Gör rätt bruk av dina teokratiska tillgångar!
”Ära Jehova med dina värdefulla ting.” — Ords. 3:9, NW.
1. Varför är sanningen så mycket värdefullare än guld?
SANNINGEN är en av människans värdefullaste tillgångar. Ja, den är av oskattbart värde. Eftersom sanningen har sitt ursprung hos Jehova Gud, är den en teokratisk tillgång. Visa och förståndiga människor blir i våra dagar vägledda av sanningen på den väg som leder till evigt liv. Tack vare kunskap om sanningen kan man vinna lycka mitt i en mycket olycklig värld. Guld, pengar och andra materiella ägodelar är kanske sådant som man allra först kommer att tänka på, när det blir tal om tillgångar, men med pengar kan man inte köpa lycka, sinnesfrid eller evigt liv. Alla människor som verkligen har lärt känna sanningen är fördenskull tacksamma mot Jehova, sanningens store givare, då de gör bruk av denna värdefulla teokratiska tillgång. — Ps. 105:1, 2.
2. Vad behöver en människa för att kunna göra det bästa bruket av sina tillgångar?
2 Genom att en människa lär känna sanningen om sitt förhållande till Skaparen, inser hon hur många goda ting hon har fått av Gud. Hon kanske inte är rik på guld och andra materiella ägodelar, men hon inser att det mått av liv, som hon äger, är en stor tillgång, som hon fått från Gud, och om hon kan vinna Guds välsignelse genom det sätt på vilket hon brukar sitt liv, blir hon i sanning mycket rik. ”Jehovas välsignelse — det är den som gör rik, och han lägger ingen plåga därtill.” (Ords. 10:22, NW) En människas guld eller fasta egendom kan på kort tid tas ifrån henne antingen av andra enskilda människor eller av myndigheterna, men ingen kan ta ifrån en annan Jehovas välsignelse, när Jehova ger den. Tack vare Jehova Guds välsignelse kan en människa framgångsrikt göra bruk av sina personliga tillgångar eller resurser.
3. Vad gör de som inser sitt rätta förhållande till Jehova?
3 Gud förväntar att människan skall leva i harmoni med honom. De som inser sitt rätta förhållande till Jehova gör det. ”Ingen av oss lever i själva verket med tanke endast på sig själv, ... vi leva ... för Jehova” och ”tillhöra ... Jehova”. (Rom. 14:7—9, NW) Men Jehova Gud tvingar inte någon. Han ger individer tillfälle att lära känna sanningen och att inse sitt privilegium att överlämna sitt liv åt att tjäna Gud. De människor som gör det kan bruka livet till välsignelse för andra genom att följa Jesu exempel, hans som gav sitt allt i Jehovas tjänst. De som överlämnar sitt liv åt Gud nu och som lydigt gör hans vilja äger den försäkran att deras liv skall förlängas till ett evigt liv. ”På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.” — Ords. 12:28.
4, 5. a) Hur blir det ett skydd för en människas tillgångar att hon lär känna Jehovas bud och befallningar, i all synnerhet nu på 1900-talet? b) Hur påvisas det av Jesu exempel att man behöver gott förstånd för att rätt kunna bruka det liv som Gud har givit?
4 Den rättfärdiga måttstock för levernet, som Gud har uppställt i sitt ord, ger skydd åt en människas liv och livskraft. Jehovas bud reser upp en sköld kring en människa, så att hon inte förslösar sin energi på denna världens dåraktiga förehavanden, på dryckenskap, frosseri, våld eller ett utsvävande liv. Den vishet, som hon får från Gud genom hans sanning, vägleder henne, så att hon undviker sådana faror som sensationslystna människor nu på 1900-talet ofta ger sig in i. Stolthet eller trängtan efter att tillfredsställa det egna jaget förmår människor att söka bestiga det högsta berget, färdas med den högsta hastigheten, våga livet i vådliga idrottstävlingar eller att delta i pistoldueller och slagsmål. Men Gud har inte givit människan livet för att hon skulle förslösa det på sådana förehavanden, som människor så allmänt ägnar sig åt i dessa yttersta dagar. Kungörandet av Guds sanning hjälper människor av alla slag att inse hur de bör använda livet. Aposteln Petrus påvisade att det sker en förändring i deras liv som lär känna sanningen: ”Ty det är tillräckligt, att ni under den tid som har förflutit hava fullgjort nationernas vilja, då ni vandrade i ett lösaktigt uppförandes gärningar, lustar, omåttlighet i fråga om vin, vilt leverne, dryckestävlingar och allehanda lagstridig avgudadyrkan. ... Men slutet på allt har kommit nära. Var därför sunda till sinnes, och var vaksamma med tanke på böner.” — 1 Petr. 4:3—7, NW.
