Vilka välsignelser kommer det att bli på jorden under tusenårsriket?

Hur kommer det att se ut, när Guds vilja sker på jorden?

Har du framburit den berömda mönsterbönen som Jesus lärde ut? Han sade: ”Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” — Matt. 6:10.

ÄVEN om det är milliontals människor som har upprepat dessa ord, kan man fråga sig om det är många som verkligen har begrundat hur jorden kommer att se ut, när Gud till fullo har besvarat denna bön. Har du själv undrat över vad du och din familj kommer att få möjlighet att uppleva, om ni får privilegiet att leva när Guds vilja sker på jorden såsom den sker i himmelen?

Uppenbarelseboken kan hjälpa oss härvidlag. I dess 19:e kapitel kan vi läsa om det kommande kriget, i vilket Jesus Kristus kommer att tillintetgöra alla Guds fiender på jorden. Det 20:e kapitlet berättar för oss att djävulen, som ligger bakom ondskan, därefter kommer att vara fängslad i avgrunden under 1.000 år. Under det millenniet kommer Kristus att regera från himmelen till välsignelse för Guds mänskliga tjänare, däribland dem som blir uppväckta. De onda elementen har tagits bort, och det kommer att bli ”nya himlar och en ny jord”, i vilka rättfärdighet skall bo. — Upp. 20:11; 21:1; 2 Petr. 3:13.

Är du intresserad av en mera detaljerad bild av de jordiska välsignelserna som kommer under tusenårsriket? Uppenbarelseboken fortsätter att beskriva hur det kommer att se ut, när Jehova Gud vänder sin uppmärksamhet till det nya jordiska samhället av sanna tillbedjare. Vi läser:

”Han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” — Upp. 21:4.

Visar inte det förhållandet att det då inte längre skall finnas någon som fäller tårar att mänskligheten i fortsättningen inte skall plågas av sådana grymheter som barn- och hustrumisshandel, våldtäkt, rån, överfall, terrorism och krig? Ytterligare försäkrar Gud oss om att smärta och död — vilket nu ofta hör samman med sjukdomar och olyckshändelser — inte kommer att existera och därför inte kommer att ge orsak till sorg.

Bibeln ger oss också en grundval för att förvänta andra välsignelser på jorden under tusenårsriket. Med tanke på detta behöver vi inte ta vår tillflykt till fantasier eller överdrifter, som somliga gjorde under 100- och 200-talet.

TIDIGA UPPFATTNINGAR OM DE JORDISKA FÖRHÅLLANDENA

Som den föregående artikeln omnämnde inträffade det ett avfall från den rena kristendomen efter apostlarnas död, och somliga började lära ut förvända ting. Delvis berodde detta på att de felaktigt trodde att Jesus och hans medarvingar skulle regera på jorden. (Joh. 14:19; 2 Tim. 2:12; 1 Petr. 1:3, 4) Man drog tydligtvis den slutsatsen att sådana övernaturliga härskare skulle kunna åstadkomma häpnadsväckande förhållanden här på jorden.

Vi finner ett exempel på sådana otroliga beskrivningar i citatet ur ett verk av Papias, en prelat från Frygien, som levde under 100-talet. Han föreställde sig att följande skulle hända under millenniet:

”Vinrankor kommer att odlas, och var och en av dem kommer att ha tusen grenar, ... och på var och en av dessa grenar skjuter tio tusen klasar fram, och på varje klase finns tio tusen vindruvor. ... På liknande sätt kommer ett vetekorn att frambringa tio tusen ax, och varje ax kommer att ha tio tusen korn, och varje korn [kommer att ge] tio skålpund fint mjöl.”

Ytterligare andra tidiga skribenter riktade uppmärksamheten på de underbara beskrivningarna i bibelboken Jesaja och trodde att dessa visade på vad Kristi 1.000-åriga regering skulle åstadkomma.

Skribenterna Justinus Martyren och Irenaeus, vilka levde på 100-talet, citerade till exempel från profetiorna i Jesaja 65:17—25 och 11:6—9. Det första av dessa avsnitt säger:

”När de bygga hus, skola de ock få bo i dem; när de plantera vingårdar, skola de ock få äta deras frukt. När de bygga hus, skall det ej bliva andra, som få bo i dem; när de plantera något, skall det ej bliva andra, som få äta därav. Ty samma ålder, som ett träd uppnår, skall man uppnå i mitt folk. ... Då skola vargar gå i bet tillsammans med lamm, och lejon skola äta halm likasom oxar. ... Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, säger HERREN [Jehova].”

Jesaja, kapitel 11, talar också om att djuren skall leva tillsammans i frid — att lejonet skall äta halm liksom oxen. Och det sägs att en liten gosse skall valla dem.

