Jehova är en stark tillflykt i dag
1, 2. Varför måste vi hysa samma tillit till Jehovas namn i dag som hans tjänare hyste i gångna tider? Och vilka omständigheter kan vi sannolikt komma att ställas inför?
DE MÄRKLIGA händelser, som vår uppmärksamhet riktades på i föregående artikel och som talade ett så kraftigt språk, visar klart, hur trogna Guds tjänare i gångna tider tog sin tillflykt till Jehovas namn såsom till ett ”starkt torn”. Vi gör precis detsamma i dag. Samme Jehova, som de hyste tillit till, är den som vi tror och förtröstar på i dag. Vi måste ha stark tillit till Jehova, både individuellt och kollektivt, och vare sig det är individer eller grupper av människor på en viss plats eller internationella organisationer, som försöker skada oss, är den kurs som vi bör följa tydligt utmärkt för oss.
2. I dessa yttersta dagar hotar högröstade kaxar och skrävlare Jehovas folk med kroppslig skada, och vi vet, att i oss själva kan vi inte stå emot deras angrepp. Vi kanske måste handla på ett visst sätt i trohet mot sanningen och i lydnad för Herrens bud, men när vi gör så, hotas vi med något ont. Eller också kan det hända att någons ställning inom affärsvärlden har hotats, därför att han har slutit sig till Herrens folk. Eller kanske förhållandena i någons hem har blivit mycket vanskliga på grund av hans trohet mot sanningen, och kanske blir vederbörande utsatt för hotelser om våld och andra former av motstånd, om han inte överger den rätta kursen. Eller kanske en pöbelhop har samlats för att prygla trogna vittnen eller jaga dem ut ur staden, och det finns ingen undflykt. Vad skulle vi göra under dessa omständigheter?
3. Vad måste vi göra i tider av nöd, så att vi kan ta vår tillflykt till Hans namn?
3. Kom först av allt ihåg precis vem du är, att du är ett Guds barn, en trogen Kristi efterföljare, att dessa förhållanden inte skulle komma, om du inte hade gjort ditt bästa för att tjäna Jehova. De har inte kommit över dig på grund av någon dårskap eller något orätt handlingssätt å din sida. Kom också ihåg, att din Gud är universums allsmäktige Skapare, han är den Högste, och hans Son är den nya världens konung och är nu insatt på tronen, att Jehova har givit många löften om att vårda sig om sina trogna och att vi, när vi är i nöd, bör anropa honom om att komma till vår räddning. Han kommer att stå vid sitt ord. Du kommer att under vissa omständigheter finna det svårt att omedelbart känna dig övertygad om detta men förtrösta på honom, så skall du få se det är sant. I denna din förtröstan måste du ha ett fullständigt förtroende för Gud, så att du inte bara hoppas att Gud skall göra någonting för att hjälpa dig, utan är absolut säker på att han kommer att göra det. Och hur kan vi vara så säkra? Helt enkelt därför att han har lovat. Hans namn betyder så mycket. Det betyder allt och är tillräckligt för alla våra behov. Kan vi komma ihåg detta? Är vi förvissade om det? Kan vi hysa förtröstan?
4. Hur hämtar vi mod och uppmuntran i Jehova, och varför är detta nödvändigt?
4. Hämta mod och kraft i hans namn genom att dra dig till minnes vad hans namn betyder och allt vad det innefattar. Det är mycket nödvändigt att vi hämtar mod och styrka. Om konung David är det skrivet: ”Och David kom i stor nöd, ty folket tänkte stena honom. ... Men David hämtade styrka hos [Jehova], sin Gud.” (1 Sam. 30:6) Han kom säkert ihåg att han hade frågat Jehova, om han skulle gå åstad och slå filistéerna, och hade fått det svaret att han skulle gå, och nu hade amalekiterna företagit sitt plundringståg och vållat mycken förödelse; därför styrkte han sig. (Se Psalm 42:7—9.) Vi måste göra detsamma. Det är så nödvändigt att komma ihåg den kurs som vi har valt, hur vi efter bästa förmåga prövade den för att förvissa oss om att den var i harmoni med Guds vilja, och sedan vi har blivit säkra på detta, står vi fasta. Hys sedan förtröstan, hys tillit, tvivla inte, inse till fullo, att vi kan lita på Jehovas namn som på ett starkt torn, och där är vi trygga.