5 Jesus Kristus ansåg livet vara en stor teokratisk tillgång. Djävulen uppmanade Jesus att riskera livet på ett dåraktigt sätt. ”Därpå tog djävulen honom med sig in i den heliga staden, och han ställde honom på templets bröstvärn och sade till honom: ’Om du är en Guds son, så kasta dig ned; ty det är skrivet: ”Han skall giva sina änglar befallning om dig, och de skola bära dig på händerna, så att du aldrig skall slå din fot mot någon sten.”’ Jesus sade till honom: ’Återigen är det skrivet: ”Du får icke sätta Jehova, din Gud, på prov.”’” (Matt. 4:5—7, NW) Varför skulle livet brukas utan hänsyn för Guds vilja? Jesus hade det förståndet att bruka livet i överensstämmelse med Guds vilja såsom en åt Jehova överlämnad tjänare, och han har givit oss ett föredöme att efterlikna. Eftersom livet är en av Guds gåvor till människan, något hon fått från Gud, bör det med rätta brukas endast i Guds tjänst, enligt den princip som Jesus uttalade: ”Betala då tillbaka till kejsaren det som är kejsarens, men det som är Guds till Gud.” — Matt. 22:21, NW.
Hur man bör använda sin tid
6. a) Varför är tiden så värdefull nu? b) Hur kommer det sig att lättja blir en rövare?
6 Att följa världens dåraktiga kurs innebär slöseri, inte bara med livskraften och energien, utan också med en annan tillgång — med tiden. Sedan Paulus hade talat om nationernas skamliga handlingssätt, angav han goda skäl till att man bör slå vakt om tiden och bruka denna tillgång väl. ”Vaka därför noga över att ni vandra, icke såsom ovisa, utan såsom visa, i det att ni köpa den lägliga tiden åt eder, emedan dagarna äro onda. Sluta fördenskull upp med att vara oförnuftiga, men fortsätt med att fatta vad Jehovas vilja är.” (Ef. 5:15—17, NW) I våra dagar slösar man inom världens nationer med tiden genom att ägna sig åt en oändlig rad nöjen och inte bry sig om nyttan av att ständigt söka fatta vad Jehovas vilja är. Genom att slösa med tiden står människor också i fara att förlora själva livet. Andra slösar med tiden av ren lättja, i det att de inte vill axla något som helst ansvar. Sådana människor blir berövade en värdefull tillgång, vare sig de inser detta eller inte. En vis man skrev en gång: ”Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård. Och se, den var alldeles full av ogräs, dess mark var övertäckt av nässlor, och dess stenmur låg nedriven. Och jag betraktade det och aktade därpå, jag såg det och tog varning därav. Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila, så skall fattigdomen komma farande över dig och armodet såsom en väpnad man.” — Ords. 24:30—34.
