De träder in i det himmelska riket med Kristus genom en uppståndelse till andligt liv, som omtalas som ”den första uppståndelsen”. Därför heter det i Uppenbarelseboken 20:6 (NW): ”Lycklig och helig är var och en som har del i den första uppståndelsen; över dessa har den andra döden ingen myndighet [därför att de har gjorts odödliga], utan de skall vara Guds och Kristi präster och skall härska som konungar med honom de tusen åren.”
En oförgänglig tillflykt
13. Vilka slutsatser når vi fram till på grundval av alla de föregående vittnesbörden?
13 Med alla dessa inspirerade, nedtecknade vittnesbörd framför oss har vi inga skäl att ifrågasätta att det är Jehova Guds uppsåt att en bokstavlig regering med ett hundra fyrtiofyra tusen plus en konungar skall regera över hela jordklotet under de förutbestämda tusen år, varunder Satan och hans demoner skall vara fängslade i ”avgrunden”. Fram till denna dag har jorden aldrig gynnats med en regering av detta slag, med regeringsmedlemmar som besitter sådana gudaktiga egenskaper. Denna himmelska världsregering är nu nära. Den är det rike som alla människor nu bör söka som en tillflykt, som inte kommer att svika dem.
14. a) På vilka två sätt är nutida härskare underkastade förgängelse? b) Vad kan sägas i detta avseende om alla medlemmarna av Guds himmelska regering?
14 Alla av människor upprättade riken eller regeringar, representerade av deras härskare, vilken titel de nu än må kallas med, är underkastade förgängelse. De är förgängliga i den meningen att de på grund av nedärvd synd och ofullkomlighet allesammans blir sjuka och dör, men de är också underkastade moraliskt fördärv. Det är överflödigt att anföra bevis för detta. Vi är bara alltför väl förtrogna med vad de har åstadkommit fram till denna dag. Men så förhåller det sig inte med den regering som utgör ”himmelriket”, trots att den består av så många medlemmar. De kommer allesammans att vara ofördärvbara, oförgängliga, både bokstavligt sett, vad beträffar deras organism, och moraliskt sett. Det råder inget tvivel beträffande den främste av dem, Kristus Jesus, som i Hebréerna 7:26 (NW) sägs vara ”lojal, sveklös, obesudlad, skild från syndarna och bliven högre än himlarna”. Men hur förhåller det sig med hans medregenter, som blivit utvalda bland de syndfulla människorna? Jo, sedan de uppriktigt ångrat och bättrat sig och omvänt sig till Gud genom att överlämna sig åt honom av hela sin själ och utöva tro på Kristi lösenoffers förtjänst, blir de godtagna av Gud och genom hans ande levandegjorda till ett nytt hopp, ett himmelskt hopp. Aposteln Petrus uttryckte saken så här: ”Enligt sin stora barmhärtighet gav han [Gud] oss en ny födelse till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett oförgängligt och obesudlat och oförvissneligt arv. Det är förvarat i himlarna åt er.” Längre fram säger han: ”Ni ... har renat edra själar genom lydnad för sanningen” och tillägger: ”Det har nämligen blivit er givet en ny födelse, inte genom förgänglig utan genom oförgänglig fortplantningssäd, genom den levande och förblivande Gudens ord.” — 1 Petr. 1:3, 4, 22, 23, NW; se även Apostlagärningarna 26:20.
15, 16. Vad lär vi oss ytterligare beträffande detta av 2 Petrus 1:4 och 1 Korintierna 15:53?
15 Petrus säger om förverkligandet av deras himmelska hopp: ”Genom dessa ting har han [Gud] i rikt mått gett oss de dyrbara och mycket storslagna löftena, för att ni genom dessa må bli delaktiga av gudomlig natur, då ni har undflytt den förgängelse som råder i världen på grund av lusta.” Och detta bekräftas av Paulus’ ord beträffande deras natur och organism: ”Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet och detta dödliga ikläda sig odödlighet.” — 2 Petr. 1:4, NW; 1 Kor. 15:53.
16 När det gäller dem, som inte tillhör ”himmelrikesklassen” men som söker och finner tillflykt under Riket, måste också dessa bevisa sig vara moraliskt ofördärvbara, men detta kommer vi att dryfta längre fram.
Den falska tillflykten
17. Hur och varför har människor sedan första världskriget i allt större omfattning vänt sig till mänskliga regeringar? Trots vilket predikande har detta skett?
