Tid att vända åter till sanningen

”JESUSFOLKET” är intensivt övertygat om att vi befinner oss i de ”yttersta dagarna” och att Kristi andra återkomst är omedelbart förestående. De lär ut bibliska principer och säger att man skall leva ett moraliskt rent liv — förkasta narkotika, svartkonst osv. Detta är berömvärda slutsatser, eftersom så få i denna moderna tidsålder tror på eller lever efter dessa på bibeln grundade läror.

De undervisar emellertid om flera ting, om vilka de inte inser att de står i strid med de biblar de läser och bär med sig. Många av dessa tankar kommer från självständiga protestantiska prästmän, som har gjort en särskild ansträngning att väcka intresse hos dessa ungdomar.

Dessa unga människor är Jesusorienterade, men det finns behov av att gå längre. De behöver också lära känna Gud, Fadern. Jesus kom till jorden för att uppenbara Fadern. Han blev sänd av Fadern för att undervisa, för att ge oss det rätta föredömet och för att ge sitt liv som en lösen för den syndiga mänskligheten. Men i allt detta gav Jesus den främsta uppmärksamheten och ställningen åt sin Fader.

Jesu mönsterbön, som gavs för att lära hans efterföljare hur man ber till Gud på det rätta sättet, börjar med orden: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn.” (Matt. 6:9) Bibeln innehåller Faderns namn. De hebreiska bokstäverna för Guds namn, JEHOVA, förekommer tusentals gånger i den ursprungliga bibeltexten på hebreiska, och detta namn återfinns i 1917 års svenska översättning i 2 Moseboken 3:14, fotnoten. (Se också ordförklaringen under ordet ”Herren”.)

Jesus, som var medlare mellan Gud och människor, gav följande anvisning: ”Vad I bedjen Fadern om, det skall han giva eder i mitt namn.” (Joh. 16:23) Men Jesus lärde inte sina efterföljare att dyrka honom, som ”Jesusfolket” gör, utan sade: ”Men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava.” — Joh. 4:23.

Det är sant att det heter i Skriften: ”Tro på Herren Jesus, så bliver du med ditt hus frälst.” (Apg. 16:31) Men att tro på Jesus betyder att tro att han sade sanningen — att han hade rätt i vad han sade. Och det inbegriper också vad han sade om att inhämta kunskap, inte bara om honom själv utan också om Fadern, som han kallade ”den ende sanne Guden”. — Joh. 17:3.

En ung människa förklarade denna viktiga synpunkt för en annan på följande sätt: ”Det betyder inte att vi inte älskar Jesus — det är bara det att han inte är Gud. Bibeln visar att han är den högste i universum näst efter Gud. Vi hyser stor tillgivenhet för honom — den ende som vi hyser större tillgivenhet för är Jehova Gud själv.”

En ”odödlig själ”?

Rörelsen lär ut icke-bibliska läror, som man länge har undervisat om i kristenhetens sekter. En av dessa är uppfattningen att människan har en ”odödlig själ”, som kommer att få lida i ”helveteselden”, om människan inte blir frälst. Men bibeln säger inte att en ”odödlig själ” lever vidare för att få belöning eller straff. Den säger i stället raka motsatsen. Den säger att själen dör.

Slå upp Jakob 5:20 i din bibel. Där läser du inte, enligt 1917 års översättning, att den som omvänder en syndare från hans villoväg frälsar hans själ från ”helveteselden”. I stället heter det: ”Han frälsar hans själ från döden.”

Enligt bibeln kan de döda inte plågas i en ”helveteseld”. Bibeln säger uttryckligt i Predikaren 9:5: ”De döda veta alls intet.” Pred. 9 Vers 10 i samma kapitel tillägger: ”I dödsriket, dit du går, kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet.” Psalm 146:4 säger om den dag en individ dör: ”Då varda hans anslag om intet.”

Om de döda inte vet någonting och inte har någon insikt eller vishet, kan de uppenbarligen inte plågas eller lida smärta, som ”Jesusfolket” tror.

”Men hur är det då med ordet ’helvetet’?” kanske du frågar.

Bibelskribenterna använde det hebreiska ordet ”scheol” och det grekiska ordet ”hades”, som i vissa bibelöversättningar återges med ”helvetet”. Men scheol och hades innebar inte alls en plats av pina. I stället betydde dessa ord helt enkelt mänsklighetens gemensamma grav — dit till och med män som Jesus kom, vilka var lydiga mot Gud. Ja, aposteln Petrus tillämpade Psalm 16:10 på Jesus, när han sade: ”David säger med tanke på honom [Jesus]: ... att du icke skall lämna min själ åt dödsriket [hebreiska: scheol; grekiska: hades] och icke låta din Helige se förgängelse.” (Apg. 2:25—27) Det är säkerligen ingen av ”Jesusfolket” som vill påstå att Jesus kom till helveteselden då han dog!

Vid flera tillfällen använde Jesus Hinnoms dal (grekiska: Gehenna), Jerusalems allmänna soptipp, till att symbolisera fullständig tillintetgörelse för dem som medvetet vänder sig bort från tron. Det finns inget uppståndelsehopp för dem som ”kastas i Gehenna” i motsats till dem som befinner sig i mänsklighetens gemensamma grav.

