Lev i överensstämmelse med namnet

”I ären mina vittnen, säger Jehova. I ären min tjänare, den som jag har utvalt, på det att I mån veta och tro mig och förstå, att det är jag; före mig är ingen Gud danad, och efter mig skall ingen komma.” — Jes. 43:10.

 1. Vilka bär Guds namn, och vad betyder namnet?

JEHOVA har haft sina vittnen på jorden från den förste martyrens, Abels, tid. Efter alla dessa årtusenden av tid har han alltjämt sina vittnen på jorden, och dessa kommer att bli ögonvittnen till den förkrossande seger som han kommer att vinna över fiendens värld i den annalkande universella striden, Harmageddonslaget! Till dess är de förpliktade att leva i överensstämmelse med det ärofulla namn de bär. Att leva i överensstämmelse med det betyder för dem att få Guds beskydd och av honom bli frälsta till evigt liv. Genom dem har han inte lämnat sig utan levande vittnesbörd i denna världen. De ger honom äran i överensstämmelse med hans egen försäkran: ”Jag Jehova, det är mitt namn; och jag giver icke min ära åt någon annan eller mitt lov åt belätena.” (Jes. 42:8) Han är en uppsåtets Gud. Innebörden i hans namn, vilket är ensamt i sitt slag, är ”han ger upphov åt” eller ”han låter varda”, och därför skapar han allting i enlighet med sitt uppsåt. Han är i stånd till att verkställa sitt uppsåt, och hans ord slår aldrig fel: ”Så skall det ock vara med ordet som utgår ur min mun: det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt utan att hava verkat vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det.” — Jes. 55:11.

 2. Vilka är hans fyra stora egenskaper eller kännetecken, och hur kommer de till uttryck?

2. Hans kännetecken är makt, vishet, rättvisa och kärlek. Skriften säger att all makt tillhör Jehova och att han alltså är källan till all makt i universum. (Ps. 62:12) Hans vishet är fullkomlig, han gör ingenting felaktigt eller orätt. Allt vad han säger eller gör är rätt. Han, den Vise, är vishetens källa. (Ps. 33:4; Ords. 2:6, 7. I v. 7 står det här i eng. övers, ”välgrundad vishet” i stället för ”sällhet”.) Han är rättvis och rättvisans begynnelse. Hans domslut är rättfärdiga och opartiska. (5 Mos. 32:4) Hans kraftiga försäkran lyder: ”Det finnes ingen annan Gud jämte mig, en rättvis Gud och en frälsare; det finnes ingen jämte mig.” (Jes. 45:21, eng. övers.) Jehova är en kärlekens Gud. Om honom kan det med rätta sägas: ”Gud är kärleken.” (1 Joh. 4:8, 16) Han låter kärleken komma till uttryck i fullkomlig osjälviskhet och till varaktigt gagn för alla hans skapelser, som tjänar honom med obrytbar hängivenhet. För att ha kärlek måste hans skapelser vara honom osjälviskt hängivna och måste bemöda sig om att inför alla visa ett återsken av alla dessa hans fyra karakteristiska egenskaper.

 3. Vad skapade han till hem åt människan och vad till att lysa henne?

3. Jehova Gud har skapat himmelen såväl som denna jord, som är människans beständiga boning. (1 Mos. 2:4) ”Så säger Jehova, han som har skapat himmelen, han som är Gud, han som har danat jorden och gjort den, han som har berett den och som icke har skapat den till att vara öde, utan danat den till att bebos: Jag är Jehova och eljest ingen.” (Jes. 45:18) Ur jordens djupa vatten lät han de skyhöga bergen höja sig, vilkas ståtliga toppar skjuter upp bland de vackra molnen likt uppräckta armar och bär vittnesbörd om hans majestät. Genom sin allmakt satte han på himmelen den väldiga solen och den sköna månen till att ge människornas ögon ljus om dagen och om natten. De sänder ut sina strålar av ljus över hela jorden. — Ps. 104:10—30; 1 Mos. 1:14—19.

