Vad behöver du för att bli lycklig?

”Lyckliga äro de som äro medvetna om sitt andliga behov.” — Matt. 5:3, NW.

 1, 2. Vad avgör hur mycket en skapelse behöver för att vara lycklig?

VAD behöver stoft för att bli lyckligt? Ingenting, ty stoft saknar förmåga att känna någonting. Men hur blir det om Skaparen tar detta stoft och gör en levande organism av det? Vad behöver den då för att bli lycklig? Det beror på vad Gud gjorde av det där stoftet. Om han gjorde en encellig organism, skulle den inte behöva så mycket. Litet syre, litet fuktighet, en smula föda, och organismens behov skulle bli fullt tillfredsställda.

² Men hur skulle det förhålla sig, om Jehova toge detta stoft och gjorde en människa av det? Vad skulle behövas för att göra henne lycklig? Det skulle behövas litet luft och vatten och föda, men det skulle behövas mycket mer än så. Människan är mera komplicerad än en encellig organism, och hennes behov är långt större. Gud har danat människan med vissa böjelser och begär, och om hon skall bli lycklig, måste dessa tillfredsställas. Människan gör bilar, som drivs med bensin, och den behöver blandas med luft och antändas av en gnista. Om de behoven fylls, börjar motorn spinna; men om vatten kommer in i bensinen, spottar motorn och stannar. Likaså har Gud skapat människan med behov som måste fyllas, om människan skall kunna fungera på ett lyckligt och tillbörligt sätt. Det behövs mer än luft och vatten och föda. Människan lever inte bara av bröd, inte bara av materiella förnödenheter.

 3. Varför är människans behov större än andra jordiska skapelsers?

³ Gud danade inte människan till avbild av eller i likhet med någon annan jordisk skapelse. Hon danades efter ett högre mönster: ”Och Gud sade vidare: ’Låt oss göra människan till vår avbild, enligt vår likhet; och må de råda över fiskarna i havet och himlarnas flygande varelser och husdjuren och hela jorden och varje krälande djur som krälar på jorden.’” Människan gjordes till Guds avbild, varmed menas att hon fick de för Gud kännetecknande egenskaperna vishet, makt, rättvisa och kärlek. Fördenskull har människan behov som sträcker sig långt utöver de blotta materiella förnödenheter som är tillräckliga för att tillfredsställa fiskar och fåglar och vilda djur och husdjur. — 1 Mos. 1:26, NW.

 4. Hur visas sinnets hunger, och hur blir det bäst tillfredsställt?

⁴ Att Jehova gav människan egenskapen vishet betyder inte att människan från första början hade huvudet fullproppat med kunskap. Det betyder att hon fick en hjärna som kan absorbera kunskap och hungrar efter den. Hjärnans hunger alltifrån människans födelse framgår av att det lilla barnet stirrar intensivt på saker och ting och att dess ivriga händer alltid sträcker sig efter dem för att känna på dem och stoppa dem i munnen för ytterligare undersökning. När barnet kan tala, kommer frågorna från dess mun i en ändlös ström, som gör de vuxna häpna, förvirrade, arga och utmattade. Men denna massa frågor framställer barnet för att tillfredsställa en naturlig nyfikenhet och hunger, och denna lust till vetande bör inte stävjas hos de unga och inte tappas bort av de gamla. Nerverna matar in sina meddelanden till hjärnan, och hjärnan har förmåga att registrera dem, ta dem i övervägande, smälta dem, tänka abstrakt över dem och uppnå slutsatser angående dem. I stor utsträckning lever vi med våra tankar, men dessa måste komma någonstans ifrån. Ju rikare vårt tänkande är, desto rikare är vårt liv. De rikaste tankarna är Jehovas tankar; så för att berika vårt liv i högsta möjliga grad måste vi gräva efter den vishet som finns förvarad i hans ord: ”Om du fortsätter med att söka efter den som efter silver och du fortsätter att leta efter den såsom efter dolda skatter — i så fall skall du förstå Jehovas fruktan, och du skall finna själva Guds kunskap.” — Ords. 2:4, 5, NW.

