Hell fridsfursten!
I INDIEN hade man inte sett ett sådant folkuppbåd sedan Gandhis död. Mer än en million lant- och stadsbor trängdes på New Delhis gator och vinkade och skrek: ”Eisenhower zindabad!” (”Länge leve Eisenhower!”) ”Eisenhower ki jai!” (”Hell Eisenhower!”) Över de larmande massorna sträckte sig banderoller i rött och vitt, på vilka man läste: ”Eisenhower — Fridsfurste.”
Från vägen där presidentens bil hade rullat fram tog en fyrtiofemårig lantbo upp en handfull sand, som han ämnade ta med sig hem till sin sjuka hustru. ”Jag skall lägga det här på min hustrus panna, så blir hon säkert bra”, förklarade han. Enligt hans åsikt är Eisenhower och Nehru ”bland Guds utvalda barn, som särskilt skickats hit till jorden för att tjäna hans vilja”.
En gammal kvinna och hennes familj hade kommit resande i den tron att de skulle få se en reinkarnation av Vishnu, uppehållaren i den hinduiska treenigheten. ”Tror ni att vi skulle vara så dåraktiga att vi reste flera mil, om det inte vore för att se Vishnu Ka Avatar? Skickade han inte vete till oss, när vi behövde det, och byggde han inte dammar åt oss?” Hennes dotter instämde och tillade att besökaren hade ett ”gudomligt, strålande leende”.
Hur smickrande den överväldigande hyllningen än kan ha förefallit presidenten och hans sällskap, var det dock många kristna världen runt som i allt detta fann orsaker till allvarliga betänkligheter. Somliga påmindes om det tillfälle då kung Herodes Agrippa I började ett offentligt tal och avbröts av hädiska rop: ”En guds röst och icke en människas!” Den bibliska historien berättar: ”I detsamma slog honom Jehovas ängel, därför att han icke gav Gud äran.” (Apg. 12:22, 23, NW) Hyllningen i New Delhi gick ännu längre, i det att man missbrukade en helig profetia om Kristus, Fridsfursten, och tillämpade den på en mänsklig styresman. Det är inte ur vägen att på nytt undersöka denna profetia i ljuset av människans nuvarande sökande efter fred.
Befrielse utlovad
Främre Orienten fortfor att skakas av sammansvärjningar och krig, när Jehovas ande satte Jesajas penna i rörelse. Det växande världsväldet Assyrien stod i begrepp att sätta i gång sitt krigsmaskineri igen. Så här skrev Jesaja:
”Dock, natt skall icke förbliva, där nu ångest råder. I den förgångna tiden har han låtit Sebulons och Naftalis land vara ringa aktat, men i framtiden skall han låta det komma till ära, trakten utmed Havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas område [nationernas Galileen, NW]. Det folk, som vandrar i mörkret, skall se ett stort ljus; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart. Du skall göra folket talrikt, du skall göra dess glädje stor; inför dig skola de glädja sig, såsom man glädes under skördetiden, såsom man fröjdar sig, när man utskiftar byte.
Ty du skall bryta sönder deras bördors ok och deras skuldrors gissel och deras plågares stav likasom i Midjans tid. Och skon, som krigaren bar i stridslarmet, och manteln, som sölades i blod, allt sådant skall brännas upp och förtäras av eld. Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över Davids tron och över hans rike; så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. HERREN [Jehova] Sebaots nitälskan skall göra detta.” — Jes. 9:1—7.
Sebulon och Naftali, som Jesaja särskilt omnämner, låg i Israels nordliga del och omfattade också Galileens område. I detta land rådde ”ångest”, därför att det ofta var det första som erövrades av fiender som invaderade Israel, och det var därför också längst ockuperat av fienderna. Konungar från Syrien och Assyrien hade slagit ned på Sebulon och Naftali och tillfogat dem djupa sår. Naftali sträckte sig utmed hela västra stranden av sjön Gennesaret (eller Galileiska havet), och folk som kom österifrån och färdades västerut kunde också tycka att det låg åt samma håll som Medelhavet, och alltså beskrevs det mycket passande av Jesaja som ”trakten utmed Havsvägen”. Det kallades också för ”nationernas Galileen”, därför att många främlingar slog sig ned i detta bergiga land. Befrielse utlovades åt inbyggarna i detta land. — 1 Kon. 15:20; 2 Kon. 15:29.
”Ett stort ljus”
År 2 f. Kr. uppfylldes förutsägelsen som sade: ”Ett barn varder oss fött.” Barnet föddes i Betlehem, av Juda kungliga släktlinje. Detta barn var Jesus. Han växte emellertid upp hos sina föräldrar i Nasaret, och därför blev han uppfostrad som en infödd galilé. År 29 e. Kr., när den tidpunkt var inne, som fanns angiven i Guds av Daniel nedtecknade tidsschema, blev Jesus smord och blev då Messias. (Dan. 9:24, 25) Därefter började det länge utlovade ljuset att lysa med intensiv glöd vid Galileiska havet, när Jesus begynte sin offentliga tjänst. Den förre skatteindrivaren Matteus uttolkar under inspiration Jesajas profetia, som då i närmare åtta hundra år hade väntat på sin uppfyllelse:
”Vidare, sedan han hade lämnat Nasaret, slog han sig ned i Kapernaum vid sjön i Sebulons och Naftalis område, för att det skulle uppfyllas, som var sagt genom profeten Jesaja, när han sade: ’O, Sebulons och Naftalis land, utmed havsvägen, på andra sidan Jordan, nationernas Galileen! Det folk som satt i mörker såg ett stort ljus, och vad dem beträffar, som sutto i en nejd där dödsskuggan var lägrad, för dem uppgick ljus.’ Från den tiden började Jesus predika och säga: ’Gör bättring, ty himmelriket har kommit nära.’” — Matt. 4:13—17, NW.