 4. Vad ämnade Gud ge människan förutom naturligt ljus? Hur skulle det lysa?

4. Gud tillämnade människan ljus, inte endast för hennes ögon, utan också för hennes sinne. Ljuset för människans sinne är Guds ord, bibeln, som han ensam är upphov eller författare till genom sin ande eller verksamma kraft. (Ps. 119:105) Genom Guds ord får människan kännedom om honom. Hans ord uppenbarar hans uppsåt. Guds uppsåt är att hela människosläktet skall ha vetskap om honom, lära känna hans egenskaper och förstå hans lag och uppsåt. Fördenskull beslöt han att uppresa ett folk för sitt namn: för att hans ljus för människans sinne skulle kunna lysa på jorden. Eftersom hans heliga namn antyder att han också skänker ljus, så måste hans folk på jorden, om det återkastar hans ljus, leva i överensstämmelse med Jehovas namn, hans som är uppsåtets Gud gentemot människan på jorden.

 5. Varför måste hans namn förkunnas på hela jorden? Genom vilket redskap?

5. Guds namn, Jehova, måste bli vördat överallt på jorden. ”Fördenskull har jag tillåtit dig att förbliva: att jag skulle visa dig min makt och för att de skola förkunna mitt namn över hela jorden.” (2 Mos. 9:16, Leeser) Han tillkännagav för hundratals år sedan, att han i denna ändens tid, som vi nu är mitt uppe i, skulle uppresa ett folk som skulle befinnas leva i enlighet med namnet och som skulle förkunna detta namn överallt på jorden: ”På det att människorna må förnimma, att du, som allena bär namnet JEHOVA, är den högste över hela jorden.” — Ps. 83:19, eng. övers.

 6. Vilka bär hans namn? Vilket stort ansvar vilar på dem?

6. Vem lever i överensstämmelse med namnet? I denna ”ändens tid” finns det ett folk som bär detta namn. De är i dag kända över hela jorden som ”Jehovas vittnen”. Det höga privilegiet att bära det mest storslagna namnet i universum tillhör dem. Med privilegiet är ett oerhört ansvar förbundet. De måste leva i överensstämmelse med namnet.

 7. Vilket allmänt verk utför de? På vilket sätt?

7. Jehovas vittnen är en skara Ordets förkunnare och missionärer, som utför sitt evangelistarbete bland människorna i alla delar av jorden. De ådagalägger sin kärlek till Gud och sina medmänniskor genom att kungöra Guds uppsåt för alla människor i hela världen på samma primitiva sätt som Jesus Kristus och hans apostlar gjorde. När de utför detta sällsamma verk, är de förbundna med och verkar under ledning av Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap, ett filantropiskt sällskap, som är organiserat enligt lagens fordringar för att predika evangelium om Guds rike överallt på jorden. ”Detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.” — Matt. 24:14.

 8. När och hur antog de namnet offentligt?

8. Före 1931 användes inte detta särskiljande och utmärkande namn, Jehovas vittnen, om de Ordets förkunnare som begagnar Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap såsom sin tjänare och sitt lagenliga redskap för publiceringsändamål, ty det var först då som de började benämnas med detta namn. År 1931, när de evangelii tjänare som samarbetar med Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap var församlade till ett internationellt konvent i Columbus i Ohio, erkände de genom en resolution gåvan av detta namn, ”Jehovas vittnen”. De tillkännagav för världen sitt beslut att låta sig identifieras genom detta av Gud givna namn och inte genom något annat. ”I ären mina vittnen, säger Jehova, I ären min tjänare, den som jag har utvalt... Jag är Jehova, och förutom mig finnes ingen frälsare. ... I ären mina vittnen, säger Jehova; och jag är Gud.” (Jes. 43:10—12) De verkliga förhållandena bevisar obestridligen, att namnet inte har förlänats åt någon annan skara.

 9. Varför är de berättigade att använda namnet?

9. Jehovas vittnen avger vittnesbörd om Jehovas uppsåt. Den som avlägger ett vittnesbörd eller vittnesmål inför domstol benämnes ett vittne. En slutgiltig dom i den stora stridsfrågan om Gud Jehovas överhöghet måste mycket snart avkunnas vid den största domstolen i universum, Guds, den Allsmäktiges, domstol. Jehovas vittnen har blivit utsedda till att avge vittnesbörd om denna stora konflikt, som Jehova har med nationerna. Eftersom de avger vittnesbörd om Jehova och hans uppsåt, är de förvisso berättigade till att använda namnet.

