Ett rätt motiv i tjänsten för Gud
1. Vad kan man säga om det kristna motivet för tjänsten i jämförelse med det som driver världsmänniskor att välja livsuppgift?
DEN som väljer förkunnartjänsten till sin livsuppgift kommer med all säkerhet att bli tillfrågad av sina vänner: Varför vill du bli en Ordets förkunnare? Är ett sådant val dikterat av en känsla av att detta är Guds vilja, eller vad kan annars vara anledningen till valet? Den som ägnar sig åt juridik eller medicin menar kanske att han har särskild fallenhet för sådan verksamhet eller att han kommer att få goda inkomster eller kanske en aktad ställning i samhället. En annan väljer kanske att bli lärare därför att han på så sätt får möjlighet att påverka sina elevers liv. Men en människa som går in för en livsuppgift av verkligt osjälviska motiv får man leta efter. Det gjorde emellertid Jesu första lärjungar, och det gör även sanna kristna i våra dagar.
2. Hur betraktade lärjungarna förkunnartjänsten?
2 Varför slutade Jesus upp med att vara timmerman i stället för att ägna hela sin begåvning häråt och bli erkänd som en skicklig hantverkare? Varför hörde läkaren Lukas upp med att utöva sitt lukrativa yrke för att ägna livet åt förkunnartjänsten? Varför slutade apostlarna med sin fiskerihantering, som gav dem deras bärgning? Dessa män tänkte sannerligen inte på sina egna intressen eller på att få en framträdande ställning i samhället, när de slöt sig till den man som i profetian sades vara ”föraktad ... och övergiven av människor”. (Jes. 53:3) De arbetade tillsammans med Jesus i förkunnartjänsten därför att de visste att han hade sanningen. När ett antal lärjungar tog anstöt av en svårfattlig läroframställning, sade Jesus till de tolv: ”Icke viljen väl också I gå bort?” Då svarade Petrus: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord.” De visste att det skulle medföra evigt liv för dem att lära känna sanningen och så tjäna Gud; och fördenskull var de redo att ändra på hela sin livsföring för att kunna ta del i förkunnartjänsten. — Joh. 6:67, 68.
3. Varför lämnade en här omtalad präst sin tjänst?
3 Liksom det var stor skillnad på de uppblåsta, skrytsamma, egennyttiga prästerna på Jesu tid och apostlarna, som höll sig till Jesus, därför att de älskade sanningen, så är det i våra dagar stor skillnad på kristenhetens avlönade präster och dem som självmant undervisar och predikar såsom Jehovas vittnen. (Matt. 23:5—8; Mik. 3:11) Följande ord av en före detta prästman, vilka stod att läsa i Saturday Evening Post för 17 november 1962, kan belysa detta: ”Vi var inte endast oroade över den här händelsen eller endast för vår kyrka utan över vad prästernas verksamhet i allmänhet hade kommit att betyda. Vi tänkte på mina prästkolleger runt om i trakten. Alla ansåg de sig vara kristna. Men det verkade som om vi vore konkurrenter — om den största medlemsökningen, den mest imponerande kyrkobyggnaden, de inflytelserikaste blivande medlemmarna. ... Somliga sökte oblygt ställa sig in hos andra för att få hjälp till befordran och komma till en större kyrka. Vi brukade aldrig tala om teologiska spörsmål eller dryfta hur vi bättre skulle kunna sörja för våra församlingars andliga behov. Vid våra sammanträffanden talade vi för det mesta om kyrkobyggnader, löner eller olika trick för att värva medlemmar. ... Det var inte en sådan prästerlig gärning som jag känt mig kallad till.” Fastän denne man alltjämt trodde på Jesus Kristus, lämnade han sin prästtjänst, därför att han ansåg att han skulle förspilla sitt liv såsom ledare för ett slags förströelsedetalj eller på vad som tycktes honom vara föga mer än en söndagsförmiddagsträff i ett sällskap för inbördes beundran.