5. Nämn några av de löften som Jehova har givit och som vi måste lita på. Varför måste vår förtröstan vara fullständig?
5. Kom ihåg hur namnet representerar den Evige. Han som gör vadhelst som behagar honom, den allsvåldige, allvise, alltid kärleksrike allenarådande Suveränen. Denne Gud är vår Gud, vår beskyddare vid alla tider och tillfällen. Hans öga blundar aldrig, hans öra är alltid öppet, och han slappnar aldrig i sin vaksamhet. Vi påminner oss några av hans löften, till exempel följande: ”Den som bor i den Högstes hemliga rum skall förbliva under den Allsmäktiges skugga. Jag vill säga om Jehova: Han är min tillflykt och mitt fäste, min Gud, på vilken jag förtröstar. Ty du, o Jehova, är min tillflykt! Du har gjort den Högste till din boning; intet ont skall drabba dig. ... Han skall åkalla mig, och jag skall svara honom; jag skall vara med honom i nöden, jag skall rädda honom och ära honom.” (Ps. 91:1, 2, 9, 10, 15, AS) Dessa sanna, av Jehova givna löften är avsedda att uppmuntra hans folk i allt trångmål och betryck, i alla svårigheter, angrepp och faror. De kan alltså bygga sin tillit till honom på den fasta förvissningens grund. Namnet är ett osynligt fäste, och genom att vi fullständigt förlitar oss på vad namnet betyder tar vi plats i det starka tornet. Men vår förtröstan måste vara hel och full. Hans barmhärtighet och trofasthet skall komma oss till del, om vi begär dem.
6. Angiv några av de skriftställen som talar om motstånd mot Guds folk från nationernas sida, och hur har detta gått i, uppfyllelse i viss utsträckning?
6. Vi får röna både nationellt och internationellt motstånd, ty denna världen hatar Jehova och hans folk. Detta är beskrivet i Psaltaren: ”Varför rasa nationerna och tänka folken fåfänglighet? Jordens konungar resa sig upp, och de styrande rådslå med varandra mot Jehova och mot hans smorde och säga: Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.” ”Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.” ”Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet. Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar. De säga: ’Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk [en nation, AS] och så att ingen mer tänker på Israels namn.’” (Ps. 2:1—3, AS; 74:23; 83:3—5) Jehovas fiender har mer än en gång försökt att utrota Guds folk. Ett försök på senare tid var det som företogs 1917—1918. Det misslyckades, ty Jehova hörde ropet från dem som förtröstade på honom och räddade dem ur dödens avgrund. Återigen, när de sadistiska demonbehärskade skrävlarna med den skändliga, avskyvärda nazistorganisationen år 1933 bröt sig in i Jehovas folks led, gjorde de sitt yttersta för att förgöra Guds tjänare. De misslyckades ömkligen, ty de som befann sig i Jehovas organisation förtröstade på namnet, och dessa fiender blev utrotade. Så kom 1939, och under det andra världskriget försökte Guds rikes fiender utrota Jehovas folk genom sin omänskliga förföljelse, genom fängelser, bannlysning, tortyr och död. Återigen misslyckades de i att utrota den heliga nationen, som strängt höll fast vid sanningen. Denna nation hade lärt känna namnet och vad det betydde, och den förtröstade på det.
7. Vad inbegripes i att göra Jehovas uppsåt till våra?
7. Några bland Jehovas folk fick genomgå bittra lidanden, och några blev dödade av sina fiender, men Jehovas uppsåt har inte blivit hindrat, och de trognas framtidslott är säker — lika säker som Abrahams, Davids, Daniels och många andras. De dog alla i tron, de kände Jehovas namn. Vi måste alla förstå, såsom dessa gjorde, att våra intressen måste vara fullständigt uppslukade av Jehovas uppsåt. Så länge detta har framgång, är vi lyckliga, vare sig vi lever eller dör, ty vårt eviga liv är oss tillförsäkrat, om vi är trogna. Det har inte givits något löfte om att vi aldrig på något vis skall bli förföljda eller lida någon skada till vårt sinne eller vår kropp. Alla de trogna före denna tid har ju lidit, och Paulus ger oss denna underrättelse: ”Ja, alla de som åstunda att leva med gudaktig hängivenhet i förbindelse med Kristus Jesus skola också bliva förföljda.” (2 Tim. 3:12, NW) Men vi har fått bestämt löfte om beskydd, ifall vi förtröstar på Jehova av allt vårt hjärta.
8. Ådagalägger Jehova sin makt till förmån för sitt folk i denna tid? Vilken slutsats drar våra fiender av detta?
