Den store krukmakaren formar mänskliga kärl

”Jag är Jehovah och ingen annan — han som skapar ljuset och skapar mörkret, han som giver lycka och skapar olyckan; jag, Jehovah, är den som gör detta allt.” — Jes. 45:6, 7, My.

 1. För vilka skapar Jehova ljus och lycka eller fred? För vilka mörker och olycka? Varför?

JEHOVA Gud har såsom den store krukmakaren rätt att handskas med sina skapelser enligt sin suveräna vilja. Allteftersom han anser det lämpligt skapar han ljus och ger lycka eller ”fred” (NW) och skapar mörker och olycka, alldeles som vi läser i Jesaja 45:7. Åt de rättfärdiga ger han ljus, frid och lycka, såsom vi läser: ”Ljus är utsått för den rättfärdige.” ”Stor frid äga de som hava din lag kär.” Men för de onda skapar Jehova mörker och olycka: ”De ogudaktigas väg är såsom tjocka mörkret.” ”Han skall låta ljungeldssnaror regna över de ogudaktiga; eld och svavel.” — Ps. 97:11; 119:165; Ords. 4:19; Ps. 11:6.

 2. Vad har Jehova ibland funnit lämpligt att låta komma över de olydiga, förutom att han sänder solsken och regn över både goda och onda? Av vilket exempel framgår detta?

² Den store krukmakaren gav ett slående exempel på hur han gör detta genom de tio plågor, som han lät komma över det forntida Egypten på Mose tid, i synnerhet genom de sju sista plågorna. Men liksom Jehova låter solsken och regn strömma ned över de onda såväl som över de goda, har det — alldeles omvänt — stundom tjänat hans suveräna uppsåt att låta olycka eller onda ting komma över hans eget folk, när detta folk visat olydnad, såväl som över hans fiender, och detta är anledningen till att vi finner att också hans folk Israel på Mose tid drabbades av de tre första plågorna. — Matt. 5:45.

 3, 4. a) Hur framhävs Jehovas ställning som den store krukmakaren ytterligare av de plågor som kom över Egypten? b) Varför bör vi vara intresserade av det som sägs om dem?

³ Den verkan, som dessa plågor hade på olika individer, framhäver ytterligare Jehovas suveräna ställning som den store krukmakaren. Dessa plågor tjänade hans uppsåt därmed att de uppenbarade hjärtetillståndet hos de människor som drabbades av dem. När plågorna upphörde, förhärdades sannerligen Faraos hjärta och de egyptiers hjärta, som hade samma ande som Farao. Men att de tre första plågorna också drabbade Israel fick inte Mose och hans folk att klaga. Ja, en stor ”hop folk av allahanda slag” hade lärt en läxa av alla de plågor, som drabbat dem, annars hade de inte dragit ut ur Egypten tillsammans med israeliterna den minnesvärda natten den 14 Nisan. — 2 Mos. 12:38.

⁴ Såsom vi redan har påpekat, har skildringen av det som hände i samband med de tio plågorna över Egypten mer än enbart historiskt intresse för de kristna i våra dagar. Den utgör en del av ”allt vad som fordom har blivit skrivet ... oss till undervisning, för att vi genom ståndaktighet och genom den tröst, som skrifterna giva, skola bevara vårt hopp”. Ett sätt, på vilket Guds ord tjänar detta syfte, är att det innehåller profetiska bilder, som har sina motsvarigheter i vissa personer, platser och händelser nu i vår tid. — Rom. 15:4.

Profetiska bilder

 5. Vad kan man säga om profetiska bilder, och vilken biblisk princip anger hur man kan vinna den rätta insikten beträffande dem?

⁵ Profetiska bilder meddelar inte i allmänhet sanningar som inte omnämns på annat håll, utan de bekräftar snarare och belyser sanningar som blivit utförligt framställda annorstädes. De profetiska bilder till exempel, som omtalas i Hebréerna 7:26—10:22, utgör huvudsakligen en bekräftelse av det som mera klart och tydligt utsägs i det övriga av de kristna grekiska skrifterna om Jesu uppgift såsom överstepräst. Och även om det inte är förståndigt att vara dogmatisk beträffande profetiska bilder, som man inte kan finna att Skriften själv ger någon tillämpning, så tycks dessa ting ha gjorts begripliga genom Guds heliga ande i överensstämmelse med Ordspråksboken 4:18, som säger att ”de rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd”.