10. Vad måste en människa vara för att få bära namnet ”kristen”? Varför?

10. Den som vittnar om Jehovas överhöghet är en kristen. Jehovas vittnen följer i Kristi Jesu fotspår, vilket berättigar dem till att kalla sig kristna. Kristendomens upphovsman var ett väldigt vittne om Jehovas överhöghet. Då han stod inför Pilatus, sade han: ”Därtill är jag född, och därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen. Var och en som är av sanningen, han hör min röst.” (Joh. 18:37) I ”Jesu Kristi uppenbarelse, vilken Gud gav honom för att visa hans tjänare vad som snart skall ske”, ger han vidare till känna: ”Och från Jesus Kristus, det trogna vittnet ... Detta säger Amen, det trogna och sannskyldiga vittnet, begynnelsen till Guds skapelse.” (Upp. 1:1, 5; 3:14; 1878 års övers.) Det är därför tydligt, att för att få bära Kristi namn och taga sig namnet kristen måste man först vara ett vittne för Jehova, såsom Kristus var.

11. Vilket ord och vilken visdom predikar vi för att bevisa oss trogna namnet?

11. Den som lever i överensstämmelse med namnet predikar inte sitt eget ord. Han måste predika och förkunna Guds, den Allsmäktiges, ord och lag från den gudomliga urkunden, bibeln. Inte heller predikar han en visdom som kommer från Herren Jesus eller från någon annan än Jehova. Jesus förklarade, att ”det ord, som I hören, icke är mitt, utan Faderns, som har sänt mig”. (Joh. 14:24) Det är klart, att Jesus, det största vittnet, uttydde namnet kristen så, att det betecknar en som bär vittnesbörd om Guds, den Allsmäktiges, namn, ord och rike. För att vara en kristen måste man därför bevisa sig trogen namnet.

Måste genom sitt liv vederlägga falska öknamn

12. Vad har vi falskeligen blivit kallade? Hur vederlägger vi dessa namn genom vårt liv?

12. Jehovas vittnen har falskeligen blivit kallade med andra namn. Man har talat om dem som russellianare. Några har kallat dem rutherfordare. Andra har använt benämningen Millenii Dagnings-folket om dem. Andra liknande namn, som de inte själva har gjort anspråk på och som är alldeles opåkallade, har givits dem av deras fiender eller av bespottare såväl som av kristenhetens präster och predikanter i allmänhet. Alla dessa namn är nedsättande för Jehovas vittnen, ty de följer ingen människa och bör inte betecknas med någon av dessa oriktiga benämningar, som inte finner något stöd i bibeln. Dessa namn är förklenande för den som i verkligheten äras och upphöjes av dessa vittnen, nämligen Jehova Gud, alltings Skapare. Jehova Gud är upphovet till varje lära eller sanning som man finner i bibeln. Han har dikterat själva bibeln, som är hans, ord. Jehovas vittnen kan inte med rätta kallas med någon läras eller någon människas namn. De kan identifieras endast genom namnet på den ende som de representerar, vilken är Jehova Gud, och genom det arbete med att vittna som de måste utföra. De kan genom sitt liv vederlägga de nedsättande namn, som ges dem av människor, och de kommer också att göra detta genom att leva i överensstämmelse med namnet Jehovas vittnen.

13. Vilket namn har de religiösa prästerna och predikanterna underlåtit att leva i överensstämmelse med?

13. Prästerna och predikanterna i kristenheten och millioner av deras religiösa efterföljare påstår sig vara kristna. De lever inte i överensstämmelse med namnet. Genom att göra anspråk på att vara kristna påtar de sig förpliktelsen att vittna om Jehovas namn genom Kristus Jesus. De kallar sig för kristna, men håller de måttet som sådana? Nej! De betackar sig för att vara vittnen för Jehova. De visar stor ringaktning för namnet. De har fullständigt underlåtit att avge vittnesbörd om såväl Guds, den Allsmäktiges, rike och uppsåt som hans namn. Millioner människor inom den katolska kyrkan, inom baptistsamfundet, bland presbyterianerna, inom episkopalkyrkan och i hundratals andra samfund och sekter påstår sig vara kristna. Men ingen av dem lever i överensstämmelse med namnet genom att verka som vittne för Jehova eller bära vittnesbörd i harmoni med hans ord och vilja.

