Andra delen

 1. a) Vilka skulle komma fram i en uppståndelse, enligt vad Paulus sade till landshövdingen Felix? b) Hur kan vi få ett tillförlitligt svar på frågan om människor av det slaget skall få uppstå?

DEN kristne aposteln Paulus talade en gång inför rätta till den romerske landshövdingen Felix, som inte trodde på bibeln och dess lära om en uppståndelse. Paulus sade: ”Jag ... tjänar mina fäders Gud, [i det] att jag tror allt vad som är skrivet i lagen och i profeterna och ... har samma hopp till Gud, som dessa hysa, att de döda skola uppstå, både rättfärdiga och orättfärdiga.” (Apg. 24:14, 15) Men lär då bibeln att det finns orättfärdiga människor i scheol eller hades, som skall tömmas på alla sina döda förmedelst Guds rike? Vi kan skaffa oss ett tillförlitligt svar på den frågan. Hur då? Genom att lära känna vilka andra det är som befinner sig i scheol (hades) och ta reda på vad bibeln säger om deras moral och den ställning de intog under sitt gångna jordeliv.

Orättfärdiga människor också i scheol (hades)

 2. Hur använde Mose — som vi läser i Fjärde Moseboken — ordet scheol, då han nedkallade en dom över tre upprorsmakare och deras hus?

² Det hebreiska ordet scheol (LXX: hades) förekommer fyra gånger i bibelns första bok, Första Moseboken, som skrevs av profeten Mose. Härnäst förekommer ordet scheol i bibelns fjärde bok, Fjärde Moseboken, som också skrivits av Mose. Ordet används där två gånger, och detta i förbindelse med israeliterna Koras, Datans och Abirams hus. De här tre männen gjorde uppror mot Jehova, och fördenskull använde han sin profet Mose till att nedkalla hans dom över dem. Först blev de övriga israeliterna befallda att dra bort ifrån dessa tre upprorsmakares och deras familjers lägerställe. Därefter talade Mose om att domen skulle komma från Gud, då han sade: ”Om Jehová skapar något nytt, i det att jorden öppnar sin mun och uppslukar dem och allt som tillhör dem, så att de levande fara ned i Scheól [hades], då skolen I veta, att dessa män hava föraktat Jehová.” — 4 Mos. 16:20—30, Åk.

 3. Vilket straff begärde Mose alltså att dessa domfällda skulle drabbas av, och vart gick de vid sin avrättning?

³ Lägg märke till att profeten Mose inte bad om att dessa tre familjer skulle gå bort till evig tillintetgörelse. Han begärde inte att det värsta tänkbara straff skulle drabba dem. Han bad om att marken under dem skulle öppna sig och uppsluka dem levande och begrava dem, så att man inte kunde se dem mera, för att de på detta sätt skulle gå ned ”i Scheól”. Gick de då till scheol (hades) eller till ett värre ställe? De följande verserna (4 Mos. 16:31—33) svarar med dessa ord: ”Och det skedde, då han hade slutat att tala alla dessa ord till dem, då rämnade jorden, som var under dem, och jorden öppnade sin mun och uppslukade dem och deras hus och varje människa, som var med Kora, och alla deras ägodelar. Och de foro levande ned i Scheól [LXX: hades] med allt som tillhörde dem, och jorden övertäckte dem, och de omkommo från menigheten.” — Åk.

 4, 5. a) Hur blev Kora själv avrättad vid samma tid? b) Vilka av hans hus blev skonade, och varför?

⁴ Ledaren, mannen Kora, befann sig tydligen inte tillsammans med dem som for levande ned i scheol på det här sättet. Han var levit och uppehöll sig av allt att döma i förgården till tillbedjans tabernakel jämte de två hundra femtio andra leviterna, som hade tagit parti för Kora emot Mose och Aron. ”Och en eld gick ut från Jehová och förtärde de två hundra femtio männen, som offrade rökelsen.” — 4 Mos. 16:35, Åk.

⁵ Genom att jorden rämnade förmedelst ett underverk och genom mirakulös eld blev alltså dessa tre upprorsmän och deras familjer ungefär samtidigt avlägsnade från Israels menighet eller församling. Scheol eller hades kvarhåller dem. Koras söner ställde sig inte på sin faders sida, och fördenskull blev de inte förtärda av elden. Såsom vi läser i 4 Moseboken 26:9—11: ”Men Koras söner omkommo icke.” Överskrifterna till Psalm 42—49:0, 84:0, 85:0, 87:0 och 88:0 bekräftar också detta.