 6, 7. a) Vem var Mose en förebild till? b) Vilka är det som ibland representerar den motbildlige Mose, vilket framgår av andra uttalanden i Skriften?

⁶ I den skildring, som handlar om de tio plågorna och som utgör ett profetiskt drama, finner vi Jehova Gud, Mose, Aron och Israels nation stå som motståndare till Satan, djävulen, till Farao, dennes religiösa rådgivare och hela den övriga egyptiska nationen. Vem är Mose en förebild till? Eftersom han var den store befriaren av sitt folk, är han en utmärkt bild av Jesus Kristus, den verkligt store frälsaren och befriaren. Ja, Mose själv förutsade att en profet lik honom skulle framträda: ”En profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är mig lik, skall HERREN [Jehova], din Gud, låta uppstå åt dig, honom skolen I lyssna till.” (5 Mos. 18:15) Att Mose förutsade Jesu Kristi ankomst, det påvisar aposteln Petrus i Apostlagärningarna 3:22, 23, där han citerar denna profetia och tillämpar den på Jesus Kristus.

⁷ I detta speciella drama är Mose en bild av Jesus Kristus själv, men vid en del tillfällen kan Jesus Kristus företrädas av medlemmarna av sin församling, i synnerhet av kvarlevan av Rikets arvingar, som lever på jorden vid tiden för detta profetiska dramas uppfyllelse. Detta bör i och för sig inte verka egendomligt, ty finner vi inte ett liknande fall i Psalm 69? Jo, det gör vi, ty där talar David profetiskt som vore han Jesus Kristus själv, t. ex. när han säger: ”Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.” Men i en annan vers i samma psalm säger David: ”Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig”, och dessa ord kan endast gälla Kristi representanter, hans församling, på jorden.

 8. Vem utgjorde Aron en förebild till, och vad har vi för skäl till att säga detta?

⁸ Aron, Mose broder, utgör en god förebild till den större Mose andliga bröder, i synnerhet till den kvarleva som nu finns på jorden. Aron tjänade som Mose språkrör. Detta berodde på att Mose möjligen hade ett talfel, han hade ”oomskurna läppar”, såsom han själv sade; vilket innebar att hans läppar hade liksom en förhud över sig och fördenskull var för tjocka och för långa för att han skulle kunna tala med lätthet. (2 Mos. 6:12; fotnot i NW, 1953 års upplaga) Detta är en bild av att Jesus Kristus, därför att han befinner sig i himmelen och har en härlig, gudomlig natur, är behäftad med ett talfel så att säga, när det gäller att personligen frambära Guds budskap till människor på jorden, och fördenskull låter kvarlevan av sina andliga bröder såsom en nutida Aron tala å hans vägnar. Israels nation utgör en förebild till allt Guds folk, som lider förtryck genom Satans, djävulens, och hans organisations förvållande.

 9. Vilka utgjorde Farao, Egypten och Egyptens präster som bedrev magi förebilder till?

⁹ Farao, konungen i Egypten, som stolt och övermodigt trotsade Jehova Gud och övade grymt förtryck mot Guds folk, är på ett iögonenfallande sätt en förebild till Satan själv. Egypten är såsom ett världsvälde en förebild till Satans världsvida synliga organisation, vilket framgår av Uppenbarelseboken 11:8: ”Den stora stad, som i andlig bemärkelse kallas ... Egypten, där deras Herre också blev fastnaglad vid pålen.” (NW) Faraos präster som bedrev magi och deras medförbundna utgör en bild av de religiösa ledarna och styresmännen runt om i världen, vilka söker motverka det budskap, som Guds tjänare bär fram. Folket i Egypten, som bar på ett samhällsansvar, därför att de villigt understödde Farao, utgör en bild av dem av mänskligheten i vår tid som villigt stöder Satans synliga organisation.

Likheter och olikheter

10, 11. a) I vilka avseenden är Egyptens plågor och de plågor som omnämns i Uppenbarelseboken likartade? b) I vilka avseenden är de olika?