14. Hur avskiljer sig prästerna och intar en överlägsen hållning?

14. Prästerna inom den organiserade religionens olika sekter och samfund i kristenheten ger sig själva klingande titlar. De antar dessa storslagna titlar för att skilja sig från människorna i allmänhet och placera sig över dem. De yrkar på att kallas vördig, högvördig, fader, hans helighet, hans eminens osv. i strid med Skriften, som uttryckligen förbjuder denna sedvänja. ”Heligt och fruktansvärt [eng. övers.: vördnadsvärt] är hans [Jehovas] namn.” (Ps. 111:9) ”Ej heller skolen I kalla någon på jorden eder fader, ty en är eder Fader, han som är i himmelen.” (Matt. 23:9) Så gott som alla prästmän i kristenheten bär ett särskilt slags dräkt, för att bli sedda bland människor, och antar en överlägsen hållning. Att de på detta sätt försöker skilja sig från allmänheten och visa sig överlägsna fördömes av Gud. — Matt. 23:5—8; Mark. 12:38—40.

15. Hur har de förkastat Kristus och Riket?

15. Medan prästerna och predikanterna och deras anhängare påstår sig följa Kristus Jesus, har de förkastat honom och det vittnesbörd som han avgav om Jehovas, den Allsmäktiges, överhöghet. De har också förkastat Guds, den Allsmäktiges, rike såsom det enda hoppet för människosläktet och har hyllat dess förmenta ersättning, ”förödelsens styggelse”, såsom människans frälsare. (Matt. 24:15) De hånar bibelns lära, att Gud, den Allsmäktige, kommer att åvägabringa en ny rättfärdig värld på jorden.

16. Hur är de skyldiga till att segla under falsk flagg?

16. Att falskeligen utge sig för att vara någon viss person är bedrägeri. Att spela rollen av innehavare av vissa statsämbeten eller säga sig representera någon regering i denna världen utan att vara bemyndigad att göra det är ett brott. En person, som inte tillhör en nations krigsmakt men likväl bär dess uniform, kan bli åtalad och satt i fängelse. Landets lag förklarar det vara ett svårartat brott, som kan beläggas med dryga böter eller långvarigt fängelsestraff. Prästerna och predikanterna i kristenheten har falskeligen tagit sig namnet kristna. Därför är de skyldiga till att — i överträdelse av den allsmäktige Gudens lag — förege sig representera Jehovas främsta vittne, Herren Kristus Jesus.

17. Hur har de i fråga om läran hånat Guds lag och befallningar?

17. Dessa föregivna kristna har begått ett mycket större brott än att bryta mot ”kejsarens” lag. De har hånat den allsmäktige Gudens befallningar och har överträtt hans suveräna lag. De har tagit upp hedniska riter och traditioner i sina religiösa organisationer och fört fram falska läror såsom sanning. De hör hemma i den klass av människor som Jesaja profeterade om och som beskrevs av Kristus Jesus: ”Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig.” (Matt. 15:8, 9; se också Kolosserna 2:8.) Det finns en mängd sådana oskriftenliga läror. Vi behöver här nämna endast några få av dem för att visa, hur falsk prästernas och predikanternas föregivna ställning är och hur de underlåter att leva i överensstämmelse med namnet.

Prästerna och predikanterna förkunnar bevisligen falsk lära

18. Hur far de vilse i fråga om Kristi närvaro och jordens öde?

18. Kristenhetens präster och predikanter och deras anhängare förnekar Kristi andra närvaro. De säger att han inte har tagit sin konungsliga makt i besittning. Dessa ”Ordets förkunnare” underlåter att leva i överensstämmelse med namnet, eftersom de lär att jorden kommer att förintas i eld. Detta är i strid med Guds ord, som säger att ”jorden står evinnerligen kvar” och att Gud har skapat den som ett evigt hemvist för dem av människorna som är ödmjuka och läraktiga och som lyder Gud. — Pred. 1:4; Ps. 37:11, 29; Matt. 5:5.

