Hur man hörsammar inbjudningen till gästabudet
1, 2. a) I vilken stad härskade David såsom konung över hela Israel, och på vems tron satt han? b) Var sitter den konung, som David var en förebild till, nu såsom härskare, och vad fordras fördenskull av människorna på jorden, om de önskar vara med vid gästabudet?
I UPPFYLLELSE av profetian i Jesaja 25:6 bereder härskarornas Jehova ett gästabud för alla folk på jorden på ”detta berg”, den upphöjda plats, där hans himmelska rike har upprättats. På det jordiska Sions berg, som fanns för tre tusen år sedan, och i Jerusalems stad på den tiden härskade konung David i Jehovas namn. David representerade härskarornas Jehova, som var den verklige konungen över nationen, och alltså sades konung David på Sions berg sitta på ”Jehovas tron” (NW). Davids vise son, Salomo, efterträdde honom på denna tron. (1 Krön. 11:4—9; 29:23) På det himmelska Sions berg sitter nu Guds Son, Jesus Kristus, som konung David var en förebild till, på tronen sedan år 1914 e. Kr., och han sitter verkligen på Jehovas tron, nämligen på Guds högra sida. (Ps. 110:1, 2; Apg. 2:29—36; Upp. 3:21) Genom honom bereder Gud gästabudet.
2 Om folken inom detta jordiska område av Guds rike önskar vara med vid gästabudet, måste de fördenskull vara lojala, hängivna och lydiga gentemot Guds älskade Sons himmelska rike. De behöver inte lämna jorden och bege sig till himmelen för att vara detta.
3. För vilka har Gud möjliggjort detta gästabud, och varför är de i behov av denna föranstaltning?
3 Härskarornas Jehova har möjliggjort detta gästabud för alla folk genom sin Son, Jesus Kristus. Hur då? På detta sätt: Hela människosläktet har nu i nästan sex tusen år befunnit sig i ett döende tillstånd, och vid döden har de upphört att äta och dricka. För att kunna äta och dricka måste vi leva och vara vid god hälsa. Å andra sidan måste vi äta och dricka för att kunna fortsätta att leva. Hela mänskligheten har ärvt syndfullhet och död från den förste mannen på jorden, som syndade mot Gud, Skaparen, och drog Guds dödsdom över sig, innan han blev fader till några barn. (Rom. 5:12—14) På grund av sin upproriska synd mot Skaparen blev den förste mannen och hans hustru utdrivna ur sitt fullkomliga paradisiska hem i Edens lustgård för att dö utanför den. Förödelsen på jorden, hungern, torkan och svälten har alltså kommit som en följd av människans syndfullhet. Så här säger den kristne aposteln Paulus: ”Den lön, som synden giver, är döden, men den gåva, som Gud av nåd giver, är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” — Rom. 6:23.
4. Tala om hur Gud gjorde denna föranstaltning beträffande gästabudet genom sin Son och hur Sonen jämförde sig själv med mat.
4 För att kunna lyfta syndens fördömelse från människorna och avlägsna syndens straff eller ”lön” lät Jehova Gud sin Son dö en offerdöd här på jorden såsom den fullkomlige mannen Jesus Kristus. Han dog barnlös, varigenom han till och med offrade sin rätt att bli fader åt ett fullkomligt människosläkte på jorden. För länge sedan uppehöll mat, som beretts genom ett underverk, hans jordiska nations liv i fyrtio år, när folket färdades genom en öken. Fördenskull jämförde Jesus sitt fullkomliga offer med sådan mat. Han sade: ”Jag är livets bröd. ... Jag är det levande brödet, som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Och det bröd, som jag skall giva, är mitt kött; och jag giver det, för att världen skall leva.” — Joh. 6:48—51.
5. Var befinner sig ”livets bröd” nu, och vad måste människorna på jorden göra, om de skall få äta och leva för evigt?
5 Nu är denne Guds Son, Jesus Kristus, åter i himmelen och regerar i sin himmelske Faders rike, och han kan till fullo göra bruk av värdet av sitt offrade mänskliga liv, ”livets bröd”. Är det då underligt att människorna på jorden, om de skall få äta och leva för evigt på jorden, måste erkänna Guds rike på det himmelska Sions berg? De måste erkänna Guds regerande konung, Jesus Kristus, såsom sin konung, och de måste förbli orubbliga i sin lojalitet och lydnad gentemot honom. Detta måste de göra genom tron.
