Hjälp ungdomar att bli ”exempel för de trogna”
”Låt ingen någonsin se ner på din ungdom. Bli tvärtom ett exempel för de trogna i tal, i uppförande, i kärlek, i tro, i kyskhet.” — 1 Tim. 4:12.
1—3. a) Varför är många föräldrar stolta över sina ungdomar? b) Ge exempel på ungdomlig ostrafflighet mot kristna principer; ta även med exempel i församlingen. c) Hur bevisas bibeln vara sann i sådana fall?
SOM aldrig förut i historien är världens ögon riktade på de unga. De befinner sig i centrum för uppmärksamheten. Många föräldrar har höga tankar om sina barn. Som grupp betraktade är i synnerhet Jehovas vittnen stolta över sina ungdomar, och de har goda skäl till det. Till största delen har deras barn visat sig vara enastående exempel i fråga om det som är gott, och detta har skett i en tid då den moraliska ostraffligheten är i starkt avtagande.
2 Vi kan till exempel tänka på Richard, ett ungt vittne, som sade: ”Min lärare ville att jag skulle tala för evolutionen under en lektion. Jag talade om för honom att jag var kristen och att jag för mitt samvetes skull inte kunde göra det.” På grund av att han stod fast för sin tro på skapelsen fick han underbetyg. Den här unge mannen kände sig emellertid belönad i hjärtat för att han fortsatte att vara ståndaktig för det som han trodde är sant. Randy, ett annat vittne, som gick i högsta klassen, vägrade att fuska under en skrivning i franska. ”Jag var den ende i klassen som inte fick godkänt”, sade han. När läraren frågade: ”Varför tittade du inte i boken?” som fanns lätt tillgänglig, svarade han helt enkelt: ”Jag kunde inte fuska.” Även om läraren och de andra barnen ogillade sådan ärlighet, kände Randy ändå att han gjorde det som var rätt. Ostrafflighet mot en princip betydde mera för honom än ett godkänt betyg. Vi kan också tänka på Debbie, ett tonårigt vittne som arbetade i en glasskiosk. Hennes förman krävde att hon skulle ha kortare kjolar i arbetet, annars skulle hon bli avskedad. Debbie gick till chefen och förklarade att hon var ett kristet vittne för Jehova och att hon trodde på vikten av att klä sig blygsamt. Hon blev inte avskedad, eftersom hon var en god arbetare. Men för Debbie var det en moralisk seger. Hon förblev trogen mot sig själv och mot sina av Gud givna principer.
3 Mångfaldiga dessa fall av tro, av ärlighet, av kyskhet och av ostrafflighet mot principer och mot samvetet tusen gånger om, så kan du förstå varför föräldrarna bland Jehovas vittnen har skäl att vara stolta över sina ungdomar. Om föräldrarna till sådana barn säger ordspråket: ”Din fader och din moder skall fröjda sig, och hon som födde dig skall vara glad.” — Ords. 23:25, NW; 1 Petr. 2:12.
FÖRÄLDRARNAS EXEMPEL
4. a) Vad är inbegripet i att bygga upp moralisk ostrafflighet hos barn? b) Vilket gagn blir det för barnen när föräldrarna lever ett exemplariskt liv?
4 Det är emellertid inte så att barn helt enkelt blir goda av sig själva i en omoralisk värld — lika litet som man plockar ”vindruvor från törnen eller fikon från tistlar”. (Matt. 7:16—18) Om föräldrarna vill att deras barn skall bli ”exempel för de trogna i tal, i uppförande, i kärlek, i tro, i kyskhet”, måste de själva ange det mönster som deras barn skall följa. (1 Tim. 4:12) Det är inte nog med att bara önska att barnen skall vara moraliskt goda. Det krävs ansträngning. Barn föds inte med moralisk ostrafflighet. Godhet och moral lärs genom direkt undervisning och iakttagelse. Den far som lever enligt bibelns morallag och den hustru som är ett exempel på moralisk ostrafflighet undervisar genom ord och exempel. (5 Mos. 6:4—9) Denna undervisningsmetod kommer från den högsta auktoriteten, eftersom Jehova Gud själv använder den. Jesus sade om sin himmelske Fader: ”Sonen kan inte göra något alls av eget initiativ, utan bara vad han ser Fadern göra. Vilka ting denne än gör, dessa ting gör nämligen också Sonen på samma sätt. Ty Fadern är fäst vid Sonen och visar honom alla de ting han själv gör.” (Joh. 5:19, 20) Genom sitt eget exemplariska liv ”i tal, i uppförande, i kärlek, i tro, i kyskhet” kan alltså tillgivna föräldrar visa sina barn hur de vill att de skall leva sitt liv.