 5. Hur kan människans egenskap makt skänka lycka?

⁵ Jehova danade människan med makt som kännetecknande egenskap, och när visheten får styra människans händer i hennes arbete, har hon makt och förmåga att utföra många ting som skänker lycka och djup tillfredsställelse. Hon kan plantera blommor, odla gröda, bygga hus, uppfinna maskiner. Hon kan skriva poesi eller måla tavlor eller komponera musik. Om hon får vishet från Gud och använder sin makt och förmåga i överensstämmelse med Jehovas vilja, så kommer hon lyckligen i besittning av ”Guds frid, som överträffar all tanke”. Men det kan hända att människan missbrukar sin vishet och makt, och gör hon det, så är hennes möjlighet att göra orätt stor. — Fil. 4:7, NW.

 6. Varför påverkas lyckan av egenskapen rättvisa?

⁶ För att detta skulle förhindras, fick människan en annan gudomlig egenskap given åt sig, nämligen rättvisa. Människan är en moraliskt kännande varelse med förmåga att veta vad som är rätt och vad som är orätt, och när känslan för rättvisa trampas under det ondas fötter, blir samvetet sårat och upphäver sin röst. Även om samvetet genom ett vanemässigt orätt handlingssätt har blivit liksom svett och förbränt och därför tiger stilla, finns det ändå hos människan inre känslor av skuld, som oroar och irriterar och kan ge upphov åt psykosomatiska sjukdomar. Den moraliska känslan är så väl förskansad inom människan, att till och med kroniska syndare försöker rättfärdiga det onda de gör och påstå att det är gott, såsom Jesaja skrev: ”Ve dem som kalla det onda gott och det goda ont, dem som göra mörker till ljus och ljus till mörker, dem som göra surt till sött och sött till surt!” De kan nog gömma undan sitt orätta handlingssätt, så att det inte syns, men det finns i alla fall kvar i sinnet, och om de skall kunna känna sig fullständigt lyckliga och nöjda, kan de inte ignorera denna bibliska sanning: ”Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.” — Jes. 5:20; Ords. 16:8.

 7. Varför är kärlekens egenskap så betydelsefull?

⁷ Men den egenskap som förenar alla egenskaper och förmågor i sig på ett fullkomligt sätt är kärleken. Den åstadkommer tillbörlig jämvikt mellan alla dessa olika egenskaper. Dess räckvidd och dess betydelse återspeglas i denna kortfattade utsaga: ”Gud är kärlek.” Kärleken är inte passiv utan är aktiv och tar sig uttryck i handlingar som är välbehagliga och till hjälp för den man älskar. Därför att vi älskar oss själva, är vi på vår vakt när det gäller oss själva, vi sköter om oss, sörjer för oss och skyddar oss. Vi borde älska andra så som vi älskar oss själva och göra saker och ting också för deras välfärd. Den kärlek vi visar mot andra kommer andra att visa kärlek mot oss, och det är nödvändigt för oss att både ge och ta emot kärlek, om vi skall vara lyckliga. Om vi inte ger kärlek åt andra, blir vi självupptagna. Om vi inte får eller tar emot kärlek från andra, kan vi bli nedtryckta och dra oss undan, liksom snigeln drar sig inom sitt skal, eller kanske göra uppror i bitterhet och störta oss ut i brottslighet. Det finns ingen lycka utan kärlek. — 1 Joh. 4:8, NW.

 8, 9. Vilken drift har människor av naturen, och hur måste den tillfredsställas?

⁸ Vi behöver älska Jehova, behöver känna och tillbedja honom för att känna oss säkra. Vi är skapade med driften att göra detta. Den amerikanska tidskriften Woman’s Home Companion publicerade i april 1954 en artikel ”Vi är födda till att tro”, där man finner följande uttalande: ”Vi känner alla ett behov av Gud, som är lika starkt som vår instinktiva känsla av sexuell och fysisk hunger, säger en dristig, ny skola inom psykiatrien.” I denna artikel, som skrivits av en läkare, heter det också: ”Om män och kvinnor kommer till insikt om sitt behov av att tro på Gud och på att livet har en mening utöver deras personliga nöjen och njutningar, säger denna nya skola, kan de finna sinnesfrid och lycka. ... Det är inte endast sexualitet och ärelystnad som utgör drivkrafter hos män och kvinnor, utan också ett överskyggande behov av Gud. De måste övervinna den nutida föreställningen att religion och Gud inte är verkliga behov och att det är naivt att söka efter en andlig sida av livet.”