4. Vad var Jesus intresserad av? Vad sade Paulus om ett rätt motiv för tjänsten?
4 Vi kan med full visshet säga att Kristus och de som tjänade tillsammans med honom inte var intresserade av att rätt och slätt se medlemsantalet öka kraftigt eller av att ha en församling med en mycket god ekonomisk ställning eller av att ha den största kyrkobyggnaden. Jesus var intresserad av att finna dem som ville tillbedja Gud i ande och i sanning och inte av att stora skaror människor skulle komma och höra honom hålla lugnande predikningar. Nej, han framhöll att den väg, som skulle leda till tillintetgörelse, var den breda vägen, men att vägen till liv var smal och trång och svår att hålla sig kvar på. Aposteln Paulus hade klart för sig att det fanns de som tjänade Gud av orätt motiv. Enligt honom fanns det de som predikade Kristus av avund och rivalitet. Det förefaller vara så också nu, när de som anses vara Ordets förkunnare i våra dagar tävlar om att ha de största kyrkobyggnaderna eller det största antalet kyrkobesökare. Paulus sade emellertid vidare: ”Men det finnes också andra, som göra det av god vilja. Dessa senare göra det av kärlek, ... men de förra göra det av stridslystnad, icke av ett rent motiv.” — Fil. 1:15—17; v. 17 enl NW.
5. Hur bör man visa att man har verkligt intresse för den sanna gudsdyrkan?
5 Jehova ser inte bara till den tjänst en människa utför eller den ställning hon intar, utan han ser till hjärtat för att lära känna motivet hos den som tjänar honom. Fördenskull bör varje enskild kristen tänka på vad hans personliga motiv är till att tjäna Gud, om han gör det av personliga hänsyn eller av rivalitet eller av tävlingslust eller av kärlek och god vilja och ett rent motiv. Låt inte din ”tjänst” bli sådan som den en formell tillbedjare utövar, vilken är nöjd så länge ingenting fordras av honom. En sådan släpper inte ens gärna till sin tid för att tala om sin tro. Den här tidigare omnämnde före detta prästmannen sade klagande: ”Folk ville hellre höra talas om sin uppfattning av kristendomen än om Kristi. ... Inte nog med att de inte ville höra talas om den; de ville inte själva tala om den.” Han hade funnit att söndagsskollärare försmådde ytterligare anvisningar, och när han sökte få i gång ett program, som skulle omfatta hela kyrkan och innebar att små diskussionsgrupper organiserades i medlemmarnas hem för den andliga tillväxtens skull, var det aldrig mer än tio personer som kom, och inom två månader hade planen gått om intet. Detta visar sannerligen hur långt bort man kommit från den kristendom Jesus undervisade om, när han sade: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne.” Jesus gick i spetsen genom att låta förstå att det är genom tjänst som man visar sig utöva den sanna gudsdyrkan. — Matt. 22:37, NW.
Villig tjänst för Jehova
6. Vilken inställning visar sig tusentals kristna ha i denna tid?
6 Alldeles som psalmisten för länge sedan förutsade finns det människor på jorden i våra dagar som önskar tjäna Jehova av hela sin själ. David profeterade: ”Ditt folk skall erbjuda sig villigt på din militära styrkas dag.” (Ps. 110:3, NW) De visar ett livligt intresse för att lära känna Guds ord och studera det. De är glada och lyckliga över att få tala om bibeln och drivs av en hjärtats åstundan att tjäna Jehova. Såsom en följd härav överlämnar de sitt liv åt Jehova och symboliserar detta genom offentligt dop. Detta var det enkla, ursprungliga kristna tillvägagångssättet för att bli en lärjunge, och samma metod tillämpas i våra dagar av Jehovas vittnen. Det är underbart att se att tusentals människor tar detta steg varje år. Ja, under 1963 blev 62.798 personer världen runt döpta såsom en symbol av att de överlämnat sitt liv åt Jehova för att ta del i förkunnartjänsten. De tjänar inte för att vinna någon ekonomisk fördel, nej, lika litet som de första apostlarna gjorde det. De avskräcks inte heller av den brist på intresse som folk i allmänhet visar, utan de tjänar för den glädje det ger dem att få representera Jehova och befrämja Rikets intressen. De tjänar därför att de älskar Gud och älskar nästan. De har klart för sig hur sanna Jesu ord är: ”Ni kunna icke göra slavtjänst åt Gud och åt rikedomen”, och fördenskull sätter de Rikets intressen och förkunnartjänsten främst i livet. — Matt. 6:24, NW; 1 Kor. 9:18.