6. a) Varför är det i sig självt ett gästabud att äta av ”livets bröd”? b) Beskriv de båda sätten, på vilka Jesajas profetia om gästabudet går i uppfyllelse.
6 Att äta av det himmelska ”livets bröd” genom tron är i sig självt en fest, ett gästabud, om det kan medföra evigt liv. Vilket gästabud här på jorden i våra dagar skulle väl med aldrig så många läckra rätter kunna ge dem som äter av det evigt liv? Men de som underordnar sig Guds rike, vilket styrs av Guds Son, kommer att göra mera än äta genom tron. De kommer att bokstavligen få äta smaklig jordisk mat för att uppehålla detta liv för evigt i frid, hälsa och lycka. Jesajas profetia om ett gästabud har en bokstavlig syftning och inte enbart en andlig. De lojala och lydiga skall bokstavligen få äta ”feta, märgfulla rätter”, så att säga, för att ge hjärtat kraft och styrka och få ansiktet att glänsa. De skall få dricka vin, starkt vin, väl klarat, för att hjärtat skall glädjas. (Ps. 104:14, 15) Det skall inte bli några dåliga verkningar.
7. Hur förutsäger Psalm 72, som har avseende på konung Salomo, de lyckosamma förhållandena på jorden under Guds älskade Sons regering?
7 Profetiorna förtäljer om de lyckosamma förhållanden som skall råda på jorden under Guds älskade Sons konungsliga regering. I den profetiska psalm som har avseende på konung Salomo heter det: ”Han skall komma ned likt regnet på det mejade gräset, likt ymniga skurar, som väta jorden. I hans dagar skall den rättfärdige spira upp, och överflödet av frid, till dess månen icke mer finnes. Och han skall hava undersåtar från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar. Det skall bliva fullt upp med säd på jorden; på bergens topp skall det vara ett överflöd. Hans frukt skall vara såsom på Libanon, och de som äro från staden skola blomstra likt växtligheten på marken.” (Ps. 72:6—8, 16, NW) En sådan tid av överflöd kännetecknade konung Salomos regering, men Jesus Kristus, som Salomo var en förebild till, är större än Salomo. (Matt. 12:42) Det skall fördenskull bli ett överflöd på jorden under Kristi rike som vida skall överglänsa det som rådde i konung Salomos dagar.
Paradiset återställs; skall omfatta hela jorden
8. Hur kommer jorden att förändras under Rikets styrelse i överensstämmelse med Jesu ord till den förstående ogärningsman, som hängde döende på pålen?
8 Om överflödet skall bli stort nog för att kunna stilla hungern och tillgodose hela mänsklighetens andra lekamliga behov, måste radikala förändringar äga rum här på jorden, så att förhållandena blir helt andra än de är nu. Det rådde ingen brist på mat i det jordiska paradis, där Gud satte det första människoparet i dess fullkomliga, syndfria tillstånd. Under Kristi rikes styrelse, som utövas på det himmelska Sions berg, skall detta paradis återställas och utvidgas intill jordens ändar. Fördenskull kommer det inte att bli för litet för att hysa hela människosläktet. Det finns alltså en djup och förunderlig undermening i de ord, som den döende Jesus Kristus riktade till den förstående man, som blivit hängd på en påle vid sidan om honom den där mörka dagen, den 14 Nisan, år 33 e. Kr.: ”Jag säger dig i sanning i dag: Du skall vara med mig i paradiset.” — Luk. 23:43, NW; Ro.
9. Vilken profetisk beskrivning ges i Psalm 65 av det världsvida paradiset?
9 Skönheten och överflödet, som kommer att känneteckna detta världsomfattande paradis, som skall styras av Guds rike, kan vi inte göra oss en föreställning om. En profetisk skildring härav ges i Psalm 65, som är riktad till Gud i Sion. Vi läser: ”Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden. Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du. Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma. Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd. Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.” — Ps. 65:2, 10—14.
10. Vad skall jorden då ge, enligt Psalm 67, och på grund av vad?
10 Till denna beskrivning fogar Psalm 67:7, 8 (NW) dessa ord: ”Jorden själv skall förvisso giva sin avkastning; Gud, vår Gud, skall välsigna oss. Gud skall välsigna oss, och alla jordens ändar skola frukta honom.”
