Vad menade den vise mannen?
Var balanserad när det gäller arbete
Att någon är villig att arbeta hårt och att göra detta med skicklighet är i sanning berömvärt. Men hårt arbete och skicklighet behöver inte alltid medföra tillfredsställelse. Den vise kung Salomo skrev: ”Och jag såg, att all möda och all skicklighet i vad som göres icke är annat än den enes avund mot den andre. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.” — Pred. 4:4.
Någon kan arbeta hårt och skickligt, inte bara för att uträtta något värdefullt, utan för att överträffa ändra i fråga om skicklighet och produktivitet. När människor som arbetar sida vid sida sporras av en åstundan att bevisa sig vara bättre än sina arbetskamrater, ersätts det vänskapliga samarbetet av konkurrens och rivalitet. Känslor av illvilja och avund kan utvecklas. Man kan göra sig skyldig till orätta bedömningar, som fullständigt lämnar andras begränsningar ur räkningen. Allt arbete i avsikt att överglänsa andra är alltså ”ett jagande efter vind”, efter tomhet. Slutresultatet blir mycket ogynnsamt. Den som är vis undviker att handla så.
En annan ytterlighet som man bör avsky är direkt lättja. ”Dåren”, sade Salomo, ”lägger händerna i kors och tär så sitt eget kött.” (Pred. 4:5) I stället för att använda sina händer till produktivt arbete lägger den late händerna i kors och gör så litet som möjligt. Han är dåraktig därför att hans overksamhet får honom att lida brist. I avsaknad av lämplig föda och andra nödvändiga ting till följd av sin lättja sätter han sin hälsa i fara och kan därför komma att dö i förtid. Genom att på detta sätt skada sig själv tär han ”sitt eget kött”.
Med tanke på att både konkurrerande möda och lättja är icke önskvärda, vilken är då den balanserade synen på arbete? Salomo förklarade: ”Bättre är en handfull ro än båda händerna fulla med möda och jagande efter vind.” — Pred. 4:6.
Det förståndiga handlingssättet är att undvika att bli så upptagen av sin möda att man inte ger sig tid att njuta frukten av sitt arbete. Detta innebär att man är nöjd med vad man har. Den som aldrig är nöjd har helt enkelt ingen ro. Hans liv är fullt av omsorger och bekymmer om hans materiella vinning och hur han kan få ännu mer.
Den som är nöjd med mindre befinner sig i en långt bättre ställning. Han är inte rädd att använda sina tillgångar för att njuta av mat och dryck eller av sund rekreation. Han bryr sig också om andra och är glad om han kan hjälpa dem som är verkligt behövande. Detta stämmer överens med Skriftens råd. Må han ”arbeta strängt och med sina händer utföra gott arbete, så att han kan ha något att dela ut åt den som har behov”. (Ef. 4:28) Tillhör du dem som åtnjuter ”en handfull ro”, därför att du har denna balanserade syn på arbete?
Människans omänsklighet mot människan
Den mänskliga familjen har under lång tid varit utsatt för fruktansvärt förtryck och svår orättvisa. Kung Salomo skrev följande för nära 3.000 år sedan på grundval av sina egna iakttagelser: ”Och ytterligare såg jag på alla de våldsgärningar som förövas under solen. Jag såg förtryckta fälla tårar, och ingen alls, som tröstade dem; jag såg dem lida övervåld av sina förtryckares hand, och ingen fanns, som tröstade dem. Då prisade jag de döda, som redan hade fått dö, lyckliga framför de levande som ännu leva; men lycklig framför båda prisade jag den som ännu icke hade kommit till, den som hade sluppit att se, vad ont som göres under solen.” — Pred. 4:1—3.
Tydligen hade Salomo till en början bara ägnat flyktig uppmärksamhet åt människans omänsklighet mot människan. Men när han ”ytterligare såg” på allt detta, dvs. när han tänkte över saken på nytt, blev han skräckslagen över hur stort förtrycket i själva verket var. På grund av att förtryckarna hade makten eller myndigheten, blev de förtryckta tvungna att härda ut med sin sorgliga belägenhet utan att någon visade dem medkänsla eller tröstade dem. Så plågsam var situationen att Salomo kom fram till att de döda var lyckligare lottade, eftersom de inte längre behövde uppleva orättvisans smärtsamma verkningar. Från den synpunkten sett är den som inte blivit född ännu lyckligare lottad, eftersom han inte över huvud taget behöver se eller uppleva denna fruktansvärda situation.
Hur kraftfullt belyser inte detta människans oförmåga att utplåna orättvisa och tyranni! Inte ens kung Salomo med all sin vishet och myndighet kunde rätta till de olyckliga förhållanden som var en följd av människans ofullkomlighet. Endast Jehova Gud kan göra detta genom Jesus Kristus. Det är verkligen goda nyheter att han har lovat att åstadkomma befrielse från nöd och betryck vid den allra lämpligaste tidpunkten för alla som berörs av det. — Upp. 21:3, 4.