”Upptagandet”

Många av ”Jesusfolket” tror att hoppet för alla människor som tagit emot Jesus är ”upptagandet”, då de tror att alla som tagit emot Jesus plötsligt kommer att föras till himmelen.

Bibeln visar emellertid att, även om det beretts plats för en begränsad skara, en ”liten hjord”, i det himmelska riket, gäller det hopp som ställts i utsikt för största delen av mänskligheten evigt liv just här, på en förnyad jord. — Luk. 12:32.

David i det forntida Israel bad inte om att få komma till himmelen. Ett sådant hopp stod inte ens öppet för honom, eftersom den lilla, himmelska klassen ännu inte hade börjat utväljas. I stället förklarade han med förtröstan: ”Men de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.” — Ps. 37:11.

Somliga av de publikationer som används av ”Jesusfolket” talar i allmänna ordalag om den ”nya jorden”, men personer som har varit närvarande vid deras möten under någon tid sade att de inte hade hört något om ett sådant underbart hopp. De behöver därför gå längre i sitt sökande efter sanningen och ett verkligt hopp för framtiden.

Jehova Gud använde Jesaja till att förutsäga de rättfärdiga förhållanden som skulle komma att råda på den ”nya jorden”. Då kommer ingen annan att utnyttja dig genom att dra nytta av det hus du bygger eller den vingård du planterar — som så ofta är fallet i våra dagar. Profetian utlovar i stället att var och en skall få åtnjuta välsignelserna av sin egen möda — människorna ”skola själva njuta av sina händers verk”. (Jes. 65:17—24) Aposteln Petrus hänsyftade på detta löfte, när han skrev: ”Men ’nya himlar [Guds rättfärdiga, himmelska regering] och en ny jord’, där rättfärdighet bor, förbida vi efter hans löfte.” — 2 Petr. 3:13.

Ett problem för unga människor i våra dagar är vart de skall vända sig, när de ”bryter sig loss” från denna världens fåfänga, själviska strävanden. Om en människa verkligen älskar rättfärdiga och rättvisa förhållanden, behöver hon inte se längre än till Guds paradisiska jord, som nu är mycket nära sitt förverkligande.

”Hoppa omkring”

Många medlemmar av ”Jesusfolket” talar ofta om olika handgripliga yttringar i samband med ”pingsten”. De talar om att ”hoppa omkring”, tala i ”tungor”, utföra ”helbrägdagörelse” och andra liknande gärningar. Aposteln Paulus identifierade sådana yttringar som ”tungomålstalande” med kristendomens ”barndom”. (1 Kor. 13:8—11) Sedan han uttryckligt talat om ”tungomålstalandet”, sade han: ”När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort, vad barnsligt var.” I enlighet med apostelns förutsägelse har detta nu försvunnit.

Dessa nutida yttringar måste följaktligen härröra från en annan källa än ”andens gåvor”, som förekom bland det första århundradets kristna. Sådana röster och sådan hänryckning inbegriper i våra dagar spiritism. Därför är det viktigt att hörsamma den varning, som uttalades av en lärjunge som stod Jesus nära: ”Mina älskade, tro inte varje inspirerat uttalande, utan pröva de inspirerade uttalandena för att se huruvida de har sitt ursprung hos Gud, ty många falska profeter har gått ut i världen.” — 1 Joh. 4:1, NW.

Intresse för lärosatser

”Jesusrörelsens” existens visar att andliga frågor verkligen intresserar många av vår tids ungdomar. Några har gått ännu längre. De har lagt märke till att ”Jesusrörelsen”, trots att man läser bibeln, inte helt har återvänt till bibelns sanna läror utan har övertagit en del läror från kristenheten, som är alltigenom falska. Sedan de trängt djupare i Skriften genom sina studier tillsammans med Jehovas vittnen, har de insett behovet av att lägga bort sina tidigare trosuppfattningar, som har sitt ursprung i hedendom snarare än i bibeln, till exempel människosjälens odödlighet, helveteselden och treenighetsläran. Nu tar de aktivt del i att undervisa andra om bibelns hänförande sanningar.

Människor som studerar med Jehovas vittnen finner att det inte är fråga om någon ”ögonblicklig omvändelse”. Det krävs studium. De måste lära sig bibliska läror, principer och profetior. De lägger en verkligt fast grundval för sin tro — djup övertygelse grundad på kunskap i stället för entusiasm för en övergående vurm.

”Vad var det egentligen som gjorde dig intresserad av Jehovas vittnen?” frågade man en tidigare medlem av ”Jesusrörelsen”.

”Lärofrågor”, svarade hon. ”Det var förnuftigt.”

Hon förklarade: ”Jag stövlade in i Rikets sal och sade: ’Svara på mina frågor!’ Svaren var grundade på bibeln i så hög grad att man inte kunde bestrida dem. Jag letade efter kryphål, men det fanns helt enkelt inga.”

Kunskap om det storslagna hopp som bibeln ger oss om jordens närmaste framtid avlägsnar behovet av narkotika och av känsloladdade möten, där man ropar, klappar i händerna och stampar i golvet. Kunskap om dessa löften ger individen en lugn, på förnuftsskäl grundad beslutsamhet, och han finner sedan stor glädje i att dela med sig åt andra av detta underbara hopp.