¹⁰ Innan vi går in på en detaljerad undersökning av Egyptens plågor, är det lämpligt att vi gör klart för oss i vilka avseenden dessa plågor liknar de plågor som omtalas i Uppenbarelseboken 16 och i vilka avseenden de är olika dem. (Se Vakttornet för 15 februari 1964.) De är lika dem däri att antalet anger fullständighet, nämligen sju i Uppenbarelseboken och tio i 2 Moseboken. De är också likartade däri att de svarar mot domsbudskap som plågar Satans synliga organisation, i synnerhet kristenheten och framför allt de religiösa ledarna. I båda fallen tar Guds folk verksam del i att frambära dessa plågsamma budskap, och i båda fallen kommer dessa ”plågor” under den tid som förflyter från 1919 fram till Harmageddonstriden.

¹¹ Och hur är det med olikheterna? Jo, Uppenbarelsebokens plågor är tydliga, utförliga profetior, som uteslutande nedskrivits för att vara detta, under det att man blir varse det profetiska draget i förbindelse med de tio plågorna över Egypten och deras nutida uppfyllelse genom att begrunda den inspirerade eller av Gud ledda historiska utvecklingen. Den tionde plågan, som påsken var förknippad med, var förvisso profetisk. För det andra drabbades inte Guds folk av någon av Uppenbarelsebokens sju plågor, men de tre första plågorna över Egypten drabbade israeliterna på den tiden. Det är fördenskull förnuftigt att påstå att de i den profetiska tillämpningen också skulle inverka på Guds folk nu. För det tredje sägs det ingenting om att Satans representanter kan imitera någon av Uppenbarelsebokens sju plågor; men det föreföll åtminstone som om Egyptens präster som bedrev magi kunde imitera de två första plågorna, och på samma sätt borde det förhålla sig med det som dessa utgör en uppfyllelse av. Och för det fjärde vill vi framhålla att även om Uppenbarelsebokens plågor endast har en uppfyllelse, förefaller det vara så att det vid Kristi första ankomst eller i Kristi och hans apostlars dagar inträffade en uppfyllelse i miniatyr av plågorna över Egypten, dvs. på ett symboliskt sätt, liksom Joels profetia om gräshoppsplågan fick en uppfyllelse i miniatyr då. — Se Vakttornet för 15 maj 1962.

12. Vilken slutsats kan man dra av det förhållandet att de olika plågorna drabbade olika kategorier i forna dagar?

¹² Vad de plågor beträffar, som kom över Egypten, kan det vara bra att lägga märke till två ytterligare kännetecken, som kan hjälpa oss till rätt insikt om deras profetiska innebörd och betydelse. För det första lägger vi märke till att vissa bestämda ting angreps av plågorna i forna tider, och förhållandet är detsamma nu. Endast boskapen drabbades av pest, den femte plågan; endast växtligheten drabbades av gräshopporna; men såväl människor som djur utsattes för plåga genom myggen, genom bölderna och genom de förstföddas död, under det att alla tre kategorierna: människor, djur och växter, skadades av haglet, den sjunde plågan.

13. Om man begrundar olika redogörelser i bibeln, vilka slutsatser kan man då dra beträffande plågornas kronologiska ordning, när det gäller deras uppfyllelse?

¹³ För det andra har det sitt intresse att när de tio plågorna räknas upp i Psalm 78 och Psalm 105, kommer de inte i den ursprungliga ordningen. Detta tillåter oss att dra den slutsatsen att vi inte behöver vänta oss att dessa plågors uppfyllelse skall följa den ursprungliga kronologiska ordningen. Deras inbördes ordning tycks inte ha varit av betydelse för de inspirerade nedskrivarna, vilka hade anledning att räkna upp dem längre fram.

Den första plågan — Nilens vatten blir blod

14. Vad fick Mose makt att göra för att bevisa att Jehova verkligen hade uppenbarat sig för honom, och vad blev resultatet?