Irenaeus insåg att dessa ord är en lämplig beskrivning av hur Guds sanning kan åstadkomma personlighetsförändringar hos ”grymma människor — som både är av olika nationaliteter och har olika sedvänjor — som kommer till tro. När de sedan har blivit troende, handlar de i överensstämmelse med rättfärdigheten.” Men han resonerade också som så att under millenniet borde dessa förändringar hos människor — från att ha varit onda till att bli fridsamma — helt logiskt återspeglas i djurskapelsen. Han skrev:

”När den skapade ordningen är återställd, då bör djuren vara underställda människan och återgå till den föda som Gud gav dem från början — den frukt som jorden ger — på samma sätt som de var underställda och lydiga Adam.” — Against Heresies, V, 33, 4.

När vi nu läser dessa avsnitt i Jesaja i sitt sammanhang, kan vi förstå att Jesaja för det första profeterade om att hans folk skulle bli återfört från Babylon, vilket skulle utgöra en uppfyllelse i miniatyr eller på ett förebildligt sätt, och för det andra att de andliga israeliterna skulle bli återförda från det stora Babylon i de ”yttersta dagarna”, vilket skulle utgöra en uppfyllelse i motbildlig eller fullständig bemärkelse. Miniatyruppfyllelsen ägde rum år 537 f.v.t. De återförda israeliterna kunde, med ett nytt styre över landet, ägna sig åt att uppodla sitt land och återställa dess produktivitet, skönhet och frid. (Jes. 35:1, 2) Jehova hjälpte dem att lägga bort onda, vilddjurslika egenskaper och att i sin inställning och sitt sätt att handla i stället återspegla den fridsamhet som lämpligen bör finnas bland sanna tillbedjare. — Mik. 6:8; se Människans räddning ur världsnöden nära!, sid. 319—321, § 15—19; även ”Nya himlar och en ny jord”, sid. 320—329, § 18—29.

Eftersom en sådan fridsamhet kunde utvecklas bland de återförda israeliterna då och eftersom den finns bland de sanna tillbedjarna i dag, kan vi då inte vara förvissade om att en sådan fridsamhet kommer att finnas i ännu större skala under tusenårsriket? Sådana skriftställen ger oss emellertid mer att tänka på.

VITTNESBÖRD FRÅN EDEN

När Jesaja pekade fram emot de nya förhållanden som de återförda israeliterna skulle få åtnjuta, utnyttjade han människans ursprungliga hem, paradiset som kallades Edens lustgård, som exempel. Han skrev:

”Ja, HERREN skall varkunna sig över Sion, han skall varkunna sig över alla dess ruiner; han gör dess öken lik ett Eden och dess hedmark lik en HERRENS lustgård.” — Jes. 51:3.

Andra bibelskribenter pekar också på Edens lustgård som ett exempel på de fruktbara och välsignade förhållanden, under vilka människor gärna skulle vilja leva. — Hes. 36:35; Joel 2:3; 1 Mos. 13:10; jämför Hosea 2:18—21.

När vi därför tänker på de jordiska välsignelserna under tusenårsriket, kan vi påminna oss vad Jehova Gud gjorde för den mänskliga familjen i begynnelsen, i Edens lustgård.

Berättelsen i Första Moseboken talar om för oss att Gud satte Adam och Eva i en ”lustgård”, ett ”paradis”. (1 Mos. 2:8, Septuaginta) Det var långt mera än bara en blomsterträdgård. Vi läser: ”HERREN Gud lät ... alla slags träd, som voro ljuvliga att se på och goda att äta av, växa upp ur marken.” I Edens lustgård fanns det ett överflöd av hälsosam föda, och därtill var det en plats, där man fick lön för sin möda. Adam och Eva skulle bruka och bevara lustgården, vilket skulle ge dem ytterligare glädje och tillfredsställelse, när de åt av dess olika produkter. — 1 Mos. 2:9, 15, 16; jämför Predikaren 2:24; 5:11.

Behövde Adam och Eva frukta för de vilda djuren, då de levde i denna ljuvliga lustgård? Stördes friden för dem av att djuren rovlystet åt upp varandra? Av vad Jesaja skrev i kapitlen 11 och 65 förstår vi att det inte förhöll sig så. Vi får också denna historiska upplysning från Första Moseboken:

”Gud sade [till Adam och Eva]: ’Se, jag giver eder alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I hava till föda. Men åt alla djur på jorden och åt alla fåglar under himmelen och åt allt som krälar på jorden, vad som i sig har en levande själ, åt dessa giver jag alla gröna örter till föda.’ Och det skedde så.” — 1 Mos. 1:29, 30.