8. Nu i slutet av denna nuvarande onda tingens ordning skall Jehova utföra ett förunderligt verk, ty han skall ådagalägga sin beundransvärda styrka till gagn för sina trogna. De kommer att bli överväldigade av tacksamhet, när de får se hans makt i verksamhet för att försvara dem och förgöra motståndarna. Vad dem beträffar, som är utanför Guds organisation, kommer de att bli slagna med förfäran, när de ser Jehovas förskräckliga gärningar. I våra dagar är vi utsatta för smälek och allt slags skada, och därför måste vi utöva lydnad och trohet. Ja, vi blir mycket lätt en skottavla för fienderna. Våra fiender säger: ”De kan inte försvara sig. Deras Gud är inte i stånd att frälsa dem. Om han kan det, varför har han då inte redan gjort det?” Det är sant att Jehova inte för närvarande utkämpar våra strider på ett aggressivt sätt, och emellanåt ser det ut som om vi hade blivit utlämnade åt fiendens anfall utan mycket beskydd — bara nätt och jämnt så mycket att verket kan hållas vid liv, och tid efter annan får vi se något bevis på att hans kraft brukas till förmån för oss.
9. Kommer Jehova att stå upp och strida för sitt folk? När blir det, och vad kommer då att ske?
9. Jehova har lovat, att det inte alltid skall vara på detta sätt, ty bladet kommer att vända sig. Då kommer våra många fiender att utgöra skottavlor för Jehovas misshag. Nu låter Jehova dem gå ganska långt i fråga om att skada oss, men när han står upp för att strida, skall deras förhatliga förföljelse få ett tvärt slut, och deras döda kroppar kommer att ligga kringströdda på marken. Hur värdelös kommer då inte Satans mäktiga organisation att vara, ty Jehova kommer att blåsa på den, och den kommer att försvinna! Vi har bara att vänta, till dess Jehova verkligen strider för oss, och då kommer det att bli fullständig och absolut trygghet på alla sätt. Jehova kommer att försvara sitt folk mot allt fysiskt ont för att ådagalägga att hans ord är sant. De många erfarenheter, som tillkännager hur Jehova har brukat sin makt och kraft till förmån för sitt folk och till dess fienders tillintetgörelse, kommer då att gå i uppfyllelse i mycket större skala än någonsin förut. Det kommer inte att råda något tvivel om vem vår Gud är, ty människorna kommer att förnimma det genom det som de ser och erfar. Han är Jehova och kommer att göra vad han behagar. ”Därför mån i vänta på mig, säger [Jehova], och på den dag, då jag står upp för att taga byte. Ty mitt domslut är: jag skall församla folk och hämta tillhopa konungariken för att utgjuta över dem min ogunst, all min vredes glöd; ty av min nitälskans eld skall hela jorden förtäras.” ”Ty [Jehova] skall draga ut och strida mot de folken, såsom han stridde förr på drabbningens dag. Och det skall ske på den tiden, att [Jehova] skall sända en stor förvirring bland dem.” — Sef. 3:8; Sak. 14:3, 13.
Att hata Jehovas fiender
10. Förklara skillnaden mellan att älska våra fiender och att hata Guds fiender.
10. Herren Jesus sade: ”Fortsätt att älska edra fiender.” (Matt. 5:44, NW) Och han sade också: ”Allt slags synd och hädelse skall bliva människor förlåten, men hädelse mot anden skall icke bliva förlåten. Till exempel: Vemhelst som yttrar ett ord mot Människosonen, det skall bliva honom förlåtet; men vemhelst som talar mot den heliga anden, det skall icke bliva honom förlåtet, nej, icke i den närvarande tingens ordning, ej heller i den som skall komma.” (Matt. 12:31, 32, NW) Människor kan fördöma oss och kan ändå få förlåtelse. Vi älskar dem inte för deras skadebringande gärningar mot oss, men vi får inte hysa något hat mot dem av denna orsak. I stället har vi fått det budet att bedja för dessa människor. Men situationen är helt annorlunda, när motståndare kommer till ett stadium, där de hyser antagonism mot Gud och anden, så att de — oavsett de fakta som talar om Guds skaparverk och makt — likväl förvränger förhållandena och anklagar Gud för ondska. Denna ytterliga förnedring hos dem tjänar endast till att identifiera dem med Satan, den store motståndaren, vars slut blir tillintetgörelse. Satan är vår fiende, och han är också Guds fiende. Herren Jesus uppmanade oss inte att älska dem som hatade Gud. Hans eget handlingssätt är vår vägledning. När han blev frestad av djävulen, sade han ungefär så här: ”Gå bort, Satan, ty det är skrivet: Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja.” Återigen sade han: ”Denne var en mandråpare, när han började, och han stod icke fast i sanningen, ty sanning finnes icke i honom. ... Han är en lögnare och lögnens fader.” Gud har satt fiendskap mellan kvinnans säd och ormens säd, och fiendskap är detsamma som krigstillstånd eller hat. Vi kan alltså inte älska denna världen, Satan eller hans säd. — Luk. 4:8; Joh. 8:44, NW; 1 Mos. 3:15; Tak. 4:4; 1 Joh. 2:15—17.