11. Hur skall orden i Mika 4:3, 4 då gå i uppfyllelse?
11 I denna fridfulla värld utan krig skall också profetian i Mika 4:3, 4 få en bokstavlig uppfyllelse: ”Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida. Och var och en skall sitta under sitt vinträd och sitt fikonträd, och ingen skall förskräcka honom; ty så har HERREN Sebaots mun talat.”
Mer än bokstavlig mat
12. Kommer det att räcka med bokstavlig mat åt människorna under Guds rikes styrelse, och vad sade Jesus om medlen till livets uppehälle?
12 Det är mer än bokstavlig mat som alla de människor kommer att få, vilka gynnas med liv i Guds rike med hans Son, Jesus Kristus, vid styret. En människa i våra dagar, som har allt hennes hjärta kan begära i fråga om mat och dryck, jämte det som hennes läkare kan ha ordinerat för hennes hälsa, kan likväl inte hålla sig vid liv för evigt. Man behöver mer än bokstavlig mat nu; mer än bokstavlig mat kommer att behövas då, under Guds rikes styrelse. Vid slutet av en fyrtio dagar lång fasta citerade Jesus Kristus Guds ord och sade till och med då: ”Det är skrivet: ’Människan skall leva icke allenast av bröd, utan av allt det som utgår av Guds [Jehovas, NW] mun.’” (Matt. 4:4; 5 Mos. 8:3) Ja, den andliga maten är nödvändigare än den bokstavliga, och denna andliga mat är Guds ord. Hans ord utgör hans föreskrifter och hans bud, som säger oss vad vi skall göra. För människor som lever i överensstämmelse med hans ord och gör hans vilja tjänar detta såsom verklig, livsuppehållande mat och dryck.
13. Vad sade Jesus om sin egen mat och om hur otillräckligt det materiella överflödet är, när det gäller att vinna liv?
13 Den störste man som någonsin levat här på jorden, Jesus Kristus, framhöll just detta. Vid ett annat tillfälle då han var hungrig och innan han åt den bokstavliga mat, som man satte fram åt honom, sade han: ”Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk.” (Joh. 4:34) Jesus uttalade också en varning för materialismen och sade: ”Tagen eder till vara för allt slags girighet; ty en människas liv beror icke därpå att hon har överflöd på ägodelar.” ”Livet är ju mer än maten och kroppen mer än kläderna.” (Luk. 12:15, 23) På den som är hungrig i synnerhet lurar faran att han gör bokstavlig, jordisk, mat till en gud och dyrkar buken såsom vore den en gud.
14. Hur önskar hungriga indier att Gud skall framträda för dem, men vilka andra kan också göra buken till sin gud?
14 För flera år sedan riktade det indiska helgonet Mahatma Gandhi uppmärksamheten på den vanvettiga böjelsen hos Indiens undernärda massor, som lever på ett mål mat om dagen eller ännu mindre, att göra just detta. Han sade följande i vetskap om att det skulle publiceras: ”För de millioner som måste försaka två mål om dagen är mat den enda antagliga form, i vilken Gud törs framträda.” Men det är inte bara de svältande massorna utan även människor med överflöd som kan göra bokstavlig mat till en av sina falska gudar och behandla sin buk som en gud och ignorera den sanne Guden och hans föranstaltningar för evigt liv. — Fil. 3:19; New York Times Magazine för 20 december 1959, sidan 28.
15. a) Vad varnade Mose israeliterna för med tanke på den tid, då de kommit in i landet av mjölk och honung? b) Hur är det rimligt att Jesus, som nu regerar i himmelen, uppfattar frågan om den mat som människorna behöver?
15 Profeten Mose varnade israeliterna för att de sannolikt skulle glömma Jehova Gud, när de kommit in i det land som sades flyta av mjölk och honung och kunde njuta av dess överflöd på goda ting. Om de gjorde det, skulle det innebära att de tillbad andra gudar, och detta skulle medföra förintelse för dem. (5 Mos. 8:10—20) När Jesus Kristus var här på jorden och inom kort skulle återvända till himmelen, bjöd han i en liknande situation sina trogna efterföljare att dra ut till den bebodda jordens yttersta ändar och göra lärjungar av människor av alla nationer genom att föra med sig andlig mat till dem, nämligen det som han hade befallt dem. (Matt. 28:18—20; Luk. 24:44—49; Apg. 1:6—11) Om Jesus såg saken på detta sätt när han var här på jorden såsom människa, i hur mycket högre grad bör han inte se den så nu när han regerar såsom konung på det himmelska Sions berg!
