Vad betyder ordspråket?

Fyra ting som ger anledning till begrundan

Bland det som ingår i ”Agurs, Jakes sons, ord och utsaga” finner vi följande ordspråk: ”Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra: örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.” (Ords. 30:18, 19) Vad är det som alla dessa fyra ting har gemensamt?

Örnen, en stor och tung fågel, kan höja sig och med största lätthet sväva omkring i rymden, men den lämnar inget synligt spår, som man kan följa för att markera var den flugit fram eller kunna vittna om att den flugit förbi. När en orm rör sig över sand eller i gräs, lämnar den ett spår. Men fastän den inga fötter har, kan den på ett eller annat sätt slingra ända till toppen på en kal klippa och ändå inte lämna något spår på den. Ett skepp som färdas över det stiglösa havet finner ändå vägen, och sedan det har passerat, försvinner dess kölvatten ganska snart, och man kan inte längre urskilja att ett skepp har seglat förbi.

Alla dessa ting jämförs med ”en mans väg hos en ung kvinna”. Ordspråket har av allt att döma hänsyftning på sexuellt umgänge, i synnerhet sådant som hålls hemligt. Mannen och den unga kvinnan banar väg för olovligt sexuellt umgänge, drivna därtill av sitt naturliga begär, och följer en slingrande, bestickande tankegång för att rättfärdiga sitt handlingssätt. När de har nått en viss punkt, går de allt längre och slår bort varje tanke på följderna. Efteråt finns inget skönjbart bevis för deras handling. Ett havandeskap eller en läkarundersökning skulle naturligtvis kunna uppenbara att flickan blivit kränkt. Men annars kan gärningen döljas och förbli dold för människor. Bara den allsmäktige Guden ser och vet och dömer, och han kan låta det komma i dagen, om de inblandade är medlemmar av den kristna församlingen.

Ting som inte kan mättas

Ordspråksboken 27:20 innehåller ett varningens ord till oss. Vi läser: ”Dödsriket [hebr.: Scheol] och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta.”

I Ordspråksboken 30:15, 16 finner vi en fullständigare framställning av snarlika tankar: ”Blodigeln har två döttrar [som ropar]: ’Giv hit, giv hit.’ Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: ’Det är nog’: dödsriket [scheol] och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: ’Det är nog.’”

Skribenten hade strax innan, i Ordspråksboken 30:14, talat om dem som ”äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets”. Sådana människor är lika iglar som är blodsugare och som sväller och sväller, under det att de suger sig fulla av blod. De här människorna kräver ständigt mer pengar, mer makt. Också graven är ständigt öppen för allt flera offer för döden. Den ofruktsammas ”kved” eller moderliv ”ropar”, så att säga, på barn. Rakel sade till Jakob: ”Skaffa mig barn, eljest dör jag.” (1 Mos. 30:1) Ett av torka hemsökt landområde dricker upp det regn som faller på det, och jorden ser snart åter ut som om inget regn hade fallit. Så snart elden har förtärt vad man kastat i den, slickar dess lågor hungrigt efter annat brännbart, och den fortsätter att brinna så länge den matas med bränsle.

Alla dessa jämförelser tycks användas för att illustrera hur omättlig lystnaden kan vara — det förhållandet att giriga människor aldrig blir nöjda eller unnar sig någon ro, utan deras själviska begär driver på dem i det oändliga och slukar allt och alla som står i vägen för dem.