11. Vad betyder hat till Guds fiender, och vad betyder det inte?
11. De som hatar Gud och hans folk bör hatas, men detta betyder inte att vi skall begagna något tillfälle att vålla dem fysisk skada i en ande av illvilja eller agg, ty både illvilja och agg hör djävulen till, medan däremot rent hat inte gör det. Vi måste hata i den sannaste bemärkelsen, vilket innebär att betrakta med ytterlig och aktiv motvilja, att anse för vedervärdig, vidrig, otäck, att avsky. Förvisso är ingen som hatar Gud lämplig att leva på hans sköna jord. Jorden kommer att bli befriad från de onda, och vi kommer inte att behöva lyfta ett finger för att vålla att fysisk skada drabbar dem, ty Gud kommer att ordna den saken, men vi måste se dessa fiender i rätt perspektiv. Hans namn innebär vedergällning åt fienderna.
12. Hur säger Guds ord att vi skall behandla dem som hatar Jehova? Vad kommer att vara vårt beslut, och vilken hållning kommer vi att inta?
12. Vad gör man med någonting vedervärdigt eller motbjudande, någonting som man avskyr och ryggar tillbaka för? Svaret är enkelt. Man drar sig undan från det eller skaffar bort det ur sin närhet. Man vill inte ha någonting alls att göra med det. Precis så måste vår inställning vara gentemot dem som hatar Jehova. Profetiskt är det skrivet: ”O, att du, Gud, ville döda den ogudaktige! Må de blodtörstiga vika bort från mig, de som tala ränkfullt om dig, dina fiender, som taga ditt namn till lögn. Skulle jag icke hata dem som hata dig, Jehova, och känna leda vid dem som stå dig emot? Med starkaste [fullkomligt, AS] hat hatar jag dem.” (Ps. 139:19—22, Åkeson) Blodtörstiga människor utgjuter blod och är därför skuldbelastade människor. Vi hyser alltigenom avsky för deras uppförande. Tänk på den fasansfulla behandling som har vederfarits våra bröder i Tyskland, Grekland och Polen under det andra världskriget och senare — på grund av den totalitära organisationens våldsamhet och grymhet — varigenom tusental blev dödade av dessa blodtörstiga individer! Deras motiv, motstånd mot Jehova och hans folk, deras svekfullhet och onda avgudiska syften hyser vi fullkomlig avsky för. Vi har ingen del med dem, vi hyser inget intresse och ingen tillgivenhet för dem.
13. Visa hur det som säges i Psalm 74:10, 11 går i uppfyllelse i denna tid. Kan vi förvänta att Gud skall höra denna bön?
13. Jehovas fiender igenkännes på sin intensiva motvilja mot hans folk och det verk som det utför. Ty de skulle vilja slå ned detta verk och få alla Jehovas vittnen dömda till fängelse eller koncentrationsläger, om de kunde. Inte därför att de har någonting emot vittnena personligen, men på grund av dessas verksamhet. De sprider ut hädiska lögner och smädar Jehovas heliga namn. Hatar vi inte dem som hatar Gud? Vi kan inte älska dessa hatiska fiender, ty de duger endast till att tillintetgöras. Vi uttalar psalmistens bön: ”Huru länge, o Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn? Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.” (Ps. 74:10, 11) Vi beder med stor intensitet och ropar ut denna bön om att Jehova inte längre må dröja och bönfaller om att hans vrede må göras uppenbar. Drag fram din arm och låt fienderna se den och bruka den till deras skada och tillintetgörelse. Förvisso är tiden nu mogen, Jehovas fienders missgärning har nått sin höjdpunkt. Säkert säger vi alla: ”O Jehova, håll inte tillbaka ditt straff över de onda. Drag ut din hand och bruka den till att låta dina fiender lära känna ditt namn! Utveckla ånyo din kraft, ty med ett enda slag av din arm skulle fienderna försvinna!”