5, 6. a) Vad kan hända om föräldrarna inte praktiserar det de lär? Belys detta. b) Varför är det viktigt med ett tillbörligt utövande av myndighet?
5 För inte så länge sedan ljög den tioåriga Lisa för sin mor och för skolans rektor i fråga om återlämnandet av en bok till biblioteket. Hennes mor undrade: ”Varför har Lisa ljugit?” Och kanske ännu viktigare: ”Hur har hon lärt sig att ljuga i en sådan detalj och så hårdnackat?” Modern tog sin dotter i famn. ”Lisa”, sade hon, ”vet du inte att du aldrig får ljuga?” Lisa kände sig inträngd i ett hörn och slog tillbaka: ”Du och pappa ljuger. Många, många gånger. Varför skulle inte jag göra det?” Lisas mor kunde lätt ha sagt: ”Vem tror du att du talar till på det där sättet? Jag är din mor!” Det kunde ha tystat Lisa, men skulle det ha varit lösningen? Lisa menade inte att vara vanvördig med det hon sade. Lisas mor talade i lugn och ro igenom angelägenheterna med sin dotter, hon medgav och rättade till brister som Lisa riktade hennes uppmärksamhet på, och så vann hon Lisas förtroende.
6 Tvister mellan barn och föräldrar är ofta koncentrerade till bruket av föräldramyndigheten. Det är riktigt att föräldrar har den av Gud givna rätten till myndighet, men aposteln Paulus förmanar dem att inte missbruka den. Han säger: ”Och ni, fäder, håll inte på med att reta upp era barn, utan fortsätt att uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” (Ef. 6:4) Myndigheten kan verka avskräckande och till och med straffa dem som bryter lagen, men vad myndigheten ensam inte gör och inte kan göra är att lära unga människor hur de skall önska vara goda.
7. Hur kan föräldrar ge sina barn motiv till rättfärdighet och till det som är gott?
7 Vad som dessutom krävs är att föräldrarna når barnens hjärtan och hjälper dem att göra om sitt sinne, inte bara ändra sitt uppförande. (Rom. 12:1, 2) Viljan att göra gott måste komma inifrån barnet, om det skall bli en effektiv och meningsfull ändring till det bättre. Barnen måste komma att inom sig känna ett starkt behov av att vara moraliskt goda. Detta kan de göra genom att efterlikna föräldrar som ser upp till Jehova Gud som sitt exempel i fråga om godhet. (1 Petr. 1:15, 16) På detta sätt utvecklar barnen också önskan att behaga Jehova. Det är genom föräldrarnas exempel i fråga om moral som barnen kommer till övertygelsen om att Gud ser det de gör och att han bryr sig om dem. (1 Petr. 3:12; 5:7) Styrkta både med biblisk undervisning och goda exempel från de vuxnas sida blir på så sätt unga sinnen och hjärtan inriktade på ”rättfärdighet och rätt och redlighet, ja, det godas alla vägar”. — Ords. 2:9.