⁹ I själva verket är det just denna drift att tillbedja en högre makt som är orsak till att så många religioner har utvecklats, till och med bland de vilda folkslagen. Behovet finns där, och de försöker fylla det. Lämnade åt sig själva och sitt eget resonemang eller åt blinda ledare fyller människorna det på felaktigt sätt, med de orätta religionerna; de kanske dyrkar beläten eller förväntar vägledning från andemedier eller från himmelens stjärnor. I vår moderna tid förvänds denna drift att tillbedja Jehova till ett förgudande av filmstjärnor, idrottsmän, politiker eller vetenskapsmän. Många gör pengarna till en gud; deras religion är att söka efter njutning och nöjen. Men inget av dessa surrogat stillar på ett tillfredsställande vis vår inneboende hunger efter Gud. Endast genom att bruka vårt sinne till att lära oss Guds bud och förstå hans principer och sedan omsätta dem i praktiken kan vi på rätt sätt fylla det behov vi känner och visa vår kärlek till Gud, ty ”detta är vad kärleken till Gud innebär: att vi hålla hans bud”. Om vi underlåter att fylla detta behov, når vi inte upp till fullständig lycka, ty Jesus uttalade en sanning, när han sade: ”Lyckliga äro de som äro medvetna om sitt andliga behov.” — 1 Joh. 5:3; Matt. 5:3; NW.

Vad är materialism?

10. Vad är materialism?

¹⁰ Den store fienden till vårt andliga behov är materialismen. Vad menar vi med materialism? Inte mat och kläder och husrum. ”Eder himmelske Fader vet, att ni behöva allt detta”, sade Jesus. Det är inte materialism att man skaffar sig god mat och trevliga kläder och ett bekvämt hem. Det är inte nödvändigtvis materialism att ha en televisionsapparat eller en fin bil eller ett solitt bankkonto. Men om vi tycker så mycket om mat, att vi blir glupska, om vi tycker så mycket om kläder, att vi blir fåfänga, om vi är så förtjusta i hus och hem, att vi blir högfärdiga; om vi är så fängslade av television, att det slukar vår tid, om vi har begär efter en dyrbar bil för att kunna imponera på folk, om vi älskar pengar så att vi blir gnidiga, då har vi fallit offer för materialism. De materiella tingen själva är det inget fel på, men när de blir en ”ism” för oss, då är de orätta. Med ”ism” menas enligt Websters ordbok ”en särskild lära, ett speciellt ideal eller system eller en särskild sedvänja; — har vanligen en förklenande innebörd”. När materiella ting blir vårt förnämsta mål eller ideal och traktan efter dem blir som en vägledande lära för oss, då utövar vi materialism. — Matt. 6: 32, NW.

11. Vilken skada kan komma av att man har för litet?

¹¹ Då vi har ett inneboende behov av både materiella och andliga ting, måste vi försöka uppnå den rätta jämvikten. Både för många och för få materiella tillgångar kan vålla oss andlig skada: ”Giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer. Jag kunde eljest, om jag bleve alltför mätt, förneka dig, så att jag sporde: ’Vem är HERREN [Jehova]?’ Eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på Guds namn.” Somliga religioner gör fattigdom till en dygd, men att avsiktligt utsätta sig för fysiska umbäranden är humbug och gäckeri: ”Just dessa ting äga i sanning ett utseende av vishet i en självpåtagen form av tillbedjan och låtsad ödmjukhet, en sträng behandling av kroppen; men de äro icke av något värde då det gäller att bekämpa tillfredsställandet av köttet.” Om de materiella behoven inte blir tillgodosedda, vållar det lidande, bitterhet sås ut, och fientlighet växer upp, och den frukt som frambringas består i att man skjuter skulden på Jehova för svårigheter, förbannar honom för nöd och trångmål och begår stöld för att tillfredsställa sina behov. Materiell brist kan leda till andlig fattigdom. — Ords. 30:8, 9; Kol. 2:23, NW.