14. Hur hjälper oss andra uttryck i Psaltaren beträffande Jehovas fiender, att få den rätta uppfattningen i våra dagar?
14. Jehovas folk uttalar som sina egna också andra profetiska ord: ”Vakna upp för att hjälpa mig och se. Ja, du, Jehova, härskarornas Gud, Israels Gud, stå upp för att hemsöka alla nationer: var icke barmhärtig mot några ogudaktiga överträdare. De komma tillbaka på kvällen, de tjuta som en hund.” Här betraktas Jehovas fiender helt enkelt som loppbitna, skabbiga hundar, som glufsar i sig avskräde. ”Låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring och slå dem ned. ... Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn, som de tala. Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma, att det är Gud, som råder i Jakob, allt intill jordens ändar.” (Ps. 59:5—7, 12—14; v. 5—7 enligt AS) Detta är de rättfärdigas sanna tänkesätt, önskningar och böner i denna tid. Är de också dina? Du kan vara säker på att de kommer att vara det i den utsträckning vari du känner och älskar Jehovas namn. Om du inte känner honom, då kommer du tydligtvis inte att bry dig om vad som sker. Men om du älskar Jehova, då kommer du att i allra högsta grad bry dig om vad som händer med hans heliga namn och likaså med dem som skulle vilja kasta det i den dy, det slam och den smuts som denna fördärvade, avskyvärda gamla tingens ordning är fylld av.
15, 16. Varför beder vi så som vi får anvisning om i Psalm 83? Och vilka ord av tröst och tillförsikt uttalade Paulus?
15. De som i sanning älskar Jehova sätter det härliga namnet högt och söker avlägsna alla de smutsiga märken som människor har befläckat det med, och Jehova älskar dem för denna dyrbara tjänst. Han kan upphöja sitt eget namn och kommer inom kort att göra det, men under den nuvarande tiden har han behag till dem som ådagalägger sin kärlek till honom på detta sätt. Att älska hans namn betyder att värdera det, vakta och försvara det, att kämpa för det. De som gör det blir ärade av Jehova. Hur djupt känner vi inte den oförrätt som tillfogas hans heliga namn! Hur föraktar vi inte ogärningsmännen och dem som skulle vilja bryta ner Guds organisation! Därför beder vi: ”Gör med dem såsom med Midjan, såsom med Sisera, såsom med Jabin, vid bäcken Kison, dem som förgingos vid Endor, som blevo såsom gödsel åt jorden. ... Gör dem till virvlande damm, såsom strå för vinden. Liksom elden som bränner skogen och liksom lågan som sätter bergen i brand, så förfölj dem med ditt oväder och förskräck dem med din storm. Fyll deras ansikten med förvirring, på det att de må söka ditt namn, o Jehova. Må de komma på skam och förskräckas för evigt, ja, må de blygas och förgås, på det att de må veta, att du allena, vilkens namn är Jehova, är den högste över hela jorden.” — Ps. 83:10—19, AS.
16. Det råder inget tvivel om att de onda människor som smädar och vanärar Jehova, som hädar den sanna och rena religionen, som strävar efter att förgöra de trogna tillbedjarna, som faller in i Guds heliga stad, Sion, och försöker förskräcka och brutalt misshandla och döda Herrens barn, som på allt sätt är Jehovas verkliga fiender, att dessa duger endast till att fångas och förgöras. Men detta avrättningsverk är Jehovas, ty han kommer att avgöra, vilka som är oförbätterliga. Dessa fastslår nu förvisso själva sitt öde, och sedan kommer den tid, då det inte kan och aldrig skall göras någon skillnad mellan synden och syndaren. Aposteln Paulus sade: ”Härvid taga vi med i räkningen, att det är rättfärdigt å Guds sida att med vedermöda gengälda dem som vålla eder vedermöda, men åt eder, som lida vedermöda, giva lättnad tillsammans med oss vid Herren Jesu uppenbarelse från himmelen med sina mäktiga änglar i en lågande eld, då han låter tillbörligt straff komma över dem som icke känna Gud och dem som icke lyda de goda nyheterna om vår Herre Jesus. Just dessa skola straffas med evig tillintetgörelse från Herrens ansikte och från hans krafts härlighet.” — 2 Tess. 1:6—9, NW.
