Lukasevangeliet

19 Han kom sedan in i Jeriko och gick igenom staden. 2 Det fanns en man där som hette Sackẹus. Han var förman för skatteindrivarna, och han var rik. 3 Han ville se vem Jesus var, men eftersom han var så kort kunde han inte få syn på honom bland alla människor. 4 Därför sprang han i förväg och klättrade upp i ett sykomorträd* för att kunna se Jesus när han kom längs vägen. 5 När Jesus gick förbi tittade han upp på Sackẹus och sa: ”Sackẹus, skynda dig ner, för jag tänker komma hem till dig i dag.” 6 Då fick han bråttom ner och tog med glädje emot honom i sitt hem. 7 De som såg det började muttra och sa: ”Han har gått hem till en syndare.”+ 8 Men Sackẹus ställde sig upp och sa: ”Herre, hälften av allt jag äger ger jag till de fattiga, och de som jag har pressat på pengar ska få fyrdubbelt tillbaka.”+ 9 Då sa Jesus: ”I dag har räddning kommit till detta hus, för även han är en son till Abraham. 10 Människosonen har kommit för att leta efter dem som gått vilse och rädda dem.”+

11 Han berättade också en liknelse för dem som var där och lyssnade, för han var nära Jerusalem och de trodde att Guds rike skulle komma mycket snart.+ 12 Han sa: ”En man av ädel börd skulle resa till ett avlägset land+ för att ta emot kungamakt och sedan komma tillbaka. 13 Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio minor och sa till dem: ’Gör affärer med de här tills jag kommer tillbaka.’+ 14 Men hans landsmän hatade honom, och när han hade rest skickade de budbärare efter honom som sa: ’Vi vill inte att den där mannen ska bli kung över oss.’

15 Till slut kom han tillbaka efter att ha tagit emot kungamakten. Han kallade på tjänarna som han hade anförtrott pengarna för att få reda på hur mycket de hade tjänat på sina affärer.+ 16 Den förste kom fram och sa: ’Herre, din mina har gett tio minor i vinst.’+ 17 Han sa till honom: ’Bra gjort, du är en god tjänare! Eftersom du har varit trogen i en mycket liten sak ska du få makt över tio städer.’+ 18 Den andre kom och sa: ’Herre, din mina har blivit fem minor.’+ 19 Han sa till honom: ’Du ska bli satt över fem städer.’ 20 Men en annan kom och sa: ’Herre, här är din mina. Jag har haft den gömd i en duk, 21 för jag var rädd för dig. Du är ju en sträng man som tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått.’+ 22 Han sa till honom: ’Jag dömer dig efter dina egna ord, du onde tjänare. Du visste alltså att jag är en sträng man som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått.+ 23 Så varför satte du inte in mina pengar på banken? Då hade jag åtminstone fått ränta på dem när jag kom tillbaka.’

24 Sedan sa han till dem som stod bredvid: ’Ta ifrån honom minan och ge den åt honom som har de tio minorna.’+ 25 Men de sa till honom: ’Herre, han har ju redan tio minor!’ 26 Han svarade: ’Jag säger er: Den som har, han ska få mer, men den som inte har något, han ska bli fråntagen det lilla han har.+ 27 Och för hit mina fiender som inte ville ha mig som kung och avrätta dem inför mig.’”

28 Efter att Jesus hade sagt detta fortsatte han upp mot Jerusalem. 29 Och när han närmade sig Betfạge och Betạnia på* det berg som kallas Olivberget+ skickade han i väg två av lärjungarna+ 30 och sa: ”Gå in i byn som ni ser där borta. När ni kommer dit kommer ni att se en fastbunden ungåsna som ingen har suttit på. Ta den och för den till mig. 31 Och om någon frågar varför ni tar den ska ni svara: ’Herren behöver den.’” 32 De båda lärjungarna gav sig av och hittade åsnan, precis som han hade sagt.+ 33 Men när de skulle ta med sig den frågade ägarna: ”Varför tar ni åsnan?” 34 De sa: ”Herren behöver den.” 35 Och de förde den till Jesus, och de kastade sina mantlar på den och lät Jesus sitta upp.+

36 När han kom ridande bredde folk ut sina mantlar på vägen.+ 37 Så fort han närmade sig vägen ner från Olivberget började alla lärjungar ropa ut sin glädje och lovprisa Gud för alla underverk de hade fått se. 38 De sa: ”Välsignad är han som kommer som kung i Jehovas namn! Frid i himlen och ära åt Gud i höjderna där ovan!”*+ 39 Men några fariséer i folkmassan sa till honom: ”Lärare, tillrättavisa dina lärjungar.”+ 40 Men han svarade: ”Jag säger er: Om de var tysta skulle stenarna ropa.”

41 När han kom närmare såg han ut över staden och grät över den+ 42 och sa: ”Om du bara hade förstått* vad det är som leder till fred!+ Men nu är det dolt för dig.+ 43 Det ska nämligen komma en tid när dina fiender ska bygga en palissad av spetspålar omkring dig, och de ska omringa dig och belägra* dig på alla sidor.+ 44 De ska slå dig och dina barn till marken,+ och de ska inte lämna sten på sten i dig,+ eftersom du inte förstod när du blev inspekterad.”

45 Sedan gick han in i templet och började köra ut alla försäljare,+ 46 och han sa till dem: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska vara ett bönens hus’,+ men ni har gjort det till ett tjuvnäste.”+

47 Varje dag undervisade han i templet. De främsta prästerna och de skriftlärda och folkets ledare ville hitta ett sätt att döda honom.+ 48 Men de kunde inte komma på hur de skulle göra det, för han hade alltid folk omkring sig som ville lyssna på honom.+