12. Vilken skada kan komma av att man har för mycket?

¹² Men överflöd kan tränga ut andligheten, kan till och med driva ut Jehova ur hjärtat och låta en falsk gud komma in: ”Deras slut är tillintetgörelse; och deras gud är buken, och deras härlighet består i deras skam, och de hava sina sinnen fästa vid ting på jorden.” Sådana människor har gjort köttet till sin gud, och materialismen är deras trosbekännelse. De avgudar sig själva, är skyldiga till avgudadyrkan, ty Paulus talade om ”vinningslystnad, som är avgudadyrkan”, och om en ”girig — vilket betyder att vara en avgudadyrkare”. Vi kan alltså få för mycket i materiellt avseende och börja känna oss oberoende till och med av Jehova, i det vi menar att vi inte behöver honom. Vi kanske underlåter att erkänna honom såsom den som sörjer för oss och frågar i samma anda som forntidens Farao: ”Vem är Jehova?” Om detta hände, vilken skam skulle det då inte bli för oss att vi yvs över materiella ting! — Fil. 3:19; Kol. 3:5; Ef. 5:5; NW.

13. Vad varnade Jehova Israel för angående materialism?

¹³ Jehova varnade Israel för att materiell rikedom kunde göra dem andligen blinda: ”Och du skall äta och bliva mätt och prisa Jehova, din Gud, för det goda land, som han har givit dig. Vakta dig, att du icke förgäter Jehova, din Gud, så att du icke håller hans bud och hans domar och hans stadgar, som jag bjuder dig i dag, så att, när du äter och bliver mätt och bygger sköna hus och bebor dem, och ditt fä och dina får förökas, och ditt silver och ditt guld förökas, och allt vad du har förökas, ditt hjärta då förhäver sig, och du förgäter Jehova, din Gud, som förde dig ut ur Egyptens land, ut ur träldomshuset. ... Du kunde säga i ditt hjärta: ’Min kraft och min hands styrka har skaffat mig detta välstånd’, men du skall komma Jehova, din Gud, ihåg, ty han är det, som giver dig kraft att skaffa dig välstånd.” Och i en poetisk sång brukades Mose till att varna Israel och tilltalade därvid denna nation med hederstiteln Jesurun: ”Då blev Jesurun fet och slog bak ut; du blev fet, blev tjock, blev stinn. Och han övergav Gud, som hade gjort honom, och förkastade sin frälsnings klippa.” — 5 Mos. 8:10—14, 17, 18; 32:15; Åk.

Penningbegär

14, 15. Vilken falsk orsak anges ibland till att man gör pengarna till en gud, och vad är den verkliga orsaken?

¹⁴ Varför gör människor pengarna till en gud? De som tjänar rikedomen förnekar att den är deras gud. De säger att man behöver pengar för att leva. Det behövs pengar för att man skall kunna äta, köpa kläder, ha ett hem. Det är sant, och det är en orsak till att man måste skaffa pengar, men de som dyrkar pengar nöjer sig inte med det. Om pengar inte är annat än ett medel till att åstadkomma det nödvändiga och kanske också något därutöver för rekreationens skull, så måste det ju vara så, att ju mer pengar man förtjänar, dess mer skulle dessa önskemål bli uppfyllda och dess mindre extra pengar skulle man behöva. Men hur många ser det på det sättet? För några år sedan intervjuade socialvetenskapsmän hundratals amerikaner på olika inkomstnivå och frågade dem om de var nöjda med den summa pengar de förtjänade. De flesta var inte belåtna med sina inkomster. Den som förtjänade 5.000 dollar om året ville förtjäna 10.000 dollar, den som tjänade 10.000 ville ha 20.000, och den som tjänade 20.000 ville ha 50.000. Till och med de som fick in millioner ville ha fler millioner. Intervjuarna utlät sig så här: ”Det är i allmänhet sant att ju mer pengar en människa har, dess mer vill hon ha.”