17. Vad måste vi vara på vår vakt mot i oss själva?
17. I vår heliga nitälskan för Jehovas namn måste vi alltid själva vara vaksamma, så att vi också är rena i vår tillbedjan av Jehova och har just den hjärtats inställning som psalmisten hade, när han bad: ”Rannsaka mig, o Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar, och se, om det finnes någon ond väg i mig, och led mig på den eviga vägen.” ”Men jag vill sjunga om din styrka, ja, jag vill på morgonen sjunga högt om din godhet och nåd, ty du har varit mitt höga torn och en tillflykt på den dag då jag var i nöd. Dig, min styrka, vill jag lovsjunga, ty Gud är mitt höga torn, min barmhärtighets Gud.” (Ps. 59:17, 18; 139:23, 24; AS) Till vårt starka torn hastar vi alltid, ty vi vet att Jehovas namn innebär att han är barmhärtig, nåderik, sen till vrede, överflödande i kärleksfull godhet.
Sång och förtröstan
18. Varför måste vi sjunga? Hur lyder sången? Och hur kommer Moab in i bilden?
18. Vi måste sjunga, i det vi förtröstar. Vad skall vi sjunga om? Det profetiska ordet förser oss med upplysningar och instruktioner. ”På den dagen skall denna sång sjungas i Juda land: Vi hava en stark [fast, 1917] stad; frälsning skall han utse till murar och bålverk. Öppnen portarna, så att den rättfärdiga nationen, som håller tro, må gå in. Du skall bevara den i fullkomlig frid, vilkens sinne är fäst vid dig, ty han förtröstar på dig. Förtrösten på Jehova för evigt, ty i Jehova, ja, Jehova, är en evig klippa.” (Jes. 26:1—4, AS) Det sammanhang, vari detta skriftställe förekommer, skall här helt hastigt beröras. Kapitel 25 gäller Moab. Moabiterna var nära grannar till Juda och avkomlingar av Lots äldsta dotter. De hade varit israeliternas motståndare ända från den tid då de vägrade att låta Israel få livsmedel, när detta folk var på väg till det utlovade landet. Moab lejde Bileam till att förbanna Israel. (Se också 4 Moseboken 22; 23; 24; 25:1—5 och 5 Moseboken 23:3.) Moabiterna hyste stort förakt för Jehovas folk och yvdes över sin egen ”höga stad”, vars motsvarighet i vår tid är den rika, höga stad, den mäktiga religiösa organisation, som står som representant för hela Satans organisation. De nutida moabiterna är de till bekännelsen kristna, vilkas ord och handlingar är lika långt avlägsna från kristendomen och Jehovas rena tillbedjan som Moab var avlägset från sann tillbedjan och från Jehovas förbund. Jehova hade underrättat Moab om det straff som han ämnade tillfoga, det för dess orättfärdighet och motstånd.
19. Vilka är de nutida moabiterna, och vilken inställning har de till Jehovas folk?
19. De nutida moabiterna har motstått Jehovas vittnen med ett hat som inte har sitt upphov i rättfärdighet, utan kommer från djävulen och riktas emot all rättfärdighet. Deras hat gentemot Guds sanna folk växer, när de ser det mycket tydliga beviset för att Jehovas ynnest vilar över oss och ser den påtagliga ogunst som de själva befinner sig i. De uppbjuder alla sina krafter för att hindra de människor som har en god vilja från att komma in i den nya världen. De är rikare än Jehovas vittnen på materiella ting, och därmed följer att de är mycket stolta och övermodiga. De befinner sig på den ena sidan om det stora ”Döda havet” och vi på den andra. Svalget är befäst och är lika orubbligt som Jehovas dom, och detta påminner oss mycket eftertryckligt om det stora svalg som befinner sig mellan den ”rike mannens” klass och ”Lasarus”-klassen i den liknelse som är upptecknad i Lukas 16:19—31 (NW): ”Och förutom allt detta har ett stort svalg blivit befäst mellan oss och eder därborta, så att de som vilja gå över härifrån till eder icke kunna det.”
20. När Jehova slår ner deras högmod, hur djupt kommer de då att förnedras?
20. De nutida moabiterna kommer att bli förnedrade, ty Jehova är fullständigt färdig med dem. Hör här hur en del av straffet kommer att te sig: ”Ty [Jehovas] hand skall vila över detta berg, men Moab skall bliva nedtrampad i sitt eget land, likasom strå trampas ned i gödselpölen. Och hur han än där breder ut sina händer, lik simmaren, när han simmar, så skall dock hans högmod bliva nedbrutet trots hans händers alla konster [så skall dock Jehova bryta ned hans högmod tillika med hans händers konster, AS].” Det är alldeles säkert att man inte kan ha mycket högmod kvar, när man blir pressad ner i en gödselhög, en bild som användes för att visa det ytterliga förakt som Jehova hyser för det nutida Moab, i det han låter detta vältra sig i skammens dy. ”Ja, du har gjort staden till en stenhop, den befästa staden till en grushög; främlingarnas palats står ej mer där såsom en stad, aldrig skall det byggas upp igen.” ”Ty dem som trona i höjden, dem störtar han ned, ja, den höga staden; han ödmjukar den, ödmjukar den till jorden, han slår den ned i stoftet. Den trampas under fotterna, under de förtrycktas fötter, under de armas steg.” — Jes. 25:10, 11, 2; 26:5, 6.
