Ett rätt umgänge leder till liv

”Den som vandrar tillsammans med visa människor skall bliva vis.” — Ords. 13:20, NW.

 1—3. a) Varför kan man likna människor vid lera? b) Hur kan du umgås med en vis människa, och vilket gagn har du av det?

KOMMER inte en klump mjuk lera, som man trycker mot en räfflig yta, att visa spåren efter denna yta? Kommer inte räfflorna eller mönstret att forma leran, så att den antar ett liknande utseende? Människorna påminner om lera. Deras tankar, tal och handlingar kan ledas i en viss riktning, antingen till godo eller till ondo, genom det umgänge de idkar. I likhet med leran blir de sådana som de människor är, med vilka de umgås.

² Om dina kamrater har höga moraliska principer och kärlek till det som är rätt, kommer deras nyttobringande inflytande att ha en god verkan på dig, vilket återspeglas i ditt dagliga liv. Om däremot dina kamrater ständigt låter sina sinnen syssla med oanständiga ting, kommer inte då dina tankar att dras ned till deras nivå? Om de för ett rått språk och inte följer några principer i det de gör, tar du då inte intryck och blir likadan? Kommer du inte genom din intima beröring med dem att bli som de?

³ Genom att umgås med en människa som är vis kan du tillägna dig något av hennes vishet och tillämpa det i ditt dagliga liv. Ett sådant kamratskap kan vara nyttigt för dig och kan bli det medel, varigenom du undviker många av livets fallgropar. Även om det kanske inte är möjligt för dig att rent fysiskt umgås med en vis människa, såsom folk under första århundradet umgicks med Jesus Kristus och lyssnade till hans visa ord, så kan du umgås med visa människor genom att ta del av det som de har skrivit eller av det som har skrivits om dem. Genom att du läser deras åt skrift anförtrodda tankar, umgås ditt sinne med deras sinnen, och du kan få gagn av deras vishet. ”Den som vandrar tillsammans med visa människor skall bliva vis.” — Ords. 13:20, NW.

 4. Var kan man finna det bästa umgänget?

⁴ Guds skrivna ord är en tillförlitlig vishetskälla. Genom det kan du umgås med visa människor, som var bekanta för sin tro och ostrafflighet. I det finner du Guds tankar komma till uttryck, vilka ger oss visa råd och föreskrifter. Genom att du regelbundet läser Skriften, har du det bästa umgänge du kan finna. Du låter då Skaparens vishet forma ditt tänkande så att det blir till din nytta. Detta är det slags umgänge som du bör söka, ty det kan leda dig hän emot evigt liv. ”Du lär mig att känna livets väg.” — Ps. 16:11, My.

 5. Varför är det lättare att finna orätt umgänge än rätt umgänge?

⁵ Det är inte så lätt att finna rätt umgänge som att finna orätt umgänge, eftersom vi lever i en värld som inte är rättfärdigheten hängiven. Det är en värld där de onda har framgång och tankarna hos flertalet människor beständigt är enbart onda. Detta är förklarligt, då man tänker på vem som är denna världens osynlige styresman. ”Hela världen är i den ondes våld.” (1 Joh. 5:19) Världen återspeglar hans onda egenskaper. Eftersom du lever i en ond och ogudaktig värld, är det livsviktigt att du är försiktig med vilka du väljer till intima vänner.

Avskildhet från världen

 6. Hur utövar ett samhälle ett inflytande som kan vara till godo eller till ondo, och vilken är den trygga kurs som man bör slå in på i ett dåligt samhälle?

⁶ De populära åsikterna och sedvänjorna i ett samhälle eller i en nation utövar ett så mäktigt inflytande på människors tankar, att det tenderar till att forma alla människor där så att de blir lika flertalet. I ett orättfärdigt samhälle är ett sådant inflytande inte till nytta för dig, och du bör motstå det. Ju mer intim förbindelse du har med ett sådant samhälle, desto svårare blir det för dig att kämpa emot dess förmåga att forma dig, så att du blir lik det. Den visa kursen består i att hålla sig avskild från det, och detta är möjligt fastän man lever i det. Det finns många exempel i Skriften som bevisar att det kan ske.