19. Hur far de vilse i fråga om själen och straff efter döden?

19. Vidare lär de folket, att när människan dör, kommer hon till evig pina i helvetet, om hon är ogudaktig. Bibeln lär tydligt, att helvetet är graven, där alla som dör förblir i tystnad, såvida inte Gud uppväcker dem och till dess han gör det. (Pred. 3:19, 20; 9:5, 10; Job 14:13—15, där det enl. eng. övers. heter: ”Om en man dör, kan han då få liv igen? Alla min bestämda tids dagar vill jag vänta, till dess min förvandling kommer. Du skall ropa; och jag vill svara dig.”) Dessutom underlåter präster och predikanter att leva i överensstämmelse med det namn som de olagligen har lagt sig till med, i det att de falskeligen säger till folket, att människan har en själ, som är självständig och skiljbar från kroppen, medan bibeln tydligt lär att människan är en själ. Människan är en levande, förnimmande skapelse och upphör att existera, när hon dör, i likhet med alla andra animala skapelser. (Hes. 18:4, 20 [där det i 1878 års övers. liksom i eng. övers. i båda verserna står: ”Den själ, som syndar, hon skall dö”]; Pred. 3:19) De romersk-katolska prästerna förkunnar för folket, att människan kommer till ”skärselden” efter döden och stannar kvar i detta övergångstillstånd, till dess att hon genom prästernas böner befrias ur ”skärs elden” och föres till himmelen, sedan en passande summa pengar har betalats till prästerna av släktingarna eller vännerna. Om släktingarna inte har råd att betala, lämnas den stackars människan slutligen att lida i hela sin fastställda tid där. Ordet ”skärseld” förekommer inte i bibeln, och inte heller finns där någon beskrivning på en sådan plats.

20. Hur har de kommit till korta i fråga om att predika bibelns förnämsta lära?

20. Kristenhetens präster och andra religiösa lärare underlåter att leva i överensstämmelse med namnet genom att vägra att för folket framhålla Guds rike och den nya rättfärdiga världen här på jorden såsom människornas hopp, detta som är själva huvudtemat i bibeln. De fördöljer för människorna kunskapen om denna nya värld, som skall hävda och rättfärdiga Jehovas namn och bereda möjlighet till evigt liv för de människor som har en god vilja gentemot Gud. Då de är blinda för denna sanning framför andra, leder de blinda sina efterföljare till att tro att människan inte kommer att leva här på jorden, utan att jorden skall tillintetgöras och att människan slutligen kommer att hamna antingen i himmelen eller i helvetet. — Matt. 15:14.

21. Vad säger profetian skall ske med deras lögner?

21. Vilken kontrast det är mellan de klara, vederkvickande vattenströmmar, som man kan likna sanningen om Guds rike och nya rättfärdighetsvärld vid, såsom det enda hoppet för mänskligheten, den sanning som Jehovas vittnen bär fram, och de torra, dödsbringande läror som förkunnas av kristenhetens präster och predikanter! (Upp. 22:17; Jes. 55:1; Upp. 7:17) Sanningen blåser bort det falska vittnesbördet liksom agnar skingras för vinden. Den sanning som frambäres av Jehovas vittnen är lik hagel, som slår en massa hål i det tunna, bräckliga taket över lögntillflykten. ”Och jag skall låta rätten vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet. Och hagel skall slå ned eder lögntillflykt, och vatten skall skölja bort edert beskärm [eng. övers.: gömställe].” (Jes. 28:17) Likt översvämmande vatten sköljer sanningen bort de ljugande vittnenas, prästernas och predikanternas, beskärm eller gömställe.

22, 23. Inför vad har de tredskats och därigenom visat, att de inte är Guds söner?

22. Trots det faktum att villfarelsen i deras läror har blivit klart fastställd vid den stora Domstolen, vägrar prästerna och predikanterna att sluta upp med att förkunna dessa falska läror. ”De veta intet och vilja icke heller förstå; de vandra vidare i mörker.” (Ps. 82:5, eng. övers.) ”Detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade mörkret mer än ljuset.” (Joh. 3:19) De har tredskats som en envis mulåsna och trotsat alla ansträngningar av Jehova att bringa dem i överensstämmelse med hans uppsåt.

