Gläd dig i din tjänst för Jehova

”Tjäna Jehova med glädje. Kom inför honom med ett fröjdefullt rop.” — Ps. 100:2, NW.

1, 2. Hur söker människor ofta lycka, och vad var Jesu syn på vad som ger lycka?

VILL du vara lycklig? ”Naturligtvis”, svarar du kanske, ”vill inte alla människor det?” De flesta människor strävar efter lyckan under hela livet, men flertalet av jordens invånare finner aldrig i verkligheten den djupa inre frid, förnöjsamhet och glädje, som är kännetecknande för sann och bestående lycka. Många människor, som tror att materiella ting kommer att göra dem lyckliga, söker ivrigt förvärva fler ägodelar. Men är strävan efter materiella ting den väg på vilken man finner bestående lycka? Om inte, hur kan man då finna lyckan?

² Dessa frågor är inte svåra att besvara, när vi inser att förblivande lycka inte i huvudsak är beroende av fysiska omständigheter. I ”saligprisningarna” eller ”lyckligprisningarna” i Jesu bergspredikan finns materiella ägodelar inte ens omnämnda. I stället sade Jesus: ”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov. ... Lyckliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet. ... Lyckliga är de barmhärtiga. ... Lyckliga är de fredstiftande.” — Matt. 5:3—9.

3. Är det verkligen svårt att finna vägen till sann förnöjsamhet och lycka?

³ Även om somliga menar att lycka och sann förnöjsamhet är oåtkomliga, så är lyckan inte långt avlägsen, eftersom den står att finna i nära förening med den rena tillbedjan av Skaparen, Jehova Gud. Han kallas den ”lycklige Guden”, och eftersom han har skapat människan till sin avbild, vill han också att vi skall vara lyckliga. (1 Tim. 1:11; 1 Mos. 1:27) Han gör det möjligt för oss att med lätthet få reda på vad hans uppsåt är för oss och vad vi bör göra. Aposteln Paulus sade till en grupp filosofer i Aten att Gud har skapat människan och att han önskar att människor skall ”känna sig för efter honom och faktiskt finna honom, fastän han i själva verket inte är långt borta från någon enda av oss”. — Apg. 17:26, 27.

JESU SYN PÅ VAD SOM GER GLÄDJE

4. Varför kan vi lita på Jesu råd att en människa inte bör vara full av ängslan och oro över materiella ting?

⁴ I denna värld finner många människor att de behöver kämpa för att skaffa sig det de behöver i livet. Men behöver det vara så? Det krävs verkligen arbete för att man skall förtjäna sitt levebröd, men Jesus Kristus visade att det är onödigt att vi oroar oss och ängsligt strävar efter vad vi behöver. (Matt. 6:25) Jesus visste vad han talade om, eftersom han hade tjänat som sin Faders verkställande redskap till att i begynnelsen skapa människorna. (Kol. 1:15, 16) Han hade lagt märke till Guds omvårdnad och föranstaltningar för dem som tjänade honom, och han kunde instämma i Davids förklaring: ”Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd.” — Ps. 37:25.

5. Var de ekonomiska förhållandena lättare under och efter Jesu jordiska förkunnartjänst än de är i vår tid, så att hans ord skulle kunna vara tillämpliga med mindre kraft på oss i denna tid?

⁵ Jesus kom till den judiska nationen vid en orolig tid. Han visste att mycket svårare tider skulle komma inom inte alltför lång tid. Som Guds högste representant till människorna gav han allvarliga och sanningsenliga råd, det kan vi vara säkra på, när han sade: ”Var därför aldrig bekymrade och säg: ’Vad skall vi äta?’ eller: ’Vad skall vi dricka?’ eller: ’Vad skall vi sätta på oss?’ Alla dessa ting är ju det som folk i nationerna så ivrigt strävar efter. Er himmelske Fader vet ju att ni behöver alla dessa ting. Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er.” — Matt. 6:31—33.

6. Kan den som förtröstar på Gud, när det gäller det han behöver, slå sig till ro och vänta på att Gud skall fylla hans behov?

⁶ Jesus visste att hans Fader var den levande Guden, som är i stånd till och villig att använda sin ojämförliga makt till att sörja för den som tjänar honom och följer hans sanningsord. Detta betyder inte att Gud kommer att livnära och kläda sin tjänare utan ansträngningar från individens sida. Guds tjänare måste ha en balanserad syn och arbeta för de nödvändiga tingen, men han bör inte göra detta till sin enda strävan. Han måste söka det som Gud vill att han skall göra genom att undersöka hans ord. Han måste i själva verket göra den andliga delen av sitt liv till det viktigaste. Sedan kommer Gud att göra sin del och sätta honom i stånd att skaffa sig de ting han behöver. — Fil. 4:19.