7. Varför var Satans anklagelse falsk?
7 Alltifrån Jobs dagar har Satan förfäktat att människor tjänar Gud av själviska motiv: ”Är det då för intet, som Job fruktar Gud? Du har ju på allt sätt beskärmat honom och hans hus och allt vad han äger; du har välsignat hans händers verk. ... Men räck ut din hand och kom vid detta allt som han äger; förvisso skall han då mitt i ansiktet tala förgripliga ord mot dig.” (Job 1:9—11) Men Job tjänade inte Gud för den materiella vinnings eller den bekvämlighets skull som han kunde uppnå härigenom eller för den framgång det gav honom i livet. Till och med när Job förlorade alla sina ägodelar, ja, även sina söner och döttrar, i en rad olyckor, sade han likväl bara: ”Jehova själv har givit, och Jehova själv har tagit. Må Jehovas namn fortfara att vara välsignat.” (Job 1:21, NW) Job tjänade alltså inte Jehova för några materiella fördelars skull, och det gör inte Jehovas folk i denna tid heller. De känner det såsom aposteln Paulus gjorde med avseende på sin tjänst för Gud, när han sade: ”Vi utbjuda icke Guds ord som en handelsvara, såsom många människor göra, utan vi tala i uppriktighet, ja, såsom sända av Gud, under Guds ögon, i sällskap med Kristus.” — 2 Kor. 2:17, NW.
8. Hur följer Jehovas vittnen Paulus’ exempel?
8 Det förundrar säkert många människor att varken församlingsföreståndaren eller dennes medhjälpare i någon av Jehovas vittnens 22.761 församlingar världen runt utför sin tjänst därför att de uppbär lön, har fri bostad, utsikt till pension eller åtnjuter andra liknande förmåner. I stället sörjer de själva för sina behov såsom de första kristna gjorde och betraktar tjänsten såsom ett av Gud anförtrott uppdrag. Häri följer de aposteln Paulus’ exempel. För att han inte skulle bli en börda för de kristna, som han tjänade, utövade han sitt yrke, tältmakeri. Fördenskull kunde han säga: ”Jag har icke haft begärelse till någon människas silver eller guld eller kläder. Ni veta själva att dessa händer hava sörjt för mina behov och deras som varit med mig.” Paulus framhöll också kraftigt vad det rätta motivet bör vara för att ta del i förkunnartjänsten, när han sade: ”Genom att på detta sätt arbeta måste ni bistå dem som äro svaga och måste komma ihåg Herren Jesu ord, när han själv sade: ’Det ligger mera lycka i att giva än i att taga emot.’” Paulus ägnade sig alltså inte åt förkunnarverksamheten för personlig fördels skull utan fastmer för den glädje han erfor, då han hjälpte andra och delade med sig av sanningen åt dem. — Apg. 18:3; 20:33—35, NW.
Belöningar och prövningar i samband med tjänsten
9. Vad bör vår tro inbegripa? Nämn några män med tro, och tala om vad de såg fram emot.
9 Skriften visar att Jehova utlovar många andliga välsignelser och även belöningen evigt liv åt dem som tjänar honom. Detta är inte någon uppmaning till tjänst som vädjar till själviskheten utan fastmer en uppmuntran till tro och uthållighet och ett bevis på Jehovas kärlek. Skriften talar om hur trons människor i forna tider förtröstade på de löften Jehova gav och blev uppmuntrade mitt under häftig förföljelse. Således heter det i Hebréerna 11:6: ”Men utan tro är det omöjligt att täckas Gud. Ty den som vill komma till Gud måste tro, att han är till och att han lönar dem som [allvarligt] söka honom.” Vi läser om att Abraham riktade blicken framåt mot Guds rikesanordning och ”väntade på ’staden med de fasta grundvalarna’, vars byggmästare och skapare är Gud”. Om Mose heter det: ”Han höll ... Kristi smälek för en större rikedom än Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen.” — Hebr. 11:10, 26.