23, Prästerna och predikanterna och deras efterföljare har upproriskt vägrat att låta sig tuktas eller fostras, (Ef. 2:2) ”Gensträvighet är trolldomssynd, och motspänstighet är avguderi och husgudsdyrkan.” (1 Sam. 15:23) Medan de påstår sig vara Guds söner, har de genom sitt handlingssätt visat, att de inte är söner. ”Om ni icke få något av den tuktan som alla söner undergå, äro ni illegitima barn och icke sanna söner.” — Hebr. 12:5—8, En amer. övers.

24. Vilket storslaget tillfälle har de försuttit?

24. De handlingar som kristenhetens präster och predikanter utför och de läror de förkunnar finner inget stöd i bibeln. De har inte framburit och frambär inte något vittnesbörd om Guds rike. Tvärtom har de ljugit och talat falska ord om Guds uppsåt. Fastän de har haft tillfälle att bära fram det livsviktiga budskapet till folket, har de försummat alla tillfällen att tillägna sig sanningen och förkunna den. Deras, handlingssätt bevisar för världen, att de inte lever i överensstämmelse med namnet. ”Därför säger jag [Kristus Jesus] eder, att Guds rike skall tagas ifrån eder och givas åt ett folk som bär dess frukt.” — Matt. 21:43.

Sanna bärare av benämningen

25. Hur har Jehovas vittnen tagit emot privilegiet?

25. Privilegiet att predika budskapet om Riket har med glädje anammats av Jehovas vittnen. I synnerhet sedan 1918 har de hållit på med att rannsaka Skriften, och deras insikt har i hög grad vuxit till. Såsom ”de förståndiga” bland folket lär de nu många genom en stor kampanj, som går ut på att undervisa folket om Guds uppsåt. (Dan. 11:33; 12:4) Dessa förhållanden bevisar, att de och endast de lever i överensstämmelse med namnet.

26. Vilka med varandra förenade skaror här nu namnet och gör det på ett värdigt sätt?

26. Jehova har nu smorda vittnen, som är Guds sanna och legitima söner, födda av hans ande, och andliga bröder till den smorde Konungen, Kristus Jesus. Förenade med dem är en ”stor skara” av ”andra får”, som skall bli Konungens jordiska barn, och dessa bär också namnet. (Upp. 7:9; Joh. 10:16) Tillsammans bär medlemmarna av dessa båda klasser namnet Jehovas vittnen. De är kristna till gagnet såväl som till namnet. Genom att avge vittnesbörd om sanningen beträffande Guds uppsåt lever de i överensstämmelse med namnet, vittnen för Jehova. Genom att göra detta har de markerat skillnaden mellan dem och de falska rollframställarna, de religiösa prästerna och predikanterna och deras efterföljare.

27. Vad bevisar att de i sanning är det som de kallas för?

27. Jehovas vittnen inte endast bär fram bibelns klara sannfärdiga läror om Guds rike, utan de har levat i överensstämmelse med namnet genom att opponera sig mot prästerskapens falska läror. Aldrig har de befunnits falskeligen bära Jehovas namn eller ha missbrukat detta namn. I olikhet med de olika samfundens präster har de aldrig spelat några falska roller. De har burit ”rikets frukt” och bevisat var deras hjärta är. ”Alltså skolen I känna dem av deras frukt.” (Matt. 7:20) Människorna av en god vilja och hela världen i stort kan se, vilka som är Jehovas sanna vittnen. De har i praktiken omsatt vad de har predikat. Genom att leva efter sin tro har de visat världen ett helt berg av oveder läggliga bevis för att de lever i överensstämmelse med namnet. ”Tron, om den icke har med sig gärningar, är död, eftersom den är ensam. Ja, en man kan säga: Du har tro, och jag har gärningar; visa mig din tro utan dina gärningar, och jag vill visa dig min tro genom mina gärningar.” — Jak. 2:17, 18, eng. övers.

