Guds ord skänker säker vägledning

DEN sol som ger värme åt vår jord är bara en av de hundra tusen millioner solarna i vår Vintergata. Vår Vintergata är bara en bland billioner vintergatsystem eller extragalaktiska nebulosor i det för oss kända universum. Alla dessa millioner och milliarder och billioner stjärnor rusar genom rymden, var och en håller sig inom sin givna bana och fullbordar sitt lopp inom bråkdelen av en sekund, så punktligt att vi rättar våra mest exakta klockor efter deras rörelser. Kan människor vägleda dem? Nej! Och detta påpekade Jehova för Job, då han sade: ”Kan du föra fram djurkretsens stjärnor i rättan tid, och björnen och dess ungar [satelliter, AT], kan du leda dem? Är du bekant med himmelens lagar?” — Job 38:32, 33, Åkeson.

Flyttfåglar färdas hundratals, ja, tusentals kilometer utan karta eller kompass och utan att ha flugit sträckan tidigare. Kan människorna vägleda fåglarna på deras färd söderut? Gud frågade Job: ”Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?” (Job 39:29) Till de avfälliga, upproriska israeliterna sade Jehova: ”Till och med storken under himmelen känner sina tider [för församlande och flyttning, Fenton] och turturduvan, svalan och tranan iakttaga den tid när de skola komma, men mitt folk känner icke Herrens [Jehovas] rätter.” — Jer. 8:7, 1878.

Gud leder stjärnorna genom lagar för kroppars rörelse och gravitation, som han själv fastställt. Människan kan inte leda dem. Gud vägleder flyttfåglarna genom lagarna för djurens instinkt. Människan kan inte vägleda dem. Människan kan inte ens vägleda sig själv. Jeremia 10: 23 tillkännager: ”Jag vet det, HERRE [o Jehova, AS] : människans väg beror ej av henne, det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg.” Stjärnorna rättar sig efter Guds lagar, fåglarna lyder de lagar som bestämmer deras flyttningar, men människorna försmår de lagar Gud fastställt för dem. Men om Gud kan vägleda stjärnorna medelst naturlagarna och djuren medelst instinkten, skulle han då inte kunna vägleda människan genom bibeln? ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” — Ps. 119: 105.

Låt oss tänka på några av de områden där Guds ord ger säker vägledning. Det ger råd i fråga om giftermål. När israeliterna kom in i Kanaans land fick de denna befallning beträffande hedningarna: ”Du skall icke befrynda dig med dem; dina döttrar skall du icke giva åt deras söner, och deras döttrar skall du icke taga till hustrur åt dina söner. Ty de skola då förleda dina söner att vika av ifrån mig och tjäna andra [främmande, AT] gudar.” (5 Mos. 7:3, 4) Samma befallning blev överförd på de kristna då de fick budet att gifta sig ”blott.. . i Herren”. (1 Kor. 7:39, NW) Det finns naturligtvis alltid några som är egensinniga och som känner sig förnärmade över varje ingripande i deras personliga angelägenheter, till och med om detta skulle komma genom Guds ord. Salomo var en sådan. Han gifte sig med kvinnor som inte var i sanningen och resonerade därvid förmodligen så, att de var trevliga flickor och att han skulle kunna få dem med i sanningen efter giftermålet. I stället fick de honom ut ur sanningen. Guds vägledande ord var rätt, och att Salomo förkastade det var så orätt att det kostade honom det eviga livet. (1 Kon. 11:1—11) Sådant händer även i vår tid.

Efter äktenskapets ingående och då barn kommer till världen, ger Guds ord vägledning i att fostra dem. Femte Moseboken 6:6, 7 lyder: ”Dessa ord, som jag i dag giver dig, skall du lägga på ditt hjärta. Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp.” Till kristna föräldrar ges föreskriften att de skall uppfostra sina barn ”i Jehovas tuktan och auktoritativa råd”. (Ef. 6:4, NW) Detta betyder inte att man skall vänta till dess barnet är gammalt nog att själv avgöra saken och på demokratiskt vis rösta för om det önskar bli fostrat ”i Jehovas tuktan och auktoritativa råd” genom att besöka Rikets sal osv. Detta skulle inte vara teokratisk ordning i familjekretsen. Gud ger föräldrarna anvisning om hur barnet skall fostras, och barnet har ingen vetorätt mot denna Guds befallning. Den teokratiska regeln är att föräldrarna skall uppfostra barnet, inte barnet föräldrarna. — Ords. 22:6.