¹⁴ Från den stund, då Jehova först uppenbarade sig för Mose i den brinnande törnbusken, vid slutet av Mose fyrtioåriga vistelse i öknen såsom herde, och fram till den tid, då Jehova gav Mose befallning om att låta den första av de tio plågorna komma över Egypten, hade ett antal betydelsefulla händelser inträffat. Mose hade till exempel blivit beklädd med makt att utföra tre underverk inför sitt folk för att därmed bevisa för dem att Jehova, deras förfäders Gud, verkligen hade uppenbarat sig för honom. Dessa underverk bestod i: 1) att han fick sin stav att bli en orm och därpå en stav igen, 2) att han fick spetälska att uppträda på handen och därpå försvinna och 3) att han förvandlade vatten till blod. Det var inte att undra på att folket kom till tro, när de såg detta, såsom vi läser. — 2 Mos. 3:1—4:31.

15. Vad blev resultatet av Mose första framträdande inför Farao?

¹⁵ När Mose för första gången trädde fram inför Farao och begärde att denne skulle låta Israel gå ut i öknen under tre dagar för att tillbedja Jehova, svarade Farao skarpt: ”Vem är Jehova, så att jag skulle lyda hans röst att sända Israel i väg? Jag känner icke alls Jehova, och — vad mera är — jag ämnar icke sända Israel i väg.” (NW) Men Farao lät sig inte nöja med denna vägran utan ökade dessutom Israels barns bördor genom att tvinga dem att själva skaffa halm till det tegel de skulle göra. — 2 Mos. 5:1—23.

16, 17. a) Vilket underverk utförde Mose vid sitt andra framträdande inför Farao och hans hov? b) Vari bestod den första plågan, och vilken verkan fick den på Egypten?

¹⁶ När Mose för andra gången trädde inför Farao, utförde han det underverk som bestod i att han fick sin stav att bli en orm och att dessutom sluka de ormar, som Faraos mager tycktes frambringa för att göra efter Mose underverk.a När detta underverk inte förmådde Farao att ge med sig, bjöd Gud Mose att gå Farao till mötes på Nilflodens strand och frambringa den första plågan, den som bestod i att Nilens vatten förvandlades till blod, detta oberoende av var vattnet fanns, i själva Nilen, i de kanaler som var förbundna med Nilen, i vassfyllda dammar, i sten- eller träkärl.

¹⁷ Denna plåga innebar sannerligen en olycka för Egypten. Den berövade det dess vattenförråd, som människor, djur och växter var beroende av. Samtidigt blev det omöjligt att utnyttja floden för handel och samfärdsel på grund av dess stank. Och dessutom bragte plågan vanära över Egyptens religion, eftersom Nilen ansågs vara en mycket helig flod. Denna plåga, som varade i sju dagar och drabbade såväl egyptierna som israeliterna, tycktes Faraos präster som bedrev magi härma efter, men de förmådde inte hejda den. — 2 Mos. 7:17—25.

18, 19. Vad svarar i våra dagar mot den första plågan?

¹⁸ Vad utgör denna plåga en förebild till? Nilen, som Egyptens ekonomiska liv var beroende av, utgör en förträfflig bild av handels- och finansväsendet, som det nutida ”Egypten” är ”beroende av för sitt liv. Liksom Satan gjorde anspråk på Nilen för egen räkning, så brukar han handels- och finansväsendet för att kunna behärska folket. Att Nilens vatten förvandlades till blod visar hur det budskap, som förkunnas av Jehovas folk beträffande handels- och finansväsendet, uppenbarar att detta är själviskt, girigt, förtryckande och dödsbringande. — Upp. 11:8; Hes. 29:3.

¹⁹ Så tidigt som i numret för 1 januari 1921 (på svenska 15 februari) påvisade Vakttornet att det giriga handels- och finansväsendet utgör en viktig del av Satans organisation. Av andra publikationer utgivna av Sällskapet Vakttornet, som har avslöjat vilket förtryck handels- och finansväsendet och dess snara, materialismen, har utgjort, kan vi nämna böckerna Befrielse, Framtidens regering, Rättfärdighetens triumf, andra boken, och tidskrifterna Vakttornet och Vakna! jämte den senares föregångare. Man kan också säga att lärjungen Jakob frambar ett sådant budskap i femte kapitlet i sitt brev, och detsamma gjorde Jesus, då han uttalade ve över de rika. — Jak. 5:1—5; Luk. 6:24.