7. Hur kan den värdefulla tiden brukas på ett gagnerikt sätt?
7 Guds ord understryker behovet av tuktan, då det gäller att bruka tiden på ett gagnerikt sätt. ”Fortsätt med att bliva uppfyllda av ande, så att ni tala sinsemellan med psalmer och lovprisning till Gud och andliga sånger, sjungande och ackompanjerande eder med musik i edra hjärtan till Jehova, i det att ni i vår Herres, Jesu Kristi, namn alltid frambära tacksägelser för allt till vår Gud och Fader.” (Ef. 5:15—20, NW) Den åt Gud överlämnade kristnes tid ägnas åt ting som hör Gud till, vilket inbegriper att han inhämtar kunskap om Guds ord, talar om detta med andra, har ständig gemenskap med dem som jämte honom är överlämnade åt Gud och stämmer in i den organiserade lovprisningen och tacksägelsen till Gud, som frambärs offentligen. En arbetare måste ge sin arbetsgivare det som tillkommer honom, men det ges flera timmar på dagen. Ungdomar använder inte hela dagen i skolan. Alltså kan åt Gud överlämnade tjänare använda sin tid till att tala, varhelst de uppehåller sig, t. ex. på väg till och från arbetet eller skolan, under lunchrasten eller vid de tillfällen då de ”kopplar av”. Detta är utöver de bestämda stunder, som de har avsatt till regelbunden teokratisk verksamhet i hemmen på den ort där de bor. Vid många tillfällen kan alltså de kristna göra bruk av en annan teokratisk tillgång, av talförmågan, en förunderlig gåva från Gud, som kan brukas till att lovprisa Jehova. — Ps. 71:24.
Inflytande, kraft och styrka
8. Hur kan en människas inflytande visa sig vara en stor tillgäng a) vid personlig samvaro? b) i församlingen?
8 Bland de resurser alla människor har, de må vara rika eller fattiga, kan man nämna det inflytande, som de övar på andra människors liv. Man skulle knappast ha kunnat vara tillsammans med en sådan man som aposteln Paulus utan att ha dragit nytta av hans goda inflytande. Hans syn på saken kom till uttryck i det han sade till romarna: ”Ty jag längtar efter att se eder, för att jag må förläna eder någon andlig gåva, på det att ni må göras fasta — eller fastmer att det må ske ett ömsesidigt utbyte av uppmuntran bland eder, för var och en genom den andres tro, både eder och min.” (Rom. 1:11, 12, NW) I våra dagar förväntar Gud att människor skall utöva ett inflytande i god riktning varhelst de drar fram. I sitt förvärvsarbete får kanske en kristen till kamrater människor som är fula i mun och har onda tankar. Att han inte sluter sig till dem i sådan ondska utan bevarar sin ställning såsom en kristen och talar goda ting måste utöva ett gott inflytande. Kristna barn bör också utgöra ett gott och välgörande inflytande i skolan och på lekplatsen. Förståndiga fäder utövar ett inflytande i god riktning på sina familjer genom att ta tillbörlig ledning i att ägna uppmärksamhet åt Guds sanning. Kristna mödrar understöder fäderna genom att göra sitt inflytande gällande i barnens liv. (Ords. 22:6; 2 Tim. 1:5) I församlingen kan en kristen också bruka sitt inflytande till andras bästa, om han är nitisk och redobogen att tillämpa råd och föreskrifter och uppmuntrar andra att ge sitt hela och fulla stöd åt alla grenar av församlingens verksamhet. Han visar respekt och hänsyn för tillsyningsmännen, som är föreståndare på ett förträffligt sätt, och samarbetar intimt med dem. — 1 Tim. 5:17, NW.
9, 10. a) Vilket föredöme har Jehova givit oss, när det gäller att göra bruk av makt, kraft och styrka? b) Hur påvisar Predikaren 7:17—19 behovet av att vara sansad och bevara jämvikten?
9 Makt, kraft och styrka är teokratiska tillgångar, när de brukas till andras bästa. De så kallade starka männen i denna världen är vanligen diktatorer, som brukar sin makt och kraft till att förtrycka folk, men det är inte sådant som den allsmäktige Guden förväntar att se hos människor. Jehova, som är allsmäktig, har givit det rätta föredömet för människor genom sitt tålamod och sin kärleksfulla godhet. Människor gör väl i att efterlikna honom och använda sin makt i överensstämmelse med Guds vilja och tjäna Skaparen. Ofullkomliga människor sägs ha starka sidor såväl som svagheter. Guds ord ger oss rådet att göra sansat bruk av våra starka sidor och ge akt på våra svagheter: ”Var icke alltför rättfärdig och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv? Var icke alltför orättfärdig och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid? Det är bäst, att du håller fast vid det ena utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.” — Pred. 7:17—19.