 6. Hur långt kan uttrycken för Guds förbittring nå, enligt vad 5 Moseboken 32:22 säger, och hur stämmer detta överens med Amos 9:2?

⁶ I bibelns femte bok, Femte Moseboken, använde Mose ordet scheol. I sin avskedssång till Israels församling framhöll Mose varnande för dem med vilken grundlighet Gud skulle ge uttryck åt sin glödande förbittring gentemot dem som uppväckte hans nitälskan genom sin falska gudsdyrkan. I denna varning säger Jehova Gud genom Mose: ”Min förtörnelse tager eld och brinner intill nedersta Scheól och förtär landet och dess gröda och sätter bergens grundvalar i brand.” (5 Mos. 32:22, Åk) Förmedelst bildspråk sägs det oss här till en varning att Jehovas glödande förbittring tränger till botten med saker och ting. Den är så grundlig, då den kommer till uttryck, att om människor försöker gräva sig så djupt ned i jorden som till scheol i ett försök att undslippa, så skall de upphinnas av Jehovas till grunden gående förbittring. När han skall verkställa sina förödande domar, förmår han nå alla delar av det område som jordemänniskan kan röra sig på. (Am. 9:2) Jerusalem var en stad uppförd på ett berg, men det nåddes av yttringarna av Guds vrede, och detta ledde till dess förstöring.

 7. Emot vilka var det som Kora, Datan och Abiram direkt trädde upp, och varför skulle det i annat fall ha kunnat gå mycket värre för dem i deras uppror?

⁷ I de här ovan nämnda fallen med israeliterna Kora, Datan och Abiram måste vi komma ihåg att de gjorde uppror och talade emot förebilder, profetiska gestalter eller skuggbilder. Mose såsom profet såväl som hans broder Aron, såsom överstepräst, var förebilder till Jesus Kristus i liknande ämbetsställningar. (5 Mos. 18:15—19; Apg. 3:20—23; Hebr. 3:1, 2; 5:4—6; 9:23—26) När Jesus befann sig här på jorden och folk talade emot honom, sade han: ”Vemhelst som yttrar ett ord mot Människosonen, det skall bliva honom förlåtet; men vemhelst som talar mot den heliga anden, det skall icke bliva honom förlåtet, nej, icke i den närvarande tingens ordning, ej heller i den som skall komma.” (Matt. 12:32, NW) Kora, Datan och Abiram talade emot de två män, Mose och Aron, som var förebilder, profetiska skuggbilder, till Människosonen, Jesus Kristus. Om det inte hade varit på det sättet, hade det kunnat gå mycket värre för dem än det nu gick, då de bara jämte sina familjemedlemmar for ned till scheol eller hades.

 8. Hur använde konung David ett språk som påminde om det som Mose använde, när han talade till Salomo om benjaminiten Simei?

⁸ David, den förste judiske konungen i Jerusalem, använde ett språk som påminde om det som profeten Mose använde. Också han var en profetisk gestalt, en förebild till Jesus Kristus, som föddes inom Davids egen kungliga ätt. När David gav sina slutliga föreskrifter åt sin son Salomo, till vilken han hade avstått tronen i Jerusalem, sade David: ”Vidare har du hos dig Simei, Geras son, benjaminiten från Bahurim, som for ut mot mig i gruvliga förbannelser på den dag, då jag gick till Mahanaim, men som sedan kom ned till Jordan mig till mötes, varvid jag med en ed vid HERREN lovade honom och sade: ’Jag skall icke döda dig med svärd.’ Men nu må du icke låta honom bliva ostraffad, ty du är en vis man och vet väl, vad du bör göra med honom, så att du låter hans grå hår med blod fara ned i dödsriket”, scheol. I sinom tid fullgjorde Salomo sin faders påbud. — 1 Kon. 2:8, 9, 42—46.