¹⁵ Pengar har blivit en symbol för framgång. Man tänker som så, att pengar medför säkerhet, erkännande, prestige, vänner och kärlek. Allt detta behöver människan, men dessa behov blir bara delvis och otillräckligt fyllda genom att man förvärvar pengar. Om det är tack vare pengar som vi har säkerhet eller ett visst anseende i samhället, så försvinner säkerheten och erkännandet när pengarna går sin kos. Om vi har vänner därför att vi har pengar, om vi är älskade för våra pengars skull, då försvinner också våra vänner och de som älskar oss samtidigt med våra pengar. Vi vill bli älskade för vad vi är, inte för vad vi har. Pengar är inte den föda som kan mätta dessa mänskliga begär, och det är därför som de aldrig blir närda på ett tillfredsställande sätt, hur mycket pengar vi än proppar i dem. Bibeln återgav denna sanning för tre tusen år sedan: ”Den som endast älskar silver kommer aldrig att bliva mätt på silver, icke heller blir den som älskar rikedom mätt på inkomster. Också detta är fåfänglighet.” — Pred. 5:9, NW.

16. Varför finns det ingen ro för dem som lider av materialism?

¹⁶ Att försöka vinna lycka genom att försöka vinna pengar är som att jaga efter regnbågen för att gräva vid dess fot efter kittlar med guld: du når aldrig fram till den. Men bedragna människor slutar aldrig upp med att jaga efter materialismens regnbåge och förstår inte att det behov, som de tror att pengar skall kunna mätta, inte alls blir tillfredsställt av pengar. Det som vinner ära i ett samhälle, det lägger människorna i detta samhälle an på, och eftersom pengar vinner ära i detta materialistiska århundrade, så är det pengar så många strävar efter. De mäter en mans värde med hans ägodelar. De ser en ny bil, och de vill ha den, och de köper den. Medan de håller på att betala för den, ser de ett nytt hem, som de vill ha. De köper det, men betalar av på det under en lång tidrymd. Ändå inte nöjda ser de nya möbler, som de måste ha, och skaffar sig dem enligt planen ”ni använder dem, medan ni betalar för dem”. Nu har ett år gått, och de nya bilmodellerna är ute i marknaden. De måste ha en. Den går inte bättre än den de redan har. Om där finns någon olikhet, så sitter den mera i deras eget huvud än under bilens motorhuv. Men de måste ha det nyaste, det senaste, det bästa, och när de får det, tänker de mycket snart på något annat som de vill ha, och deras liv urartar till ett trampande runt, runt i materialismens ekorrhjul. De grips av världslighetens strömvirvel: ”köttets begärelse och ögonens begärelse och det skrytsamma uppvisandet av vad man har av livets goda”. — 1 Joh. 2:16, NW.

17. Vilken sjuka har många, och vad leder den till?

¹⁷ De har det häftiga begäret efter pengar. Det är som en klåda. Ju mer de river på det kliande stället, dess värre kliar det, och ju mer det kliar, dess mer river de. Kliande handflator botas inte genom att man river utan blir inflammerade av det. Att låta bli att riva är sättet att minska klådan. Men deras sinne är uppfyllt av pengar, och kärleken till dem bor i deras hjärta, och detta är roten till deras sjuka. Det är inte pengarna, utan kärleken till pengar, inte nöjena, utan kärleken till nöjen, inte huset eller möblerna eller bilen, utan kärleken till hus eller möbler eller bil. Det är denna kärlek till materiella ting som tränger ut andligheten ur sinne och hjärta, som upptar livet och suger ut kraften till dess ingen tid återstår eller ingen kraft finns kvar som gör det möjligt att tillfredsställa andliga behov. Det är i denna kärlek till pengar som mångas fördärv och undergång har sin rot: ”Ty vi hava icke fört någonting in i världen, och icke heller kunna vi taga någonting ut ur den. När vi hava vårt uppehälle och någonting att kläda oss med, skola vi alltså vara nöjda med dessa ting. Men de som äro beslutna att bliva rika falla i frestelse och en snara och många oförnuftiga och skadliga begärelser, som störta människor i tillintetgörelse och fördärv. Ty kärleken till pengar är en rot till alla slags skadliga ting, och genom att sträcka sig efter denna kärlek hava några blivit ledda vilse från tron och hava genomborrat sig överallt med många smärtor.” — 1 Tim. 6:7—10, NW.