10 Det är gott att söka kunskap och vishet, men man måste bevara jämvikten, då man inhämtar kunskap och vishet, så att man inte blir stolt eller inbilsk och vållar sig själv skada. En människa kanske lägger märke till ett fel som en annan människa begår och blir överdrivet kritisk. Detta kan medföra hennes fall, ty hon kan börja förlora kärleken och respekten för sin omgivning. Hon glömmer att också hon har svagheter, som kanske är av annat slag än de som den person är behäftad med som hon kritiserar. Jesus sade varnande: ”Sluta upp med att döma, för att ni icke må bliva dömda.” (Matt. 7:1—5, NW) Guds sanningsord vägleder oss i ett rätt bruk av makt, kraft och styrka.
11. Beskriv en mogen kristens syn på en sådan tillgång som god hälsa.
11 En människa som har god fysisk hälsa är välsignad och borde visa Gud sin tacksamhet för en sådan tillgång genom att bruka sin spänst för att lovprisa sin Skapare. (Pred. 12:1) Guds tjänare förväntar inte att han skall ha fullkomlig hälsa, men han försöker bevara en jämförelsevis god hälsa, så att han kan göra bruk av sina tillgångar för att lovprisa Gud. Till följd av arvet från Adam är människor syndare, och under det att åren går blir deras kroppar svaga, värk och plåga ökar. I det sammanhanget ställs en människas sunda förstånd på prov. Hon kanske inte kan göra allt som hon skulle vilja göra, men i stället för att känna sig illa till mods över detta bör hon vara optimistisk och glädja sig över att hon kan uträtta något, i det att hon tänker på Job. Var och en bör avgöra vad som är nyttigt för hans hälsa. Man bör inte döma en annan, när det gäller mat och dryck. (Rom. 14:3, 4) Det som är viktigt för en Jehovas tjänare att tänka på är Guds rike. ”Ty Guds rike betyder icke ätande och drickande, utan betyder rättfärdighet och frid och glädje med helig ande.” (Rom. 14:17, NW) Att ge sig hän åt någon vurm och bli överkänslig, när det gäller mat och frisk luft, ända därhän att man offrar mötesbesök eller kristna sammankomster eller försummar att ta del i predikandet av de goda nyheterna, kan medföra att man förlorar ostraffligheten. I stället för att ständigt tala om behandlingsmetoder, matvanor och vitaminer bör de kristna alltid tänka på den allt överskuggande frågan, Guds rike, och låta Paulus’ råd i Romarna 14:19 (NW) inverka på talet och tankarna: ”Må vi alltså sträva efter det som leder till frid och det som är uppbyggande för oss inbördes.” Ett sådant handlingssätt kommer att bidra till en god andlig hälsa för alla i församlingen, vilket är mycket viktigare än den fysiska hälsan.
Predikoverket
12. I vilket avseende är tjänsten för Riket en välsignelse för människan rent fysiskt?
12 De kristna kan vara tacksamma för att till Guds fordringar på dem hör att de skall ta del i predikoverket från hus till hus, vilket ger dem den motion de kan behöva och därtill frisk luft, sådant som så ofta försummas av människor i våra dagar, som för ett alltmer stillasittande liv. Genom att inta en klok och förståndig hållning till de skadliga sedvänjor, som denna världens människor ägnar sig åt, bevarar den kristne sin hälsa, sin kraft och styrka. Vilket mått av hälsa man än har, så är den en tillgång som man kan göra bruk av för att predika de goda nyheterna om Guds rike. — Matt. 10:7, 12; 1 Kor. 6:9, 10.