 7, 8. a) Vilket föredöme ger oss Noas familj, och vilket problem uppstod till följd av familjemedlemmarnas handlingssätt? b) Skall vi vara ovänliga mot världsligt inställda människor?

⁷ Noas familj lät sig inte skingras, dess medlemmar sökte sig inte ut bland de onda människorna på den tiden för att knyta vänskapsband med dessa människor. De skulle inte ha haft någon nytta av ett sådant umgänge, ty de tankar och handlingar som var populära på den tiden var inte uppbyggande utan fördärvbringande. ”Följaktligen såg Jehova att människans ondska hade blivit stor på jorden och att varje benägenhet hos hennes hjärtas tankar endast var ond hela tiden.” (1 Mos. 6:5, NW) Hur skulle människor som älskade rättfärdighet finna något nöje i att intimt umgås med andra människor, vilkas alla tankar var fördärvade? Hur skulle de kunna vara vänner och kamrater med människor, vilkas onda gärningar de hatade? Noa och hans familj följde den visa kursen genom att hålla sig avskilda från den dåtida världen, fastän de bodde mitt i denna värld. De lät inte populära åsikter öva tryck på sig, så att de begick ogudaktiga handlingar. De begränsade sitt umgänge till dem som älskade rättfärdighet och som satte lydnad för Gud främst. I deras fall betydde detta att deras umgängeskrets blev begränsad till att omfatta en liten skara på åtta personer. Detta rätta umgänge ledde till att de blev bevarade när den onda tingens ordning som rådde i de dagarna blev tillintetgjord. Det innebar liv för dem.

⁸ Eftersom denna skara var så liten, kan de ha känt ett visst tvång i den trånga vänkretsen, men hur skulle de ha kunnat vidga denna krets, så att den kom att omfatta den dåtida världens människor, som inte hade något gemensamt med dem? Det skulle ha varit farligt för dem att vara umgängesvänner med människor som föredrog ogudaktighet framför rättfärdighet. Du kanske bor i ett samhälle där du befinner dig i en liknande situation. De som älskar rättfärdighet är kanske få till antalet, vilket medför att din vänkrets blir trång, men gör inte i dårskap det som Noas familj i vishet undvek. Det är bättre att ha några få vänner, vilkas inflytande är gott, än många vänner, vilkas inflytande är dåligt. Nöj dig med din lilla krets av vänner, vilkas umgänge övar ett gott inflytande på dig. Detta innebär inte att du inte bör uppträda vänligt mot dem som inte älskar rättfärdighet. Men vad det verkligen innebär är att du bör vara vis och undvika att umgås med dem såsom dina nära vänner och kamrater.

 9, 10. Förklara varför Lot inte kunnat vara en del av det samhälle, vari han levde.

⁹ Lot är ett annat exempel på att det går att leva i ett dåligt samhälle men samtidigt hålla sig avskild från det. Han lyckades göra detta, medan han bodde i den illa beryktade staden Sodom. Eftersom han älskade rättfärdighet, hade han ingenting gemensamt med människorna där i staden. Hur skulle han kunnat söka deras sällskap, när deras tankar, tal och dagliga liv gjorde honom bedrövad, därför att de var onda? Lot ”var djupt bedrövad över att de lagtrotsande människorna hängåvo sig åt en lösaktig vandel — ty genom vad denne rättfärdige man såg och hörde, medan han bodde ibland dem dag efter dag, plågade han sin rättfärdiga själ på grund av deras laglösa gärningar”. — 2 Petr. 2:7, 8, NW.