28. Vilket föredöme i fråga om att predika har de första kristna givit oss?

28. Jesu ursprungliga efterföljare, apostlarna och lärjungarna, gav Jehovas vittnen i våra dagar ett gott föredöme i fråga om att leva i överensstämmelse med namnet. De rättade sig inte efter det handlingssätt som prästerna på den tiden tillämpade, vilka fick folket att sitta ner vid deras fötter för att taga emot undervisning. Apostlarna och de första kristna i övrigt var saktmodiga och ödmjuka, och de gick till människorna med evangeliebudskapet. De begärde inte att menige man skulle besvära sig med att komma till dem för att få sanningen. De tog Guds ord som hade givits dem av Mästaren och frambar det personligen till människorna i deras hem, i det de gjorde besök från hus till hus och gick tillbaka för att göra återbesök och ytterligare undervisa folket. (Apg. 20:20, eng. övers.; 5:42) Detta var det föredöme som Jesus hade givit, han som också gick från dörr till dörr och från stad till stad och predikade och lärde offentligen. (Matt. 10:7, 11—14; Mark. 1:38; Luk. 8:1) Sanna kristna försöker inte efterlikna vår tids religiösa själasörjare, som inte predikar genom att göra besök från dörr till dörr. De söker efterlikna Kristus.

29. Vilka efterliknar vi i vårt predikande, men med vilka nutida hjälpmedel?

29. ”Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår.” (1 Petr. 2:21) Jehovas vittnen predikar så som Jesu ursprungliga efterföljare gjorde. De har ett långt storslagnare privilegium än de första lärjungarna, emedan de nu i denna ”ändens tid” kungör den fullständiga uppfyllelsen av allt det som har blivit skrivet i bibeln. De tar emot det ansvar som Gud och Herren Jesus Kristus lägger på dem, ansvaret att nu förkunna evangelium om Guds rike över hela jorden. De har hörsammat den maktpåliggande uppfordran till att predika detta evangelium i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk (Matt. 24:14) genom att begagna nutidens uppfinningar, såsom radion, tryckpressen och moderna transportmedel, förutom sin primitiva ursprungliga metod. De har låtit budskapet framställas i form av tryckta biblar, böcker, broschyrer, tidskrifter, tidningar, löpsedlar och annan litteratur, som har spritts utöver jorden i millioner, ja, i milliarder exemplar. När de på detta sätt delar med sig av sanningen åt andra, gör de det utan någon pekuniär ersättning. Det är endast genom detta visa handlingssätt, såsom Guds söner, som de kan få del i att hävda Jehovas namn och leva i överensstämmelse med namnet såsom hans vittnen och glädja hans hjärta. ”Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.” — Ords. 27:11.

30. Vilka predikar också jämte de äldre, och varför gör de det?

30. Jehovas vittnens förbundsförpliktelser, som kräver att de skall leva i överensstämmelse med Jehovas namn, fullgöres av både gammal och ung i lika mån. Alla som hör måste säga ”Kom”! (Upp. 22:17) I våra dagar finner man i varje del av jorden unga och gamla i lika mån predika och förkunna de glada nyheterna om Guds rike. I enlighet med förmaningen i Predikaren 12:1 tänker Gud Jehovas unga tjänare på sin Skapare i sin ungdoms dagar. För att undfly den tillintetgörelse som blir de otrogna religionsutövarnas öde i striden vid Harmageddon frambär de nu välbehagliga ”lovets offer”. De väntar inte tills de blir gamla och orkeslösa, innan de börjar prisa Jehova genom att predika och undervisa. De tjänar medan de har kraft och spänstighet. De uppbjuder all sin energi i sin ungdom och samlar en stor skatt av goda gärningar. (1 Tim. 6:12, 19) Predikoarbetet är inte reserverat för de få, i stil med prästernas och predikanternas anspråk på predikandet såsom sitt prerogativ. Jehovas vittnens predikoverksamhet är öppen för alla, unga och gamla, av varje nationalitet och levnadsställning, som är villiga att ingå förbund med Gud och som önskar frivilligt gripa sig an med att leva i överensstämmelse med namnet genom att kungöra hans verk, rike och namn i denna ändens tid.

31. Vad gör vi för att vinna behövlig kunskap och samla kraft?

31. För att vinna den kunskap som erfordras för att man skall kunna predika är Jehovas vittnen måna om att inte överge sina egna sammankomster. Då de inser att de lever i de yttersta dagarna, samlar de kraft för verket att hävda och försvara Jehovas namn. ”Låt oss icke försumma att komma tillsammans, såsom somliga göra, utan låt oss uppmuntra varandra, så mycket mera som ni kunna se, att den stora dagen kommer närmare.” (Hebr. 10:25, En amer. övers.) Då de för intet har fått gåvan av kunskap om Jehovas uppsåt, är de förpliktade att för intet ge den åt andra. — Matt. 10:8.