13. Om man har naturliga förmågor och anlag, hur kan man då på bästa sätt göra bruk av dessa tillgångar?
13 Naturliga förmågor och anlag är en stor välsignelse. Somliga människor har konstnärs- och musikbegåvning. Andra är snabba i sin tankegång och är fysiskt starka och har haft tillfälle att få övning för särskild verksamhet. Naturliga anlag bör inte betraktas såsom något givet, utan de är egenskaper och förmågor som har blivit människan förlänade av Gud för att brukas till hans lov och pris. De kan vara till nytta för dina medkristna och bygga upp församlingen eller organisationen. Det finns ofta arbete att utföra i Rikets sal eller vid Jehovas vittnens konvent. Hur skulle man kunna använda sina naturliga förmågor bättre än till att ära Jehova och vara till välsignelse för hans tjänare? De naturliga anlagen gör människor i denna världen uppblåsta av högmod, men så är det inte med en ödmjuk kristen människa, som jämför sig med Kristus Jesus, den fullkomliga människan. Vare sig en kristen är läkare, jurist, ingenjör, lantbrukare, konstnär eller mekaniker, ser han möjligheter och tillfällen att bruka sina gåvor för att befrämja Guds verk. Detta är en del av den kristnes överlämnande. Var aldrig snål, när det gäller att ge av dina naturliga förmågor för att befrämja de teokratiska intressena. — 2 Mos. 35:30—35.
14. Vad bör man göra, när man vunnit större kunskap och tankeförmåga?
14 Kunskap, tankeförmåga, snabbhet i att urskilja innebörden i Guds ord och Guds principer — allt detta är nyttigt för en själv och för andra. Alla som flitigt kommer till de regelbundna studiemötena, där Guds uppsåt begrundas, kommer ofelbart att vinna större kunskap och tankeskärpa, men värdet av det som man lär sig bedöms av det sätt, på vilket man kan göra bruk av det. Paulus framhöll detta för Timoteus, i 2 Timoteus 2:1, 2 (NW): ”Du, mitt barn, fortsätt därför att förvärva kraft i den oförtjänta godhet som är i förbindelse med Kristus Jesus; och det som du hörde av mig med många vittnens understöd, detta må du anförtro åt trogna män, som i sin tur äro tillräckligt kvalificerade att undervisa andra.” Och så är det sannerligen: ett osjälviskt bruk av den kunskap man vunnit är en källa till stor glädje och lycka.
15, 16. a) Hur kan pengar och andra materiella resurser visa sig vara till förfång? b) Om en kristen har en sådan tillgång som rikedomen utgör, hur kan denna då bli till nytta? c) Hur kan hem, maskiner eller annan utrustning vara en välsignelse för ägarna såsom teokratiska tillgångar?
15 De tillgångar vi har nämnt hittills är av större värde än pengar och andra materiella resurser. För rika människor i världen tycks ofta en god ekonomisk ställning vara till förfång i stället för att vara en tillgång. Detta är inte att förundra sig över med tanke på vad Jesus sade i Matteus 19:24: ”Ja, jag säger eder: Det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga än för den som är rik att komma in i Guds rike.” Innebar detta att en god ekonomisk ställning eller materiella tillgångar skulle hindra alla människor från att komma in i Guds rike? Jesu påstående väckte frågan: ”Vem kan då bliva frälst?” Jesus svarade: ”För människor är detta omöjligt, men för Gud är allting möjligt.” (Matt. 19:25, 26) En ung man hade frågat vad han behövde göra för att vinna evigt liv. Han höll alla Guds lagar och bud, men det fattades honom en sak: Han ville inte överlämna allt han ägde och hade åt Jehovas verk, som innebar att hjälpa de fattiga att lära känna sanningen, och bli en Jesu efterföljare i just detta verk; och så gick han bedrövad bort, eftersom han hade många ägodelar. I världen förekommer det att många som är rika blir inbilska, känner sig oberoende och söker vinna upphöjelse, men detta innebär inte att inga rika människor kan lära känna sanningen och överlämna sina tillgångar till att tjäna Gud. Det var tydligtvis några rika människor som blev kristna, ty Paulus sade till Timoteus: ”Bjud dem som äro rika i den närvarande tingens ordning att icke vara högmodiga och att icke bygga sitt hopp på ovissa rikedomar, utan på Gud, som rikligen förser oss med allt till att njuta därav, att arbeta för det goda, att vara rika på förträffliga gärningar, att vara frikostiga, redo att dela med sig — och därigenom i trygghet samla åt sig en skatt som en förträfflig grundval för framtiden, så att de må få ett fast grepp om det verkliga livet.” — 1 Tim. 6:17—19, NW.