ATT KOMMA TILL RÄTTA MED MATERIALISM
8. Varför är materialismen ett hot mot ungdomar, och hur varnar bibeln för den?
8 Ungdomar som växer upp i kristna hem bör veta att materialismen är ett av de största hoten mot deras andlighet. Varför är det så? Därför att det jämställs med framgång att man har många fina saker, som hus, bilar, båtar, TV-apparater osv., och ungdomar vill väldigt gärna vara framgångsrika. Det är visserligen inget orätt med ägodelar i sig själva, men bibeln varnar för ”kärleken till pengar” och för beslutet att bli rik. (1 Tim. 6:9, 10, 17; Luk. 12:15—21) Bibeln visar att rikedomen är bedräglig, eftersom den inte kan befria från döden och inte heller ge hälsa och liv. Rikedomar kan leda en bort från tron och till och med förmå en att glömma Jehova. (5 Mos. 8:10—14; Ords. 11:4) Därför ger bibeln det visa rådet: ”Må ert levnadssätt vara fritt från penningkärlek, i det ni nöjer er med det som är. Ty han [Gud] har sagt: ’Jag skall på inga villkor släppa dig, inte heller på några villkor överge dig.’” (Hebr. 13:5; 1 Tim. 6:8) Ungdomar måste komma därhän att de sätter värde på och litar på detta löfte från Gud — att han inte kommer att överge dem. Då kommer de att veta att det är ”Jehovas välsignelse — det är den som gör rik, och han lägger ingen plåga därtill”. — Ords. 10:22, NW.
9. a) Hur kan föräldrar hjälpa ungdomar att skydda sig mot materialismen? b) Vilka goda bibliska exempel och vilken förmaning anförs i samband med detta?
9 Hur kan kristna ungdomar skyddas mot materialismens försåtliga snaror? Först och främst kan föräldrar ge hjälp i hög grad genom att se till att deras eget liv är fritt från ”penningkärlek”, att de återspeglar förnöjsamhet med de ting som de har och att de anger en stark andlig ton i hemmet. Föräldrarna kan också rikta uppmärksamheten på de skriftenliga exempel som gavs av Jesus och hans apostlar. Jesus sade: ”Människosonen har ingen plats, där han kan vila sitt huvud.” (Matt. 8:20, 1917; Fil. 2:7, 8) Petrus förklarade: ”Se, vi hava övergivit allt och följt dig.” (Matt. 19:27, 1917) Paulus skrev: ”Jag [har] lidit förlusten av allt, och jag anser det som en hop avskräde, för att jag må vinna Kristus.” (Fil. 3:8) Det är inte så att kristna ungdomar tvingas till ett liv i knapphet. Nej, inte alls! Jesus lovade dem att om de sätter Guds tjänst först i livet, så skall Gud i sin tur ge de behövliga materiella tingen. Men för att man skall bekämpa materialismen är det nödvändigt att försaka onödiga lyxartiklar. (Matt. 16:24) Man måste lägga betoningen på andliga ting. (Matt. 5:3; Gal. 5:16) Aposteln Paulus gav rådet: ”Trakta efter rättfärdighet, gudaktig hängivenhet, tro, kärlek, uthållighet, ett milt och gott lynne. Kämpa trons goda kamp, grip fast tag om det eviga livet.” (1 Tim. 6:11, 12) Då kommer det att visa sig att materialismen inte är något stort problem.
VERKSAMHET GÖR ATT MAN INTE HAR LÅNGTRÅKIGT
10. Vad kan göra att man har långtråkigt, men hur kan detta bekämpas?
10 Unga människor klagar ibland över att livet är långtråkigt. Långtråkigt har man vanligen när sinnet och händerna inte har något värdefullt att göra. I gångna tider krävde livet på landet att alla arbetade. Också små händer utnyttjades till att ge mat åt kycklingar, se till kor och bärga skördar. Barnen behövdes, och de visste det. Ungdomar vill fortfarande ha denna känsla av att de behövs, att de räknas som medlemmar. I hjärtat vill de vanligen vara sådana som är verksamma och ger, de vill inte bara se på och ta emot. Denna önskan är utmärkt, eftersom Jesus sade: ”Det är lyckligare att ge än att få.” (Apg. 20:35) Paulus skrev: ”Gud älskar en glad givare.” (2 Kor. 9:7) Unga människor i vår tid, som tycker att de har långtråkigt, behöver ofta ge mer av sig själva. Men hur? Kristna ungdomar skulle kunna gå och handla åt de gamla i församlingen, besöka de sjuka eller hjälpa dem som är klena och orkeslösa med hushållsbestyr. Och vilken glädje kan det inte ligga i att läsa för dem som har svag synförmåga!