¹⁰ När Lot nu var så led vid dessa människor, kan man då tänka sig att han sökte bli erkänd såsom en av dem? Strävade han efter att ta aktiv del i olika slags verksamhet i deras samhälle? Nej, visst inte. Han höll sig i stället avskild från dem liksom hans förfader Noa hade hållit sig avskild från de lagtrotsande människorna på hans tid. Att Lot levde i avskildhet tycks framgå av det sätt, på vilket folket behandlade honom då två materialiserade änglar kom på besök till honom. I stället för att betrakta Lot som medlem i samhället, sade männen i Sodom: ”Denne ensamme man kom hit för att bo här en tid bortåt, och ändå vill han faktiskt spela domare. Nu skola vi göra värre mot dig än mot dem.” (1 Mos. 19:9, NW) Att Lot överlevde Sodoms och Gomorras förstöring berodde på att han höll sig avskild från den ogudaktiga omgivningen och inte tillät dess dåliga inflytande att fördärva honom.

11. Hur höll sig Jesus avskild från den värld, i vilken han levde?

¹¹ Avskildhet från världen var den kurs som Jesus Kristus också följde. Fastän han rörde sig bland orättfärdiga människor och predikade för dem, blev han inte någon del av deras värld. Han sökte sig inte kamrater bland dem som inte älskade hans Fader, och han anbefallde inte sina efterföljare att göra det. Om dem sade han: ”De äro icke någon del av världen, liksom jag icke är någon del av världen.” (Joh. 17:16, NW) Han önskade att de skulle hålla fast vid ett rätt umgänge genom att hålla sig avskilda från den värld, över vilken Satan är den osynlige styresmannen.

Israels nation

12—14. a) Varför utgjorde Israels nation ett säreget samhälle? b) Hur erbjöd det ett rätt umgänge?

¹² Israels nation utgjorde ett säreget samhälle, som inte bara hade en samling rättfärdiga lagar utan dessutom hade Gud till osynlig konung. Det var ett sunt samhälle, som bestod av människor vilka var hängivna den obesudlade tillbedjan av universums suveräne härskare. Denna nation hade avskilts från alla andra folk såsom Guds särskilda egendom. ”Dig har Jehová, din Gud, utvalt till att vara ett egendomsfolk åt sig framför alla folk, som äro på jordens yta.” (5 Mos. 7:6, Åk) Detta förtroliga umgänge med Skaparen var det bästa umgänge de kunde ha.

¹³ Gud välsignade israeliterna materiellt och andligen. Genom de många förträffliga bud och befallningar som han utfärdade för dem gav han dem moralisk lyftning, i det att han fastställde höga normer, som de skulle leva efter. Enbart detta gjorde dem märkbart annorlunda än de moraliskt fördärvade nationer som omgav dem. Hela nationens tankar var inriktade på Gud och på hans rättfärdiga lagar. Alltså var de påtryckningar, som folk övade på varandra inom deras samhälle och som syftade till likformighet med flertalet, av godo. I Mose dagar fick folket nyttobringande undervisning och erhöll vård av tillsyningsmän, som tänkte rätt och redligt och som älskade Jehova.

¹⁴ Umgänget inom detta samhälle under Mose dagar var uppbyggande och gott. Till skillnad från vad förhållandet var i Sodom och Gomorra kunde människor som älskade rättfärdighet delta i de olika slag av verksamhet som försiggick i samhället och bli en del av det utan att stå i fara att bli fördärvade eller att förlora Jehova Guds ynnest. Det var ett samhälle som erbjöd det rätta slaget av umgänge. Många goda människor, som inte var israeliter, lade märke till detta och gjorde sig till en del av detta samhälle.

15, 16. a) Vad innebär det att vandra med Gud? b) Anför exempel på människor som gjort detta.

¹⁵ Det säregna umgänge som israeliterna hade med Gud medförde välsignelser för dem så länge de fortsatte att hålla sig tätt till honom. Genom att följa hans föreskrifter och lyda hans bud vandrade de i viss bemärkelse med honom på livets väg, såsom följeslagare vandrar tillsammans. Mose talade om detta, när han vid slutet av sitt liv i ett tal yttrade följande: ”Jehova skall upprätta dig såsom ett heligt folk åt sig, alldeles såsom han svor dig, emedan du fortsätter att hålla Jehovas, din Guds, bud och du har vandrat på hans vägar.” — 5 Mos. 28:9, NW.