16 Dessa bibliska råd till de rika anger hur Gud betraktar saker och ting som har att göra med materiella ägodelar. Vadhelst du äger, vare sig det är mycket eller litet, så bör det brukas i det godas tjänst, och du bör vara frikostig, redo att dela med dig. Paulus berömde de kristna i Filippi, därför att de bistod honom, när han var arresterad och förföljd. (Fil. 4:14—16) Pengar har använts till att befrämja predikoverket alltifrån den tid då det första århundradets kristna levde och verkade. (2 Kor. 11:8, 9) I våra dagar kan man av det förhållandet att tusentals Rikets salar, avsedda för kristna möten och kristen undervisning, blir uppförda över hela världen se hur sammanslutningar av kristna gör bruk av materiella resurser för att Guds verk må befrämjas i största allmänhet. Större och mindre hem upplåts för bibelstudiemöten. De öppnar sina dörrar för att ge logi åt resande representanter för den nya världens samhälle av Jehovas vittnen. Man visar gästfrihet och bjuder på mat. Bilar, båtar och andra färdmedel tas i bruk i samband med spridandet av de goda nyheterna. Maskiner och utrustning av alla slag ställs till förfogande, när de kan behövas för att befrämja verket. Genom Jehovas organisation sänds heltidspredikare ut. Missionärsverksamhet utförs. Jehova Gud välsignar den enhet och endräkt som råder bland hans tjänare, när de gör bruk av de tillgångar, som de fått från honom, för att understödja den sanna tillbedjan världen runt. — 1 Krön. 29:1—9, 14—16.
Det gagn man har av att göra bruk av teokratiska tillgångar
17. Vilket gagn har den enskilde av att han gör ett rätt bruk av vilka teokratiska tillgångar det vara må som han äger?
17 Vilket gagn har den enskilde av att han gör bruk av sina tillgångar i full utsträckning i Guds tjänst? Om han har en rätt sinnesinställning och gör rätt bruk av dessa tillgångar, växer han till kristen mogenhet. När han vunnit kristen mogenhet, kan han få många privilegier. Guds organisation utvidgas snabbt världen runt, och det råder stort behov av mogna, kvalificerade män till att vara tillsyningsmän i organisationen. Nya församlingar bildas dag för dag. Under tjänsteåret 1962 bildade Jehovas vittnen 609 nya församlingar. Överlämnade män har övat tillsyn, och överlämnade kvinnor har utfört sin del. Eftersom de förstår överlämnandets sanna innebörd, gör de bruk av alla sina förmågor. Detta är välbehagligt för Gud. Skulle väl någon vilja hålla igen, när det gäller att göra det goda? Hur dåraktigt skulle det inte vara att ge det bästa åt den gamla världen och vara knusslig, när det gäller att understödja den nya världens samhälle! De materiella tillgångarna kan komma till användning. Hela familjer kan offra några materiella ting för Guds verk och så göra det möjligt för en eller flera i familjen att få det stora privilegiet att predika de goda nyheterna varje dag. Andra kanske tillrättalägger sina förhållanden så att det blir möjligt för dem att vända ryggen åt hus och hem och utföra missionärsarbete på platser där behovet är stort. Penningunderstöd åt verket är en god sak, men det personliga stödet, att man gör bruk av sina egna teokratiska tillgångar, är nu det som utgör det största behovet i denna tid, då det slutliga kungörandet av Riket blir utfört. ”Ja, skörden är stor, men arbetarna äro få. Begär därför av skördens Husbonde att han sänder ut arbetare till sin skörd.” (Matt. 9:37, 38, NW) Tänk på alla de resurser som Gud har givit dig. Vare sig du är rik eller fattig på materiella resurser, så tänk på att tid, inflytande, makt, kraft och styrka, hälsa, naturlig förmåga, anlag, tankeförmåga, kunskap, talförmåga och livet självt är långt värdefullare. Om du nu gör bruk av alla dina tillgångar i full överensstämmelse med Guds vilja till Jehovas lov och pris, då gör du en vis och förnuftig investering. Till dina tillgångar har Jehova lovat att lägga evigt liv, och Jehova håller alltid sitt ord. — Mark. 10:29, 30.