11. Vad kan barn och föräldrar göra för att motverka känslan av att ha långtråkigt?
11 Ibland kommer fysisk verksamhet att vara till hjälp så att man inte tycker att man har långtråkigt. Unga flickor kan pröva på att sy en klänning eller laga mat eller baka. Unga pojkar kan lära sig att göra mindre reparationer i hemmet, lära sig enklare tekniska begrepp eller att snickra. Att lära sig ett nytt språk, till och med ”teckenspråket”, kan på sitt sätt motverka en känsla av att man har långtråkigt. Föräldrarna kan ge hjälp genom att lära barnen att utföra ett gott husligt arbete, lära dem hur man bäddar sängarna på bästa sätt, viker ihop sina kläder prydligt, dammtorkar, sopar och polerar och då och då till och med syr i knappar i fars skjortor. Unga människor som blir glada givare och görare finner att de är alltför eftersökta för att de skall tycka att livet är långtråkigt. Och vilka goda exempel kommer de inte dessutom att vara för andra trogna! — 1 Kor. 15:58; 13:5; Pred. 5:17—19.
ATT STÄMMA TRÄFF KAN VARA TILL SKADA
12. a) Vad visar att den världsliga synen på att stämma träff är osund? b) Vilka faror kan åtfölja ett oförståndigt förhållande mellan en pojke och en flicka?
12 Där det finns uppväxande barn i familjen, blir det så att problemet med att stämma träff kommer upp förr eller senare. Hur kan föräldrarna ge hjälp? De som inte vägleds av bibliska principer kan lätt ge missriktade råd. Kathy, som kallar sina föräldrar ”goda protestanter”, säger: ”Jag började stämma träff i nionde klass, då jag var fjorton.” Hon medger att hennes far inte tyckte om det, men hennes mor gjorde snart slut på debatten genom att försäkra fadern om att Kathy var ”gammal nog”. Gammal nog för vad? Enligt vad Kathy själv medgav var hon inte redo för äktenskap ens när hon var sjutton, mycket mindre då när hon var fjorton. Och de flesta flickor i hennes ålder är inte redo fysiskt, känslomässigt och mentalt för att ta itu med de problem och ansvarsuppgifter som äktenskapet tvingar på dem. Varför då stämma träff? Flickor som liknar Kathy ser det som ett nöje eller en rekreation att stämma träff. De säger: ”’Petting’ och liknande är naturligt, så länge man inte löper linan ut.” Men Kathy medger att ett antal flickor i hennes ålder verkligen ”kom i svårigheter”, vilket betyder att de löpte linan ut, blev havande och genomgick aborter eller födde barn. I kontrast härtill bör kristna föräldrar lära sina barn och övertyga dem om att sådana uppfattningar som den Kathy hade är orätta enligt bibelns normer och att Gud fördömer tygellöshet. En ung kristen som uppför sig okyskt kan bli utesluten ur församlingen. — Gal. 5:19, 21; 1 Petr. 4:3.
13. a) Hur vill Jehova att ungdomar skall leva och uppföra sig? b) Varför är det en allvarlig sak att stämma träff?
