i förhållande till Guds uppsåt. Ibland gör Jehova människor döva, blinda och stumma, därför att de är ovärdiga. När han sände Jesaja till att vittna mot det otrogna Juda, sade han till denne profet: ”Gå åstad och säg till detta folk: ’Hören alltjämt, men förstån intet; sen alltjämt, men förnimmen intet.’ Förstocka detta folks hjärta, och tillslut dess öron och förblinda dess ögon, så att det icke kan se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå med sitt hjärta och omvända sig och bliva helat.” (Jes. 6:9, 10) Det säges att Jesaja gjorde detta med dem, eftersom han talade de ord som fick detta upproriska folk att sluta sina ögon och öron för budskapet. Men eftersom budskapet kom från Gud, skulle man kunna säga att Gud själv gjorde det. Dessa själviska människor var inte värdiga att få höra och bli helade av Guds budskap, och därför var de döva, stumma och blinda i förhållande till det.

För att sådana ovärdiga skulle förbliva i detta andliga mörker talade Jesus till dem i liknelser, så som han också sade till sina efterföljare, då dessa frågade honom, varför han använde liknelser: ”Det är därför som jag talar till dem i liknelser, ty fastän de se, se de förgäves, och fastän de höra, höra de förgäves, och icke heller fatta de innebörden i det; och med avseende på dem går Jesajas profetia i uppfyllelse, som säger: ’Genom hörseln skola ni höra, men icke alls fatta innebörden i det; och seende skola ni se, men icke alls förnimma. Ty detta folks hjärta har blivit fett, och med sina öron hava de hört med obehag; och de hava tillslutit sina ögon, för att de aldrig må se med sin ögon och höra med sina öron och fatta innebörden i det med sina hjärtan och vända tillbaka och bliva helade av mig.” (Matt. 13:13—15, NW) De själviska människorna var inte intresserade av Guds budskap, ja, de hade inte ens så mycket intresse, att de frågade efter innebörden i de liknelser som Jesus använde. Genom att budskapet frambars på detta sätt sållades alltså de ovärdga bort, och endast de ödmjuka, som var angelägna om att få kunskap om Gud, stannade kvar för att utfråga Jesus om liknelsernas innebörd. På detta sätt såg Jehova till, att somliga fortfor att vara andligen döva, stumma och blinda, och han lät samtidigt andra se, höra och tala genom andlig upplysning.

Somliga människor har helt enkelt inte någon kärlek till sanningen, och ”därför sänder ock Gud över dem villfarelsens makt, så att de sätta tro till lögnen”. En nyligen gjord översättning av denna text återger innebörden tydligare och visar att Jehova inte avsiktligt vilseleder dem, utan att han endast tillåter Satan att vilseföra dem, eftersom de finner större behag i lögn och orättfärdighet än i sanning och frälsning: ”Den laglöses närvaro är i enlighet med Satans verksamhet, med alla kraftgärningar och lögnaktiga tecken och under och med varje orättfärdigt bedrägeri för dem som förgås, såsom en vedergällning för att de icke togo emot kärleken till sanningen, så att de kunde bliva frälsta. Det är därför som Gud låter en villfarelsens verksamhet nalkas dem, för att de skola komma att tro lögnen, på det att de alla må bliva dömda, emedan de icke trodde sanningen, utan funno behag i orättfärdighet.” (2 Tess. 2:9—12, NW) I fråga om andliga ting tillåter Jehova att Satan, denna världens gud, förblindar deras sinnen. — 2 Kor. 4:4.

Om Jehova nu gör somliga andligen döva, stumma och blinda, så avlyfter han andlig dövhet, stumhet och blindhet från andra. Detta är i överensstämmelse med Jesajas förutsägelse om denna tid av andlig upplysning: ”Då skola de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas. Då skall den lame hoppa såsom en hjort, och den stummes tunga skall jubla.” (Jes. 35:5, 6) I andligt avseende låter han nu sådana lyten behäfta de stolta och övermodiga och befriar de ödmjuka och anspråkslösa från dem.

Alltså ser vi, att 2 Moseboken 4:11 både i fysisk och andlig mening uppfylles av Jehova Gud, men inte på ett sådant sätt, att han kan ställas till ansvar för all fysisk dövhet, stumhet och blindhet på jorden.

Tillkännagivanden

Lojalitet gentemot den teokratiska organisationen

Jehova, den allsmäktige Suveränen, tolererar inte illojalitet inom sin stora organisation. Han kräver full hängivenhet för de rättfärdiga principer som hans organisation alltid företräder. (Jos. 23:8) Kärleken till Gud framkallar hos hans tjänare en osviklig lojalitet. Denna ådagalägger de inte bara genom ord, utan också genom konsekvent och beständigt handlande till förmån för det som är rättvist, sant och rättfärdigt. Deras lojalitet föranleder dem att föra ett rent och rätt leverne och till att vitt och brett predika de goda nyheterna om Jehovas rike, på det att alla människor måtte få se vilket gagn som lojalitet mot Guds organisation alltid företräder. (Jos. 23:8) Kärleken vittnen under november månad går från hus till hus och erbjuder folk Låt Gud vara sannfärdig och Himmelriket är nära mot ett bidrag av 5 kronor för båda tillsammans. Dessa böcker kommer att hjälpa dem som har en god vilja till att inse varför de bör vara lojala gentemot Gud.

Bibelstudium med ledning av Vakttornet

Veckan den 6 december: Rikets regering sättes i funktion, §§ 1—26.

Veckan den 13 december: Rikets regering sättes i funktion, §§ 27—47.