 9. Hur förhöll det sig på samma sätt med avseende på Davids tidigare härhövitsman Joab?

⁹ Om sin forne härhövitsman Joab sade den åldrige David till sin efterträdare, Salomo: ”Vidare: du vet väl, vad Joab, Serujas son, har gjort mot mig, huru han gjorde mot de två härhövitsmännen i Israel, Abner, Ners son, och Amasa, Jeters son, huru han dräpte dem, så att han i fredstid utgöt blod, likasom hade det varit krig, och, likasom hade det varit krig, lät blod komma på bältet som han hade omkring sina länder och på skorna som han hade på sina fötter. Så gör nu efter din vishet och låt icke hans grå hår få med frid fara ned i dödsriket”, scheol. I sinom tid fann Salomo att han i fridens intresse och med rikets enhet för ögonen måste sända sin hövitsman Benaja åstad för att döda Joab, som hade sökt tillflykt invid Jehovas altare. ”Så gick då Benaja, Jojadas son, ditupp och stötte ned honom och dödade honom; och han blev begraven, där han bodde i öknen.” (1 Kon. 2:5, 6, 28—34) Joabs grå hår fick alltså inte med frid fara ned i scheol. — Jämför i motsats härtill 1 Moseboken 42:38.

10. Förstod David vad de ord betydde, som han använde då han talade om scheol, och vart var det alltså som han bad Salomo att han skulle sända ned Joab och Simei?

¹⁰ När konung David gav dessa föreskrifter till sin son Salomo beträffande Joab och Simei, visste han vad han talade om. Han förstod vad de ord betydde, som han använde. Han visste vad scheol betydde. I elva av sina psalmer använde David under inspiration ordet scheol och brukade det på rätt sätt.a I Psalm 16:10 förutsade han Jesu Kristi uppståndelse från scheol. Denna Jesu uppståndelse kom att utgöra en förutsättning för att alla andra i scheol skall kunna bli uppväckta under Guds rikes styrelse, då hans Messias, Jesus, Davids ättling regerar. När David befallde Salomo att på ett våldsamt sätt sända Joab och Simei ned i scheol, visste han alltså att han inte bad Salomo om att denne skulle sända dessa olydiga män till evig förintelse utan hopp om en framtida tillvaro.

11. Var bad David, i Psalm 31:18, 19, att de ogudaktiga skulle bli tystade, och varför nämnde han då rätt plats?

¹¹ Innehållet i de psalmer, som David och andra israeliter har skrivit, stämmer överens med Davids föreskrifter till Salomo med avseende på den plats, till vilken man skulle låta sådana män som Simei och Joab fara ned. I Psalm 31:18, 19 vänder sig David till Gud i bön med orden: ”HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade [var någonstans?] i dödsriket [scheol]. Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala, vad fräckt är, mot den rättfärdige, med högmod och förakt.” När vi läser denna bön av David, bör vi minnas att den skrevs under inspiration av Guds ande och att de rätta orden för begrepp och platser har använts.

12. Vilken vädjan riktade David till Gud i Psalm 9:18—21 beträffande nationer som inte räknar med Gud?

¹² I Psalm 9:18—21 riktar David följande vädjan till Gud beträffande de nationer, som inte räknar med Gud och som fördenskull gör sig redo att angripa David och hans folk: ”De ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket [scheol], alla hedningar [nationer], de som förgäta Gud. Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen. Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte. Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma, att de [bara] äro [dödliga] människor.”

13. Vilka far ned till scheol enligt Jobs ord i Job 21:7—14?

¹³ Det var inte någon dödssjuk mans feberfantasier som kläddes i ord, då Job sade följande om den plats, där de ogudaktiga befinner sig efter döden: ”Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom? ... De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket [scheol] fara de i frid. Och de sade dock till Gud: ’Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.’” — Job 21:7—14.

14. Vad är det, enligt Job 24:19, 20, som förtär syndaren?

¹⁴ Till dessa ord fogade Job följande om syndare: ”Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket [scheol] den som har syndat. Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.” — Job 24:19, 20.

15, 16. a) Går djuren till scheol eller hades vid döden? b) Hur kommer det sig att dårar, mitt i sin härlighet, är bestämda för scheol i likhet med får? Varför är det annorlunda med de redliga?

¹⁵ Går djuren, t. ex. får, till scheol eller hades? Nej, det gör de inte, även om deras döda kroppar kan ha blivit begravda tillsammans med lik av människor eller om djurbilder kan ha placerats i de människors grifter, som tror på djursjälars såväl som människosjälars odödlighet. Men liksom hjälplösa får slaktas i stort antal, så har människor av alla samhällsklasser, höga och låga, rika och fattiga, blivit slaktade eller dödade i stort antal och på så sätt drivits ned i den gemensamma graven för människor som är döda och befinner sig i jordens stoft. (Ps. 44:23; Rom. 8:36) Koras levitiska söner besjöng denna sanning i Psalm 49:13—16:

¹⁶ ”Men en människa har mitt i sin härlighet intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres. Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket [scheol], där döden bliver deras herde [som om de vore slaktfår, dödens hjord]. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr [till den dag då de redliga befrias], medan deras skepnader förtäras av dödsriket [scheol] och ej få annan boning. Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets [scheols] våld, ty han skall upptaga mig.”