¹⁶ Detta uttryck ”att vandra med Gud” förekommer också på andra ställen i bibeln med hänsyftning på trogna människor som tacksamt höll fast vid umgänget med honom. Om såväl Enok som Noa sades det att de vandrade i umgängelse med Gud. (1 Mos. 5:24; 6:9) Samma sak sägs om Levi stam i Malaki 2:6 (My): ”Sanning bodde, då han undervisade, i hans mun, och ingen orätt blev funnen på hans läppar; i frid och ett rättskaffens väsen vandrade han med mig.” Dessa män valde i vishet att ha gemenskap med den visaste av de visa, ty det var vägen till liv.

Vän med Gud

17. Vem kan vara vän med Gud, och vad blir följden av vänskap med honom?

¹⁷ Även om Gud särskilt gynnade Israels nation, så är inte vänskapen med honom begränsad till att gälla medlemmar av en viss nation. Aposteln Petrus påpekade denna sak: ”Förvisso förnimmer jag att Gud icke är partisk, utan i varje nation är den man som fruktar honom och övar rättfärdighet välbehaglig för honom.” (Apg. 10:34, 35, NW) Han begränsar inte sin vänskap utan utsträcker den gärna till alla som är villiga att vandra med honom. Abraham kallades Guds vän därför att han hade tro och alltid uppskattade det intima förhållande han stod i till Jehova. (Jak. 2:23) Människor av alla nationaliteter och raser, som lägger i dagen en liknande tro, kan få åtnjuta Guds vänskap, och denna vänskap betyder liv för alla som fortfar att älska Gud. ”Lycklig är den som fortsätter att uthärda prövning, ty när han blivit godkänd skall han få livets krona, vilken Jehova har lovat dem som ständigt älska honom.” — Jak. 1:12, NW.

18—20. a) Hur kan man förlora Guds vänskap? b) Vilken verkan hade dåligt umgänge på Israels nation?

¹⁸ Att söka gemenskap med onda människor är ett säkert sätt att förlora Guds vänskap. Israeliterna blev varnade för detta om och om igen, men de brydde sig inte om varningarna, och slutligen förlorade de hans vänskap. De utgör ett typiskt exempel på vad som händer när ett folk söker orätt umgänge. Medan de alltjämt befann sig vid Sinai berg, bjöd Gud dem: ”Du får icke sluta förbund med landets inbyggare.” Om de gjorde det, skulle detta innebära nära beröring med dessa fördärvade folk, vilket skulle leda dem in under dåligt inflytande. ”Förvisso komma [de] att hava trolöst umgänge med sina gudar och offra åt sina gudar.” (2 Mos. 34:15, NW) Men israeliterna brydde sig inte om denna befallning, och så blev deras gudsdyrkan besmittad. ”Icke ens till sina domare lyssnade de, utan de hade trolöst umgänge med andra gudar och gingo och böjde sig ned för dem. De vände sig hastigt bort från den väg, på vilken deras förfäder hade vandrat genom att lyda Jehovas bud.” — Dom. 2:17, NW.

¹⁹ I stället för att hålla sig tätt till Gud såsom hans tillgivna följeslagare idkade de umgänge med kananéerna, och likt lera formades de till likhet med dessa fördärvade folk. Hur skulle Gud kunna fortsätta att betrakta dem som sina vänner, när de hade varit olydiga mot honom och vänt honom ryggen för att tillbedja kananéernas avskyvärda avgudar? Detta orätta umgänge ledde till förintelse för nationen. ”Därför att de hava övergivit min lag, den som jag förelade dem, och icke hava hört min röst och vandrat efter den, utan vandrat efter sina egna hjärtans hårdhet och efterföljt Baalerna, såsom deras fäder lärde dem. Och jag skall förströ dem bland folk som varken de eller deras fäder hava känt och skall sända svärdet efter dem, till dess att jag har gjort ände på dem.” — Jer. 9:13, 14, 16.