13 Jehova är en lycklig Gud, och han vill att också ungdomar skall vara lyckliga i livet — men inte på en förnedrad och fördärvad nivå, utan på ett högt moraliskt plan. (1 Tim. 1:11) Därför säger han: ”Gläd dig, du yngling, i din ungdom, ... ja, vandra de vägar ditt hjärta lyster och så, som det behagar dina ögon. Men vet, att Gud för allt detta skall draga dig till doms. Ja, låt grämelse vika ur ditt hjärta och håll plåga borta från din kropp.” (Pred. 11:9, 10) Gud vill att ungdomar skall vara lyckliga på ett ansvarsfullt sätt. De är nämligen ansvariga inför honom för sina handlingar. Det är därför som det är en så allvarlig sak att stämma träff eller ha ”stadigt sällskap”. Sedvänjan att stämma träff kan tjäna ett tillbörligt syfte genom att föra par samman, men inte för ”petting” eller sexuella lekar, utan för att de skall bli bekanta med varandra i gemenskap med andra före äktenskapet. Utanför äktenskapet kan ett uppväckande av de sexuella känslorna leda till oro, till känslomässiga störningar och till och med till sådana olyckor som aborter och självmord. Inte ens par som är förlovade har rätt att leka med det sexuella. Ogifta personer som hänger sig åt sexuella aktiviteter — någonting som bara gifta personer har rätt till — kommer att ådra sig Guds ogillande och får oundvikligen lida för det. — 1 Kor. 6:9, 10.
14. a) Hur kan föräldrar i sina barn uppamma en sund inställning till att stämma träff och till äktenskap? b) Vad kan barn göra för att vara sysselsatta på ett nyttigt sätt i sina uppväxtår?
14 Föräldrar kan hjälpa barn att sätta värde på Guds lagar genom att vara uppriktiga och öppna mot sina barn, när de dryftar sådant som gäller att stämma träff och att ingå äktenskap. På detta sätt kan barnen vinna sund kunskap och känna den omsorg och kärlek som Gud och deras föräldrar hyser till dem. (Ords. 15:3; 1 Petr. 3:12) Barnen kan påminnas om att deras ungdomsår ger dem storslagna möjligheter att utvecklas till verkliga män och kvinnor, och om de sedan längre fram vill ikläda sig de ansvarsuppgifter som hör samman med äktenskapet, kommer de att vara väl rustade att ta på sig dem. De kan också växa till andlig mogenhet genom att bli ”exempel” i att engagera sig i den kristna församlingens verksamhet.
ATT FINNA TROGNA VÄNNER
15. Vad kräver vänskapen, och hur kan vi vinna sanna vänner?
15 Att ha trogna vänner i ungdomen kan vara till hjälp i att övervinna många hinder. Men det är inte lätt att finna sanna vänner. Vänskapen i sig själv är en väg med dubbelriktad trafik, som betyder att var och en måste vara vänskapligt sinnad — det innebär att man dras närmare varandra. Vänskap kräver lojalitet, omsorg om varandra och intresse för varandras bästa. Vänskapen är rotad i att man visar kärlek snarare än att man blir älskad. ”En sann vän älskar alltid”, skrev den vise mannen. (Ords. 17:17, NW) Om vi vill ha verkliga vänner, måste vi låta andra veta vad vi tänker. Vi måste öppna oss för andra och låta dem se oss som vi verkligen är, frimodigt dela med oss av vad vi har lärt oss. — Joh. 15:15.
16. Varför är det förståndigt att visa gott omdöme, när man väljer vänner?
16 Men när vi skaffar oss vänner, är det förståndigt av oss att visa gott omdöme i fråga om vilka vi väljer. Varför det? Därför att vi, när vi umgås med andra tillräckligt länge, har en benägenhet att bli lika dem. Om vi inte är aktsamma, kan vi finna att våra nyttiga vanor blir fördärvade. (1 Kor. 15:33) Det är mycket gagneligt att välja vänner med utmärkta kristna egenskaper. (Gal. 5:22, 23) Unga människor bör välja till vänner sådana som är sunda i varje avseende.
VARFÖR SKALL MAN GÅ I SKOLAN?
17. a) Hur kan föräldrar hjälpa barn som är oroliga på grund av moralen i skolan? b) Hur kan barn skydda sig mot principlösa personer?