16. Vad säger Jesaja 11:1—9 om den andliga maten i Kristi rike, och vad var det som Jesus sade skulle betyda liv för människorna?
16 I överensstämmelse härmed sade profeten Jesaja om den styrelse som skall utövas av Jesus såsom en ättling till Isai, konung Davids fader: ”Rättfärdighet skall vara bältet omkring hans länder och trofasthet bältet omkring hans höfter. ... Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, ty landet skall vara fullt av HERRENS kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet.” (Jes. 11:1—9) Genom att tillväxa i kunskap om Gud och leva i överensstämmelse med denna andliga mat kan jordens inbyggare vinna evigt liv; ty Jesus själv sade till Gud i bön: ”Detta betyder evigt liv att de tillägna sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Joh. 17:3, NW.
De döda skall få vara med om gästabudet
17. a) Vilka farhågor, som framsynta män i våra dagar hyser, hade inte Gud när han välsignade Adam och Eva i Eden? b) Vilka är det alltså som, enligt vad Gud har bestämt, också skall få vara med om det världsomfattande gästabudet?
17 Framsynta män i ansvariga ställningar i våra dagar fruktar för att jorden vid slutet av detta århundrade eller en kort tid därefter kommer att ha fler människor än den kan försörja. Fördenskull menar de att befolkningstillväxten måste regleras och begränsas till ett maximum för varje generation. Men Jehova Gud, som har profeterat om ett gästabud för alla folk, hyser inte några sådana farhågor. När han skapade de två första människorna och satte dem i Edens paradisiska lustgård, bjöd han dem att skaffa sig många barn och att samtidigt lägga jorden under sig (inte fördärva den) och att råda över alla djuren. (1 Mos. 1:20—28) Jorden har ännu inte blivit uppfylld av skapade varelser i den utsträckning som Jehova Gud avsåg, när han talade till Adam och Eva. Men hans Sons, Jesu Kristi, rike skall ombesörja att jorden blir uppfylld av människor, danade till Guds avbild och honom lika, och att den överallt läggs under människorna till gagn för dem och djuren. Fördenskull har den allsmäktige Guden bestämt att även de döda människorna, som befinner sig i gravarna, skall få vara med om det världsomfattande gästabudet.
18, 19. Hur kommer det sig att — såsom det heter — ett dok höljer alla folk och ett täckelse betäcker alla folkslag?
18 Omedelbart efter det att Gud talat om gästabudet, inspirerade han sin profet Jesaja att tillfoga dessa ord: ”Och han skall på detta berg göra om intet det dok, som höljer alla folk, och det täckelse, som betäcker alla folkslag. Han skall för alltid göra döden om intet; och Herren, HERREN skall avtorka tårarna från alla ansikten.” — Jes. 25:7, 8.
19 Måste inte Gud göra detta, om det skall råda obegränsad, oblandad glädje vid Guds gästabud för alla folk? Är det inte så att det finns någonting som höljer eller insveper alla folk i ett mörker, som de inte kan slippa undan för att uppnå ljusare och bättre förhållanden och äga större, upplyst rörelsefrihet? Är det inte som om ett täckelse sänkts ned över alla folkslag eller nationer, ett dok som hindrar dem att se klart, som skymmer deras klara, obehindrade syn när det gäller Gud, som utestänger dem från möjligheten att äga hans fulla ynnest, som breder ut sig över dem såsom en förbannelse, såsom en liksvepning? Det förvirrade, uppskärrade, olyckliga och hopplösa tillstånd som alla folk och nationer nu befinner sig i ger oss ett ”ja” till svar på den frågan.