10. Hur vet vi att det inte är orätt att rikta blicken framåt mot den dag då man skall vinna en utlovad belöning?
10 Också Paulus talade om att det kristna framtidshoppet är en anledning till att utföra tjänst, när han skrev till kolosserna: ”Vi hava hört om eder tro i [förening med] Kristus Jesus och om den kärlek, som I haven till alla de heliga ... för det hopps skull, som är förvarat åt eder i himmelen. Om detta hopp haven I redan förut fått höra genom sanningens ord i ... evangelium”, de goda nyheterna. Också om Jesus sades det: ”För den glädje som var honom förelagd uthärdade han en tortyrpåle, föraktande skammen, och har satt sig på Guds trons högra sida.” Det är alltså inte själviskt eller orätt att tro att Gud kommer att löna dem som allvarligt söker honom, och inte heller kan man säga att vårt motiv i tjänsten är orätt, därför att vi har ett sådant hopp. — Kol. 1:4, 5; Hebr. 12:2, NW; Rom. 12:12.
11. Hur är hoppet om framtida välsignelser en hjälp?
11 Det är denna utsikt till liv i den nya tingens ordning med alla dess underbara välsignelser som ofta driver dem som nyligen börjat studera Skriften till att dela med sig av sanningen åt andra, och allteftersom de skrider framåt till mogenhet, är det övertygelsen om det de inhämtat som hjälper dem att förbli trogna också efter många års tjänst. Detta framtidshopp är en grundval för deras fasta föresats att fylla Guds fordringar för uppnåendet av liv, och de hyser den tillförsikten att Gud skall belöna dem som troget tjänar honom, även om de måste lida döden för sin trogna gudsdyrkans skull, såsom Jesus fick göra. Jesus visste på förhand att det i ändens tid, där vi nu befinner oss, skulle finnas många män och kvinnor, som med allt allvar skulle tjäna Gud, och fördenskull profeterade han: ”Och dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” — Matt. 24:14, NW.
12. Varför bör vi fortsätta i förkunnartjänsten från hus till hus trots det motstånd vi får röna?
12 Att vara en predikare av de goda nyheterna från hus till hus är kanske den svåraste av alla sysselsättningar. Det är inte en livskurs som medför popularitet eller smickrande titlar eller goda inkomster eller betydelsefulla förbindelser med myndigheterna eller staten i större utsträckning för den som ägnar sig åt den nu än den gjorde för Jesus. Det förhållandet att kristenhetens Ordets förkunnare vanligen är aktade av allmänheten och åtnjuter en respekterad social ställning, uppbär lön osv. bidrar till att de räknas såsom världens vänner i likhet med de skriftlärda och fariséerna på Jesu tid, vilka inte var de sanna förkunnarna av de goda nyheterna utan i själva verket var motståndare till dem. De som strävar efter att vinna det nuvarande världssystemets gillande får ut sin lön nu, men de som söker befrämja Rikets intressen riktar blicken framåt mot livets belöning i den nya rättfärdiga ordningen. De får klart för sig att med kunskap i Guds ord följer förpliktelsen att göra bruk av denna kunskap, och de är lyckliga över att äga ett sådant privilegium. Alla kristna är i själva verket pliktiga att vara Guds tjänare; annars kan de inte med rätta säga att de är kristna, dvs. Kristi efterföljare. Trots svårigheterna är förkunnartjänsten det största privilegium en människa kan åtnjuta, ett storslaget uppdrag som man inte kan köpa, utan som Gud förlänar. — Matt. 23:8—10; Jak. 4:4; Joh. 17:14.