Ja, det var genom att predika de goda nyheterna om himmelriket som Jesus, och med honom hans trogna lärjungar, kom ljuset att lysa för människorna i Sebulons land och i Naftalis land, vilka så länge hade suttit ”i mörker”. ”Därpå gick han omkring överallt i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade de goda nyheterna om riket och botade allt slags sjukdom och allt slags skröplighet bland folket.” Han visade dem att varaktig fred och frihet från förtryck skulle komma genom Guds rike. Förmedelst honom fick de ”som sutto i en nejd där dödsskuggan var lägrad” möjlighet att vinna liv, ty han gav ”sitt liv till lösen för många”. Det var honom Jehova brukade till att kasta ljus över det medel, varigenom människor kunde vinna livet. — Matt. 4:23, NW; 20:28.
Detta ljus, som utlovade befrielse från död och förtryck — allt understött och genomfört av Guds regering –, var inte begränsat till människor i Galileen. Hade inte Jesaja förutsagt: ”På tillväxten av hans herradöme ... skall det ingen ände vara”? (AS) Hade inte profeterna förutsagt att Messias måste dö en offerdöd, bli uppväckt från de döda och sitta på Jehovas högra sida till den tid då den himmelska styrelsen skulle börja? De avskedsord, som Jesus uttalade till sina lärjungar från Galileen före sin himmelsfärd, klargjorde därför på ett mycket passande sätt, att Fridsfurstens kommande regering inbegrep mer än endast Israel. ”Ni skola vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och intill jordens avlägsnaste del.” — Jes. 53:1—12; Ps. 16:10; 110:1; Apg. 1:6—11; v. 8 enl. NW.
Hylla honom!
Bibelns profetior, kronologien och nutida historia pekar allesammans på 1914 såsom det år då Fridsfursten började härska från himmelen mitt ibland sina fiender. Förmedelst en hela jorden omfattande verksamhet, varigenom ett vittnesbörd frambärs från hus till hus, riktas denna maning till alla nationer: ”Tjäna Jehova med fruktan, och gläd eder med bävan. Kyss sonen, så att Han icke blir förtörnad och ni icke må förgås från vägen, ty hans förbittring flammar lätt upp. Lyckliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.” (Ps. 2:11, 12, NW) Såsom psalmisten förutsade, har Jehova insatt sin Son som konung på det himmelska berget Sion. Ingenting i himmelen eller på jorden kan med framgång göra motstånd mot att världen erövras av den regerande Fridsfursten!
Tag din bibel och förvissa dig om sannfärdigheten hos de många profetiska tecken som visar att Guds rike har börjat och att därmed hela jorden har skakats och ytterligare skall skakas av händelser som hållits i beredskap för vår generation. (Matt. 24:3—42; Luk. 21:7—36) Läs om domen över Förenta nationernas förmätna världsvälde, den förutsagda starka stegringen av brottslighet och pliktförgätenhet och det religiösa skrymteriet i form av ”kyrksamhet” i ändens tid. — Upp. 17:8, 11; Matt. 24:12; 2 Tim. 3:1—5.
Allt detta bevisar att Fridsfursten har blivit insatt på tronen i himmelen och fått härskarmakt sig given. Med honom som redskap skall Jehova snart bringa ”krigen att upphöra till jordens yttersta ända”. (Ps. 46:9, 10, NW) Det blir ingen upprepning av världskrigen eller av de aderton ”begränsade krig”, som utkämpats från 1945 till 1959, under en tid av skenbar ”fred”. Såsom det gick med det forntida Midjan, när Jehova brukade Gideon till att krossa förtryckaren, så kommer alla fiender till Guds rike att besegras av Fridsfursten. Såsom Josua tog fiendernas vagnar och brände upp dem i eld, så skall Fridsfursten låta ”skon, som krigaren bar i stridslarmet, och manteln, som sölades i blod”, och all annan krigsutrustning förstöras och röjas undan från jorden efter Harmageddon. — Dom. 7:19—8:21; Jos. 11:9; Hes. 39:8—10.
På detta fridfulla herradömes tillväxt skall det inte vara någon ände. Detta är den hänförande framtidsutsikten för dem som lyder de goda nyheterna om Kristus Jesus, vilkens underbara råd och faderliga godhet kommer att betyda evigt liv för alla som med glädje hyllar honom — och inte världens politiska ledare — såsom Fridsfursten!