20. Hur skall Gud göra dessa ting om intet ”på detta berg”?
20 Gud, den Högste, ser från ovan ned på detta dok, som höljer alla folk. Han har bestämt att han skall avlägsna det, i överensstämmelse med sitt löfte att välsigna alla släkter på jorden. ”På detta berg”, dvs. förmedelst sitt rike på det himmelska Sions berg, skall han göra om intet eller uppsluka det som vållar mörkret, den ”störande faktor”, som hindrar hans härliga sannings ljus att tränga igenom och göra människor fria. (Joh. 8:32; 2 Kor. 6:14—16; 4:4—6) Han skall göra om intet detta fördömelsens täckelse, som har kommit att betäcka alla folkslag till följd av den medfödda synd vi alla ärvt av våra första, olydiga, föräldrar. Gud har gjort omfattande föranstaltningar för att avlyfta denna fördömelse genom det syndborttagande offret av Guds lamm, Jesus Kristus, som nu är konung. (Joh. 1:29, 36) Vilken befrielse kommer inte alla som lever att få erfara, då de ser detta ske!
21. Till gagn för vilka kommer allt detta att ske, och vad måste Gud göra för att infria sitt profetiska löfte Jesaja 25:8?
21 Men det är inte bara de levande som skall få gagn av dessa föranstaltningar. Milliarder döda människor skall också få gagn av dem. Hur skulle Gud kunna ”för alltid göra döden om intet”, om han lät den död, som vi ärvt av syndaren Adam, fortfara att härska över alla sina offer? Hur skulle Gud kunna ”avtorka tårarna från alla ansikten”, om han lät människor förbli berövade sina släktingar och andra nära och kära, som de förlorat till fienden döden? Om Gud skall infria sitt profetiska löfte, måste han uppväcka de döda utan fruktan för att jorden skall bli överbefolkad. Tack vare hans vishet och makt skall jorden inte bli överbefolkad som en följd av att de döda blir uppväckta.
22, 23. a) Gäller detta löfte några andra än de 144.000 med tanke på det citat Paulus gör från Jesaja 25:8? b) Var citeras också en del av denna profetia, i vilket sammanhang, och till bekräftelse av vad för något?
22 Uppfyllelsen av löftet om att döden för alltid skall göras om intet, att den skall uppslukas, kommer inte enbart att gälla de 144.000 medarvingarna till Jesus Kristus, som ärver himmelriket tillsammans med honom och på vilka aposteln Paulus först tillämpade den strålande profetian, nämligen i 1 Korintierna 15:54. Det är fler än dessa 144.000, vilka blivit friköpta från jorden, som har dött eller ännu kommer att dö. Om döden för alltid skall göras om intet, måste den utplånas med avseende på resten av mänskligheten, och det skall också ske. I bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, citeras i näst sista kapitlet en del av Jesajas profetia. Varför det? För att vi skall få en sista bekräftelse på löftet om en uppståndelse för de döda. I den syn, som skildras i Uppenbarelseboken, ser aposteln Johannes Guds himmelska rike vinna full makt och myndighet över jorden och omvandla de jordiska förhållandena, varigenom en ”ny jord” blir till.
23 Därpå hör Johannes en röst från Guds tron citera Jesajas profetia och säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” (Upp. 21:1—4; Jes. 25:8) På grund härav skall det bli möjligt för de döda att nås av Guds inbjudan till det överdådiga gästabudet och att anta den.
24. Vad skall då tagas bort från Jehovas folk, något som de nu får utstå av sina fiender? Varför skall detta ske?
24 Vilken inställning kommer människorna då att ha till Gud? Vilken inställning kommer de då att ha till Guds folk? De troende i våra dagar, som har överlämnat livet åt Jehova Gud genom hans Son, Jesus Kristus, har många fiender jorden utöver, som drar smälek över dem och riktar olika anklagelser mot dem. I offentliga handlingar och domstolsprotokoll redogörs det för ett otal fall av förföljelse riktade mot Jehovas vittnen. Jesus Kristus själv förutsade denna förföljelse; och såsom Jehovas främsta vittne led han smälek och blev skymfligt behandlad av sin tids religiösa ledare, som också vållade att han fick en grym död. (Matt. 24:9; 10:22, 23, 34—36) Men när tiden är inne för gästabudet för alla folk, för de levande och de döda, kommer en förändring att inträda. Jesaja 25:8 framhåller vad resultatet blir, när Jehova utför alla dessa kärleksfulla ting till gagn för människorna, ty det heter vidare där att Jehova ”skall taga bort sitt folks smälek över allt på jorden. Ty så har HERREN talat.” Jehova skall sannerligen förhärliga sina vittnen och bevisa sig vara den sanne Guden.