DE VIKTIGASTE ORSAKERNA TILL VERKLIG GLÄDJE

7. Vad är förmodligen den främsta orsaken till lycka för den som lär känna sanningen?

⁷ Denna försäkran och vittnesbörden från Gud om att detta löfte är sant kommer att vara en källa till lycka. De större orsakerna till lycka eller glädje är: För det första att man förstår Guds uppsåt för jorden och människorna på den och den plats den enskilde intar i detta uppsåt. Detta ger mål och syfte åt livet, vilket är viktigare för lyckan än enbart ägodelar.

8. Hur är aposteln Paulus’ ord i 1 Timoteus 4:8 tillämpliga på oss i denna tid?

⁸ För det andra är det så att om man lever på det sätt som Gud kräver, så gör det en fri från många bekymmer och farhågor, risker och faror. De som på rätt sätt tar vård om sina familjer, i materiellt såväl som andligt avseende, äger glädje, eftersom de i allmänhet har lyckligare familjeförhållanden. Deras barn växer upp med ett uppsåt i livet. Det är mycket lättare för medlemmarna i en sådan familj att se det meningslösa i att söka välbehag och njutning genom narkotika, omoraliskt umgänge och strävan mot mål som inte har någon bestående lön. De undgår därigenom de många sjukdomar, både mentala och fysiska, som kommer av det lösaktiga, förhärjande och overkliga levnadssätt, som ett stort antal människor i vår tid följer. Beträffande detta sade aposteln Paulus: ”Den gudaktiga hängivenheten är nyttig till allt, i det den har med sig ett löfte om livet nu och det som skall komma.” — 1 Tim. 4:8.

9. Vilken ytterligare glädje, förutom de glädjeämnen som redan omnämnts, får man sedan man kommit till kunskap om sanningen och handlar i enlighet med den?

⁹ Dessutom finns det ett verkligt broderskap bland dem som tjänar Gud. Det kan hända att de inte alltid är gillade av sina släktingar. De kan förlora vänner. Men det är som Jesus lovade: ”Ingen har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min skull och för de goda nyheternas skull, som inte skall få hundrafalt nu i den här tidsperioden: hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar, tillsammans med förföljelser, och i den kommande tingens ordning evigt liv.” — Mark. 10:29, 30.

10. Vad är en stor orsak till lycka som bara de som förkunnar de goda nyheterna kan äga?

¹⁰ En lycka som utgör kronan på verket för ett liv som levs i enlighet med bibeln är den glädje som kommer av att hjälpa andra. I kontrast till den allmänna uppfattningen att det ligger glädje i att få sade Guds Son: ”Det är lyckligare att ge än att få.” (Apg. 20:35) De som har ägnat sitt liv åt att hjälpa sina medmänniskor på läkekonstens område eller inom undervisningen och liknande strävanden har funnit ett mått av tillfredsställelse och glädje. Men dessa glädjeämnen kan inte mäta sig med glädjen i att hjälpa sin medmänniska att komma till kunskap om Gud. Detta beror på att kunskap om Guds vägar och hans anvisningar är till hjälp på mera än ett tillfälligt sätt — nämligen under hela detta liv och med ett hopp om framtida liv. Genom att lära känna sanningen får människor veta hur de, med Guds hjälp, skall leva sitt liv och lösa sina problem eller leva med dem. De kan i sin tur hjälpa andra att lära känna den väg till liv som bibeln stakar ut. Allt detta ökar den glädje som den som undervisar om de goda nyheterna känner, eftersom han ser frukten av sitt arbete i utvidgningen av de goda nyheterna över ett större område än vad han själv skulle kunna bearbeta. Den tidiga församlingen i Tessalonika är ett exempel på detta. — 1 Tess. 1:8, 9.

11. Beskriv den glädje Paulus och Silas kände medan de uthärdade förföljelse i Filippi.

¹¹ Om vi kan skänka andra glädje, leder det också till tillfredsställande glädje för oss. Paulus och Silas blev utan tvivel förvånade och glada, då Jehova genom ett underverk öppnade dörrarna till det fängelse där de hölls fångna i den macedoniska staden Filippi. Men föreställ dig den glädje de kände när fångvaktaren insåg att dessa män representerade den högste Guden och förde ut dem ur deras cell och frågade: ”Ni herrar, vad måste jag göra för att bli frälst?” Paulus och Silas kunde då förklara Guds uppsåt genom Kristus, och resultatet var att ”han och hans egna ... allesammans [blev] döpta utan dröjsmål. ... Och han fröjdade sig mycket med hela sitt hus, nu då han hade kommit till tro på Gud.” — Apg. 16:25—34.