13. Hur och varför har de kristna visat sin hängivenhet för Jehova oberoende av den förföljelse de utsatts för?
13 Jehovas vittnen förväntar att de skall få röna motstånd, då de tar del i förkunnartjänsten, ja, även från dem som bekänner sig vara kristna. De har ofta falskeligen anklagats för att vara spioner, sionister, upprorsmakare, alldeles som Paulus på sin tid anklagande kallades ”en fördärvlig man, som uppväcker strid bland alla judar”, ”en huvudman för nasaréernas parti”. Under krigsåren fick många av vittnena välja mellan att avsäga sig sin tro och att dö. I somliga länder fick vittnen sitta i fängelse många år, därför att de vägrade att frångå sin neutralitet såsom Jehovas tjänare, och några lider alltjämt fängelsestraff. Varför anser de Guds tjänst vara så betydelsefull att de till och med ger sitt liv för den? Därför att de tror på sanningen i Guds ord och hyser den förhoppningen att de skall vinna det eviga livets belöning. Såsom Paulus förklarade: ”Är det i själva verket människor som jag nu försöker övertyga eller Gud? Eller söker jag behaga människor? Om jag ännu vore upptagen av att behaga människor, så skulle jag icke vara Kristi slav.” (NW) Paulus var så övertygad om Guds trofasthet att han förklarade: ”Varken död eller liv eller änglar eller herradömen eller ting som äro här nu eller ting som skola komma ... skall kunna skilja oss från Guds kärlek.” Paulus visade genom sin tjänst att han satte värde på Guds kärlek. — Apg. 24:5; Gal. 1:10; Rom. 8:38, 39, NW.
14. Vad har kärleken med tjänsten att göra?
14 Också Jesus fortsatte i sin trogna tjänst för Jehova, fastän han visste om det öde som väntade honom. Han hade kommit för att göra sin Faders vilja och var fast besluten att fullgöra den, fastän detta innebar döden för honom. Hans ståndaktighet och hans önskan att vara trogen under alla förhållanden bottnade också i kärlek, såsom han sade: ”för att världen skall förstå, att jag älskar Fadern”. En sådan kärlek hjälper oss i vår tid att vittna för alla som vi råkar på — med fullkomlig frihet i vårt tal —, så att vi inte avhåller oss från att förklara sanningen för andra. Såsom aposteln Johannes sade: ”Räddhåga finnes icke i kärleken.” Och varför har de kristna en sådan orubblig kärlek? ”Därför att han [Gud] först har älskat oss.” — Joh. 14:31; 1 Joh. 4:17—19.
Att tjäna av kärlek till Gud
15. Varför tjänade Jesus och apostlarna Gud?
15 Om någon frågar dig varför en kristen bör tjäna Gud, vad svarar du då? En ung förkunnare av de goda nyheterna, som erbjöd biblisk litteratur vid en dörr, blev tillfrågad om vad hon skulle få ut av sin verksamhet. Hon svarade: ”Evigt liv!” Hon hade tro på Jehovas löfte. Vad skulle du ange för skäl till att du tjänar Gud, ett skäl som skulle kunna bli en uppmuntran för någon annan att tjäna honom? Vi skulle kunna ställa en ny fråga: Varför tjänade Jesus Jehova? Jo, hans kärlek till Fadern drev honom till att göra Faderns vilja och vittna för sanningen. (Joh 18:37) Varför tjänade Paulus Gud? Därför att han visste att det betydde liv för honom och för dem som lyssnade till budskapet. Detta var orsaken till att han tjänade såsom ett sändebud för de goda nyheterna och fortsatte med det verk som Kristus hade påbörjat. — 2 Kor. 5:20.