Att vittna är nödvändigt

32. Vad kräves, om man skall leva i överensstämmelse med namnet? Hur gör man det nu?

32. Om man skall leva i överensstämmelse med namnet, måste man predika. ”Om jag förkunnar evangelium, så är detta ingen berömmelse för mig. Jag måste ju så göra; och ve mig, om jag icke förkunnade evangelium!” (1 Kor. 9:16) Förutom att predika muntligt sprider Jehovas vittnen också tidskrifter, som innehåller Guds sanningsord, på gatorna; och i samband med att de predikar för människorna i deras hem, erbjuder de dem biblar och förklarande litteratur. Denna litteratur är ytterligare en kanal för den flödande strömmen av undervisning, som leder till liv. Återbesök av för kunnaren kräves för att ett ständigt tillflöde av sanningen skall kunna vidmakthållas. Denna beständiga hjälpsamhet, som utövas på ett vist och taktfullt sätt (Matt. 10:16), åvägabringar goda resultat, vilket bevisar att Jehovas vittnen lever i överensstämmelse med namnet. De människor som har en god vilja blir också verksamma som Ordets förkunnare. — Upp. 22:17.

33, 34. Varför måste man visa uthållighet för att vara trogen mot namnet? Hur går det till?

33. Att leva i överensstämmelse med namnet innebär inte att bara prisa Jehova Gud då och då. Det är inte begränsat till att tjäna Jehova, när det är vackert väder. Regelbundet, pålitligt predikande fordras, och det måste ske med stort tålamod. ”Och låtom oss icke förtröttas att göra vad gott är; ty om vi icke uppgivas, så skola vi, när tiden är inne, få inbärga vår skörd.” (Gal. 6:9) Om Jehovas vittnen med uthållighet skall kunna leva i överensstämmelse med namnet, måste de fortfara att stå i gathörnen med tidskrifterna, utan hänsyn till de förbipasserandes stenhårda ansikten, kalla blickar och ogillande ord eller till dåligt väder. Det betyder att de kommer att fortfara med sitt vittnande utan hänsyn till den visade bristen på intresse. Det betyder att distriktet kommer att gås igenom regelbundet, även om dörr efter dörr smälles igen mitt för ansiktet på den besökande.

34. Aposteln Paulus tänkte på den uthållighet som kräves för att man skall kunna leva i överensstämmelse med namnet, när han skrev att de kristna måste ha en jordbrukares tålamod. (1 Kor. 3:6) ”Där skrev han: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.” Liksom en jordbrukare måste förbida Guds makt att låta sådden komma upp och få den att växa, så måste Jehovas vittnen plantera, ansa och vattna på de distrikt där de skall frambära vittnesbördet; och de måste vaka över det och vårda sig om det. De måste också bekämpa det religiösa ogräs som präster och predikanter strör in ibland grödan av välsinnade människor på distriktet. När Jehovas vittnen visar en jordbrukares uthållighet i flitig omsorg om sin gröda, lever de i överensstämmelse med namnet.

35. När kommer de att predika, och på vilket sätt?

35. Mycket mer än att bara predika fordras för att leva i överensstämmelse med namnet. Det är möjligt, som aposteln tillkännagav, att predika för andra och ändå komma till korta vid provet. (1 Kor. 9:27) De kristna måste leva efter sin tro i sitt dagliga liv och vid alla tillfällen vara påpassliga i att prisa och ära Guds namn, både i tid och i otid. (2 Tim. 4:2) Detta betyder att Jehovas vittnen, genom att leva i överensstämmelse med namnet, kommer att utnyttja varje tillfälle till att för människorna förklara det hopp som bor i dem. (1 Petr. 3:15) De kommer inte att hålla sig tysta, när det är tillbörligt att tala. De kommer naturligtvis inte att omdömeslöst truga budskapet om Riket på andra. De kommer inte att vara ohövliga. Men de kommer inte att vänta på en direkt fråga för att få tillfälle att svara angående det hopp de har eller tala med andra om löftena om Riket. De kommer att vara vänliga och draga fördel av tillfället att underrätta den lyssnande om vad bibeln uppenbarar angående rättfärdighetens nya värld.