17. Vad ansåg man om Ahitofels råd, men vem blev han en förrädare mot?

¹⁷ Vid konung Davids hov fanns en man som åtnjöt stor ära. Det var Ahitofel, Davids vän och rådgivare. ”Den tiden gällde nämligen ett råd, som Ahitofel gav, lika mycket, som om man hade frågat Gud till råds; så mycket gällde vart råd av Ahitofel både för David och för Absalom.” (2 Sam. 16:23) Men Ahitofel blev en förrädare mot konung David och slöt sig till Davids son Absalom i hans uppror.

18. a) Hur dog Ahitofel, och var blev han begraven? b) Vilket straff bad David, enligt Psalm 55:14—17, att den opålitlige mannen skulle få?

¹⁸ Gud lät Ahitofels illvilliga råd göras om intet av en annan av Absaloms rådgivare. Fördenskull drog Ahitofel sina färde och begick självmord genom att hänga sig. ”Och när han var död, blev han begraven i sin faders [sina förfäders, NW] grav.” (2 Sam. 17:23) Den opålitlige man, som konung David talar om i Psalm 55, antas vara Ahitofel. Om den lömske, opålitlige vännen säger David under inspiration: ”Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne, du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran. Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket [scheol]; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan. Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.” — Ps. 55:14—17.

19. a) Till vem var David, på tal om detta, en förebild? b) Vem var Ahitofel en förebild till, och vad är det som hindrar denne från att få uppstå?

¹⁹ Konung David var en profetisk gestalt, en förebild till sin mest framträdande avkomling, Jesus Kristus, den beständige arvingen till riket. Ahitofel var alltså en förrädare, men inte mot själve Messias, Kristus, utan mot den som bara var en förebild till Messias. I överensstämmelse härmed bad David i sin bön att de som i likhet med Ahitofel uppträdde svekfullt mot honom skulle fara levande ned i scheol, liksom Koras, Datans och Abirams hus hade gjort på Mose tid. Ahitofel var emellertid en förebild till Judas Iskariot, som förrådde den verklige Kristus till hans fiender för trettio silverpenningar. Judas Iskariots brott var alltså mycket allvarligare än Ahitofels, och Jesus kallade inte Judas för scheols son utan för ”fördärvets man”, ”tillintetgörelsens son” (NW).b Jesus kallade honom också för en ”baktalare” (NW) eller en ”djävul”. (Joh. 17:12; 6:70, 71) Judas’ tillintetgörelse hindrar honom från att få någon som helst uppståndelse.

20. Varför har många människor i förtid gått ned i scheol eller hades, enligt skildringen i Ordspråksboken 5:5, 6 och 7:27?

²⁰ Det fanns också israeliter som inte brydde sig om Guds lag. Och fördenskull lät Gud andra människor sända dem ned till scheol tidigare än nödvändigt var. Bland dem som brukats till att i förtid sända en människa ned i den döda mänsklighetens gemensamma grav kan vi nämna skökan, den prostituerade. Om henne ger oss Ordspråksboken 5:5, 6 följande varning: ”Hennes fötter styra nedåt mot döden, till dödsriket [scheol] draga hennes steg. Livets väg vill hon ej akta på.” Om vi följer henne, vet vi alltså vart det bär hän — till döden, till scheol. Gå fördenskull inte till hennes hus eller kvarter: ”Genom hennes hus gå dödsrikets [scheols] vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.” (Ords. 7:27) Fördenskull har många människor på grund av sitt omoraliska liv tidigt gått ned i scheol eller hades.

21. Vart bär det hän för den oförståndige, som ger vika för en prostituerads lockelser, enligt orden i Ordspråksboken 9:13—18?

²¹ Vi bör inte vara så dåraktiga som en prostituerad genom att lyssna till hennes ord, med vilka hon söker förleda oss till att utöva sexuell orenhet: ”Till den oförståndige säger hon så: ’Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.’ Och han vet icke, att det bär till skuggornas boning, att hennes gäster hamna i dödsrikets [scheols] djup.” (Ords. 9:13—18) Den prostituerade är kanske förbunden med någon religions hednatempel, men det förändrar inte saken. Den falske gud som tillbeds i ett sådant tempel kan inte rädda gudsdyrkaren från ett omoraliskt levernes ödesdigra följder, inte ens om hans göranden och låtanden sker i religionens namn.

