utan något hopp om uppståndelse. Detta anges eftertryckligt i Hesekiel 9:6, där det är skrivet: ”Både åldringar och ynglingar och jungfrur, både barn och kvinnor skolen I dräpa och förgöra, men I mån icke komma vid någon som har tecknet på sig.”

23. Nämn några särskilda råd som vi finner i de kristna grekiska skrifterna med avseende på barnuppfostran.

23. Teokratiska föräldrar är förtrogna med vad de kristna grekiska skrifterna säger om barnuppfostran. Paulus visar, att en vis far bör ”förestå sitt eget hus på rätt sätt, i det han håller barnen i underdånighet med allt allvar”. (1 Tim. 3:4, NW) Vidare skriver Paulus: ”Fäder, var icke irriterande mot edra barn.” (Ef. 6:4, NW) Det vill säga, retas inte obarmhärtigt med ett barn eller slå ned dess mod på något sätt. I fråga om detta säger bibeln också: ”Fäder, var icke retsamma mot edra barn, på det att de icke må bliva missmodiga.” (Kol. 3:21, NW) Ytterligare är det skrivet: ”Fostra dem städse i Jehovas tuktan och auktoritativa råd.” (Ef. 6:4, NW) För att ett barn skall kunna tillrättavisas på rätt sätt, måste man använda ”tuktans ris”. (Ords. 22:15) Om föräldrar ovist underlåter att tillrättavisa det för dåraktighet benägna hjärtat eller sinnet hos barn, medan dessa är unga och medgörliga, så kommer dessa barn, i den utveckling av Guds uppsåt som är alldeles säker och viss, att bli upphunna av tuktan. Det ”tuktans ris” som brukas till att vända barn bort från den väg i olydnad för Gud som leder till död behöver inte bokstavligen vara ett ris eller en käpp. Riset symboliserar föräldrarnas myndighet och makt, och att bruka ”tuktans ris” innebär för föräldrarna att utöva denna åt dem anförtrodda makt och myndighet till att tukta barnet på ett vilket som helst sätt som kan synas vist enligt Skriften. Faderns eller moderns grepp om maktens, myndighetens och ansvarets ris bör aldrig få lov att slappna. Respekt för det bör inpräntas i det unga sinnet och hjärtat. Detta leder till evigt liv för barnen i den nya världen.

Hur den gamla världens inflytande på barnen kan motverkas

 1. Varför bör inte barn få lov att utvecklas i enlighet med sina egna böjelser?

EN DEL moderna uppfostrare gör gällande, att barn skall få lov att utvecklas i enlighet med vad deras egna böjelser och hämningar dikterar. Detta tillvägagångssätt är alldeles felaktigt och i strid med Skriften. Under de år då barnet är mottagligt för intryck behöver det kraftfull ledning och övervakning från föräldrarnas sida. De moderna uppfostrarnas villfarelse avslöjas genom vad Paulus sade om att när han var barn var hans resonemang oförnuftigt och ofullständigt. Han skrev: ”När jag var barn, brukade jag tala som ett barn, tänka som ett barn, resonera som ett barn, men nu då jag har blivit man, har jag lagt bort det som kännetecknar ett barn.” (1 Kor. 13:11, NW) Fördenskull får alltså inte barn lämnas åt sitt eget dåraktiga resonemang och sin lust att hitta på ofog. Det är här som ”tuktans ris” är nödvändigt för att ge barnet den rätta inställningen.

 2. Hur kommer det därhän, att ungdomen för spiran, och vad bör man göra i fråga om detta?

2. Den här omnämnda felaktiga teorien hos de moderna barnuppfostrarna leder till ytterligare en svårighet i hemmen, nämligen den att barn vill bli husbönder och också mycket riktigt börjar ”regera”. De går faktiskt så långt att de bestämmer, vad föräldrarna skall göra. Detta innebär också att barn tillåtes handla efter sitt eget själviska tycke, får allt vad de ber om och slutligen blir bortskämda och svårhanterliga. Denna situation är ytterst farlig,