16. Nämn några vägande skäl till att utföra tjänsten.
16 Vi kan alltså säga att vår tjänst bottnar i kärlek till Gud och nästan, att den utförs i överensstämmelse med Jesu egna anvisningar och att det innebär frälsning att fullgöra den. (Matt. 22:37—39; 28:19; 1 Tim. 4:16) Tjänsten för Gud gör verkligen livet värt att leva. Genom den vinner vi själva liv, men dessutom kan vi bidra till andras uppbyggande, så att de får hopp om liv i överensstämmelse med Guds uppsåt. — Rom. 8:28.
17. Vad bör vår tjänst bygga på, och varför på detta?
17 Det händer kanske att några kommer i gång i förkunnartjänsten från hus till hus, särskilt barn, därför att någon i familjen eller några vänner påverkar dem. De kommer med i församlingen på orten och tar del i tjänsten utan att deras hjärta är med i det de gör. Andra kanske menar att detta är den bästa religion de har kommit i kontakt med, och likväl har de inte studerat tillräckligt ingående för att ha en stark åstundan att dela med sig av det som de har inhämtat åt andra. Några trivs kanske med att vara tillsammans med rättrådiga människor och tycker att det är mödan värt att odla en sådan gemenskap, under det att andra rentav sluter upp av själviska orsaker i syfte att fördärva eller omintetgöra tron hos dem som de kommer tillsammans med. Men vad skälet än månde vara, så ser Jehova till hjärtat, och de som tjänar av orätt motiv får inte hans välsignelse eller livets belöning. Vår tjänst bör alltså inte bygga på någon fruktan för följderna av att underlåta att tjäna och inte heller på några själviska, personliga önskningar utan snarare på sann och djup kärlek till vår Skapare. — 2 Kor. 6:1, 2; Jer. 20:9.
18. Vilken inställning bör vi ha till dem som vi tjänar?
18 Alla måste vi bygga upp och stärka vår tro, vår kärlek till sanningen och vår uppskattning av den, och sedan måste vi flitigt utöva Guds rättfärdighet, vilket gör vår tjänst godtagbar för Gud. Den som tar del i förkunnartjänsten bör hysa varmt intresse för dem som han tjänar och verkligen beflita sig om att förbättra sina erbjudanden och öka sin effektivitet, så att han kan bli till hjälp för dem. Jehova själv har en sådan inställning, vilket framgår av Hesekiel 33:11: ”Jag har ingen lust till den ogudaktiges död, utan fastmer därtill att den ogudaktige vänder om ifrån sin väg och får leva. Så vänden då om, ja, vänden om från edra onda vägar; ty icke viljen I väl dö?” Den tjänst vi nu utför kan mycket väl komma att innebära liv för oss själva såväl som för andra.
19. Vad kommer att hända dem som tjänar av själviska motiv?
19 Om någon utför tjänst för att behaga släktingar eller nära anförvanter, vad kommer då att hända när slutet närmar sig för detta onda system och Gog i Magog går till angrepp mot Jehovas folk? Om vi i själva verket tjänar Gud för att behaga människor, kommer vi inte att behaga Gud, och inte kommer vi heller att kunna hålla stånd under de påfrestningar som detta alltomfattande angrepp medför. (Hes. 38:11, 16) De som tjänar av orätta motiv eller av personliga hänsyn gallras bort efter en tid. De kommer inte bara att få känna på motstånd från världsliga vänner eller rentav från medlemmar av den egna familjen, såsom Job fick göra, utan de kommer att slås ned av de falska anklagelser som så ofta riktas mot de kristna. Om de som tjänar av orätta motiv inte i tid försvinner av sig själva på grund av sin brist på tro, kommer Jehova själv att förmedelst änglarna gallra bort dem som inte förtjänar att få liv och kommer att överlämna dem till tillintetgörelse i den stundande Harmageddonstriden. (Matt. 24:12; 13:20, 21, 38—41) Det är uppenbart att de som kanske under någon tid utför tjänst av själviska motiv endast bedrar sig själva. Jesus poängterade detta, då han sade: ”Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: ’Herre, Herre’, utan den som gör min himmelske Faders vilja.” — Matt. 7:21—23.