20. Hur har de religiösa ledarna tyckts härma efter denna plåga?

²⁰ Genom att avslöja handels- och finansväsendets giriga, förtryckande och grymma drag — det har rentav villigt eggat till krig för att få själviska fördelar — såväl som bedrägligheten i den materialism, som är förbunden med det, har dessa publikationer från Vakttornet varit redskap till att åsamka det nutida Egypten plåga. Och hur har det nutida Egyptens mager, de religiösa ledarna, tyckts härma efter denna ”plåga”? Genom att de har talat emot det bestående handels- och finansväsendet, i det att de predikat sitt s. k. sociala evangelium. De har i själva verket bara tyckts göra detta, ty prästerna och predikanterna är beroende av understöd från kapitalismen för sin existens. I själva verket är det en himmelsvid skillnad mellan Jehovas folks budskap och prästerskapets såväl i fråga om uppsåtet med det som i fråga om resultaten. Endast det avslöjande av handels- och finansväsendet, som Guds sanna tjänare har åstadkommit, har framhävt behovet av Guds rike, och endast det har tjänat till att göra människor med ärliga hjärtan milda och till att förhärda dem som är själviska, såsom det förhöll sig med plågorna över Egypten.

21. Vad visades i bild genom att den första plågan drabbade både egyptier och israeliter?

²¹ Att denna plåga hemsökte israeliterna såväl som egyptierna visar att detta budskap, som var riktat mot handels- och finansväsendet och materialismen, utgör en varning för Guds folk i vår tid. De har fått tydligt och klart påvisat för sig att ”kärleken till pengar är en rot till alla slags skadliga ting” och att ”de som äro beslutna att bliva rika falla i frestelse och en snara och många oförnuftiga och skadliga begärelser, som störta människor i tillintetgörelse och fördärv”. I likhet med de andra plågorna kommer denna plåga att fortsätta fram till Harmageddon. — 1 Tim. 6:9, 10, NW.

Den andra plågan — paddor

22, 23. a) Vari bestod den andra plågan? b) Vad utgjorde den en förebild till?

²² Den andra plågan bestod i att paddor eller ”grodor” (1878; Åk; NW) steg upp ur alla floder och andra vattendrag. De övertäckte bokstavligen landet och tog sig till och med in i bakugnarna, upp i baktrågen och in i Faraos palats. Grodan var föremål för tillbedjan, eftersom en av Egyptens gudomligheter, gudinnan Heket, hade grodhuvud. Denna plåga bragte också vanära över Egyptens religion genom att det som egyptierna tillbad blev en vämjelig farsot. Även om Faraos mager tycktes göra efter denna plåga, så var detta en ringa tröst, eftersom de inte förmådde hejda den! Farao bad Mose göra slut på den, och Mose försäkrade honom att den skulle upphöra, så ”att du skall förnimma, att ingen är såsom Jehová, vår Gud”. — 2 Mos. 8:1—15, Åk.