Bered rum för anden

18. Vilka skriftställen visar striden mellan kött och ande, och vad leder det förra till, och till vad den senare?

¹⁸ Aposteln Paulus lät inte narra sig av sitt fallna kött: ”Jag vet, att i mig, det är i mitt kött, bor intet gott; ty förmåga att önska är väl tillstädes hos mig, men förmåga att göra det som är rätt är icke tillstädes. Ty det goda, som jag önskar, gör jag icke, utan det dåliga, som jag icke önskar, det bedriver jag. Jag fröjdar mig verkligen över Guds lag med min inre människa, men jag blir i mina lemmar varse en annan lag, som strider mot mitt sinnes lag och för mig i fångenskap under syndens lag, som är i mina lemmar.” Med köttet menas den fallna människan med hennes syndiga tendenser, benägenheter, impulser och begär. Detta kött är sålt under synden såsom syndens slav, och synden som dess husbonde driver det emot Guds andliga lag, som kommer in i vårt sinne genom studium av Jehovas ord. Syndigt kött motstår anden och förmår oss att göra saker och ting som vi skulle vilja undvika: ”Ty köttet är emot anden i sin begärelse, och anden emot köttet, ty dessa stå emot varandra, så att just det som ni skulle vilja göra, det göra ni icke.” Om vår ande eller vår sinnesinställning är i överensstämmelse med Jehovas ande och hans ord, kommer den att leda oss på rätta vägar, och anden måste vinna över vårt motstridiga kött, om vi skall få leva i stället för att dö: ”De som äro i överensstämmelse med köttet inrikta sina sinnen på det som tillhör köttet, men de som äro i överensstämmelse med anden inrikta sina sinnen på det som tillhör anden. Ty omsorg om köttet betyder död, men omsorg om anden betyder liv och frid.” — Rom. 7:18, 19, 22, 23; Gal. 5:17; Rom. 8:5, 6; NW.

19. Vad måste inbegripas, när man beräknar materialismens totalkostnad?

¹⁹ Med hjälp av Jehovas ande och genom att vi bevarar vår egen ande i överensstämmelse med hans, kan vi vinna över det fallna köttet. Men det betyder att vi måste bereda rum för det som hör anden till. Om vi strävar efter materiella ting, som i och för sig inte är onda, kan det leda till vårt fördärv genom att det slukar all vår tid. Televisionsapparaten kan kosta dig mer än själva inköpspriset, om du inte kan stänga av den, när den bör stängas av. Den kostar dig den tid som det tar att titta på programmen. Den kan kosta dig närvaro vid möten eller återbesök eller bibelstudier. För din dyrbara bil eller ditt präktiga hem får du kanske betala privilegiet att undervisa någon i sanningen eller öva honom i att tjäna Jehova. Beräkna materialismens totalkostnad. Räkna inte bara kronorna och örena på prislapparna. Beräkna vad den kostar dig i andlighet också. Det var ingenting orätt i den rike ynglingens förmögenhet, men den hindrade honom från att följa Jesus, vilket var orätt. Det var ingenting orätt i att ta ett par förvärvade oxar i skärskådande eller i att vara tillsammans med sin nyblivna hustru eller i att gå och se på ett stycke jord, som nyss blivit inköpt; men om oskyldiga och oskadliga ting avhåller en från att tjäna Jehova, då blir de skadliga. Man kan låta dem bli törnen, som förkväver det goda: ”Det finnes åter andra som sås bland törnena; dessa äro de som hava hört ordet, men denna tingens ordnings bekymmer och rikedomens bedrägliga makt och begärelserna efter allt det övriga tränga in och förkväva ordet, och det bär ingen frukt.” — Mark. 4:18, 19, NW.

