Varför ”kärleken till pengar” är nedbrytande
VARFÖR är ”kärleken till pengar” en sådan nedbrytande kraft? För det första kan den avtrubba den naturliga tillgivenheten familjemedlemmar emellan. Den kan beröva en människa hennes lycka, förbittra hennes liv alldeles i onödan eller driva henne till att begå hjärtlösa handlingar mot sin nästa.
Fallet Henrietta Howland Green i Förenta staterna belyser träffande de ytterligheter som kärleken till pengar kan leda till. Då hon dog år 1916, lämnade hon efter sig en förmögenhet på ungefär 95.000.000 dollar. Bara i en enda bank hade hon satt in mer än 31.400.000 dollar. Likväl vägrade denna rika kvinna sin son brådskande medicinsk behandling medan hon försökte hitta en gratisklinik. På grund av dröjsmålet måste sonens ben bli amputerat. Hon livnärde sig av havregryn, eftersom hon menade att det var slöseri med pengar att koka gröt av dem. En upphetsad diskussion om nyttan av skummjölk ledde till sist till att hon dog av slag. För denna kvinna hade pengarna verkligen blivit en nedbrytande kraft.
Om Henrietta Green hade känt till bibelns sunda råd om pengar och hade följt dem, kunde hon ha blivit en välsignelse för andra i stället för att göra livet till ett elände för sig själv och sin son. Bibelns råd skulle kunna hjälpa många andra just nu från att bli ledda vilse och i fördärvet, därför att de älskar pengar.
Aposteln Paulus riktar uppmärksamheten på de nedbrytande följderna av att älska pengar och skriver: ”Kärleken till pengar är nämligen en rot till alla slags skadliga ting, och genom att trakta efter denna kärlek har några ... genomborrat sig själva överallt med många kval.” — 1 Tim. 6:10.
När någon utvecklar kärlek till pengar, blir dessa hans gud. Alla hans sinnesförmögenheter och kroppskrafter ägnas åt att skaffa mer pengar. Det existerar ingenting sådant som att man skulle ha fått nog. ”Den som endast älskar silver”, säger bibeln, ”kommer aldrig att bli mätt på silver, inte heller blir den som älskar rikedom mätt på inkomster.” (Pred. 5:9, NW) Eftersom det förhåller sig så, kan personen i fråga vara villig att göra nästan vad som helst för att skaffa mer pengar. Tjänsten för Gud och att göra gott mot andra förlorar han ofta totalt ur sikte.
Kärleken till pengar kan till exempel ge upphov åt en väldig mängd oärliga förehavanden, däribland att man använder underhaltigt byggnadsmaterial, blandar in sämre ingredienser i mat och dryck, manipulerar med falska vikter och så vidare. Det tas ingen hänsyn till att dåligt byggmaterial kan göra en byggnad farlig att vistas i och få till följd allvarliga skador och dödsfall, att förfalskning av mat och dryck kan skada andras hälsa och att bedrägeri kan medföra stort lidande, i synnerhet för dem som kanske har mycket ont om pengar.
Somliga som försöker att snabbt bli rika tillgriper hasardspel. Ju mera de spelar, desto mera förlorar de. Men de tror ständigt att de snart skall vinna, få tillbaka allt vad de har förlorat och verkligen bli rika med en gång. På så sätt förlorar de medel som kunde ha använts till nödvändiga ting, och barn får lida därför att det inte finns nog pengar i hemmet.
Hur kan man undvika att bli snärjd av kärleken till pengar, som ju är till skada både för en själv och för andra? Svaret ligger i att man bevarar en balanserad syn på materiella ting. Guds ord, bibeln, är till största hjälp i detta avseende.
Även om bibeln uppmuntrar till flit, avråder den dock bestämt från att man försöker hopa stora rikedomar. Den visar att man inte bör arbeta enbart till nytta för sig själv. Aposteln Paulus uppmanade kraftigt den som förut hade varit tjuv att ”arbeta strängt och med sina händer utföra gott arbete, så att han kan ha något att dela ut åt den som har behov”. (Ef. 4:28) Denna aktiva omsorg om verkligt behövande är ett skydd mot att bli en självupptagen penningälskare.
Skriften hjälper också en människa att få en realistisk syn på materiella ting, eftersom den får henne att inse att det ligger ingenting varaktigt i rikedomen. Ägodelar kan förloras, stjälas eller förstöras. Fastän människor vet att det förhåller sig så, fortsätter de ofta att sköta sina ekonomiska angelägenheter som om de vore okunniga om ovissheten i livet.
Tänk på dem som går till ytterligheter i fråga om att försaka ting som skulle kunna göra livet angenämare för dem. De kanske gör det i tanke att spara ihop åt barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Det är naturligtvis inte orätt att önska lämna efter sig ett arv åt sina efterkommande. Men föräldrar måste vara på sin vakt så att de inte går så långt att de blir rädda för att själva förbruka någonting. De kanske rentav behöver fråga sig om den omsorg de uttrycker för att lämna efter sig ett arv åt barnen i själva verket inte är en förklädnad för deras egen penningkärlek — en intensiv önskan att samla på hög.
Det är bra att komma ihåg vad den vise kung Salomo skrev om hur strävandena att bygga upp en förmögenhet kan bli en besvikelse och missräkning. Man kan förlora alltsammans vid en tidpunkt då det sannolikt känns som värst. Vi läser: ”Ett bedrövligt elände, som jag har sett under solen, är det, att hopsparad rikedom kan bliva sin ägare till skada. Och om rikedomen har gått förlorad för någon genom en olycka, så får hans son, om han har fött en son, alls intet därav.” — Pred. 5:12, 13.
Ja, det är sorgligt när någon arbetar hårt och därpå en olycka — krig, långvarig torka, eldsvåda, jordbävning eller våldsam storm — vållar att han förlorar allt han äger. Om han nu inte ens har tillåtit sig att njuta frukterna av sitt hårda arbete, då har hans liv sannerligen varit tomt, gagnlöst. Tragedin blir ännu större om han, sedan han hopat rikedomar och därpå förlorat dem, också får barn att försörja.
Även om ett arv inte går förlorat i någon olycka, betyder detta dock inte att ett materialistiskt levnadssätt lönar sig. Inga rikedomar i världen är till nytta för någon när han skall dö. Bibeln förklarar rättframt: ”Sådan som han kom ur sin moders liv måste han själv åter gå bort, lika naken, som han kom, och för sin möda får han alls intet som han kan taga med sig.” (Pred. 5:14) Hur gagnlöst har då inte dens liv varit, som bara har fyllt det med strävan efter materiella ägodelar!
Dessutom kan man inte vara säker på vad som kommer att hända med arvegodset sedan man dött. Arvingarna har inte behövt arbeta hårt för vad de har fått, och därför uppskattar de kanske inte arvet, utan slösar bort det. Även om de skulle förvalta det väl, är detta ändå ingen garanti för att inte någon katastrof till slut vållar att alltsammans går förlorat. Om då ingen i verkligheten har fått någon glädje av ett hårt arbetes frukter, till vilken nytta har det då varit?
Att man erkänner att livet är fullt av många ovissa inslag kan hjälpa en att inse hur otillfredsställande det är att sträva efter rikedomar. Det kan hålla tillbaka varje otillbörlig åstundan efter pengar. Dessutom undviker man den fallgropen att förbittra sitt liv i onödan. Man kan njuta av sitt arbetes frukter på ett sunt sätt och vara till nytta både för sig själv och för andra. På så sätt undgår man den skada som kärleken till pengar kan vålla.