25, 26. Med vem skall människorna då, enligt Jesaja 25:9, vara fullständigt tillfreds? Och vad skall vi få glädjas åt framdeles?
25 Alla som har överlämnat sig åt Jehova för att vara hans folk, hans vittnen, kommer att vara lyckliga och fullständigt tillfreds i sitt förhållande till honom. Följande vers i profetian försäkrar oss om detta: ”På den tiden skall man säga: Se, där är vår Gud, som vi förbidade och som skulle frälsa oss. Ja, där är HERREN, som vi förbidade; låtom oss fröjdas och vara glada över hans frälsning.” — Jes. 25:9.
26 Är det inte en sådan Gud som alla rättsinniga, tacksamma människor önskar sig? Är det inte en sådan Gud som man bör hoppas på? Han skall aldrig låta våra förhoppningar komma på skam eller grusas, om vi förbidar honom, väntar att han skall infria sitt ord. Vi kan redan fröjda oss över de föranstaltningar han gör för vår eviga frälsning. Eftersom vi inte kan tiga med de nuvarande välsignelser vi får röna, är vi ivriga att dela vår glädje med andra. Längre fram skall vi glädjas åt vår eviga, fullständiga frälsning, som han bereder genom sin regerande konung, Jesus Kristus.
Alla störande faktorer avlägsnas för alltid
27, 28. a) Vilken betydelsefull störande faktor måste vi räddas undan? b) Vad utgör Moabs nation en symbol av här, och vad säger Jesaja 25:10—12 härom?
27 För närvarande finns det en mycket betydelsefull störande faktor, som hindrar det fullständiga förverkligandet av detta gästabud för alla folk. Denna störande faktor måste avlägsnas; vi måste räddas undan den. Kan vi se vad det är för en faktor? Det är den förtryckande ogudaktiga organisation som har människans störste levande fiende, Satan, djävulen, till upphovsman. Denna organisation måste tillintetgöras. Den synliga delen av den måste med våld avlägsnas från jorden, ty jorden tillhör Gud, Skaparen, och är ett område som lyder under hans rike. Det fullständiga avlägsnandet av denna synliga organisation har blivit förutsagt i symboliska ordalag i Jesaja 25. På profetens tid var Moabs nation en del av djävulens synliga organisation och uppträdde djävulskt. Vid några tillfällen hade profetens eget folk fått lida genom Moabs förvållande, och Moab deltog i en sammansvärjning mot Jehovas folk. (Ps. 83:3—9) Moab får utgöra en symbol av djävulens jordiska politiska organisation i profetian i Jesaja 25:10—12 (NW), som lyder så här:
28 ”Ty Jehovas hand skall komma att vila på detta berg, och Moab skall trampas ned på sin plats, såsom när halm trampas ned i en gödselpöl. Och han skall slå ut med sina händer mitt i det, såsom när en simmare slår ut med dem för att simma, och han skall slå ned dess högmod med sina händers konstgrepp. Och du befästa stad, med dina höga, trygga murar, skall han bryta ned; han skall slå ned den, låta den få känning med jorden, med stoftet.”
29. a) Var skall Jehovas hand vila, och i vilket syfte skall den vila där? b) I likhet med vem skall Jehova slå ut med sina händer, genom vilket redskap och med vilken verkan?
29 I uppfyllelsen av denna profetia skall Jehovas hand vila på ”detta berg”, nämligen på det himmelska Sions berg, och utöva sin makt för att avlägsna dem ifrån jorden som vill störa hans bebådade gästabud. I sin ställning såsom ”HERREN Sebaot” eller ”härskarornas Jehova” (NW) förfogar han över mäktiga exekutionstrupper under befäl av hans Son, konungen Jesus Kristus. Under dem skall Satans, djävulens, synliga politiska organisation, som Moab var en symbol av, trampas ned och krossas såsom ”halm trampas ned i en gödselpöl”. Genom dessa exekutionstrupper skall härskarornas Jehova tillfoga djävulens synliga politiska organisation tillintetgörande slag, såsom när en simmare i forna tider slog på vattnet med ideliga slag. Dess befästa, skyddade platser med sina (till synes) ”höga, trygga murar” skall störtas omkull och slås till jorden och aldrig byggas upp igen.