20. Vad bör de som försöker avstå från materialismen ta i betraktande, och vad sade Paulus om den saken?

²⁰ Ryck upp materialismen med rötterna för att bereda rum för anden. ”Släck icke andens eld”, förmanar Paulus. En eld behöver luft; om man lägger alltför mycket på den, så kvävs den. Kväv inte andens eld med en alltför tung belastning av materiella omsorger och. ägodelar. Då ju både tid och energi är begränsade, kan vi ”icke vara slavar åt Gud och åt rikedomen”. Vilketdera väljer du? Har du svårt att besluta dig för att avstå från materialismen? Tänk då på följande. Du har satt i gång bibelstudier med människor och så sett dem dra sig tillbaka när de insåg tjänstens förpliktelser. Du visste att de hade orätt, att de inte borde ha bekymrat sig för detta, ty med tiden skulle de — allteftersom de inhämtade mer kunskap — ha vuxit sig starka och önskat predika. De kunde se vad de måste avstå ifrån, men de var alltför nya för att uppskatta det som de skulle vinna. Nåväl, somliga vittnen är just på det sättet, när det gäller materialismen. De ser vad det är som de uppmanas att avstå ifrån, men de inser inte vad de kommer att vinna i andligt avseende. Men de kan lita på vad Paulus säger därom, eftersom han var inspirerad: ”Jag [betraktar] verkligen också allting som förlust på grund av det allt annat överträffande värdet i kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag tagit förlusten av allt, och jag betraktar det såsom en hop avskräde, på det att jag må vinna Kristus.” Se därför bortom den materiella förlusten för att få syn på den andliga vinsten, som gör förlusten till ett intet. — 1 Tess. 5:19; Matt. 6:24; Fil. 3:8; NW.

21. Hur försöker några rättfärdiga sin materialism, men hur sätter den sitt märke på dem?

²¹ Materialismen sätter sitt märke på en människa. Ge akt på en man som dras till materiella ting. Han ägnar nu mera uppmärksamhet åt sina kläder, sin bostad, sin bil, sina förströelser. Han kanske gör gällande att hans ställning kräver att han upprätthåller en viss standard utåt, att världen väntar sig det av honom. Men tänk efter: Är hans ställning högre än den som Jesus hade när han var på jorden? Lät han världen ange mönstret för hans handlingssätt enligt världens materialistiska syn på saker och ting? Hade han de finaste springare att rida på eller en luxuös plats där han kunde vila sitt huvud? Nej, han förkastade materialismen både med ord och med handling. Han gav ett exempel i ödmjukhet och anspråkslöshet när han tvådde sina lärjungars fötter. I stället för att mena att hans ställning krävde en prunkande fasad, tyckte han att den krävde raka motsatsen. Han var intresserad av andlig styrka, inte av prål. Men lägg märke till den man som blir mer materialistisk. Är hans kommentarer lika bra, hans föredrag lika uppbyggande, visar hans samtal samma snabba andliga uppfattning som förut? Om inte, så kommer hans materialism till synes, vare sig han själv ser det eller inte. Hans bröder kan se det, och vi kan vara förvissade om att Gud kan det: ”Låt icke vilseleda eder. Gud kan man icke gäckas med. Ty vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda; ty den som sår med tanke på sitt kött skall av sitt kött skörda förgängelse, men den som sår med tanke på anden skall av anden skörda evigt liv. Så låt oss icke upphöra med att göra vad som är rätt, ty i sinom tid skola vi skörda genom att icke giva tappt.” — Gal. 6:7—9, NW.

22. Nämn ett stort missförhållande, som materialismen för med sig, och vad kan detta onda kosta dig?

²² Jesus sade: ”Om någon vill efterfölja mig, då må han förneka sig själv.” Ett av de svåra missförhållanden, som materialismen för med sig, är att dess offer inte förnekar sig själva. Osynlig, likt termiter i en timmerstock, äter den upp styrkan och viljekraften: Att vi söker tillfredsställa köttet fräter på den moraliska tågan och berövar oss den andens frukt som kallas självbehärskning. Vi bör dagligen utöva förmågan att säga nej till oss själva i småsaker, ty om vi inte dagligen övar förmågan att göra en kraftansträngning, förlorar vi den. Genom att förneka oss själva i småsaker utvecklar vi styrkan att säga nej till oss själva, när det blir fråga om stora avgöranden. Om vi är trogna i det lilla, kommer vi att vara trogna i mycket. Vårt misslyckande i små ting anger mönstret för vårt misslyckande i stora ting. Oförmåga att förneka dig själv kan kosta dig livet: ”Till vilken nytta är det egentligen för en människa att vinna hela världen men förverka sin själ?” Tappa inte huvudet i din strävan att komma fram. Du kan inte vandra med Gud och samtidigt löpa med världen. Pengar är en av denna nutida världs gudar, och för världens människor talar pengarna. De är döva när Jehova talar men spetsar öronen när pengarna talar. De kan höra pengarna viska i källaren, men de kan inte höra när det predikas från hustaken. Pengarna har ingen röst, men ändå kan de tala så att dessa människor mister allting, så att de förlorar livet; de kan tala dem till döds. Det är bättre för oss att lyssna till hur de stumma himlarna förtäljer Jehovas ära. — Mark. 8:34, 36, NW; Ps. 19:2—5.