²⁰ En människa som har ägt Guds vänskap och som sedan söker världens vänskap och tar del i dess orättfärdiga gärningar kommer att förlora Guds vänskap liksom israeliterna gick miste om den. Eftersom världen tillhör Guds store motståndare, innebär vänskap med världen att man blir fiende till Gud. ”Den som vill vara världens vän, han bliver alltså Guds ovän” eller fiende. (Jak. 4:4) En Guds vän måste vara lika avskild från denna fördärvade värld som Noa och Lot var från den ogudaktiga värld som existerade på deras tid.

Ett rätt umgänge bland de kristna

21. Varför skulle det ha varit inkonsekvent av Jesu lärjungar att söka gemenskap med de skriftlärda och fariséerna, och hur blev hans inflytande på dem uppenbart?

²¹ När Jesus predikade runt om i landet Palestina, samlade sig människorna i skaror omkring honom för att lyssna till de visdomsord som föll från hans läppar och för att se de underverk han utförde. Somliga av dessa människor kände sig så rörda i sina hjärtan av det som de hörde och såg, att de önskade stå i nära gemenskap med honom, och därför blev de hans lärjungar eller efterföljare. Sedan de hade valt detta rätta umgänge, skulle det ha varit inkonsekvent av dem att också söka gemenskap med de ogudaktiga skriftlärda och fariséerna, som skrymtaktigt gav sig ut för att tjäna Gud, medan de var vänner med djävulens värld. De bevarade ett rätt umgänge genom att hålla sig tätt till Jesus. Hans goda inflytande på deras tankar var så märkbart, att när de talade, stod det klart för dem som lyssnade till dem att de hade varit hans följeslagare. ”När de nu iakttogo Petrus’ och Johannes’ frimodiga tal och förnummo att de voro helt vanliga män, utan skriftkunskap, blevo de förundrade. Och de började komma underfund med om dem, att de hade brukat vara med Jesus.” — Apg. 4:13, NW.

22. Hur blev umgänget med Jesus till gagn för hans efterföljare?

²² Genom Jesus bereddes möjlighet till ett rätt umgänge vid en tid då den judiska nationen blivit fördärvad av mänskliga traditioner och filosofiska idéer. Dess religiösa ledare stod Gud mycket fjärran, ty de hade större intresse för att ta vård om sina egna själviska intressen än om Guds intressen. De som blev visa av att vandra med Jesus leddes tillbaka till det intima förhållande till hans Fader som man kunde glädja sig åt på Mose tid. Han återförde dem till den obesudlade dyrkan av Gud och lärde dem hur de skulle tillbedja Skaparen i ande och sanning. Genom att han offrade sitt fullkomliga mänskliga liv, öppnade han vägen till evigt liv för alla som skulle vilja komma till honom och vandra med honom liksom han vandrar med Gud. ”Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh. 14:6) ”Den gåva Gud giver är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.” – Rom. 6:23, NW.

23, 24. Förklara hur det är möjligt att ha intim umgängelse med Jesus nu, fastän han inte är på jorden.

²³ Jesus vandrar ju visserligen inte nu omkring här på jorden i köttet, men detta innebär inte att du inte kan vandra med honom och ha gagn av den uppbyggande gemenskapen med honom. Att du regelbundet läser hans visdomsord i Skriften försätter dig i intim umgängelse med honom, och genom att följa det exempel på gudaktig hängivenhet, som han gav, kan du vandra med honom såsom en kristen eller en efterföljare till honom. ”Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder ett föredöme, för att ni skulle följa honom tätt i spåren.” (1 Petr. 2:21, NW) Du kan inte följa honom tätt i spåren, om du är tillsammans med människor som har fördärvade sinnen eller som saknar kärlek och respekt för Guds ord. I stället för att följa i Kristi spår kommer du att finna dig följa i deras spår.

²⁴ Förutom Jesu Kristi exempel och den skrivna skildringen av hans liv och gärning finns det ett annat medel, varigenom du kan ha umgängelse med honom. Detta medel är den kristna församlingen. Jesus sade: ”Var två eller tre äro församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” (Matt. 18:20) Intim umgängelse med församlingen för dig i intim umgängelse med Kristus.