²³ Vilken profetisk innebörd har denna plåga? Skriftens omnämnande av paddor eller ”grodor” (NW) i Uppenbarelseboken 16:13, det enda ställe där bibeln talar om paddor eller grodor — frånsett beskrivningen av grodplågan över Egypten –, kastar ljus över denna plågas innebörd. I denna vers talas det om den orenhet som kännetecknade de ”inspirerade uttalanden, som sågo ut såsom grodor”. Grodor och paddor är orena djur enligt den mosaiska lagen, men dessutom håller de till på orena platser, är fula, har frånstötande ”röster” som bara frambringar kväkande ljud, och huden hos vissa paddor utsöndrar till och med ett mycket starkt gift. I Uppenbarelseboken 16:13 sägs groddjuren komma ut ur munnen på vissa företeelser, vilket tyder på oren propaganda. Men i 2 Moseboken 8:5, 6 heter det att grodorna steg upp ur Egyptens vattensamlingar. Denna grodplåga över Egypten kan därför vara en utmärkt förebild till de avslöjanden som Jehovas folk har gjort av världens moraliska orenhet eller fördärv. Denna plåga började på ett speciellt sätt komma över det nutida Egypten förmedelst Den Gyllne Tidsåldern och har fortsatt förmedelst tidskrifterna En Ny Värld och Vakna! Ett färskt, slående exempel utgör specialnumret av Vakna! för 22 april 1965 med temat ”Det moraliska sammanbrottet”. Enbart av den engelska upplagan (8 oktober 1964) trycktes över 3.750.000 exemplar för spridning, och det beräknas att upplysningarna i detta nummer sedan dess har gått ut på ytterligare 25 språk i en upplaga av mer än 2.450.000 exemplar. Liksom paddorna eller grodorna då på den tiden tog sig in i allting, så når det plågsamma budskap som gäller det moraliska fördärvet inom alla de olika delarna av Satans organisation ut till orter av alla slag genom de publikationer som talar om detta fördärv, i synnerhet tidskriften Vakna! På sommaren år 1964 återgavs till exempel en lång artikel ur denna tidskrift oavkortad i en publikation som utges då Förenta staternas kongress är samlad.b De nutida egyptierna blir således plågade genom detta avslöjande av deras moraliska och andliga orenhet.

24, 25. a) Hur har prästerskapet tyckts härma efter den andra plågan? b) Hur har Jehovas tjänare fått känning av den?

²⁴ Hur kan man säga att den nutida motsvarigheten till prästerna som bedrev magi, prästerskapet i de olika kyrkorna och samfunden, tycks härma efter denna plåga? Däri att också de tar till orda mot det moraliska och andliga förfallet. Men de underlåter att verkligen ta itu med problemet, vilket framgår av det moraliska tillståndet i deras egna samfund, och dessutom händer det ofta att de själva inte är bättre än de övriga. Endast det budskap som Jehovas folk bär fram avslöjar situationen sådan den verkligen är och utgör en plåga för det nutida Egypten, såsom utsattes det för grodor.

²⁵ Och hur har då också Guds folk fått känning av denna plåga? På två sätt. För det första genom att dessa budskap har blivit en tillrättavisning för dem av Jehovas tjänare, vilkas uppförande kanske inte alltigenom har varit vad det borde ha varit. Ett färskt, slående exempel utgjorde Vakttornsartikeln ”Akta dig för att leka med sedeslösheten”. Och för det andra har en del bland Jehovas folk förargat sig över det klara, oförställda språk som använts, då dessa förhållanden avslöjats. Att mer än 3.000 blev uteslutna enbart i Förenta staterna under tjänsteåret 1964 visar hur nödvändigt detta budskap, som riktar sig mot orenheten, är också för Guds folk.

Den tredje plågan — mygg

26, 27. a) Vad bestod den tredje plågan av, och vad måste Egyptens präster som bedrev magi bekänna om den? b) Vilken nutida innebörd har den tredje plågan?

²⁶ Den tredje plågan bestod av mygg, som stack både människor och djur, både egyptier och israeliter i lika mån. Denna plåga låtsades inte Faraos präster som bedrev magi härma efter, ty de kunde inte göra detta, och därför måste de bekänna: ”Detta är Guds finger”! — 2 Mos. 8:16—19.

²⁷ Denna plåga måste fördenskull svara mot ett budskap som är säreget för Guds folk men som de likväl får känning av, alldeles som israeliterna fick känna på den tredje plågan. Det tycks som om den utgjorde det budskap, som särskiljer Satans organisation och Jehovas organisation, ett budskap som påvisade eller avslöjade att Satans organisation var full av ohyra så att säga. Det har sitt intresse att tänka på att fariséerna silade bort myggan från det vin de drack, men inte därför att den var en insekt utan därför att den var ceremoniellt oren; men likväl svalde de kameler, symboliskt talat, vilka också var orena djur! — Matt. 23:24.