Som du kanske känner till finns det i dag många människor, däribland somliga präster, som inte godtar vad bibeln säger om Edens lustgård och förhållandena som rådde där. Somliga påstår att berättelsen om Adam och Eva bara är en myt eller en liknelse. På så sätt visar de att de har en annan åsikt än den Jesus Kristus hade, för han godtog bibelns berättelse som faktisk, och han citerade rentav från den. (Matt. 19:4, 5) Dessutom finns det många präster som inte tror på vad Guds ord säger om djuren i Edens lustgård. Deras uppfattning har kanske påverkats av evolutionsteorin — att det som vi nu ser i djurlivet utgår från det som alltid har varit rådande och att principen ”den bäst utrustade överlever” alltid har varit rådande bland både djur och människor.

Men om vi har tro på Guds kraft och är villiga att godta vad bibeln säger, kan vi lita på att de första människorna i Eden inte var några syndfulla, stridslystna personer och att djuren levde i fred med varandra i paradiset. Kan vi inte vara övertygade om — på grundval av vad vi själva av erfarenhet har sett, när vi iakttagit djuren i zoologiska trädgårdar, i televisionsprogram som handlat om vildmarksliv eller på lantgårdar — att det måste ha gett människan ännu större glädje i livet, då hon fick råda över de fridsamma djuren i paradiset? — 1 Mos. 1:26.

VI SER FRAMÅT MED TILLFÖRSIKT

Vi kan därför se att Gud gav en grundval för att vi skall kunna se fram emot de jordiska välsignelserna: Löftet i Uppenbarelseboken 21:4 betyder att vi kan se fram emot ett slut på sorg, smärta och död. Och logiskt sett skulle detta betyda att de nuvarande förhållandena som frambringar sådant nått sitt slut. Dessutom känner vi bara till ett begränsat antal detaljer om Edens lustgård. Allt detta ger oss orsak till att förvänta ett återupprättat jordiskt paradis, där människan får ett meningsfyllt och givande arbete och nyttig och hälsosam föda och där hon under fridsamma förhållanden återigen får råda över djurskapelsen. — Luk. 23:43; Ps. 72:16.

Dessa förhållanden kommer inte att begränsas till en lustgård på bara en enda plats. I stället skall Gud uppfylla sitt ursprungliga uppsåt — att hela jorden skall bli uppfylld och förskönad. Hans uppsåt går aldrig om intet. — Jes. 45:18; 1 Mos. 1:28; jämför Jesaja 14:24.

De materiella välsignelserna är inte på något sätt det enda som kommer att göra tusenårsriket till en glädje. Jehova ger oss en försäkran om något som är av ännu större betydelse för ett verkligt tillfredsställande liv — andliga ting. Påminn dig vad Jesus sade till frestaren: ”Människan skall leva inte bara av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.” (Matt. 4:4) Följaktligen kan vi vara förvissade om att tusenårsriket kommer att kännetecknas av ett överflöd av andliga ting som är grundade på bibeln. Sanning och rätt kommer att finnas i överflöd, och det kommer att skänka förblivande frid och fred. — Ps. 72:1, 5—7, 17; Jes. 9:6, 7; 32:1, 16—18; jämför Jesaja 26:7—9.

HA TRO NU

För att vi skall kunna glädja oss åt tusenårsrikets välsignelser, ja, för att vi skall kunna få leva fram till den tiden, behöver vi ha tro. Gud gav oss i sin vishet inte fullständiga detaljer om de jordiska förhållandena under tusenårsriket. Han beskrev inte hur han skall förverkliga det som nu kan tyckas vara nästan omöjligt — att åter ge liv åt de ökenområden som nu täcker stora arealer på jorden, att bota människor som är sjuka och ofärdiga och att åstadkomma frid och balans i djurriket. Men han har låtit tillräckligt många upplysningar ingå i sitt ord för att bevisa att han har den övermänskliga förmågan att kunna utföra sådana underverk och att han till och med kan uppväcka de döda. (Apg. 10:37, 38; Luk. 7:14—16; 19:37, 38; 1 Mos. 7:6—16) Fortfarande krävs det tro för att man skall kunna tjäna Gud — tro på att han kan ge andliga och jordiska välsignelser. — Hebr. 11:1, 6.

Med en sådan tro fortsätter Jehovas vittnen i sitt världsvida undervisningsarbete. De hjälper människor att studera bibeln, att få en stark tro och att utveckla förtröstan på att Gud, genom Kristus, snart skall göra sitt slutliga ingripande för att ta bort ondskan. (Matt. 24:14) Många av dem som nu utövar tro kommer att få överleva och se Kristi tusenåriga regering börja styra och kommer att få njuta av de jordiska välsignelser som vi just har talat om. Vi inbjuder dig att ta emot den hjälp till att studera bibeln som Jehovas vittnen erbjuder, så att också du med tillförsikt kan se fram emot välsignelserna under tusenårsriket.

[Bild på sidan 10]

Under tusenårsriket kommer Gud att åter ge liv åt de ökenområden som nu finns på jorden, utplåna sjukdomar och åstadkomma frid och balans i djurriket