DE KRISTNA LÅTER INTE MOTSTÅND FÖRSTÖRA DERAS GLÄDJE

12. Varför bör vi inte bli förskräckta på grund av att somliga motstår sanningen och smädar oss?

¹² Somliga människor vill emellertid inte gärna ta emot sanningen, och de kan vara benägna att fördärva glädjen för den som förkunnar de goda nyheterna. De kan till och med bekämpa spridandet av de goda nyheterna och försöka göra det svårt för förkunnaren genom att framställa honom och hans motiv i oriktig dager. Detta hände för aposteln Paulus. När Paulus befann sig i fängelse i Rom, skrev han likväl tillbaka till församlingen i Filippi och sade: ”Några predikar helt visst den Smorde på grund av avund och rivalitet, men andra också på grund av godvilja. De senare förkunnar den Smorde av kärlek, därför att de vet att jag är satt här till försvar för de goda nyheterna; men de förra gör det av stridslystnad, inte med ett rent motiv, därför att de menar att de kan vålla mig vedermöda i mina bojor. Vad gör det? Ingenting, utom att på varje sätt, vare sig av förevändning eller i sanning, blir Kristus förkunnad, och detta gläder jag mig över. Ja, jag skall också fortsätta att glädja mig.” Han tillfogade: ”[Låt] inte i något som helst avseende ... skrämma er av era motståndare. Just detta är ett bevis på tillintetgörelse för dem, men på frälsning för er; och detta vittnesbörd är från Gud.” — Fil. 1:15—18, 28.

13. Hur reagerade apostlarna i Jerusalem på hätsk förföljelse där?

¹³ Vid ett tidigare tillfälle, kort efter pingstdagen år 33 v.t., uppfylldes översteprästen och sadducéerna ”av svartsjuka” på grund av apostlarnas offentliga vittnande och särskilt på grund av att många människor hörde dem och blev troende. De lät sätta apostlarna i häkte. Dessa blev befriade av en ängel och på nytt arresterade längre fram. Sedan de religiösa ledarna hört deras försvar, ”kände de sig djupt sårade och ville gärna göra av med dem”. Men när en högt aktad farisé vid namn Gamaliel varnade dem med orden: ”Låt dem hållas; ... annars kanske ni befinns vara sådana som faktiskt strider mot Gud”, nöjde de sig med att prygla apostlarna och gav dem order om att upphöra med sitt förkunnande. Blev de modfällda av denna närkamp med döden, och gjorde den att de förlorade sin glädje? Nej, tvärtom — de ”gick ... sin väg ..., under det att de gladde sig över att de hade räknats värdiga att bli vanärade för hans namns skull. Och varje dag fortsatte de utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna om den Smorde, Jesus.” — Apg. 5:12—42.

14. Kan vi påräkna lika mycken hjälp från Gud som den kristna församlingen under det första århundradet?

¹⁴ Vid detta tillfälle och vid andra tillfällen ingrep Gud genom underverk för att göra det tydligt att han stod bakom arbetet med att förkunna de goda nyheterna. (Apg. 12:1—11) Han står bakom det i minst lika hög grad i vår tid, då Kristus och hans änglar har tillsyn över arbetet. I modern tid har Jehovas tjänare fått vara med om underbara befrielser. De har sett arbetet med att förkunna de goda nyheterna sättas i gång på områden som hittills varit omöjliga att nå. Genom sin ande har Gud fått människor som tidigare varit hätska motståndare att dras till sanningen, och detta påminner oss om Saulus’ omvändelse, hans som blev aposteln Paulus. (Apg. 9:1—16) De nutida exemplen är inte så påtagligt mirakulösa som exemplen i den första församlingen var. Likväl kan Guds tjänare se den allsmäktiga kraften bakom dessa exempel — Jehovas ”kraftgärningar”. — Gal. 3:5.

15. Är det så att de kristna söker förföljelse, eller vad är orsaken till att de går den till mötes?