28. Vad visades i bild genom att Faraos präster som bedrev magi inte kunde göra efter den tredje plågan?

²⁸ Vad visas i bild genom att Faraos präster som bedrev magi inte kunde göra efter denna plåga? Detta: Denna världens religiösa ledare har ingenting jämförbart med det budskap som Jehovas folk bär fram, ett budskap som påvisar skillnaden mellan Jehovas organisation och Satans organisation. Hur skulle de kunna ha det, när de inte ens erkänner att Satans organisation finns till? Det är inte att undra på att detta budskap plågar prästerna och predikanterna så mycket. Åtminstone sedan 1924, i Vakttornet för 15 november, sidan 341, paragraf 24 (moderupplagan; på svenska 15 mars 1925, sidan 85, paragraf 24), har uttrycket ”djävulens organisation” i betydelsen hans tjänare använts i Jehovas tjänares publikationer. Allt det som Sällskapet Vakttornet sedan dess har publicerat för att klarlägga frågor i detta ämne, t. ex. en sådan sak som den kristna neutraliteten, att de kristna skall hålla sig borta från politik och ekonomisk klasskamp, har utgjort en del av denna plåga. Sådana böcker som Befrielse (engelska upplagan 1926) och ”Må din vilja ske på jorden” (engelska upplagan 1958) har varit särskilt uttryckliga på denna punkt.

29. Hur har Jehovas folk utsatts för den tredje plågan i nutiden?

²⁹ Hur har Jehovas folk utsatts för denna plåga liksom den drabbade israeliterna i forna tider? Jo, genom att de oupphörligt blir påminda om att hålla sig avskilda från Satans organisation eller tingens ordning. Dessa kristna befinner sig i världen (det motbildliga Egypten), men de är inte någon del av den; och fördenskull får de inte ta del i den ekonomiska klasskampen och inte heller i några rörelser av politisk art. Denna plåga, som kommit över det motbildliga Egypten, får de kristna ofta känning av genom det som deras barn tvingas ta ställning till, eftersom många förehavanden i de allmänna skolorna har nationalistiska, religiösa och hjältedyrkande drag. Den har gjort alla åt Gud överlämnade kristna klart medvetna om allvaret i dessa ord i Jakob 1:27: ”En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse och att hålla sig obefläckad av världen”

30. Vad kan man säga om de olika plågorna på den tiden och nu?

³⁰ Plågorna över Egypten i forna dagar blev allt smärtsammare vad de enskilda egyptierna beträffade. De två första vållade på sin höjd obehag, i och med den tredje följde kroppsligt ont, och den tionde var den mest förödande, de förstföddas död. Så finner vi också att det är nu. Att de religiösa prästerna och predikanterna blir avslöjade såsom en del av Satans organisation sårar dem mer än de tidigare budskapen, som riktade sig mot handels- och finansväsendet och det moraliska fördärvet.

31. Vilken åtskillnad sade Jehova att han skulle göra i samband med den fjärde plågan?

³¹ De tre första plågorna hade kommit över såväl egyptierna som israeliterna, men om den fjärde plågan och de som följde på den sade Jehova till Farao: ”Jag skall på den dagen göra undantag för landet Gosen, varest mitt folk befinner sig, ... på det att du skall förnimma, att jag är Jehová uti landet. Och jag skall sätta en frälsning [göra en åtskillnad, 1917] mellan mitt folk och ditt folk; i morgon skall detta tecknet ske.” Och ”Jehová gjorde så”. — 2 Mos. 8:22—24, Åk.

32. Om nu stolta, gensträviga och onda människor inte drar nytta av erfarenheter med svåra följder, vilken verkan har de då på dem?

³² Genom att Gud gjorde denna åtskillnad riktades Faraos uppmärksamhet ännu kraftigare på frågan om den universella suveräniteten. Farao hade inte lärt något av de tre första plågorna. Gensträviga och onda människor lär ingenting av sådana erfarenheter som innebär att de får lida för sina ogärningar, och de får inget gagn av dem. Sådant gör dem bara värre. Och så gick det med Farao. När vi nu sett så många intressanta paralleller hitintills i detta profetiska drama, är vi ivriga att få lära känna de sju återstående plågornas innebörd och i synnerhet den tionde plågans. Vad utgjorde de förstföddas död en förebild till? I ett följande nummer av denna tidskrift kan den som läser detta begrunda dessa ting.

[Fotnot]

[Bild på sidan 494]

På Mose uppmaning slår Aron Nilens vatten, vilket förvandlas till blod