Härskare över människor och nationer skulle kunna finna god vägledning i bibeln, alldeles som de israelitiska konungarna blev befallda att göra: ”Och när [Så snart, som, AT] han har blivit uppsatt på sin kungatron, skall han hämta denna lag från de levitiska prästerna och taga en avskrift därav åt sig i en bok. Och den skall han hava hos sig och läsa i den i alla sina livsdagar, för att han må lära att frukta HERREN, sin Gud, så att han håller alla denna lags ord och dessa stadgar och gör efter dem. Så skall han göra, för att hans hjärta icke må förhäva sig över hans bröder [landsmän, AT].” — 5 Mos. 17:18—20.

Här ges inga särskilda privilegier åt styresmannen eller åt medlemmarna av ett maktägande politiskt parti. Mutor är ej heller tillåtna, ty Psalm 26:10 fördömer dem vilkas ”högra hand är fylld av mutor”. (AV, marg.) Detta ord, ”mutor”, är ett otäckt ord, och när det begagnas blir somliga politiker nervösa och oroliga. För att komma ifrån denna obehagliga känsla och lugna nerverna och mildra nervositeten kallar man nu för tiden gärna mutor för gåvor. Men det duger heller inte, ty 5 Moseboken 16:19 säger till ämbetsinnehavare: ”Du skall icke vränga rätten; du skall icke hava anseende till personen, ej heller taga emot en gåva, ty en gåva förblindar den vises ögon och förvänder den rättfärdiges ord.” (AV. Svenska översättningar har här ”mutor” i stället för ”gåvor”. — Övers, anm.) I dessa dagar, då det är så vanligt att man mottager gåvor för ynnestbevis på politikens område — deras omfattning förorsakade USA:s president att föreslå att statstjänstemän skulle uppge alla de gåvor som de mottog från sina affärsförbindelser — skulle denna bibelns regel kunna tillämpas till stort gagn för folket.

Det finns också många andra områden, där bibeln ger god vägledning. Den ger råd i fråga om att äta, inte så mycket när det gäller vad vi skall äta som hur mycket vi skall äta, ty den förbjuder frosseri. Den ger råd i fråga om att dricka, inte så mycket när det gäller vad vi dricker som hur mycket man skall dricka, ty den förbjuder oss att dricka oss druckna. Den kan hjälpa oss att undgå det moraliska sammanbrottet, ty den förbjuder lögner, otukt och äktenskapsbrott. Den skulle kunna minska trätor och missämja människor emellan, ty den underrättar oss om att ett mjukt svar stillar vrede. Den förbjuder den där store orosstiftaren, skvallerbyttan och sladdraren. Den skulle kväva mycket ont i dess linda, ty den bjuder oss att inte återgälda någon med ont för ont. Den skulle tysta kanonerna och göra slut på bomberna, ty den förbjuder att man dödar människor. Den skulle bortskaffa all ofördragsamhet raserna emellan, ty den påminner oss om att alla människor härstammar från en och samme man, Adam, och att alla kan göras till ett i eller under Kristus. All klasskillnad och alla falska normer, som satts upp av fåfängliga människor, skulle försvinna om bibeln finge vara vägledaren. Denna gamla värld skulle förändras till oigenkännlighet, om den blott följde några av bibelns vägledande principer.

Det mest betydelsefulla är dock att bibeln vägleder oss i den rätta tillbedjan av Skaparen. Den förklarar Guds uppsåt med jorden och med oss, ger oss undervisning om Guds rike, ger oss befallningen att predika detta rike. (Matt. 24:14; 2 Tim. 4:2) Dess profetior visar oss tecknet som tillkännager att Harmageddon är nära, denna Guds strid, som skall sopa bort ondskan från jorden för att bereda plats för en ny ren rättfärdighetens värld. I symboliska ordalag kallas denna strid vinter, och vi bör uppmärksamma tecknet på att denna symboliska vinter är i antågande. (Matt. 24:20; Upp. 16:14, 16) Deras av Gud givna instinkt vägleder djuren och fåglarna, så att de låter sig påverkas av tecknet på den bokstavliga vinterns annalkande och gör de nödvändiga förberedelserna för att kunna överleva den; den intelligens som Gud har givit människorna borde påverka oss till att handla i överensstämmelse med Guds ord och det tecken det anger om Harmageddons annalkande och komma oss att göra anordningar för att överleva den striden.

Falska vägvisare

De som är ett med den nuvarande tingens ordning förkastar Guds ord. De har nya vägvisare att följa, nya gudar. Många betraktar sig själva som sina vägvisare, och menar, att om de gör så som de själva tycker är bäst, så skall allt gå bra. Men bibeln är av en annan mening: ”Vad människan menar vara en rätt kurs kan sluta på vägen till döden.” ”Människans vägar är alltid rätta i hennes egna ögon, men den Evige fäller utslaget angående hennes liv.” Ords. 14:12; 21:2; Mo.