¹⁵ Med denna mäktiga kraft bakom sig är de som i sanning tjänar Jehova inte förlamade av fruktan och inte heller modfällda i sådan grad att de upphör med arbetet på grund av likgiltigheten hos de människor som de talar till. De är i själva verket medvetna om Jesu ord till sina efterföljare: ”Ni skall vara föremål för hat från alla för mitt namns skull.” De kommer också ihåg aposteln Paulus’ varnande ord om att ”alla de som önskar leva i gudaktig hängivenhet i förbund med Kristus Jesus skall också bli förföljda”. (Matt. 10:22; 2 Tim. 3:12) Det är inte så att de kristna söker eller åstundar förföljelse, och inte heller tycker de om förföljelse, men de går den till mötes när den kommer över dem, i det de vet att uthållighet under prövningar kommer att befinnas vara till deras bästa. De intar samma ståndpunkt som de första kristna: ”Låt oss också jubla under vedermödor, eftersom vi vet att vedermödan frambringar uthållighet; uthålligheten i sin tur ett beprövat tillstånd; det beprövade tillståndet i sin tur hopp [dvs. hopp om att uppnå belöningen], och hoppet medför ingen besvikelse.” — Rom. 5:3—5.

16, 17. a) Vad krävdes av Israels soldater i deras strid mot de hedniska nationerna? b) Kan vi påräkna samma stöd, när vi tar del i att vittna för människorna?

¹⁶ Den forntida psalmisten uppmuntrade Israels folk: ”Tjäna Jehova med glädje. Kom inför honom med ett fröjdefullt rop.” (Ps. 100:2, NW) Han önskade att hela Israel skulle samlas till templet i Jerusalem för att ta del i sann tillbedjan. Vi kan få styrka och uppmuntran genom att tänka på deras situation och tro som tjänade Jehova på den tiden. De måste hålla fast vid lydnaden för lagen, som innehöll den högsta normen för moral och som genom sina sanitära och dietiska lagar bidrog till att avhålla judar från umgänge med dem som inte tillbad den sanne Guden. De var omgivna av dessa hedniska nationer, som ägnade sig åt varje form av omoraliskhet, ofta i förening med sin orena avgudadyrkan. Ibland uppfordrades de att strida mot dessa folk, som i allmänhet ville tillintetgöra Israel och ta deras land.

¹⁷ Föreställ dig den tro och det mod som krävdes för att gå ut i strid mot dessa nationer, vilkas soldater var härdade krigare, medan israeliterna till största delen använde sin tid till fredliga strävanden i jordbruket. Föreställ dig att du skulle behöva gå ut och strida man mot man mot dessa väldiga fiendekrigare. Och det var inte personlig styrka, utan tro på Gud, som gjorde det möjligt för Israel att segra — när de förlorade tron på Gud, blev ju dessa nationer för mycket för dem. Det är mycket uppmuntrande att läsa sådana skildringar som den vi finner i 2 Samuelsboken 23:8—22 och att under läsningen ha klart för sig att de människor som är omnämnda där utan tvivel var starka och aktiva människor, men att det ändå var deras tro på Gud som gav dem deras mirakulösa energi och uthålliga kraft. Vi har samma kraftfulla stöd i vår tid. (Matt. 28:20; Upp. 14:6) Därför bör vi inte tröttna på att uppföra oss väl och inte heller rygga tillbaka på grund av fruktan, eftersom Jehova ”ger kraft åt den trötte; och för den som är utan dynamisk energi låter han all makt överflöda. Gossar blir både uttröttade och uppgivna, och unga män själva skall ofelbart snava, men de som hoppas på Jehova skall återvinna kraft. De skall fara upp med vingar likt örnar. De skall löpa och inte bli uppgivna; de skall vandra och inte bli uttröttade.” — Jes. 40:29—31, NW.

18. Hur kan vår glädje verkligen bli större som ett resultat av vår tro än den glädje dessa forntida trogna människor fick erfara?

¹⁸ Medan vi förkunnar de goda nyheterna, behöver vi inte hela tiden möta hotet om omedelbar död, vilket de som stred på den tiden ofta gjorde. Vi har också ett fridfullt budskap som tilltalar deras hjärta som verkligen lyssnar. Därför kan vår glädje vara ändå större. I stället för att kämpa med köttets förstörelsebringande vapen har vi rättfärdighetens vapen, som inte gör av med människor, utan i stället skaffar bort orätta läror och tankar och ger läkedom. Den glädje det ger åt deras hjärta som hör och tror ökar vår glädje och stärker vårt hopp om att vinna den utmärkta belöning som ligger framför oss. — 2 Kor. 6:4, 7; Kol. 3:23, 24.

[Bild på sidan 547]

Stor glädje kan komma av att man hjälper en arbetskamrat att lära känna bibelns sanning