22. Varifrån viker ”livets väg” av, i synnerhet om man tänker på en prostituerad?

²² Livets väg går i motsatt riktning, bort ifrån den plats där skökan bor och driver sin rörelse. ”Den förståndige vandrar livets väg uppåt, så att han undviker dödsriket [scheol] därnere.” (Ords. 15:24) Vägen till ett olagligt tillfredsställande av de sexuella begären och till den prostituerade är den väg som leder till de i förtid dödas domän.

Hur är det med hedningarna?

23. Vilka frågor uppstår beträffande andra människor, sedan vi nu huvudsakligen talat om sådana som Job, Abraham och Abrahams avkomlingar?

²³ Hittills har vi vid vår undersökning av denna fråga i bibelns ljus nästan uteslutande sysselsatt oss med de människors förhållanden, som varit i gemenskap med Jehova, därför att de varit upptagna i ett förbund med honom eller ägnat sig åt en ren tillbedjan av honom, människor sådana som Job, Abraham och Abrahams avkomlingar, israeliterna, judarna eller hebréerna. Men låt oss nu ta reda på hur det förhåller sig med de människor, som judarna kallar hedningar. Var finns de, sedan de dött? Var säger Guds skrivna ord att de befinner sig? Skall de få nytta av Guds föranstaltning för en uppståndelse från scheol?

24, 25. a) Hur befallde Jehova sitt folk att de skulle handla mot de avgudadyrkande egyptierna? b) Vad sade profeten Hesekiel till Egyptens Farao och hans hop, enligt vad vi läser i Hesekiel 31:1—18?

²⁴ De avgudadyrkande egyptierna var hedningar. Under 1500-talet och 1600-talet före vår tideräknings början förtryckte egyptierna israeliterna grymt. Likväl sade Guds lag genom hans profet Mose till israeliterna: ”Egyptiern skall icke heller för dig vara en styggelse, ty i hans land har du bott såsom främling. Barn, som födas av dessa i tredje led, må komma in i HERRENS församling.” (5 Mos. 23:7, 8) Jehova Gud liknade Egyptens konung vid ett iögonenfallande träd bland andra träd och sade då följande genom sin profet Hesekiel i ett tal ”till Farao, konungen i Egypten, och till hans larmande hop”:

²⁵ ”Så säger Herren, HERREN: På den dag, då det for ned till dödsriket [scheol], lät jag djupet för dess skull hölja sig i sorgdräkt. ... Genom dånet av dess fall kom jag folken att bäva, när jag störtade det ned i dödsriket [scheol], till dem som hade farit ned i graven. Men då tröstade sig i jordens djup alla Edens träd, de yppersta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka. Också de hade såsom det trädet måst fara ned till dödsriket [scheol], till dem som voro slagna med svärd; dit foro ock de som hade varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland folken. ... Så skall det gå Farao och hela hans larmande hop, säger Herren, HERREN.” — Hes. 31:1, 2, 15—18.

26—29. Vilka andra befinner sig i scheol förutom Egyptens Farao och hans hop, enligt orden i Hesekiel 32:18—31?

²⁶ Men Farao, konungen i Egypten, och hans hop är inte de enda hedningarna där nere i scheol eller hades. Jehova Gud, för vilken scheol eller hades ligger blottat och uppenbart, låter oss få veta att förutom de döda egyptierna befinner sig många andra hedningar där nere. Jehova Gud fortsätter sin profetia om det forntida Egypten och säger genom sin profet Hesekiel:

²⁷ ”Du människobarn, sjung sorgesång över Egyptens larmande hop. Bjud henne att såsom döttrarna av de väldigaste folk fara ned i jordens djup, till dem som redan hava farit ned i graven.” De forntida egyptierna omskar sig, men till sin förtret skulle de i döden få ligga tillsammans med hedningar som inte hade för vana att omskära sig:

²⁸ ”De främsta männen bland de mäktiga skola tala mitt ur scheol, ja, till honom, med hans hjälpare. De skola förvisso gå ned; de måste ligga ned såsom de oomskurna, slagna med svärd. Där ligger redan Assur med hela sin skara. ... Där ligger Elam med hela sin larmande hop, vilande runt omkring hans grav. Allasammans ligga de slagna, männen, som föllo för svärd och som oomskurna måste fara ned i jordens djup, desamma som en gång utbredde skräck omkring sig i de levandes land; nu måste de bära sin skam bland de andra som hava farit ned i graven. ...