21. Varför har inte Moab något försvar eller skydd på domens dag? Hur uppmuntrar oss detta i vårt sjungande?
21. När detta sker, vilken ofantlig förändring kommer inte då att äga rum! Bladet kommer att vända sig! De högt uppsatta kommer att förnedras från att dväljas på höjderna såsom denna världens stora, vilka är rika på både pengar och inflytande, till att inta den lägsta plats som möjligen kan tänkas, ett tillstånd så lågt och förnedrat, att det kan jämföras endast med att bli trampad under fötterna av de fattiga liksom halm på en gödselstack. Kristenhetens högdragna utseende, skrytsamma ord, skrävlande tunga, dess överlägsna hållning gentemot Guds heliga ord, dess förtröstan på avgudar och människor och rikedom av det slag som tillhör denna världen, kommer inte att kunna bereda den någon säkerhet eller trygghet för Jehovas oväder och stormvind. De har inget försvar och är vanärade. Vid denna tid ”skall denna sång sjungas”. Detta är en befallning från Jehova, och den måste fullgöras, dvs. denna sång måste sjungas. Den lyder: ”Vi hava en stark [fast] stad; frälsning skall han utse till murar och bålverk. Öppnen portarna, så att den rättfärdiga nationen, som håller tro, må gå in.” (Jes. 26:1, 2, AS) Detta är temat, och sången kan också förstås på ett mera fullständigt sätt, om vi tänker på många av de andra profetiska utsagorna, sådana som Jesaja 12, Jesaja 4:2—6, psalmerna 145, 146, 150. Lägg hela ert hjärta i denna sång. Sjung högt: ”Stor är [Jehova] och högt lovad i vår Guds stad, på sitt heliga berg. Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd, berget Sion längst uppe i norr, den store konungens stad.” (Ps. 48:2, 3) Guds organisation är underbar och övermåttan skön, och Herren Jesu Kristi rike är alla människors hopp. — Ps. 48:13, 14.
22. Vad erbjuder Jehovas ”starka, fasta stad” åt ”fångarnas” klass, och hur vida omkring skall denna sång sjunga och höras.
22. Kristenhetens försvarsverk är värdelösa, men Jehovas vittnen har en ”fast stad”, en ”stark stad”, och detta är någonting att sjunga om. Det finns millioner som vill ha en säker plats och är i behov av trygghet. Låt dem veta, att vi har en ”stark stad”! ”Du skall kalla dina murar för ’frälsning’ och dina portar för ’lovsång’.” (Jes. 60:18) Endast Guds rike erbjuder detta skydd och denna frälsning, ty när man kommit in i staden, är man i säkerhet. De som åstundar frälsning måste bege sig till Guds organisation och finna inträde i den och beständigt stanna kvar där. Det är en verklig fristad. Folkskarorna måste komma in genom portarna. Sjung därför högt, klart och harmoniskt, så att alla må få veta att det finns en stark, fast stad som erbjuder frälsning, och att det är vår stad. Det är Jehovas stad! Till alla länder måste sången tränga: ” ’Därför ären Jehova i öster, ären på havets öar Jehovas namn, Israels Guds.’ Från jordens ände höra vi sånger till pris för den rättfärdige.” (Jes. 24:15, 16, Åkeson) Denna sång kommer aldrig att upphöra, utan kommer att fortsätta, tills allt levande sjunger den. Allt vad anda har love Jehova!