Somliga menar att ”renläriga” religioner är säkra vägvisare och håller fast vid dem. Jesus sade emellertid att prästerskapet var blinda ledare och att de som följde dem skulle komma att hamna i gropen tillsammans med dem. (Matt. 15:14) Varför var deras religioner falska? Jesus svarade så här: ”Varför överträda också ni Guds bud på grund av eder tradition? ... ni hava gjort Guds ord ogiltigt på grund av eder tradition. Ni skrymtare, Jesaja profeterade träffande om eder, då han sade: ’Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt borta från mig. Det är förgäves de fortsätta med att betyga sin vördnad för mig, ty de förkunna människobud såsom lärosatser.’” (Matt. 15:3—9, NW) Det är på samma sätt i vår tid. Tradition och s. k. trosartiklar har fört Guds ord åt sidan inom de s. k. fundamentalistiska religionerna.

De moderna teologerna och prästerna skjuter Guds ord åt sidan helt och hållet, i det de säger att Gamla testamentets Gud är en judafolkets stamgud, en blodtörstig gud. Eller såsom en framstående prästman kallade Jehova, ”en gemen tyrann!” De vänder sig till vetenskap och filosofi, de rekommenderar psykologi och psykiatri som föda för sinnet. (Kol. 2:8) Men lägg märke till vad doktor James Tucker Fisher, en ledande psykiatriker, sade i sin bok A Few Buttons Missing: the Case Book of a Psychiatrist: ”Om ni skulle taga slutsumman av alla auktoritativa artiklar som någonsin skrivits av de mest kvalificerade psykologer och psykiatriker över ämnet mentalhygien — om ni gav er på att sammanföra dem och luttra dem och åtskilja de överflödiga orden och uttrycken — om ni tog vara på det som är verklig ”mat” för sinnet och lät all ”garnering” och utstoffering vara, och om ni fick del av dessa oförvanskade stycken ren vetenskaplig kunskap uttryckt på ett kortfattat sätt av den skickligaste av nu levande skalder, skulle ni få ett klumpigt och ofullständigt sammandrag av bergspredikan.” Det är så som Anthony Standen säger i sin bok Science Is a Sacred Cow, sid. 151: ”En s. k. vetenskapsman föredrar alltid ett invecklat uttryckssätt, ty det ger en alltigenom oäkta prägel av vetenskapligt kunnande åt det som han är sysselsatt med.”

För många är de politiska härskarna deras vägvisare. Egyptierna upphöjde sina faraoner till gudar; romarna sina kejsare; kommunisterna gör Stalin till sin gud, det albanska parlamentet kallar honom ”Gudomligheten” och ”den strålande Frälsaren”. Eva Perón yttrade om sin make, Argentinas president: ”Han är Gud för oss och det till den grad att vi inte kunde tänka oss himmelen utan Perón. ... Han är vår sol, vår luft, vårt vatten, vårt liv.” Japanerna har alltid ansett sina kejsare vara gudar, fastän man nyligen officiellt frångick denna inställning.

När vi så betraktar Förenta staterna och andra demokratiska länder, kan vi inte anklaga dessa länders folk för att tro att deras presidenter eller övriga politiska förgrundsmän är gudar. I stället finner vi att presidenten och hans politiska medhjälpare alltid talar om att bedja om Guds hjälp, att få honom på sin sida. Men hur skulle det kunna lyckas? Gud tillkännager att hans rike inte är någon del av denna världen, att Satan är denna världens gud, att hela världen ligger i detta onda väsendes våld och att den som är en denna världens vän är Guds ovän. Kan böner förmå Gud till att bliva denna världens vän och därmed sin egen fiende? (Joh. 18:36; 2 Kor. 4:4; Jak. 4:3, 4; 1 Joh. 5:19) Hur skulle det då vara möjligt för USA:s president eller andra statschefer och deras medförbundna att locka Gud in i sin politik?

Bibeln säger om Gud: ”Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?” (Ps. 147:16, 17) All universums kyla är färdig att lyda Jehovas minsta vink; så hur skulle det kunna innebära någon lockelse, att man erbjöde honom en djupfrysningsinstallation? Han behöver inget sådant! Återigen säger bibeln om Gud: ”Ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen.” (Ps. 50:10) Det inbegriper även minken på de tusende bergen, så det tjänar ingenting till att erbjuda Gud en minkpäls! Han kan själv förfärdiga de pälsar som skulle kunna behövas. (1 Mos. 3:21) Vidare läser vi: ”Jorden är HERRENS och allt vad därpå är, jordens krets och de som bo därpå.” (Ps. 24:1) Allting är redan hans, hundraprocentigt hans tillhörigheter. Det tjänar ingenting till att försöka vinna hans inflytande mot 5 % vinstandel. I alla händelser är Gud emot mutor eller gåvor, vare sig det gäller att vinna honom för en regering eller förmå honom att befria själar, som inte existerar, ut ur en inbillad skärseld. Politiska misstag och brutna vallöften bevisar att människor är usla, opålitliga, otillförlitliga, hycklande vägvisare när det gäller mänsklig styrelse, och inte heller har de något hopp att ge.a — Ords. 29:2.