20. Hur kan vi befästa vår ställning i Jehovas ynnest?
20 Om vi hoppas på att få vara med i den stora skaran av sanna lovprisare av Jehova, vilka kommer att vinna en livets krona, då får vi inte låta något motstånd som vi kan få röna bringa oss att vackla. Likt den omdömesgille mannen i Jesu liknelse bör vi i stället bygga vårt hus på klippan, på lydnad för Kristus Jesus, grunda vår tro på honom och arbeta på att fördjupa, utvidga och stärka vår kunskap om sanningen, leva i överensstämmelse med den och hjälpa andra att förvärva en liknande fast grundval av lydnad, vilket kommer att betyda liv. När sedan motståndets stormar, som är förutsagda i Skriften, kommer farande mot Jehovas folk under sådana svåra tider som aldrig skall inträda mera, då kommer vår trogna lydnad inte att kunna rubbas, utan tack vare den skall vi stå upprätt under allt häftigt motstånd och bli hjälpta att inta en fast ståndpunkt för den rätta gudsdyrkans sak. (Matt. 7:24—27) Det finns inget annat, som vi kan ge åt Gud för att visa vår kärlek till honom och vår uppskattning av livet och de framtida välsignelser, som han erbjuder oss, förutom vår tillbedjan och tjänst; och därför bör vi ge detta helhjärtat. — Hebr. 13:15.
21. Vilka välsignelser ger Jehova nu sina tjänare, och vad krävs det av oss?
21 Det medför välsignelser redan nu att känna och tjäna Jehova. Vi har ingen orsak att reta upp oss på de oroande förhållandena i världen, utan vi har frid i sinnet och hyser tillförsikt, eftersom vi är förtrogna med Skriften. Även om vi förlorar världsliga vänners vänskap, ja, kanske även vår egen familjs vänskap, får vi hundrafalt igen, bröder och systrar, fäder och mödrar och hem inom Jehovas familj, och därjämte har vi löfte om evigt liv. Vi kan vara vissa om detta, ”ty Gud är icke orättfärdig, så att han glömmer edert arbete och den kärlek ni hava visat för hans namn”. Paulus ger följande råd åt den som vill uppnå detta: ”Men vi önska att var och en av eder skall visa samma flit för att äga hoppets fulla visshet ända fram till slutet, på det att ni icke må bliva tröga, utan vara deras efterliknare som genom tro och tålamod ärva löftena.” — Hebr. 6:10—12, NW; Rom. 8:6; Mark. 10:30.
22. Hur uppnår vi en rätt ställning i förhållande till Jehova? Vilken fördel har den som tjänar Gud?
22 Flertalet människor må välja en livsuppgift med tanke på att vinna en aktad ställning eller få goda inkomster, men det är följaktligen inte på så sätt man vinner Guds ynnest. Att man utför tjänst av det skriftenliga motivet kärlek till Gud och nästan och av tacksamhet för de välsignelser och det hopp som Jehova utlovar medför däremot en rätt ställning inför Gud. Liksom det nu finns mycket att göra i Jehovas verk och i arbetet med att förmedla sanningen till människor som söker Gud, så blir det mycket som skall utföras i samband med förskönandet och befolkandet av jorden under Kristi tusenårsregering. Motivet till att vi utför tjänst då kommer alltjämt att vara vår kärlek till Jehova. Om du önskar leva i den lyckliga tiden, visa det då genom trogen tjänst. Tänk på att Jehovas minnesbok håller på att skrivas nu. Såsom hans ord ger till känna: ”Och dessa, säger HERREN Sebaot [härskarornas Jehova], skall jag hava såsom min egendom på den dag, då jag utför mitt verk; och jag skall skona dem, såsom en fader skonar sin son, som tjänar honom. Och I skolen då åter få se, vilken skillnad det är mellan den rättfärdige och den ogudaktige, mellan den som tjänar Gud och den som icke tjänar honom.” — Mal. 3:17, 18.