Porten, nationen och uppsåtet
23. När bygges Sion upp? Vilken nation drager in, när Gud öppnar portarna, och vilka följer efter?
23. ”Öppnen portarna, för att en rättfärdig nation, som bevarar trohet, må gå in. Ett vidmakthållet uppsåt kommer du att vaka över och säga: Hav framgång! Hav framgång! ty han har blivit ledd till att förtrösta på dig. Förtrösten på Jahve intill framtiden, — ty i Jah Jahve är en tidsåldrarnas klippa.” (Ro) Portarna måste vara olåsta, så att nationen kan draga in. Den trogna smorda kvarlevan väntade år 1919 på att få träda in i den nyligen upprättade staden, Sion. ”Du skall stå upp och förbarma dig över Sion. ... Ja, den bestämda tiden har kommit. ... Ty Jehova har byggt upp Sion; han o har uppenbarat sig i sin härlighet.” (Ps. 102:14—17, AS) De uppsände denna bön: ”Väl tuktade mig [Jehova], men han gav mig icke åt döden. Öppnen för mig rättfärdighetens portar; jag vill gå in genom dem och tacka [Jehova]. Detta är [Jehovas] port, de rättfärdiga skola gå in genom den.” (Ps. 118:18—20) Resultatet blev att Sion fick många fler barn. Det är precis så som det blivit förutsagt. ”Innan Sion har känt någon födslovånda, föder hon barnet; innan kval har kommit över henne, bliver hon förlöst med ett gossebarn. Vem har hört något sådant, vem har sett något dylikt? Kan då ett land komma till liv på en enda dag, eller kan ett folk födas i ett ögonblick, eftersom Sion födde fram sina barn, just då våndan begynte?” (Jes. 66:7, 8) Konungen har av moderorganisationen blivit frambragt såsom den nye härskaren, vilket skedde år 1914, och efter svåra prövningar och bedrövelser (1917—1918) föder Sion de övriga av sina kungliga barn, kvarlevan av rikesklassen. Sedan dess har också hundratusentals människor av en god vilja sammanförts med medlemmarna av kvarlevans klass. Hur många ytterligare tusental av dessa som kan komma att fogas till Guds folks led före striden vid Harmageddon, det vet vi inte. Denna klass kommer att föras igenom Harmageddonslaget tillsammans med den trogna kvarlevan, när Jehova står upp och strider för sitt folk, liksom han gjorde i forna tider. Portarna slås nu upp på vid gavel för att fångarna skall kunna återvända. I Sion kommer de att få föda och omvårdnad samt undervisning om Jehovas befallningar och kommer att i sanning lära känna honom.
24. Vad är det ”vidmakthållna uppsåtet”?
24. Vers 3 i Jesaja 26 lyder: ”Ett vidmakthållet uppsåt kommer du att vaka över.” (Ro) Detta är inte någon tom inbillning, utan det är en tanke som är inspirerad av Guds ord och som är grundad på en klar insikt i hans uppsåt eller syften. Dessa syften är också våra, och han kommer att låta dem alla förverkligas. Han kommer att hålla dem vid makt. Vi behöver varken hysa tvivel eller oro beträffande uppfyllelsen av vissa löften, ty den kommer alldeles säkert att inträffa. Jehova är allt vad hans namn borgar för. Fullständig förtröstan och tillförsikt måste vi därför ha. Denna vår inställning kommer att vidmakthållas och understödjas av Jehova, ty den utgör en del av hans uppsåt. Han har lovat att vaka över den, och därför kommer han också att göra det.
25. Hur vinner Sions invånare frid och välgång? Och hur förvissar vi oss om att Jehovas namn är ett starkt torn?
25. De som hyser förtröstan och tillit har sina tankar och föreställningar klara och har sitt sinne väl befäst. De försöker vara lika Gud, vara oföränderliga, orubbliga, bestämda och pålitliga, i det att deras uppsåt hålles vid makt, och de är fast beslutna att genomföra det. Jehova är alltid i stånd att bemästra varje svår situation som möjligen kan uppstå. Då de känner Jehova och försöker efterlikna honom, blir de storligen välsignade och frid förlänas dem. De vilar i Jehova, det starka tornet, fastän svårigheter och trångmål växer och alla former av fientlighet sättes i gång för att bryta ned Guds folks tro eller anfalla hans stad. Sions lojala och lydiga barn kommer att bevara sanningen, upprätthålla troheten och stanna kvar i organisationen. Inom kort skall den värsta tid av nöd komma över denna nuvarande tingens ordning, men vi vet att Jehova är med oss. Därför behöver vi inte frukta. Han är vår tillflykt. Alldeles såsom ingenting i universum kan rubba Jehovas frid, och upphöjda lugn, då han ju är tidsåldrarnas klippa, så skall vi förtrösta på Jehova och vara trygga, inte endast nu utan för evigt. Förtrösta därför på Jehova, i det att du alltid kommer ihåg och tänker på Jehovas namn. Det är ett starkt torn, och de rättfärdiga hastar dit och är trygga. Förtrösta fullständigt på Jehova, så kan du leva i frid.