17 Många kristna ungdomar är oroliga på grund av den låga moralen i skolan. Vad kan föräldrar göra för att skydda dem mot detta onda inflytande? Föräldrarna kan påminna de unga om det privilegium som de, som vittnen för Jehova, har när det gäller att träda fram och vara exempel i fråga om sanning och rättfärdighet. Barn har, lika mycket som vuxna, tillgång till kraften i Jesu bön för deras skull att Gud skall ”vaka över dem”. (Joh. 17:15) Man kan inte helt och hållet undvika kontakt med osunda och fördärvliga personer, men sådana kontakter kan vanligen begränsas till tillfällen som har med skolarbetet att göra. Och om ungdomar ägnar uppmärksamhet åt sina studier och arbetar för att vara framgångsrika i dem, kan detta handlingssätt automatiskt begränsa deras umgänge med principlösa personer. Det är också bra för ungdomar som är Jehovas vittnen att så snabbt som möjligt låta andra veta att de är sanna kristna och att de är inställda på att göra sitt bästa medan de går i skolan. Ett gott exempel ”i tal, i uppförande, i kärlek, i tro, i kyskhet” kommer inte att passera oförmärkt.
18. a) Vad är undervisning och fostran, och varför är detta betydelsefullt för livet? b) Vilket råd ges åt barn som nu går i skolan?
18 Trots de många svårigheterna är skolan viktig för livet. Dess främsta funktion är att öva unga sinnen att tänka, att vara skapande och att forska. Undervisning och fostran har definierats på detta sätt: ”Den process under vilken personer växer och sätts i stånd att leva meningsfullt.” Det kan ge övning åt sinnet, aktivt utveckla personligheten och ge praktisk förberedelse för livet. Skolan bör förbereda ungdomar att ta på sig de ansvarsuppgifter som de vuxna har. Vad du gör i skolan kan alltså ha stor betydelse för vad slags person du kommer att bli som vuxen. Gör därför ditt bästa. (Gal. 6:7) Under dina skolår kan du lära dig förmågor och färdigheter som snart kommer att vara till nytta i ditt liv som vuxen och även längre fram i Guds nya tingens ordning. (Jes. 65:22) Lär dig att läsa och skriva väl. Det är fördelaktigt att ägna uppmärksamhet åt riktig stavning och de grundläggande grammatiska reglerna och att ägna intresse åt historiska händelser och årtal. Lär dig att använda ditt sinne — ju mer du använder det, desto bättre kommer det att tjäna dig nu och för evigt. — Ords. 2:10—13; 3:21—23.
19. a) Hur kan föräldrar kärleksfullt vårda sig om sina barn? b) Varför är barn som har principer och visar ostrafflighet till heder för sina föräldrar?
19 Barn med moralisk ostrafflighet är sannerligen en belöning för de föräldrar som har uppfostrat dem. De är också goda exempel för andra trogna. Visa dem kärlek genom att använda någon tid med dem varje dag till att forska och lära, stimulera nya tankar, se på bilder eller bara tala om bibeln eller andra uppbyggande ting. Detta direkta intresse som visas av föräldrarna kan utöva ett enastående inflytande i barnets liv. Era ömhetsbetygelser och er tacksamhet kan vara viktigare för dem än beröm från någon annan. De kommer att bli till heder för er. Och på ett storslaget sätt kommer det att vara er kärlek, er tro, ert uppförande, er kyskhet som de kommer att återspegla, när de blir ”exempel för de trogna”. — 1 Petr. 1:22.
[Bild på sidan 8]
Många goda aktiviteter som också är nyttiga och nödvändiga står öppna för kristna ungdomar, sådant som att utföra hushållsbestyr, gå och handla åt de äldre i församlingen, läsa för dem som har svag syn. — 1 Kor. 13:4, 5
[Bild på sidan 9]
Genom att engagera sig djupt i församlingens verksamhet och dela med sig av de goda nyheterna — inte bara göra symbolisk tjänst — blir ungdomar ”exempel för de trogna”