²⁹ Där ligger Mesak-Tubal med hela sin larmande hop; runt omkring honom har denna sin gravplats. ... Dessa fallna män ur de oomskurnas hop ... hava farit ned [vart då?] till dödsriket [scheol] i sin krigiska rustning. ... Där ligga Nordlandets furstar allasammans, med alla sidonier, ty de hava måst fara ned till de slagna. ... Dem skall nu Farao få se, och han skall så trösta sig över hela sin larmande hop. Ja, Farao och hela hans här äro slagna med svärd, säger Herren, HERREN.” — Hes. 32:18—31; v. 21 enl. NW.

30. a) Finns det andra hedningar i scheol förutom dessa, som Hesekiel omnämner, och var får vi en antydan härom? b) Vilken sensation sade Jesaja att den babylonisk kungaättens undergång skulle bli?

³⁰ Lägg märke till den långa raden av hednanationer, vilkas döda befinner sig i scheol eller hades: Egypten, Assyrien, Elam, Mesak-Tubal, Edom och Sidon. Men att ytterligare andra hednanationers döda befinner sig där får vi en antydan om i de ord som Jehovas profet Jesaja riktade till Babylons konung. Han förutsade undergång för den babyloniska kungaätt som höll judarna fångna i över sjuttio år. Det sägs att denna undergång är en sådan sensation att till och med de döda i mänsklighetens gemensamma grav råkar i spänning. Det är en sensation så stor att den väcker dem ur deras dödssömn och får dem att tala i sin häpnad.

31. Vid vad liknas ”konungen i Babel” i Jesaja 14?

³¹ Jehovas profet Jesaja liknar ”konungen i Babel” eller Babylon vid ett ståtligt träd, som ingen skogshuggare hade rått på men som slutligen huggs ned. Till denna ätt av babyloniska konungar säger Jesaja:

32, 33. a) Vad var det som skulle störas i sin ro vid konungens ankomst, och vilka där skulle tala till honom? b) I vilket vanhedrande tillstånd skulle ”konungen i Babel” fara ned i scheol?

³² ”Dödsriket [scheol] därnere störes i sin ro för din skull, när det måste taga emot dig. Skuggorna där väckas upp för din skull, jordens alla väldige; folkens alla konungar måste stå upp från sina troner [med vilka de blivit begravna]. De upphäva alla sin röst och säga till dig: ’Så har då också du blivit maktlös såsom vi, ja, blivit vår like.’ Ned till dödsriket [scheol] har din härlighet måst fara och dina harpors buller; förruttnelse är bädden under dig, och maskar äro ditt täcke.

³³ Huru har du icke fallit ifrån himmelen, du strålande morgonstjärna! Huru har du icke blivit fälld till jorden, du folkens förgörare! ... Ned till dödsriket [scheol] måste du fara, längst ned i graven. ... Folkens alla konungar ligga allasammans med ära, var och en i sitt vilorum; men du ligger obegraven och bortkastad, lik en föraktad gren; du ligger där överhöljd av dräpta, av svärdslagna män, av döda som hava farit ned i gravkammaren, lik ett förtrampat as. Du skulle icke såsom de få vila i en grav, ty du fördärvade ditt land och dräpte ditt folk.” — Jes. 14:4, 9—20.

34, 35. a) Vad uppenbarar alltså Jesajas profetia om dem som befinner sig i scheol? b) Var skall vi få veta mera om detta allmänna ämne?

³⁴ Alltså far Babylons ”konung”, dess kungliga dynasti, ned till scheol, men inte med en sådan ståtlig begravning som jordens konungar och världshärskare i allmänhet fått. Vidare utläser vi emellertid av Jesajas profetia att ”jordens alla väldige”, ”alla folkanförare” (Åk), ”alla jordens bockar” (My), och ”folkens alla konungar” befinner sig i scheol eller hades. Sådana människor som dessa kan avses med orden ”de stora”, om vilka det heter att de skall stå inför den stora vita domartronen, när — såsom det sägs i Uppenbarelseboken 20:11—13 — ”döden och hades [scheol] gåvo ifrån sig de döda som voro i dem”. — NW.

³⁵ I kommande nummer av Vakttornet inflyter emellertid flera artiklar i denna serie, vilka kommer att behandla detta allmänna ämne.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 278]

Israelitiska upprorsmakare far ned i scheol