Men Jehova Gud är en Gud som vet hur en god styrelse skall utövas, och han är kompetent att vägleda i allt som har med statsstyrelse att göra. Under det att Assyrien ännu var det andra världsriket, förutsade Gud genom sin profet Natan dess fall. (Nah. 1:8; 2:6, 8) Jesaja förutsade att Babylon, det tredje världsriket, skulle falla för den persiske härskaren Cyrus, och detta vid en tidpunkt, då Assyrien stod såsom det andra stora väldet och Babylon ännu ej hade blivit en världsmakt. (Jes. 44:28; 45:1) Medan Babylon utgjorde det tredje världsriket, förutsade Daniel det fjärde och femte rikets fall liksom även uppkomsten av det sjätte. (Dan. 8:20—25) Och under den tid Rom hade makten såsom det sjätte riket, förutsade Johannes hur det sjunde skulle komma till väldet och falla och hur det åttonde skulle framträda, vilket skulle utgöras av en internationell sammanslutning av härskande makter, som skulle gå i avgrunden, komma tillbaka och sedan gå i fördärvet. (Upp. 17:8—14) Denna internationella sammanslutning framträdde såsom Nationernas förbund, gick ned i avgrunden och återvände i form av Förenta nationerna. Dess slutliga fall kommer allra senast att inträffa vid Harmageddon.

Jehova Gud är för en ren regering, han är för Kristi regering, som är en teokratisk regering. Gud kommer inte att identifiera sig med en regering, där lotterispelare håller i trådarna och politikerna spelar marionetternas roll och lydigt följer med i dansen. Det synes i dag som om den högtidliga föresatsen som presidenten Abraham Lincoln uttalade i sitt tal i Gettysburg, nämligen om en ”regering av folket, genom folket och för folket [som] inte skall försvinna från jorden”, har utbytts mot de föresatser och meningar som förs till torgs av dem som slår vakt om de politiska marionetterna, och som syns gå ut på att en ”korruptionens regering, genom de korrumperade, för dem som åvägabringar korruption inte skall bortsopas från jorden”. Men den skall sopas bort. Vi hoppas det, vi tror det, vi vet det, ty Gud säger det: ”I de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” — Dan. 2:44.

Detta kommer att bli en regering av Gud, genom Gud, för dem som tillbeder Gud; och den skall inte sopas bort från jorden, utan kommer att bestå så länge solen lyser och skänka överflödande fred så länge månen finnes. Konungen, Kristus Jesus, skall döma mellan många folk och näpsa starka nationer, svärd kommer att smidas till plogoillar och spjut till vingårdsknivar, en nation skall inte lyfta svärdet mot en annan nation, ej heller skall de mer lära sig att strida. Hans rike är ett evigt rike, och hans härskarmakt varar i alla tidsåldrar. Genom honom upplåter Gud sin hand och tillfredsställer behoven hos allt levande, ty då kommer allt som lever och andas att lovsjunga Jehova. Han kommer att bringa hälsa och läkedom åt folket och avtorka alla tårar från deras ögon, och döden skall inte mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga. Ingenting kommer att skada eller fördärva i denna nya välsignade värld, ty det som förr var — i denna nuvarande gamla värld — skall vara förgånget och bortglömt, sedan Jehova har gjort allting nytt. — Ps. 72:7, 8; 145:13, 16; 150:6; Jes. 11:6—9; Jer. 33:6; Mik. 4:1—4; Upp. 21:1—5.

Vi måste alltså sky de falska vägvisarna, människor och deras falska religioner, pladdrande psykologer, mångordiga psykiatriker och korrumperade politiker, vilka alla har skaffat sig ett ofantligt rykte som kolossala misslyckanden. Se vilken oordning de har ställt till, lär känna dem av deras ruttna frukt, förkasta dem på grund av deras frukt. Lär känna Gud såsom vägvisare genom hans frukt, och tag emot honom på grund av denna frukt. Skulle du vilja bli vägledd in i den nya världen lika säkert som stjärnorna vägledes i sina banor? Låt då Honom, som leder deras väg, bli din vägledare. Skulle du vilja bli vägledd lika säkert som fåglarna vid sin flyttning? Låt då Honom, som vägleder dem, bli din vägledare. Skulle du vilja bli vägledd i dina förehavanden för att bli bevarad genom Harmageddons symboliska vinter lika säkert som fåglarna och fyrfotadjuren och insekterna vägledes i sina anstalter för att överleva bokstavliga vintrar? Låt då Honom, som vägleder dem, bli din vägledare.

[Fotnot]