17 Låt oss — för att förhöja vår uppskattning genom en skarp kontrast — undersöka en falsk tillflykt under olika regeringar, vilken har prackats på mänskligheten och har nått en höjdpunkt i vår tid. Sedan första världskrigets utbrott år 1914 har av människor upprättade regeringars oförmåga att framgångsrikt styra mänskligheten blivit mer och mer uppenbar. Och ändå vänder sig folk i allt större omfattning till mänskliga regeringar, vilket framgår av att fler nationella regeringar har upprättats sedan 1919 än under någon jämförbar tidigare tidsperiod. Nationernas förbund, som dog i andra världskrigets födslovåndor, hade färre än sextio medlemsnationer vid den tidpunkten. Men Förenta nationerna i våra dagar har ett hundra fyrtiofyra medlemsnationer. Självständigt styre genom folket i landet, inte kolonialvälde, har varit den vägledande principen. Detta mångfaldigande av människogjorda regeringar har pågått trots Jehovas vittnens allt intensivare predikande om att Guds messianska rike är mänsklighetens enda och omedelbara hopp. Under de förflutna sextiotvå åren har hundratusentals människor gett gensvar till detta budskap om Riket, men dessa två millioner förespråkare av Guds rike är mycket färre än den överväldigande majoritet som jordens fyra milliarder invånare utgör. Det går inte att förneka att det stora flertalet av mänskligheten uppenbarligen inte tar sin tillflykt till Guds rike som sitt enda hopp.
18. a) Vilken liknelse som Jesus framställde förutsade två klasser i kontrast till varandra? På vilket sätt? b) Vad sade Jesus ytterligare som ger den verkliga innebörden åt många av hans liknelser?
18 Bör vi bli förvånade över att största delen av mänskligheten har stängt igen sina hjärtan och sinnen för evangeliet om Riket och föredrar människors politiska regeringar som sin tillflykt i dessa bekymmersamma tider? Nej, inte om vi är väl förtrogna med de profetiska skrifterna i Guds heliga bibel. Guds Son, Lammet, Jesus Kristus, förutsade att det skulle vara så. I en av sina liknelser sade han: ”Himmelriket har blivit likt en man som sådde utmärkt säd i sin åker. Medan människor sov, kom hans fiende och sådde dit ogräs ibland vetet och gick sedan bort.” Han fortsatte med att säga att ogräset inte skulle rensas bort från vetet förrän skördetiden var inne. Längre fram, när han förklarade liknelsen, sade han: ”Vad den utmärkta säden beträffar, så är det rikets söner; men ogräset är den ondes söner”, och han tillade att ”skörden är en avslutning på en tingens ordning”. (Matt. 13:24—30, 36—43, NW) Kom också ihåg vilket svar Jesus gav sina lärjungar, när de frågade honom: ”Hur kommer det sig att du talar till dem i liknelser?” Lägg nu märke till vad han svarade: ”Åt er [lärjungar] är det givet att förstå himmelrikets heliga hemligheter, men åt dessa människor är det inte givet. ... Ty fastän de ser, ser de förgäves, och fastän de hör, hör de förgäves, och inte heller fattar de innebörden av det; och med avseende på dem går Jesajas profetia [i kapitel Jes. 6:9, 10] i uppfyllelse, som säger: ’Hörande skall ni höra men alls inte fatta innebörden av det; och seende skall ni se men alls inte förnimma. Ty detta folks hjärta har blivit oemottagligt, och med sina öron har de hört utan att ge gensvar, och de har tillslutit sina ögon, för att de aldrig må se med sina ögon och höra med sina öron och fatta innebörden av det med sina hjärtan och vända tillbaka och bli helade av mig.’” (Matt. 13:10—15, NW) Denna inramning ger kraft åt många av Jesu liknelser. Är det inte precis på samma sätt med ”ogräset” i våra dagar, under denna ”skörd”, denna ”avslutning på en tingens ordning”? De har stängt till sina hjärtan och sinnen.
19. a) Vilken liknande varning gav Paulus i Apostlagärningarna 20:27—30? b) Hur utvecklades ”Laglöshetens människa”, och vilken falsk tillflykt av regeringsformat blev denna till sist?
19 Vi påminner oss aposteln Paulus’ varning till de äldste i församlingen i Efesus, eftersom den handlar om samma ämne. Han sade: ”Jag vet, att sedan jag har skilts från eder, svåra ulvar skola komma in bland eder och att de icke skola skona hjorden. Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är för att locka lärjungarna att följa sig.” (Apg. 20:27—30) Dessa falska lärare skulle vara mycket fördärvade, och som Paulus också förutsade skulle de så småningom komma att utgöra en sammansatt ”Laglöshetens människa”. (2 Tess. 2:3—12) Denna var redan i verksamhet på apostlarnas tid, men den tog inte definitiv gestalt förrän på 300-talet, då kejsar Konstantin den store tvingade de så kallade ”biskoparna”, de falska lärarna på hans tid, till en kompromiss. Den förfalskade kristendom som dessa ”biskopar” hade uppsikt över sammansmältes därigenom med den hedniska romerska religionen. Denna sammansmälta religion blev statsreligionen, och på detta sätt lades grunden till kristenheten. Den är i våra dagar ett väldigt religiöst kollektiv och är grundligt genomsyrad av hedendom, världslighet, uselhet, människors traditioner, hyckleri, demoners läror. Kristenheten har gjort sig själv till en del av det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, och är nu den dominerande delen av detta religiösa välde. — Upp. 17:3—6; Gal. 5:9, 19—21.