23. Varför bör vi odla en smak för enkla ting, och hur övade Paulus sig?

²³ För att kunna vara lycklig bör du tillfredsställa dina behov. För att kunna tillfredsställa behoven bör du se till att de är enkla. Låt inte lyckan bero på ägodelar. Många saker som betraktas som nödvändighetsartiklar är inte nödvändiga alls. Man kan uppodla smaken för ett visst gift, och vanan är svår att bryta, men den kan brytas, och den däråt hemfallne kan göras fri. Odlar vi materialismen, så utvidgar sig våra behov utöver våra möjligheter att tillfredsställa dem. ”Möda dig icke för att vinna rikedom. Sluta upp med att följa ditt eget förstånd.” Odla en smak för enkla ting, som inte gör oss till slavar. Paulus övade sig i att vara nöjd, vilka materiella omständigheter han än befann sig i: ”Jag har lärt mig att vara oberoende, vilka omständigheter jag än befinner mig i. Jag kan förvisso finna mig i att hava ont om det, jag kan förvisso finna mig i att hava överflöd. I allt och i alla förhållanden har jag lärt mig hemligheten, både med att vara mätt och med att hungra, både med att hava överflöd och med att lida brist.” Om han måste sakna något, gjorde det honom inte bitter, och överflöd kom honom inte att fastna i materialismens fälla. Han följde sitt eget råd: ”Låt edert levnadssätt vara fritt från penningkärlek, i det att ni äro nöjda med de ting ni hava för närvarande.” Paulus var nöjd, vare sig han för tillfället hade litet eller mycket. Hans materiella behov var ringa, hans andliga rikedom stor. — Ords. 23:4; Fil. 4:11, 12; Hebr. 13:5; NW.

24. I vilka ting, som vi i överflöd har omkring oss, kan vi finna välbehag och nöje, och vilka är de mera betydelsefulla ting som vi behöver för att bli lyckliga?

²⁴ Du känner dig lycklig, om du tänker på hur Gud har danat dig, av jorden, för jorden. Det sanna välbehaget och nöjet bereder oss de ting som Gud har gjort: det mörka himlavalvet, från vilket myriader stjärnor tindrar och lyser, solens värme, vindfläktarnas svalka, blomdoften, fågelsången, djurens graciösa rörelser, kullarna som böljar och klippspetsarna som strävar uppåt, älvar som forsar och åar som makligt flyter fram, saftiga ängar och täta skogar, glittret av snö i sol och smattret av regn på ett tak, pipet av en syrsa i källaren, kväkandet av en groda i dammen och plasket av en fisk, som gör krusningar och ringar på en månbelyst vattenyta. Ännu mera nöje kan man ha av sällskapliga människor, ty människan är skapad för samvaro med andra. En vänlig tanke, en av sympati framkallad beröring, en mjuk gest eller ett milt uttryck, ett varmt leende och en kärleksfull handling, skrattet från ett lekande barn och jollret från en liten unge i sin spjälsäng, värdigheten och visheten hos en gammal människa som är rik på livserfarenhet — allt detta är sådant som tillfredsställer. Det är vad vi är som betyder något, inte vad vi ser ut att vara. Det är den kärlek vi äger, inte den sociala ställningen. Det är vad vi kan ge, inte vad vi. kan få. Det är den skatt vi har i himmelen, inte mängden av guld på jorden. Det är förnöjsamhet med få ting snarare än ängslan och bekymmer med många ting som är av betydelse. Det är att vi får del av Guds tankar, vilka kan göra oss visa, att vi brukar denna vishet till att vägleda vår makt och kraft, att vi följer hans principer för att vara säkra på att öva rättvisa och efterliknar honom i att visa kärlek, det är detta som fyller de behov och stillar den hunger som han har nedlagt inom oss. Och allt detta är vad vi behöver för att bli lyckliga.