30, 31. a) Men vad måste först ödeläggas här på jorden, och vilken symbol härav framställdes i forna tider? b) Om vilken ”stad” är det alltså som Jesaja 25:1—5 talar profetiskt?
30 Djävulens synliga politiska organisation skall alltså vräkas ner från sin upphöjda, stolta ställning. Men först skall det stora Babylon, den falska babyloniska religionens världsvälde, ödeläggas för all framtid. (Upp. 17:1—18) Det stora Babylons religiösa välde framställdes i en bild genom den forntida staden Babylon, som låg vid Eufrats stränder och som var fiendestaden framför andra fientliga städer under det forntida Israels historia. Babylon övade svårt förtryck mot Jehovas folk. År 607 f. Kr. förstörde det forntida Babylon Jerusalems stad och templet där, som var uppfört åt Jehova, och förde bort de överlevande israeliterna till det avlägsna Babylon. Här höll det dem i slaveri, till dess den persiske erövraren, Cyrus den store, frigav dem år 537 f. Kr., sedan han hade vållat Babylons fall såsom ett världsvälde. Ingen annan stad motsvarar fördenskull bättre den icke namngivna stad, som omtalas i de första verserna i Jesaja 25, än det stora Babylon gör, den falska religionens förtryckande, tyranniska världsvälde. Jehova skall tillintetgöra det. Därför säger Jesaja:
31 ”HERRE [Jehova], du är min Gud; jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn, ty du gör underfulla ting, du [Jehova] utför [dina egna] rådslut ifrån fordom tid, fasta och beståndande. Ja, du har gjort staden till en stenhop, den befästa staden till en grushög; främlingarnas palats står ej mer där såsom en stad, aldrig skall det byggas upp igen. Därför måste nu det vilda folket ära dig, den grymma hednastaden frukta dig. [Varför det?] Ty du har varit ett värn för den arme, ett värn för den fattige i hans nöd, en tillflykt mot störtskurar, ett skygd under hettan. Ty våldsverkarnas raseri är likasom en störtskur mot en vägg. Och såsom du kuvar hettan, när det är som torrast, så kuvar du främlingarnas [de invaderande erövrarnas] larm; ja, såsom hettan dämpas genom molnens skugga, så dämpas de grymmas segersång.” — Jes. 25:1—5.
32. Vad kommer de överlevande ögonvittnena till uppfyllelsen av denna profetia att göra, och hur skall Jehova Gud därpå härska?
32 När dessa religiösa och politiska förtryckare av Jehovas folk har blivit tillintetgjorda, då kommer de som har fått bevittna detta här på jorden att upphöja Jehova såsom deras Gud med ännu större entusiasm. De kommer att prisa hans namn, därför att han har uppfyllt deras förhoppningar och har frälst dem. (Jes. 25:1, 9) Aldrig mer skall det på jorden finnas människor som söker förhindra Guds uppsåt att göra ett gästabud med feta rätter och mustiga drycker för alla folk. Härskarornas Jehova skall härska såsom en triumferande konung i det himmelska Jerusalem på det himmelska Sions berg utan att det finns någon rival på jorden. Han skall då ha lagt alla sin smorde Sons, Jesu Kristi, fiender såsom en pall för hans fötter genom att han låtit dem bli fullständigt tillintetgjorda. — Ps. 110:1—6; Jes. 24:23.
33. a) Vad skall Jehova därefter göra ”på detta berg”, och vilka skall få njuta av det? b) Hur kan vi alltså vara lyckliga nu?
33 Genom sin regerande Son, Jesus Kristus, som är ”livets bröd”, skall Jehova därefter på sitt rikes berg göra det länge utlovade gästabudet för alla folk. De som överlevt ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon skall få njuta av det, såväl som milliarder döda människor, som skall bli uppväckta. Vi kan vara vissa om att de tacksamma då skall hörsamma Guds barmhärtiga inbjudning till gästabudet och skall äta och dricka och så uppehålla livet för evigt. Lyckliga är vi nu, om vi sprider dessa goda nyheter överallt!