25—27. a) Hur vann den kristna församlingen i det första århundradet enhet, och varför var det nyttigt att ha sitt umgänge med den? b) Var finner man nu ett rätt umgänge? Varför finner man det inte i kristenheten?

²⁵ Den kristna församlingen tog sin början vid pingsten, när Guds ande utgöts över Jesu 120 lärjungar. Det som förenade dem var deras gemensamma intresse för Gud och hans Son, och de bands samman av en gemensam kärlek till rättfärdigheten och en önskan att vandra med Gud genom att lyda hans befallningar. Genom helig ande, som Jesus utgöt över dem efter sin himmelsfärd, var Jesus mitt ibland dem. Han var med dem, och det rådde endräkt mellan dem och honom. De kom att utgöra ett kristet ”samhälle” som kännetecknades av höga moraliska normer, respekt för Guds bud och en orygglig beslutsamhet att bevara sin dyrkan av Gud obesudlad.

²⁶ Umgänget med detta säregna samhälle var nyttigt. Det var av godo. Det var vägen till liv. Tre tusen människor insåg detta vid pingsten och slöt sig till den nybildade organisationen. ”De fortsatte att ägna sig åt den undervisning apostlarna gåvo och åt att vara tillsammans, åt att äta tillsammans och åt böner.” (Apg. 2:42, NW) De lade sina pengar i en gemensam kassa, så att alla kunde dröja kvar i Jerusalem efter pingsten för att lära så mycket som möjligt av Jesu lärjungar. När de slutligen återvände till sina hemorter, följde de Jesu exempel genom att predika för andra, och härmed ökade de den kristna församlingens tillväxt.

²⁷ Samma kristna församling i våra dagar erbjuder ett rätt umgänge åt människor som älskar rättfärdighet. Ett sådant umgänge står inte att finna i kristenhetens religiösa samfund, ty de har följt ”kejsaren” i spåren och inte Kristus. I all synnerhet från Konstantins tid har den religiösa kristenheten varit intimaste vän med denna onda världs styresmän. Likt lera har den formats till likhet med de vänner den hållit sig med. Skildringarna av dess fruktansvärda inkvisition och det blod den utgjutit för att främja sina ärelystna planer är därför ingenting som bör förvåna oss. Trots sin utvärtes fromhet avslöjas den religiösa kristenheten genom sin frukt och sitt dåliga umgänge såsom fiende till Gud. ”Ty dessa män äro falska apostlar, svekfulla arbetare, som förvandla sig till Kristi apostlar. Och det är icke att undra på, ty Satan själv fortfar att förvandla sig till en ljusets ängel. Det är därför icke något märkligt, om hans tjänare också fortfara att förvandla sig till rättfärdighetens tjänare.” (2 Kor. 11:13—15, NW) Att kristenheten uppträtt som om den vore den kristna kyrkan eller församlingen gör den till en svekfull arbetare som leder folk bort från Gud i stället för till vänskap med honom.

28. Var står i vår tid ett samhälle att finna där man älskar rättfärdighet, och vilka framtidsutsikter har de som dväljs inom det?

²⁸ I våra dagar finner vi att den kristna församlingen är nära förbunden med den nya världens samhälle av Jehovas nutida vittnen och inte med kristenheten. Detta samhälle är oskiljaktigt förenat med den. I det finner du en sammanslutning, ett ”samhälle”, som älskar rättfärdighet och som respekterar Guds bud och befallningar såsom det första århundradets kristna gjorde. Här har du ett samhälle vars medlemmar vandrar tätt i Jesu fotspår genom att de håller sig avskilda från världen såsom han gjorde, predikar offentligen såsom han gjorde och först söker Guds rike såsom han gjorde. Här har du ett samhälle som vandrar med Gud, medan det lever i en fördärvad värld. Detta växande, internationella samhälle består av rättfärdiga människor, av vilka många skall bevaras igenom änden för den nuvarande tingens ordning och få ärva jorden. ”De rättfärdiga själva skola besitta jorden, och de skola för evigt bo på den.” (Ps. 37:29, NW) Tillsammans med dem finner du det rätta umgänget, som leder till evigt liv.